Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.

1906-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:52, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande AT:o 52.

N:o

52.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1906, kl. 11 f. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag

till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa

sammankomster.

Genom en den 4 innevarande maj dagtecknad proposition, n:o 153,

hvilken af båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag

till

Lag''

om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster.

Härigenom förordnas som följer:

År sammankomst utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är

samladt till tjänstgöring, och kan det på giltiga grunder antagas, att vid

sammankomsten skola förekomma yttranden, hvilka åsyfta att utplåna

känslan af plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet

eller eljest undergräfva krigslydnaden, äge på stället varande högste befälhafvare

förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten. Om för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52. 17

budets meddelande aflåte befälhafvaren ofördröjligen underrättelse till

justitiekansleren.

öfverträdelse af förbud, som här afses, vare ansedt såsom brott mot

krigslydnaden, hvarom sägs i 87 § strafflagen för krigsmakten.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Då förevarande lagförslag, som utarbetats inom justitiedepartementet,

anmäldes i statsrådet den 24 april 1906, anfördes, enligt det därvid

förda, nu föreliggande proposition bilagda protokoll, af chefen för justitiedepartementet

följande:

»Såsom jag redan vid en del föregående tillfällen haft anledning

framhålla, har på senare tider inom vårt land bland krigsmanskapet

och särskildt den värnpliktiga delen däraf påbörjats en agitation, hvilken,

om ej ett kraftigt ingripande däremot sker, hotar att utplåna känslan af

plikter mot fosterlandet och undergräfva krigslydnaden. I den mån denna

agitation tager formen af upphetsning till brott mot krigslydnaden, skulle

den enligt det af mig framlagda förslaget till lag om vissa ändringar

i 10 kap. strafflagen komma att drabbas af strängare straff än för närvarande.

Agitationen har emellertid också sökt verka mera indirekt genom

att undergräfva andan hos krigsmanskapet, genom att förhåna fosterlandskärleken,

genom att framställa befälet såsom en fiende, hvilken allenast

bör blifva föremål för hat och missaktning. Äfven mot dessa former af

agitation måste samhället söka värna sig.

De medel, som härvid^ böra ifrågakomma, äro — utom ett kraftigt

och fördomsfritt arbete å undanröjande af bestående missförhållanden —

i främsta rummet upplysning och uppfostran. Det är emellertid att befara,

att enbart härigenom det åsyftade målet ej kan nås. Samhället

måste äfven vara betänkt på att direkt söka undanhålla manskapet från

dåliga inflytelser.

Krigstjänsten i ett land, hvars försvarssystem är byggdt på allmän

värnplikt, får, såsom vid flerfaldiga tillfällen af såväl Kungl. Maj:t som

Riksdagen framhållits, icke betraktas enbart såsom en öfning, afseende att

bibringa vederbörande vissa färdigheter. Den måste äfven vara en skola

i kärleken till fosterlandet och medvetandet af plikter mot detta; och då

fråga är om uppfostran, måste det uppenbarligen vara berättigadt att på
Bih.

till Riksd. Prof. 1906. 7 Sami. 45 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

lägga flen det gäller att uppfostra de band, som ändamålet krafvel". Det

är från denna synpunkt jag utgått vid utarbetande af det föreliggande

förslaget. Någon inskränkning i yttrandefriheten innebära sålunda icke

de ifrågasatta bestämmelserna.

Förslaget medger vederbörande befälhafvare rätt att, då sammankomst

är utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samladt till tjänstgöring,

förbjuda manskapet att deltaga i sammankomsten, om det på giltiga

grunder kan antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden,

åsyftande att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller att

uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden. Med

hvad sålunda föreslagits afses gifvetvis ej något försök att göra manskapet

till ett tanke- och viljelöst redskap. Den enligt lagen befälet medgifna

rätt får således t. ex. icke användas att öfver hufvud hindra manskapet

att öfvervara sammankomster, där frågor af allmänt intresse behandlas,

äfven om vid sådana sammankomster kritik skulle förekomma af bestående

förhållanden, missförhållanden påpekas och dylikt. Hvad man velat förekomma

är endast, att den armé och den flotta, som hafva till sin uppgift

att utgöra det yttersta skyddet för vår rätt att vara till som ett fritt folk,

att lefva under de former, som öfverensstämma med vår vilja och våra

önskningar, utsättas för en rent anarkistisk påverkan sådan som den, hvilken

försökts på senare tider. Med detta syfte förutsätter emellertid lagens

handhafvande mycket omdöme från deras sida, åt hvilka handhafvandet

anförtros. Befälet måste vid bedömande af, huruvida giltig anledning att

meddela förbud föreligger, klart hafva för ögonen, att det är ett stort förtroende

samhället visat detsamma genom att lägga en sådan makt i dess

händer.

Klart är, att, om garantier skola vinnas för att en sådan makt, som

förslaget afser att gifva, icke skall missbrukas, densamma icke bör lämnas

hvilken befälhafvare som helst. Förslaget uppdrager också för hvarje ort

lagens handhafvande åt högste befälhafvaren på platsen, sålunda t. ex. i

Stockholm åt öfverkommendanten och vid mötesplats för ett regemente

dettas chef. Härigenom torde, såvidt möjligt, vara sörjdt för att den

mogenhet i omdöme, som detta handhafvande kräfver, också i verkligheten

skall förefinnas i hvarje särskild! fall.

En ytterligare garanti mot förhastade beslut har jag dessutom sökt

finna genom den föreslagna bestämmelsen, att det för hvarje gång förbud

meddelas skall åligga den befälhafvare, som meddelat detsamma, att ofördröjligen

därom aflåta underrättelse till justitiekansleren. Genom denna

bestämmelse synes mig eu dubbel fördel komma att uppnås. Dels sörjes

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

19

dilrigenom för att icke enbart militärt åskådningssätt kommer att göra sig

gällande. Dels skärpes ansvarskänslan genom medvetandet om kontroll.

Beträffande förslagets bestämmelser i öfrig! torde jag endast böra

erinra, att under beteckningen sammankomst uppenbarligen falla alla möten,

vare sig de afse öfver!äggningar i ett eller annat ämne eller åhörande

af föredrag och dylikt.»

Sedan förslaget undergått grundlagsenlig granskning i högsta domstolen,

har detsamma, utan att vid nämnda granskning gjordt uttalande

föranledt förändring däri, genom förevarande proposition förelagts Riksdagen.

Utskottet har vid granskning af det i propositionen innefattade lagförslaget

icke funnit anledning till någon erinran; och hemställer utskottet

alltså,

att förevarande proposition må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 11 maj 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reserva Horn

af herrar Lindhagen och Jansson, hvilka anfört:

»Ifrågavarande lagförslag om inskränkning i församlingsfriheten synes

oss ur allmänna synpunkter föga tilltalande. Vi äro ock öfvertygade om, att

förslaget skall blifva af ringa betydelse för det åsyftade ändamålet, men

väl ofta kunna verka motsatsen af hvad man afsett och äfven föranleda

ingripande i oträngda mål.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Det är nämligen agnar]t att väcka betänkligheter att med allmän

lags helgd åt militär myndighet lämna förpliktelse och uppmuntran till

utöfvande af ett dylikt förmynderskap. Sträfvandena i afseende å försvarsväsendets

ordnande gå ju snarare i den riktningen att begränsa

den militära makten till det rent fackliga området samt i öfriga ämnen

låta de borgerliga lagarna och det civila omdömet göra sig gällande.

Förslagets innehåll framvisar icke heller några objektiva grunder till

ledning för lagens tillämpning, hvilket ju också måste möta stora svårigheter.

Lagen får helt karaktär af en disciplinstadga, som för sin tillämplighet

först och sist bygger på subjektiva omdömen. Redan hänvisningen

till hvad högste befälhafvaren »kan på giltiga grunder antaga skola förekomma»

angifver detta med omisskännlig tydlighet. Vid anvisningen åter

af de ämnen, som böra anses förgripliga, synes det, som om författningen

åtminstone bort nyktert begränsa sig till angelägenheten, att manskapet

fullgör sina militära förpliktelser och särskildt ej åsidosätter den tillbörliga

lydnaden mot befälet. Men förslaget pålägger vederbörande att

i allmänhet vaka öfver upprätthållandet af »känslan af plikter mot fäderneslandet».

Därmed viker, såvidt vi förstå, all fast mark för lagens tillämplighet,

och införes såsom enda norm högste befälhafvarens personliga åskådningssätt

i politiska och sociala frågor. Härmed är ingalunda sagdt, att

icke vederbörande i de flesta fall skola söka beflita sig om opartiskhet.

Men vederbörande äro dock människor; och särskildt är det ett obestridligt

sakförhållande, att den anda, som hvilar öfver allt militärväsende, leder

synen bort från de ideella framtidsmålen och skapar en uppfattning, som

gärna stämplar exempelvis fredsförkunnare och kättare utan åtskillnad

såsom fiender till de officiella fosterländska institutionerna och i följd däraf

äfven till fäderneslandet.

För öfrigt lärer man redan nu ofta begagna sig af permissionsvägran

och liknande åtgärder för att vinna samma sak, som åsyftas

med lagförslaget. Det invändes nu häremot, att detta plägar vanligen

väcka stor misstämning. Men ingalunda lärer den nu ifrågasatta lagstiftningen

i detta afseende leda in saken i ett bättre läge. Alla, som önskat

bevista en sammankomst eller ett föredrag men förbjudas att göra det,

upptändas likafullt af ovilja mot befälet och de militära institutionerna i

allmänhet. Och hos dem, som förut varit främmande eller ointresserade

för saken, väckes lätt ett nyfödt begär att smaka den förbjudna frukten.

Den kungl. propositionen sätter själf ett visst frågetecken för sitt förslag,

då i den särskildt framhålles, hurusom »lagens handhafvande kräfver mycket

omdöme», men ej tillika göres sannolikt, att detta omdöme skall i erforderlig

mån förefinnas, utan tvärtom betonas nödvändigheten af garan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

21

tier. Den garanti emellertid, som förslaget uppsöker genom att lägga

beslutet i högste befälhafhareris hand, får af ofvan angifna skäl ej tillmätas

någon vidare vikt. Och den föreskrifna underrättelsen till justitiekansleren

torde visserligen icke sakna allt värde men icke heller vara af

någon synnerlig betydelse.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn jämväl till förslagets

sammanhang med de likaledes framlagda förslagen om inskränkningar

i yttrandefriheten och tryckfriheten, nödgas vi hemställa:

att förevarande proposition icke må vinna Riksdagens

bifall.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.