Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 6

1906-02-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:6, Lagutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 8 februari 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående skrifvelse

till Konungen med begäran om framläggande af förslag

till lagbestämmelse om skyldighet för ägare till vissa industriella

anläggningar m. m. att lämna ökadt bidrag

till underhåll af vägar.

Lagutskottet tiar till behandling fått mottaga en inom Första Kammaren

af herr Benedicks väckt motion, n:o 16, af följande lydelse:

»Tid den omarbetning af väglagen, som ägde rum vid senaste lagtima

riksdag, åstadkommos väsentliga förbättringar, hvarigenom den stora

börda, som förut nedtryckte jordbruket, rättvisare fördelades.

Det kan dock icke bestridas, att en viktig omständighet då lämnades

obeaktad, som ur rättvisans synpunkt är af stor betydelse, då frågan

gäller vägars underhåll. På många ställen få nämligen de väghållningsskyldiga

betala den större slitning eller skada, som utöfver det normala

åstadkommes genom trafik till och från mångfaldiga verk och anläggningar.

Fullt rättvist vore, att sådana, som särskildt slita och fördärfva närliggande

vägar, erlade ett extra bidrag till vägunderhållet, utöfver det, som åligger

dem enligt gällande grunder efter vägfyrk.

Närmaste anledningen, att nämnda bestämmelse ej intogs i förra årets

väglag, torde antagligen vara, att nyare utländska väglagar, särskildt den

preussiska af den 18 augusti 1902, icke funnos tillgängliga, då vederbörande

utskott behandlade frågan.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 7 Sami. 6 Höft. (Ko 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

I § 1 af ofvannämncla lag förekommer följande, som i öfversättning

kan sålunda återgifvas:

''Om en allmän väg eller bro, som utgör en själfständig samfärdsanläggning,

i betydlig mån slites, antingen öfvergående till följd af anläggande

af fabriker, bergverk, stenbrott, tegelbruk eller dylika företag,

eller ock fortfarande genom sådana företags drift, kan, på framställning

af dem, hvilkas vägunderhåll härigenom förökas, företagets innehafvare få

sig ålagdt att till underhållet af ifrågavarande väg lämna bidrag, afpassadt

efter den ökade kostnaden, i den mån ej denna betäckes genom upptagande

af väg- eller bropenningar.’

Det synes vara af behofvet påkalladt, att äfven i vårt land utfärdas

dylika bestämmelser, då nu vägunderhållet mångenstädes ingalunda kan

sägas vara rättvist fördeladt.

Genom sakkunnig utredning af frågan kunna säkerligen enkla och

rättvisa bestämmelser i detta syfte åstadkommas. Denna utredning torde

emellertid lämpligast ske genom Kung!. Maj:ts försorg, och tillåter jag mig,

på grund af hvad här ofvan anförts, hemställa, att Biksdagen ville i skrifvelse

till Kung!. Maj:t i underdånighet anhålla, att Ivungl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Biksdagen framlägga förslag till lagbestämmelse i syfte

att sådana industriella anläggningar, grufvor, stenbrott och andra liknande

företag, som föranleda afse värd förhöjning af kostnaderna för underhållet

af väg eller bro, må få sig ålagdt att i mån af nämnda förhöjning bestrida

ökade vägunderhållningskostnader.»

Utskottet vill gärna medgifva, att stundom förekomma förhållanden,

som kunde göra en lagstiftning i det af motionären ifrågasatta syfte

önsklig.

Frågan var ock under öfvervägande vid den under nästföregående år

afslutade revisionen af väglagen, hvarvid hänsyn till de anmärkta förhållandena

gjort sig gällande i de antagna lagändringarna, ehuru ej alldeles

i öfverensstämmelse med motionärens önskningar. Skulle nämligen efter

en vägdelning särskilda svårigheter i vägunderhållet inträda, till exempel

genom anläggande af ett industriellt verk, äger, jämlikt den nyantagna

16 §, den fastighet, som sålunda får ökad vägtunga, att därför ur väg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

3

kassan njuta ersättning. Och yppar sig, till följd, af vägs beskaffenhet,

märklig svårighet för behörigt fullgörande af jordbruksfastighet åliggande

vägunderhåll in natura, må fastigheten, enligt den ny antagna 12 §, under

vissa förutsättningar därför i stället bidraga med penningar efter af den

särskilda nämnden bestämdt belopp, hvilket ingår till vägkassan, hvarefter

vägstyrelsen ombesörjer underhållet af ifrågavarande vägstycke. Ytterligare

torde böra bemärkas, att, i enlighet med Riksdagens i ämnet gjorda uttalande,

den i 59 § vidtagna förändringen, hvarigenom »annan fastighet»

kommer att deltaga i kostnaden för vägunderhållet till hälften mot jordbruksfastighet

i stället för, som förut, till en fjärdedel, framgått ur önskan,

bland annat, att särskildt för de af motionären åsyftade slagen af beskattningsföremål

utsträcka skyldigheten att deltaga i berörda kostnad.

Motionären åsyftar dessutom att gifva ett erkännande åt den grundsatsen,

att bidrag till vägunderhållet skall lämnas af enhvar i den mån

han genom begagnande af vägen sliter densamma. Denna princip öfverensstämmer

dock icke med de grunder, hvarpå lagstiftningen i detta ämne

hvilar. Och det kan därför äfven befaras, att vissa svårigheter skola möta

för att i det nuvarande systemet införa sådana bestämmelser, som motionären

föreslagit.

Den omarbetade lagen, i hvilken ändringarna tillkommit efter vidlyftiga

förarbeten, träder emellertid ej i kraft förr än med nästa års ingång,

och all erfarenhet saknas således ännu rörande behof af ytterligare

ändringar. Innan sådan erfarenhet föreligger, är det emellertid enligt utskottets

mening för tidigt att upptaga frågor därom; och hemställer utskottet

alltså,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:

0. A. SJÖOROYA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.