Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 9

1906-02-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1906:9, Lagutskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1906, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse

till Konungen med begäran om framläggande af förslag

till bestämmelser rörande obligatorisk sammanslutning

af fiskevattens ägare för fiskes bedrifvande,

Lagutskottet tiar till förberedande behandling fått mottaga tvenne

likalydande, inom Första Kammaren under n:o 13 af herr J. T. Kennedy

och inom Andra Kammaren under n:o 99 af herr K. Starbäck väckta

motioner af följande innehåll:

»Sveriges sjöar upptaga en areal af cirka 36,000 kvadratkilometer

eller 3,600,000 hektar. En dylik vattenareal skulle, om den sköttes på

ett rationellt sätt, kunna gifva en rätt betydande inkomst, För närvarande

torde man emellertid knappt kunna anslå den årliga medelafkastningen af

Sveriges sjöar till mer än 2 å 3 kg. fisk per hektar, hvilket för hela riket

skulle göra en produktion af cirka 9,000,000 kg. sötvattensfisk om året.

Jämför man härmed afkastningen af t. ex. Tysklands sjöar, så finner man,

att en medelgod sjö där afkastar cirka 30 till 40 kg. fisk om året eller

12 till 16 gånger så mycket som en medelgod sjö här i Sverige. Detta

beror ju delvis på klimatiska förhållanden och att de flesta sjöar där äro

Bill. till Rilcsd. Prot. 1906. 7 Samt. 9 Höft. (N:o 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 * Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

mindre och grundare än en stor del svenska sjöar — som kändt, producera

mindre och grundare sjöar relativt mera fisk än stora och djupa sjöar —

men hufvudorsaken till den ofantligt stora olikheten mellan de tyska och

svenska sjöarnes afkastning beror dock utan tvifvel pa de olika sätten att

hushålla med fisket och tillgodogöra sig fisken. Äfven i Tyskland är

sjöarnes afkastning mycket olika, men som en regel kan man säga, att af

sjöar med likartad naturbeskaffenhet de sjöar gifva den största afkastningen,

i hvilka alla fiskerättigheter äro förenade på en hand. Det finnes enstaka

sådana, mindre, naturliga, sjöar på 10 till 100 hektars areal, i hvilka fisket

genom ändamålsenlig skötsel i förening med fiskodling drifvits upp till en

årlig afkastning af ända till 50—60 kg. fisk per hektar.

Det är lätt att fatta, hvilken ofantlig nationell ekonomisk betydelse

det skulle hafva för vårt land, om våra sjöar kunde fås att afkasta ens

hälften så mycket som de tyska sjöarna.

Det finns emellertid två väsentliga hinder för insjöfiskets utveckling

i vårt land, det ena den allmänt rådande okunnigheten om huru ett insjöfiske

bör rationellt ordnas och det andra de för ett rationellt fiskes bedrifvande

synnerligen ogynnsamma äganderättsförhållandena till fiskevattnen.

För afhjälpande af det förstnämnda hindret arbetas för närvarande

åtminstone i södra Sverige på åstadkommande af gemensam fiskeriförsöksstation

och fiskareskola.

Det senare hindret kan däremot af hjälpas endast sålunda, att i lagstiftningsväg

bestämmes, att enskilde fiskevattensägare och särskildt ägare

till oskiftade fiskevatten äro skyldiga att sammansluta sig för fiskets bedrifvande

för gemensam räkning. Det kan förefalla, som om en dylik

bestämmelse skulle vara ett svårt intrång på den enskildes äganderätt,

men i själfva verket vore detta ett vida mindre intrång än det, som nu

finnes i lagen om dikning rörande jordägares rätt att antingen deltaga i

sänkning eller urtappning af en sjö eller afstå från de fördelar, som

häraf uppstå.

Det fördelaktigaste ur fiskerisynpunkt vore ju, om man kunde finna

en form för sammanslutning mellan alla delägare i hvarje sjö. I större

sjöar är detta naturligtvis nästan otänkbart. Här borde sammanslutningen

åvägabringas för vissa, såvidt möjligt naturliga, större områden, i hvilka

fisket kunde skötas efter en gemensam plan. Dylika sammanslutningar

hafva med godt resultat blifvit genomförda i vissa delar af Tyskland, där

fiskets utveckling förut varit omöjliggjordt af en långt gången splittring

af fiskevattnen.

En mindre radikal förändring af förhållandena vore införandet af eu

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

förordning, hvarigenom alla delägarne i ett samfäld^ oskiftadt fiskevatten

ålades att bilda bolag eller förening, som skulle för delägarnes räkning

bedrifva det gemensamma fisket. Såsom kändt, är större delen af fiskevattnen

i vårt land ännu oskiftad, hvarför en dylik åtgärd utan tvifvel

skulle vara af stor nationell ekonomisk betydelse. Om svårigheter härvid

skulle uppstå vid fördelningen af skyldigheter och rättigheter eller

utgifter och inkomster, finge möjligen för fastslående af fördelningsgrunden

skifte af fiskevatten i många fall vidtagas. Vid uppgörandet af gränserna

mellan olika skifteslags fiskevatten, hvilket härvid ofta torde blifva tillräckligt,

kunde möjligen förfaras på samma sätt som i Finland, där staten

förordnar landtmätare att verkställa alla dylika rågångsförrättningar och

förskotterar kostnaderna, hvarefter dessa uttaxeras på fiskevattensägarne

under tio års tid på samma sätt som vid storskifte.

För den händelse det icke skulle befinnas möjligt att få till stånd

dylika sammanslutningar, antingen för hela sjöar eller mellan samtliga

delägarne i oskiftade fiskevatten, vore redan mycket vunnet, om det blefve

i lag bestämdt, att majoriteten af fiskevattensägarne i en sjö eller af delägarne

i visst område af större sjö kunde tvinga minoriteten att inträda

i ett dylikt bolag eller låta majoriteten utlösa minoritetens fiskerättigheter.

Enskilde motionärer hafva förut, senast vid 1902 års riksdag, gjort

framställning, afseende vidtagande af åtgärder för åstadkommande af eu

bättre fiskevård. I anledning häraf liar Riksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t framhållit, att den allmänna erfarenheten tyvärr under senare tider

gifvit vid handen, att fisket flerstädes i landet, äfven där det fordom varit

mycket gifvande och för befolkningen utgjort eu god inkomstkälla, betydligt

aftagit samt i vissa trakter minskats i den grad, att det nu icke kunde

med fördel idkas.

Såsom en bidragande orsak till att fisket i allmänhet bedrifvits utan

hänsyn till dess fortfarande bestånd har Riksdagen anfört den gällande

lagen om rätt till fiske. När fisket icke skiftats mellan delägarne, hade

dessa rätt att bruka fiskevattnet efter som de kunde sämjas, och däraf

hade ofta blifvit följden, att mången, som där ägde fiskerätt, sökt att i

största möjliga måtto för egen del tillgodogöra sig fisket. På många

ställen hade fisket antagit arten af ett slags roffiske, som naturligtvis i hög

grad måste inverka på fiskstammens bestånd.

För att råda hot på sagda ogynnsamma förhållande beträffande fisket

borde enligt Riksdagens förmenande åtgärder vidtagas från statens sida.

Bland dylika åtgärder har Riksdagen i främsta rummet framhållit

bildande af de af mig förordade så kallade fiskeriföreningar med ändamål

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

att för medlemmarnes räkning på ett rationellt sätt och med hänsyn

såväl till den bästa möjliga afkastningen af fisket som äfven till fiskstammens

bevarande och förökande bedrifva fiske antingen genom särskildt

antagna fiskare eller genom fiskets utarrenderande.

Genom nådig remiss den 30 maj 1902 har Kungl. Maj:t anbefallt

kung! landtbruksstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets

samtliga län att hvar för sig, sedan vederbörande landsting och hushållningssällskap

lämnats tillfälle att i detta ärende sig yttra, till Kungl. Maj:t

inkomma med yttrande i ämnet.

I de från orterna afgifna yttranden har förslaget om inrättande af

fiskeriföreningar vunnit stor anslutning, men i flera af dessa har uttalats,

att föga sannolikhet torde finnas, att dylika föreningar skulle i större

omfattning komma till stånd på frivillighetens väg, hvarför förordats införande

i lagstiftningen af bestämmelser angående bildandet af dylika

föreningar, hvilka sålunda skulle i viss mån komma att blifva så kallade

tvångsföreningar, såsom fallet vore i vissa främmande länder.

Kungl. landtbruksstyrelsen har för sin del uttalat som sin uppfattning,

att det skulle vara till stor nytta för landet, om genom förändring

af nuvarande lagstiftning så kallade tvångsföreningar mellan fiskedelägare

kunde komma till stånd, men har kungl. landtbruksstyrelsen ej

ansett det åligga styrelsen att utarbeta formuleradt förslag till den lagändring,

som skulle fordras för genomförande af en dylik förändring

inom vår fiskerilagstiftning.

Vidare har i anledning af Riksdagens förenämnda skrifvelse statsrådet

och chefen för jordbruksdepartementet till statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden den 12 januari 1904 framhållit, hurusom enligt statsrådets

förmenande ingen näring vore för sitt fortfarande bestånd och sin

framtida utveckling så beroende af sammanslutningen mellan dess idkare

som fisket.

Bildandet af fiskeriföreningar borde därför ock på allt sätt af staten

främjas, och då den fullkomliga enighet mellan samtliga delägare i ett

fiskevatten, som nu erfordras för att en förening dem emellan skall kunna

komma till'' stånd, endast i undantagsfall kunde påräknas, funne statsrådet

införandet i vår lagstiftning af bestämmelser i syfte att möjliggöra

sådana föreningars lättare åstadkommande vara i hög grad önskvärdt.

Huru detta lämpligen skulle kunna ske, torde emellertid utgöra en fråga,

som måste blifva föremål för gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet.

I anledning häraf förklarade sig statsrådet för närvarande ej beredd

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

att underställa Kung! Maj:ts pröfning förslag till lösning af omförmälta

fråga, men aflat däremot Kung! Maj:t till 190-1 års Riksdag proposition

angående organisationen af statens fiskeriväsen in. in. äfvensom den 17

juni 1904 nådig remiss till domänstyrelsen angående åtgärder för åstadkommande

af en bättre fiskerivård för Östersjö- och sötvattensfisket.

Därjämte beslöt 1904 års Riksdag på grund af inom Riksdagen

väckta motioner att till Kungl. Maj:t aflåta skrifvelse, innefattande hemställan,

att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke de

bestämmelser, som innehållas i förordningen den 20 december 1880 om

jordägares rätt öfver vattnet å hans grund och därmed i samband stående

författningar, böra förändras och omarbetas, så att de komma att bättre

motsvara de kraf, som nutida förhållanden ställa på en dylik lagstiftning;

men äfven om både den utredning, som afses med Kungl. Maj:ts förenämnda

remiss af den 17 juni 1904 och Riksdagens sistnämnda skrifvelse,

komma att beröra den fråga, som med denna framställning bragts å

bane, synas mig dock ej dessa utredningar kunna antagas leda till framläggande

af ett lagförslag i det syfte jag afser, och får jag fördenskull,

då det synes mig, som om en utveckling af fisket i våra talrika insjöar,

strömmar och åar är otänkbar, så länge icke en lagstiftning i ofvan

antydd riktning erhålles, hvilken uppfattning jämväl synes vinna stöd af

respektive myndigheters, Riksdagens och föredragande departementschefens

i ämnet gjorda uttalanden, vördsamt anhålla, att Riksdagen ville till

Kungl. Maj:t ingå med underdånig framställning, att Kungl. Maj:t måtte

genom sakkunnige låta utreda, i hvad mån och på hvilket sätt en obligatorisk

sammanslutning af fiskevattens ägare för fiskets bedrifvande för

delägarnes gemensamma räkning må kunna komma till stånd, samt till

näst sammanträdande Riksdag framlägga nådig proposition i ärendet».

Vid behandlingen af ifrågavarande motioner har utskottet från motionärerna

emottagit en skrifvelse jämte bilagd promemoria angående åtgärder

till förhindrande af fiskevattens förorenande genom affall från fabriker o. dyl.

Utskottet finner syftet med ifrågavarande motioner — åstadkommandet

af en rikligare afkastning'' af våra fiskevatten — vara synnerligen

behjärtansvärdt. Såsom motionärerna omnämna, har Riksdagen ock nyligen

Bill. till Likså. Prof. 1906. 7 Sarnl. 9 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

ägnat sin uppmärksamhet åt denna fråga. Den 20 maj 1902 aflät nämligen

Riksdagen till Kungi. Maj:t en skrifvelse, däri Riksdagen anhöll, att

Kung! Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån

åtgärder skulle kunna vidtagas för främjande och upphjälpande af Östersjöoch

sötvattensfisket, samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag i

detta afseende. I denna skrifvelse framhöll Riksdagen bland annat såsom

ett medel att uppnå det önskade resultatet en sammanslutning i en eller

annan form af fiskevattensägare för gemensamt bedrifvande af fisket.

Af motionerna synes, att Kungl. Maj:t redan ägnat det i berörda

skrifvelse omhandlade spörsmål en ingående behandling, och lärer man

vara berättigad förvänta, att samtliga för frågans lösning möjliga utvägar

skola komma under behörigt öfvervägande. Det förefaller utskottet därför

vara hvarken nödigt eller nyttigt, att Riksdagen för närvarande genom

ett bifall till ifrågavarande motioner går den fortsatta utredningen i förväg

och på visst sätt binder densamma, helst äfven Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

redan varit riktad på föreningsväsendets införande inom fiskerinäringen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & CO, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.