Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13

1906-05-18 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1906:13, Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.

1

ÄT:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 18 maj 1906, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 10, i

anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående understöd af allmänna

medel till utflyttningar i följd af laga skiften,

dels ock en med föranledande af propositionen

väckt motion.

Genom proposition, n:o 72, af den 9 mars 1906, hvilken blifvit för

behandling öfverlämnad till sammansatta stats- och lagutskottet, bar Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att

antaga följande förslag till

Förordning angående understöd af allmänna medel

till utflyttningar i följd af laga skiften.

§ I
Understöd

till utflyttning i följd af laga skifte må, efter det skiftet

blifvit fastställdt, erhållas af allmänna medel utan återbetalningsskyldighet

Bih. till Riksd, Prof. 1906. 4 Samt. 2 Afd. 12 Käft. (N:o 13). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.

med belopp, motsvarande hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen

blifvit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad och värderad.

§ 2.

Landtmätare, som förrättat laga skifte, åligger att inom en månad,

efter det han återfått skifteskarta och handlingar, med påskrift å den

förra om fastställelse, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända bestyrkta

afskrifter af instrumentet öfver likviden af utflyttningskostnaderna

samt af beviset därom, att skiftet blifvit fastställdt.

§ 3.

Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras af utflyttande

delägare.

När utflyttande delägare vill lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna

medel, skall han därom hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande göra ansökning,

hvarvid fogas bevis af häradsskrifvaren i orten, att sökanden innehar

den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd begäres. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande skall därefter enligt den i § 1 stadgade grund bestämma

understödets belopp och låta utbetala detsamma utan någon kostnad

för jordägaren.

§ 4.

Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta en tjugondei af det på

hans ägolott belöpande understöd såsom särskild vedergällning för den

tunga, det besvär och de omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade.

Den öfriga delen af understödet tillgodokommer alla i utflyttningskostnaden

deltagande delägare i skifteslaget, på det sätt, att afräkning därför

sker å hela den flyttningskostnad, som för den utflyttande enligt 97 §

skiftesstadgan blifvit bestämd, hvadan endast återstoden utgöres af delägarne.

Genom denna förordning upphäfvas kungörelsen den 27 september

1861 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af

laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,

med däri genom kungörelse den 8 december 1876 gjorda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.

3

ändringar, äfvensom kungörelsen den 1 oktober 1875 angående understöd

af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands

län.

Denna förordning träder genast efter utfärdandet i kraft, men skall

icke tillämpas beträffande redan afslutade laga skiften, såvidt ej med anledning

af skiftets återförvisande till förrättningsmannen ny likvid af utflyttningskostnaderna

erfordras.

I sammanhang med nämnda proposition har sammansatta stats- och Enskild motion.

lagutskottet till behandling förehaft en i anledning af propositionen inom

Andra Kammaren under n:o 168 af herrar Å. H. Hammarskjöld och A.

Wildund väckt motion af följande lydelse:

»Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 20 maj 1903 anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes låta efter nödig utredning utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i § 1 i nådiga kungörelsen den 27 september

1861, angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i

följd af laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,

att beräkningsgrunderna för lämnande af ^flyttningsbidrag

utaf allmänna medel vid laga skifte måtte blifva lämpade efter

nu rådande förhållanden, och sedan, till följd af särskilda nådiga remisser,

underdåniga utlåtanden häröfver afgifvits af kungl. landtmäteristyrelsen

och kungl. statskontoret, vid hvilkas afgifvande ämbetsverken dock synas

trott sig sakna anledning att låta sina undersökningar och yttranden afhandla

något utöfver hvad som innehölles uti ofvanberörda paragraf, har

emellertid Kungl. Maj:t funnit sig böra upptaga frågan om statens bidrag

till utflyttningar i följd af laga skiften till ompröfning i hela dess vidd

och uti nådig proposition n:o 72, under förutsättning af upphäfvande af

samtliga hittills gällande författningar i ämnet, förelagt Riksdagen till

antagande förslag till förordning angående understöd af allmänna medel

till utflyttningar i följd af laga skiften.

Utan att på något sätt underskatta de. sträfvanden, som på detta

sått synas hafva gjort sig gällande för en ändamålsenlig lösning af

frågan, har det likväl icke kunnat undgå vår uppmärksamhet, att det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.

förslag, som uti berörda nådiga proposition innehålles, icke synts bereda

tillräckliga garantier för att medel, som anvisas, verkligen komma att för

afsedt ändamål användas. Detta förhållande är väl hufvudsakliga anledningen

till framkomsten af denna motion, men desslikes har det förändrade

läge, hvari frågan nu kommit, och hvad som uti ärendet anförts, synts

ägnadt att uppkalla nya synpunkter och spörsmål, och då hvad som sålunda

förekommit synts oss vara af den beskaffenhet, att därigenom, därest

Riksdagen komme att gilla vår uppfattning, ändringar uti det framställda

förslaget blefve erforderliga, hafva vi funnit oss föranlåtna framställa efterföljande

förslag till ändrad lydelse af den ifrågasatta förordningen och

tillåta oss nu här till förtydligande framställa en redogörelse för de synpunkter,

förhållanden och motiv, hvarpå ändringsförslaget är grundadt.

st i och 2. Å sid. 16 i den nådiga propositionen yttras, att det synts som om

tillräcklig anledning icke funnes, hvarför icke staten borde lämna bidrag

till utflyttningar, likaväl som vid laga skifte, som första gången öfverginge

by eller hemman, jämväl vid sådant skifte, som enligt 3 § 2 mom.

skiftesstadgan i visst fall kunde företagas till rubbning af förut verkställdt

skifte.

Den tanke, som ligger uti detta uttalande, torde man obetingadt

böra instämma uti.

Grunden för statens deltagande uti utflyttningskostnaderna torde nämligen

vara, att det afgjordt ansetts vara ett statsintresse att påskynda

skiftesväsendet och därigenom befrämja odlingens utbredning och den intensivare

kultur, som endast efter lyckligt genomförd ägoreglering kan

förväntas. Det är ett erkännande af ägoregleringens betydelse såväl i

nationalekonomiskt som privatekonomiskt och socialt hänseende, som ligger

till grund för statens bidrag till utflyttningskostnaderna, och det egnahemsbildande,

som i och genom ägodelningsförrättningar sker, har af staten

länge erkänts vara värdt uppmuntran. Om bildande på dylikt sätt af

eget hem sker genom ett laga skifte, som första gången öfvergår by eller

hemman, eller vid en efterföljande ägoreglering, torde detta för staten

vara af enahanda betydelse. Sedan skiftesidén trängt igenom, så att man

numera sällan förmärker motstånd mot det obegränsade skiftesvitsordet,

under det de sekundära delningarna icke allestädes bringas till utförande

i den utsträckning och på det sätt, som önskligt vore, torde man t. o. m.

hafva anledning för påståendet, att staten har större intresse af att understödja

de sekundära delningarna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.

Uti den nådiga propositionen omförmäles ett slag af sekundär delningsförrättning,

nämligen sådan som i visst fall enligt § 3 mom. 2 skiftesstadgan

kan bringas till utförande till den del sakägare därom äro eniga.

Ifrågavarande slag af förrättningar äro väl under viss förutsättning att

likställa med laga skiften, men som de åvägabringa rubbningar uti en

ägoindelning, som genom förutgående laga skifte eller därmed likställd

enskiftesförrättning eller ock till äfventyra därefter skedda hemmansklyfningar,

ägostyckningar eller jordafsöndringar åstadkommits, torde de i

allt fall icke kunna betraktas annorlunda än såsom sekundära delningsförrättningar.

Ofvan förut omhandlade slag af förrättningar äro såsom

sagts under viss förutsättning af laga skiftes natur, men benämnas alla

i dagligt tal vanligen hemmansklyfningar. Man tänker sig t. ex. ett

hemman om ett mantal, som utbrutits såsom en ägolott vid ett laga skifte,

som verkställts på 1830-talet. Detta har sedan genom upprepade hemmansklyfningar

och möjligen äfven ägostyckningar uppdelats uti 6 å 8 ägolotter.

Därefter hafva ägorna genomskurits af en järnväg eller landsväg

eller bådadera, hvarigenom ägornas indelning blifvit i hög grad olämplig.

Detta kan äfven hafva föranledts af andra omständigheter. Under förutsättning

af enighet bland delägarne kan omdelning komma att ske, men

‘som icke någon genom laga skifte tillkommen ägoskillnad därigenom

rubbas, blir förrättningen endast en hemmansklyfning, och något bidrag

af staten till de utflyttningar, utan hvilkas utförande någon nytta af förrättningen

måhända icke är att förvänta, skulle då icke enligt Kungl.

Maj:ts förslag kunna erhållas. Hade samma hemman eller ägoområde vid

skiftet, delats i två eller flere lotter, kan förrättningen benämnas skifte

och blir därigenom af sådan beskaffenhet, att bidrag till utflyttningens

utförande kunde fås. Ju tidigare skifte öfvergått en by, desto större anledning

är att antaga, att behof af ny ägoreglering föreligger, men som

det samtidigt vanligen inträffat, att ägolotterna vid det tidiga laga skiftet

utlagts mycket stora, äro utsikterna att enligt Kungl. Maj:ts förslag få

statsbidrag mindre än vid eu förrättning, som innebär rubbning af ett

senare skifte, hvarvid jämväl behofvet af en ny ägoreglering borde kunna

antagas vara mindre. Uppenbart synes sålunda vara, att här ofvan beskrifna

slag af hemmansklyfningar äro lika mycket, om icke mer förtjänta

af statsbidrag för utflyttning än sådana förrättningar, som komma till

utförande enligt § 3 mom. 2 skiftesstadgan under förhållanden, som tillförsäkra

dem benämningen skifte. Men jämväl vanliga hemmansklyfningar

af laga skiftes egenskap, det vill säga en delningsförrättning, omfattande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 13.

endast en vid ett föregående laga skifte, hemmansklyfning eller ägostyckning

tillkommen ägolott, torde böra omfattas af den föreslagna författningen.

Erinras må, att utflyttning jämväl kan erfordras för ändamålsenligt

utförande af sådant skifte, som omtalas uti § 3 mom. 3 skiftesstadgan.

Om samtliga nu omförmälda slag af förrättningar gäller, att de alla

kunna benämnas sekundära jorddelningsförrättningar af laga skiftes egenskap,

att samma nytta kan genom utflyttning vid dem åstadkommas som

genom utflyttning vid laga skiften, att statens mellankomst är desto mer

påkallad, som delägarnes ekonomiska förmåga vanligen till följd af deras

ringa antal är mindre än vid ett laga skifte, att det mindre tillfredsställande

sätt, hvarpå de ej sällan bringas till utförande, ofta beror på att

utflyttning till följd af därmed förenade höga kostnader måst undvikas,

samt att denna omständighet ofta föranleder till att någon legal förrättning

icke åvägabringas, utan att delägarne inrätta sig på grundvalen af

en sämjedelning, hvilket förhållande genom den endast relativa säkerhet,

som beredes, förlamar jordbruksintresset.

Då i anledning af Riksdagens ofvanberörda beslutade skrifvelse om

revision af skifteslagstiftningen man inom de närmaste åren torde hafva

att motse en förnyad sådan, har det förekommit oss mindre lämpligt att

utan tvingande nödvändighet åberopa en viss paragraf uti nu gällande

skiftesstadga. § 97 uti berörda stadga föreskrifter väl, att skiftesmannen

och gode männen böra uppskatta och värdera den kostnad, som med utflyttningens

verkställande är förenad, men då det jämlikt § 54 uti samma

stadga ostridigt tillkommer delägarne, därest de alla äro om beslutet ense,

att träffa öfverenskommelse jämväl om utflyttningskostnadernas eller utflyttningsbidragens

belopp, blir följden, att förrättningsmännen enligt hittills

gällande föreskrifter kommit att företaga uppskattning och värdering af utflyttningskostnaderna,

endast om och till den del delägare icke kunnat

enas. Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse i slutet i § 1 afser tydligen att

åstadkomma en förändring af nu stadgad ordning, därigenom att delägarne,

i händelse de vilja komma i åtnjutande af statsbidrag till utflyttningskostnaderna,

betagas den rätt, som hittills tillkommit dem att genom

öfverenskommelse bestämma beloppen af berörda kostnader. Helt naturligt

är detta också oafvisligen nödvändigt, då delägarne eljest kunde

befaras komma att begagna sin beslutanderätt alltför mycket till gagn

för egna intressen. Är sålunda påtagligt, att här åsyftas en indirekt

ändring af gällande föreskrifter, har det också synts lämpligt att låta detta

expressis verbis komma till synes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N-o 13.

Uti skiftesstadgan förekommer icke någon bestämmelse om tiden, $ 3.

inom hvilken beslutad utflyttning skall vara verkställd. Det är väl sant,

att flertalet landtmätare se till, att bestämmelse härom åstadkommes vid

förrättningen oftast i sammanhang med beslut om betalningsterminer för

delägarnes bidrag i utflyttningskostnaden. Men exempel finnes äfven på

att dylik bestämmelse saknas, under det betalningsterminer väl föreskrifvits.

På sådant sätt kan förklaras, att fall inträffat, då en delägare tilltvungit

sig bidrag af öfriga delägare för utflyttning, utan att sådan samtidigt

påbörjats och utan att den någonsin kommit till utförande. Ägaren af

den mark, hvarpå åbyggnaderna stå, kan väl i sådant fall i laga ordning

få dem bortskaffade, men han är också under angifven förutsättning den

ende, som kan föra talan i saken. Träffas sålunda öfverenskommelse

med honom, förefinnes intet hinder för att såväl öfriga delägare som

staten nödgas lämna bidrag till en utflyttning, som aldrig bringas till

verkställighet.

Här må medgifvas, att endast få dylika fall hittills torde kunna påvisas,

men uppenbart torde vara, att, i händelse staten åtager sig att betala

hälften af utflyttningskostnaderna, man bör räkna med att missbruk

kunna komma att ske och därför söka förebygga sådana.

Principen torde böra vara, att statsbidragets utbetalning ställes i

förhållande till utfördt arbete för utflyttning. Närmast till hands ligger

då att, på sätt som delägarnes bidrag vanligen bestämmes, fördela utbetalningen

i terminer om t. ex. x/g genast efter det förrättningen vunnit

laga kraft, 1/3 sedan arbetet bevisligen börjats och 1/s efter arbetets bringande

till slut. En sådan uppdelning torde dock i afseende å statsbidraget

föranleda för mycket skrifveri och besvär. Fördelarna af rättigheten

att på sådant sätt i förskott uppbära de två första utbetalningarna

torde åtminstone till någon del uppvägas af de olägenheter och besvär,

som alltid visa sig vara förenade med utbekommande af medel, som staten

skall utbetala. Att åter göra utbetalningen af statsbidragit beroende af

fullständigt utförd utflyttning torde icke heller blifva lämpligt. Förhållandena

visa sig nämligen vara sådana, att en jordbrukare, som bestämts

skola utflytta, vanligen i sammanhang med utförandet häraf företager

förändringar och förbättringar af sina åbyggnader i större eller

mindre omfattning. Hans ekonomiska ställning tillåter honom icke att

utföra alla dessa byggnadsarbeten på en gång, utan fördelar han vanligen

arbetet på flera år. Göres statsbidragets utbekommande beroende af fullständigt

verkställd utflyttning, nödgas han måhända att afstå från de om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och (Lag-) utskottets Utlåtande N-''o 13.

ändringar och förbättringar af sina åbyggnader, som han eljest önskat

skulle komma till utförande. Jämväl lärer det vara svårt att bestämma,

när en utflyttning är fullständigt utförd, och det torde möta svårighet

att kunna förskaffa det intyg härom, som ansetts önskligt att föreskrifva.

Det har därför förekommit oss, som om något annat bättre sätt att

få denna fråga på tillfredsställande sätt ordnad, med bibehållen garanti

för staten för att medlen komme att tjäna afsedt ändamål och utan att

därigenom för stort band lades på de utflyttande jordägarne, icke stode

till buds än genom en bestämmelse därom, att statsbidragets lyftning gjordes

beroende af verkställdt arbete för den utflyttade ägolottens bebyggande

till värde motsvarande statsbidragets dubbla belopp.

Jordägare, som kan visa, att han har rätt att utfå understöd af

statsmedel, torde väl kunna upplåna motsvarande belopp. Räntan kan

anses blifva till någon del gulden honom genom den tjugondei han såsom

särskild vedergällning enligt § 4 äger bekomma.

Emellertid händer ofta, att någon flyttning af åbyggnaderna till en

ägolott icke kommer till utförande, af anledningar, som icke äro förkastliga.

Här syftas på sådana fall, då åbyggnader, som före förrättningen

måhända vanligen varit gemensamma för två eller flere vid förrättningen

hvar för sig utbrutna ägolotter, för framtiden bibehållas af endera ägolotten,

under det nya åbyggnader uppföras för den eller de ägolotter, som

icke fått del i åbyggnaderna. Det egnahemsbildande, som på detta sätt

sker, är lika mycket förtjänt af understöd af statsmedel som förut omförmälda

fall.

När nu antagligen kommer att medgifvas, att staten skall bidraga

till bestridande af kostnader för utflyttningar äfven när endast ett eller

flera särskilda hus flyttas, synes orättvist att icke äfven understödja det

egnahemsbildande, som på detta sätt sker genom nybyggnad. Det naturliga

tillvägagångssättet i dylika fall är, att, sedan gemensamma åbyggnader

fördelats, kostnaden för flyttning af de åbyggnader, som tillfallit de ägolotter,

som utflyttats, uppskattas och statsbidraget äfven därvid beräknas.

Sedermera beror på vederbörande sakägare att sins emellan göra de enskilda

aftal, som med deras intressen må anses förenliga. Bestämmes emellertid,

att statsbidragets utbetalning skall göras beroende af verkställd utflyttning,

kan nu antydd väg för ordnande af förhållandena icke beträdas.

Det synes därför nödigt bestämma, att ägolott, hvars åbyggnader

inlösas af en annan ägolott, som samma åbyggnader förutan icke kan anses

vara fullständigt bebyggd, och inom hvars tilldelade område åbyggna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammanfatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

derna måste vara belägna, skall vara berättigad till statsbidrag för uppförande

af nya åbyggnader till belopp, motsvarande hälften af den kostnad,

hvartill utflyttning af ägolottens åbyggnader beräknats och värderats,

och att utbekommande häraf göres beroende af utfördt nybyggnadsarbete

till dubbla beloppet af statsbidraget.

Här har nu påvisats nödvändigheten af bestämmelser till betryggande

af att medlen komma att tjäna afsedt ändamål, och härvid har

mahända framstått såsom nödvändigt att något försvåra utbekommande

af statsbidrag.

I afseende däremot å själfva tillvägagångssättet vid uppbärande

och kvitterande af statsbidraget, synes erforderligt att förenkla proceduren.

Föreslagna stadganden härom äro desamma, som nu gälla, och

vid deras tillämpning ställer det sig på följande sätt.

En vanlig smbårukare eller bonde har att härom uppsätta en ansökning.

Härför anlitar han vanligen en skrifkunnig person. Lämpligast

är därefter att skicka in ansökningen till ett ombud i residensstaden

och anmoda honom att ombestyra saken. Denne skrifver då till

häradsskrifvaren och infordrar bevis. Häradsskrifvaren utfärdar ett bevis

om ägare eller innehafvare af det angifna hemmanet in. in. När detta

kommer till ombudet, befinnes det törhända, att häradsskrifvarens intyg

icke stämmer öfverens med sökandens och ej heller med landtmätarens

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämnade uppgifter. Ett erfaret

ombud förstår då, att förändring i äganderätts- eller åborättsafseende

skett i sammanhang med skiftet. Ett oerfaret ombud återsänder ansökningen

till sökanden mot postförskott på 6 å 8 kr. I bästa fall vänder

sig ombudet till förrättningsmannen och får af honom ett bevis om

de förändringar beträffande innehafvet af hemmanet, som under skiftesförrättningen

inträffat, och om de afhandlingar, hvarpå dessa grundat

sig. Därefter skrifver han till sökanden och anmodar honom sända afskrifter

af dessa handlingar och desslikes afskrifter af lagfartsbevis eller

åbobref o. d. Härvid kan väl hända, att sökanden har dessa hos sig,

men oftare torde inträffa, att de äro hos domstol för lagfarts- eller inteckningsfråga

eller hos någon sökt eller funnen långifvare.

Man må emellertild förutsätta, att erforderliga afskrifter slutligen

anskaffats. Huruvida hvad som sålunda presterats visar sig tillräckligt

att tillfredsställa landskamreraren, så att han, som alltid fruktar kunel.

kammarrättens anmärkningar, vågar tillstyrka medlens utanordning, är

en annan sak. Det ena torde härvid inträffa lika ofta som det andra,

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sarnl. 2 Afd. 12 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

Ofta har utflyttande delägare fått vänta två eller tre år och ännu längre

på utbekommande af det ringa statsbidraget, som han icke kunnat utfå,

förrän han efter vunnen lagfart eller åborätt blifvit uti mantals- och

taxeringslängder upptagen för sin ägolott. Har så dödsfall under tiden

inträffat, så kunna ännu några år gå, innan bidraget kan utbekommas.

Säkert är, att många exempel på att svårigheter uppstått i fråga om

utfående af statsbidraget kunna uppvisas. Ha andeligen medlen utanordnats,

då blir ombudets sak att anskaffa fullmakt och utkvittera beloppet,

som sedan, efter afdrag af ersättning för kostnader och besvär, öfversändes

till den lycklige utflyttade jordbrukaren. Att dessa afdrag

alltid utgjort en stor procent af statsbidraget är säkert och att de ofta

äfven uppgått till 20 å 30 kronor och äfven till ännu mera, torde icke

förvåna, i betraktande af det myckna besvär, som ärendets skötsel kan

hafva förorsakat.

Uppenbart torde sålunda vara, att bestämmelserna i denna del äro

otillfredsställande och att föreskriften om understödsbeloppets utbekommande

utan någon kostnad för jordägaren är en tom bokstaf.

Förhållandet är nu det, att en förrättningsinan icke kan godkänna

delägare vid en förrättning, utan att han legitimerar sig och styrker sin

rätt till jorden. Den granskning, som vid en jorddelningsförrättning och

före dess fastställelse sker, måste därför äfven anses betryggande för att

bestämma, hvem som har rättighet att lyfta statsbidraget, och som Kungl.

Maj:ts befallninghafvande af de handlingar, förrättningsmannen åligger

öfversända, kan se, hvilka som vid förrättningen varit ägare eller innehafvare

af de särskilda ägolotterna, torde sökanden icke böra åläggas att

uti berörda afseende vidtaga någon särskild åtgärd, utom i det fall, att

förändring efter utflyttningshandlingarnas upprättande skett.

Någon höjning af anslaget torde icke behöfva göras nu, då de belopp,

som komma att tagas i anspråk af detsamma, till följd af nu föreslagna

ändringar, åtminstone icke under första åren, torde komma att blifva

afsevärda. Skulle det sedermera visa sig, att utflyttningarna mera allmänt

för framtiden komme att ske, är detta endast ägnadt att bereda tillfredsställelse.

Någon tillförlitlig utredning angående kostnaderna för utflyttningar

vid verkställda hemmansklyfningar lärer i allt fall vara omöjlig

att åstadkomma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

11

Med anledning af hvad sålunda anförts, få vi föreslå Riksdagen att

i anledning af Kungl. Majt:s ofvan omförmälda nådiga proposition för sin

del antaga följande

Förslag

till förordning angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i

följd af laga skiften eller förrättningar af laga skiftes egenskap.

Understöd till utflyttning i följd af laga skifte eller förrättning af

laga skiftes egenskap må, efter det förrättningen blifvit fastställd, erhållas

af allmänna medel utan återbetalningsskyldighet med belopp motsvarande

hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen blifvit i stadgad ordning

af förrättningsmännen uppskattad och värderad.

2 §.

Landtmätare, som förrättat laga skifte eller förrättning af laga

skiftes egenskap, åligger att inom en månad, efter det han återfått karta

och handlingar med påskrift å den förra om fastställelse, till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande insända bestyrkta afskrifter af värderingsinstrument

och likvid rörande utflyttningskostnaderna samt af beviset därom, att förrättningen

blifvit fastställd.

§ 3.

Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras af utflyttande

delägare.

När utflyttande delägare vill lyfta understöd af allmänna medel,

skall han därom hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande göra ansökning,

hvarvid fogas dels bevis antingen af förrättningsmännen eller af de

gode män, som undertecknat värderingsinstrumentet, öfver utflyttningskostnaderna,

eller af tvenne andra trovärdiga personer därom, att åtgärder

för den utflyttade ägolottens bebyggande utförts till dubbla värdet

af det utflyttningsunderstöd, som begäres, dels ock, därest sökanden är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

annan än den, som uti värderingsinstrumentet och likviden rörande

utflyttningskostnaderna angifvits såsom ägare eller innehafvare af den

utflyttade ägolotten, erforderligt bevis om sökandens behörighet att lyfta

statsunderstödet.

Önskar ägare eller innehafvare af utflyttad ägolott att med bibehållen

rätt till statsbidrag försälja ägolottens åbyggnader och i stället

förse sin ägolott med nya åbyggnader, må dylik försäljning icke kunna

ske till annan än ägare eller innehafvare af den ägolott, på hvars tilldelade

ägoområde den utflyttade ägolottens åbyggnader äro belägna, under

villkor desslikes, att sistberörda ägolott samma åbyggnader förutan i förhållande

till ägo lottens storlek och beskaffenhet icke kan anses vara

fullständigt bebyggd. Lämna af förrättningsmannen till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande insända handlingar härom icke tillräckliga upplysningar,

åligger sökanden att i erforderliga delar styrka förenämnda förhållanden.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande skall därefter enligt i § 1 stadgad

grund bestämma understödets belopp samt därpå låta genom kronobetjäningen

mot kvitto utan kostnad tillställa jordägaren utanordnade medel.

§ 4.

Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta eu tjugondei af det på

hans ägolott belöpande understöd såsom särskild vedergällning för olägenheter,

besvär och omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade. Den

öfriga delen af understödet tillgodokommer alla i utflyttningskostnaden

deltagande delägare i skifteslaget på det sätt, att afräkning därför sker

å hela den flyttningskostnad, som för den utflyttande i föreskrifven ordning

blifvit bestämd, hvadan endast återstoden utgöres af delägarne.

Genom denna förordning upphäfves kungörelsen den 27 september

1861 angående understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af

laga skiften samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,

med däri genom kungörelse den 8 december 1876 gjorda

ändringar, äfvensom kungörelsen den 1 oktober 1875 angående understöd

af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands län.

Denna förordning träder genast efter utfärdandet i kraft, men skall

icke tillämpas beträffande redan afslutade laga skiften, såvidt ej med

anledning af skiftets återförvisande till förrättningsmannen ny likvid af utflyttningskostnaderna

erfordras.

Det utskott, till hvilket motionen varder remitterad, torde vidtaga

de redaktionsändringar, som anses erforderliga.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

13

Förevarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse den 20

maj 1903, angående reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel,

däruti Riksdagen bland annat, med anledning af en inom Riksdagen

väckt motion, anhöll, att Kung! Maj:t täcktes låta efter nödig utredning

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring

i 1 § af kungörelsen den 27 september 1861, angående understöd af allmänna

medel till utflyttningar i följd af laga skiften samt inom Stora

Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar, att beräkningsgrunderna

för lämnande af ^flyttningsbidrag utaf allmänna medel vid laga

skifte måtte blifva lämpade efter rådande förhållanden. Det har emellertid

synts Kungl. Maj:t önskvärdt, att de uti berörda kungörelse innefattade

stadganden för att komma i bättre öfverensstämmelse med gällande

skiftesstadga och i större grad motsvara förhållandena underkastades en

något mera genomgripande omarbetning, än som i Riksdagens ofvannämnda

skrifvelse ifrågasatts. Omförmälda kungörelse med däri efter dess utfärdande

vidtagna ändringar har därför ansetts böra upphäfvas och ersättas

med en ny förordning i ämnet.

Den hufvudsakligaste förändringen, som denna förordning afser att

åstadkomma, rör den i Riksdagens skrifvelse behandlade frågan om grunden

för beräkningen af utflyttningsbidraget utaf allmänna medel vid laga

skiften. Detta bidrag, som nu i regel utgår med bestämda belopp i visst

förhållande till hemmantalet, skall enligt Kungl. Maj:ts förslag hädanefter

— såsom i visst undantagsfall hittills skett — beräknas efter utflyttningskostnadens

storlek, och bestämmes i förordningen bidraget till

hälften af denna kostnad, sådan den blifvit enligt 97 § skiftesstadgan

uppskattad och värderad.

Då mantalet numera till stor del förlorat sin betydelse samt fastigheter

för jordbruksändamål i våra dagar ofta uppstå genom jordafsöndring,

har utflyttningsbidrag ansetts böra, i motsats till hvad nu gäller, lämnas

äfven till fastigheter af sistnämnda slag, då de enligt 83 § skiftesstadgan

vid skifte flyttas till annan plats inom skifteslaget. Den nuvarande bestämmelsen,

att utflyttningen skall afse särskild! bebyggdt hemman, hemmansdel

eller utjord, om den är för sig särskild! skattlagd och bebyggd,

har därför uteslutits ur den nya förordningen.

Enligt 8 § 2 mom. skiftesstadgan får icke redan verkställd enskiftesdelning,

som vunnit laga kraft, eller skifte, hvilket enligt särskild kungörelse

blifvit såsom enskifte ansedt och fastställdt, eller laga skifte, hvarå

fastställelse meddelats, genom nytt skifte rubbas, utan så är, att alla, hvil
-

Utskottets

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N''.o 13.

kas rätt är af frågan beroende, därom åsämjas, och innehåller nu gällande

författning i ämnet stadgande därom, att statsbidrag ej lämnas till utflyttning,

som afser ägoområde, hvilket förut undergått enskifte eller laga

skifte eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i kungörelsen den ] 8

februari 1859 om förändrade föreskrifter i afseende å besuttenhets- och

skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län. Den omständigheten, att hemman

undergått storskifte jämlikt nyssnämnda kungörelse och således till

väsentlig del med understöd af allmänna medel, har emellertid, vid det

förhållande att storskiftena i’ Kopparbergs län i viss mån böra likställas

med afvittringen i de norrländska länen, ansetts icke vara tillräckligt skäl

att undandraga sådana hemman bidrag af statsmedel vid utflyttningar till

följd af laga skiften. Likaså har Kungl. Maj:t ansett tillräcklig anledning

ej heller finnas, hvarför icke staten bör lämna bidrag till utflyttningar

likaväl vid sådant laga skifte, som enligt 3 § 2 mom. af skiftesstadgan

i visst fall kan företagas till rubbning af förut verkställdt skifte,

som vid laga skifte, som första gången öfvergår by eller hemman. De

inskränkande bestämmelser i berörda hänseenden, som nu gällande författning

innehåller, hafva därför i den nya förordningen uteslutits. Likaså

hafva i denna förordning ej intagits några bestämmelser rörande understöd

af allmänna medel till utflyttningar i följd af storskiftesförrättningar, som

verkställts inom Stora Kopparbergs län, då, enligt meddelad upplysning

från landtmäteristyrelsen, arbetena vid dessa storskiften blifvit fullbordade

under år 1894.

Enligt nu gällande bestämmelser göres statsbidraget till utflyttning

vid laga skifte beroende däraf, att delägare i skiftet blifvit ålagd att utflytta

sina åbyggnader och att utflyttningen afser alla åbyggnaderna, men

enligt den föreslagna nya förordningen skulle statsunderstöd komma att

utgå, äfven om delägare i skiftet frivilligt åtagit sig att utflytta och äfven

om utflyttningen icke omfattade alla åbyggnader, utan endast en viss

del af dem.

För närvarande tilldelas, enligt § 4 uti 1861 års kungörelse, en fjärdedel

af statsbidraget den utflyttande såsom särskild vedergällning för de

med utflyttningen förenade besvär och omsorger. Denna andel har emellertid

efter statsbidragets höjning till hälften af utflyttningskostnaden ansetts

blifva för hög, och då samtliga skiftesdelägarne enligt 97 § skiftesstadgan

bidraga till gäldande af nämnda kostnad, har det synts vara af

vikt, att statsbidraget till allra största delen kommer skifteslagets samtliga

delägare till godo. Den del af statsbidraget, som bör särskilt tillkomma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

den utflyttande, har i öfverensstämmelse härmed och med ledning af hittills

vunnen erfarenhet om utflyttningskostnadernas belopp ansetts lämpligen

böra bestämmas till en tjugondei.

Dessa äro i hufvudsak de förändrade bestämmelser, som med den

föreslagna nya förordningen åsyftas, och har utskottet i sak icke funnit

något att erinra mot desamma.

Hvad härefter angår den i ämnet väckta motionen, afser densamma

hufvudsakligen dels en utsträckning af den i förordningen medgifna rätten

till understöd af allmänna medel vid utflyttningar, dels åstadkommande

af en garanti för att sådant understöd kommer att för afsedt ändamål

användas, dels ock en förenkling i tillvägagångssättet vid utbetalandet af

statsunderstödet.

I förstnämnda hänseende hafva motionärerna påyrkat, att understöd

af statsmedel må medgifvas till utflyttningar, som verkställas ej blott till

följd af laga skiften, utan äfven på grund af andra förrättningar af laga

skiftes egenskap, och hafva motionärerna härmed närmast asyftat hemmansklyfningar,

hvilka de i vissa fall ansett kunna i förevarande afseende

jämställas med sådana laga skiften, som enligt 3 § 2 mom. skiftesstadgan

kunna företagas till rubbning af förut verkställda skiften.

Utskottet vill visserligen icke förneka, att utflyttningar, som företagas

i sammanhang med hemmansklyfningar, i en del fall kunna vara

förtjänta af statens understöd, men å andra sidan torde dylika förrättningar,

hvilka, i motsats mot hvad som gäller vid laga skifte, kunna verkställas

å hemman, tillhörande en och samme ägare, i många fall icke äga det

allmänna intresse, att därvid förekommande utflyttningar böra kunna påräkna

understöd af staten, åtminstone icke i den omfattning, som med motionärernas

förslag afses. Utan en föregående allsidig utredning af frågan

torde det vara svårt att bedöma, i hvilken utsträckning statens bistånd

uti ifrågavarande afseende skulle komma att tagas i anspråk, och då utskottet

i frågans nuvarande skick icke kan öfverskåda de konsekvenser,

som ett bifall till motionärernas förslag i denna del skulle komma att

medföra, har utskottet icke ansett sig kunna förorda detsamma.

I § 2 af den föreslagna nya förordningen hafva motionärerna

ifrågasatt den ändring, att landtmätare, som förrättat laga skifte, skall till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända icke blott, såsom nu finnes

föreskrifvet, bestyrkt afskrift af instrumentet öfver likviden af utflyttningskostnaderna,

utan äfven bestyrkt afskrift af det öfver värderingen af ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

flyttningskostnaderna upprättade instrument. Då det för Kung]. Maj:ts befallningshafvande

kan vara af betydelse att äga tillgång till jämväl sistnämnda

handling vid bestämmande af understödets belopp, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka en förändring af paragrafen i öfverensstämmelse

med hvad sålunda föreslagits.

Hvad åter i öfrigt angår frågan om en säkrare garanti för att ifrågavarande

statsunderstöd kommer att användas för det därmed afsedda ändamålet,

hafva motionärerna i detta hänseende hemställt, att statsbidragets

lyftning skulle göras beroende af verkställdt arbete för ägolottens i fråga

bebyggande till värde, motsvarande statsbidragets dubbla belopp; i sammanhang

hvarmed de föreslagit, förutom nyssberörda föreskrift rörande insändande

af afskrift af värderingsinsruinentet, att vid ansökning om lyftande

af statsbidrag skulle bifogas bevis af förrättningsmannen eller af de

gode män, som undertecknat värderingsinstrumentet, eller af två andra trovärdiga

personer därom, att åtgärder för den utflyttade ägolottens bebyggande

utförts till dubbla värdet af det utflyttningsunderstöd som begäres.

Dessa bestämmelser skulle säkerligen komma att i tillämpningen kännas

ganska betungande för skiftesdeiägarne såväl i anseende till det uppskof

med utfående af statsbidraget, som däraf måste följa, som de kostnader,

den föreslagna proceduren därför otvifvelaktigt komme att medföra. Och

utskottet har ej heller funnit det ådagalagdt, att något verkligt behof förefinnes,

som kan göra dylika skärpta bestämmelser för statsbidragets tillgodonjutande

erforderliga. Statens intresse vid lämnande af sådant bidrag,

underlättande af jordens skiftande i för dess rationella brukning lämpliga

ägoområden, torde ock bäst främjas genom att i detta afseende icke gå

ifrån hvad hittills varit gällande. Utskottet afstyrker på grund häraf

motionen äfven i denna del. Någon särskild bestämmelse med afseende

på det fall, som beröres i 3 § tredje stycket af motionärernas förslag, lärer

då ej heller böra meddelas.

För närvarande gäller såsom villkor för att en utflyttande delägare

i laga skifte skall fa lyfta utflyttningsunderstöd af allmänna medel, att

han vid ansökningen om dess lyftande fogar bevis af häradsskrifvaren i

orten, att han innehar den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd begäres.

Den uppställda fordran på sådant bevis från häradsskrifvaren anse

motionärerna onödigtvis försvåra och fördröja understödets utbekommande.

Enligt deras förmenande skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande kunna

af de handlingar, förrättningsmannen har att öfversända, se, hvilka som

vid förrättningen varit ägare eller innehafvare af de särskilda ägolotterna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N-''o 13.

17

Till förenkling af det nuvarande sättet för statsunderstödets utbekommande

ifrågasätta motionärerna därför, att den, som söker utfå sådant understöd,

icke bör åläggas att styrka sin behörighet uti ifrågavarande afseende, utom

för det fall, att förändring skett i äganderätten efter förrättningshandlingarnas

upprättande.

Detta motionärernas förslag kan utskottet icke heller tillstyrka. Då delägare

i laga skifte icke äro ovillkorligen skyldiga att inför förrättningsmannen

styrka åtkomsten till de ägoområden, för hvilka de i skiftet deltaga,

samt de till Konungens befallningshafvande insända förrättningshandlingarna

således icke kunna gifva någon säker ledning till bedömande

af hvem som rätteligen äger uppbära visst utflyttningsbidrag, bör enligt

utskottets åsikt den nuvarande fordran på företeende af bevis från häradsskrifvaren

för statsbidragets utfående icke eftergifvas.

De jämkningar i lagtexten, som motionärernas förslag i öfrigt innehåller,

har utskottet icke kunnat förorda; och har utskottet, utöfver hvad

ofvan anmärkts, icke funnit något att erinra mot den föreslagna nya förordningens

affattning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, under förklaring att Kungl.Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändradt

skick bifallas, måtte, i anledning af propositionen

samt herrar Hammarskjölds och Wiklunds motion, för

sin del antaga följande förslag till

Förordning angående understöd af allmänna

medel till utflyttningar i följd af

laga skiften.

§ l.

Understöd till utflyttning i följd af laga skifte

må, efter det skiftet blifvit fastställdt, erhållas af allmänna

medel utan återbetalningsskyldighet med belopp,

motsvarande hälften af den kostnad, hvartill utflyttningen

blifvit enligt 97 § skiftesstadgan uppskattad

och värderad.

Bihang till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 2 Afd. 12 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

§ 2.

Landtmätare, som förrättat laga skifte, åligger

att inom en månad, efter det han återfått skifteskarta

och handlingar, med påskrift å den förra om fastställelse,

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända

bestyrkta- afskrifter af instrument öfver värderingen och

likviden af utflyttningskostnaderna samt af beviset

därom, att skiftet blifvit fastställdt.

§ 3-

Understöd af allmänna medel uppbäres och kvitteras

af utflyttande delägare.

När utflyttande delägare vill lyfta utflyttningsunderstöd

af allmänna medel, skall han därom hos

Kungl. Maj:ts befallningshafvande göra ansökning, hvarvid

fogas bevis af häradsskrifvaren i orten, att sökanden

innehar den ägolott, för hvilken utflyttningsunderstöd

begäres. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

skall därefter enligt den i § 1 stadgade grund bestämma

understödets belopp och låta utbetala detsamma

utan någon kostnad för jordägaren.

§ 4.

Utflyttande delägare äger att tillgodonjuta en tjugonde!

af det på hans ägolott belöpande understöd såsom

särskild vedergällning för den tunga, det besvär

och de omsorger, hvilka med utflyttningen äro förenade.

Den öfriga delen af understödet tillgodokommer alla

i utflyttningskostnaden deltagande delägare i skifteslaget,

på det sätt, att afräkning därför sker å hela den

flyttningskostnad, som för den utflyttande enligt 97

§ skiftesstadgan blifvit bestämd, hvadan endast återstoden

utgöres af delägarne.

Genom denna förordning upphäfvas kungörelsen

den 27 september 1861 angående understöd af all
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

manna medel till utflyttningar i följd af laga skiften

samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar,

med däri genom kungörelse den 8 december

1876 gjorda ändringar, äfvensom kungörelsen

den 1 oktober 1875 angående understöd af allmänna

medel till utflyttningar i följd af laga skiften i Gottlands

län.

Denna förordning träder genast efter utfärdandet

i kraft, men skall icke tillämpas beträffande redan afslutade

laga skiften, såvidt ej med anledning af skiftets

återförvisande till förrättningsmannen ny likvid af

utflyttningskostnaderna erfordras.

2:o) att vid bifall till hvad under mom. Do föreslagits

herrar Hammarskjölds och Wiklunds motion må

anses besvarad.

Stockholm den 18 maj 1906.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.