Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

1906-02-23 · 206 sidor, varav 197 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 197 av 206 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 23 februari 1906 kl. 6 e. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kung!. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 13 januari 1906 aflåtna propositionen ökning af

angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t under nionde arbetsb-afhufvudtiteln

i punkten 1 föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att i jordbi-uksdlstaten

för jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli partementet.

måtte uppföras ytterligare en kanslisekreterare med lön 2,500 kronor M

jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5 och 10 år,

samt tjänstgöringspenningar 1,500 kronor;

dels ock höja anslaget till departementets afdelning af Kungl. Maj:ts

kansli från 46,200 kronor till 50,200 kronor, eller med 4,000 kronor.

1 detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden ofvannämnda dag anfört följande:

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Häft. (N:o 10.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Då jordbruksdepartementet år 1900 inrättades, beräknades behofvet

af arbetskrafter inom detsamma under antagandet att antalet

ärenden, som departementet finge att handlägga, skulle årligen komma

att uppgå till omkring 1,100. Den stat, som af Riksdagen i enlighet

med Eders Kung!. Maj:ts förslag antogs och som ännu gäller för

departementet, upptager sålunda, jämte expeditionschef och registrator,

2 byråchefer och 2 kanslisekreterare.

Departementet trädde i verksamhet med april månads ingång år

1900 och redan för detta år, af hvilket departementets verksamhet således

omfattade endast tre fjärdedelar, uppgick antalet ärenden till

1,040. Sedermera har antalet oafbrutet ökats och har detsamma utgjort:

år 1901................................................................................ 1,288

„ 1902................................................................................ 1,485

„ 1903,............................................................................... 1,548

„ 1904............................................................................... 1,699

„ 1905............................................................................... 1,842

Den skillnad, som sålunda förefinnes emellan det beräknade och

det faktiska antalet ärenden, beror i första rummet därpå, att ärendena

inom nästan samtliga grupper vuxit i antal. Men därjämte hafva äfven

nya grupper utöfver de först afsedda tillagts departementet. Sålunda

bestämdes i förnyade nådiga stadgan angående fördelning af ärendena

mellan statsdepartementen den 31 mars 1900, att tillsvidare jämväl

ärenden rörande allmän fattigvård skulle tillkomma jordbruksdepartementets

handläggning. Genom ändring i samma stadga den 30 januari

1903 har sedermera bestämts, att lagstiftningsfrågor, äfven i den mån de

kunde afse bestämmelser af civillags natur, skulle, då de rörde skogsvård

samt byggande och underhåll af vägar på landet, handläggas inom jordbruksdepartementet.

Slutligen har den 30 september 1904, likaledes genom

ändring i nyssnämnda stadga, bestämts, att ärenden angående veterinärundervisningen

skulle från och med ingången af år 1905 öfvertagas af

departementet.

Redan då departementet trädde i verksamhet, befunnos fattigvårdsmålen

icke lämpligen kunna förläggas till någondera af departementets

två byråer, utan öfvertogs deras beredande af expeditionschefen.

Departementets registrator har sedermera enligt frivilligt

åtagande biträdt vid dessa ärendens behandling.

Af det anförda framgår, att departementets arbetsbörda högst

väsentligt vuxit, och den ökning i ärendenas antal å byråerna, som

från departementets bildande uppkommit och som för närvarande uppgår

till omkring 50 procent, kommer säkerligen alltjämt att fortgå. I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

B

samma mån, som de löpande ärendena å byråerna sålunda ökas, minskas

möjligheten för byråcheferna att fullgöra den dem i instruktionen för

ämbets- och tjänstemännen i kansliet af den 7 juni 1878 ålagda skyldigheten

att, utöfver handläggandet af de löpande göromålen, med uppmärksamhet

följa sådana frågor, hvilka falla inom byråns verksamhetsområde,

samt i dem utarbeta förslag och utlåtanden. Den olägenhet, som uppstår

genom att denna del af tjänsten måste eftersättas för de löpande

ärendena, bör icke underskattas. För ärendenas allsidiga beredande

fordras nämligen uppenbarligen, att frågorna bedömas i sitt sammanhang

och icke blott afsöndrade hvar för sig, men ju mer de rent löpande

ärendena taga byråchefens tid i anspråk, desto mer äfventyras, att

öfverblicken öfver det hela förloras.

Att märka är därjämte att, i samma mån som ärendenas antal

växer, minskas äfven den hjälp, som byråcheferna kunna erhålla i

byråarbetet från kanslisekreterarnes sida, i det att dessa senare i motsvarande

grad blifva mer upptagna af protokollsföring och hvad därmed

sammanhänger. För att i någon mån minska olägenheten häraf

hafva under senaste åren amanuenser förordnats att i viss mån biträda

med protokollsföring. Detta kan dock endast anses såsom en tillfällig’

anordning.

För att helt afhjälpa de nu anmärkta olägenheterna, skulle

kräfvas att en ny fullständig byrå, bestående af en byråchef och

eu kanslisekreterare, inrättades. Detta anser jag mig dock icke för

närvarande böra påyrka, utan inskränker mig till att föreslå inrättandet

af en ny med föredragningsskyldighet förenad kanslisekreterartjänst.

Härigenom skulle nämligen det mest trängande behofvet af lättnad i

byråernas arbetsbörda vinnas, i det att dels en del af de mål, som nu

handläggas å byråerna, skulle därifrån aflyftas och dels de å byråerna

indelade kanslisekreterarne genom minskad protokollsföring få mer

tid öfrig till byråarbetet.

Aflöning till kanslisekreterare är i den för departementet gällande

stat uppförd med 4,000 kronor, däraf 2,500 kronor lön och 1,500

kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500

kronor. Då emellertid nu ifrågavarande tjänst skulle tillsvidare blifva

förenad med skyldighet att såsom byråchef bereda vissa ärenden, torde

dess innehafvare härför böra tilläggas ett särskildt arfvode, i likhet

med hvad som redan nu förekommer inom andra departement. Detta

arfvode synes mig lämpligen kunna bestämmas till 1,000 kronor för år,

att tillsvidare uppföras å extra stat.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Af hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, framgår,

att den ökade arbetsbördan inom departementet påkallar förstärkning

i dess arbetskrafter; och delar utskottet departementschefens mening,

att för sådant ändamål bör inom departementet anställas ytterligare eu

kanslisekreterare. Då emellertid frågan om reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden alltjämt väntar sin lösning,

och denna lösning icke bör försvåras genom inrättande af nya ordinarie

tjänster, anser utskottet, att den för ifrågavarande befattning i denna

punkt föreslagna aflöning, mot hvars belopp utskottet icke haft något

att erinra, bör uppföras å extra stat.

Vid denna aflönings anvisande å extra stat bortfaller den i Kungl.

Maj:ts förslag ingående förmånen af ålderstillägg; men torde vid en

blifvande lönereglering bestämmelser komma att göras, genom hvilka

innehafvaren af denna tjänst icke kommer att försättas i sämre ställning

än öfriga kanslisekreterare inom Kungl. Maj:ts kansli.

I sammanhang härmed har utskottet velat erinra om, att den af

Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommittén för afgifvande af

utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks och

myndigheters löneförhållanden till Kungl. Maj:t aflämnat betänkande

och förslag dels den 18 november 1903 angående allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering af löneförhållanden in. in. inom

de centrala ämbetsverken, äfvensom angående reglering af löneförhållanden

in. in. vid kammarkollegium, dels ock den 18 juni 1904

beträffande kammarrätten och den 24 november samma år angående

statskontoret. Då emellertid, så vidt utskottet har sig bekant, dessa

betänkanden och förslag ännu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts

pröfning, har utskottet velat uttala önskvärdheten af att den sedan

länge på dagordningen stående frågan om reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden måtte varda så snart ske kan

framlagd till Riksdagens pröfning och afgörande.

Hvad beträffar det arfvode på extra stat å 1,000 kronor, som

Kungl. Maj:t ansett böra utgå till förenämnda kanslisekreterare såsom

ersättning för honom tillkommande skyldighet att såsom byråchef bereda

vissa ärenden, har utskottet icke funnit sig kunna biträda Kungl.

Maj:ts förslag, då den ökning i arbetskraft, som tillföres departementet

genom anställande af eu tredje kanslisekreterare, synes för närvarande

vara tillfyllest och utskottet i öfrigt finner betänkligt att anlita denna

aflöningsform, hvilken hittills endast undantagsvis blifvit inom Kungl.

Maj:ts kansli tillämpad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under anmälan, att

utskottet, vid behandling af Kung]. Maj:ts framställningar om anslag å

extra stat, kommer att göra hemställan i fråga om Kungl. Maj:ts förslag

angående ofvannämnda arfvode, får utskottet hemställa,

att Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning må, för beredande af lön

å 2,500 kronor och tjänstgöringspenningar å 1,500

kronor åt en kanslisekreterare inom jordbruksdepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, på extra

stat för år 1907 anvisa ett anslag af 4,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

2:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att

dels, i stället för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» nu upptagna förslagsanslag å

15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor, under samma anslagstitel

till understöd åt sådana landtmannaskolor, för hvilka stadgar

blifvit af Kungl. Maj:t godkända, uppföra ett förslagsanslag å 50,000

kronor, att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 4,000

kronor årligen åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal öfverstege

20, och med högst 3,000 kronor årligen åt öfriga dylika skolor, under

villkor

att vederbörande hushållningssällskap vitsordade behofvet inom

orten af dylik skola samt antingen afgåfve förslag till såväl skolans

organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående eller

förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt inträdesfordringar,

undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock, där

skolan af enskilda personer grundades, förordade det af dessa i berörda

hänseende uppgjorda förslag,

att inom orten tillskötes minst lika belopp, elevafgifter inberäknade,

att en fri elev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag skulle äga

att vid skolan åtnjuta undervisning,

att skolan underkastade sig den kontroll, Kungl. Maj:t i hvarje

särskildt fall funne skäl föreskrifva, och

att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen,

Landlmanna
skolor.

[2.]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

dels ock medgifva, att besparingar å de nuvarande anslagen till

lägre landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda

landt-mannaskolor med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola,

som vore belägen i län, där med statsmedel till samma belopp

understödd lägre landtbruksskola ej funnes, eller åt landtmannaskola,

hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga

landtmannaskolor, allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock

att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej funnes,

statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten

tillskötes eller icke.

I afseende å denna framställning har departementschefen till

ofvanberörda statsrådsprotokoll anfört följande.

»Då i slutet af 1870- och början af 1880-talen å ena sidan behofvet

af förändringar i landtbruksundervisningen gjorde sig starkt gällande,

medan å andra sidan åsikterna om lämpligaste sättet för dess ordnande

voro delade, tillsatte Eders Kungl. Maj:t den 20 oktober 1882 en kommitté

med uppdrag, bland annat, att tillse, huruvida förändringar borde vidtagas

i ordnandet af de lägre landtbruksskolorna och i ty fall därom framlägga

förslag. Uti sitt den 29 mars 1884 afgifna underdåniga betänkande

uttalade kommittén den grundsats, att vid uppgörandet af förslag

till den lämpligaste organisationen af rikets landtbruksläroverk hänsyn

borde tagas till de särskilda grupper eller klasser af landtbrukets idkare

eller inom denna näring använda personer, åt hvilka genom statens

medverkan yrkesutbildning borde beredas, i hvilket afseende, enligt kommitténs

åsikt, kunde urskiljas fyra hufvudsakligen olika grupper, för

hvardera af hvilka särskildt afpassad undervisning vore af nöden, nämligen

dels sådana personer, som åstundade en högre grad af skicklighet

i jordbruksarbeten, eller afsåge att såsom rättare, ladufogdar, fördrängar

o. s. v. kunna utöfva den närmaste ledningen af och tillsynen öfver

jordbruksarbetenas utförande, dels sådana blifvande ägare eller brukare

af mindre landtegendomar, som utan hjälp af något under dem stående

biträde, själfva komrne att hafva den närmaste ledningen af och

tillsynen öfver sina jordbruk, dels brukare af större landtegendomar,

vid hvilkas förvaltning ett i landtbruksgöromåls anordning och öfvervakande

kunnigt biträde vore af nöden, dels ock de, hvilka utöfver den

allmänna fackbildningen önskade erhålla en större vetenskaplig insikt i

en eller annan af landtbrukets många delar. För att tillgodose undervisningen

för dessa fyra grupper eller klasser af bildningssökande ansåge

kommittén att, förutom de då redan befintliga landtbruksskolorna

och landtbruksinstituten, erfordrades ännu ett slag af skolor, för hvilka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

kommittén föresloge namnet landtmannaskolor. Af dessa läroverk''skulle

landtbruksskolorna vara beräknade för den första af de här ofvan nämnda

grupperna, landtmannaskolorna för den andra och landtbruksinstituten

för den tredje och i viss man äfven för den fjärde gruppen.

På förslag af Eders Kungl. Maj:t beviljade 1887 års Riksdag på

ordinarie stat från och med år 1888 till understöd åt sådana landtmannaskolor

(anstalter för lägre landtbruksundervisning med hufvudsakligt

ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning), för hvilka

stadgar blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag å

15.000 kronor, att efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande med högst

3.000 kronor årligen tilldelas sådana landtmannaskolor under villkor:

att vederbörande hushållningssällskap vitsordade behofvet inom orten

af dylik skola samt antingen afgåfve förslag till såväl skolans organisation

i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående eller

förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt inträdesfordringar,

undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock,

där skolan af enskilda personer grundades, förordade det af dessa i

berörda hänseende uppgjorda förslag; att inom orten tillskötes lika

belopp, elevafgifter inberäknade; att en frielev för hvarje 1,000 kronor

af statsbidrag ägde att vid skolan åtnjuta undervisning; att skolan

underkastade sig den kontroll, Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt

fall funne skäl föreskrifva; och att skolan årligen afgåfve berättelse

om sin verksamhet för landtbruksundervisningen; livarjämte Riksdagen

medgaf, att besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor finge

användas till understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor med belopp

af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län,

där med statsmedel till samma belopp understödd lägre landtbruksskola

ej funnes, och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor,

allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock att i län,

där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej funnes, statsanslag

till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten

tillskötes eller icke.

Den 13 juli 1887 utfärdade Eders Kungl. Maj:t nådig kungörelse

angående anslag till landtmannaskolor, hvari Eders Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser rörande sättet att komma i åtnjutande af anslag

till dylik skola in. in., hvilken kungörelse fortfarande är gällande.

Dessa nya undervisningsanstalter, vid hvilka den i jordbruksarbete

mera försigkomne beredes tillfälle att vid eu koncentrerad

kurs och inom begränsad tid förvärfva insikter i landtbrukets teori,

vunno redan från början liflig anslutning. Antalet skolor, till hvilkas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

uppehållande statsbidrag begärdes ocli beviljades, uppgick första året,

1888, till 9, och anvisade Eders Kung!. Maj:t nämnda år för ändamålet

sammanlagdt 23,025 kronor, däraf 15,025 kronor från förslagsanslaget

till understöd åt landtmannaskolor samt 8,000 kronor från besparingarne

å anslagen till lägre landtbruksskolor. Under de år, som sedan

dess förflutit, har skolornas antal ytterligare ökats och på samma

gång statsbidraget till dem kommit att utgå med allt större belopp,

såsom framgår af nedanstående sammanställning:

År

Statsbidrag

Antal med

statsmedel

understödda

landtmanna- skolor

Från

förslags- anslaget till

landtmanna- skolor

kr.

Från be- sparingarne

å anslagen

till lägre

landtbruks- skolor

kr.

Summa

Statsbidrag

kr.

1888

9

15,025

8,000

23,025

1889

10

17,480

8,000

25,480

1890

11

14,460

12,000

26,460

1891

11

14,775

12,000

26,775

1892

13

17,880

12,000

29,880

1893

14

20,515

12,000

32,515

1894

14

20,605

12,000

32,605

1895

14

21,065

12,000

33,065

1896

14

21,400

12,000

33,400

1897

14

22,055

12,000

34,055

1898

14

22,515

12,000

34,515

1899

14

23,880

12,000

35,880

1900

15

27.145

12,000

39,145

1901

18

33,045

12,000

45,045

1902

18

33,855

12,000

45,855

1903

20

39,620

12,000

51,620 |

1904

21

44,550

12,000

56,550

1905

23

47,755

12,000

59,755

Samtidigt med att upprättandet ute i orterna af undervisningsanstalter

af här ifrågavarande slag — såsom af ofvan angifna siffror

framgår — varit omfattadt med lifligt intresse, har äfven elevantalet

vid vissa af dessa skolor så tillvuxit, att behof af ökade lärarkrafter

vid dem kommit att göra sig starkt gällande. Då emellertid detta

behof icke på nöjaktigt sätt kunnat fyllas med de ekonomiska tillgångar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

9

öfver hvilka dessa skolor för närvarande förfoga, kar styrelsen för Malmökus

läns landtmannaskola på Hvilan i underdånig skrifvelse kemställt om

vissa förändringar i de för närvarande gällande villkoren för beräkning

af statsbidraget.

I denna sin skrifvelse kar styrelsen till en början erinrat, hurusom

enligt gällande bestämmelser statsanslag till landtmannaskola i

allmänhet utginge med högst 3,000 kronor ock under villkor, bland

andra, att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade,

samt att en frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag ägde

att vid skolan åtnjuta undervisning. I län, där med statsmedel

understödd lägre landtbruksskola ej funnes, kunde emellertid landtmannaskola

åtnjuta ett understöd af 4,000 kronor, ehvad bidrag

inom orten tillskötes eller icke, i följd af hvilken sistnämnda bestämmelse

tre landtmannaskolor under de senare åren uppburit 4,000

kronor, oberoende af elevantalet och bidrag från orten. Vidare har

styrelsen framhållit bekofvet af ökade inkomster, så snart elevantalet

uppnådde en viss höjd. När nämligen antalet elever utgjorde 20

till 25, uppstode i allmänhet behof af större lärosal jämte ökadt

utrymme för materiel, för laborations- och andra öfningar m. m.

och i alla händelser ökad lärarpersonal. I all synnerhet blefve behofvet

af ytterligare en lärare kännbart, då elevantalet öfverstege

30 och närmade sig 40, speciellt i öfningsämnen, såsom ritning, öfningar

på fältet, i frökännedom, kemiska laborationer och dissektion. Med

så stora kurser som de ofvan nämnda komme själfva undervisningen

äfven i de vanliga läroämnena — liksom ock vid rättningar af uppsatser,

vid examinationer och tentamina — att kräfva betydligt mera arbete,

hvaraf framginge nödvändigheten af att hvarje lärares timantal sänktes.

Det syntes sålunda uppenbart, att flera lärare behöfdes vid de större

skolorna och i vissa hänseenden äfven mera framstående lärarkrafter.

Det läge nämligen i sakens natur, att den lärare, som hade att undervisa

ett stort antal lärjungar, måste besitta vissa läraregenskaper i

högre mått, än som vore behöfligt, då elevantalet vore ringa. Och

detta blefve än mera förhållandet, om bygdens jordbruk stode relativt

högt, och om man ställde det anspråk på landtmannaskolan, att den

skulle intaga en viss ledareställning på jordbrukets område samt att

den skulle med sig förena hvarjehanda specialkurser, såsom för småbrukare,

kontrollassistenter o. s. v. Då det emellertid nu ofta fattades

nödiga medel att vid skolan binda personer med behöfliga kvalifikaBih.

till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tioner, syntes det styrelsen, att för afhjälpande i någon mån af denna

olägenhet förhållandet möjligen kunde ordnas efter samma grunder,

som gällde för landets folkhögskolor, för hvilka genom nådig kungörelse

den 25 maj 1900 vore stadgadt, bland annat, att såsom understöd

utginge till folkhögskola, som påginge minst 20 veckor, högst

3,000 kronor, och till anordnande af parallellafdelningar vid folkhögskola,

då sådant pröfvades vid undervisningen i öfningsämnen vara

oundgängligen erforderligt, extra anslag af högst 1,000 kronor för

hvarje dylik skola; detta allt under villkor, bland annat, att bidragen

från orten, inberäknadt skolafgifter, sammanlagdt uppginge till minst

enahanda belopp som statsbidraget.

På grund af dessa bestämmelser kunde en folkhögskola, i hvilken

parallellafdelning för undervisningen i öfningsämnen visade sig behöflig,

i statsunderstöd bekomma intill 4,000 kronor. För landtmannaskolorna

syntes ungefär motsvarande bestämmelser kunna vara tillfredsställande

en tid framåt.

Hvad beträffade det elevantal, vid hvilket eu tillökning af lärarkrafter

kunde anses behöflig, syntes det styrelsen, att detta vore förhållandet,

när elevantalet uppginge till omkring 25. Och har styrelsen för

nämnda landtmannaskola, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt,

i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta nådig proposition därom, att nödiga medel beviljades, så att under

de villkor, som hittills varit bestämda, det kunde efter Eders Kungl.

Maj:ts bepröfvande tilldelas ett extra anslag åt landtmannaskola, som

både ett större elevantal, än som lämpligen kunde i en afdelning undervisas

uti öfningsämnen.

Öfver denna underdåniga framställning, som i oktober 1904 af

styrelsen för landtmannaskolan på Hvilan inlämnades till landtbruksstyrelsen,

har sistnämnda styrelse lämnat styrelserna för samtliga landtmannaskolor

tillfälle att inkomma med yttranden. De flesta hafva

äfven däraf begagnat sig och därvid uttalat sin anslutning till den

gjorda framställningen, som af landtbruksstyrelsen med underdånig

skrifvelse den 6 december nästlidna år blifvit till Eders Kungl. Maj:t

öfverlämnad.

Landtbruksstyrelsen har därvid för egen del i ärendet anfört, att

af de utaf styrelserna för landtmannaskolorna till landtbruksstyrelsen

afgifna redogörelser öfver skolornas verksamhet under de två senast

förflutna läroåren inhämtades beträffande elevantalet, att detta utgjort:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 1

\:o 10.

under läroåret 1903 —

1904

vid

14 skolor intill ...........

............ 15

3 » » ............

.. 16—20

»

2 » » .........

... 21—25

»

1 skola » ............

............ 28

»

1 » » ............

............ 38

under läroåret 1904—

-1905

vid

17 skolor intill .........

............ 15

»

4 » » ...........

.... 16—20

»

1 skola » ............

........... 33

»

1 » » ............

............ 39

Häraf framginge, att under förstnämnda läroår 4 skolor och under

sistnämnda 2 skolor haft flera än 20 elever. Yid ett så högt elevantal

syntes det förhållandet nästan oundvikligt komma att inträffa, att särskilda

anordningar behöfde vidtagas för att undervisningen skulle kunna

nöjaktigt bedrifvas, vare sig dessa anordningar bestode i parallellkursers

anordnande, anställande af flera lärare, anskaffande af ökadt

utrymme för skolorna eller mera undervisningsmateriel m. m., allt omständigheter,

hvilka medförde ökade kostnader för skolans upprätthållande.

Det syntes vidare icke kunna bestridas, att berörda förhållanden

grundläde en skillnad mellan skolorna med afseende å deras behof af

statsunderstöd. Medgifvas måste visserligen, att det mötte en viss

svårighet att bestämma grunden för denna skillnad, men landtbruksstyrelsen

ansåge, att, om det skulle kunna förekommas, att anordningar

vidtoges icke i undervisningens intresse, utan för att erhålla högre statsunderstöd,

dessa anordningar icke själfva borde utgöra grund för ett

högre statsunderstöd, utan i viss mån elevantalet, hvarjämte, äfven hvad

anginge förhöjningen i anslaget, lämpligen borde fordras, att inom orten

tillskötes lika belopp som det beviljade statsunderstödet.

På dessa grunder, och då en gräns borde föreskrifvas, utöfver

hvilken statsunderstöd icke måtte kunna erhållas, syntes det styrelsen

lämpligt, att såsom villkor för erhållande af högre statsunderstöd än

3,000 kronor till landtmannaskola, belägen i län, där med statsmedel

understödd lägre landtbruksskola funnes, borde föreskrifvas, att elevantalet

skulle öfverstiga 20, att statsunderstödet ej finge öfverstiga 4,000

kronor samt att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade,

som det sökta statsunderstödet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Något skäl syntes landtbruksstyrelsen icke förefinnas att göra

ändring i nu gällande bestämmelse, att i län, där med statsmedel understödd

lägre landtbruksskola ej funnes, landtmannaskola kunde åtnjuta

understöd af 4,000 kronor, ehvad bidrag inom orten tillskötes eller

icke, eller att, såsom i styrelsens för Malmöhus läns landtmannaskola

framställning afsåges, utverka ett särskildt anslag för nu ifrågavarande

ändamål.

Vidare har landtbruksstyrelsen erinrat, hurusom det af Riksdagen

på ordinarie stat från och med år 1888 beviljade anslag till landtmannaskolar

utgjorde ett förslagsanslag af 15,000 kronor. Sedan flera

år tillbaka hade det af Eders Kungl. Maj:t för understöd åt landtmannaskolor

beviljade sammanlagda beloppet vida öfverstigit det anvisade

förslagsanslaget. Sålunda hade Eders Kungl. Maj:t för nämnda ändamål

för år 1905 beviljat 47,755 kronor, däri icke inberäknadt det belopp

af 12,000 kronor, som nämnda år anvisats till landtmannaskolor, belägna

i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej

funnes, och utgått från besparingarna å anslaget till sistnämnda skolor.

Då det icke syntes lämpligt, att förslagsanslagets i riksstaten upptagna

belopp så betydligt understege det verkliga behofvet af anslag

för ändamålet, borde, om ändring i villkoren gjordes, äfven sagda förhållande

rättas och med stöd häraf samt då anledning funnes antaga,

att antalet skolor fortfarande komme att stiga, förslagsanslaget höjas

från 15,000 kronor till 60,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen,

som i öfrigt ansett annan ändring icke böra göras i gällande villkor

för åtnjutande af understöd från ifrågavarande anslag, än att tydligare

än hittills uttrycktes, att statsunderstödets belopp icke ovillkorligen

behöfde bestämmas lika med anslaget inom orten, utan att det inom

gränsen för samma anslag kunde bestämmas i anslutning till behofvet

af dylikt understöd i hvarje särskildt fall, i underdånighet hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition,

att Riksdagen måtte:

dels på ordinarie stat från och med år 1907 bevilja till understöd

åt sådana landtmannaskolor (anstalter för lägre landtbruksundervisning

med hufvudsakligt ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning),

för hvilka stadgar blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag

å 60,000 kronor, att efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande

i hvarje fall efter sig företeende omständigheter och behof årligen tilldelas

landtmannaskolor med högst 4,000 kronor åt sådan landtmanna
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skola, hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt

öfriga dylika skolor, under villkor

att vederbörande hushållningssällskap vitsordade behofvet inom

orten af dylik skola samt antingen afgåfve förslag såväl till skolans

organisation i allmänhet, vare sig att den anordnades fristående, eller

förenad med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt till inträdesfordringar,

undervisningsämnen och undervisningsplan, eller ock.,

där skolan af enskilda personer grundades, förordade det af dessa i

berörda hänseende uppgjorda förslag,

att inom orten tillskötes lika belopp, elevafgifter inberäknade,

att en frielev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag ägde att

vid skolan åtnjuta undervisning, .

att skolan underkastade sig den kontroll, Eders Ivungl. Maj:t i

hvarje särskildt fall funne skäl föreskrifva, och

att skolan årligen afgåfve berättelse om sin verksamhet för landtbruksundervisningen,

dels ock medgifva, att besparingar å de nuvarande anslagen till

lägre landtbruksskolor finge användas till understöd åt ofvannämnda

landtmannaskolor med belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola.

som vore belägen i län, där med statsmedel till samma belopp

understödd lägre landtbruksskola ej funnes, eller åt landtmannaskola,

hvars elevantal öfverstege 20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga

landtmannaskolor, allt på enahanda villkor, som förut nämnts, dock

att i län, där med statsmedel understödd lägre landtbruksskola ej funnes,

statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad bidrag inom orten

tillskötes eller icke.

Det här framlagda förslaget synes mig väl förtjänt af statsmakternas

uppmärksamhet.

Då 1887 års Riksdag på förslag af Eders Kungl. Maj:t beslöt att

anvisa medel till upprättande af ett nytt slag af undervisningsanstalter

i landtbruk, de s. k. landtmannaskolorna, vid hvilka unga män, som

redan inhämtat praktisk färdighet i landtbruksarbeten, skulle kunna

förskaffa sig teoretiska insikter i jordbruk, husdjursskötsel m. m. för

att kunna med större framgång själfständigt sköta mindre egendomar,

uttalades från flera håll tvifvel beträffande behofvet och lämpligheten

af den lägre landtbruksundervisningens tudelning på sätt här ifrågasattes.

Flera af de utlåtanden, som afgåfvos öfver det af mig i det

föregående omnämnda landtbruksläroverkskommitténs betänkande, i

hvilket det af Eders Kungl. Maj:t upptagna förslaget till denna tudel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning framlades, bära därom vittne. Då Eders Kung! Maj:ts proposition

i frågan var föremål för statsutskottets behandling, syntes det

emellertid utskottet icke vara möjligt att utfinna en enda form och organisation

för de föreslagna undervisningsanstalterna af beskaffenhet att

särskilt böra af staten omhuldas, på grund hvaraf utskottet föreslog

och Riksdagen beslöt att i fråga om grunderna för skolornas organisation

och plan medgifva större frihet, än ursprungligen blifvit ifrågasatt.

De gångna årens erfarenhet har tydligt lagt i dagen, att dessa

nya undervisningsanstalter, utan att på olika orter några större

olikheter i deras organisation ägt rum, på tillfredsställande sätt

lyckats fylla sm uppgift att meddela sina elever det mått af teoretiska

kunskaper i jordbruk, hvaraf innehafvare och brukare af smärre gårdar

äro i behof för att med framgång kunna sköta sin drift. En ytterligare

bekräftelse härpå har man i den omständigheten, att det särskildt är

under dessa sista år, sedan uppmärksamheten mera allmänt blifvit riktad

på vikten och betydelsen äfven för den mindre jordbrukaren att äga

teoretiska fackinsikter, som nya skolor i större antal än under föregående

år blifvit i skilda delar af landet upprättade. Och sedan man

vid åtskilliga af dessa skolor beredt eleverna tillfälle att efter

genomgången teoretisk kurs deltaga i det praktiska jordbruksarbetet

å större, välskötta gårdar, synes den utbildning i yrket, som kommer

en dylik landtmannaskolas elever till del, vara af beskaffenhet att fullt

motsvara de fordringar på större fackutbildning, som vår tids högt

uppdrifna jordbruk ställer äfven på den mindre jordbrukaren.

Det är emellertid ej endast på grund af landtmannaskolornas

värde såsom utbildningsanstalter för eu stor och betydelsefull grupp

af praktiska landtman, som jag anser möjlighet böra beredas de mest

besökta af dessa skolor att komma i åtnjutande af statsbidrag till

högre belopp, än nu är fallet. Under dessa sista år, då det visat sig

af behofvet påkalladt att å skilda håll få till stånd ett flertal olika

specialkurser, såsom föreläsningskurser för småbrukare, kurser för utbildning

af kontrollassistenter, mjölkningskurser o. s. v., har lämpligare

plats för dessa kursers hållande än vid en landtmannaskola knappast

kunnat erhallas. Förenade, som dessa skolor i de flesta fall äro, med folkhögskolor,

framstå de för en stor del af vårt folk såsom den bästa

platsen för inhämtande af kunskap och vetande för ett framgångsrikt

skötande af det egna jordbruket. För att landtmannaskolorna skola

kunna fullt motsvara äfven detta på dem ställda större kraf fordras

emellertid ökad tillgång på goda lärarkrafter, mera mångsidig undervisningsmateriel

och så rymliga lokaler, att specialkurs vid dem

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

skall kunna anordnas äfven på tid, då ordinarie lärokurs pågår.

Att staten bär bör träda emellan och lämna de landtmannaskolor,

som visa sig äga förutsättningar för att på ett nöjaktigt sätt kunna

fylla den alltmera omfattande uppgift, som dessa skolor med vårt

mindre jordbruks utveckling fått sig förelagd, ett mera verksamt stöd i

välbehöfligt ökadt anslag, synes mig nödvändigt, om man af nämnda

skolor skall kunna fordra, att de fortfarande som hittills skola blifva

det medelstora och mindre jordbruket till största möjliga nytta och gagn.

Mot det af landtbruksstyrelsen föreslagna sättet för det högre

anslagets beräknande har jag intet att erinra. Likaledes delar

jag landtbruksstyrelsens uppfattning om lämpligheten af att i villkoren

för åtnjutande af understöd tydligare än hittills uttryckes, att

statsunderstödets belopp icke ovillkorligen behöfver bestämmas lika med

anslaget inom orten, utan att det inom gränsen för samma anslag kan

bestämmas i anslutning till behofvet af dylikt understöd i hvarje särskilt

fall.

Att en höjning äger rum i det under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» i riksstaten med 15,000

kronor upptagna förslagsanslaget finner jag likaledes fullt befogadt.

Beträffande storleken af denna förhöjning anser jag dock, att man för

närvarande bör kunna stanna vid 35,000 kronor, i hvilket fall förslagsanslaget

i fråga skulle komma att upptagas i staten till belopp af

50,000 kronor.»

I anslutning till hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) i stället för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar»

nu upptagna förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd

åt landtmannaskolor, under samma anslagstitel

till understöd åt sådana landtmannaskolor, för b vil ka

stadgar blifvit af Kungl. Maj:t godkända, uppföra

ett förslagsanslag å 50,000 kronor, att efter Kungl.

Maj:ts bepröfvande utdelas med högst 4,000 kronor

årligen åt sådan landtmannaskola, hvars elevantal

öfverstiger 20, och med högst 3,000 kronor årligen

åt öfriga dylika skolor, under villkor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att vederbörande hushållningssällskap vitsordar

behofvet inom orten af dylik skola samt antingen

afgifver förslag till såväl skolans organisation i allmänhet;

vare sig att den anordnas fristående eller förenad

med annan lämplig undervisningsanstalt, som särskildt

inträdesfordringar, undervisningsämnen och undervisningsplan,

eller ock, där skolan af enskilda personer

grundas, förordar det af dessa i berörda hänseende

uppgjorda förslag,

att inom orten tillskjutes minst lika belopp,

elevafgifter inberäknade,

att en fri elev för hvarje 1,000 kronor af statsbidrag

äger att vid skolan åtnjuta undervisning,

att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl.

Maj:t i hvarje särskildt fall finner skäl föreskrifva, och

att skolan årligen afgifver berättelse om sin

verksamhet för landtbruksundervisningen; samt

b) medgifva, att besparingar å de nuvarande

anslagen till lägre landtbruksskolor få användas till

understöd åt ofvannämnda landtmannaskolor med

belopp af högst 4,000 kronor åt landtmannaskola,

som är belägen i län, där med statsmedel till samma

belopp understödd lägre landtbruksskola ej finnes,

eller åt landtmannaskola, hvars elevantal öfverstiger

20, och med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor,

allt på enahanda villkor, som förut nämnts,

dock att i län, där med statsmedel understödd lägre

landtbruksskola ej finnes, statsanslag till en landtmannaskola

får utgå, ehvad bidrag inom orten tillskjutes

eller icke.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter

för jordbruk och landtmannanäringar» att höjas från 285,100 kronor

med 85,000 kronor till 320,100 kronor (däraf ett förslagsanslag å

50,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landfmannanäringar.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels godkänna det

i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den 13 januari innevarande

år intagna förslaget till stat för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet äfvensom de villkor och förbehåll, som i

statsrådsprotokollet föreslagits för åtnjutande af de i samma stat upptagna

löneförmåner,

dels ock medgifva, att, under villkor att en del af det under

anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

uppförda anslag, som utan särskildt angifvande af ändamålet

af Riksdagen ställts till Kungl. Maj:ts förfogande, minskades med 10,000

kronor, finge under samma anslagstitel uppföras ett anslag till nämnda

centralanstalt å 106,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till förenämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»I den till Riksdagen den 14 januari 1905 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kungl. Maj:t

Riksdagen att

dels medgifva, att med ingången af år 1907 måtte å landtbruksakademiens

experimentalfält i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den

i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden samma dag angifna organisationsplan

upprättas en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet,

under villkor att ej mindre befattningarna såsom agrikulturkemist,

växtfysiolog och inspektor vid landtbruksakademiens

experimentalfält med utgången af år 1906 samt assistentbefattningen

vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt efter nuvarande

innehafvarens af denna befattning afgång indroges, än äfven i öfrigt

de anslag, hvilka af Riksdagen under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit beviljade såväl

till uppehållande af den hittills bedrifna försöksverksamheten vid landtbruksakademiens

agrikulturkemiska och växtfysiologiska anstalter samt

landtbruksafdelning och till ersättning för de kostnader, som kunde

tillskyndas akademien för afgifvande till Eders Kungl. Maj:t af anbefallda

utredningar och utlåtanden, som ock till uppehållande af statens

entomologiska anstalts verksamhet, från och med år 1907 upphörde att

utgå, samt att landtbruksakademien utfäste sig att, så länge akademien

innehade experimentalfältet och försöksverksamheten vid ifrågavarande

centralanstalt upprätthölles med statsmedel, för verksamhetens bedrifvande

upplåta den del af experimentalfältet med därå befintliga, för

ändamålet erforderliga byggnader, hvilken för närvarande disponerades

Bih. till RiJcsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

Cenlr alanstalt

för försöksväsendet

på

jordbruksområdet,

[3.]

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af landtbruksakademiens kemiska och växtfysiologiska anstalter samt

landtbruksafdelning;

dels godkänna det i samma statsrådsprotokoll intagna förslaget

till stat för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

äfvensom de villkor och förbehåll, som i statsrådsprotokollet föreslagits

för åtnjutande af de i samma stat upptagna löneförmåner;

dels ock medgifva, att landtbruksakademiens agrikulturkemist,

professorn Henrik Gustaf Söderbaum och landtbruksakademiens växtfysiolog,

professorn Jakob Eriksson, vid öfvergång till föreståndarebefattningar

vid centralanstalten, samt inspektören vid landtbruksakademiens

experimentalfält Sigurd Khodin, därest han komme att

öfvergå till öfverassistentbefattning vid nämnda anstalt, finge i afseende

å rätt till ålderstillägg i de nya befattningarna tillgodoräkna sig

enhvar den tid, han varit i sin nuvarande befattning hos landtbruksakademien

anställd.

Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna staten för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet fanns, som sagdt, intagen i

ofvannämnda statsrådsprotokoll och ägde följande lydelse:

Staf

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Aflöning:

1 föreståndare ................

4 föreståndare ................

1 öfverassistent...............

2 öfverassistenter...........

3 assistenter, arfvoden....

5 vaktmästareellerarbets-

biträden, arfvoden........

Lön

Tjänst-

görings-

penningar.

1

Summa.

i

1

3.000

12,000

2,500

5.000

2,000

8,000

1,500

3,000

_

5.000

20,000

4.000

8.000

6,000

3,800

Efter fem år kan lönenhöjasj

med 500 kronor och. efter 10 år;

med ytterligare 500 kronor, s

Aflöning summa kronor

—

—

46,800

Till centralanstaltens öf-

Tiga utgifter ................

—

—

59,200

Summa kronor

—

—

106,000

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde

åtnjuta jämväl fri bostad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

För åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för

föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten föreslog Eders

Kungi. Maj:t följande villkor och förbehåll nämligen:

att föreståndare och öfverassistent skulle vara underkastad den

vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation af centralanstalten

eller eljest kunde varda stadgad;

att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning icke finge

förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller

annan tjänstebefattning, med mindre den befunnes icke vara hinderlig

för fullgörandet af tjänstgöringen vid centralanstalten;

att föreståndare eller öfverassistent finge uppbära tjänstgöringspenningar

endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; och skulle för

den tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner

utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjänst förrätta, ägde

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest vore lagligen

förhindrad att befattningen sköta, kunde förpliktas att under ledigheten,

utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för

tjänstens förrättande erfordrades eller eljest pröfvades skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjänst i samma grad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämdes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren mer

än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen eller

på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat

offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år

på samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar

anginge, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förrän vid början

af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd;

att föreståndare eller öfverassistent skulle, då han uppnått 65

lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön

såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders

Kungl. Maj:t eller den myndighet, som ägde afskedet utfärda, dock

obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvades kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kunde finnas villig i densamma kvarstå; samt

att föreståndare eller öfverassistent skulle vara underkastad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda

stadgade.

Uti skrifvelse den 4 april 1905 bar Riksdagen anmält sitt beslut

i anledning af Eders Kungl. Maj:ts förberörda framställning och däruti

anfört, bland annat, följande:

Riksdagen, som emotsåge, att den föreslagna centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet skulle blifva af stor betydelse för

den praktiska jordbruksdriften inom vårt land, ansåge sig böra bifalla

förslaget om denna anstalts upprättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den i förberörda statsrådsprotokoll af föredragande departementschefen

angifna organisationsplan.

Riksdagen ville framhålla vikten af att dispositionsrätten till

ifrågavarande mark, å hvilken redan förut på statsverkets bekostnad

uppförts byggnader, måtte på ett för anstalten betryggande sätt ordnas.

Det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten

och de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i denna stat upptagna

aflöningsförmåner hade icke gifvit anledning till annan erinran

från Riksdagens sida, än att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad

Riksdagen beslutat beträffande Eders Kungl. Maj:ts framställning om

ny stat för instituten vid Ultuna och Alnarp, ansett, dels att föreståndare

och öfverassistent, som åtnjöte förmånen af fri bostad, borde

vidkännas afdrag å afiöningen såsom ersättning till staten för bostaden,

och dels att, förutom ett tillägg om »pröfning i stadgad ordning» vid

fråga om förening af annan tjänst med föreståndare- eller öfverassistentbefattning,

bland förenämnda villkor borde intagas föreskrift om att

föreståndare och öfverassistent skulle, intill dess ny allmän författning

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, efter

enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande lärare vid

allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering.

Riksdagen, som alltså i hufvudsak anslutit sig till Eders Kungl.

Maj:ts förslag till stat för centralanstalten och de föreslagna aflöningsvillkoren,

hade emellertid icke ansett sig nu böra bifalla Eders Kungl.

Maj:ts framställning om statens och villkorens antagande med omförmälda

ändringar; utan föreställde sig Riksdagen, att det definitiva

fastslåendet af den för tillämpning först under år 1907 afsedda staten

och bestämmandet af aflöningsvillkoren därvid borde öfverlämnas till

1906 års Riksdag, som hade att besluta angående statsutgifterna

under år 1907.

Att ifrågavarande aflöningsstat icke nu definitivt fastställdes,

syntes icke utgöra hinder för bifall till det af Eders Kungl. Maj:t

äskade medgifvandet för professorerna Söderbaum och Eriksson samt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

inspektören vid landtbruksakademiens experimentalfält Rliodin att vid

öfvergång till befattning vid centralanstalten i afseende å rätt till

ålderstillägg i den nya befattningen räkna sig till godo anställningstid

i nuvarande befattning; och hade Riksdagen därför lämnat ett sådant

medgifvande, som syntes underlätta öfvergången till den nya organisationen.

Riksdagen finge alltså anmäla,

att Riksdagen medgifvit, dels att med ingången af år 1907

finge å landtbruksakademiens experimentalfält i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med den i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den

14 januari 1905 angifna organisationsplan upprättas eu centralanstalt

för försöksväsendet på jordbruksområdet, under villkor att ej mindre

befattningarna såsom agrikulturkemist, växtfysiolog och inspektor vid

landtbruksakademiens experimentalfält med utgången af år 1906 samt

assistentbefattningen vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt

efter nuvarande innehafvarens af denna befattning afgång indroges, än

äfven i öfrigt de anslag, hvilka af Riksdagen under anslagstiteln

»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit

beviljade såväl till uppehållande af den hittills bedrifna försöksverksamheten

vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska och växtfysiologiska

anstalter samt landtbruksafdelning och till ersättning för de

kostnader, som kunde tillskyndas akademien för afgifvande till Eders

Kung!. Maj:t af anbefallda utredningar och utlåtanden, som ock till

uppehållande af statens entomologiska anstalts verksamhet, från och

med år 1907 upphörde att utgå, samt att landtbruksakademien utfäste

sig att, så länge akademien innehade experimentalfältet och försöksverksamheten

vid ifrågavarande centralanstalt upprätthöRes med statsmedel,

för verksamhetens bedrifvande upplåta den del af experimentalfältet,

med därå befintliga, för ändamålet erforderliga byggnader,

hvilken för närvarande disponerades af landtbruksakademiens kemiska

och växtfysiologiska anstalter samt landtbruksafdelning; dels ock att

landtbruksakademiens agrikulturkemist, professorn Henrik Gustaf Söderbaum,

och landtbruksakademiens växtfysiolog, professorn Jakob Eriksson,

vid öfvergång till föreståndarebefattningar vid centralanstalten, samt

inspektören vid landtbruksakademiens experimentalfält Sigurd Rhodin,

därest han komme att öfvergå till öfverassistentbefattning vid nämnda

anstalt, finge i afseende å rätt till ålderstillägg i de nya befattningarna

tillgodoräkna sig enhvar den tid, han varit i sin nuvarande befattning

hos landtbruksakademien anställd; samt

att Eders Kungl. Maj ds förslag till stat för centralanstalten äfven
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som till villkor ock förbehåll för åtnjutande af de i samma stat upptagna

löneförmåner för det dåvarande icke af Riksdagen bifallits.

Uti skrifvelse den 19 maj 1905, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens nionde hufvudtitel, har Riksdagen, under åberopande

af hvad Riksdagen i förberörda skrifvelse af den 4 april 1905 anfört

därom, att Riksdagen funne af Eders Kung! Maj :t föreslagna byggnader

och anläggningar för en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet

erforderliga, anmält, att Riksdagen, till bestridande af kostnader

för byggnader och anläggningar vid landtbruksakademiens experimentalfält,

på extra stat för år 1906 anvisat ett anslag af 222,500 kronor.

Riksdagen har sålunda i full öfverensstämmelse med Eders

Kungl. Maj:ts förslag medgifvit, att med ingången af år 1907 finge å

landtbruksakademiens experimentalfält upprättas en centralanstalt för

försöksväsendet på jordbruksområdet, och äfven anvisat medel till

bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar för samma

anstalt.

Riksdagen har däremot icke antagit stat för anstalten och ej

heller fastställt villkor och förbehåll för åtnjutande af löneförmåner

på anstaltens stat.

Uti sitt i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14

januari 1905 intagna yttrande i fråga om inrättande af ifrågavarande

anstalt anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, efter att

hafva framhållit, att verksamheten vid anstalten icke syntes kunna

börja tidigare än med ingången af år 1907: »Oaktadt sålunda de för

årskostnadernas täckande erforderliga medlen icke torde behöfva finnas

för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga under år 1906, synes det mig likväl

nödvändigt, att Eders Kungl. Maj:t redan nu inhämtar Riksdagens

medgifvande till den tillämnade centralanstaltens upprättande i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med af mig här ofvan angifven organisationsplan

och i sammanhang därmed underställer Riksdagens pröfning ett

fullständigt förslag till stat för anstalten. Jag anser detta så mycket

nödvändigare, som, förutom byggnadsarbetena, en del förberedande

åtgärder redan under innevarande år måste vidtagas för att verksamheten

vid anstalten skall kunna — såsom jag anser synnerligen önskvärdt

— taga sin början med ingången af år 1907. Sålunda synes

mig angeläget, att den föreslagna styrelsen för centralanstalten, åt

hvilken styrelse byggnadsarbetenas anordnande och öfvervakande m. in.

uppenbarligen bör öfverlämnas, må kunna med snaraste tillsättas. Vidare

bör redan under innevarande år landtbruksakademiens ofvan omordade

utfästelse angående upplåtande af mark och byggnader för

försöksverksamhetens bedrifvande vid centralanstalten infordras, hvar
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

jämte, för i det föregående angifna tre befattningars indragning med

utgången af år 1906, upplysning måste införskaffas, att dessas nuvarande

innehafvare, professorerna Söderbaum och Eriksson samt inspektören

Rhodin, befinnas villiga att öfvergå på den nya staten, de

båda förstnämnde såsom föreståndare och den sistnämnde vare sig till

föreståndare- eller öfverassistentbefattning. Innan dessa och andra förberedande

åtgärder kunna vidtagas, måste emellertid den nya anstaltens

organisation och stat vara fastslagna.»

I enlighet med denna af dåvarande departementschefen uttalade

uppfattning om nödvändigheten, att stat för anstalten funnes fastslagen,

innan några förberedande åtgärder för dess upprättande kunde vidtagas,

har den vidare behandlingen af frågan om anstaltens upprättande fått

hvila, intill dess jag uti skrifvelse till landtbruksakademi en den 15

november 1905 — efter framhållande, hurusom föranstaltens trädande

i verksamhet på förutsatt tid vore erforderligt, att med första vissa

utredningar och förberedande åtgärder vidtoges, med anledning hvaraf

jag hade för afsikt att föreslå Eders Kungl. Maj:t att, i afvaktan på

att styrelse kunde utses, uppdraga åt en kommission att biträda vid

frågans vidare behandling — hemställt, huruvida akademien vore villig

att för sin del till medlemmar i en sådan kommission utse jämte akademiens

direktör och sekreterare två andra personer. Sedan akademien

förklarat sig härtill villig och jämväl utsett två personer jämte akademiens

direktör och sekreterare, har Eders Kungl. Maj:t på min hemställan

den 30 december nästlidna år uppdragit åt en kommission,

bestående af nämnda fyra personer jämte tre af Eders Kungl. Maj:t

samtidigt utsedda ledamöter, att biträda vid ärendets behandling.

Till följd af den osäkerhet, som genom Riksdagens beslut om

uppskof med antagande af stat för anstalten förefinnes rörande de

ekonomiska förutsättningarna för anstaltens drift och hvilken osäkerhet

skärpts genom de af Riksdagen mot det framlagda statförslaget framställda

anmärkningarna, har den sålunda tillsatta kommissionens uppdrag

för närvarande måst inskränkas till vidtagande af förberedande

åtgärder för att de till byggnader m. m. anvisade medel måtte kunna,

omedelbart efter det definitivt beslut om anstaltens upprättande blifvit

fattadt, komma till användning för därmed afsedt ändamål.

Frågan om anstaltens upprättande är således ännu sväfvande, och

beror detta hufvudsakligen därpå, att frågan, huruvida det af Riksdagen,

i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag, för anstaltens inrättande

fastslagna villkor om indragning af vissa befattningar vid

landtbruksakademiens experimentalfält kan uppfyllas, icke ännu vunnit

sin lösning. Ehuru någon officiell förfrågan icke blifvit till vederbö
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

rande befattningsinnehafvare framställd, huruvida de äro villiga att mot

anställning vid anstalten frånträda sina nuvarande befattningar, har

jag grundad anledning antaga, att vid sådan förfrågan afböjande svar

skulle lämnas, därest frågan framställdes under förutsättning, att Riksdagens

gjorda erinringar vid aflöningsstaten skulle medföra minskning

i de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna aflöningarna.

Som jag förut nämnt, har Riksdagen förklarat, att det af Eders

Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten och de föreslagna

villkoren för åtnjutande af de i denna stat upptagna aflöningsförmåner

icke gifvit anledning till annan erinran från Riksdagens

sida, än att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad Riksdagen beslutat

beträffande Eders Kungl. Maj:ts framställning om ny stat för

instituten vid Ultuna och Alnarp, ansett, dels att föreståndare och

öfverassistent, som åtnjöte förmånen af fri bostad, borde vidkännas

afdrag å aflöningen såsom ersättning till staten för bostaden, och dels

att, förutom ett tillägg om »pröfning i stadgad ordning» vid fråga

om förening af annan tjänst med föreståndare- eller öfverassistentbefattning,

bland förenämnda villkor borde intagas föreskrift om att

föreståndare och öfverassistent skulle, intill dess ny allmän författning

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft, efter

enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande lärare vid

allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering. Riksdagens

åberopade beslut beträffande stater för instituten vid Alnarp och Ultuna

innebar en minskning i de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lönebeloppen

för lärare, som åtnjöte fri bostad, med 500 kronor. De bidrag, som

Riksdagen ansett böra lämnas af föreståndare och öfverassistent till

egen pensionering, skulle, beräknade efter de grunder, som fastslagits

beträffande lärare vid allmänna läroverken, uppgå till följande belopp,

nämligen:

för öfverassistent:

i första lönegraden ................................... 90 kronor

i andra » 105 »

i tredje » 120 »

för föreståndare:

i första lönegraden ...................................... 120 kronor

i andra » 140 »

i tredje » 160 » .

De afdrag, som Riksdagen sålunda ställt i utsikt å föreståndares

och öfverassistenters aflöningar, skulle uppgå i högsta lönegraden för

de förre till 660 kronor och för de senare till 620 kronor. Med dessa

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

belopp skulle alltså deras löner understiga de af Eders Kungl. Makt

föreslagna.

Eders Kungl. Maj:ts proposition i denna del var affattad i enlighet

med det förslag, som afgifvits af tillkallade sakkunnige. Dessa anförde

i sitt afgifna yttrande beträffande aflöningarna, hurusom det vore af

synnerlig vikt, att de löneförmåner, som fastställdes för de vid de

olika hufvudafdelningarna bestämda fasta platserna, blefve så högt tilltagna,

att man kunde påräkna icke endast att få platserna besatta

med verkligt framstående och dugande män, utan äfven att dessa

platser skulle utgöra ett eftersträfvansvärdt mål, för hvars uppnående

det väl kunde löna sig att offra ett träget arbete och söka inhämta

omfattande kunskaper. Därtill komme, att det af lätt insedda skäl

måste vara i hög grad önskvärdt, att personalombyte vid dessa platser

så sällan som möjligt ägde rum, något som i lika hög grad gällde

föreståndarplatserna som de närmast under dem sorterande öfverassistentplatserna.

På grund däraf hvarken kunde eller borde lönen för

föreståndarne sättas lägre än till 5,000 kronor, däraf 3,000 kronor i

lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg

efter 5 och 10 år, hvardera å 500 kronor, samt fri bostad eller — om

sådan ej kunde beredas — skälig hyresersättning. De stora fordringar,

som ovillkorligen måste ställas på öfverassistenternas duglighet, gjorde,

att lönen för hvar och en af dem icke kunde sättas lägre än till 4,000

kronor, däraf 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar,

med 2 ålderstillägg efter 5 och 10 år, hvartdera å 500 kronor, samt

äfven här fri bostad eller motsvarande hyresersättning.

Landtbruksstyrelsen framhöll i sitt öfver kommitterades förslag

afgifna utlåtande vikten däraf, att lönerna för de vid anstalten anställda

tjänstemännen ei blefve satta lägre, än förslaget angåfve; resultatet af

anstaltens arbete vore nämligen beroende därpå, att fullt dugliga personer

komme att leda och utföra försöksarbetena, och någon utsikt att

till anstalten förvärfva och vid densamma bibehålla framstående förmågor

funnes ej, om icke åt dem kunde erbjudas jämförelsevis goda

löneförmåner.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 14 januari

1905 yttrade i denna del dåvarande departementschefen följande:

»De af kommitterade föreslagna löneförmånerna till centralanstaltens

tjänstemän finner jag väl afvägda och anser i likhet med

kommitterade, att man, om dessa förmåner sättas lägre, icke kan

påräkna att få platserna besatta med verkligt framstående och dugande

män. Det blir ju dessa vid anstalten anställda tjänstemän, som närmast

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

komma att bära ansvaret för att statens uppoffringar för den föreslagna

försöksverksamhetens igångsättande och fortsatta bedrifvande skola

komma att motsvara de vid densamma knutna förhoppningarna. Detta

ansvar påkallar löneförmåner, som, såvidt möjligt, svara däremot. Såsom

ett ytterligare skäl för mig att hvad särskilt beträffar föreståndarne

för de agrikulturkemiska och växtfysiologiska afdelningarna ansluta mig

till de utaf kommitterade föreslagna löneförmånerna, 5,000 kronor med

två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, samt fri bostad, tillåter jag

mig anföra, att jag — på grund af utaf landtbruksakademien i underdånig

skrifvelse den 15 februari nästlidna år gjord hemställan och

sålunda oafsedt föreliggande förslag till försöksverksamhetens ordnande

och det väsentligt ökade arbetet för verksamhetens ledare, som förslagets

förverkligande skulle komma att få till gifven följd varit

betänkt att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om förhöjning i de till

landtbruksakademiens agrikulturkemist och växtfysiolog nu utgående

lönerna — 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,

jämte fri bostad — af hvilka den förres bestämdes till sitt nuvarande

belopp år 1874 och den senares visserligen något senare eller år 1885,

då tjänsten inrättades, därvid lönen emellertid sattes till samma belopp

som för agrikulturkemisten.

Då jag anser det synnerligen önskvärd!, att åt verksamheten såväl

vid hufvudafdelningen för försök å boskapsskötselns, mejerihandteringens

och bakteriologiens områden som vid den af mig föreslagna nya agronomiska

hufvudafdelningen redan från början gifves sådan omfattning,

att dessa afdelningar blifva det praktiska jordbruket till det gagn, man

genom deras upprättande vill bereda detsamma, synes det mig, att löneförmånerna

ej heller för dessa hufvudafdelningars föreståndare böra

sättas lägre än de utaf kommitterade föreslagna.

Detsamma gäller ock föreståndaren för entomologiska afdelningen,

hittillsvarande entomologiska anstalten. Sedan lönen till föreståndaren

för denna anstalt år 1895 bestämdes till sitt nuvarande belopp ■

4,000 kronor jämte två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor — har

anstaltens verksamhet så utvidgats, att ökadt anslag till uppehållande

af densamma måst af Riksdagen begäras och blifvit beviljadt. Då verksamheten

nu genom den samverkan, man vill skapa mellan den föreslagna

centralanstaltens entomologiska och öfriga afdelningar, gifvetvis skulle

komma att ytterligare tillväxa, torde med visshet kunna förutses, att

den kommer att få en omfattning, som fullt motsvarar den vid öfriga

afdelningar. Att under sådana förhållanden bestämma lönen för här

ifrågavarande afdelningsföreståndare lägre än för öfriga föreståndare,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

synes mig icke böra ifrågakomma. Då det för arbetenas öfvervakande

vid afdelningen och deras jämna fortgång är nödvändigt att såväl

föreståndare som assistent bo på platsen och då entomologiska anstaltens

nuvarande byggnader härtill icke lämna utrymme, har jag ej

heller tvekat att, i enlighet med föreliggande förslag, hemställa om

anslag till uppförande af till bostad för föreståndaren afsedd byggnad

och sålunda bereda honom, liksom öfriga afdelningsföreståndare, förmånen

af för hans plats afpassad fri bostad.

I likhet med kommitterade anser jag, att stora fordringar ovillkorligen

måste ställas på öfverassistenternas duglighet, i det att den

verksamhet de såsom försöksledare, hvar och en inom sin underafdelning,

komma att utöfva alltid i väsentlig grad måste blifva af själfständig

natur. Då man till följd häraf på deras fackutbildning måste

ställa samma stora kraf som på föreståndarnes, finner jag de af kommitterade

föreslagna löneförmånerna — 4,000 kronor med två ålderstillagg,

hvartdera å 500 kronor, jämte fri bostad sådana, att ändring

i dem hvarken kan eller bör ifrågasättas.»

Till fullo delar jag de sålunda uttalade meningarna om lämpligheten

och behofvet af att aflöningarna till föreståndare och öfverassistenter

komma att utgå i enlighet med de kommitterades af Eders

Kungl. Maj:t biträdda förslag. Då Riksdagen nu beträffande dessa

tjänstemän anfört, att Riksdagen ansåge, att den redan förut tillämpade

grundsatsen om skyldighet för tjänstinnehafvare, som åtnjöte fri bostad,

att vidkännas afdrag å den kontanta lönen, skulle jämväl här tillämpas,

anser jag därför eu mot sådant afdrag svarande förhöjning i de aflöningsförmåner,

som finnas upptagna i det af Eders Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till stat för anstalten, oundgängligen nödvändig. Bestämmes

således afdraget för bostadsförmånen till 500 kronor, finner jag, att aflöningen

bör höjas med detta belopp, som, för att icke inverka på pensionsförhållandena,

bör tilläggas tjänstgöringspenningarna.

Hvad angår den minskning i aflöningarna, som skulle uppstå

genom skyldighet för ifrågavarande befattningsinnehafvare att bidraga

till sin egen pensionering, synes denna minskning enbär icke vara af

den betydenhet att påkalla någon ändring i de föreslagna aflöningsbeloppen.

Den af mig sålunda ifrågasatta höjningen i den uti staten för

föreståndare och assistenter uppförda kontanta aflöningen skulle medföra

en höjning i statens slutsumma af 4,000 kronor,

Vid upprättandet af ifrågavarande anstalt är såsom villkor fästadt,

att vissa befattningar och anslag indragas. De aflöningar och öfriga an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

slag, som sålunda skulle bortfalla och som samtliga af Riksdagen beviljats

för sina särskilda ändamål under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar», uppgå till ett sammanlagdt belopp

af 25,200 kronor. Härjämte skulle ytterligare, såsom af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 14 januari 1905 inhämtas, dels

ett belopp af 3,000 kronor upphöra att utgå till akademien, och dels

hittills för vissa ändamål till akademien anvisade anslag å tillhopa

7,000 kronor icke vidare behöfva ifrågakomma. Dessa sistberörda

bägge anslag å tillhopa 10,000 kronor hafva af Eders Kungl. Maj:t

plägat årligen anvisas från den till Eders Kungl. Maj:ts disposition

stående delen af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och

landtmannanäringar, hvilket anslag således kan minskas jämväl med

detta belopp.

Å andra sidan skulle en höjning i anslagstiteln erfordras med ett

belopp, motsvarande den blifvande statens slutsumma, dock med afdrag

af de belopp, tillhopa 4,000 kronor, som från föreståndarnes och öfverassistenternes

löner skulle afdragas till ersättande af förmånen af fri

bostad.

I detta sammanhang anhåller jag få anmäla en af föreståndaren

för statens entomologiska anstalt, professorn Sven Lampa, hos Eders

Kungl. Maj:t gjord framställning om viss höjning i det belopp, som

enligt i förenämnda statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden intagen

beräkning skulle tillgodokomma anstalten. Ett bifall till denna framställning

skulle, för att icke medföra en motsvarande inskränkning för

öfriga grenar af försöksverksamheten, medföra höjning i det framlagda

statförslaget för centralanstalten. Då det emellertid synes mig ömkligt,

att detta förslag nu åter framlägges i möjligaste måtto oförändradt,

anser jag en ändring i detsamma böra ifrågakomma blott därest synnerligen

tvingande skäl föreligga. Hur önskvärd en fullkomligare utrustning

af den entomologiska anstalten i sig själf än är, synes mig

dock tillsvidare frågan härom kunna anstå, tills någon tids erfarenhet

vunnits, i hvad mån anslagen till de särskilda grenarna af försöksverksamheten

äro val afvägda, detta desto hellre som den nu gjorda

framställningen åsyftar höjning i anslagsposter, hvilka så nyligen som

1902 blifvit till sin nuvarande siffra bestämda.

Vidare vill jag här erinra, att i det af förenämnda kommitterade

afgifva yttrande föreslagits ett anslag för en gång af 15,500 kronor

till nyanskaffning af inventarier å det kemiska laboratoriet, till uppsättning

af det bakteriologiska laboratoriet samt inredning såväl af

detsamma som af öfriga arbetslokaler för den nya afdelningen för försöksverksamheten

på boskapsskötselns, mejerihandteringens ochbakterio
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

logiens områden. Det sålunda föreslagna beloppet anser jag oundgängligen

nödvändigt för ändamålet, och torde jag vid behandlingen af de

extra anslagen få gorå erforderlig bemställan i ämnet.

Då jag i öfrigt icke bar något att erinra vid förberörda statförslag,

tillåter jag mig, under åberopande af hvad jag förut anfört,

framlägga följande förslag till

Stat

för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

1

Aflöning:

1 föreståndare................

4 föreståndare................

1 öfverassistent ............

2 öfverassistenter ........

B assistenter, arfvoden...

5 vaktmästare eller ar- betsbiträden, arfvoden

Lön

j Tjänst- görings- penningar

Summa

3.000

12,000

2,500

5.000

2,500

10,000

2,000

4,000

-

5.500

22,000

4.500

9.000

6.000

3,800

Efter fem år kan lönen

höjas med 500 kronor ochj

efter 10 år med ytterligare

500 kronor.

Aflöning summa kronor

—

—

50,800

Till centralanstaltens öf-

riga utgifter ................

—

59,200

Summa kronor

110,000 i

1

Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde

åtnjuta fri bostad; och skola, så länge föreståndare och öfverassistent åtnjuta denna förmån,

afdragas å lönen 500 kronor årligen.

För åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för

föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten tillåter jag mig

föreslå följande villkor och förbehåll, nämligen:

att föreståndare och öfverassistent skall vara underkastad den

vidsträcktare, tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som

vid en möjligen inträdande förändrad organisation af centralanstalten

eller eljest kan varda stadgad;

att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning icke må förenas

annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes

icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid centralanstalten

;

att föreståndare eller öfverassistent må uppbära tjänstgöringspenningar

endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för

den tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner

utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger

uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag

hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest är lagligen

förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten,

utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för

tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af

tjänst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen

eller på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort

annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare

fem år på samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid

början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade tjänståldern

blifvit uppnådd;

att föreståndare eller öfverassistent skall, då han uppnått 65

lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön

såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders

Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock obetaget

att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig i densamma kvarstå;

att föreståndare eller öfverassistent skall vara underkastad de

förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade;

samt

att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension trädt i kraft, å de i staten för anstalten för

enhvar af föreståndare och öfverassistenter bestämda löneförmånerna

skall afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen,

för öfverassistent:

i första lönegraden ...................................... 90 kronor

> andra » 105 >

» tredje » 120 >

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 31

för föreståndare:

i första lönegraden ....................................... 120 kronor

» andra » 140 >

» tredje » 160 » .»

Emot förenämnda stat för ifrågavarande anstalt har utskottet

icke haft annat att erinra än att enligt densamma det skulle kunna

inträffa, att öfverassistent, som intjänat två ålderstillägg och sålunda

erhållit en lön å 3,500 kronor, vid befordran till föreståndarebefattning

skulle inträda i sämre lönevillkor, i det att af den sammanlagda

aflöningen 5,500 kronor endast 3,000 kronor komme att utgöra lön.

Till förekommande häraf borde möjligen vid lönestaten fogas en anmärkning

af innehåll, att, därest öfverassistent, som befordras till föreståndare,

genom intjänande af två ålderstillägg redan åtnjuter högre

lön än begynnelselönen för föreståndare, honom skall omedelbart

tillföras det första ålderstillägget såsom föreståndare, så att hans lön i

sistnämnda befattning, tjänstgöringspenningarna oberäknade, blifver lika

hög, som den lön, han senast åtnjutit såsom öfverassistent. Då emellertid

något förslag härom icke föreligger, har utskottet ansett sig endast

böra å förhållandet fästa uppmärksamheten.

Hvad beträffar de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i

nämnda stat upptagna löneförmåner, har utskottet ansett, att, på sätt

vid senaste löneregleringar ägt rum, bland dessa villkor bör upptagas

föreskrift om att föreståndare eller öfverassistent, som, då han intjänat

stadgad tid för erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension, icke må

samma förhöjning tillträda.

I afseende å bestämmelsen i fråga om rätt att med föreståndareeller

öfverassistentbefattning förena annan tjänst, har utskottet, i likhet

med hvad vid senaste årens löneregleringar iakttagits, velat uttala den

mening, att denna bestämmelse bör anses innebära, att nämnda lärare

icke äga mottaga stadigvarande eller regelbundet återkommande, aflönadt

uppdrag, som af bolag lämnas, med mindre uppdraget vid pröfning i

vederbörlig ordning befinnes icke vara för tjänstgöringen hinderligt.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 4 april 1905 har Riksdagen

såsom villkor för ifrågavarande anstalts upprättande föreskrifvit, att

vissa befattningar och anslag skulle indragas. Enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas skulle de aflöningar och öfriga anslag, hvilka

sålunda skulle bortfalla och som samtliga äro beviljade under anslags
-

TJtshottets

yttrande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

titeln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

uppgå till ett sammanlagdt belopp af 25,200 kronor. Härjämte skulle

ytterligare,, på sätt i samma protokoll angifves, i sammanhang med

anstaltens inrättande nämnda anslag kunna minskas med 10,000 kronor

eller tillsammans 35,200 kronor.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet

hemställa,

a) att Riksdagen må godkänna

dels följande stat för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet:

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

Aflöning:

| 1 föreståndare ............

4 föreståndare ............

1 öfverassistent............

2 öfverassistenter .........

3 assistenter, arfvoden...

5 vaktmästare eller arbets- biträden, arfvoden......

3.000

12,000

2,500

5.000

-

2,500

10,000

2,000

4,000

5.500

22,000

4.500

9.000

6.000

3.800

Efter fem år kan

lönen höjas med 500

kronor och efter 10 år

med ytterligare 500

kronor.

Aflöning summa kronor

—

—

50,800

Till centralanstaltens öf- riga utgifter ............

_

59,200

Summa kronor

—

—

110,000

Anm. 1. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare

eller arbetsbiträde, åtnjuta fri bostad; och skola, så länge

föreståndare och öfverassistent åtnjuter denna förmån, afdragas å

lönen 500 kronor årligen.

dels följande villkor och förbehåll för åtnjutande

af de i förenämnda stat för föreståndare och öfverassistenter

upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

att föreståndare och. öfverassistent skall vara

underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande

förändrad organisation af centralanstalten

eller eljest kan varda stadgad;

att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning

icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens

eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes

icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen

vid centralanstalten;

att föreståndare eller öfverassistent må uppbära

tjänstgöringspenningar endast för den tid, han verkligen

tjänstgjort; skolande för den tid, tjänstinnehafvaren

åtnjutit tjänstledighet, dess aflöningsförmåner

utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst

förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som

eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda

angelägenheter eller särskilda uppdrag eller

från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller

eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,

kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för

tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt

innehafvande af tjänst i samma grad är medgifven,

tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år, under villkor att innehafvaren mer

än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt

sin egen eller på grund af förordnande annan statens

tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag, och

för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på

samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af

dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej

får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst

efter det, under hvilket den stadgade tjänståldern

blifvit uppnådd;

Bill. till lliksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att föreståndare eller öfverassistent, som, då

lian intjänat stadgad tid för erhållande af aflöningsförhöjning,

redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må

samma förhöjning tillträda;

att föreståndare eller öfverassistent skall, då

han uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara

förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å

allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders

Kungl. Maj:t eller den myndighet, som äger afskedet

utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,

därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna det

allmänna och kan finnas villig i densamma kvarstå;

att föreståndare eller öfverassistent skall vara

underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om

pension, som kunna varda stadgade; samt

att, intill dess ny allmän författning angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft,

å de i staten för anstalten för enhvar af föreståndare

och öfverassistenter bestämda löneförmånerna skall

afgå och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen,

för öfverassistent:

i första lönegraden .......................... 90 kronor

» andra » 105 »

» tredje » 120 »

för föreståndare:

i första lönegraden .......................... 120 kronor

» andra » 140 »

» tredje » 160 »

b) att Riksdagen må medgifva, att, under villkor

att det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag,

minskas med här ofvan angifna belopp af 35,200

kronor, under samma anslagstitel uppföres ett anslag

till förenämnda centralanstalt å 106,000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar» att dels minskas med tillhopa

35,200 kronor och dels höjas med 106,000 kronor, till följd hvaraf en

höjning i anslaget uppstår af 70,800 kronor eller från 200,000 kromatik.

270,800 kronor.

Fiskerinäringens understöd.

4:o) Under punkt 4 har Kungl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen Höjning af

att för tillsättande från och med år 1907 af eu fjärde fiskeriintendents- ^ns fiskeribefattning,

höja det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd» adminuirauppförda

anslag till statens fiskeriadministration från 20,000 kronor, till

24,000 kronor eller med 4,000 kronor samt, vid bifall härtill, höja anslaget *■

till fiskerinäringens understöd från 64,000 kronor till 68,000 kronor;

I förevarande ärende har departementschefen till ofvanberörda

statsrådsprotokoll anfört följande:

»Riksdagen godkände år 1904 stat för statens fiskeriadministration,

upptagande, bland annat, aflöningar för sex fiskeriintendenter med för

hvar och en 2,500 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar

eller tillhopa 4,000 kronor, äfvensom ålderstillägg. Därjämte medgaf

Riksdagen, att från och med år 1905 finge tillsättas två af berörda

fiskeriintendentsbefattningar äfvensom vissa andra i sagda stat upptagna

befattningar, samt att under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»

finge uppföras ett anslag med benämning »statens fiskeriadministration»

till belopp af 16,000 kronor, hvilket belopp motsvarade

aflöningssummorna för de befattningar, som skulle tillsättas från och

med år 1905. Anslaget till fiskerinäringens understöd blef då i sin

helhet bestämdt till 60,000 kronor.

Nästlidna år höjde Riksdagen på Eders Kungl. Maj:ts framställning

berörda anslag med 4,000 kronor för att bereda tillfälle till anställande

från och med innevarande år af en tredje fiskeriintendent.

Anslaget till »statens fiskeriadministration» uppgår alltså nu till 20,000

kronor och hela anslaget till »fiskerinäringens understöd» är i staten

för år 1906 upptaget till 64,000 kronor. Berörda tredje fiskeriintendentsbefattning

bär jämväl af Eders Kungl. Maj:t blifvit tillsatt.

Landtbruksstyrelsen har nu i underdånig skrifvelse den 28 oktober

1905 anmält, att anledning funnes att antaga, att ytterligare eu

fiskeriintendentsbefattning skulle kunna från och med år 1907 erhålla

innehafvare, samt hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att från och med sistnämnda år höja förberörda anslag med

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Skogsväsendet.

[5.]

4,000 kronor för möjliggörande af tillsättandet af den fjärde af ifrågavarande

sex, i staten upptagna befattningar.»

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning erinra, hemställer,

att Riksdagen må, för tillsättande från och

med år 1907 af en fjärde fiskeriintendentsbefattning,

höja det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»

uppförda anslag till statens fiskeriadministration

från 20,000 kronor till 24,000 kronor, eller med 4,000

kronor.

Vid bifall härtill, kommer anslaget till fiskerinäringens understöd

att höjas med 4,000 kronor, eller från 64,000 kronor till 68,000

kronor.

Skogsväsendet.

5:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande belopp,

1,599,792 kronor, med 225,000 kronor till 1,824,792 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning

:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ......................................... kronor 677,208: —

» statens skogsläroverk .................... » 58,800: — 736,008:_

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal .............................................................. kronor 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen kronor 5,600: —

» kronoskogarnas förvaltning och

befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet .......................................... »_ 1,824,792: —^ 1,830,392: —

summa kronor 2,666,400: —

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet

skulle ökas med 225,000 kronor,

dels ock medgifva, att af reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet finge för en

kolarskola i öfre Norrland användas dels årligen ett belopp af högst

1,000 kronor till uppehållande af skolans verksamhet, under förutsättning

att bidrag till enahanda belopp blefve af korporationer eller

enskilde för ändamålet beviljadt, dels ock ett belopp af 1,000 kronor

till anordnande af bostad för kolarskolans elever.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................... kronor 677,208: —

„ statens skogsläroverk ...„_58,800: — kronor 736,008: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets

lärarpersonal .......................................... ,, 100,000: —

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervis
ningen.

................................ kronor 5,600: —

,, kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet.

...................................... „____ 1,599,792: —- ..__1.605,392: —

Summa kronor 2,441,400: —

I underdånig skrifvelse den 16 oktober 1905 har domänstyrelsen

nu framlagt statförslag för år 1907.

Beträffande det bestämda anslaget för skogsstaten har domänstyrelsen

därvid anfört följande. Den lag angående skyddsskogar, som Eders

Kungl. Maj:t utfärdat den 24 juli 1903 och som trädt i kraft med 1905 års

ingång, kräfde helt naturligt en afsevärd förstärkning af skogspersona
-

Anslag et till

skogsstaten.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

len i Jämtlands län, där lagen vunnit tillämpning, och syntes en ökning

af jägmästarnes och kronojägarnes antal därstädes framdeles blifva en

nödvändighet. Då emellertid de områden, hvilka skulle behandlas som

skyddsskogar, ännu icke blifvit af Eders Kungl. Maj:t definitivt bestämda,

utan endast provisoriskt beslut i enlighet med lagens 1 § 2

mom. af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet meddelats den

14 januari 1905, ansåge styrelsen sig icke böra framlägga förslag till

inrättande af fasta nya jägmästar- och kronojägartjänster redan

nu, utan ville för det närvarande inskränka sig till att föreslå det

ökade arbetets utförande genom extra tjänstemän och betjänte, hvarigenom

ock skulle vinnas större erfarenhet i fråga om det verkliga

behofvet.

Detta förslag till användande af extra krafter för ifrågavarande

ändamål utvecklar styrelsen närmare vid frågan om bestämmande af

reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet. Jag torde därför få i sammanhang därmed

återkomma till förevarande fråga.

Vidkommande skogsstatens aflöning har domänstyrelsen åberopat

sin den 28 maj 1902, på grund af nådiga cirkulärskrifvelsen till ämbetsverk

och myndigheter den 25 oktober 1901, afgifna framställning

angående behofvet af ändring i skogsstatens och de allmänna skogsläroverkens

lönestater. Den höjning i nu ifrågavarande anslag, som

skulle blifva en följd af sagda regleringsförslags genomförande, belöpte

sig till 115,700 kronor. För den händelse emellertid att Eders Kungl.

Maj:t icke skulle finna skäligt att för innevarande års Riksdag

framlägga nytt regleringsförslag, hade styrelsen nu upptagit anslaget

endast med dess för år 1906 beviljade belopp.

I detta sammanhang anhåller jag få omnämna två särskilda till

Eders Kungl. Maj:t ställda ansökningar om förändringar i gällande

lönestater, den ena från samtliga öfverjägmästare och den andra från

direktören och lektorerna vid skogsinstitutet. Öfverjägmästarne hemställa,

att deras aflöning måtte bestämmas till 6,500 kronor, däraf

2,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte ett ålderstillägg af 600

kronor efter 5 år, hvarjämte de anhålla, dels att i stat måtte dem

tillerkännas 500 kronor årligen till förhyrande af expeditionslokal,

dels ock att, för den händelse Eders Kungl. Maj:t icke funne skäligt,

att deras ersättning för tjänsteresor finge utgå efter resereglementet,

nu utgående respenningar måtte höjas med minst 33 procent, på det

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

att öfverjägmästarne måtte blifva satta i tillfälle att utsträcka sina

resor, hvilkas nytta torde vara oomtvistad. Direktören och lektorerna

vid skogsinstitutet hafva för sin del anhållit om en sådan lönereglering

af sina löneförmåner, att dessa måtte blifva på ett tillfredsställande

sätt förbättrade. Öfver denna sistnämnda ansökning hafva, till följd

af nådiga remisser, underdåniga utlåtanden afgifvits af domänstyrelsen

den 29 september 1905 och af statskontoret den 2 därpå följde

november. I anledning af öfverjägmästarnes framställning har domänstyrelsen

den 17 oktober 1905 afgifvit infordradt utlåtande.

Till frågan om öfverjägmästarnes respenningar får jag anledning

återkomma i annat sammmanhang. Hvad ansökningarna i öfrigt vidkommer,

finner jag desamma icke nu böra föranleda någon framställning

till Riksdagen. Jag anser nämligen, att frågan om reglering af

lönestaterna för öfverjägmästarne och för skogsinstitutets lärarpersonal

bör handläggas i sammanhang med en allmän reglering af skogsstatens

och de allmänna skogsläroverkens lönestater. Denna fråga befinner sig

emellertid ej i det skick, att jag nu kan förelägga Eders Kungl. Maj:t

densamma, men frågan är af den vikt, att dess lösning icke utan allvarsamma

olägenheter kan för längre tid uppskjutas. Jag är därför betänkt

på att söka få utredningarna i ämnet inom den närmaste framtiden

fullständigade och därefter inför Eders Kungl. Maj:t framlägga de förslag,

hvartill de kunna gifva anledning.

Äfven i fråga om bestämda anslaget till statens skogsläroverk har Anslaget för

domänstyrelsen erinrat om sitt förberörda underdåniga förslag af den staf™0vserf9s''

28 maj 1902, hvars genomförande skulle verka en höjning af 3,700 kronor

eller, därest äfven inrättandet af två nya lektorsbefattningar vid skogsinstitutet

skulle komma till stånd, en ytterligare ökning af 9,500 kronor.

Dessa förhöjningar hade dock icke nu af styrelsen upptagits i statförslaget,

utan skulle de tillkomma endast i händelse Eders Kungl. Maj:t funne skäl

att redan till 1906 års Riksdag aflåta nådig proposition om ny lönereglering

för skogsinstitutet. Däremot hade styrelsen redan nu såsom

synnerligen trängande uppfört den ökning i anslaget, som skulle erfordras

för inrättande med de lönevillkor, som nu vore för institutets lektorer

bestämda, af två nya lektorsbefattningar vid samma institut i stället

för två nuvarande extra lärare, till hvilkas aflönande de senare åren

beviljats extra anslag af 5,000 kronor, hvithet anslag därefter skulle

blifva obehöfligt.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I fråga om tillkomsten af detta extra anslag får jag erinra, att,

sedan domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den 7 november 1900

föreslagit inrättande af två lektorstjänster vid skogsinstitutet, hvilka

befattningar dock till en början borde uppföras endast på extra stat,

till dess erfarenhet vunnits, huru den föreslagna anordningen af undervisningen

vid institutet komme att verka, samt Eders Kungi. Maj:t

i nådig proposition till 1901 års Riksdag föreslagit Riksdagen att på

extra stat för år 1902 anvisa 7,000 kronor till beredande af ökade

extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, Riksdagen för angifvet ändamål

på extra stat för sistnämnda år anvisade 5,000 kronor. Enahanda

belopp har Riksdagen sedermera på särskilda framställningar af Eders

Kungl. Maj:t för ändamålet anvisat för hvart och ett af åren 1903—1906.

Beträffande behofvet af ifrågavarande två nya lektorsbefattningars

inrättande har styrelsen i särskild skrifvelse den 16 oktober 1905 anfört,

hurusom i skrifvelse till styrelsen den 27 juli samma år dåvarande

direktören för skogsinstitutet hemställt, att styrelsen ville söka utverka,

att vid skogsinstitutet, förutom de två lektorsbefattningar, som nu

funnes därstädes, måtte inrättas ytterligare två lektorstjänster, nämligen

en i skogsteknologi, skogs- och fältmätning samt byggnadslära m. m.

och en i zoologi och geologi. Till stöd för denna framställning hade

direktören, med förmälan att i nyssnämnda läroämnen nu vore anställda

två extra lärare, anfört följande: Under den tid af fem år, som förflutit

sedan domänstyrelsens förberörda underdåniga framställning af den

7 november 1900 afgifvits, hade det visat sig vara allt mera nödigt

att skilja den delvis gemensamma undervisningen för den högre och

den lägre lärokursen vid skogsinstitutet. I följd häraf hade förenämnda

båda extra lärare erhållit större undervisningsskyldighet än de från början

haft, utgörande för dem hvardera under 1905 års hösttermin 16 undervisningstimmar

i veckan och för vårterminen 12 timmar i veckan,

hvarförutom den ene af dem hade att under 2 % månader af sommaren

leda de praktiska öfningarna i de läroämnen, som tillhörde hans undervisning,

och den andre att med eleverna företaga geologiska och entomologiska

exkursioner. Det vore emellertid nödigt att än ytterligare

åtskilja undervisningen för den högre och den lägre lärokursen i ofvannämnda

lärares undervisningsämnen, hvarigenom dessa lärares undervisningstid

måste vidare ökas. Undervisningen i dessa lärares undervisningsämnen

vore af sådan vikt, att ett provisoriskt anställande af

extra lärare därför icke läte försvara sig, enär på sådant sätt anställda

lärare måste antagas vilja under allenast några år stanna vid skogsinstitutet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

För egen del har domänstyrelsen i sin sistberörda skrifvelse den 16

oktober 1905 anfört, att vid skogsinstitutet vore, förutom direktörsbefattningen,

inrättade allenast två ordinarie 1 ektorstjänster, hvilkas innehafvare

enligt den 3 juni 1892 utfärdad stat hvardera åtnjöte 2,000 kronor

i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, hvarjämte efter fem år

lönen kunde höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500

kronor. Dessa tre lärarbefattningar uppfördes enligt nådigt bref den

3 juni 1892 på ordinarie stat från och med år 1893, då undervisningen vid

skogsinstitutet omfattade en lärokurs med en äldre och eu yngre afdelning,

hvardera med högst 10 elever, hvarjämte anordningar vidtagits

för inrättande af den lägre lärokursen därstädes. Enligt Riksdagens

beslut år 1893 anvisades anslag för år 1894 för inrättande vid skogsinstitutet

af en lägre lärokurs, till hvilken elever, så långt utrymmet

medgifvit, i regeln 10, vunnit tillträde. Enligt nådigt bref den 15

december 1899 angående inrättande af Klotens skogsskola utvidgades

skogsinstitutets högre lärokurs, så att antalet elever vid denna kurs

blifvit dubbelt större än tillförene; och enligt nådiga kungörelsen den

22 maj 1903 angående ändrad lydelse af vissa §§ i förnyade nådiga

stadgarna för de allmänna skogsläroverken i riket af den 13 april 1886

förlängdes lärotiden för skogsinstitutets högre kurs, som omfattat fyra

läseterminer, med en termin, under hvilken elevantalet vid högre kursen

kunde uppgå till 60. Af det anförda framginge sålunda, att medan sammanlagda

elevantalet vid skogsinstitutets båda lärokurser numera kunde

uppgå till 70 och lärotiden för högre kursen utsträckts med en

lästermin, antalet ordinarie lärare utgjorde allenast 3, hvilket förhållande

innebure en påtaglig disproportion mellan arbete och härför fast anställda

lärare. Den ökning i utgifter, som skulle förorsakas däraf, att två lektorsbefattningar

på ordinarie stat inrättades vid skogsinstitutet med samma

lönevillkor, som nu vore för därvarande lektorer bestämda, i stället för

de två nuvarande extra lärarne därstädes, till hvilkas aflönande hittills

beviljats förut nämnda 5,000 kronor, skulle komma att utgöra 2,000

kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen i sin särskilda

underdåniga skrifvelse af den 16 oktober 1905, för hvars innehåll

jag nu redogjort, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till 1906

års lagtima Riksdag aflåta nådig proposition därom, att Riksdagen ville

besluta inrättandet af två lektorstjänster, den ena i skogsteknologi,

skogs- och fältmätning samt byggnadslära och den andra i zoologi och

geologi, på ordinarie stat vid skogsinstitutet med samma aflöningsBih.

till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Hälft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förmåner, som äro för institutets nuvarande lektorer bestämda, och att

alltså bestämda anslaget för statens skogsläroverk höjdes med 7,000 kronor.

I sin skrifvelse angående anslagsbehofven för nästkommande år

har styrelsen, under antagande, att 1902 års regleringsförslag icke nu

kunde komma under ompröfning, hemställt, att bestämda anslaget för

statens skogsläroverk måtte ökas till 65,800 kronor.

Det extra anslag af 5,000 kronor, som Riksdagen på framställning

af Eders Kungl. Maj:t under en följd af år beviljat till beredande

af ökade extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, har användts till anställande

af två extra lärare, den ena i skogsteknologi, geodesi, forstlig

byggnadslära och bokföring med ett arfvode af 3,000 kronor och den

andra i zoologi, geologi med mineralogi samt naturlära med ett arfvode

af 2,000 kronor. Att, med hänsyn till den utsträckta undervisningsskyldighet,

som, enligt hvad jag förut redogjort, åligger dessa extra

lärare, deras aflöningsförmåner äro för knappt tillmätta, synes mig

uppenbart. Jag tvekar således ej att tillstyrka, att deras aflöning

måtte höjas till likhet med lektorernas, eller till 3,500 kronor. Då

emellertid fråga om en allmän reglering af skogsstatens och de allmänna

skogsläroverkens lönestater föreligger och, såsom jag förut framhållit,

inom en icke allt för aflägsen framtid torde kunna vinna sin

lösning, anser jag icke lämpligt, att det för ifrågavarande ändamål

erforderliga anslag, 7,000 kronor, uppföres på ordinarie stat. Vid behandlingen

af frågan om de extra anslagen torde jag därför få framställa

det yrkande, hvartill jag finner domänstyrelsens framställning i

förevarande del gifva anledning.

Anslaget till

enskilda

skogsnndervisningen.

Vidkommande reservationsanslaget till enskilda skog sundervisningen

har domänstyrelsen i sin skrifvelse om anslagsbehofvet för nästkommande

år, efter erinran, hurusom jämlikt nådiga bref den 13 juli 1887,

den 10 maj 1901 och den 8 december 1904 från detta anslag utgått

bland annat ett belopp af 4,600 kronor till Skogshålls i Södermanlands

län belägna skogsskola, för hvilken länets hushållningssällskap upplåter

lokal m. in., vidare anfört följande. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott

hade den 25 april 1905 hos domänstyrelsen hemställt,

att styrelsen ville vidtaga sådana åtgärder, att skolans verksamhet

komme att upphöra senast den 1 oktober 1907. Vid sådant förhållande

hade styrelsen ansett det böra utredas, huruvida icke i anseende till

behofvet af skogsskolor i riket i stället borde å lämplig plats inrättas

en statens läroanstalt, så mycket hellre som det till Skogshåll nu ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

48

gående statsbidraget icke understege hvad som nu vore anslaget till

uppehållande af en statens skogsskola. Då likväl ett fullständigt förslag

i sådan riktning ännu icke kunnat åstadkommas, ehuru förberedande

åtgärder därför redan vidtagits, måste styrelsen inskränka sig till att

hemställa, att ifrågavarande anslag måtte oförändradt utgå jämväl för år

1907, dock under medgifvande att den del af anslaget till Skogshåll,

som I * * * 5 icke komme att utgå till denna skola, finge eventuellt användas

till den statens skogsskola, som i stället kunde efter behörigt nådigt

medgifvande blifva inrättad.

Därest en ny statens skogsskola finnes erforderlig, bör anslag tilldensamma

äskas under bestämda anslaget för statens skogsläroverk.

Då utredning om behofvet af en sådan skola icke ännu föreligger, kan

nu ej ett sådant äskande framställas beträffande 1907 års stat. Då

emellertid, enligt hvad domänstyrelsen meddelat, den nu vid Skogshåll

med understöd af statsmedel bedrifna skogsundervisningen skulle komma

att upphöra den 1 oktober 1907, skulle, därest med anledning

däraf en ny statens skogsskola finnes erforderlig, anslag till densamma

behöfvas redan från sistnämnda dag, om icke ett afbrott i utbildningsarbetet

skall äga rum.

Riksdagens medgifvande till att det nu till Skogshålls skogsskola

utgående understöd må användas för en ny statens skogsskola

skulle således afse tiden från den 1 oktober 1907 till dess anslag för

skolan blefve tillgängligt under anslagstiteln »statens skogsläroverk».

Då emellertid den utredning rörande behofvet af en ny statens skogsskola,

som af domänstyrelsen igångsatts, bör kunna föreligga afslutad i så god

tid, att nödiga anslagsäskanden torde kunna föreläggas nästkommande

års Riksdag, finner jag någon framställning till Riksdagen i förevarande

afseende nu icke erfordras.

I reservationsanslaget till kronoskog ar nas förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet har domänstyrelsen uti sin förberörda

skrifvelse angående anslagsbehofvet för år 1907 af olika anledningar

föreslagit afsevärd höjning.

I 59 § af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet den 23 oktober 1891 stadgas, att vägskatt skall utgå efter väg
fyrk

med iakttagande däraf att, bland annat, staten tillhöriga »all
männingsskogar»

påföras en vägfyrk för hvarje fyrahundra kronor af

taxeringsvärdet. Genom lag af den 20 juni 1905, som skall träda i

Anslaget till

kronoskog

ar nas förvaltning

och

befrämjande

af skogsväsendet

i

allmänhet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kraft den 1 januari 1907, tiar emellertid detta stadgande ändrats så

till vida, att dessa skogar skola påföras en vägfyrk för hvarje etthundrafemtio

kronor af taxeringsvärdet.

Under erinran att dylik vägskatt utbetalas från reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

har domänstyrelsen framhållit, att sistnämnda bestämmelse

komme att inverka på utgifterna från anslaget så mycket kännbarare,

st>m antalet af statens vägfyrkar komme att utgöra ej mindre än åtta

tredjedelar af deras nuvarande antal. Då, enligt hvad räkenskaperna

gåfve vid handen, år 1904 utgifvits i vägskatt för statens allmänningar

ett sammanlagdt belopp af omkring 118,000 kronor, syntes 1907 års utgifter

för samma ändamål komma att ökas med omkring 200,000 kronor.

Vidare har styrelsen påpekat, att en annan ökning i utgifterna från

detta anslag föranleddes genom lagen angående skyddsskogar af den 24 juli

1903. Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län genom

kungörelse den 14 januari 1905 utfärdat interimsförordnande angående

skyddsskogar i nämnda län, hade styrelsen måst, efter därom af Eders Kungl.

Maj:t den 27 januari, den 3 februari och den 9 juni 1905 erhållna nådiga

bemyndiganden, under året anställa nödigt antal extra skogstjänstemän för

verkställande af utsyningar åt enskilda inom skyddsskogsområdet. Under

månaderna februari—april 1905 hade för ändamålet varit fullt sysselsatta

14 extra jägmästare, och under tiden från och med juli månad

samma år 12 dylika, hvilkas arbeten ej syntes kunna medhinnas ens

före november månads utgång. Dessutom hade, enligt nådigt medgifvande

den 9 juni 1905, 3 inom länet förut tjänstgörande biträdande

jägmästare förordnats att utöfva kontroll öfver afverkningarna

inom skyddsskogsområdet. Emellertid borde härvid beaktas, att utsyningarna

under vintern 1904—-1905 afsett virke, som bort utsynas

redan år 1904, därest skyddsskogslagen då varit gällande, hvarför endast

det återstående arbetet rätteligen vore att hänföra till 1905 års utsyning.

Med ledning dels af sistnämnda arbete, dels ock af erfarenhet

om likartade göromål inom Norrbottens och Västerbottens län kunde

beräknas, att — under förutsättning att de tre nuvarande biträdande

jägmästarne, som vore anställda hufvudsakligen för göromål inom lappskattefjallen,

tillika finge mot förutvarande villkor, nämligen ersättning

efter resereglementets fjärde klass, utöfva kontroll öfver afverkningar

inom skyddsskogsområdet — härutöfver skulle erfordras inom Jämtlands

län med anledning af skyddsskogslagen 6 till 7 extra tjänstemän eller

assistenter. I likhet med hvad som ägt rum under innevarande år

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

45

borde aflöningen till dessa assistenter utgå på samma sätt, som funnes

bestämdt i nådiga brefven af den 13 december 1889, den 16 december

1892, den 30 november 1894 och den 1 juni 1900 med afseende på

de i Norrbottens och Västerbottens samt Kopparbergs län anställda

assistenterna, eller så, att assistent Unge åtnjuta arfvode efter 100

kronor i månaden, reseanslag med 400 kronor om året samt 6 kronor

för hvarje förrättningsdag ute å marken och för resedag. Häraf skulle

föranledas en ökad utgift af omkring 25,000 kronor.

Med erinran att, såsom förut framhållits, styrelsen antagit

möjligheten häraf, att 1902 års regleringsförslag för skogsstaten icke

ännu kunde komma under ompröfning, har styrelsen vidare anfört,

att jämkningar i vissa nuvarande förhållanden emellertid syntes vara

af så trängande beskaffenhet, att de enligt styrelsens förmenande borde

så snart ske kunde företagas, helst detta borde kunna äga rum utan

rubbning af nuvarande stat för skogsstaten.

De för jägmästares tjänsteutöfning i stat anslagna fasta respenningarna

hade i ett flertal revir visat sig vara otillräckliga, i samma

mån större intensitet i skogshushållningen påfordrats och statsskogarnas

areal ökats, så att jägmästare nödgats att af öfriga aflöningsförmåner

bekosta en del af sina tjänstresor. Statsskogarnas goda skötsel och

stegringen i det ekonomiska utbytet af desamma fordrade i allmänhet,

att jägmästaren personligen öfvervakade och ledde åtgärderna i nyssnämnda

syfte. Då det vid sådant förhållande kunde antagas att, sedan

respenningarna fullt tagits i anspråk, därefter möjligen behöfliga ytterligare

tjänstresor somligstädes antingen underlätes eller endast vid

nödtvång företoges, ansåge sig styrelsen, till förekommande däraf, böra

underdånigst hemställa om bemyndigande att för de revir, där så visade

sig behöfligt, från nu ifrågavarande reservationsanslag anvisa extra tillskott

till respenningar sålunda, att på vederbörande jägmästares och

öfverjägmästares framställning tillskott för året finge utgå med ett visst

af domänstyrelsen fastslaget maximibelopp, under villkor dels att detta

tillskott finge tagas i anspråk endast när de i stat för reviret anvisade

respenningarna genom redovisning, grundad på räkningar enligt resereglemente^

visat sig vara åtgångna för nödiga tjänstresor, dels att

jämväl tillskottet behörigen redovisades genom räkningar och att

möjligen blifvande öfverskott återlevererades. Därjämte ville styrelsen

anhålla om rätt att åt assistent, när denne utförde jägmästares arbete

å revirets allmänna skogar, anvisa extra reseanslag under förutsättning,

att de för jägmästaren och möjligen äfven för assistenten anvisade fasta

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

respenningar^ på lika sätt visades vara tagna i anspråk. Enär äfven

öfverjägmästarnes respenningar enligt stat numera visat sig otillräckliga,

ansåge styrelsen tillskott åt dem böra utgå under enahanda förutsättningar

och villkor. Till undvikande af missbruk ansåge styrelsen

det dock böra stadgas, dels att genom räkningar ej finge på ofvanberörda

sätt redovisas kostnader för resor, som afsåge närmare tjänstemannens

bostad belägna förrättningsställen än en nymil, dels att resor

på bekostnad af tillskottet finge företagas, af jägmästare eller assistent

endast efter öfverjägmästarens bestämmande, samt af öfverjägmästaren

efter domänstyrelsens medgifvande. Granskningen af jägmästares eller

assistents reseräkningar syntes styrelsen böra åligga öfverjägmästaren,

hvilken såsom ägande tillgång till förstnämnda tjänstemäns resejournaler

säkrast kunde bedöma räkningarnas riktighet och resornas nödvändighet

för tjänsten.

De belopp, som för ifrågavarande ändamål skulle erfordras, har

styrelsen ansett kunna beräknas till omkring 18,000 kronor för jägmästare

och assistenter samt 3,000 kronor för öfverjägmästare, eller

tillsammans omkring 21,000 kronor.

Slutligen har styrelsen i sin merberörda skrifvelse den 16 oktober

1905 angående anslagsbehofvet för skogsväsendet för år 1907 omförmält,

att klagomål allmänt fördes däröfver, att, ehuru jägmästares

tjänsteexpedition med till denna hörande handlingar och kartor toge

i anspråk ett särskildt större rum, där jämväl mottoges jägmästaren i

tjänsten besökande personer, jägmästaren likväl, där icke tjänstebostad

funnes åt honom upplåten, måste af egna medel förhyra expeditionslokalen.

Enligt styrelsens åsikt kräfde billigheten, att för ändamålet

måtte, intill dess ny reglering af skogsstaten kunde blifva genomförd,

få från reservationsanslaget tilldelas enhvar af de ordinarie jägmästare,

som icke hade tjänstebostad, ett årligt hyresbidrag af 200 kronor,

hvilket för 80 sådana jägmästare skulle utgöra 16,000 kronor.

Styrelsen har i sammanhang härmed erinrat, att till öfverjägmästarne

hittills redan från reservationsanslaget anvisats hyresbidrag

för expeditionsrum.

För täckande af nu omförmälda utgifter, nämligen beräknade

200,000 kronor för vägskatt, 25,000 kronor för kostnader med anledning

af skyddsskogslagen, 21,000 kronor för reseersättningar och 16,000

kronor för hyresbidrag, har styrelsen hemställt, att reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

måtte höjas med inalles 262,000 kronor till 1,861,792 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

Den ändring i beräkningsgrunden, efter hvilken vägskatt skall

utgöras för staten tillhöriga allmänningsskogar, som med 1907 års ingång

träder i kraft, medför, såsom domänstyrelsen framhållit, en väsentlig

höjning i statens utgifter för detta ändamål. Mot domänstyrelsens

beräkning af storleken af denna höjning har jag icke något att erinra,

och jag anser därför nödvändigt, att reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

höjes med ett däremot svarande belopp, 200,000 kronor.

I anledning af domänstyrelsens framställning i fråga om behofvet

af ökade arbetskrafter på grund af tillämpning af lagen angående

skyddsskogar den 24 juli 1903 tillåter jag mig erinra, hurusom i 1 §

af denna lag stadgas, att för bibehållande af skogar, hvilkas bestånd

erfordras till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, må

efter föregången syn och undersökning Konungen förordna, att annan

utverkning än till husbehof må äga rum endast efter utsyning, som

på statens bekostnad af skogsstatens tjänstemän verkställes. Hittills

har något sådant förordnande icke af Eders Kungl. Maj:t meddelats,

men Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har i

anledning af väckt fråga om skyddsskogar inom detta län — med stöd

af i sistnämnda paragraf intagen bestämmelse att dylikt förordnande äfven

må meddelas af Konungens befallningshafvande att gälla, intill dess

Konungen i ärendet beslutat — den 14 januari 1905 utfärdat sådana

interimsbestämmelser för en stor del af länet. Då de därinom vid

denna tid anställde skogstjänstemännens antal var beräknadt efter

därförut vanliga förrättningar, hafva extra arbetskrafter i stor utsträckning

måst användas för att icke skogsägarne skulle ytterligare inskränkas

i sin förfoganderätt till skogen därigenom, att utsyning, hvartill

de kunde vara berättigade, genom brist på utsyningsförrättare försenades.

Huruvida behofvet af ökade arbetskrafter skall fortfara, beror

tydligtvis på den lösning frågan om skyddsskogar inom länet erhåller.

Intill dess denna sistnämnda fråga vunnit eu slutlig lösning, synas

mig därför lämpligen extra arbetskrafter böra anlitas. För att sätta

Eders Kungl. Maj:t i tillfälle att allt framgent anvisa medel till detta,

vid reservationsanslagets bestämmande till sitt nuvarande belopp icke

förutsedda, ändamål, anser jag nödvändigt, att detta anslag vinner en

därefter lämpad förhöjning, och, då jag icke finner domänstyrelsens

beräkning i denna del gifva anledning till erinran, finner jag mig böra

tillstyrka äskande af en ytterligare förhöjning af 25,000 kronor.

Hvad slutligen angår de af domänstyrelsen ifrågasatta jämkningarna

i de nu utgående aflöningarna till skogsstaten, finner jag

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Kolarskola vid

Hällnäs skogsskola.

visserligen livad styrelsen därutinnan anfört vara värdt synnerligt

beaktande. Särskildt synes det mig vara af vikt, att bestämmelserna

rörande ersättning för skogsstatstjänstemännens resor erhålla en sådan

affattning, att de icke föranleda att erforderliga tjänsteresor eftersättas.

Då emellertid frågan om en omreglering i dessa delar af skogsstatstjänstemännens

aflöningsförmåner icke synes mig böra lösas fristående, utan i

samband med den af mig förut berörda allmänna regleringen af skogsstatens

och de allmänna skogsläroverkens lönestater, finner jag mig*

icke kunna tillstyrka bifall till domänstyrelsens framställning i förevarande

del.

Vid förevarande anslagstitel får jag vidare anmäla väckt fråga

om inrättande af en kolarskola vid Hällnäs skogsskola.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län med underdånig skrifvelse den

20 oktober 1903 öfverlämnad skrift har nämnda läns landsting i

underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i samband

med den statens skogsskola, som komme att upprättas inom Degerfors

socken i länet, jämväl anordna en praktisk kolarskola, tillgänglig äfven

för andra elever än dem, som tillhörde skogsskolan.

Den skogsskola, som i denna framställning åsyftas, är Hällnäs

skogsskola, hvilken numera trädt i verksamhet den 1 november nästlidna

år.

Till stöd för sin framställning har landstinget anfört följande.

Det vore en allmänt känd sak, att en mycket stor kubikmassa trävirke,

såsom vindfällen, torrskog, affall efter afverkningar in. m., i

Västerbottens läns skogar gagnlöst förfores. Brist i k o m m u nik afl oner

och i följd däraf bristande afsättningsmöjligheter för dylikt virke syntes

i främsta rummet vara anledningarna härtill och därnäst saknad af intresse

för och insikt i att därutaf bereda ekonomiskt utbyte. Det

måste därför anses högligen önskvärdt, att åtgärder vidtoges, hvilka

kunde främja ett sådant ändamål. Lämpliga åtgöranden i detta hänseende

syntes vara sådana, som kunde väcka intresse hos befolkningen

för affallets förädling till träkol och bereda kunskap bland allmänheten

om en rationell kolningsmetod, hvarigenom, i den mån kommunikationerna

utvecklades och för närvarande företrädesvis i de delar af

länet, som genomskures af järnväg, eller icke vore för aflägsna från

länets hamnar, kunde tillika med tjärbränningen alstras en kolningsindustri,

hvilken säkerligen skulle utgöra ett för Västerbottens län

beaktansvärdt näringsfång. Utom väckelse till initiativ i denna rikt
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

ning fordrades utan tvifvel kunskap i kolningens rätta bedrifvande, i

bvilket syfte inrättandet inom länet af en praktisk kolarskola, där

undervisning på billiga villkor kunde meddelas dem af länets befolkning,

som sådant önskade, syntes utgöra ett mål, värdt att eftersträfvas.

Med hänsyn äfven därtill, att den tid icke syntes vara så aflägsen, då

äfven inom Öfre Norrland järnförädlingsindustri komme att uppstå,

syntes härmed åsyftade ändamål äfven med afseende på framtiden få

anses vara en hushållsangelägenhet, värd att på ett eller annat sätt

understödjas. En statens skogsskola komme nu att inrättas uti Degerfors

i Västerbottens län och statens skogar inom länet syntes icke

minst kunna lämna material till en utbredd kolningsindustri, staten

till ekonomiskt och dess skogar till forstligt gagn.

Till följd af härå erhållen nådig remiss har domänstyrelsen inkommit

med yttranden af jägmästaren i Degerfors revir och öfverjägmästaren

i Umeå distrikt äfvensom eget underdånigt utlåtande af den

15 november nästlidna år.

Jägmästaren har förklarat sig biträda de åsikter i förevarande

fråga, som af landstinget uttalats. Jägmästaren anser emellertid att,

då utrymmet vid ifrågavarande skogsskola komme att blifva alltför

begränsadt för att kunna räcka till åt flere än de för skogsskolekursen

antagna eleverna, praktisk och äfven teoretisk undervisning i kolning

därstädes borde meddelas endast åt dessa, samt att en eller flera

ambulerande skolor för endast praktisk utbildning därjämte borde anordnas

under ledning af en särskild, i kolningskonsten kunnig och

praktiskt duglig person med biträde af skickliga arbetsledare.

I sitt yttrande har öfverjägmästaren vitsordat, att från skogsvårdens

synpunkt, med hänsyn till befolkningens bristande kunskap i

kolning, behof förelåge rörande inrättandet af en praktisk kolarskola

uti ifrågavarande län. I Degerfors socken vore ock enligt öfverjägmästarens

åsikt lämpliga förutsättningar för en sådan skola för handen.

Inom socknen funnes nämligen lämpligt belägna allmänna skogar och,

i mån som den ifrågasatta skolans verksamhet blefve känd och vunne

erkännande, skulle sannolikt privata skogsägare finnas benägna att

upplåta lämpligt belägna skogsområden för skolans verksamhet. Beträffande

frågan, huruvida en kolarskola lämpligen kunde kombineras

med skogsskolan vid Hällnäs utan att inkräkta på den undervisning,

som vid skogsskolan skulle bibringas dess lärjungar, har öfverjägmästaren

anfört att, då en praktisk kolarskolas kurs borde vara förlagd till

hösten och omfatta en tid af minst sex veckor från midten af september

till oktober månads slut och alltså blefve förlagd till senare tiden

Bill. till Eiksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af skogsskolans läsår samt mellantiden mellan två läsår, en sådan anordning

icke kunde menligt inverka på undervisningen vid skogsskolan

på annat sätt än att den knappt tilltagna lediglietstiden för lärarne,

hvilka tillika skulle hafva att uppehålla undervisningen vid kolarskolan,

blefve dem beröfvad. I öfrigt skulle enligt öfverjägmästarens mening

en sådan kolarskola, kombinerad med skogsskolan, vara denna senare

till gagn, då skogsskolans lärjungar därigenom blefve i tillfälle att erhålla

en ökad praktisk undervisning i kolning. Emellertid erfordrades,

såsom öfverjägmästaren framhållit, för kolarskolans elever, hvilka under

kolningsarbetet komme att bo i kojor invid milorna, under den tid,

då teoretisk undervisning borde dem meddelas, i närheten af skogsskolan

en mindre bostadsbyggnad af enkel konstruktion med utrymme

för högst ett 10-tal lärjungar, hvithet antal icke borde vid kolarskolan

öfverskridas. Öfverjägmästaren har på grund af hvad sålunda af honom

anförts hemställt om nådigt bifall till förevarande framställning.

Domänstyrelsen har uti ifrågavarande ämne anfört följande.

Betydelsen af yrkesskicklighet i kolning hade sedan lång tid tillbaka

varit insedd och erkänd särskildt inom de delar af vårt land,

där bergsbruk idkades. Det hade ock varit eu förening af bruksägare,

som först genom inrättande af en kolarskola sökt genom kostnadsfri

undervisning i kolning uppamma en stam af skickliga kolare. Då det

visade sig, att denna skola ensam icke kunde fylla behofvet af undervisning

i detta ämne, inrättades efter hand två andra sådana skolor,

af hvilka den ena vore förenad med en skogvaktarskola.

Dessa skolor hade med undantag af den sistnämnda icke varit

bundna vid bestämd plats, utan anordnats å de bruksägares skogar,

där nödiga anstalter för dem af bruksägare vidtagits, såsom upphuggning

af kolved, uppförande af baracker för lärlingarnes teoretiska

undervisning m. in. Den bruksägare, å hvars skogar kolning af kolarskolans

lärlingar utförts, hade såsom bidrag till bestridande af de med

kolarskolan förenade utgifter betalat ett kontant belopp för stig tillverkade

kol, under senare tid 50 öre för stig.

Undervisning i kolning, anordnad ensam för sig, hade medfört

relativt stora kostnader. Under år 1904 uppginge enligt inhämtade

uppgifter kostnaderna för den i Gäfleborgs län anordnade kolarskolan

till följande belopp:

aflöning till skolans föreståndare..................................... kronor 1,200:

» » » underlärare ...................................... » 300: —

20 st. stipendier å 75 kronor till lärlingar från Gäfleborgs

län......................................................................... » 1,500: —

inventarier, böcker m. m............................................. »_200: —

Summa kronor 3,200: —.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

Dessa utgifter bestredes med anslag från järnkontoret och Gäfleborgs

läns hushållningssällskap med 1,500 kronor från dem hvardera.

Härtill komme 200 kronor från skogsägaren för af kolarskolan åt honom

kolade 400 stigar kol.

Kostnaderna för kolningskursen hade i någon mån kunnat nedbringas,

då denna kurs förenats med en skogsskola. Sedan järnkontorets

kolarskola i Värmland — en af de förut antydda kolarskolorna

— förenats med en skogvaktarskola för Värmlands och Örebro

län under benämning »Värmlands och Örebro läns skogvaktarskola

och den därmed förenade järnkontorets praktiska kolarskola i Värmland»,

hade för skolans verksamhet enligt erhållna meddelanden krafts

följande årliga anslag:

till kolar- till skogs
skolan

skolan

af järnkontoret ............... kronor 2,000

» Värmlands läns landsting ....................... » 500

» » » hushållningssällskap ... »--

» Örebro läns landsting ............................. » 500

» » » hushållningssällskap............ »--

summa kronor 3,000

kronor 3,000

» 750

» 750

» 1,000

» 500

kronor 6,000

kronor 9,000.

Vid denna sistnämnda skola, med hvilken Iiällnäs skogsskola,

därest den komme att förenas med en kolarskola, närmast skulle

öfverensstämma, deltoge eleverna vid skogvaktarslcolan och kolarskolan

lika i kolningsarbetet, men de för kolarskolan bestämda stipendier,

hvartill landstingens anslag från de båda angifna länen, 500 kronor

för hvartdera, vore afsedda, tillkomme odeladt kolarskolans elever,

hvilka i allmänhet utgjorde 10 från hvartdera länet.

Lärarnes löner utginge i sin helhet med följande belopp:

till föreståndaren....................................................................... kronor 4,000

» skogsrättaren......................................................................... » 1,200

summa kronor 5,200.

Ehuru undervisningen i kolning hittills icke på annat sätt ombesörjts

af staten, än att lärjungarne vid statens skogsläroverk bibringats

kunskap äfven i kolning, syntes det, med hänsyn till den betydelse,

kolningen måste anses äga för vårt lands skogsvård, kunna ifrågasättas

huruvida icke staten borde vidare uppmuntra arbetsskickligheten i

kolning, särskild! inom de landsdelar, där järnindustri och bergsbruk

icke i större omfattning bedrefves, och kolningen alltså i brist på

initiativ från enskilde bäst syntes vara i behof att af staten främjas.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Därest af sådan anledning Eders Kungl. Maj:t funne, att en

kolarskola skulle kunna åtminstone delvis på statens bekostnad upprättas

inom Västerbottens län, vore det obestridligen till fördel för

både kolarskolan och den vid Hällnäs nyinrättade skogsskolan, om

dessa båda skolor förenades.

Då särskildt under senare år hushållningssällskap och landsting

i de län, där kolarskolor inrättats, lämnat anslag till dessa skolor,

hvarjämte järnkontoret hittills visat stor beredvillighet att med anslag

understödja undervisningen i kolning, syntes äfven i förevarande fall

böra förutsättas, att anslag för ändamålet lämnades af någon af dem,

därest sådant gjordes till villkor för eventuellt anslag af statsmedel

för inrättande i samband med skogsskolan vid Hällnäs af en kolarskola,

där jämväl andra elever än skogsskolans erhölle undervisning

i kolning.

Under förutsättning att särskildt vid kolarskolan antoges 10 elever

årligen, kunde — förutom ett anslag för en gång af 1,000 kronor till

uppförande af en barack å kronans mark i närheten af Hällnäs skogsskada

för att under den teoretiska lärokursen i kolning utgöra bostad

för kolarskolans elever — de årliga kostnader, som häraf förorsakades

beräknas på följande sätt:

till 10 stipendier å 75 kronor åt lärlingar vid kolarskolan.

................................................................... kronor 750

., ökadt arfvode åt skolföreståndaren ................. ., 600

.. ,, ,, ,, skogsrättaren ............................. 200

arfvode jämte resekostnad åt en kolningsförman ,, 450

summa kronor 2,000

af hvilken summa halfva beloppet eller 1,000 kronor syntes böra utgå

af statsmedel.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, att eu praktisk kolarskola,

tillgänglig äfven för andra än skogsskolans elever, skulle anordnas

i samband med statens skogsskola vid Hällnäs i Västerbottens län och

att för detta ändamål skulle af statsmedel utgå dels ett anslag för en

gång af 1,000 kronor till eu barack för kolarskolans elever, dels ock ett

årligt anslag af 1,000 kronor, detta senare dock under förbehåll, att

medlen finge utgå allenast under de år, för hvilka jämväl andra medel

än statsmedel till minst lika stort belopp som sistnämnda anslag anvisats

för kolarskolans verksamhet under året.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

53

För befrämjande af en rationell skogsskötsel är det af synnerlig

vikt, att göra tillvaratagandet af mindrevärdigt virke och affall lönande.

Kan kostnaden för erforderliga rensningsarbeten täckas eller väsentligt

minskas genom tillgodogörandet af det därvid erhållna virket, torde

ett af de svåraste hindren, obenägenheten att för en tämligen aflägsen

framtida vinst nedlägga arbete och penningar, vara, om icke häfdt, dock

i väsentlig mån minskadt, och lyckas man bringa det därhän, att det

vid röjningen tillvaratagna virket icke blott täcker den därmed förenade

kostnaden, utan dessutom lämnar ett öfverskott, har skogsvårdsintresset

fått den bästa bundsförvandt. Beträffande eu betydande del af

dylika skogsalster erbjuder utan tvifvel kolningen ett af de naturligaste

och bästa medlen för tillgodogörandet särskildt i aflägsnare trakter.

För att emellertid kolning i skogen skall kunna bedrifvas, fordras

att en stam af däri kunnigt folk finnes tillgänglig, och härför förutsättes

tydligtvis att tillfälle finnes att inhämta kunskap i kolningens teknik.

Såsom domänstyrelsen framhållit, hafva ock — särskildt inom trakter,

där bergsbruk i större omfattning idkas och där sålunda afsättningsförhållandena

för träkol äro gynnsamma — redan på enskildes initiativ

inrättats skolor med uppgift att meddela undervisning i kolaryrket.

Inom öfre Norrland finnes dock icke tillfälle för andra än skogsskoleeleverna

att erhålla sådan undervisning. Det synes mig emellertid med

hänsyn till betydelsen såväl för enskilde som äfven för staten att äga

erforderlig tillgång till i kolningsyrket utbildade personer vara synnerligen

angeläget, att genom statens föranstaltande äfven i denna del af

landet tillfälle i vidsträcktare mån beredes att inhämta kunskaper och

förfarenhet uti ifrågavarande yrke. Det förslag i berörda hänseende,

som nu framställts af Västerbottens läns landsting och som afser inrättande

i samband med skogsskolan vid Hällnäs af en kolarskola,

hvilken skulle vara tillgänglig äfven för andra än skogsskolans elever,

är därför enligt min mening väl värdt beaktande. Emellertid anser jag,

lika med domänstyrelsen, att såsom villkor för eu dylik skolas understödjande

af staten bör sättas, att bidrag till dess upprätthållande lämnas

till halfva kostnaden från orten eller eljest. Den af öfverjägmästaren och

domänstyrelsen föreslagna byggnadsanordningen vid skolan synes mig

erforderlig, liksom jag ock i hufvudsak biträder förslaget om sättet för

skolans verksamhet. Emot den af domänstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen

finner jag ej heller anledning till erinran.

Såsom jag förut framhållit, anser jag att kolning i vissa fall, utom

den nationalekonomiska vinst ett tillgodogörande af tillgångar, som

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

eljest Ange förfaras, alltid medför, kan i hög grad bidraga till en mera

rationell skogsvård. Af denna anledning synes mig ock inrättandet af

en kolarskola tjäna till befrämjande af skogsväsendet och medel förty

böra tagas af nu ifrågavarande anslag. Inrättandet af en kolarskola

vid Hällnäs är emellertid att betrakta såsom ett nytt försök i denna

riktning, ocb det synes mig, att Riksdagens bifall härtill bör inhämtas.

Någon höjning i reservationsanslaget af denna anledning anser

jag mig icke behöfva ifrågasätta.»

Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna höjningen i reservationsanslaget

till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet, hvilken höjning föranledes dels af lagen den 20 juni 1905

om ändring i vissa delar af lagen angående vägliållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891 och dels af lagen den 24 juli

1903, angående skyddsskogar, har utskottet icke haft något att erinra.

Ej heller har Kungl. Maj:ts förslag om användande af medel från

nämnda anslag till inrättande af en kolarskola gifvit utskottet anledning

till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

må

a) höja reservationsanslaget till kronoskogarnas

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

från dess nuvarande belopp, 1,599,792 kronor,

med 225,000 kronor till 1,824,792 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande

uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten kronor 677,208: —

t> statens skogs
läroverk

......... » 58,800: — 736,008:_

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten

och skogsinstitutets lärarpersonal

........................... kronor 100,000: —

transport kronor 836,008: —

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10-

55

transport kronor 836,008: —

reservationsanslaget:

till enskilda skogs
undervisningen

kronor 5,600: —

» kronoskogarnas

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet ...... » 1^824,792:— 1,830,392: —

summa kronor 2,666,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet

i dess helhet ökas med 225,000 kronor, samt

b) medgifva, att af reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet må för en kolarskola i öfre

Norrland användas dels årligen ett belopp af högst

1,000 kronor till uppehållande af skolans verksamhet,

under förutsättning att bidrag till enahanda belopp

varder af korporationer eller enskilde för ändamålet

beviljadt, dels ock ett belopp af 1,000 kronor till

anordnande af bostad för kolarskolans elever.

Skiften och afvittringar.

6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att de

belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1907 för afvittringslandtmätarne

i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma

att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden,

och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte

arfvo desförhöj ning, måtte desse tjänstemän godtgöras af anslagen till

storskiftes- och afvittringsverken.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

omförmält hurusom landtmäteristyrelsen i skrifvelse till Kungl. Maj:t

den 17 november 1905 anmält, att kostnaderna för afvittringen under

år 1907 af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande beräknats för

Västerbottens län till 36,955 kronor och för Norrbottens län till belopp,

ej understigande 38,000 kronor; och hade landtmäteristyrelsen för egen

del förklarat sig anse, att kostnaderna för afvittringsverkets fortsättande

Qodtgörelse

åt afvittrings*

landtmätare.

[6.]

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Sänkning i

förslagsanslag.

[7-]

under år 1907 borde beräknas till i rundt tal 75,000 kronor. Därjämte

hade styrelsen upplyst, att den vid 1906 års slut påräkneliga behållningen

å anslaget till skiften och afvittringar jämte 1907 års ordinarie

anslag för samma ändamål vore fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,

i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande

under år 1907 icke vore erforderligt.

Departementschefen ansåge sig därför kunna inskränka sig till

att, i enlighet med hvad landtmäteri styrelsen i ofvanberörda skrifvelse

hemställt, tillstyrka, att, på det att afvittringslandtmätarne i Västerbottens

och Norrbottens län måtte för år 1907 komma i åtnjutande af

samma aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade,

Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer,

att hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Bidrag till skjutsentreprenader.

7:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att nedsätta

det under anslagstiteln »bidrag till skjutsentreprenader» uppförda förslagsanslag

från 250,000 kronor med 35,000 kronor till 215,000 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Sedan 1879 års Riksdag, med indragning af det å ordinarie stat då

uppförda reservationsanslag till lättnad i skjutsningstungan, där den

genom entreprenad bestrides och är särdeles tryckande, och med förändring

af benämningen å det likaledes å ordinarie stat beviljade förslagsanslaget

till förändrad reglering af skjutsväsendet, på ordinarie stat under titel

»bidrag till skjutsentreprenader» uppfört ett förslagsanslag till belopp

af 800,000 kronor och tillika medgifvit, att af detta anslag finge efter

samma grunder, som den 18 maj 1878 blifvit af Kungl. Maj:t tillämpade,

utgå understöd åt sådana skjutslag, till understöd för hvilka det indragna

anslaget varit afsedt, nedsattes sistnämnda anslag af 1880 års

Riksdag till 250,000 kronor. Med detta sista belopp är det sedan

alltjämt uppfördt i riksstaten.

Detta anslag har aldrig till fullo anlitats, utan hafva besparingar

uppstått, hvilka för åren 1900—1904 belöpt sig till följande belopp:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

år 1900 ..................... kr. 68,817: 77

» 1901 .................... » 73,343:87

» 1902 ................... » 56,722: 50

» 1903 ..................... » 49,287: 75

» 1904 .................... » 48,664: 25

Då nu till följd af Riksdagens i skrifvelse den 12 maj 1905

därom gjorda anhållan fråga föreligger om höjande af förslagsanslag,

som visat sig för sina ändamål otillräckliga, synes mig lämpligt att i

sammanhang därmed äfven en reglering sker af sådana förslagsanslag,

hvilka lämnat väsentligare öfverskott. Såsom af det föregående framgår,

är detta fallet med förevarande anslag, »bidrag till skjutsentreprenader»,

och det synes mig som om detta anslag, äfven om hänsyn

tages till utgifternas tendens att stiga, utan åsidosättande af nödig

försiktighet kunde nedsättas med 35,000 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må nedsätta det under anslagstiteln

»bidrag till skjutsentreprenader» uppförda förslagsanslag

från 250,000 kronor med 35,000 kronor

till 215,000 kronor.

Bidrag till vägunderhållet på landet,

8:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja det under anslagstiteln

»bidrag till vägunderhållet på landet» uppförda förslagsanslag

från 600,000 kronor till 1,000,000 kronor, eller med 400,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Enligt 60 § uti lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891 skall af den för vägunderhåll in

natura uppskattade kostnad lämnas Vio af statsmedel.

Det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget »bidrag

till vägunderhållet på landet» å 600,000 kronor är afsedt till gäldande

af denna statens andel. Detta anslag har hittills städse icke till fullo behöft

tagas i anspråk. Den del af anslaget, som icke för det därmed afsedda

ändamål erfordrats, utgjorde år 1900 140,588 kronor 20 öre. ÖfverBih.

till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Raft. 8

Bidrag till

vägunderhållet

på

landet.

[8.]

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skottet kar dock sedan oafbrutet sjunkit ock utgjorde år 1904 endast

39,841 kronor 58 öre.

Berörda lagrum kar emellertid genom lag den 20 juni 1905,

som träder i kraft den 1 januari 1907, ändrats därkän, att af uppskattade

kostnader för underkållet af allmän väg, bro ock färja 3/20

skola lämnas af statsmedel.

Genom nådigt bref den 3 november nästlidna år anbefallde Eders

Kungl. Maj:t kammarkollegium att inkomma med yttrande och förslag

rörande den höjning af förberörda förslagsanslag, som till följd af

nämnda lagändring kunde från ock med år 1907 vara erforderlig.

Till åtlydnad häraf kar kammarkollegium inkommit med underdånigt

utlåtande af den 29 november 1905 och däruti beträffande

ifrågavarande anslag anfört följande.

Höjning i detta anslag betingades af de i 60 § väglagen vidtagna

ändringarna, bestående dels däri, att statens bidrag till vägunderhållet,

kvilket bidrag nu utginge med 1A0 af den för vägunderhållet in natura

uppskattade kostnad, för framtiden skulle lämnas med 3/ä0 af samma

kostnad, dels ock däri, att statsbidraget, som enligt hittills följd lagtillämpning

ej fått beräknas för väg, som underhölles af vägkassan,

hädanefter skulle efter sagda grund utgå för underhåll jämväl af

sådan väg äfvensom af bro och färja.

I sitt underdåniga utlåtande den 27 december 1902 angående

revision af väglagen hade kollegium beträffande den då ifrågaställda

lagändringen i sistnämnda hänseendet meddelat, att vid granskning af

vägkassornas utgiftsstater för år 1900 de däri upptagna utgifter för

underhåll af oindelade vägar samt af skyddsvärn, broar och färjor befunnits

uppgå till sammanlagdt i det närmaste 400,000 kronor.

Därest detta belopp finge antagas vara äfven efter nuvarande

förhållanden något så när tillräckligt och under enahanda förutsättningbeträffande

det nuvarande anslagsbeloppet i förhållande till därmed

afsedt behof, skulle af nyss angifna lagändringar påkallas höjning

i anslaget med dels 300,000 kronor, motsvarande ytterligare en

tjugondei af kostnaden för det indelade vägunderhållet, dels ock 60,000

kronor, som skulle utgöra tre tjugondelar af kostnaden för underhåll

af oindelade vägar, broar och färjor. Anslaget skulle alltså böra uppföras

med ett belopp af 960,000 kronor.

Detta belopp syntes dock icke kunna anses tillräckligt. Utgifterna

å det nuvarande anslaget, som alltifrån början, d. v. s. från och

med år 1895, varit uppfördt med samma belopp som för närvarande

eller 600,000 kronor, hade enligt kapitalkonto till rikshufvudboken

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

under de gångna åren nästan alltjämt ökats. Ifrån att för år 1895

hafva utgjort allenast omkring 250,000 kronor, hade de för år 1904

uppgått till något öfver 560,000 kronor, och det lede nog ej tvifvel,

att ökningen — frånsedt lagändringen — skulle komma att ytterligare

fortgå i betraktande af mängden utaf alltjämt tillkommande nya vägar

och de allt dyrare prisen på för väglagning erforderliga materialier

och dagsverken. Redan för år 1905 syntes sålunda anslaget blifva åtminstone

i någon mån öfverskridet. Hvad beträffade kostnaderna för

underhåll af oindelade vägar samt af broar och färjor, syntes af enahanda

skäl förut angifna, efter förhållandena för år 1900 beräknade

bidragsbelopp, 60,000 kronor, redan nu få anses ej så litet för lågt.

Med tillämpning af samma förhöjning som ägt rum i utgifterna å det

nuvarande anslaget under år 1904, jämfördt med år 1900, eller omkring

21 procent, skulle statsbidraget till underhåll af oindelade vägar m. m.,

beräknadt till tre tjugondelar af kostnaden för sådant underhåll, redan för

år 1904 halva betingat inemot 75,000 kronor, ett belopp, som för innevarande

år säkerligen bort i sin ordning åtminstone i någon mån förhöjas.

Under sådana förhållanden och då det syntes vara angeläget, att

förhöjningen i ifrågavarande förslagsanslag icke tilltoges så snäft, att

anslaget redan kort efter förändringen måste komma att afsevärdt

öfverskridas, syntes det icke tillrådligt att beräkna förhöjningen till

mindre än 600,000 kronor, däraf kollegium afsåge 500,000 kronor för

vägunderhållet in natura och 100,000 kronor för underhållet af oindelade

vägar samt af broar och färjor.

Kollegium finge alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå förhöjning i det under riksstatens

nionde hufvudtitel uppförda anslag till bidrag till vägunderhållet på

landet från nuvarande belopp 600,000 kronor till 1,200,000 kronor.

Den af kammarkollegium gjorda beräkning, mot hvilken jag icke

har något att erinra, gifver vid handen, att de utgifter, hvilka skola

med ifrågavarande anslag bestridas, under den närmaste framtiden antagligen

komma att uppgå till omkring 1,000,000 kronor. Någon anledning

att för närvarande bestämma anslaget till högre belopp synes mig

icke förefinnas.»

Utskottet, som finner de af departementschefen till stöd för ifrågavarande

anslagshöjning anförda skäl tillfyllestgörande, hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det under anslagstiteln

»bidrag till vägunderhållet på landet» uppförda förslagsanslag

från 600,000 kronor med 400,000 kronor

till 1,000,000 kronor.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Höjning af

förslagsanslag.

[9.]

Fattigvården i allmänhet.

9:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att höja det under

anslagstiteln »fattigvården i allmänhet» uppförda förslagsanslag från

75,000 kronor till 175,000 kronor, eller med 100,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Förslagsanslaget till fattigvården i allmänhet bestämdes af 1886

års Riksdag till sitt nuvarande belopp, 75,000 kronor. Detta belopp

har emellertid visat sig otillräckligt att täcka de med anslaget afsedda

utgifterna. Dessa senare hafva sålunda under tioårsperioden 1895—

1904 uppgått till följande belopp, nämligen:

år

1895 ......................

....................... kronor

116,045: 22

??

1896 .......................

........................ J?

110,854: 54

??

1897 .......................

..................... JJ

115,959: 19

??

1898 .........................

....................... J?

120,518: 37

5?

1899 .......................

...................... }>

133,937: 66

?>

1900 ........................

.......................

30,363: 11

J?

1901.......................

.......................

239,524: 13

??

1902 ......................

........................ J?

32,089: 61

??

1903 .....................

......................

277,590: 96

??

1904 ........................

.......................

189,374: 72

Den besparing, som uppstått för två af dessa år, åren 1900 och

1902, är endast skenbar och beror därpå, att ersättningar, som dessa

år enligt 29, 30 och 31 §§ i förordningen angående fattigvården den

9 juni 1871 beviljats åt fattigvårdssamhällen af allmänna medel, icke

utbetalats förr än närmast följande åren 1901 och 1903. Då dylika

ersättningar, som utgöra den ojämförligt största utgiftsposten under

anslaget, årligen förekomma, har följden blifvit, att sistnämnda båda

år, då utbetalningarna afsett två år, anslaget i stället så mycket mer

öfverskridits.

Utgifterna från anslaget hafva sålunda i det hela nästan oafbrutet

stegrats. Den förnämsta orsaken härtill torde ligga i befolkningens

större rörlighet, som ökar de fall, då ersättning för lämnad fattigvård

enligt gällande bestämmelser måste gäldas af statsmedel. En fullständig

undersökning huru härmed förhåller sig synes mig lämpligen kunna

åvägabringas i sammanhang med den utredning, om hvilken jag är

sinnad att under den närmaste framtiden framlägga förslag med anled
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

61

ning af Riksdagens i skrifvelse den 12 maj 1905 framställda anhållan

om revision af vissa delar af fattigvårdslagstiftningen. Att den tendens

till stegring uti utgifterna från ifrågavarande anslag, som med hittills

gällande bestämmelser visat sig, alltjämt kommer att fortfara, synes mig

sannolikt. Jag anser mig ock i detta samband böra omnämna, att

Riksdagens berörda skrifvelse innefattar förslag, hvars förverkligande

skulle föranleda en ytterligare ökning af statens kostnader för den allmänna

fattigvården. Yid sådant förhållande anser jag, att redan nu,

utan afvaktan på vidare utredning, en mot det nuvarande behofvet

svarande förhöjning uti förevarande anslag bör äga rum, och synes mig

därvid anslaget lämpligen böra bestämmas till 175,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja det under anslagstiteln

»fattigvården i allmänhet» uppförda förslagsanslag

från 75,000 kronor med 100,000 kronor till 175,000

kronor.

Ålderstillägg.

10:o) Kungi. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det

å nionde hufvudtiteln till ålderstillägg uppförda förslagsanslag från [10 1

43,598 kronor till 47,500 kronor, eller med 3,902 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Då jordbruksdepartementet år 1900 inrättades, uppfördes å ordinarie

stat under nionde hufvudtiteln särskilda förslagsanslag till ålderstillägg,

till rese- och traktamentspenningar samt till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. Dessa anslags belopp bestämdes pa sa sätt,

att de dittills under sjätte, sjunde och åttonde hufvudtitlarna för enahanda

ändamål uppförda förslagsanslagen uppdelades efter vissa grunder

mellan civil-, finans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen. De anslag,

som sålunda uppdelades, hade redan, hvart på sitt håll, visat sig

otillräckliga, och enahanda har förhållandet sedermera varit med de

delar af samma anslag, som uppförts under nionde hufvudtiteln.

Sålunda har det under nionde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till ålderstiRägg, 43,598 kronor, under åren 1901—1904 öfverskridits

med följande belopp:

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år 1901 .................................................kronor 3,518:64

„ 1902 .................................................... „ 660: 33

,, 1903 .................................................. „ 4,231:14

„ 1904.................................................... „ 6,610:34.

Då utgifterna från detta anslag, med hänsyn till åtskilliga af

Riksdagen fattade beslut i frågor rörande rätt till ålderstillägg, snarare

torde komma att ökas än minskas, synes anslaget för närvarande böra

åtminstone bringas i närmaste öfverensstämmelse med det nuvarande

behofvet. Utgifterna uppgingo åren 1901—1904 till i medeltal omkring

47,350 kronor för år, och anser jag därför, att anslaget nu bör

höjas till i rundt tal 47,500 kronor.»

Utskottet har icke haft något att emot framställningen erinra

och hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln

till ålderstillägg uppförda förslagsanslag från

43,598 kronor med 3,902 kronor till 47,500 kronor.

Rese- och traktamentspenningar.

Böjning af ll:o) Kung! Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja det å nionde

förslagsanslag, hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenL11-!

ningar från 31,639 kronor med 38,361 kronor till 70,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

Förslagsanslaget under nionde hufvudtiteln till rese- och traktamentspenningar

bestämdes till siffran vid den af mig under föregående

punkt omnämnda uppdelning af de för samma ändamål under sjätte,

sjunde och åttonde hufvudtitlarne då uppförda anslag samt uppfördes till

sitt nuvarande belopp, 31,639 kronor. Hade i stället för själfva anslagen,

sådana de funnos i riksstaten uppförda, utgifterna från samma

anslag lagts till grund vid bestämmandet af nionde hufvudtitelns anslag

till rese- och traktamentspenningar, skulle, om utgifterna för år

1899 tagits såsom norm, sistnämnda anslag uppförts till i rundt tal

70,000 kronor.

Utgifterna från nionde hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och

traktamentspenningar hafva åren 1901—1904 uppgått till följande

belopp:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

63

år 1901 .............................................. kronor 72,639: 59

„ 1902 .............................................. „ 76,498: 56

„ 1903 ................................................ „ 69,758: 83

„ 1904 ............................................. „ 71,255:61.

Då utgifterna alltså hållit sig vid ungefär samma belopp, omkring

70,000 kronor, och då departementschefen ansåge, att detta säkerligen

skulle blifva ett minimum äfven för framtiden, hemställde departementschefen

att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande

framställning.

Emot föreliggande förslag har utskottet icke haft något att erinra;

men med anledning af den föreslagna betydande höjningen uti ifrågavarande

anslag har utskottet, som af justitieombudsmannens berättelse

till Riksdagen inhämtat, att Riksdagens skrifvelse den 16 maj 1895

angående omarbetning af gällande resereglemente af den 11 februari

1881 i syfte att åstadkomma större sparsamhet med statens medel,

fortfarande är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning, trott sig finna anledning

att framhålla vikten af att ett förnyadt, efter nuvarande förhållanden

lämpadt resereglemente varder inom den närmaste tiden

utfärdadt.

Under uttalande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentsersättningar

med 38,361 kronor, eller från 31,639

kronor till 70,000 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

12:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att höja det

å nionde hufvudtiteln under anslagstiteln »skrifmaterialier och expenser,

ved m. m.» uppförda förslagsanslag från 16,786 kronor till 40,023

kronor, eller med 23,237 kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

Vid jordbruksdepartementets inrättande bestämdes genom den i

närmast föregående två punkter omnämnda uppdelning nionde hufvudtitelns

anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för år 1901

till 16,601 kronor. Sedermera har anslaget uppförts med

Utskottets

yttrande

Höjning af

förslag samlag.

[12.]

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kronor

16,651

för

år

1902

??

16,736

??

1903

16,736

??

5?

1904

J?

16,786

??

1905

??

16,786

J?

1906

Utgifterna från anslaget hafva under åren 1901—

tillgängliga uppgifter föreligga, belöpt sig till

år 1901

„ 1902

„ 1903

„ 1904

kronor 39,646: 17

,, 30,363: 44

„ 43,696: 66

„ 43,195: 24.

1904, för Indika

Redan från början visade sig således anslaget för knappt. Till

en stor del berodde detta därpå, att vid anslagets bestämmande hänsyn

icke togs till det förefintliga behofvet utan endast, på sätt jag under

punkt 10 framhållit, till de under sjätte, sjunde och åttonde hufvudtitlarna

för enahanda ändamål uppförda anslags belopp. Då redan dessa

anslag voro för sina ändamål otillräckliga — år 1899 öfverskredos de

med tillhopa 104,157 kronor 96 öre — blef helt naturligt äfven den del

af desamma, som tilldelades jordbruksdepartementet, ur stånd att förslå

till bestridande ens af de utgifter, hvilka nuvarande nionde hufvudtiteln

öfvertog från sjätte, sjunde och åttonde liufvudtitlarna. Ännu mycket

mindre kunde det sålunda bestämda anslaget räcka till de nya utgifter,

som blifvit en följd af jordbruksdepartementets inrättande samt af

ärendenas växande antal. En betydande post bland utgifterna utgöres

af kostnader för tryckning dels genom departementets och dels genom

landtbruksstyrelsens försorg af utredningar och meddelanden, hvilkas

offentliggörande är af allmännare intresse. Ett sådant offentliggörande

af därför lämpade saker synes mig vara af den största vikt och betydelse.

Därigenom kan i vida kretsar spridas kännedom och upplysning

om vunna resultat och om nya uppslag inom de olika områden,

som af jordbruksdepartementet företrädas. Någon inskränkning i utgifterna

härför anser jag mig icke kunna ställa i utsikt, då behofvet

och nyttan af att administrationen sålunda träder i förbindelse med

allmänheten snarare kommer att ökas än minskas.

Då jag således icke kan beräkna nedgång i utgifterna under detta

anslag, anser jag att i stället anslaget bör bringas i öfverensstämmelse

med utgifterna. Då dessa i medeltal för åren 1901—1904 uppgått till

närmare 40,000 kronor om året, anser jag, att anslaget bör bestämmas

till minst detta belopp.»

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o IQ.

65

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln

under anslagstiteln »skrifmaterialier och expenser,

ved m. m.» uppförda förslagsanslag från 16,786

kronor med 23,237 kronor till 40,023 kronor; dock

att i anslaget må göras den jämkning, som kan

erfordras för jämnande af kufvudtitelns slutsumma.

Öfriga ordinarie anslag.

13:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för

innevarande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har icke någon

ändring blifvit föreslagen.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under denna

hufvudtitel, i hvilka ändring här ofvan icke blifvit

föreslagen, må för år 1907 fastställas till samma belopp

som i innevarande års riksstat.

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å tillfälliga

till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, får utskottet afgifva

följande yttrande och förslag.

Departementets afdelning af Kung!. Maj;ts kansli.

14:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till arfvode åt en

tjänsteman inom jordbruksdepartementet, som förordnas att bereda vissa

ärenden, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 1,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna framställning hänvisat

till sitt under punkt 1 härofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet.

Under åberopande af hvad utskottet under nämnda punkt anfört

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke må vinna Riksdagens bifall.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft.

Öfriga ordinarie

anslag.

Ang. arfvode

för särskilt

för ordnad

föredragande.

[13.]

9

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Anslag till anläggning

af

ett vindelelclricitetsverkm.

m.

vid Alnarp.

[14.]

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

15:o) Kung!. Maj:t liar vidare föreslagit Riksdagen, att, till bestridande

af kostnader för ombyggnadsarbeten och nyanläggningar vid Alnarp,

på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 46,900 kronor.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 14 april 1905 har styrelsen för

landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, jämte erinran att tolf år

förflutit, sedan den nuvarande mejeribyggnaden vid institutet blifvit

uppförd, vidare anfört: att under sagda tid såväl själfva mejerihandteringen

gjort betydliga framsteg som ock ökad erfarenhet vunnits med

afseende på för samma handtering afsedda byggnader och lokaler; att

under samma tid särskild uppmärksamhet vid institutet ägnats osttillverkningen

och i sammanhang med bakteriologiska studier och försök

äfven afsevärda resultat i fråga om denna tillverkning vunnits;

att det emellertid på samma gång visat sig, att förhandenvarande lokaler

i mejeriet varit för beredning och förvaring af olika ostsorter samt

öfverhufvud för en rationell osthandtering otillräckliga och olämpliga,

hvilket icke minst berodde på den plats, ångpanna och skorsten för

närvarande intoge i mejeribyggnaden; att, då detta förhållande lade

ett bestämdt hinder i vägen för ett tidsenligt bedrifvande af denna

viktiga gren af mejerihushållningen samt för tillgodogörande af på

detta område vunna erfarenhetsrön och då detta äfven menligt måste

inverka på undervisningen vid landtbruks- och mejeriinstitutet, styrelsen

för institutet ansett sig böra i underdånighet fästa Eders Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet på detta missförhållande samt föreslå medel

till detsammas afhjälpande; att detta emellertid kunde åstadkommas

endast genom en utvidgning af mejeriet och utflyttning af skorstenen

utanför detsamma, såsom ock vid nyare mejerier numera städse vore

vanligt, en förändring, som för öfrigt vore af behofvet påkallad äfven

af det skäl, att mejeriets nuvarande ångpanna och ångmaskin snart

vore obrukbara och behöfde ersättas af nya, hvilka kräfde en annan

och rymligare plats, än de äldre innehaft; att, då därjämte i alla

händelser med anledning af någon sättning af byggnadens grund en

ganska omfattande reparation af vissa lokaler i mejeriet måste företagas,

styrelsen funnit dessa med stor fördel kunna med den föreslagna

utvidgningen förenas och därför uti ett gemensamt förslag sammanfört

dessa bägge ombyggnadsarbeten; att, då styrelsen emellertid redan

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

67

någon tid haft sin uppmärksamhet riktad på behofvet af dessa förändringar,

styrelsen under de näst föregående åren afstått från anförda

mera genomgående reparationer i mejeriet, livilket äfven förklarade,

att under dessa år ett betydligt öfverskott uppstått å den

för mejeriet fastställda stat; samt att, då sålunda å ena sidan ett

verkligt trängande behof förelåge icke minst därigenom att, såsom

anfördt vore, den oumbärliga nya ångpannan och ångmaskinen icke

kunde i den gamla lokalen anbringas, och då å andra sidan en från

föregående år besparad tillgång å denna stat förefunnits, styrelsen ansett

tiden vara inne att söka råda bot på omförmälda missförhållande;

och har styrelsen för institutet med anledning däraf och med biläggande

af ritningar och kostnadsförslag öfver behöflig tillbyggnad och reparationer

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte medgifva uppförande

af en tillbyggnad och därmed sammanhängande reparationer i mejeriet

vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp i enlighet med vid

skrifvelsen fogade ritning och förslag samt att Eders Kungl. Maj:t måtte

till bestridande af kostnaden därför anvisa ett belopp af 9,500 kronor

att utgå af ofvan anförda besparingar eller andra tillgängliga medel.

Vidare har styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet vid

Alnarp uti eu till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift af den 7 juni 1905

gjort framställning i fråga om anläggande af ett vindelektricitetsverk

vid Alnarp och därvid anfört: att frågan om användande af elektricitet

till såväl drifkraft som belysning alltmera tillvunne sig intresse och att

detta system i allmänhet måste anses medföra betydliga fördelar, såvida en

tillräckligt billig kraftkälla till elektricitetens frambringande vore att

tillgå; att vårt land vore lyckligt nog att äga tre sådana kraftkällor,

nämligen uti sina många vattendrag, uti sitt billiga torfbränsle samt slutligen

uti vinden å slättbygden, sedan numera tillfredsställande vindmotorer

blifvit för ändamålet konstruerade; att det vore med anledning af

de resultat, som vunnits med sådana af ny konstruktion i Danmark och

äfven i vårt land, som styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp tilläte sig fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på betydelsen

och gagnet af en dylik anläggning vid detta institut, hvars

läge på en öppen slätt vid hafskusten tillförsäkrade densamma en jämförelsevis

säker tillgång på vindkraft; att det nämligen läge i öppen

dag, att i den mån den elektriska kraften konime att tagas i större anspråk

för olika ändamål, icke minst i jordbrukets tjänst, i samma mån framträdde

äfven bestämdare behofvet för modernäringens idkare att erhålla

en närmare kännedom om denna naturkrafts beskaffenhet och rätta

användande, särskildt för jordbruksändamål, hvartill tillfälle såvidt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

möjligt borde beredas dem under studietiden vid institutet; att en

elektrisk anläggning därstädes sålunda först och främst skulle vara af

största betydelse såsom undervisningsmateriel vid läroverket, hvarest

den icke blott skulle bereda lärjungarna tillfälle att studera elektricitetens

lagar och allmänna företeelser utan äfven dess användande för

olika praktiska ändamål, såsom belysning, drifkraft för tröskverk och

hackelseverk, mejerimaskiner, pumpverk m. m., och därjämte i detta

fall rikta uppmärksamheten på tillvaratagande och användande af

naturens billigaste drifkraft, vinden; att en sådan anläggning emellertid

å andra sidan ingalunda skulle vara ett för undervisningen ensamt

afsedt och i sådant fall dyrbart experiment, utan skulle på samma

gång såväl för institutet som för Alnarps egendom medföra afsevärda

fördelar genom att till ett billigare pris än det nuvarande kunna bereda

en vida fullständigare och bättre belysning samt en drifkraft, som

kunde utnyttjas till alla på platsen förekommande behof af en sådan;

att styrelsen vidare funne ett starkt stöd för sin uppfattning om

vikten och betydelsen af den elektriska kraftens införande vid institutet

däruti, att Eders Kungl. Maj:t redan förut behjärtat denna

fråga, i det Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 29 mars 1893

såsom bidrag till utförande af en dylik anläggning anvisat ett belopp

af 10,775 kronor, hvilket anslag institutets dåvarande styrelse emellertid

i september 1894 ansett sig böra återlämna, alldenstund institutets

tillgångar då icke visat sig tillräckliga att bestrida återstående kostnad

för anläggningen, och stenkolsbränslet, som då varit enda tillgängliga

kraftkällan, med vid denna tid disponibla maskiner visat sig

vara ett alltför dyrbart material till elektricitetens frambringande; att

genom möjligheten att för ändamålet använda vindkraften frågan

emellertid nu kommit i ett annat läge; att nämligen ofvan anförda syfte

skulle, enligt hvad utredning därom gifvit vid handen, på ett fullt

tillfredsställande sätt vinnas genom anläggning af ett vindelektricitetsverk

efter professor Paul la Cours system med ackumulatorer jämte en

elektrisk reservstation för de tillfällen, då tillräcklig vindkraft icke kunde

disponeras; att, i enlighet med hvad en institutsstyrelsens skrifvelse bifogad

ritning utvisade, en vindmotor med generatorsstation i sådant fall

skulle uppföras på höjden norr om Alnarps gård med ackumulatorsbatteri

uti ladugårdskomplexets maskinhus och reservstation i mejeribyggnaden,

hvars nya ångmaskin och ångpanna, behörigen förstärkta, med stor

fördel skulle kunna för sådant ändamål användas; att inrättandet af

denna reservstation emellertid förutsatte, att den utvidgning af mejeribyggnaden,

hvarom styrelsen förut ingått med underdånig framställning,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

69

skulle kunna utföras, och vore det därför äfven för föreliggande fråga

af största vikt, att anförda framställning måtte kunna vinna Eders

Kungl. Maj:ts nådiga bifall; att den elektriska kraftens användande vid

Alnarp icke heller vore opröfvadt, i det styrelsen under sistförflutna

vinter genom anskaffande och användning af en mindre elektrisk motor

och generator under pågående arbetsstrejk lyckats åstadkomma sådan

arbetsbesparing, att trots strejken tröskningen vid egendomen oafbrutet

kunnat fortgå, och skulle anförda generator med mellangift kunna

utbytas emot en större, för reservstationen afpassad sådan; att, hvad

anginge kostnaden för ofvan omförmälda vindelektricitetsverk, skidle

densamma enligt bifogadt kostnadsförslag uppgå till 37,395 kronor 60

öre, hvarifrån likväl, då uti staten för Alnarps mejeri för år 1905

anvisats 4,000 kronor till ångpanna och ångmaskin, sistnämnda belopp

syntes kunna afdragas, då det för anläggningen erforderliga beloppet

skulle utgöra 33,395 kronor 60 öre; att det årliga utgiftsbelopp, som

för närvarande utginge och genom en sådan anläggning vid institutet

skulle reduceras, utgjordes af kostnaden för stenkol till egendomens

lokomobil och mejeriets ångpanna samt för belysningen såväl vid institutets

alla afdelningar som vid egendomen, hvilken kostnad år 1904

uppgått till ett sammanlagdt belopp af 3,640 kronor 12 öre, hvarjämte

kostnaden för gårdens maskinist, sedan reservstationen sköttes vid

mejeriet, kunde inbesparas med ett belopp af 1,000 kronor; samt att

gentemot detta sammanlagda belopp, 4,640 kronor 12 öre, skulle med

användande af vindelektricitetsverk och en reservstation med nya

maskiner den årliga kostnaden för drift och belysning kunna nedbringas

till ett belopp af 1,260 kronor 60 öre och till förräntning och amortering

af anläggningen således besparas ett belopp af 3,379 kronor 52

öre om året, i enlighet med hvad en framställningen bilagd beräkning

utvisade; och har styrelsen för institutet på grund häraf hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes ingå till instundande Riksdag med nådig

proposition, att Riksdagen måtte till anläggande vid landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp samt vid Alnarps egendom af ett vindelektricitetsverk

med reservstation och dithörande maskiner anvisa ett belopp

af 33,400 kronor.

Till följd af särskilda remisser å dessa bägge framställningar har

landtbruksstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande af den 30 oktober

1905 och däruti anfört följande:

Enligt gällande organisation för landtbruks- och" mejeriinstitutet

vid Alnarp tillhörde mejeriet institutet och fastställdes stat för det
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samma årligen i samband med läroverkets stat. I den af Eders Kungl.

Maj:t och Riksdagen fastställda allmänna staten för institutet funnes

upptaget ett anslag af 5,000 kronor till betäckande af möjligen uppkommande

förlust å mejerirörelsen. Däremot skulle enligt sakens natur

öfverskott å samma rörelse inlevereras till statsverket, livilket äfven

enligt institutets räkenskaper hittills skett. Då uti institutsstyrelsens

förstberörda skrifvelse af den 14 april 1905 omförmäldes besparingar

eller öfverskott, som skulle å den för mejeriet fastställda stat hafva uppkommit,

afsåges därmed, enligt hvad landtbruksstyrelsen från vederbörande

vid institutet inhämtat, dylika till statsverket inlevererade

öfverskott å mejerirörelsen, livilka sålunda icke rätteligen syntes kunna

utan Riksdagens medgifvande användas för bestridande af utgifter för

något mejeriets, institutets eller landtegendomens behof, och syntes ej

heller de i institutsstyrelsens föreliggande framställning af den 7 juni

1905 omförmälda, i den af Eders Kungl. Maj:t den 17 mars samma år

fastställda staten för mejeriet å utgiftssidan upptagna belopp af 4,000

kronor till ny ångpanna och ny ångmaskin böra för det i samma

skrifvelse afsedda ändamål tagas i anspråk. Af det sagda syntes framgå

att, för den händelse och i den mån de af institutsstyrelsen enligt det

föregående väckta förslag borde genomföras, medel härför måste af

Riksdagen äskas. Hvad sagda förslag anginge, syntes institutsstyrelsen

hafva förebragt goda skäl för uppförandet af en tillbyggnad vid och

därmed sammanhängande reparation af mejeriet, och hade landtbruksstyrelsen

ej heller funnit anledning till anmärkning mot den vid detta

förslag fogade ritning och kostnadsförslag.

Genomförandet af det andra förslaget eller anläggandet af ett

vindelektricitetsverk vid Alnarp stode, såsom institutsstyrelsen i sin

skrifvelse af den 7 juni 1905 framhållit, i nära sammanhang med

den föreslagna utvidgningen af mejeribyggnaden, hvars i det föregående

omförmälda ångmaskin och ångpanna, behörigen förstärkta,

skulle med fördel kunna användas till reservstation för elektricitetsverket.

Äfven anläggandet af ett dylikt verk syntes vara ändamålsenligt

och af tidsomständigheterna påkalladt. Elektricitetens användande

såsom drifkraft och belysning i landtbrukets tjänst vore ett

önskemål för landtbruket och ett försök därutinnan med användande

af vindmotor vid Alnarps egendom syntes kunna komma att leda till

efterföljd inom det svenska landtbruket. Ej heller mot detaljerna i

detta förslag med åtföljande ritning och kostnadsförslag hade landtbruksstyrelsen

haft något att erinra. Härvid ansåge sig dock landtbruksstyrelsen

böra fästa uppmärksamheten därå, att, då, om något

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

71

anslag till anläggande af ett vindelektricitetsverk ej skulle anvisas, ett

belopp af 4,000 kronor måste enligt det föregående utbetalas till ny

ångmaskin och ångpanna för mejeriet, från den i kostnadsförslaget

upptagna kostnaden för sagda verk, 37,895 kronor 60 öre, rätteligen

borde fråndragas förberörda 4,000 kronor, så att statens verkliga utgift

för elektricitetsverket ej utgjorde mera än 33,395 kronor 60 öre. På

grund af livad sålunda blifvit anfördt finge landtbruksstyrelsen i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte till nästinstundande

Riksdag aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte anvisa dels till

uppförande af en tillbyggnad vid och därmed sammanhängande reparation

af mejeriet vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med förberörda ritning och kostnadsförslag

ett belopp af 9,500 kronor, dels och till anläggande af ett

vindelektricitetsverk vid samma institut i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med ingifven ritning och kostnadsförslag ett belopp af i rundt

tal 37,400 kronor.

Öfverintendentsämbetet har härefter afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande af den 12 december 1905 och däruti anmält, att ämbetet

vid skedd granskning af ifrågavarande förslag för sin del icke funnit

något att däremot erinra.

Den föreslagna om- och tillbyggnaden af mejeriet vid Alnarp

synes mig väl beräknad att afhjälpa nu befintliga olägenheter, och jagtvekar

därför ej att tillstyrka densamma. Jag anser det nämligen

vara af stor vikt, att undervisningen vid denna vår enda högre undervisningsanstalt

i mejeriväsendet kan bedrifvas under så tillfredsställande

förhållanden som möjligt.

Hvad angår den föreslagna anläggningen af ett elektricitetsverk

för institutets och egendomens behof, synes mig densammas utförande

af flere skäl synnerligen önskvärd. Tillgången på elektrisk kraft skulle

vara till nytta både för egendomen och för institutet. Vid egendomens

skötsel skulle den sålunda komma till användning såväl för belysningssom

kraftändamål, och hvad institutet angår, skulle detsamma först och

främst erhålla sina lokaler på ett tillfredsställande sätt belysta men

dessutom också genom anläggningen få materiel att i och för undervisningen

praktiskt demonstrera elektricitetens användning i landtbrukets

tjänst. Anläggningen skulle emellertid, utom det att den sålunda beredde

institutet och egendomen väsentliga fördelar genom användandet

af den elektriska strömmen, vara af intresse äfven i ett annat hänseende.

Genom att för alstrande af den elektriska strömmen skulle användas en

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kraft, som hittills icke synnerligen tillvaratagits, nämligen vinden, skulle

den ofta svårlösta frågan om erhållande af billig drifkraft till åstadkommande

af elektricitet för jordbruksändamål vinna ytterligare utredning

med hänsyn till vårt lands förhållanden. För jordbruksnäringen

skulle de resultat, som häraf framgå, jämförelsevis hastigt kunna komma

till gagn genom de lärdomar, som vinnas i ämnet af de från institutet

utgående eleverna.

Vid bedömande af frågan om kostnaden för erhållande af elektrisk

kraft torde den viktigaste faktorn vara drifkraften, som anlitas för elektricitetens

frambringande. Enligt de af institutets styrelse framlagda beräkningarna

skulle i förevarande fall under tre fjärdedelar af året den erforderliga

kraften erhållas genom vindens tillhjälp. Kostnaden för anskaffande

och uppsättande af den härför erforderliga vindmotorn har beräknats

till 8,750 kronor, och, då någon särskild skötsel af denna motor

icke erfordras, skulle årskostnaden för denna drifkraft inskränka sig

till ränta och amortering å anläggningskostnaden. Under öfriga delar

af året skulle för frambringande af den erforderliga kraften tagas till

hjälp mejeriets ångmaskin, som med hänsyn härtill skulle göras något

större än hvad mejeriets behof enbart kräfver. Den ökning i kolåtgången,

som vid mejeriets ångpanna skulle förorsakas häraf, har beräknats

medföra en kostnad af tillhopa 165 kronor 60 öre, men torde

antagligen komma att något öfverstiga detta belopp.

Enligt institutsstyrelsens beräkning skulle genom den elektriska

kraftens användande bortfalla följande utgifter, nämligen: vid institutet

463 kronor 19 öre för belysning, samt vid egendomen 178 kronor 6

öre för belysning, 1,215 kronor för stenkol till eu lokomobil och 1,00 0

kronor för aflönande af en maskinist, tillhopa 2,856 kronor 25 öre.

Härutöfver skulle till följd af den nya ångpanneanordningen vid mejeriet

kolåtgången minskas, så att kostnaden därför k om me att nedgå med

523 kronor 27 öre.

Med hänsyn till hvad jag förut anfört beträffande kostnaden för

anlitande af mejeriets ångmaskin såsom hjälpmaskin, anser jag minskningen

i kolåtgången icke kunna beräknas uppgå till sistberörda belopp,

men mot beräkningarna i öfrigt har jag icke något att erinra.

På grund af hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra tillstyrka

ifrågavarande anläggning.

Då emellertid erforderliga medel icke finnas till Eders Kungl.

Maj:ts disposition, hemställer jag, att proposition måtte till Kiksdagen

aflåtas, och anser jag, då, på sätt landtbruksstyrelsen anfört, de af

styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet omnämnda besparingar

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

73

icke äro för Eders Kungl. Maj:t vidare tillgäng-liga, kela det erforderliga

beloppet böra af Riksdagen äskas.

Såsom af det föregående framgår, skulle någon större besparing

i de årliga utgifter, för hvilka de i institutets stat upptagna medel

afses, icke genom de nya anordningarna uppstå, och jag finner mig

därför icke kunna ifrågasätta någon nedsättning i det för institutet

anvisade anslag. De besparingar åter, som uppkomma vid egendomens

skötsel, komma naturligtvis att redovisas i sammanhang med årsvinsten

från egendomen.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag såväl

i fråga om tillbyggnad och reparation af mejeriet vid landtbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp som ock beträffande anläggande af ett

vindelektricitetsverk vid samma institut, hemställer alltså,

att Riksdagen må till bestridande af kostnader

för ombyggnadsarbeten och nyanläggningar vid Alnarp

på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 46,900

kronor.

16:o) Kuno-l. Makt har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt Understöd åt

mindre bemedlade lärjungar vid sadana landtmannas/color, som åtnjuta lade iärjungar

bidrag af statsmedel — under villkor att lika belopp tillskjötes af lands- ^annaskoior

ting, hushållningssällskap eller eljest samt på de villkor i öfrigt, Kungl. [151

Maj:t kunde finna för godt föreskrifva — på extra stat för år 1907

anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen under erinran hurusom

med anledning af en inom Riksdagen väckt motion Riksdagen, till

understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,

som åtnjuta bidrag af statsmedel — under villkor att lika belopp

tillskötes af landsting, hushållningssällskap eller eljest samt på de villkor

i öfrigt, Kungl. Maj:t kunde finna för godt föreskrifva beviljat på

extra stat för innevarande år ett anslag å 5,000 kronor, meddelat,

att, sedan Kungl. Maj:t den 8 december nästlidna år meddelat bestämmelser

angående villkoren för erhållande af medel utaf sagda anslag,

landtbruksstyrelsen i skrifvelse den 6 december nästlidna år hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande

af anslag för ifrågavarande ändamål jämväl för år 1907.

Utskottet har i detta sammanhang till behandling förehaft en af

herrar P. Pehrsson i Åkarp och J. P. Jesperson inom Andra Kammaren

Bill. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

Ang.

förhöjda

understöd åt

l andtbruksskoloma

i Västernorrlands,

Västerbottens

och

Norrbottens

län.

[16.]

väckt motion (n:o 5), däri hemställts, att Riksdagen till understöd åt

mindre bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor, som åtnjuta

bidrag af statsmedel — under villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna

för godt att föreskrifva — måtte på extra stat för år 1907 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor.

I afseende å de af motionärerna till stöd för framställningen anförda

skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Såsom af en jämförelse mellan Kungl. Maj:ts föreliggande förslag

och omförmälda motion framgår, innebär motionen, att det vid ifrågavarande

anslags beviljande fästade villkor, att bidragets utgående skall

vara beroende på att lika belopp tillskjutes af landsting, hushållningssällskap

eller eljest, måtte bortfalla. De skäl, som föranledt detta

villkors fastställande, finnas angifna i Riksdagens skrifvelse den 19 maj

1905, däri Riksdagen, som då för första gången beviljade detta anslag,

anförde, att i hvad mån behofvet af understöd af allmänna medel åt

mindre bemedlade lärjungar vid ofvannämnda skolor gör sig gällande,

kunde bäst utrönas genom den offervillighet, som visade sig i orterna

förefinnas för ändamålet. Riksdagen ansåg derföre att nämnda villkor

borde för bidragets åtnjutande uppställas, därtill så mycket mera skäl

funnes, som det alltsedan år 1887 beviljade anslaget till understöd åt

dessa skolor utginge under villkor att lika belopp tillskötes i orten.

Under åberopande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag och afslag å herrar Pehrssons och Jespersons

ofvannämnda motion, må, till understöd åt mindre

bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,

som åtnjuta bidrag af statsmedel — under villkor

att lika belopp tillskjutes af landsting, hushållningssällskap

eller eljest samt på de villkor i öfrigt, Kungl.

Maj:t kan finna för godt föreskrifva — på extra stat

för år 1907 anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

l7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för höjning från

4,000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående

understöd af statsmedel, å extra stat för år 1907 anvisa ett anslag

af 6,000 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

75

Under erinran, att Riksdagen med bifall till af Kungl. Maj:t i

ämnet gjorda framställningar för hvarje år från och med år 1902 anvisat

å extra stat ett anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000

kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Yästernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående

understöd af statsmedel, för genomförande af omorganisation af

dessa skolor på sådant sätt, att kurserna vid desamma utan minskning

af den teoretiska undervisningen förändrades från tvååriga till ettåriga;

och då denna omorganisation visat sig vara till gagn för skolornas

verksamhet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor

till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län

inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af

statsmedel, å extra stat för år 1907 anvisa ett anslag

af 6,000 kronor.

Veterinärisndervisningen.

18:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra

stat för år 1907 anvisa för aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm

af ett biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen

2,500 kronor, däraf 500 kronor såsom hyresbidrag, en laboratorietjänare

vid samma afdelning 900 kronor, en adjunkt vid den

ambulatoriska kliniken med den undervisningsskyldighet därjämte, som

af direktionen för institutet honom ålades, 8,500 kronor, däraf 2,500

kronor betraktas såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

en port- och telefonvakt 800 kronor samt en nattvakt 900

kronor, eller tillhopa 8,600 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I afvaktan på slutlig lösning af väckt fråga om ny stat för veterinärinstitutet

i Stockholm gjorde Eders Kungl. Maj:t till 1904 års Riksdag

framställning om beredande af medel till fyllande af åtskilliga behof

vid institutet, hvilkas tillgodoseende ej längre kunde utan allvarsam

olägenhet undanskjutas, och beviljade Riksdagen med anledning

häraf på extra stat för år 1905, bland annat, för anställande vid institutet

af ett biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska

Utskottets

yttrande.

Ökning af

lärår- och

tjänstepersonal

vid veterinärinstitutet

i Stockholm.

[17.]

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

afdelningen 2,000 kronor, eu adjunkt vid den ambulatoriska kliniken

med den undervisningsskyldighet därjämte, som af direktionen för

institutet honom ålades, 3,500 kronor, däraf 2,500 kronor skulle betraktas

såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar, en

port- och telefonvakt 800 kronor samt eu nattvakt 900 kronor. För

enahanda ändamål beviljade Riksdagen år 1905 på extra stat för innevarande

år samma belopp, tillhopa 7,200 kronor.

I underdånig skrifvelse den 29 september 1905 har direktionen

för institutet gjort framställning om beredande af anslag för ökning

af lärår- och tjänstepersonalen vid institutet jämväl för år 1907, och

därvid i fråga om anslagen för anställande af en adjunkt vid den ambulatoriska

kliniken, eu port- och telefonvakt samt en nattvakt hemställt

om dessa anslags upptagande till samma belopp som för innevarande

år. Därjämte har direktionen hemställt dels om höjning af

anslaget till det extra biträdet, kallad assistent, vid den patologisktanatomiska

och bakteriologiska afdelningen från 2,000 kronor till 2,800

kronor genom tilldelande åt honom af ett hyresbidrag å 800 kronor

och dels om beredande af ett nytt anslag å 900 kronor för anställande

af en laboratorietjänare vid samma afdelning.

Hvad sistberörda anslagsbegäran vidkommer, tillåter jag mig erinra,

att Eders Kungl. Maj:t uti förberörda proposition i ämnet till 1904

års Riksdag föreslagit beviljande af ett anslag å 900 kronor för aflöning

åt en vaktmästare vid ifrågavarande afdelning af institutet.

Statsutskottet afstyrkte emellertid anslag härtill under anförande, att

utskottet icke funnit det vara visadt, att en särskild vaktmästare skulle

behöfva anställas vid afdelningen, och Riksdagen afslog framställningen

i denna del.

Nu har föreståndaren för denna afdelning, professorn J. Svensson,

uti eu till institutets direktion ställd, direktionens skrifvelse bifogad

skrift anfört, att behofvet af ett vaktmästarbiträde vid afdelningen

blifvit under de senaste åren allt mera trängande, samt till belysande

häraf framhållit hufvudsakligen följande. Göromålen vid den patologiskt-anatomiska

afdelningen vore af mångfaldig art. Den större

delen af arbetet hänförde sig till sådant, som afsåge undervisningen

eller mera direkt gagnade denna, men jämte arbeten för rena"undervisningsändamål

utfördes äfven undersökningar för fastställandet af jufvertuberkulos

samt för diagnos af husdjurssjukdomar på material, som insändes

af veterinärer, isynnerhet i landsorten. Mycket ofta gällde dessa

undersökningar smittosamma sjukdomar, i hvilka fall rapport angående

sjukdomsdiagnosen insändes till medicinalstyrelsen. Huru antalet af

dessa undersökningar ökats sedan några år framginge af följande siffror.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

77

År

insända

preparat

mjölk och

jufverprof

obduktioner

1900

33

89

116

1901

64

95

126

1902

84

80

112

1903

127

181

163

1904

272

296

167

1905

till 1 sept.

198

364

89

I samma mån. som arbetet på afdelningen ökades blefve också behofvet

af vaktmästare älp större. Numera erfordrades därför mera hjälp än

förut och mera än hvad institutets nuvarande vaktmästare kunde

lämna, upptagen som han vore med sysslor för de andra afdelningarne

vid institutet och med ärenden ute i staden. Visserligen lämnades för en

del grofsysslor hjälp af ett kvinnligt arbetsbiträde, som egentligen vore

anställdt såsom biträde vid tuberkulinberedningen och som äfven hade

att utföra viss städning samt hittills skött äfven försöksdjuren. Men

då hon förklarat sig knappast kunna hinna med att framdeles sköta

försöksdjuren och äfven i öfrigt ej kunde ersätta en manlig laboratorietjänare,

blefve anställandet af en sådan oundgängligen nödvändigt.

Professorn och hans assistent tillbringade i regel tiden från kl. 9 f''. m.

till 4 eller 5 e. in. på laboratoriet och då behöfdes också handräckningen.

Den tid, som den nuvarande för alla afdelningar gemensamme vaktmästaren

äfvensom ifrågavarande kvinnliga biträde skulle kunna tagas i anspråk

på laboratoriet, vore först på aftonen efter i öfrigt slutadt dagsarbete.

För så vidt man rimligen kunde begära en så långt utsträckt arbetstid,

skulle den dock blifva af mindre värde, då ifrågavarande personer

utom rengöring och liknande icke kunde själfständigt utföra något

arbete på laboratoriet och professorn icke heller för att få nödig hjälp

kunde förlägga sin arbetstid på laboratoriet till kvällarne. De dagliga

arbeten, en laboratorietjänare vid afdelningen skulle hafva att utföra,

vore, förutom all den handräckning, som stundligen kunde behöfvas,

att sköta försöksdjuren, bereda näringssubstrat för bakterier, rengöra

och vidmakthålla instrument, vara till hands för att emottaga och

uppacka de många sändningar, som komme till afdelningen, biträda

vid obduktioner och hålla snyggt i obduktionssalen in. in. En del

af dessa göromål vore sådana att därtill fordrades en person med händighet,

hvilken kunde inläras och vänjas vid de stundom subtila arbeten,

som förekomme, och hvilken därjämte vore ordentlig och pålitlig. Sist
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

nämnda egenskaper vore så mycket mera behöfliga som ofta no g organ

komme till undersökning från djur, behäftade med smittosamma sjukdomar,

af livilka somliga kunde angripa äfven människor. Professor

Svensson har därför hemställt om åtgärder för att en dylik laboratorietjänare

måtte snarast möjligt blifva anställd vid afdelningen.

Uti afgifvet utlåtande har institutets lärarkollegium tillstyrkt

bifall till denna framställning. Institutets direktion har meddelat, att

af de bägge enligt den för institutet gällande staten där anställde

vaktmästarne den ene tjänstgjorde uteslutande på den anatomiska afdelningen

såsom konservator och för ordnande af arbeten å anatomisalen,

hvaraf hans tid vore så upptagen, att han icke kunde biträda annorstädes.

Den andre vaktmästaren skulle icke blott uträtta alla förekommande

rena vaktmästargöromål, såsom ärenden för direktionen,

lärarkollegiet, föreståndaren samt för hofbeslagssmedjan och härur erarkontoret

med räkningars likviderande och framförallt fordringars indrifvande,

hvithet senare bestyr kräfde mycken tid, utan skulle äfven

å kemiska laboratoriet biträda med framställande af reagenser, rengöring

af preparatkärl m. m. samt slutligen tjänstgöra på den bakteriologiska

afdelningens laboratorium in. in., såsom professor Svensson i

förberörda skrift påvisat. Det vore tydligt, att dessa senare göromål

icke kunde på ett tillfredsställande sätt utföras af en person, som hade

så mycket annat att uträtta, och funne därför direktionen sig nödsakad

att på det kraftigaste förorda anställande af en laboratorietjänare vid

denna afdelning.

I afseende å det ifrågasatta hyresbidraget af 800 kronor till biträdet

å den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen

har institutets lärarkollegium anfört, att en dylik förbättring i samma

biträdes aflöningsförmåner vore behöflig på den grund, att göromålen

vid ifrågavarande afdelning i hög grad ökats sedan anslaget till biträdet

första gången af Riksdagen beviljades, hvithet tydligen framginge af

ofvan intagna, af professor Svensson uppgjorda statistik; att de å

laboratoriet förekommande göromålen vore af synnerligen maktpåliggande

natur, i det att det ofta gällde fastställande af smittosamma sjukdomar

hos husdjuren för vidtagande af de åtgärder, som i enlighet med gällande

författningar däraf kunde följa; samt att det därför vore af vikt

att om möjligt bibehålla kontinuitet i tjänstgöringen vid nämnda institution,

så att arbetets jämna fortgång icke stördes genom att den

därstädes anställde assistenten, då han efter ett eller annat år hunnit

blifva förtrogen med göromål och undersökningsmetoder, funne det

med sin fördel förenligt att åter söka sig därifrån.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

79

Institutets direktion kar härom anfört, att det med ifrågavarande

assistentbefattning förenade arbetet vore af största vikt och fullt upptoge

en persons hela arbetstid, samt erinrat, hurusom direktionen redan

i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 10 oktober 1903 framhållit, att

den då begärda aflöningen af 2,000 kronor för denne assistent väl kunde

anses skäligen lågt tilltagen för att vinna det afsedda ändamålet, att

undvika täta ombyten af befattningsinnehafvare. Direktionen har

jämväl meddelat, att bostad vid institutet icke kunnat beredas för assistenten

i följd af det stora elevantalet.

Medicinalstyrelsen har, till följd af nådig remiss, den 16 oktober

1905 afgifvit utlåtande öfver direktionens för veterinärinstitutet ifrågavarande

framställningar och därvid anfört följande. De skäl, som af

direktionen anförts för beviljandet af en löneförbättring att i form af

hyresbidrag utgå åt den vid institutets patologiskt-anatomiska och

bakteriologiska afdelning anställde assistenten, syntes medicinalstyrelsen

vara så talande, att styrelsen icke tvekade att hemställa om beredande

af dylik löneförbättring. Styrelsen ansåge sig så mycket hellre kunna

göra detta, som styrelsen dels hade sig bekant, att unga framstående

veterinärer, särskildt i eu del kommuners tjänst, erbjödes afsevärdt bättre

lönevillkor än dem, som, äfven om berörda hyresbidrag blefve beviljadt,

skulle komma att utgå åt assistenten ifråga, dels ock till fullo insåge

de olägenheter, som måste uppstå genom allt för täta ombyten af innehafvare

på den ifrågavarande platsen. Emellertid ansåge styrelsen, att

ett belopp af 500 kronor kunde anses vara en skälig hyresersättning

för en assistent, hvarför styrelsen hemställde, att hyresbidraget måtte

utgå med endast detta belopp. Vidkommande direktionens underdåniga

hemställan i öfrigt och särskildt beträffande behofvet af anställandet af

en vaktmästare på den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen,

tilläte sig styrelsen åberopa tidigare underdåniga utlåtanden

af den 9 maj och den 16 juli 1902 samt den 30 november 1903, af

hvilka yttranden framginge, att styrelsen för sin del ansåge direktionens

underdåniga framställning äfven i dessa afseenden vara väl förtjänt af

beaktande.

Jag anser mig här böra nämna, att vid ärendets behandling hos

medicinalstyrelsen föredraganden, medicinalrådet Kjerrulf, var af skiljaktig

mening så till vida, att han ansåg, att medicinalstyrelsen bort

jämväl i fråga om hyresbidragets belopp biträda direktionens framställning.

Den i ärendet lämnade utredning synes mig till fullo ådagalägga

behofvet af att den laboratorier änare vid veterinärinstitutets

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

patologiskt-anatomiska ock bakteriologiska afdelning, för hvars aflönande

Eders Kungl. Maj:t redan år 1904 äskade medel af Riksdagen, nu varder

vid afdelningen anställd, och tillstyrker jag således, att framställning

därom aflåtes till Riksdagen. Äfvenledes synes mig en förbättring i

aflöningsförmåner för assistenten vid samma afdelning vara fullt motiverad

genom hvad härom anförts uti de skrivelser och det utlåtande, för

hvilka jag nu redogjort, och synes denna förbättring lämpligen kunna

beredas i form af hyresbidrag. Bidragets belopp torde böra begränsas

till den af medicinalstyrelsen förordade summan af 500 kronor.»

På grund häraf och då öfriga nu ifrågavarande anslag, uti hvilka

förändring icke ifrågasatts, otvifvelaktigt vore äfven för år 1907 erforderliga,

hemställde departementschefen att Kungl. Maj:t måtte göra

nu förevarande framställning hos Riksdagen.

Mot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag har utskottet icke haft

annat att erinra än att formen för den föreslagna aflöningen till ett

biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska afdelningen

vid veterinärinstitutet »2,500 kronor, däraf 500 kronor såsom hyresbidrag»,

icke synes lämplig, såsom stridande mot de grundsatser, hvilka

vid löneregleringar under senaste tiden gjort sig gällande och enligt

hvilka hyresersättning icke ansetts böra tjänsteinnehafvare tillförsäkras.

Utskottet har därföre ansett lönen för nämnda biträde böra bestämmas

till 2,500 kronor utan antydan om hyresbidrag. Och lärer, därest framdeles

fri bostad skulle komma att beredas denne tjänsteman, komma

att tagas under öfvervägande i hvad mån en sådan förmån bör föranleda

minskning i den kontanta aflöningen.

Utskottet, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1906

anvisa till aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm

af

a) ett biträde vid den patologiskt-anatomiska och

bakteriologiska afdelningen 2,500 kronor;

b) en laboratorieränare vid samma afdelning

900 kronor;

c) en adjunkt vid den ambulatoriska kliniken

med den undervisningsskyldighet därjämte, som af

direktionen vid institutet honom ålägges, 3,500 kronor,

däraf 2,500 kronor betraktas såsom lön och 1,000 kronor

såsom tjänstgöringspenningar,

d) en port- och telefonvakt 800 kronor samt

e) en nattvakt 900 kronor,

eller tillhopa 8,600 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

81

19:o) Utskottet hemställer vidare på grund af Kungl. Maj:ts därom

framställda förslag,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907

anvisa åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af

900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande af vikarie

åt föreståndaren, 100 kronor till löneförbättring åt

två drängar samt återstoden såsom bidrag till bestridande

af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,

undervisningsmateriel och onera m. m.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,

20:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anskaffande af

inventarier samt inredande af vissa arbetslokaler för en centralanstalt för

för söksväsendet på jordbruksområdet, på extra stat för år 1907 anvisa ett

anslag af 15,500 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen åberopat

sitt under punkt 3 här ofvan omförmälda anförande till statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till hvad utskottet under samma punkt anfört,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till anskaffande af inventarier

samt inredande af vissa arbetslokaler för en centralanstalt

för försöksväsendet på jordbruksområdet, på

extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 15,500 kronor.

21:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att å extra

stat för år 1907 anvisa dels såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor och dels till prisbelöningar vid,

allmänna landtbruksmöten 12,500 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Under flera föregående år och senast för år 1906 har, på förslag

af Eders Kungl. Maj:t, Riksdagen på extra stat anvisat dels såsom

bidrag till kostnaderna för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor

och dels till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,

redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra

jordbruksalster 12,500 kronor.

Bih. till Biksd. Frat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Ang.

veterinärinrättningen

i

Skara.

[18.]

Inventarier

m. m. till en

eentr alanstalt

för försöksväsendet

på

jordbruksområdet.

[19.]

Allmänna

landtbruks
möten.

[20. 21.]

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Uti underdånig skrifvelse den 16 november nästlidna år har

landtbruksstyrelsen gjort framställning om äskande för år 1907 af

anslag på extra stat för ofvannämnda ändamål. Därvid har landtbruksstyrelsen

meddelat, att vid ett möte mellan fabrikanter och hufvudförsäljare

af landtbruksmaskiner och redskap i Stockholm den 1 augusti

1904 uttalats önskvärdheten af att all prisbedömning af maskiner och

redskap måtte uteslutas vid de allmänna landtbruksmötena, samt att

styrelsen för de vid Ultuna och Alnarp inrättade anstalter för profning

af maskiner och redskap, till hvilken styrelse genom landtbruksstyrelsens

försorg det vid sagda möte hållna protokoll öfverlämnats, uti en till

landtbruksstyrelsen ställd, den 23 augusti 1905 dagtecknad skrift,

med förmälan att samma styrelse till alla delar instämde i det af fabrikanter

och hufvudförsäljare sålunda gjorda uttalandet, anhållit, att

landtbruksstyrelsen måtte vidtaga åtgärder för att prisbedömning af

maskiner och redskap vid blifvande allmänna landtbruksmöten icke måtte

ifrågakomma. För egen del har landtbruksstyrelsen, som ansåge, att flera

skäl talade för lämpligheten att för framtiden från prisbedömningen

vid allmänna landtbruksmöten utesluta redskap och maskiner, likväl

förklarat sig anse, att frågan härom icke borde under nuvarande omständigheter

afgöras, utan att det borde bero på särskild pröfning i

sammanhang med utfärdande af program för allmänt svenskt landtbruksmöte,

huruvida dylik prisbedömning borde äga rum. Då i allt

fall en sådan uteslutning icke, enligt landtbruksstyrelsens mening, borde

inverka på beloppet af statsanslaget till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten, ansåge landtbruksstyrelsen, att genom förändrad form

för anslagets beviljande tillfälle borde beredas vederbörande att kunna,

om så syntes lämpligt, från prisbedömningen utesluta redskap och

maskiner.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen,

som ansåge, att i allmänhet större frihet än hittills borde beredas i

fråga om bestämmandet af föremålen för den med statsmedel understödda

prisbedömningen vid allmänna landtbruksmöten, hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes till nästinstundande Riksdag aflåta nådig

proposition, att Riksdagen måtte å extra stat för år 1907 anvisa ej

mindre såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna

landtbruksmöten ett belopp af 7,500 kronor, än äfven till prisbelöningar

vid allmänna landtbruksmöten ett belopp af 12,500 kronor.

Den prisbedömning af redskap och maskiner, som ägt rum vid de

allmänna landtbruksmötena, torde i allmänhet icke hafva gifvit jordbrukaren

någon på ingående pröfning stödd vägledning vid hans val

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

83

af hjälpmedel för arbetet. En sådan vägledning lämna däremot de vid

Ultima och Alnarp bedrifna redskapsprofningarna. Det synes därför

som om prisbedömning af maskiner och redskap, som hittills plägat

äga rum vid de allmänna landtbruksmötena, utan olägenhet kunde bortfalla,

och då jag i öfrigt delar landtbruksstyrelsens uppfattning om

lämpligheten af att större frihet lämnas vid uppgörandet af program

för dessa möten, anser jag, att det anslag, som för år 1907 äskas för

prisbelöningar vid mötena, bör uppföras under en i öfverensstämmelse med

landtbruksstyrelsens förslag ändrad rubrik.»

Såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, innebär den föreslagna

förändringen i rubriken för anslaget till prisbelöningar vid allmänna

landtbruksmöten, att prisbedömning af maskiner och redskap i regeln

icke skulle vidare förekomma vid dessa möten; och då förändringen är

föranledd af en utaf landtbruksstyrelsen biträdd framställning från ett

möte mellan fabrikanter och hufvudförsäljare af landtbruksmaskiner

och redskap torde däremot icke vara något att erinra.

Utskottet, som jämväl i öfrigt ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer alltså,

att Riksdagen må å extra stat för år 1907 anvisa

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor; samt

b) till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

12,500 kronor.

22:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907 anvisa

såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer

för jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter,

där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig

eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium

och bekosta ej mindre lokal för detta jämte bostad

eller hyresmedel för kemist och assistent än äfven

aflöningen till desse och laboratorieränaren äfvensom

årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till

inköp af böcker och inventarier för stationens behof —

4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 32,000

kronor.

Utskottets

yttrande.

Ang.

agrikultur
kemiska
stationer.

[22.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

kemisk-växtbiologisk

anstalt

inom

Norrbottens

län.

[23.]

23:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom framställda

förslag får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från

länets landsting och hushållningssällskap eller eljest

bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt

minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1907

anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

Ans■ 24:o) På grund af därom af Kungl. Mai:t gjord framställning

fmstMer'' hemställer utskottet,

[24.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1907

till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af

10,000 kronor för att med högst 1,000 kronor för

hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökorn

ollanstalter, som af landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening understödjas

med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka

anstalter vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter

i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden,

som af Kungl. Maj:t fastställas.

sfieifSrentg 25:°) Kungl. Maj:t tiar föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag till

[25.] uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga verksamhet,

på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 25,000 kronor, att utgå

under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna godt bestämma.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beviljade

1904 års Riksdag på extra stat för nästlidna år ett anslag å 25,000

kronor att under de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde finna för godt

bestämma, utgå såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt-vetenskapliga verksamhet. I den skrifvelse, hvarmed

detta beslut anmäldes, anförde Riksdagen, bland annat, att berörda

förening vore väl förtjänt af understöd från det allmännas sida, och

att Riksdagen, beträffande det belopp, som i sådant afseende borde

utgå, ansett, att af föreningen begärdt bidrag af 40,000 kronor borde

densamma beredas. Då emellertid Riksdagen ''inhämtat, att föreningen

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

85

alltsedan år 1894 af Eders Kungl. Maj:t tillagts ett bidrag af 15,000

kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och

landtmannanäringar, och anledning syntes förefinnas till antagande, att

sådant bidrag äfven för den närmaste framtiden komme att med enahanda

belopp af Eders Kungl. Maj:t beviljas, ansåge Riksdagen icke

erforderligt, att Riksdagen för ändamålet anvisade högre anslag än

25,000 kronor.

I enlighet med Riksdagens i ämnet fattade beslut täcktes Eders

Kungl. Maj:t den 25 november 1904 anbefalla statskontoret att efter

ingången af år 1905 till föreningen utanordna berörda anslag, hvarjämte

Eders Kungl. Maj:t, med anledning af särskild framställning,

därutöfver beviljade föreningen för nästlidna år ett anslag af 15,000

kronor till främjande af föreningens praktiskt-vetenskapliga verksamhet.

På framställning af Eders Kungl. Maj:t anvisade äfven nästlidna

års Riksdag på extra stat för innevarande år ett anslag af 25,000 kronor

att under de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde finna för godt bestämma,

utgå såsom bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings praktisktvetenskapliga

verksamhet.

Sedan Riksdagens i ämnet fattade beslut den 16 juni nästlidna år

blifvit af Eders Kungl. Maj:t godkändt, beslöt Eders Kungl. Maj:t den

22 december samma år dels anbefalla statskontoret att efter ingången

af år 1906 till föreningen utanordna berörda af Riksdagen anvisade

anslag, dels ock, med anledning af särskild framställning, därutöfver

bevilja föreningen för innevarande år ett anslag å 15,000 kronor till

främjande af föreningens praktiskt-vetenskapliga verksamhet. Därjämte

stadgade Eders Kungl. Maj:t vissa särskilda villkor och förbehåll för

anslagens åtnjutande.

Nu har ifrågavarande förening gjort underdånig framställning om

aflåtande af nådig proposition till Riksdagen därom, att äfven för år

1907 måtte åt föreningen anvisas ett anslag af 25,000 kronor; och har

föreningen därvid, bland annat, anfört att, då planen för sistnämnda

års verksamhet i det hela ej kunde blifva någon annan än en omedelbar

fortsättning af den för år 1906 afsedda, den begärda anslagssummans

behöflighet för betäckande redan af de hufvudsakliga och oafvisligen

nödvändiga utgiftsposterna däraf framginge. Till de skäl, som från

början talat för upptagande af de nya arbetsgrenarna för foderväxternas

och potatisens förädling, ansåge sig föreningen såsom stöd för sin underdåniga

anhållan om beredande af förnyadt anslag böra framhålla den

oväntadt hastiga och lofvande utveckling, som särskildt arbetena för erhållande

af lämpliga grässorter under de båda sista somrarne ernått, samt att

förhoppningarna om att äfven på dessa växtslag kunna tillämpa samma

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vid Svalöf utarbetade metoder, som i fråga om strå- och trindsäd hittills

ledt till allmänt kändt resultat, redan nu gått i uppfyllelse.

Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 6 december

nästlidna år tillstyrkt ifrågavarande framställning.

I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl.

Maj:t den 25 maj nästlidna år anbefallde landtbruksstyrelsen att inkomma

med underdånigt yttrande, huruvida från synpunkten af att

Sveriges utsädesförening åtnjöte statsanslag något syntes styrelsen vara

att erinra beträffande vare sig föreningens förhållande till allmänna

svenska utsädesaktiebolaget eller föreningens angelägenheter i öfrigt.

I underdånig skrifvelse den 6 december nästlidna år har landtbruksstyrelsen

meddelat, att styrelsen genom skrifvelse till Sveriges utsädesförening

den 19 september samma år, med åberopande, hurusom till

landtbruksstyrelsens kännedom kommit, att föreningens revisorer uti afgifven

revisionsberättelse den 30 nästförutgångne juni hemställt om tillsättande

af en kommitté med uppdrag att uppgöra förslag till bestämmelser

angående föreningens förhållande till allmänna svenska utsädesaktiebolaget,

anhållit, att föreningen måtte, så fort ske kunde, meddela landtbruksstyrelsen,

huruvida en dylik kommitté blifvit tillsatt och i sådan

händelse hvad denna föreslagit samt sedermera indika åtgärder kunde

hafva från föreningens sida i förevarande afseende vidtagits. Med anledning

häraf hade, enligt hvad landtbruksstyrelsen vidare omnämnt,

Sveriges utsädesförening dels i skrifvelse den 29 september nästlidna år

meddelat, att föreningens större styrelse vid sammanträde den 3 sistlidne

augusti tillsatt en kommitté af 8 personer med uppdrag att utarbeta

förslag till förnyade bestämmelser angående elitstammars förökande

och tillhandahållande åt allmänheten samt andra i samband

därmed stående frågor, dels ock i skrifvelse den 21 sistlidne november

till landtbruksstyrelsen öfverlämnat styrkt afskrift af det betänkande,

som afgifvits af denna kommitté.

Med anmälan häraf och med öfverlämnande af styrkta afskrifter

af de sålunda från Sveriges utsädesförening till landtbruksstyrelsen inkomna

handlingarna, har landtbruksstyrelsen förklarat, att styrelsen,

som ansåge sig icke kunna afgifva genom nådiga brefvet den 25 maj

1905 infordradt underdånigt yttrande, innan sistberörda betänkande

blifvit förelagdt Sveriges utsädesförenings större styrelse och denna

däröfver fattat beslut, komme att, så fort omständigheterna medgåfve,

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med sådant underdånigt yttrande.

Då sålunda frågan om ett för föreningen och det allmänna bättre

utnyttjande af de förädlingsresultat, hvartill föreningen kommit, är

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

87

under utredning, anser jag mig icke för närvarande kunna ifrågasätta

någon förändring uti de till föreningen utgående anslag.»

Departementschefen hemställde därför om aflåtande af ifrågavarande

framställning under uttalande tillika att, därest densamma af

Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja angående villkoren för

anslagets åtnjutande — utöfver hvad som möjligen med anledning af

det yttrande, landtbruksstyrelsen framdeles komme att afgifva, kunde

visa sig erforderligt — meddela enahanda bestämmelser, som stadgats

i fråga om de till föreningen för innevarande år anvisade anslag, och

sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud,

för livilket kostnaden borde bestridas af föreningen, skulle deltaga

i revisionen af föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen

afgifva yttrande till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande

skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild

inspektion från statens sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för

innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas och af handlingarna

framgår föreligger ett förslag om förnyade bestämmelser angående elitstammars

förökande och tillhandahållande för skäligt pris åt allmänheten.

Under framhållande af vikten däraf, att nya bestämmelser i dessa

afseenden må komma till stånd, och med betonande af nödvändigheten

af att utsädesföreningens förhållande till allmänna svenska utsädesalctiebolaget

snarast möjligt varder på tillfredsställande sätt ordnadt, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, såsom bidrag till uppehållande

af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga

verksamhet, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag

af 25,000 kronor att utgå under de villkor,

Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma,

26:o) I enlighet

hemställer utskottet,

med Kung! Maj:ts därom gjorda framställning Elev i loskaps
skötsel

och

mejerihushåll
-

att Riksdagen må, till utbildande af en elev i

boskapsskötsel och mejerihushållning, på extra stat för

år 1907 anvisa 1,000 kronor.

ninq.

[26.]

27:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anställande Anställande

af en förste och en andre torfingenjör samt två torf assistenter, på extra ingenjörer

stat för år 1907 anvisa ett anslag af 21,000 kronor. och torf
I

detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande: ^ ’■*

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

beviljade Riksdagen år 1904, för anställande af en förste och en andre

torfingenjör samt två torfassistenter, på extra stat för år 1905 ett anslag

af 25,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, för anställande

från och med den 1 maj 1904 af en andre torfingenjör och ytterligare

en torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år

af tillgängliga medel utanordna 6,000 kronor.

Den 22 april 1904 bemyndigade Eders Kungl. Maj:t landtbrulcsstyrelsen

att från och med den 1 därpåföljde maj till slutet af samma

år antaga en andre torfingenjör och ytterligare en torfassistent samt

anvisade till arfvoden äfvensom rese- och traktamentsersättningar åt

dessa tjänstemän tillhopa 6,000 kronor.

Den 25 november 1904 behagade Eders Kungl. Maj:t vidare fastställa

reglemente för statens torfingenjörer äfvensom bemyndiga landtbruksstyrelsen

att för år 1905 antaga dels en förste och en andre torfingenjör

mot åtnjutande af arfvoden, den förre å 3,500 kronor och

den senare å 2,500 kronor, dels ock två torfassistenter, hvardera med

arfvode å 2,000 kronor. För bekostande af torftjänstemännens resor

under år 1905 anvisades samtidigt för hvardera af torfingenjörerna

2,500 kronor och för hvardera af assistenterna 2,000 kronor. Sammanlagda

beloppet af dessa för år 1905 beräknade arfvoden och ersättningar

uppgingo alltså till 19,000 kronor.

För innevarande år har Riksdagen i enlighet med Eders Kungl.

Maj:ts framställning på extra stat anvisat ett anslag af 19,000 kronor

för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter.

Genom nådigt beslut den 24 november 1905 har Eders Kungl.

Maj:t därefter bemyndigat landtbruksstyrelsen ej mindre att, i enlighet

med bestämmelserna i Eders Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för statens

torfingenjörer den 25 november 1904, för år 1906 antaga eu förste

och en andre torfingenjör mot åtnjutande af arfvoden, för år räknade,

af för den förre 4,000 kronor samt för den senare 3,000 kronor, än

äfven att för år 1906 antaga två torfassistenter mot åtnjutande hvardera

af ett arfvode af 2,000 kronor, för år räknadt, i sammanhang

hvarmed Eders Kungl. Maj:t bestämt, att ett belopp af 2,000 kronor

finge användas till bekostande af hvardera torfingenj örens och torfassistentens

resor.

Uti underdånig skrifvelse den 21 december 1905 har nu landtbruksstyrelsen

gjort framställning om beredande af medel för ifrågavarande

ändamål äfven för år 1907.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

89

Landtbruksstyrelsen har därvid till en början erinrat, hurusom

för år 1905 någon förste torfingenjör icke kunnat anställas. Uti

underdånig skrifvelse den 2 februari 1905 hade nämligen landtbruksstyrelsen,

med tillkännagifvande att styrelsen den 10 december 1904

utfärdat kungörelse om antagande af en förste torfingenjör för år 1905,

anmält, att inom den bestämda ansökningstidens utgång inkommit två

ansökningar om erhållande af befattningen, men att styrelsen, enär

icke någon af de sökande fullt motsvarade de fordringar, som enligt

2 § af förberörda reglemente måste ställas på förste torfingenjören,

funnit ansökningarna icke böra föranleda till antagande af någondera

af de sökande att vara förste torfingenjör, och hade styrelsen på grund

häraf hemställt att, då efter all sannolikhet platsens kungörande ånyo

till ansökan ledig icke skulle hafva annat resultat, landtbruksstyrelsen

måtte erhålla bemyndigande att under år 1905 anställa ett torftekniskt

biträde hos styrelsen i stället för en förste torfingenjör. Vid föredragning

häraf den 3 mars 1905 hade Eders Kungl. Maj:t i enlighet med landtbruksstyrelsens

hemställan dels medgifvit, att af de för år 1905 utaf Riksdagen

anvisade medel för anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt två torfassistenter, 25,000 kronor, finge för anställande under år

1905 af ett torftekniskt biträde åt styrelsen i stället för eu förste torfingenjör

samt till bestridande af kostnaderna för detta biträdes resor

användas ett belopp af högst 2,500 kronor, dels bemyndigat landtbruksstyrelsen

att antaga omförmälda biträde mot åtnjutande af ett arfvode

af 250 kronor för månad, dock ej till högre belopp än sammanlagdt

2,000 kronor, dels ock föreskrifvit, att af sagda belopp, 2,500 kronor,

högst 500 kronor finge användas till bekostande af de resor, som af

det torftekniska biträdet på uppdrag af landtbruksstyrelsen under år

1905 inom landet företoges i torftekniskt syfte, med rätt för biträdet

att vid sådan resa uppbära resekostnads- och traktamentsersättning

enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

Uti sin berörda skrifvelse har landtbruksstyrelsen därefter anfört följande.

Jämlikt bestämmelse i förberörda nådiga reglemente och under förutsättning

att Eders Kungl. Maj:t bifölle af landtbruksstyrelsen då gjord

underdånig framställning om bemyndigande för styrelsen att för år

1906 antaga en förste torfingenjör, hvilket bemyndigande, på sätt förut

nämnts, sedermera lämnats den 24 november 1905, hade landtbruksstyrelsen

den 14 i samma månad utfärdat kungörelse angående antagande

af en förste torfingenjör för år 1906. Emellertid hade icke före ansökningstidens

utgång någon ansökning om erhållande af befattningen

Bxh. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

inkommit. Sedermera kade visserligen två dylika ansökningar till

styrelsen ingått, men då styrelsen icke kunnat finna någon af de

sökande fullt motsvara de fordringar, som enligt 2 § af förberörda reglemente

måste ställas på nämnda tjänsteman, både styrelsen icke funnit

de inkomna ansökningarna kunna föranleda till att ånyo kungöra befattningen

till ansökning ledig. Till följd häraf både landtbruksstyrelsen

uti underdånig framställning likaledes den 21 december 1905 ansett

sig böra begära nådigt bemyndigande att i likhet med år 1905 äfven

för år 1906 få antaga ett torftekniskt biträde åt styrelsen i stället för

en förste torfingenjör. Då det sålunda för två år visat sig omöjligt

att med för förste torfingenjören beräknade arfvode och resekostnadsersättning,

tillhopa 6,000 kronor, kunna erhålla någon för denna plats,

som kräfde hög teknisk utbildning och förmåga, kompetent sökande,

ansåge landtbruksstyrelsen, som funne högeligen ömkligt, att en sådan

tjänsteman kunde anställas med den uppgift, som i nådiga reglementet

för densamme blifvit bestämd, att arfvodet för ifrågavarande tjänsteman

borde ökas från det belopp, hvartill det senast blifvit bestämdt,

eller 4,000 kronor med 2,000 kronor till 6,000 kronor med oförändradt

reseanslag eller 2,000 kronor. Hvad anginge de öfriga torftjänstemännen,

hvilkas tid under år 1905 varit fullständigt upptagen af de

till deras befattningar hörande göromål, syntes anledning icke förefinnas

att ifrågasätta någon förändring vare sig beträffande antalet

eller beskaffenheten af deras befattningar eller vidkommande de för

dem genom nådiga brefvet den 24 november 1905 bestämda ersättningar,

nämligen arfvoden 3,000 kronor för andre torfingenjören och

2,000 kronor för hvardera torfassistenten samt 2,000 kronor för hvar

och en af dessa tjänstemäns resor, eller tillhopa 13,000 kronor.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till

Riksdagen aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte för anställande

af en förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter på extra

stat för år 1907 anvisa ett belopp af 21,000 kronor.

I anledning af landtbruksstyrelsens berörda framställning om rätt

att jämväl innevarande år anställa ett torftekniskt biträde i stället fölen

förste torfingenjör har Eders Kungl. Maj:t den 30 december nästlidna

år meddelat tillstånd därtill.

Det växande intresset för tillgodogörandet af landets torfmossar

har utan tvifvel stegrat behofvet af tekniskt kunniga biträden. För

de senare åren har Riksdagen anvisat medel till anställande af två

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

91

torfingenjörer och två torfassistenter, och jag anser icke någon minskning

i antalet af dessa tjänstemän kunna utan olägenhet äga rum.

Emellertid har, på sätt landtbruksstyrelsen erinrat, under såväl

nästlidna som innevarande år visat sig omöjligt att tillsätta tjänsten

såsom förste torfingenjör, enär kompetent sökande icke anmält sig.

Enligt hvad jag inhämtat, är grunden härtill att söka däri, att de

nuvarande aflöningsförmånerna, 4,000 kronor i arfvode jämte reseersättning

intill ett belopp af 2,000 kronor, med hänsyn jämväl till tjänstens

tillfälliga karaktär icke anses nog lockande. De fordringar, som ställas

på en förste torfingenjör, äro enligt 2 § i förberörda reglemente, att

han, som har att med uppmärksamhet följa allt, som hör till eller kan

befordra utvecklingen af torfindustrien inom landet, skall dels tillhandagå

allmänheten med biträde, råd och upplysningar, dels ock hos landtbruksstyrelsen

själfmant föreslå de åtgärder, som han finner böra vidtagas

för torfindustriens förkofran, äfvensom utarbeta förslag och utlåtanden,

som af landtbruksstyrelsen anbefallas, samt på uppdrag af

landtbruksstyrelsen företaga resor inom landet i torftekniskt syfte.

Särskildt med hänsyn till förste torfingenj örens åligganden såsom sakkunnigt

biträde åt landtbruksstyrelsen i torffrågor synes mig angeläget

att för tjänsten vinna en framstående fackman, och då det visat sig

omöjligt att med hittills varande aflöning förvärfva en sådan, tvekar

jag icke att tillstyrka, att hans arfvode måtte bestämmas till 6,000

kronor jämte reseersättning. För att möjliggöra detta måste af Riksdagen

äskas ett anslag, som med 2,000 kronor öfverstiger det för innevarande

år utgående anslaget, 19,000 kronor.»

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för anställande af en förste

och en andre torfingenjör samt två torfassistenter, på

extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 21,000

kronor.

28:o) Kung!. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till Kungl.

Maj:ts förfogande, för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas

vara ägnade att främja lösningen af frågan angående lämpligaste sättet att

tillgodogöra den i landets torf mossar befintliga bränsletillgång, på extra stat

för år 1907, att i mån af behof användas, anvisa ett belopp af 20,000

kronor, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t, att under år 1907,

likaledes i mån af behof, för enahanda ändamål disponera hvad vid

Åtgärder för

att främja tillgodogörandet

af den i landets

torfmossar befintliga

bränsletillgång,

[28.]

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utgången af år 1906 icke blifvit användt af de tidigare för samma

ändamål på extra stat beviljade medel.

I detta ärende bär departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Sedan Riksdagen till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande

af sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen

af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets

torfmossar befintliga bränsletillgång, anvisat på extra stat dels för år

1902 ett anslag af 100,000 kronor dels ock för nästlidna år ett anslag af

25,000 kronor, har Riksdagen sistnämnda år, med bifall till Eders Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning, medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t

finge för enahanda ändamål under år 1906, i mån af behof, disponera

hvad vid utgången af år 1905 icke blifvit användt af berörda två anslag.

Uti underdånig skrifvelse den 16 november 1905 har landtbruksstyrelsen

anfört följande.

Af de sålunda anslagna medlen hade Eders Kungl. Maj:t anvisat

särskilda belopp till, bland annat, en torfskola, profning af maskiner

och redskap, försök med torftillverkning inom Norrbottens län samt

försöks anställande genom åtskilliga enskilda personer. Enligt landtbruksstyrelsen

från statskontoret tillhandakommen uppgift återstode för

det dåvarande odisponeradt af ifrågavarande medel ett belopp af 17,800

kronor. Med år 1906 utginge den tid, för hvilken Eders Kungl. Maj:t

genom nådigt bref den 23 maj 1902 anvisat medel till förberörda

torfskola. Ehuru landtbruksstyrelsen för närvarande icke vore i tillfälle

att afgifva definitivt förslag till ordnandet af den torftekniska

undervisningen efter sagda tid, vore det dock gifvet, att äfven därefter

dylik undervisning borde med understöd af statsmedel anordnas,

och sannolikt syntes vara, att härtill erfordrades högre anslag än det

anslag af 3,000 kronor, för år räknadt, som hittills för ändamålet

utgått. Vidare borde medel för år 1907 finnas tillgängliga för vidtagande

af andra åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja

lösningen af lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga bränsle tillgång.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj :t täcktes till Riksdagen

aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte dels på extra stat för

år 1907 ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af

sådana åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen

af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets

torfmossar befintliga bränsletillgång, att i mån af behof användas,

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

93

ett belopp af 25,000 kronor, dels ock medgifva, att Eders Knngl.

Maj: t finge under år 1907, likaledes i män af hell of, för enahanda

ändamål disponera hvad vid utgången af år 1906 icke blifvit användt

af de utaf Riksdagen till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande

af åtgärder i ofvan angifna syfte på extra stat anvisade anslag å

100,000 kronor för år 1902 samt å 25,000 kronor för år 1905.

Såsom synes, är numera hela det förut af Riksdagen beviljade

anslaget å 100,000 kronor disponerad!. Af det senare beviljade anslaget

å 25,000 kronor återstår ännu en del, men däraf torde det mesta med säkerhet

åtgå under innevarande år. För den händelse emellertid att någon

del af anslaget skulle vid innevarande års slut vara odisponerad, anser

jag Riksdagens medgifvande till användning däraf under år 1907 böra

inhämtas. Lika med landtbruksstyrelsen finner jag, att därutöfver

medel böra beredas, för att efter Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande användas

till befrämjande af torfindustriens utveckling. Särskild! torde

undervisningen på det torftekniska området erfordra ytterligare understöd

af staten. Men därjämte anser jag vara af största vikt, att nya

uppslag, som synas vara ägnade att föra torfbränslefrågan framåt, tillvaratagas,

och torde detta i många fall kunna ske endast genom att

staten ekonomiskt bidrager till de försök, genom hvilka deras värde

kan pröfvas. Det af landtbruksstyrelsen föreslagna beloppet synes mig

emellertid kunna begränsas till 20,000 kronor.»

Utskottet, som lifligt beaktar vikten af att från det allmännas

sida åtgärder vidtagas till främjande af torfindustriens utveckling, har

icke haft något att emot förevarande framställning erinra och hemställer

alltså,

att Riksdagen må till Kungl. Maj:ts förfogande,

för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas

vara ägnade att främja lösningen af frågan angående

lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång, på extra stat för år

1907, att i män af behof användas, anvisa ett belopp

af 20,000 kronor, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t,

att under år 1907, likaledes i mån af behof, för enahanda

ändamål disponera hvad vid utgången af år

1906 icke blifvit användt af de tidigare för samma

ändamål på extra stat beviljade medel.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Svenska

mosskultur
föreningen.

[29.]

Åtgärder till

höjande af

det mindre

jordbruket.

[30.]

29:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att till understöd

åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för år 1907 anvisa ett

anslag af 20,000 kronor.

Departementschefen har under erinran om föregående Riksdagars

beslut angående anslag för nu ifrågavarande ändamål tillstyrkt aflåtande

af förevarande framställning och därvid tillika uttalat, att, därest

densamma af Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja, på sätt ock af

landtbruksstyrelsen hemställts, angående villkoren för anslagets åtnjutande

meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i fråga om det till föreningen

för innevarande år beviljade anslag, och sålunda, bland annat, föreskrifva,

att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden

skulle bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens

förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till

jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skulle i afseende

å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens

sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, borde tillkomma

landtbruksstyrelsen.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till understöd åt svenska mosskulturföreningen,

på extra stat för år 1907 anvisa

ett anslag af 20,000 kronor.

30:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, såsom

bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat

för år 1907 anvisa ett anslag af 100,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af utaf Eders Kungl. Maj:t gjord framställning

beviljade 1901 års Riksdag såsom bidrag till åtgärder i enlighet med

vissa af Eders Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder för höjande af

det mindre jordbiuket på extra stat för år 1902 ett anslag af 25,000

kronor. De åtgärder, som härvid afsågos, voro premiering af mindre

jordbruk och studieresor för mindre jordbrukare.

Samma belopp blef af 1902 års Riksdag för enahanda ändamål

på extra stat för år 1903 beviljadt.

Hos 1903 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning

om anvisande för år 1904 af ett till 50,000 kronor förhöjdt anslag till

åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, och åsyftades därmed

att möjliggöra vissa tillägg till de dittills vidtagna åtgärderna, inne
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

95

fattande utdelande vid premieringarna af — förutom penningpris — s. k.

premielån äfvensom beredande af understöd till kontrollföreningar.

Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning vann äfven Riksdagens bifall.

På grund af det liflig a intresse, hvarmed dessa åtgärder omfattades,

medgaf, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, 1904 års Riksdag,

att dylikt anslag fick för år 1905 utgå med ett till 70,000 kronor

förhöj dt belopp, därvid Riksdagen framhöll, hurusom de ändamål, för

hvilka ifrågavarande anslag vore afsedt, syntes Riksdagen väl ägnade

att främja det mindre jordbrukets utveckling och sålunda befordra ett

viktigt statsintresse.

Önskvärdheten af att bygga vidare på den sålunda lagda grunden

föranledde Eders Kungl. Maj:t att föreslå nästlidna års Riksdag att,

såsom ett ytterligare led i det med statsmedel understödda arbetet på

det mindre jordbrukets främjande, vidtaga närmare angifna åtgärder

till spridande af större yrkeskunskap bland landets småbrukare och

att för detta ändamål för innevarande år ytterligare höja här ifrågavarande

anslag med 15,000 kronor eller till 85,000 kronor. Riksdagen

biträdde detta Eders Kungl. Maj:ts förslag och anvisade såsom bidrag

till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för

år 1906 ett anslag af 85,000 kronor.

Efter landtbruksstyrelsens hörande behagade Eders Kungl. Maj:t

den 17 november 1905 utfärda nytt reglemente för med statsmedel

understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket samt kungörelse

angående statsanslag till dylika åtgärder.

Uti underdånig skrifvelse den 15 december 1905 har nu landtbruksstyrelsen

hemställt om beredande af medel för här ifrågavarande

ändamål jämväl för år 1907. Landtbruksstyrelsen har därvid anmält

att samtliga hushållningssällskap, med undantag af Norrbottens läns,

i enlighet med gällande föreskrifter till landtbruksstyrelsen inkommit

med berättelser öfver de åtgärder till höjande af det mindre

jordbruket inom sällskapens områden, som under nästlidna år af dem

blifvit vidtagna. Af dessa berättelser inhämtades, att för år 1905, för

hvithet år statsanslaget för ifrågavarande ändamål utgjort 70,000 kronor,

komme att tagas i anspråk, förutom för tryckningskostnader, som

landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 20 nästlidne november

anmält till gäldande från ifrågavarande anslag, kronor 430: —

till 550 pris ........................... ,,

,, 222 premielån .............. ,,

;, 52 kontrollföreningar ...........................

,, studieresor................................................

26,805

9,484

7,800

12,864

tillhopa kronor 57,383

78

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Om härtill lädes det Norrbottens läns hushållningssällskap af

Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 27 april nästlidna år af

ifrågavarande medel tillerkända anslag af 3,200 kronor, skulle, under

förutsättning att detta anslag i sin helhet blifvit taget i anspråk, af

statsmedel för år 1905 för ifrågavarande angelägenhet komma att utgå

60,583 kronor 78 öre.

Af hushållningssällskapens medel åter hade användts, oberäknadt

anslagen inom Norrbottens län äfvensom utgifter för kontrollföreningar

inom Kristianstads och Hallands län, hvarför uppgifter ännu icke

lämnats,

till

prisbelöningar .......................................

kronor

2,865: 50

J?

premielån ...............................................

2,223: —

öfriga kostnader för premiering (re- sor m. m.) .............................................

23,090: 29

V

96 kontrollföreningar..............................

y>

14,820: —

J?

studieresor..................................................

??

24,855: 35

tillhopa kronor 67,854: 14.

Af det sagda framginge, hvilket stort intresse hushållningssällskapen

visade för ifrågavarande angelägenhet, hvartill samtliga hushållningssällskapen

bidroge och åtnjöte statsunderstöd, därvid särskildt

syntes böra framhållas, att i de med statsmedel understödda premieringarna

deltoge samtliga hushållningssällskap, med undantag af Kalmar

läns norra samt Västerbottens läns hushållningssällskap, och att till

studieresor likaledes lämnats understöd af samtliga hushållningssällskap

förutom Malmöhus läns.

De för nästlidna år tillgängliga statsmedlen hade visat sig för

ändamålet tillräckliga, och landtbruksstyrelsen hade icke, hvad anginge

premieringarna och studieresorna, anledning att för år 1907 ifrågasätta

någon ökning af statsanslaget.

Beträffande åter kontrollföreningarna har fråga väckts om vissa

förändringar i till dem utgående understöd.

Sålunda har Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen

öfverlämnad skrift, dagtecknad den 23 sistlidne oktober, hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida af Riksdagen

för nästa och kommande år till understöd af kontrollföreningar kunde

äskas så stort anslag, att för framtiden icke blott organisations- utan

äfven årsanslag kunde af statsmedel till i verksamhet varande kontrollföreningar

utanordnas, till stöd för hvilken framställning anförts: att

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

97

kontrollföreningarnas nytta och nödvändighet för en rationell djuruppfödning

under de senaste åren allestädes vunnit odeladt erkännande,

hvithet erkännande funnit sitt uttryck uti Eders Kungi. Maj:ts nådiga

reglemente för den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen

inom riket af den 11 november 1904, där uti § 5 mom. 10 föreskrefves

för erhållande af hederspris och flockpris, att vissa härför erforderliga

sifferuppgifter borde styrkas genom utdrag af kontrollförenings räkenskaper;

att såväl stat som hushållningssällskap genom beviljande af

anslag sökt bidraga till bildandet och vidmakthållandet af dessa kontrollföreningar,

men att, under det att hushållningssällskapen för dylikt

ändamål anvisat såväl organisationsanslag som äfven årligt anslag under

visst antal år, utginge härför af statsmedel, enligt Eders Kungl. Maj:ts

nådiga kungörelse angående statsanslag till åtgärder för höjande af det

mindre jordbruket af den 30 oktober 1903, endast ett belopp en gång

för alla af 150 kronor; att, då erfarenheten emellertid gifvit vid handen,

att en del af med sålunda beviljadt anslag igångsatta kontrollföreningar

skulle utan fortsatt årsanslag komma att nedlägga sin verksamhet

dels på grund utaf ekonomiska svårigheter, dels emedan föreningarnas

nytta ej redan under de första åren hunnit gifva sig fullt till känna,

förvaltningsutskottet sett sig nödsakadt tillstyrka hushållningssällskapet

att ytterligare öka sitt anslag till understöd af kontrollföreningar, så

att årsanslag under sammanlagdt 7 år skulle kunna till dylik kontrollförening

utdelas, under de fyra sista åren dock minskadt med 20 procent

årligen; samt att genom en dylik ökning af anslaget hushållningssällskapets

medel skulle starkt tagas i anspråk, ett förhållande, som

med kontrollföreningarnas tillväxt än mer komme att göra sig kännbart.

Därjämte hafva hushållningssällskapens i november månad 1905 i

Stockholm samlade ombud hos Eders Kungl. Maj:t gjort framställning,

att Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska beviljande af medel

till beredande af årligt understöd åt kontrollföreningar med 25 öre för

hvarje konummer, som ägdes af föreningsmedlem med en ladugårdsbesättning

af högst 30 kor. Till stöd för denna framställning har anförts:

att Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, med

öfverlämnande af afskrift af sin förberörda underdåniga framställning,

hos ombuden anhållit, att jämväl ombuden måtte ingå till Eders Kungl.

Maj:t med framställning i enahanda syfte; att af skäl, som af Skaraborgs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sålunda anförts, och

då det jämväl inom de flesta öfriga hushållningssällskaps områden visat sig,

att de mindre jordbrukarne icke inginge uti kontrollföreningarna utan

att kraftigt understöd till täckande af de kontanta årstillskotten dem

Bill. till Biksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bereddes, funne ombuden det vara synnerligen önskvärdt, att lämpligt

anpassade årsanslag af statsmedel tilldelades de kontrollföreningar inom

landet, som kunde finnas vara i behof däraf, i syfte att den för jordbruksnäringen

gagnande verksamhet, som af kontrollföreningarna utöfvades,

måtte i möjligaste mån komma jämväl de*mindre jordbrukarne

till godo; att för att ernå detta mål de årliga statsbidragen syntes böra

utgå i sådan form, att de hufvudsakligen medförde lättnad för de mindre

jordbrukarne inom kontrollföreningarna, hvilket lämpligast syntes kunna

ske därigenom, att dylika föreningsmedlemmars egna kontanta årstillskott

minskades med belopp, motsvarande statsbidragen; att ombuden

i sådant afseende föresloge, att rikets hushållningssällskap sattes i tillfälle

att af statsmedel understödja kontrollföreningar med årsanslag,

utgående med 25 öre för hvarje konummer, tillhörande föreningsmedlem,

som ägde en ladugårdsbesättning af högst 30 kor; samt att, enligt hvad

ombuden kunde antaga, ett belopp af 50,000 kronor årligen syntes blifva

tillräckligt för täckande af de utaf statsmedel sålunda utgående årsanslagen

till kontrollföreningar.

Vidare har Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift instämt i Skaraborgs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts förberörda framställning,

under uttalande att det ifrågasatta årsanslaget syntes böra komma det

mindre jordbruket till godo.

Södermanlands läns hushållningssällskap har uti en till Eders

Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen öfverlämnad skrift hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte taga under ompröfning, huruvida icke

ökadt statsunderstöd kunde beredas åt kontrollföreningar dels genom

mildring i nu fastställda fordringar för erhållande af organisationsbidrag,

dels ock i form af årligen utgående understöd till samtliga

för erhållande af organisationsanslag kvalificerade föreningar; och

har hushållningssällskapet till stöd härför anfört: att på grund af

den stora betydelse, som kontrollföreningsverksamheten ägde för nötboskapsskötseln,

de flesta af rikets hushållningssällskap gjort icke obetydliga

uppoffringar för understödjande af denna rörelse, som äfven

Riksdagen med anslag gynnat; att den af Eders Kungl. Maj:t genom

den i nådiga reglementet för nötboskapspremieringen den 11 november

1904 meddelade föreskrift, hvarigenom utdrag ur kontrollförenings

räkenskaper tillerkänts vitsord beträffande mjölkegenskaperna hos de

djur, som underkastats kontroll, utan tvifvel komme att verksamt bidraga

till dessa föreningars ytterligare utbredning, men tillika syntes

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

99

mana till beredande af ökade tillfällen för det stora flertalet djurägare

att blifva delaktiga af de fördelar, som kontrollverksamheten erbjöde;

att Södermanlands läns hushållningssällskap sedan år 1901 understöd!

samtliga kontrollföreningar inom länet med såväl organisationsbidrag

som bidrag till föreningarnas årskostnader; att antalet föreningar inom

länet för närvarande uppginge till 28 och att sällskapets utgifter för detta

ändamål säkerligen komme att för innevarande år öfverstiga 5,000

kronor; att, då antagligt vore, att föreningarnas antal fortfarande komme

att stiga, men sällskapets tillgångar på intet sätt medgåfve, att så stort

belopp årligen utginge för detta ändamål, hade nyligen den inskränkning

måst vidtagas, att sällskapets årsbidrag till hvarje förening efter

hand minskades, tills det nedgått till hälften af dess ursprungliga ber

lopp; att hushållningssällskapet understödde äfven särskildt de mindre

jordbrukare, som vore medlemmar af kontrollförening, pa det sätt, att

de erhölle ersättning för sina kontanta utgifter intill ett belopp af

1 krona 25 öre om året för hvarje ko, dock med skyldighet för mindre

jordbrukare liksom för de större att vid kontrollassistentens besök,

hvilka i regel återkomme två gånger i månaden, lämna honom såväl

fri skjuts som kost och bostad; att denna skyldighet, uppskattad i

penningar, syntes uppgå till flera gånger den kontanta utgift, för hvilken

de erhölle ersättning, särskildt i betraktande däraf att skjuts måste

utgå äfven under den för jordbruket brådaste tiden; att. då således de

mindre jordbrukarnes uppoffringar för deltagande i kontrollförening

måste anses vara jämförelsevis betydliga, det också inom detta län visat

sig vara förbundet med stora svårigheter för kontrollföreningarna att

såsom medlemmar förvärfva mindre jordbrukare och att af samtliga 28

föreningar endast 8 uppfyllt föreskrifna villkor för erhållande af

statsbidrag; att å andra sidan det knappast vore någon vinst för en

kontrollförenings ekonomi, om mindre jordbrukare inginge såsom medlemmar,

enär deras bidrag till de gemensamma utgifterna, hvithet utginge

efter antalet kor, blefve högst obetydligt i förhållande till den

tid, de toge kontrollassistenten i anspråk; samt att hushållningssällskapet,

som betraktade kontrollverksamheten såsom en af de mäktigaste häfstänger

för höjande af ladugårdarnas afkastning och nötboskapens fortgående

förädling, såge sig urståndsatt att för framtiden så som önskligt

vore främja denna verksamhet och icke s.åge någon annan utväg till

dess fortsatta uppehållande och vidare spridning, särskildt bland de

mindre jordbrukare, än att ökadt understöd från statens sida bereddes.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har uti

en till I Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshaf
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vande i nämnda län med underdånig skrifvelse af den 5 december 1905

öfverlämnad skrift, med åberopande af Skaraborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskotts förberörda hemställan och då inom Västerbottens

län intresset för bildande af kontrollföreningar vore ganska

lifligt, ehuru först under 1905 års höst länets första kontrollförening

kommit till stånd, förklarat att, med hänsyn till hushållningssällskapets

stora och många för länets utveckling nödiga utgifter och för hvarje

år mer och mer begränsade tillgångar, förvaltningsutskottet instämde

uti förenämnda af Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hos Eders Kungl. Maj:t gjorda underdåniga hemställan.

Härjämte har Älfsborgs läns södra hushållningssällskap uti en

till Eders Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen öfverlämnad

skrift, i anslutning till Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts

förberörda framställning i ämnet, anhållit, att Eders

Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke af Riksdagen

kunde för kommande år äskas så stort anslag till i verksamhet varande

kontrollföreningar, att det kunde utanordnas till dessa icke blott organisationsanslag

utan äfven årsanslag.

Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse af den 15 december

1905 har landtbruksstyrelsen yttrat sig öfver dessa från hushållningssällskapens

sida gjorda framställningar. Landtbruksstyrelsen har därvid

anfört följande.

Beträffande frågan om ökadt tillfälle till understöd för kontrollföreningar

finge landtbruksstyrelsen, som från hushållningssällskapens

sekreterare infordrat uppgifter angående dylika föreningar och hvad

därmed ägde sammanhang, i underdånighet erinra, hurusom, enligt

Eders Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för med statsmedel understödda

åtgärder till höjande af det mindre jordbruket samt Eders Kungl.

Maj:ts nådiga kungörelse angående statsanslag till åtgärder för höjande

af det mindre jordbruket af den 30 oktober 1908, statsbidrag till bestridande

af kostnaderna för organisationen af kontrollförening utginge

med 150 kronor till hvarje förening, under villkor, att kontrollförening

skulle bestå af minst 10 innehafvare af ladugårdar med ett sammanlagdt

koantal af högst 500 samt att ett efter antalet af samtliga

föreningsmedlemmars kor lämpadt årsanslag, sålunda beräknadt, att

föreningsmedlemmarnas egna kontanta årstillskott komme att belöpa

sig till omkring 1 krona för ko, skulle vara föreningen af vederbörande

hushållningssällskaps medel beviljadt.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

Nedanstående tabell utvisade kontrollföreningsrörelsens utveckling

inom de olika sällskapens områden.

Hushållningssällskaps-

område

Antal

för-

enin-

gar

Antal

medlem-

mar

Medlem- mar med

ladugårds- besättning

ej öfver- stigande

30 kor

Antalet

kor, som

under-

kastas

kontroll

Koantal,

som äges

af med- lemmar

med ladu- gårds- besättning

af högst

30 kor

Kontrollkostnad

för ko

lägst

högst

medel-

tal

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Stockholms läns . . .

13

122

45

5,684

853

0.90

2.—

1.35

Uppsala „ . . .

11

112

31

5,619

585

—

—

1.10

Södermanlands läns .

28

316

146

12,533

2,571

1.23

2.71

1.85

Östergötlands „ ..

24

226

79

10,813

1,715

1.03

1.66

1.30

Jönköpings läns . . .

12

151

108

3,980

1,804

—

—

1.43

Kronobergs „ . . .

3

31

15

1,304

265

1.10

1.80

1.45

Kalmar läns norra . .

4

26

10

1,707

209

—

—

1.34

Kalmar „ södra. .

5

(61)

(34)

(1,944)

(564)

1.10

1.80

1.45

Gottlands läns . . . .

4

64

58

879

573

—

—

1.93

Blekinge „ . . . .

9

149

123

3,452

1,910

—

—

1.60

Kristianstads läns . .

26

363

270

10,477

3,575

0.70

2.47

1.45

Malmöhus „ . .

92

1,238

956

33,197

13,821

1.20

1.80

—

Hallands ,, . .

13

176

123

5,339

1,975

—

—

1.50

Göteborgs och Bohus

läns.........

6

77

56

1,706

725

—

—

1.78

Alfsborgs läns norra

4

29

11

1,321

202

—

—

2.69

„ södra

5

70

60

1,300

776

—

—

2.30

Skaraborgs läns . .

23

214

120

7,892

2,020

1.25

1.50

—

Värmlands „ . .

10

88

36

3,221

550

—

—

1.40

Örebro „ . .

6

72

35

2,674

687

1.—

1.50

1.21

Västmanlands,, . .

10

130

95

3,637

1,593

0.99

2.06

1.48

Kopparbergs ,, . .

4

60

55

1,450

330

1.05

1.50

1.27

Gäileborgs ,, . .

5

76

71

1,053

793

2.-

3.50

—

Västernorrlands läns

1

13

12

141

174

—

—

2.70

Jämtlands läns . . .

8

78

78

734

734

3.50

4.—

3.7 5

Västerbottens läns.

1

17

13

405

114

—

—

—

Norrbottens „ .

4

74

72

718

(638)

—

—

—

Summa 331

4,033

| 2,712

123,180

39,756 j

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Af denna tabell syntes framgå, att kontrollföreningarna inom de

flesta län ej ännu vunnit den spridning bland de mindre jordbrukarne

inom landet, som önskligt vore. Anledningen därtill vore otvifvelaktigt,

dels att de mindre jordbrukarne ännu ej kommit till insikt om hvilken

stor ekonomisk betydelse, ifrågavarande kontroll af de olika djurens

produktionsförmåga samt ntfordringens räntabilitet ägde, dels ock att

mången mindre jordbrukare ansåge, att kostnaderna för kontrollarbetet

blefve honom för höga. Under sådana förhållanden och då kontrollföreningsverksamheten

vore en af de kraftigaste häfstängerna till kreatursskötselns

höjande, syntes det landtbruksstyrelsen att ytterligare åtgärder

från statens sida borde vidtagas för att befordra denna angelägenhet,

men att dessa icke behöfde riktas på annat mål än att söka bibringa

de mindre jordbrukarne i större utsträckning än hittills kännedom och

erfarenhet om kontrollens betydelse i förevarande afseende och ej heller

behöfde utsträckas längre än under de första åren af kontrollens utöfvande

inom hvarje ladugårdsbesättning eller så länge, att vederbörande

mindre jordbrukare borde kunna antagas hafva förvärfvat sagda kännedom

och erfarenhet.

Med ledning af denna grundsats syntes i första rummet böra

bestämmas, hvilka kreatursägare skulle anses berättigade att åtnjuta

statsbidrag till kontrollering af sina ladugårdar. Härvid kunde det

synas, som om begränsningen borde bestämmas på enahanda sätt, som

föreskrifvits i fråga om rätten för djurägare att vid nötboskapspremieringsmöte

deltaga med såväl handjur som hondjur i täflingarna om

alla slags pris, eller hänföra sig till ett visst ägo- eller besittnings välde.

Då emellertid reglementet för sagda premiering lämnade hushållningssällskap

öppet att kunna under vissa förhållanden få den allmänna

föreskriften i detta hänseende i viss mån lämpad efter ortens förhållanden,

syntes svårigheter möta att använda samma grund för rättigheten till

statsunderstöd i förevarande fall. Härtill komme ytterligare den omständigheten,

att det ofta mötte svårighet att afgöra, hvilken areal

vederbörande kreatursägare innehade, medan däremot kontrollförenings

räkenskaper lämnade bestämda uppgifter angående antalet kor inom

hvarje ladugårdsbesättning, som varit underkastad kontroll. Häraf

följde, att den af hushållningssällskapens ombud föreslagna grunden i

förevarande afseende eller koantalet vore den lämpligaste, och landtbruksstyrelsen

ansåge, att detta koantal borde bestämmas till högst 25

eller det antal kor, som högst kunde antagas förefinnas hos de djurägare,

hvilka ägde rätt att vid premieringsmöte deltaga med såväl

handjur som hondjur i täflingarna om alla slags pris.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

103

Hvad storleken af statsbidraget beträffade, hade ombuden enligt

det föregående föreslagit detsamma till 25 öre för hvarje konummer.

Äfven om såsom villkor för erhållande af statsunderstöd i förevarande

fall skulle bestämmas, att hushållningssällskapen skulle bidraga med

samma belopp som det erhållna statsbidraget, syntes det understöd,

som kreatursägaren vid sådant förhållande skulle få åtnjuta, i de flesta

fall blifva alldeles för litet, för att det med statsanslaget åsyftade

ändamålet på detta sätt skulle kunna vinnas. Enligt ofvanstående

tabell understege nämligen kontrollkostnaden i några enstaka fall 1

krona för ko, men uppginge i vissa delar af landet ända till 3 kronor

50 öre — 4 kronor för ko. I medeltal uppginge samma kostnad till

1 krona 60 öre för ko, hvartill ytterligare k om me kosthåll m. m. för

kontrollassistenten, hvithet kunde beräknas till minst 1 krona för

hvarje besök eller omkring 18 kronor om året. Kostnaden för kontroll

af en mindre kreatursbesättning om 20 kor skulle alltså i medeltal

blifva 50 kronor, hvartill bidrag af stat och hushållningssällskap skulle

enligt ombudens förslag utgå med ett sammanlagdt belopp af endast

10 kronor. Då ett dylikt bidrag sannolikt ej skulle väsentligen öka

de mindre jordbrukarnes ingående i kontrollföreningar, syntes det

landtbruksstyrelsen att, om någon fördel med statsbidraget skulle stå

att vinna, detsamma borde utgå med ett belopp af intill 50 öre för

ko och att här, liksom i andra likartade fall, såsom villkor för statsbidragets

åtnjutande borde stadgas, att inom orten skulle tillskjutas

lika belopp som statsbidraget. Vid beräkningen af dessa sällskapens

bidrag borde dock äfven få tagas i betraktande de anslag, sällskapen

lämnade åt själfva kontrollföreningarna, försåvidt desamma belöpte å

medlemmar, som ägde högst 25 kor.

Vidkommande den tid, dylika statsbidrag skulle kunna åtnjutas,

ville landtbruksstyrelsen erinra, hurusom eu granskning af de olika

former, under hvilka sällskapens bidrag för närvarande utginge, visade,

att en stor del af hushållningssällskapen inskränkt sina anslag till

kontrollföreningarna till vissa år från kontrollföreningarnas bildande,

vanligen 3 till 5 år, tydligen med hänsyn därtill, att kontrollverksamheten,

sedan dess betydelse blifvit känd, ej syntes behöfva eller ens

borde vidare uppehållas med understöd af allmänna medel. Statsbidraget

syntes ej heller böra utgå under längre tid än fyra år.

Då det vore af största vikt, att kontrollverksamheten stode under

hushållningssällskapets inseende och ledning, borde bestämmas, att

statsbidrag utginge endast till kreatursägare, som vore medlem af en

kontrollförening, hvars stadgar blifvit upprättade i öfverensstämmelse

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

med af förvaltningsutskottet fastställda grunder, och. att kontrollarbetet

utfördes "af en därtill behörigen utbildad, af förvaltningsutskottet godkänd

assistent, för hvilken samma utskott utfärdat instruktion.

Under förutsättning att statsbidraget skulle utgå under de fyra

närmaste åren efter det kreatursinneliafvaren inträdt i kontrollförening,

skulle, då detta i de flesta fall ägde rum under oktober månad, statsunderstödet

under år 1907 komma att utgå till sådana kreatursinnehafvare

med en besättning af högst 25 kor, kvilka inträdt i kontrollförening

efter den 1 oktober 1903. Då kontrollföreningarna i de allra

flesta fall började sin verksamhet med oktober månad, syntes det för

beräkning af det koantal, för hvilket statsbidrag kunde komma att

utgå under år 1907, först böra tillses, huru många kontrollföreningar

kunde antagas vara bildade under åren 1903,

1904, 1905 och

Det visade sig då, att

under år 1903 bildades ...............................

51 föreningar,

„ „ 1904 „ .................................

86 „

,, ,, 1905 före den 1 november.........

60

Under förutsättning att under år 1906

komme att bildas.........................................

70

skulle hela ifrågavarande antal komma

att uppgå till...............................................

267

Enligt här ofvan intagna tabell uppginge antalet kor, som under

november månad nästlidna år tillhörde kontrollförenings medlemmar

med besättningar af högst 30 kor, tillhopa till 39,756, fördelade på

331 föreningar. Antalet kor, tillhörande föreningsmedlemmar med

ladugårdsbesättningar af högst 25 kor, kunde visserligen ej med säkerhet

uppgifvas, men syntes ej öfverstiga 35,000, motsvarande i medeltal

106 kor inom hvarje förening. Om detta tal lades till grund för beräkningen

af antalet kor, tillhörande medlemmar med ett koantal af

högst 25 kor inom de 267 kontrollföreningar, som enligt det föregående

beräknats hafva bildats under åren 1903—1906, skulle sagda

antal utgöra 28,302, hvadan för år 1907 borde finnas för ändamålet

af statsmedel tillgängligt ett belopp af 14,151 kronor eller i rundt tal

15,000 kronor.

Förutom att genom ökade ekonomiska fördelar söka förmå de

mindre jordbrukare att ingå i kontrollföreningar, ansåge landtbruksstyrelsen,

i likhet med Södermanlands läns hushållningssällskap i dess

förberörda framställning, det vara af vikt för ifrågavarande angelägenhet,

att någon nedsättning medgåfves i antalet ladugårdsinnehafvare, som

enligt det föregående minst fordrades för att statsbidrag måtte kunna

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

lämnas till bildandet af en kontrollförening. Erfarenbeten både nämligen

visat, att det ofta mötte svårighet att bilda en dylik förening, om

härför fordrades ett så stort antal ladugårdsinnehafvare som 10. Det

syntes därför landtbruksstyrelsen lämpligt, att detta antal nedsattes

från 10 till minst 8. En sådan nedsättning kunde icke afsevärdt

inverka på anslagsbebofvet.

Landtbruksstyrelsen har uti sin ofta berörda skrifvelse af den 15

december 1905 slutligen anfört följande. 5

Under år 1906 skulle från förevarande anslag jämväl lämnas bidrag

till undervisningskurser för mindre jordbrukare, i hvilket afseende;

någon erfarenhet om beloppet ännu icke förelåge, men hvarför kostnaden

enligt den utredning, som förelegat vid fattandet af Riksdagens

beslut i ämnet, skulle uppgå till 15,000 kronor, hvilket belopp således

borde inberäknas bland de medel, som borde af Riksdagen för år

1907 äskas.

Med ledning af hvad i det föregående anförts och då, med stöd

af hvad ofvan antydts, anledning icke funnes att för år 1907 begära

lägre anslag af Riksdagen till främjande af förevarande angelägenhet

i de afseenden, som blifvit tillgodosedda genom Riksdagens beslut

angående 1906 års anslag, eller 85,000 kronor, samt till understöd åt

sådana medlemmar i kontrollföreningar, hvilkas koantal icke öfverstege

25, enligt hvad ofvan visats, erfordrades statsmedel tillbelopp af 15,000

kronor, borde af Riksdagen för år 1907 för tillgodoseende af ifrågavarande

angelägenhet äskas ett belopp af 100,000 kronor.

Efter det landtbruksstyrelsens förberörda underdåniga utlåtande af

den 15 december 1905 afgifvits, hafva till Eders Kungl. Maj:t inkommit

framställningar från ett flertal hushållningssällskap i syfte att bereda

ökadt understöd åt kontrollföreningar.

Att hushållningssällskapen med lifligt intresse omfatta det arbete

på det lilla jordbrukets främjande, som nu pågår rundt om i värt

land, framgår otvetydigt af det ofvan anförda. Det kanske mest

påtagliga vittnesbördet därom torde man finna i de afsevärda belopp,

som hushållningssällskapen af egna medel för ändamålet tillskjuta utöfver

dem beviljade statsbidrag. Då nu dessa statens och hushållningssällskapens

gemensamma uppoffringar för förbättrandet af hushållningen

å de många öfverallt i landet spridda småbruken obestridligen visat

sig fruktbärande — något hvarom bland annat de berättelser öfver

inom sällskapen vidtagna åtgärder i dylikt syfte, som till landtbruksstyrelsen

afgifvits, tydligt bära vittne — synes det mig, att medel

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sand. 1 Afd. IQ Raft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

jämväl under år 1907 böra finnas för här ofvan angifna ändamål tillgängliga.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag anledning icke nu

föreligga att med hänsyn till premieringen af mindre jordbruk, studieresorna

för mindre jordbrukare eller spridandet bland dem af större

yrkesskicklighet föreslå höjning i det för innevarande år anvisade anslaget.

Hvad åter kontrollföreningarna angår, synes äfven mig det för

dem beräknade understödet af statsmedel böra utgå med något större

belopp än hittills ägt rum och enligt i viss mån ändrade grunder. De

gångna årens erfarenhet om dessa föreningars gagn, som visar sig icke

endast däri, att inom de i dem upptagna ladugårdarna den för ko

producerade mängden af såväl mjölk som smörfett ökas, utan äfven däri,

att genom införandet af en mera rationell utfodring, produktionskostnaden

för kilogram mjölk och smör väsentligt nedbringas, gör det nämligen

i hög grad önskligt, att landets småbrukare så allmänt som möjligt

begagna sig af det verksamma bistånd till förbättrande af ladugårdsskötselns

ekonomi, som här erbjudes dem. Att detta icke hittills ägt

rum i den utsträckning, man skulle önska, torde, såsom landtbruksstyrelsen

framhåller, i väsentlig mån vara beroende på de kostnader,

som medlemskapet i en kontrollförening i regel vållar en mindre jordbrukare;

och då å ena sidan dessa kostnader icke utan ökadt bidrag

nämnvärdt kunna nedbringas och å andra sidan hushållningssällskapens

offervillighet redan nu är så starkt tagen i anspråk, att bidrag till

högre belopp från dem svårligen kunna påräknas, synes mig det af

hushållningssällskapen och deras ombud framställda, af landtbruksstyrelsen

understödda krafvet på statens mellankomst vara fullt befogadt

och väl grundadt.

Den af landtbruksstyrelsen föreslagna höjningen i det till dessa

föreningar utgående understödet af statsmedel anser jag vara väl afvägd,

och då anledning finnes antaga, att såväl de grunder för anslagets

beräknande som de villkor för dess åtnjutande, som af landtbruksstyrelsen

föreslagits, skola medföra åsyftad verkan och i ännu högre

grad än hittills varit fallet låta kontrollföreningarnas betydelse för

höjandet äfven af det mindre jordbruket göra sig gällande, synes mig

här ifrågavarande anslag böra bestämmas till det belopp, hvarom

landtbruksstyrelsen gjort hemställan^

Såsom ofvan meddelats, är o de åtgärder till höjande af det mindre

jordbruket, hvilka ifrågavarande anslag är afsedt att understödja, dels

premiering af mindre jordbruk, dels åstadkommande af kontrollföreningar,

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 107

dels anordnande af studieresor, dels ock undervisning för mindre jordbrukare.

Enligt kung!. kungörelsen den 17 november 1905 angående statsanslaget

till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket må af statsmedel

till hushållningssällskap endast utgå bidrag motsvarande

i fråga om premiering penningpris intill ett belopp af 50 kronor

för hvarje premie samt premielån intill hälften af den utaf premieringsnämnd

beräknade kostnaden för det förbättringsarbete, för hvars utförande

lånet lämnats, dock ej till högre belopp än 75 kronor,

i fråga om understöd åt kontrollförening ett belopp af 150 kronor

till hvarje dylik förening, åt hvilken understöd beviljas;

i fråga om studieresor, kostnader för ledares och deltagares resor

a järnväg inom Sverige i tredje klass och

i fråga om undervisning, högst hälften af den summa, hvartill

kostnaderna för undervisningen uppgått.

Förenämnda den 17 november 1905 har Kungl. Maj:t, såsom i

statsrådsprotokollet upplyses, äfven utfärdat förnyadt reglemente för

ifrågavarande åtgärder till höjande af det mindre jordbruket. I detta

reglemente föreskrifves, bland annat, att premieringsnämnden, som

enligt det föregående reglementet alltid skulle utgöras af tre personer,

hädanefter kan under vissa förutsättningar bestå af endast två personer,

däraf en ordförande. Genom tillämpning af denna föreskrift föreställer

sig utskottet, att premieringsnämndens resekostnader, Indika, enligt

hvad utskottet trott sig finna, varit alltför höga och icke stått i skäligt

förhållande till de utdelade premiernas storlek, böra kunna i väsentlig

mån nedbringas.

Under uttalande häraf får utskottet, som med hänsyn till vikten

af det med förevarande anslag afsedda ändamål ansluter sig till Kungl.

Maj:ts framställning, hemställa,

att Riksdagen må, såsom bidrag till åtgärder

för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat

för år 1907 anvisa ett anslag af 100,000 kronor.

31:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understödjande

af P. Jönson-JRösiös undervisningsverksamhet i jordbruk och landtmannanäringar,

att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas,

på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådprotokollet

anfört följande:

Särskilt

anslag till

spridande af

kunskap i

jordbruk och

landtmannanäringar.

[31-]

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Det mindre jordbrukets störa betydelse bar allt mer framträdt

och dess stödjande har från statens sida vunnit beaktande dels genom

underlättande af bildandet af mindre jordbruk och dels genom åtgärder,

afseende förbättrandet af jordbrukets drift. Bland de viktigaste af

dessa senare åtgärder torde vara de, som åsyfta att sprida kunskaper i

till landtliushållningen hörande ämnen. Jag har förut i annat sammanhang

redogjort för de olika former af undervisning för jordbrukets idkare,

till hvilka staten lämnar understöd. Från och med innevarande år

kommer sålunda den verksamhet, som hushållningssällskapen utöfva

för att sprida kunskaper bland idkare af mindre jordbruk genom anordnande

af kortare kurser, vid hvilka långt flera än vid de fasta

tandtmannaskolorna med sina jämförelsevis långa kurser kunna undervisas,

att vinna understöd från anslaget till höjande af det mindre jordbruket.

A id sidan af denna hushållningssällskapens verksamhet för att

sprida kunskaper ut i bredare lager har emellertid uppstått en under

ännu friare former bedrilven undervisning. Jag syftar härvid särskildt

på den verksamhet, som under åtskilliga år utöfvats och ännu utöfvas

af landtbruksskoledirektören P. Jönson-Rösiö. Om betydelsen af denna

undervisning och om det växande intresse, med hvithet den omfattats,

får man en klar föreställning genom kursernas och elevernas växande

antal. Enligt hvad jag inhämtat, hölls den första kursen för småbrukare

i januari 1895 och räknade 2 deltagare. År 1904 höllos tio kurser på

olika platser inom landet med tillhopa omkring 2,200 deltagare och dessutom

57 enstaka föredrag. Antalet sådana kurser har för åren 1895—1905

uppgått till 35, vid hvilka 7,960 elever utan ersättning undervisats.

Under åren 1888—1905 har Jönson-Kösiö hållit 22 fullständiga landtbruksskolekurser

med tillhopa 660 elever, häraf åtskilliga mot nedsatt

eller ingen afgift. För folkskollärare och lärarinnor hafva särskilda

kurser gifvits utan afgift. Därjämte hafva å olika platser af JönsonRösiö

hållits enstaka föredrag till ett antal af 322.

Om den betydelse, som af småbrukarne själfva tillägges JönsonRösiös

verksamhet, bär en af Södermanlands småbrukarförening gjord

framställning om statsunderstöd åt Jönson-Kösiö vittne. Föreningen

har i denna framställning, med framhållande att hans ambulatoriska

masskurser hållits kostnadsfritt, anhållit om aflåtande af proposition

till Riksdagen om ett statsunderstöd en gång för alla af 25,000 kronor

såsom en tacksamhetsgärd för hvad han uträttat för det svenska landtbrukets

och jordbrukarklassens höjande och såsom en uppmuntran

till fortsatt arbete för samma stora mål.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

Till denna framställning hafva instämmande uttalanden gjorts dels

af åtskilliga innehafvare af arbetarbostäder och trädgårdstomter inom

Klosters socken af Södermanlands län, dels af föreningen af småbrukare

■i samma socken, dels af åtskilliga jordbrukare inom Länna socken af

nämnda län, dels ock af Länna socknemän.

Landtbruksstyrelsen har uti afgifvet infordradt utlåtande af den

6 december 1905 i ämnet anfört, hurusom styrelsen rörande JönsonRösiö

hade sig bekannt, att han genom föredrags hållande inom olika

delar af vårt land angående landtbruk och därmed sammanhängande

ämnen lyckats i hög grad intressera jordbrukare, särskildt småbrukare,

för deras handtering samt att han vid en af honom upprättad skola,

som för närvarande vore belägen vid Hagaberg i Jönköpings län, under

en följd af år meddelat kostnadsfri undervisning åt småbrukare samt

folkskollärare och folkskollärarinnor jämte andra elever och äfven vid

denna undervisning ådagalagt samma förmåga att intressera sina åhörare

för landtbruket. För sin del erkände landtbruksstyrelsen till fullo den

nytta för det svenska landtbruket, som Jönson-Rösiö på detta sätt

åstadkommit. Det oaktadt funne styrelsen icke lämpligt, att en statsbelöning,

på sätt föreslagits, tilldelades honom. Det gagn, som en

enskild person genom sin verksamhet tillskyndade sitt fädernesland,

syntes nämligen icke böra genom en penningbelöning liksom betalas.

Dessutom skulle en sådan belöning framstå såsom en orättvisa mot

andra enskilda personer, som utöfvat en minst lika gagnande verksamhet

för landet på jordbrukets eller andra områden, men icke erhölle

något motsvarande erkännande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att förevarande framställning icke måtte till

någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag icke en statsbelöning

vara den lämpliga formen för understödjande af en enskild persons

verksamhet, men är en sådan verksamhet af särskildt gagnande beskaffenhet

för det allmänna, synes mig däremot staten icke böra

undandraga sig att genom understöd i mån af behof betrygga dess fortvaro.

Jag anser mig således visserligen icke kunna tillstyrka den ifrågasatta

belöningen åt Jönson-Rösiö, men å andra sidan kan jag till fullo vitsorda

omfattningen af hans förut omförmälda verksamhet och i allo instämma

i landtbruksstyrelsens om samma verksamhet uttalade omdöme, och det

synes mig som om den af honom använda form för meddelande af

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

undervisning vore ett behöflig! komplement till den hittills af staten

understödda undervisande verksamheten och såsom sådant kunde af

staten stödjas.

Jönson-Rösiö har till största delen bedrifvit sin verksamhet utan

annan ersättning än för direkta utgifter. Huruvida han äfven i framtiden

skall se sig i stånd att under dylika betingelser fortsätta sin

gagnande verksamhet, torde icke nu kunna afgöras. Det synes mig

dock högeligen önskligt, att medel bereddes för att sätta Eders Kungl.

Maj:t i tillfälle att vid behof lämna stöd åt denna friare form af undervisning.

Jag anser således, att framställning om anvisande af medel

bör göras till Riksdagen. Till hvilken omfattning stöd kan erfordras

för Jönson-Rösiös verksamhet, kan icke nu tillförlitligen bedömas, och

jag anser därför en viss försiktighet vid anslagets bestämmande vara

af nöden. Ett belopp af 5,000 kronor har emellertid synts mig för ändamålet

erforderligt. Några villkor anser jag icke böra fästas vid anslaget.

Jag anser mig nämligen böra framhålla, hurusom friheten från fastslagna

former, hvarigenom undervisningen kan lämpas bättre efter behofvet

i olika fall, torde vara betingelsen för framgång och det är

därför af vikt, att denna frihet icke bindes genom några en gång för

alla fastslagna villkor. Anslaget bör således stå till Eders Kungl. Maj:ts

förfogande att efter sig företeende omständigheter användas för sitt

ändamål.

Då utskottet finner det icke vara tillrådligt, att med statsmedel

understödja en verksamhet af så enskild natur som den af JönsonRösiö

bedrifna, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till hvad

Kungl. Maj:t i omförmälda afseende föreslagit utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Fortgående 32:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till bere
5Zingar!

dande af medel till (»kadi statsbidrag för år 1907 till fortgående smör[32.

] profningar, att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet användas,

på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 10,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Under en följd af år har Eders Kungl. Maj:t anvisat medel till

smörprofningar i Malmö och Göteborg. Detta understöd utgick till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

in

och med år 1904 helt och hållet från anslaget till befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar med belopp, som för

nämnda och närmast föregående år bestämts till 15,000 kronor. Sedan

emellertid smörprofningarnas styrelse inkommit med framställning om

ökadt anslag i anledning af de ökade kostnader, som sammanhängde

med införandet af ett smörmärlce, behagade vid ärendets föredragning

den 15 juli 1904 Eders Kungl. Maj:t till fortgående smörprofningar i

Malmö och Göteborg under år 1905 anvisa ett belopp af 20,000 kronor

under villkor, bland annat, att ett inregistreradt skyddsmärke för

svenskt exportsmör tillhandakölles sådana mejerier, som därtill vore

berättigade, samt att landtbruksstyrelsen skulle äga fastställa regler

för smörprofningarna och bestämma villkoren för rätt att använda omförmälda

skyddsmärke. Därjämte anbefalldes statskontoret att af berörda

belopp utanordna 15,000 kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar samt 5,000 kronor förskottsvis

af under händer varande medel mot framtida ersättande.

Landtbruksstyrelsen utfärdade därefter den 7 september 1904

åtskilliga bestämmelser rörande smörprofningarna och föreskref därvid

regler och villkor för begagandet af smörmärket, bland annat, att

under det första året, märket komrne i bruk, eller alltså år 1905

märket finge begagnas utaf innehafvare af alla sådana mejerier,

som föregående år deltagit i smörprofningarna och därunder uppfyllt

vissa fordringar å smörets kvalitet.

Då smörprofningarnas styrelse därefter gjorde framställning om

anslag för år 1906, erinrade styrelsen, att tidigare uppgjord kostnadsberäkning

hvilade på den förutsättning, att endast de mejerier, som i

medeltal exporterade minst två drittlar i veckan, skulle blifva berättigade

att deltaga i profningarna samt att använda smörmärket. Emellertid

hade från flera håll uttalats önskvärdheten, att äfven mindre

mejerier måtte kunna blifva berättigade därtill. Härigenom skulle

emellertid kostnaderna icke oväsentligt ökas. För åvägabringande af

erforderliga medel anhöll styrelsen om ett statsbidrag för innevarande

år af 25,000 kronor.

Vid underdånig anmälan af denna framställning den 14 januari

1905 uttalade dåvarande departementschefen sin anslutning till det af

smörprofningarnas styrelse gjorda uttalandet om önskvärdheten af en

utsträckning jämväl till mindre mejerier af rätten till smörmärket. För

att möjliggöra detta hemställde departementschefen, att framställning

borde göras till riksdagen om anvisande af de medel, som erfordrades

utöfver de dittills af Eders Kungl. Maj:t från anslaget till befräm
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jande af jordbruk och landtmannanäringar anvisade 15,000 kronor

årligen.

I enlighet med Eders Kung!. Maj:ts därom aflåtna proposition

beviljade Riksdagen på extra stat för år 1906 dels till ersättande af

utaf statskontoret förskjuten del af statsbidrag för år 1905 till fortgående

smörprofningar ett belopp af 5,000 kronor, dels ock till beredande

af medel till ökadt statsbidrag för år 1906 till berörda smörprofningar

ett belopp af 10,000 kronor.

Den 2 december nästlidna år anvisade Eders Kungl. Maj:t till

fortgående smörprofningar i Malmö och Göteborg under innevarande

år 25,000 kronor, däraf 15,000 kronor från anslaget till befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar samt återstående 10,000

kronor från det af Riksdagen på extra stat för innevarande år för

ändamålet beviljade anslag. Eders Kungl. Maj:t föreskref därvid såsom

villkor, bland andra, att ett inregistreradt skyddsmärke för svenskt

exportsmör skulle tillhandahållas alla regelbundet exporterande mejerier,

som uppfyllde föreskrifna villkor i afseende å smörets kvalitet.

Uti underdånig skrifvelse har nu styrelsen för svenska smörprofningarna

anhållit, att Eders Kungl. Maj:t, för att sätta styrelsen

i tillfälle att under år 1907 bedrifva profningarna i samma omfång

som under innevarande år, måtte tillägga smörprofningarna samma

bidrag af statsmedel, 25,000 kronor, som blifvit för år 1906 beviljadt.

Landtbruksstyrelsen har öfver denna framställning afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande af den 15 december 1905 och häruti

tillstyrkt anvisande af 25,000 kronor för år 1907.

För att möjliggöra smörprofningarnas uppehållande år 1907 i

samma omfattning som under innevarande år, synes det erforderligt

att jämväl för nästkommande år skänka dem ökadt understöd. Då

för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga medel lika litet nästkommande år

som innevarande år lämna tillgång till beviljande åt smörprofningarna

af högre belopp än 15,000 kronor, torde blifva nödvändigt att af Riksdagen

jämväl för nästa år äska ytterligare erforderliga medel.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till beredande af medel till

ökadt statsbidrag för år 1907 till fortgående smörprofningar,

att af Kungl. Maj:t i mån af behof för

ändamålet användas, på extra stat för år 1907 anvisa

ett belopp af 10,000 kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

33:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hem- statskomuUnt

ställer utskottet, j-ggj

att Riksdagen må, till anställande af en statskonsulent

i svinskötsel, på extra stat för år 1907 anvisa

ett anslag af 5,000 kronor.

34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till fjäderfäafvelns

befrämjande, anvisa å extra stat för år 1907 ett anslag af befrämjande.

10,000 kronor. [34.]

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Styrelsen för Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening, hvilken

förening af Eders Kungl. Maj:t tilldelats understöd för sin verksamhet

af ifrågavarande medel, har uti underdånig skrifvelse anhållit, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett anslag af 20,000 kronor

för att tilldelas föreningen i ändamål att föreningen därigenom skulle

kunna dels bereda den af föreningen anställda konsulent en högre

aflöning än dittills eller 3,600 kronor för år, dels till dennes biträde

anställa en assistent med en aflöning af 1,500 kronor jämte reseersättning,

dels inrätta och upprätthålla tre skolor för utbildande af yrkesmässiga

hönsskötare samt anordna korta kurser för småbrukare, förlagda

till lika många af landets förnämsta hönsgårdar, hvarför erfordrades

ett understöd af minst 700 kronor till hvarje skola eller tillhopa

2,100 kronor, dels anordna fem demonstrationsfält för spridande af

tillförlitliga kunskaper, hvarför kostnaden beräknats till 1,000 kronor,

dels anlägga försöksanstalter, två till antalet, hvarför kostnaden beräknades

till 2,000 kronor, dels anordna en redskapspröfning, hvarför erfordrades

400 kronor, dels anordna utställningar med ett understöd af

250 kronor till hvarje af sex utställningar eller tillhopa 1,500 kronor,

dels ordna ägg- och slaktdjurshandeln, hvartill erfordrades ett belopp

af 1,000 kronor, dels utgifva en årsskrift med ett understöd af 2,000

kronor, dels ock belöna täflingsskrifter och ritningar, kräfvande ett

belopp af 500 kronor, hvarjämte erfordrades ökadt statsbidrag till

skrifmaterialier, post och telefon, tillhopa 500 kronor, för införande af

tillkännagifvanden i Svensk hönstidning 500 kronor samt för oförutsedda

utgifter 1,000 kronor; och har föreningen i enlighet härmed uti

sin skrifvelse intagit inkomst- och utgiftsstat, hvari såsom inkomst uppBih.

till Biksd. Prot. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

tagits, förutom det begärda statsanslaget 20,000 kronor, medlemsafgifter

till belopp af 1,000 kronor samt bland utgifterna, förutom ofvan sagda

belopp, sekreterarens och skattmästarens aflöning, tillhopa 1,000 kronor,

samt reseersättningar 2,400 kronor.

Efter det Eders Kungl. Maj:t anbefallt landtbruksstyrelsen att lämna

hushållningssällskapens under november månad 1905 i Stockholm sammanträdande

ombud tillfälle att yttra sig i detta ärende samt därefter till

Eders Kungl. Maj:t inkomma med ombudens yttrande äfvensom eget

underdånigt utlåtande, har landtbruksstyrelsen med underdånigt utlåtande

den 18 december 1905 öfverlämnat af ombuden afgifvet yttrande, däri

dessa anfört: att ombuden ansåge föreningens verksamhet vara synnerligen

gagnande för fjäderfäafvelns befrämjande och hölle före, att särskilt

med hänsyn till fjäderfäafvelns betydelse för småbruket statsanslag fortfarande

borde beredas densamma; att vid granskning af de i föreningens

förslag till inkomst- och utgiftsstat förekommande utgiftsposter ombuden

emellertid trott sig finna, att en del poster varit väl högt upptagna

och en del utgifter kunde anses öfverflödiga eller tills vidare kunde

anstå, samt att föreningens verksamhet dessutom syntes komma att

fortfarande understöj das af hushållningssällskapen i de län, där länsföreningar

funnes; och då ombuden ansåge, att ett till 10,000 kronor

förhöjdt anslag borde vara tillräckligt för föreningen, hemställde ombuden,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes i så måtto lämna bifall till föreningens

framställning, att densamma bereddes ett statsunderstöd af

10.000 kronor om året.

Landtbruksstyrelsen har för egen del i detta ärende anfört följande.

Sedan landtmännens uppmärksamhet under senare tiden blifvit fäst

vid fjäderfäafvelns stora betydelse för vårt land, hade denna gren

af landtliushållningen visat ett tydligt framåtskridande. Till detta

resultats vinnande hade äfven det af Riksdagen till fjäderfäafvelns befrämjande

anvisade anslag i sin mån bidragit. Denna lofvande början

borde emellertid efterföljas af en stadigvarande utveckling, hvartill dock

fordrades tid och arbete. I likhet med hushållningssällskapens ombud

ansåge också landtbruksstyrelsen tiden vara inne, att statens bidrag

för ändamålet nu väsentligen ökades, men styrelsen, som fattat styrelsens

för Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening mening vara don, att

det af densamma begärda anslaget skulle utgå i stället för det hittills

till fjäderfäafvelns befrämjande beviljade anslaget, funne i öfverensstämmelse

med ombudens åsikt omständigheterna ännu icke påkalla eu så

stor höjning af anslaget, som styrelsen för Sveriges allmänna fjäder
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

fäafvelsförening ifrågasatt, eller att anslaget med ens skulle fyrdubblas.

Det vore visserligen förenadt med ganska stor svårighet att med säkerhet

bedöma, huru stort statsanslag verkligen kunde blifva behöfligt

för Ijäderfäafvelns befrämjande, men styrelsen delade ombudens åsikt,

att under närvarande förhållanden ett anslag från statens sida af

10,000 kronor skulle blifva för ändamålet till fyllest. Då Riksdagen

redan för år 1906 anvisat medel till fjäderfäafvelns befrämjande till

belopp af 5,000 kronor, hvilket belopp landtbrnksstyrelsen uti underdånig

skrifvelse den 18 december 1905 föresloge skola oafkortad! tilldelas

Sveriges allmänna fjäderfäafvelsförening, och det icke syntes lämpligt, att,

innan nödiga förberedelser för användande af ett förhöjdt anslag vidtagits,

förhöjningen komme till stånd redan för år 1906, ansåge landtbruksstyrelsen

sig icke böra ifrågasätta ökningen af anslaget förrän för år

1907, och funne styrelsen, att detsamma lämpligast såsom hittills ställdes

till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för att efter nödig utredning disponeras,

på sätt Eders Kungl. Maj:t funne skäligt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till fjäderfäafvelns befrämjande anvisa å extra stat för år

1907 ett anslag af 10,000 kronor att af Eders Kungl. Maj:t för ändamålet

användas.

Af de medel, som hittills ställts till Eders Kungl. Maj:ts förfogande

för ifrågavarande ändamål, har största delen tilldelats Sveriges allmänna

fjäderfä afvelsförening för främjande af dess verksamhet. Sålunda har

föreningen erhållit 4,000 kronor för år 1904 samt 4,500 kronor för ett

hvart af åren 1905 och 1906.

De glädjande framsteg, fjäderfäafveln inom vårt land gjort under

senare år, visa nogsamt hvilka möjligheter här finnas att tillvarataga.

För att detta skall kunna ske fordras emellertid, såsom från

nämnda förenings sida framhållits, ett kraftigt stöd af staten till sådana

åtgärder, som afse främjandet af denna näring. Den verksamhet, som

af föreningen utöfvat-s i sådant syfte, har utan tvifvel visat sig vara

till stort gagn, och föreningen synes mig väl värd att vinna ytterligare

understöd. I hvad män detta bör ske, är jag icke nu beredd att föreslå,

men jag anser under alla förhållanden erforderligt att för fjäderfäafvelns

främjande genom föreningen eller på annat sätt medel göras för Eders

Kungl. Maj:t tillgängliga till åtminstone det belopp, som landtbruksstyrelsen

och hushållningssällskapens ombud föreslagit.»

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Geologiska

under
sökningarna.

[35.]

Utskottets

yttrande.

Under uttalande, att ifrågavarande anslag i främsta rummet synes

böra användas till understödjande af konsulentens verksamhet och för

utbildande af yrkesmässiga hönsskötare, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till fjäderfäafvelns befrämjande

på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af

10,000 kronor.

35:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för fortsättande

under år 1907 af de geologiska undersökningarna och utgifvande

af därpå grundade kartor, af handlingar och uppsatser, bevilja å extra

stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor eller samma belopp,

som i nu gällande riksstat finnes för ändamålet upptaget.

I sammanhang med denna framställning har utskottet till behandling

förehaft två likalydande motioner, väckta, den ena inom

Första Kammaren (n:o 18) af herrar K. Tillberg och J. F. Nyström, den

andra inom Andra Kammaren (n:o 45) af herr K. Starhäck, i hvilka

motioner föreslagits,

att Riksdagen måtte besluta: att tjänstemännen vid Sveriges

geologiska undersökning skola äga åtnjuta aflöning af 4,000 kronor

med rätt till fyra ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att åtnjutas

efter respektive 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring, därest vederbörande

för hvarje gång under mer än fyra femtedelar af tjänstgöringstiden

med nit och skicklighet bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst, eller] ock fullgjort annat offentligt uppdrag;

att de nuvarande tjänstemännen för uppflyttning i högre lönegrad

må räkna sig till godo den tid, de redan tjänstgjort vid Sveriges

geologiska undersökning; samt att Riksdagen ville härför på extra stat

för år 1907 bevilja 13,000 kronor. f.

Beträffande de af motionärerna till stöd för deras framställning

anförda skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet delar visserligen motionärernas åsigt om att en förbättring

i aflöningen af tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning

kan vara behöflig. Men då, på sätt motionärerna påvisat,

denna fråga för närvarande är föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, torde

någon åtgärd från Riksdagens sida nu icke böra i frågan vidtagas.

Med afseende härå och då i allt fall förändring i löneförhållanden vid

statens ämbetsverk icke synes böra på enskild motionärs framställning

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

beslutas, bar utskottet icke funnit sig kunna biträda motionärernas

hemställan.

På grund häraf och då utskottet icke haft något att erinra mot

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herrar Tillbergs

och Nyströms samt herr Starbäcks ifrågavarande

motioner, må, för fortsättande under år 1907 af de

geologiska undersökningarna och utgifvanda af därpå

grundade kartor, af handlingar och uppsatser, bevilja å

extra stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor.

S6:o) I enlighet

ställer utskottet,

med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hem- Ajveitcentra

"■est

att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande

och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på

extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 9,000 kronor.

37:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till främjande Särskilt

af nötboskapsafveln inom Norrbottens län, på extra stat för år 1907 anvisa flinande af

ett anslag af 5,000 kronor. nötboskap»

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet %Vorrbottms

anfört följande: län
»I

underdånig skrifvelse den 28 oktober nästlidna år har Norr- [37.]

bottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen sådan ändring i de för

statsbidrags åtnjutande till nötboskapspremiering stadgade villkor, att

statsbidrag kunde till Norrbottens läns hushållningssällskap lämnas

intill dubbla beloppet af de inom länet lämnade bidragen. Till stöd

för denna sin framställning har förvaltningsutskottet hufvudsakligen

anfört följande. Inom Norrbottens län hade under de senare åren ett

energiskt arbete med kraftigt understöd från statens sida bedrifvits för

jordbrukets höjande. Genom detsamma hade bland befolkningen uppstått

ett lifligt intresse för införande af förbättringar i jordbruket, som

på grund af länets aflägsna läge och långvariga saknad af kommunikationer

helt naturligt kommit att intaga en efterblifven ståndpunkt.

I särdeles hög grad gällde detta boskapsskötseln, som af klimatiska och

andra grunder måste anses för den viktigaste grenen af det norrbottniska

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jordbruket. För att erhålla eu säker grund för sitt arbete på dennas

upphjälpande hade sällskapet låtit verkställa en omfattande undersökning’

af länets boskapsförhållanden, med stöd af hvilka undersökningar

en plan för här ifrågavarande arbete blifvit upprättad; och hade länets

landsting, på framställning af hushållningssällskapet, anvisat medel för

anställande inom Norrbottens län, i enlighet med denna plan, af en

särskild konsulent i boskapsskötsel, hvilken närmast skulle taga hand om

och leda afvelsarbetet inom länet. Dessutom hade sällskapet på grund

af ofvannämnda utredning bland annat beslutat att i fråga om sättet

för premieringarnas verkställande vidtaga en del ganska genomgripande

förändringar, hvilka i de afseenden, hvaruti desamma afveke från Eders

Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för den med statsmedel

understödda nötboskapspremieringen inom riket den 11 november 1904,

blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställda. Den viktigaste af de sålunda

införda förändringarna vore att premieringen, som förut endast hvart

tredje år återkommit till samma premieringsplats, hädanefter skulle

hvarje år återkomma till sådan plats, en förändring, som gifvetvis

komme att medföra betydligt ökade utgifter; vidare hade beslutats,’

att tilläggspris för tjurar endast skulle utbetalas för tjurar, som tillhörde

tjurföreningar, organiserade i enlighet med af hushållningssällskapet

fastställda stadgar, med anledning hvaraf inom länet bildats

och fortfarande bildades tjurföreningar, hvilkas antal redan nu öfverstege

20; och då dylika kunnat organiseras å alla ställen, där sådant

vore önskligt, komme tilläggsprisen för dessa tjurar att årligen taga i

anspråk ett stort penningbelopp. Samtidigt hade sällskapet visserligen

vidtagit åtgärder för att söka nedbringa premieringskostnaden i den

mån detta kunde ske utan att skada det med premieringen afsedda

ändamålet, men detta oaktadt hade det visat sig, att de hittills disponibla

medlen icke komme att räcka för premieringens verkställande

enligt de nya bestämmelserna. På grund häraf hade länets landsting

redan beslutat att för femårsperioden 1906—1910 höja sitt anslag från

1,000 kronor till 3,000 kronor om året, eller till samma belopp som

det, hvarmed sällskapets anslag utginge.

Såsom ytterligare stöd för sin framställning har hushållningssällskapet

vidare anfört, att, enligt framställningen bilagd inkomst- och

utgiftsstat för 1905, de af hushållningssällskapet redan för längre eller

kortare tid beviljade anslagen öfverstege de beräknade inkomsterna

med omkring 8,000 kronor samt att, då sällskapet från de föregående

åren icke hade mer än omkring 45,000 kronor besparade, så komme.

därest understöd icke från annat håll erliölles, snart den tidpunkt, då

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

sällskapets arbete på grund af bristande medel måste inskränkas, bvilket

tydligen skulle vara till stor skada för det utvecklingsarbete, som nu

påginge i Norrbotten. Därtill komme än vidare, att genom Riksdagens

beslut ifråga om fördelning af brännvinsmedlen Norrbottens läns hushållningssällskaps

andel i dessa medel komme att blifva begränsad till

samma belopp som dittills, under det att flera andra hushållningssällskap,

såsom t. ex. Västerbottens läns, hade fått sina inkomster afsevärdt

ökade, samt att sällskapet från länets landsting ej kunde med fog ifrågasätta

större anslag, då dettas bidrag till sällskapet redan uppginge till

21,775 kronor. Om icke kraftigare understöd än hittills kunde erhållas

från statens sida, vore det sålunda att befara, att det för här ifrågavarande

landsdel så betydelsefulla arbetet för kreatursafvelns upphjälpande

skulle väsentligen hindras.

Efter det ofvan nämnda framställning blifvit remitterad till landtbruksstyrelsen,

inkom Norrbottens läns hushållningssällskap till nämnda

styrelse med en till Eders Kungl. Maj:t ställd underdånig skrift, dagtecknad

den 12 december nästlidna^år, däri sällskapet, under den förutsättning

att förut ingifna framställning icke kunde vinna Eders Kungl.

Maj:ts bifall, anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte på annat sätt än

i berörda framställning föreslagits bereda hushållningssällskapet utöfver

anslaget till premieringen ett anslag af 5,000 kronor om året såsom

bidrag till genomförande af uppgjord plan för nötkreatursafvelns upphjälpande

inom länet.

I denna sin skrifvelse redogör sällskapet närmare för denna plan,

hvilken i korthet angifvet omfattade följande åtgärder:

1) En kreaturskonsulent skulle anställas med särskild uppgift att

leda och öfvervaka afvelsarbetet inom länet. Till dennes aflöning hade

länets landsting redan anvisat ett bidrag af 2,000 kronor om året medan

öfriga omkostnader för hans aflöning och resor skulle bestridas af hushållningssällskapet.

2) Under denna konsulent skulle anställas eu eller flere undervisande

ladugårdsskötare, som efter konsulentens anvisning komme att

tjänstgöra inom de byar, där premieringen gått fram under året. Dessa

kringresande ladugårdsskötare skulle själfva handlägga alla i ladugården

förekommande arbeten och därvid lämna praktisk undervisning i ladugårdsarbetets

riktiga utförande, samt i ladugårdarna söka införa profmjölkning

och en bättre ordnad utfodring. Dessa undervisande ladugårdsskötare,

som skulle stanna en vecka på hvarje ställe, skulle erhålla

sin kontanta aflöning af hushållningssällskapet, hvaremot ladugårdsägaren

skulle tillhandahålla kost och husrum under den tid, under
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

visningen omfattade, samt skjuts till nästa förrättningsställe. Dylik

ladugårdsskötare kade inom Norrbottens län varit i verksamhet sedan

1903, och hade denna anordning visat sig vara synnerligen väl ägnad

att förmå de mindre jordbrukarne till införande af förbättringar i sättet

för ladugårdsarbetets anordnande och bedrifvande. Hittills hade endast

en ladugårdsskötare varit i verksamhet, men skulle flera anställas i

den mån medel därtill kunde erhållas.

3) Beträffande tjurhållningen hade den förändrade bestämmelsen

blifvit införd, att stamtjursunderhåll endast utbetalades för tjurar, tillhöriga

tjurföreningar, som blifvit bildade i enlighet med af hushållningssällskapet

fastställda stadgar. Därigenom hoppades man kunna väcka

större intresse för att hålla och vid afveln använda tjurar af framstående

beskaffenhet. Då föreningens alla medlemmar gemensamt ägde

tjuren, vore det att hoppas, att intresset för densammas skötsel och

vård samt användande för afvelsändamål skulle blifva större än förut.

Hittills hade inom länet bildats 28 tjurföreningar och flera vore under

bildande. Det hade emellertid visat sig vara förenadt med stora svårigheter

att anskaffa framstående tjurar till alla redan bildade tjurföreningar.

4) För att underlätta tjur anskaffningen lämnade hushållningssällskapet

räntefria lån intill ett belopp af 300 kronor för hvarje inköpt

tjur, att amorteras under 3 års tid med de till stamtjur sunderhållet

anvisade medlen. Stamtjursunderhållet, som enligt de af hushållningssällskapet

fastställda stadgarna för nötboskapspremieringen endast lämnades

för tjurar, som ägdes af tjurförening, utginge med 150 kronor

för äldre och 75 kronor för yngre tjur, som erhållit l:a pris, 100 kronor

för äldre och 50 kronor för yngre tjur, som erhållit 2:a pris och 50,

respektive 30 kronor för äldre eller yngre tjur, som erhållit 3:e pris.

5) För att tillförsäkra tjurföreningarna tjurar af framstående beskaffenhet

komme kreaturskonsulenten att få till särskild uppgift att

öfvervaka och leda länets kontrollföreningar samt att ur de kontrollerade

ladugårdsbesättningarna utvälja de bästa mjölkkorna för afvelsändamål.

Inom länet vore redan 6 kontrollföreningar i verksamhet med sammanlagdt

108 ladugårdar med inalles 1,112 kor.

6) För att säkerställa en god och ändamålsenlig uppfödning af

de tjurkalfvar, som konnne att påläggas efter de kontrollerade ladugårdarnas

bästa mjölkkor, hade hushållningssällskapet beslutat att

garantera tjuruppfödarna en bestämd ersättning för hvarje godkänd

ungtjur. Tills vidare hade denna ersättning satts till 200 kronor för

hvarje godkänd tjur vid 1 Vs—2 års ålder. Det läge emellertid i sakens

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

natur, att dessa pris måste sättas högre, i samma män som genom

den här angifna planens realiserande ungtjurar erhölles med mera

framstående härstamning.

7) Då tillgången på framstående afvelsdjur tills vidare vore ganska

begränsad inom länet, hade hushållningssällskapet ansett, att det skulle

vara i hög grad oklokt, om man inskränkte urvalet till en liten begränsad

grupp af fjällrasdjur, utan syntes det sällskapet, att större

säkerhet för ett i ekonomiskt afseende gynnsamt resultat borde erhållas,

om urvalet af såväl han- som hondjur finge ske inom hela den stora

grupp af djur, som plägade hänföras till den nordsvenska typen, oberoende

af färgteckningen och af när- eller frånvaron af horn. Denna

synpunkt hade också vunnit Eders Kungl. Maj:ts godkännande, i det

att hushållningssällskapet erhållit rätt att utdela s. k. tilläggspris för

tjurar inom klasserna V och Yl, under villkor, att samma tjurar vore

af kullig eller behornad nordsvensk ras samt icke vare sig omedelbart

härstammade från eller ägde typ eller tecken, som antydde korsning

med utländsk ras.

Sällskapet har i sin sistberörda skrifvelse vidare anfört följande:

För att sagda plan skulle kunna genomföras, erfordrades ej mindre,

att afvelsarbetet komme under god sakkunnig ledning än äfven att nödiga

medel kunde erhållas för dess genomförande.

I det förra afseendet hade hushållningssällskapet gjort hvad göras

kunde, då detsamma från och med den 1 januari 1906 komme att

anställa en särskild konsulent i boskapsskötsel. Hvad åter det senare

villkoret för framgång beträffade, eller tillgången på nödiga medel för

arbetsplanens genomförande, ställde sig saken ogynnsammare, i det att

såväl hushållningssällskapet som landstinget redan underkastat sig i

förhållande till sina tillgångar så stora uppoffringar att några ytterligare

bidrag icke kunde påräknas från deras sida. Det blefve därför

för det ifrågavarande arbetets bedrifvande i enlighet med den

uppgjorda planen nödvändigt, att ökadt statsbidrag erhölles för detta

ändamål. Ett afstannande af eller en inskränkning i detsamma skulle

vara så mycket beklagligare, som ett lifligt intresse för boskapsskötseln

under sista tiden vaknat till lif bland allmogen inom länet.

I sitt öfver dessa framställningar afgifna utlåtande af den 21

december nästlidna år har landtbruksstyrelsen anfört, hurusom Norrbottens

läns hushållningssällskap, på sätt sällskapet påvisat, för närvarande

saknade medel att planmässigt fullfölja arbetet för kreatursafvelns

höjande inom länet. Undanröjandet af denna olägenhet, förthy.

till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Jfd. 10 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

såvidt detta mål skulle genom statens mellankomst vinnas, syntes

landtbruksstyrelsen icke lämpligen kunna ske på det af hushållningssällskapet

i dess första framställning afsedda sätt, eller genom en sådan

ändring i villkoren för åtnjutande af statsbidrag till nötboskapspremieringen,

att dylikt bidrag skulle kunna lämnas Norrbottens läns hushållningssällskap

intill dubbla beloppet af de från länet anslagna medlen,

medan däremot öfriga hushållningssällskap fortfarande såsom hittills

skulle kunna erhålla dylikt bidrag till högst samma belopp som tillskotten

inom orten. En sådan ändring skulle gifvetvis icke kunna

genomföras, utan att öfriga hushållningssällskaps andelar af ifrågavarande

medel minskades, och det lede icke något tvifvel, att anspråk

på dylik förmån inom kort skulle framställas från andra delar af riket.

Därest sålunda någon åtgärd från statens sida skulle vidtagas i

antydda syfte, syntes det icke på annat lämpligt sätt kunna ske, än

att af staten lämnades ett direkt understöd till nötboskapsafvelns

höjande inom Norrbottens län. En dylik åtgärd skulle icke kunna

leda till den påföljd, att från andra orter liknande anspråk komme

att med åberopande af det Norrbottens läns hushållningssällskap beviljade

understödet framställas. Norrbottens län vore nämligen till

följd af sitt nordliga läge i högre grad än något annat län i afseende

å sättet för landtbrukets utöfvande hänvisadt till boskapsskötseln, hvarjämte

detta hushållningssällskap för närvarande åtnjöte en jämförelsevis

ringa andel af brännvinsförsäljningsmedlen och kunde ej såsom flera

andra sällskap för framtiden påräkna att erhålla någon större del

däraf.

Under sådana förhållanden och då hushållningssällskapet visade ett

synnerligt intresse för ifrågavarande angelägenhet samt i sådant syfte

vidtagit kraftiga åtgärder, och då vidare nötboskapsafveln för Norrbottens

län ägde stor ekonomisk betydelse och naturförhållandena därstädes

erbjöde synnerligen goda förutsättningar för dess framgångsrika

bedrifvande, ansåge landtbruksstyrelsen, att staten icke borde undandraga

sig att inom ifrågavarande landsdel lämna erforderligt understöd

till detta för orten viktiga intresse, helst det syntes vara af stor betydelse

för landet i dess helhet, att de ekonomiska existensmöjligheterna

för befolkningen i dessa trakter förbättrades.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då det vore lämpligast,

att det anslag, som kunde utverkas för ändamålet, ställdes till

Eders Kungl. Maj:ts förfogande för att enligt Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande

utlämnas till vederbörande inom orten, har landtbruksstyrelsen,

som ansett det af hushållningssällskapet i dess senare framställning för

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

ändamålet begärda belopp vara skäligt och efter omständigheterna

afpassadt, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte i

nådig proposition föreslå nästinstundande Riksdag att för höjande af

nötboskapsafveln inom Norrbottens län på extra stat för år 1907 anvisa

och ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af

5,000 kronor.

De åtgärder, som Norrbottens läns hushållningssällskap sålunda

med sina jämförelsevis små tillgångar vidtagit för boskapsskötselns

höjande inom länet, synas vara väl planlagda och efter de lokala förhållandena

klokt afvägda med hänsyn till den stora betydelse, som

denna gren af landthushållningen äger för det norrbottniska jordbruket,

såsom varande den grund, hvarpå detta hufvudsakligen kan

byggas. Betänker man de synnerligen afsevärda svårigheter, under hvilka

Norrbottens läns hushållningssällskap på grund af länets nordliga läge

och en öfver stora vidder fördelad fåtalig befolkning har att utföra

detta sitt arbete, synes mig hushållningssällskapet vara väl berättigadt

att komma i åtnjutande af särskildt understöd för sitt här ifrågavarande

arbete. Såsom ett ytterligare tungt vägande skäl härför kan

med fullt fog framhållas, hurusom hvarje åtgärd, som kan antagas

verksamt betrygga det norrbottniska jordbrukets utveckling, äfven från

den synpunkten förtjänar uppmärksammas och understödjas, att höjandet

af dess afkastningsförmåga bör kunna i icke ringa grad underlätta

tillgodogörandet af de förutsättningar för industriell verksamhet af

olika slag, hvarpå det nordligaste Norrland är så rikt.

Att låta det understöd, hvarom här är fråga, utgå på sätt hushållningssällskapet

i sin första här ofvan omnämnda skrifvelse hemställt,

kan jag på af landtbruksstyrelsen anförda skäl icke tillstyrka. Därest

för ett hushållningssällskap andelen uti premieringsanslaget skulle beräknas

efter för detta sällskap särskildt gynnsamma grunder, skulle

den minskning i statens bidrag till landets öfriga hushållningssällskap,

som häraf uppkomme, icke kunna annat än på många håll väcka berättigadt

missnöje.

Hvad däremot beträffar hushållningssällskapets senare gjorda, af

landtbruksstyrelsen biträdda framställning, skulle ett bifall till densamma

icke komma att utöfva inverkan på de bidrag från premieringsanslaget,

som öfriga hushållningssällskap erhålla; under sådana förhållanden

och då här ifrågavarande understöd — mot hvars belopp

jag ej har något att erinra — anvisadt på sätt landtbruksstyrelsen

föreslår, säkerligen bör kunna blifva boskapsskötseln inom Norrbottens

s. 124 Kontrollera mot PDF

Utsändande

af personer

för att i

Amerikas

Förenta stater

och i Kanada

studera jordbrukets

teknik

och tekniska

hjälpmedel.

[38.]

124 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

län till större nytta än en motsvarande höjning af statens bidrag till

premieringskostnadernas täckande, i det att Eders Kungl. Maj:t vid

bestämmandet af de villkor, under hvilka hushållningssällskapet skulle

komma i åtnjutande af detta understöd, ej blefve bunden vid premieringsreglementets

bestämmelser, tvekar jag icke att tillstyrka bifall till

framställningen. Jag har så mycket större anledning därtill, som det

liggei nära till hands att antaga, att den erfarenhet, som vinnes vid

genomförandet af hushållningssällskapets ofvan angifna plan för här

ifrågavarande arbete, särskildt hvad beträffar den omfattande konsulentverksamhet,

som ingår i densamma, bör icke blott blifva af betydelse

och till gagn för Norrbottens läns hushållningssällskap vid planläggandet

af arbetet på höjandet äfven af andra grenar af Norrbottens jordbruk,

utan äfven komma landets öfriga hushållningssällskap till godo.»

Utskottet, som delar departementschefens till statsrådsprotokollet

uttalade mening i fråga om formen för ifrågavarande understöds utgående,

hemställer,

att Riksdagen må, till främjande af nötboskapsafveln

inom Norrbottens län, på extra stat för år 1907

anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

38:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till studerande af

joi dbrukets teknik och tekniska hjälpmedel i Amerikas Förenta stater och

i Kanada, på extra stat för år 1907 anvisa 14,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Landtbruksstyrelsen har uti underdånig skrifvelse den 13 mars

1905 hemställt om utsändande af två personer för att i Amerikas

Förenta stater samt i Kanada studera i landtbrukets tjänst använda

maskiner och arbetsmetoder för nedbringande af produktionskostnaderna,

och styrelsen har därvid anfört följande:

Det syntes icke kunna bestridas, att, ehuru under de senaste årtiondena

landtbruket inom vårt land gått väsentligt framåt, i det att

såväl själfva jorden som ladugårdsskötseln lämnat allt större afkastning,

landtbruket likväl i sin helhet icke medfört den vinst för dess idkare,

som kunde anses skälig. Förnämsta orsaken härtill syntes utan allt

tvifvel böra sökas i den omständigheten, att kostnaderna för det inom

landtbruket använda arbetet oafbrutet under samma tid stegrats, så

att sagda kostnader för närvarande med minst hälften öfverstege arbets
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

kostnaderna för 20 år sedan. Då någon väsentlig stegring af prisen

å landtmannaprodukter sedan dess knappast kunde sägas hafva ägt

rum eller under den närmaste framtiden kunde antagas komma att

inträffa, syntes en förbättring i landtbrukets för närvarande bekymmersamma

läge under nuvarande förhållanden gifvetvis kunna åstadkommas

endast genom nedbringande af produktionskostnaderna på det sätt, att

landtmannen, på samma gång han med alla de medel vetenskap och

erfarenhet erbjöde sökte höja jordens afkastningsförmåga, komme i

tillfälle att använda såvidt möjligt arbetsbesparande metoder vid produktionen,

särskildt genom maskinkraftens användande i så hög grad som

möjligt inom landtbrukets alla områden.

För att emellertid landtbruket skulle kunna bedrifvas på det sätt,

hvarom i det föregående talats, vore ömkligt, att Sveriges landtbrukare

sattes i tillfälle att tillgodogöra sig all den erfarenhet i förevarande

afseende, som inom andra länder vunnits. Hvad de europeiska länderna

beträffade, så torde detta hafva skett och alltjämt ske under de resor för

landtbrukets teoretiska och praktiska studium, som med understöd af för

ändamålet anvisade statsmedel sedan en längre tid tillbaka årligen

företoges, hvaremot resorna, hufvudsakligen till följd af anslagets otillräcklighet,

icke kunnat utsträckas till Amerika, hvars landtbruk, ehuru

det ofta bedrefves under förhållanden olika de svenska, dock i flera

afseenden vore värdt att blifva mera kändt inom vårt land, än för

närvarande vore fallet.

Af de amerikanska jordbruksförhållandena syntes det utan all

fråga vara landtbruket inom Nordamerikas Förenta stater, som skulle

för de svenska landtbrukarne vara af det största intresse att lära känna.

Detta landtbruk utmärkte sig nämligen, bland annat, för en högd uppdrifven

teknik och ett intensivt tillgodogörande af maskinkraft såsom

hjälpmedel på alla områden, därvid den högt uppdrifna amerikanska

industrien lämnade landtbruket ett godt stöd. Vidare kunde framhållas,

att det nordamerikanska landtbruket ansåges intaga ett framstående

rum äfven genom den mänskliga arbetskraftens fullständiga

tillgodogörande medelst lämplig disposition af arbetet, specialisering

af detsamma, goda mekaniska anordningar in. in., liksom genom bättre

utnyttjande af dragarnas arbetsförmåga och så vidare.

Under sådana förhållanden syntes det vara af tidsomständigheterna

påkalladt, att landtbruket inom Förenta staterna gjordes till

föremål för ingående studier af svenske män, i syfte att för den landtbrukande

allmänheten i Sverige göra kända de metoder, som vid sagda

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

landtbruk tillämpades och särskildt ledde till besparing af arbete under

samtidigt ökadt användande af maskinkraft.

De delar af Förenta staterna, där iakttagelser af största värde

uti nu ifrågavarande afseenden kunde göras, syntes vara de nordöstra

staterna samt staterna kring de stora sjöarna, dock ej längre västerut

än till Wisconsin och Minnesota, enär bortom dessa stater landtbruket

bedrefves under former, som nästan fullständigt saknade motstycke i

vårt land. I de östra staterna syntes de större jordbruk vara att finna,

som erbjöde de största likheterna med de svenska större jordbruken,

under det att längre västerut de mindre och medelstora jordbruken vore

öfvervägande. Särskildt syntes böra framhållas, att i Wisconsin och

Minnesota en ganska stor del af den jordbrukande befolkningen vore

af svenskt ursprung, hvarför det syntes vara af intresse och värde att

iakttaga hvad de inflyttade svenskarna hade behållit af svenska metoder

och hvad de hade upptagit af amerikanska sådana.

Förutom till Förenta staterna syntes skäl vara, att resan utsträcktes

äfven till de sydöstra delarna af Kanada.

Enligt landtbruksstyrelsens åsikt syntes ifrågavarande ändamål

lämpligast kunna vinnas genom att Eders Kungl. Maj:t uppdroge åt två

personer att, på sätt i det föregående antydts, i Nordamerika studera

landtbruket därstädes mot åtnjutande af godtgörelse af statsmedel för

uppdragets fullgörande samt skyldighet att efter hemkomsten till Eders

Kungl. Maj:t afgifva redogörelse för hvad de under resan i Amerika

inhämtat, som kunde vara af vikt för det svenska landtbruket.

Af bemälde personer syntes den ene böra vara med det praktiska

landtbruket väl förtrogen samt hafva ordnat och ledt ett större jordbruk

och den andre böra besitta erforderlig teknisk utbildning. Deras vistelse

i Amerika syntes böra utsträckas till minst fyra månader, och hade

landtbruksstyrelsen beräknat, att kostnaden för uppdragets fullgörande

icke behöfde öfverstiga sammanlagdt 14,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för ifrågavarande

ändamål ej mindre uppdraga åt två personer att enligt den

i det föregående omförmälda plan i Amerikas Förenta stater samt

Kanada inhämta kännedom om det amerikanska landtbruket, särskildt

med hänsyn till därstädes använda arbetsbesparande metoder, mekaniska

anordningar samt maskinkraft till nedbringande af produktionskostnaderna,

än äfven bereda och ställa till de utsedda personernas förfogande

de härför erforderliga'' medlen, med skyldighet för dem att inom sex

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

127

månader efter afslutad resa till Eders Kungl. Maj:t afgifva fullständig

berättelse om hvad de under resan inhämtat, som kunde vara af vikt

för det svenska landtbruket.

Till följd af nådig remiss hafva hushållningssällskapens senast

församlade ombud afgifvit underdånigt utlåtande öfver ifrågavarande

framställning och däri tillstyrkt bifall till densamma, under framhållande,

att, enligt ombudens uppfattning, en gifven förutsättning för att förslaget

skulle medföra nytta utgjorde, att de utsända personerna icke

blott vore i besittning af full sakkunskap och väl förtrogna med

engelska språket, utan äfven hade öppen blick och ett lefvande intresse

för allt, som stode i samband med ändamålet för deras resa.

Betydelsen af studieresor i jordbruksändamål har redan länge

vunnit statsmakternas erkännande. Sålunda beviljade vid 1856—1858

årens riksdag Rikets Ständer en summa af 3,000 riksdaler årligen till

reseunderstöd åt sådana personer, Indika ägnade sig åt landtbrukets

vetenskapliga eller praktiska studium och önskade besöka främmande

länder i ändamål att utvidga sina kunskaper i det yrke, de valt.

Redan vid 1859—-1860 årens riksdag blef detta anslag förhöjdt till

6.000 riksdaler. Då äfven sistnämnda belopp visade sig otillräckligt,

föreslog Eders Kungl. Maj:t 1894 års Riksdag att höja anslaget till

10.000 kronor och samtidigt medgifva, att understöd från detsamma

finge meddelas, vare sig resorna vore afsedda att företagas i främmande

länder eller inom landet. Denna framställning blef dock icke bifallen

i vidare mån, än att Riksdagen godkände den föreslagna förändringen

i afseende å anslagets användning. På förnyad framställning af Eders

Kungl. Maj:t höjde emellertid 1902 års Riksdag ifrågavarande anslag

till landtbrukets studerande med 4,000 kronor till 10,000 kronor.

Utom de understöd, som utgått från berörda anslag till personer,

hvilkas resor kunnat medföra gagn icke blott för dem själfva, utan

äfven, genom dem, för den landtbruksidkande befolkningen inom mer

eller mindre vidsträckta kretsar af landet, hafva från och med år 1902

från anslaget till höjande af det mindre jordbruket anslag lämnats till

hushållningssällskapen för anordnande af studieresor, afsedda att bereda

deltagarna tillfälle att genom besök under sakkunnig ledning vid väl

skötta jordbruk inom Sverige och Danmark hämta mesta möjliga lärdom

för skötandet af sina egna jordbruk.

Den nu af landtbruksstyrelsen ifrågaställda resan tillhör utan

tvifvel den art af resor, som kan vinna understöd från förenämnda

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Utskottets

yttrande.

anslag till lancTtbrukets studerande, men, såsom landtbruksstyrelsen

framhållit, torde på grund af anslagets knapphet ett för ändamålet

tillräckligt belopp icke kunna därifrån erhållas, och då ej heller i

öfrig! medel finnas för Eders Kungl. Maj:t disponibla, torde, därest

landtbruksstyrelsens framställning skall kunna vinna afseende, medel

böra äskas af Riksdagen.

Att många lärdomar rörande tekniska anordningar och hjälpmedel

för nedbringande af produktionskostnaderna vid landtbruket stå

att vinna inom de trakter af världen, som af den föreslagna resan

skulle beröras, synes mig otvifvelaktigt. Önskvärdheten af att dessa

lärdomar komma vårt jordbruk till godo och att sålunda dess konkurrenskraft

ökas synes mig likaledes uppenbar, och detta mål torde lämpligast

vinnas därigenom, att, såsom landtbruksstyrelsen föreslagit, med våra

jordbruksförhållanden och dess tekniska hjälpmedel fullt förtrogna personer

på ort och ställe studera hithörande frågor och därefter framlägga

sina rön och erfarenheter. Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande af för

ändamålet nödiga medel, och torde Eders Kungl. Maj:t framdeles, därest

dessa ställas till Eders Kungl. Maj:ts disposition, vilja närmare bestämma

om resan och hvad därmed sammanhänger.

Hvad beträffar det belopp, som kan för resan erfordras, är detta

tydligtvis beroende på stipendiaternas antal och resans längd. Mot

hvad landtbruksstyrelsen därutinnan föreslagit har jag icke något att

erinra, och i likhet med styrelsen anser jag ett belopp af 14,000 kronor

vara för ändamålet tillräckligt.»

Ifrågasättas kan, huruvida det må anses nödvändigt att sända

två personer till Amerika för att vinna kunskap om de därstädes i

landtbrukets tjänst använda redskap och maskiner samt om där tilllämpade,

besparande arbetsmetoder, men då det otvifvelaktigt skulle

vara till stort gagn, om en praktisk landtman, som äfven besutte

nödiga insikter för bedömande af redskap och maskiner, företoge studieresa

till ifrågavarande länder, har utskottet ansett sig böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag i så måtto att för en persons resa i nämnda

syfte må beredas anslag å ett belopp af 7,000 kronor; och hemställer

utskottet alltså,

att Kungl. Maj:ts föreliggande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, till studerande af

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

129

jordbrukets teknik ock tekniska hjälpmedel i Amerikas

Förenta stater och Kanada, på extra stat för år 1907

anvisar ett anslag af 7,000 kronor.

Hästafvel^ förbättrande.

39:o) På grund af Ivungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för inne- Ang. extra

varande år ägt rum, för bestridande af kostnad för perp^gfld

extra personal vid Flyinge hingstdepå, på extra stat för hingstdepå.

år 1907 bevilja ett anslag å 3,790 kronor. [39.]

Befrämjande af husslöjden.

40:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1907 på

extra stat anvisa, till anställande af en andre instruktör i husslöjd,

2,000 kronor och, såsom personligt ålderstilläqq till andre instruktören Ån9- °-lldre,

Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med godt husslöjd.

''vitsord tjänstgör, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,500 kronor. [40.]

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907 anvisa,

a) till anställande af en andre instruktör i husslöjd

2,000 kronor samt

b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören

Jonas Wallander, därest han fortfarande i

denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500

kronor,

eller tillhopa 3,500 kronor.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

underhållsoch

driftkostnad

för ett

fartyg för

hydrografiskbiologiska

Jiafsänder Bökning

ar m. ni.

[41.]

Fiskerinäringens understöd.

41 :o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till imderhållsoch

driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgörande hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges

hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat

för år 1907 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar

har Riksdagen anvisat dels på extra stat för år 1905 ett anslag af

130,000 kronor till anskaffande af ett fartyg för hydrografisk-biologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för tillsyn

och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna,

dels ock på extra stat för hvardera af åren 1905 och 1906

till underhålls- och driftkostnad för berörda fartyg 25,000 kronor.

Den 17 februari 1905 fastställde Eders Kungl. Maj:t bestämmelser

rörande ifrågavarande fartyg, som erhållit namnet Skagerak, och

föreskref däri, bland annat, att öfverinseendet öfver fartyget skulle

utöfvas af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och

Bohus län, i vissa hänseenden efter samråd med svenska hydrografisk-biologiska

kommissionen. Sedan fartyget i början af maj månad

1905 blifvit färdigbyggdt, togs det omedelbart i bruk för sitt ändamål.

Såvidt man af den korta erfarenhet, som hittills vunnits, kan döma,

synes fartyget väl motsvara därvid satta förhoppningar. Den beräkning,

som lades till grund för årsanslagets bestämmande till 25,000

kronor, och som finnes intagen i statsrådsprotokollet öfver jordbruksfonden

den 14 januari 1905, var uppgjord under förutsättning, att

fartygets tjänstetid skulle räcka under 8 månader årligen, hvaraf 6

månader skulle upptagas hufvudsakligen af bevakning och tillsyn under

sommarfisket samt 2 månader uteslutande användas till försöksfiske för

svenska hydrografisk-biologiska kommissionens räkning.

Uti underdånig skrifvelse den 23 november nästlidna år har

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,

efter samråd med förberörda kommission, gjort framställning om äskande

af Riksdagen af anslag till underhålls- och driftkostnader för fartyget

för år 1907 och därvid anfört, att den erfarenhet, som vunnits under

fartygets första tjänstgöring, väl syntes gifva vid handen, att en utsträckning

af tjänstgöringstiden till 10 månader skulle vara till synnerlig

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

131

nytta, men att det dock, då tillräcklig erfarenhet ännu ej förelåge för

beräkning af de ökade kostnader, såväl för manskap som för vetenskapliga

biträden, hvilka en sådan förändring skulle medföra, icke

syntes lämpligt att redan nu göra framställning därom. Hvad kostnaden

för underhåll och drift beträffade, därest fartygets tjänstgöring fortfore

på oförändradt sätt, hade den dittills vunna erfarenheten icke ådagalagt,

att någon ändring i afseende å grunderna för beräkningen af

dessa kostnader vore af nöden, och ansåge därför Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, att dessa kostnader borde äfven för år 1907 beräknas

till 25,000 kronor.»

Då departementschefen för sin del icke funne anledning till erinran

mot hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört och föreslagit,

hemställde departementschefen om aflåtande af nu förevarande

framställning.

Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning erinra, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till underhålls- och driftkostnad

för ett fartyg för hydrografisk-biologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande däfven samt

för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under

annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat

för år 1907 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.

42:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande

af kostnader för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för år

1907 anvisa 10,400 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 3 november 1905 har Eders Kungl.

Maj:ts befallninghafvande i Göteborgs och Bohus län anmält, att svenska

hydrografisk-biologiska kommissionen uttalat önskvärdheten däraf, att

nödiga medel anvisades för sjöförsäkring af statens nybyggda bevakningsoch

undersökningsfartyg Skagerak, och till stöd därför anfört: att ångfartyget

Skageraks undersöknings- och bevakningstjänst medförde, om

det afsedda målet därmed skulle vinnas, att fartyget under sommaren

och hösten in mot jultiden flere dagar i veckan måste uppehålla sig

äfven nattetid utomskärs, hvarvid kusten ofta måste angöras under

ogynnsamma förhållanden; att till följd däraf den risk, fartyget löpte,

vore större än vanligt och så stor, att kommissionen ansett det vara

Försäkring af

fartyget

Skagerak.

[42.]

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sin plikt att hos Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande göra nämnda

anmälan; att i det för fartygets drift och underhåll beräknade anslaget

icke funnes någon post upptagen för fartygets försäkring; samt att af

detta anslag några besparingsmedel, som kunde därtill användas, enligt

den erfarenhet kommissionen dittills gjort, icke komme att uppstå.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har uti underdånig skrifvelse

för egen del, jämte förmälan att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

funne de af kommissionen åberopade skäl mycket talande för önskvärdheten

och lämpligheten af ångfartyget Skageraks sjöförsäkring samt

äfven delade kommissionens åsikt därom, att några medel af det för

fartygets drift och underhåll beviljade anslag säkerligen icke blefve

öfriga till bestridande af kostnaderna därför, i underdånighet hemställt,

huruvida icke åtgärder borde vidtagas för sjöförsäkring på lämpligt

sätt af ångfartyget Skagerak och för anvisning af de för ändamålet

nödiga penningmedlen.

Efter det Eders Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt landtbruksstyrelsen

att häröfver afgifva underdånigt utlåtande, har landtbruksstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 20 november 1905 anfört

följande.

Till eu början finge landtbruksstyrelsen erinra, hurusom Riksdagen,

med bifall till hvad Eders Kungl. Maj:t uti nådig proposition den 14

januari 1904, angående statsverkets tillstånd och behof, under nionde

hufvudtiteln föreslagit till anskaffande af ett fartyg för hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt för

tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under annan tid af året

än vintermånaderna på extra stat för år 1905, anvisat 130,000 kronor

samt till underhålls- och driftkostnad för berörda fartyg på extra stat

för samma år beviljat 25,000 kronor. Detta fartyg hade nu färdigbyggas

och från och med maj månad nästlidna år för ändamålet användts

enligt de bestämmelser, som af Eders Kungl. Maj:t den 17 nästdärförutgångne

februari meddelats. Då det syntes vara gifvet, att enligt

sagda bestämmelser fartygets användning, på sätt i förevarande framställning

antydts, komme att medföra icke ringa fara för att fartyget

kunde gå förloradt eller skadas, syntes det vara välbetänkt, att fartyget

blefve sjöförsäkradt. Landtbruksstyrelsen hade från två ansedda sjöförsäkringsbolag

i Stockholm infordrat uppgifter angående kostnaden

för dylik försäkring och hade från sagda bolag erhållit den uppgift,

att de åtoge sig försäkringen till en premie af 5 procent för år mot

åtnjutande af fullt pro rata ristorno under stillaliggande eller 4 procent

för år utan ristorno.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

133

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte besluta, att

ifrågavarande fartyg skulle för år 1906 på ofvan angifna villkor försäkras

mot sjöfara, samt anvisa erforderliga medel för gäldande af försäkringspremien.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har sedermera med skrifvelse

den 16 december 1905 till jordbruksdepartementet inkommit med

afskrift af en utaf fartygets befälhafvare afgifven rapport, utvisande,

att fartyget den 8 i samma månad grundstött i Hakefjorden utanför

Göteborg men att fartyget emellertid åter kommit flott samt att någon

skada å detsamma eller dess inventarier icke kunnat förmärkas.

Vid föredragning den 30 december 1905 af detta ärende fann

Eders Kungl. Maj:t godt uppdraga åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län att ofördröjligen ombesörja, att

fartyget blefve för innevarande år för en kostnad ej öfverstigande

5,200 kronor försäkradt, på det sätt och under de villkor, Eders

Kungl. Maj ds befallningshafvande funne mest fördelaktiga. Tillika anbefallde

Eders Kungl. Maj d statskontoret att till Eders Kungl. Maj ds

befallningshafvande, på rekvisition, efter ingången af år 1906 för gäldande

af premien för ifrågavarande försäkring förskottsvis af under

händer varande medel utanordna nödiga medel intill förenämnda belopp

af 5,200 kronor samt därefter hos Eders Kungl. Majd anmäla förskottet

till ersättande.

Bet belopp, som statskontoret sålunda anbefallts förskjuta, torde,

då medel för förskottets ersättande icke finnas för Eders Kungl. Majd

tillgängliga, böra till ersättande anmälas hos Riksdagen och synes mig

därvid jämväl böra äskas för enahanda ändamål erforderliga medel för

nästkommande år.

Beträffande behofvet och lämpligheten af ifrågavarande försäkring

tillåter jag mig erinra, hurusom visserligen staten i allmänhet är sin

egen försäkringsgifvare, men att likväl från denna regel gifvas åtskilliga

undantag. Förhållanden, som betinga ett sådant undantag,

förefinnas i hög grad beträffande här ifrågavarande fartyg. Detta är

nämligen på grund af sin tjänstgöring i synnerlig grad utsatt för faror.

I händelse af en olycka, som sålunda lätt kan drabba detsamma, skulle,

enär fartyget ju är ensamt i sitt slag, det arbete, för hvilket fartyget

är afsedt och som delvis utgör led i internationellt samarbete för

utforskande af hafven, få hvila i afvaktan först på Riksdagens pröfning

af medelsbehofvet och därefter på själfva byggnadsarbetets utförande.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o W.

Hydrografiskbiologiska

undersökningar

af de

Sverige omgifvande

hafven.

[43.]

Genom en försäkring åter vinnes, att arbetet med fartygets återställande

genast kan utan tidsutdräkt påbörjas.

Beträffande försäkringens omfattning bär Eders Kungl. Maj:t bemyndigat

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och

Bohus län, som har fartyget under sitt öfverinseende, att för innevarande

år därom bestämma, dock med den inskränkning att premiens belopp

icke får öfverstiga 5,200 kronor. För denna premie kan, enligt hvad

de utaf iandtbruksstyrelsen från sjöförsäkringsbolag infordrade uppgifterna

gifva vid handen, fartyget försäkras efter ett värde af 130,000

kronor för den risk, fartyget löper såväl då det är upplagdt som då

det är i verksamhet.»

På grund af hvad sålunda anförts och då medel nu måste för

ändamålet äskas för två år, hemställde departementschefen, att Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.

Utskottet, som funnit den ifrågasatta försäkringsåtgärden vara

af omständigheterna påkallad, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader

för försäkring af fartyget Skagerak, på extra stat för

år 1907 anvisa 10,400 kronor.

43:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till utförande af

hydrografsk-biologiska undersökningar af de Sverige omgörande hafven, på

extra stat för år 1907 bevilja dels till omkostnader för tiden från och

med den 1 maj 1907 till och med den 30 april 1908 21,000 kronor

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för en internationell

hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium för tiden

från och med den 22 juli 1907 till och med den 21 juli 1908 5,100

kronor, eller tillhopa 26,100 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de

Sverige omgifvande hafven har Riksdagen, på framställningar af Eders

Kungl. Maj:t, anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren

1901—1906. Dessa anslag hafva, oberäknad! ett för år 1901 till

kostnader för en gång afsedt belopp, utgått under hvarje af de fyra

första åren med 24,300 kronor, hvaraf 19,200 kronor till omkostnader

för de undersökningsarbeten, som det tillkommer Sverige att låta utföra,

och 5,100 kronor till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt med labora
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

135

torium. För hvardera af åren 1905 och 1906 beviljade Riksdagen,

på framställning af Eders Kungl. Maj:t, förutom enahanda belopp,

5,100 kronor, till omförmälda centralanstalt, till omkostnader för berörda

undersökningsarbeten 21,000 kronor eller tillhopa 26,100 kronor.

Den höjning af anslaget till undersökningsarbetena, som sålunda för

de två senaste åren medgifvits, har afsett att bereda medel för anställande

hos svenska liydrografisk-biologiska kommissionen af en särskild

fiskeriassistent. Med de å innevarande års stat för ifrågavarande

ändamål anvisade anslag skola bestridas omkostnader för de svenska

undersökningarna för tiden från och med den 1 maj innevarande år

till och med den BO april 1907 samt Sveriges andel i kostnaderna för

centralanstalten med laboratorium från och med den 22 juli 1906 till

och med den 21 juli 1907.

Ifrågavarande undersökningar planlades ursprungligen för en tid

af fem år med början den 1 maj 1901. Uti underdånig skrifvelse den

17 november 1904 anmälde emellertid svenska liydrografisk-biologiska

kommissionen, att undersökningarna icke kunde, enligt hvad med

bestämdhet finge antagas, afslutas inom sagda tid af fem år eller till

den 1 maj 1906. I anledning häraf hade den i Köpenhamn befintliga

centralbyrån för de internationella liafsundersökningarna hos den danska

regeringen anhållit, att densamma måtte skyndsamt inleda underhandlingar

med regeringarna uti öfriga i nämnda undersökningar deltagande

länder för uppnående af öfverenskommelse om samarbete på

förutvarande villkor under ytterligare två arbetsår.

Vid underdånig anmälan den 14 januari 1905 af frågan om beredande

af medel för ifrågavarande ändamål för innevarande år anförde

dåvarande departementschefen, hurusom, då, efter hvad kommissionen

upplyst, undersökningarna icke kunde hinna att inom den från

början beräknade tidpunkten afslutas, det syntes synnerligen önskligt,

att en öfverenskommelse om samarbete under ytterligare två år kunde

träffas. Det intresse, som från samtliga medverkande länders sida ådagalagts

för undersökningarna, gjorde det ock högst osannolikt, att de

icke mangrant komme att ansluta sig till det härom väckta förslaget.

I hvarje fall syntes det icke böra ifrågakomma, att Sverige, som tagit

initiativet till detta betydelsefulla internationella arbete, nu skulle

ställa sig afvisande; och fann departementschefen därför i hög grad

angeläget, att de för undersökningarnas fortsättande för Sveriges del

erforderliga medel ställdes till Eders Kungl. Maj:ts förfogande.

Den af Eders Kungl. Maj:t, i enlighet med departementschefens

hemställan, uti 1905 års statsverksproposition gjorda framställning om

anvisande af nödiga medel blef jämväl af Riksdagen bifallen.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Numera liar mellan regeringarna uti de i undersökningarna deltagande

länderna öfverenskommelse träffats om förlängdt samarbete på

förutvarande villkor intill den 21 juli 1907, och någon anledning finnes

icke att antaga, att svårighet skall möta att få denna termin ytterligare

förlängd.

Uti underdånig skrifvelse den 30 oktober 1905 har nu svenska

hydrografisk-biologiska kommissionen, under antagande att öfverenskommelse

om fortsättning af det internationella samarbetet utöfver den

nuvarande komme att träffas, gjort framställning om anslag för ifrågavarande

ändamål under ytterligare ett år och därvid anfört, att, enär

personalen vid statens fiskeriadministration icke torde komma att till

den tid, kommissionens framställning afsåge, ökas därhän, att samma

personal ens då kunde lämna tillgång till biträde åt kommissionen vid

utförande af de praktiskt-vetenskapliga fiskeförsöken, borde alltså äfven

under år 1907 möjlighet beredas kommissionen att anställa en fiskeri - assistent. För detta ändamål ansåge kommissionen en höjning af det

ursprungliga anslagets belopp med 1,800 kronor fortfarande vara tillräcklig.

Af det anförda synes mig framgå, att för ifrågavarande ändamål

medel jämväl för år 1907 böra af Riksdagen äskas till samma belopp

som för de två senaste åren, så att de må lämna tillgång till fortsatt

anställande hos kommissionen af en särskild fiskeriassistent.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1907 bevilja

a) till omkostnader för tiden från och med den

1 maj 1907 till och med den 30 april 1908 21,000

kronor samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för tiden från och med den

22 juli 1907 till och med den 21 juli 1908 5,100

kronor,

eller tillsammans 26,100 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

187

44:o) Kung! Maj:t liar ytterligare föreslagit Riksdagen att, så- •

som bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation för bohus- navigation för

länske fiskare, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af 2,250 bo}ffffnfke

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp för- [M.]

skottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1,125 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar

har Riksdagen för hvart och ett af åren 1903, 1904, 1905 och

1906 på extra stat anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till

anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske fiskare,

under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

och landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor.

Med hänsyn därtill att Eders Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att

kurserna redan under hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst

under samma år låta förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det

för år 1903 beviljade anslaget och då enligt den för kurserna antagna

plan desammas verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten,

begärde Eders Kungl. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Eders Kungl.

Maj:t att af det belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903

af tillgängliga medel förskottera hälften eller 1,125 kronor, och bifölls

detta jämväl af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på

Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, af 1904 och 1905

årens Riksdagar.

Jämlikt de angående dessa kurser af Eders Kungl. Maj:t den 6

juni 1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de

kurser, som ägde rum under hösten år 1904 och i början af år 1905;

och inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.

De under hösten 1904 hållna kurserna togo sin början den 9

oktober och afslutades den 17 december. Den ena kursen hölls i

Kyrkesund och besöktes af 17 elever, hvilka i medeltal bevistade undervisningen

48 dagar. Den andra kursen hölls vid Edshultshall, och

undervisades därvid 27 elever, hvilka i medeltal bevistade kursen under

28 dagar. I Kyrkesund examinerades på egen begäran 6 elever och

vid Edshultshall 11 elever, hvilka samtliga erhöllo betyg.

Undervisningskurserna våren 1905 höllos å Björkö och å Hönö

samt började den 11 januari och slutade den 10 april. I kursen å

Björkö deltogo 23 elever under, i medeltal, 23 dagar hvar och en.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Raft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Därjämte lämnades under senare delen af kursen särskild undervisning

två dagar i veckan å Rörö, där ett 30-tal fiskare fingo lära sig kännedom

om sjökort m. m. Kursen å Hönö var besökt af 84 elever, Indika i

medeltal bevistade densamma under 33 dagar. Dessutom bevistades

undervisningen vid vissa tillfällen af ett 50-tal äldre fiskare, hvilka

bufvudsakligen önskade lära sig att begagna sjökort.

I sina yttranden bär inspektören öfver undervisningen framhållit,

att synnerligast de yngre fiskarnes begär att inhämta kunskaper i

navigation visat sig vara ganska lifligt..

Uti underdånig skrifvelse den 28 oktober nästlidna år har landtbruksstyrelsen

förklarat såsom sin öfvertygelse, att ifrågavarande kurser fortfarande

kunde lända det bohuslänska fisket till stor nytta, samt hemställt

om åtgärder för beredande af statsanslag till dylika kurser under hösten

1906 och våren 1907.

Enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs

och Bohus län upplyst, har det anslag af tillhopa 2,000 kronor årligen,

som länets landsting och hushållningssällskap anvisat under fem år

från och med år 1902, disponerats sålunda, att det för år 1906 anvisade

anslaget är afsedt att utgå till de kurser, som kunna komma att hållas

under hösten år 1906 och våren år 1907.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag det vara särdeles

önskvärdt, att kurser af ifrågavarande slag äga rum äfven under innevarande

års höst och nästa års vinter, samt att statsanslag därtill

beredes till lika belopp som föregående år samt under enahanda villkor

och med motsvarande rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta under innevarande

år af tillgängliga medel förskottera hälften af statsanslaget.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran emot Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må, såsom bidrag till anordnande

af undervisningskurser i navigation för bohuslänske

fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus

läns hushållningssällskap och landsting för ändamålet

bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat

för år 1907 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp

förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna 1,125 kronor.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

139

45:o) I enlighet med Kung! Maj:ts därom framställda förslag

hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för höjande af fonden

för fiskerinäringens befrämjande beviljade anslag af

500,000 kronor anvisa på extra stat för år 1907

återstående 250,000 kronor.

Vattensiåndsobservationer.

46:o) I enlighet med Knngl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till utförande af vattenståndsobservationer

i vissa af landets vattendrag, på extra

stat för år 1907 anvisa ett anslag å 2,000 kronor.

Domänstyrelsen.

47:o) Vidare och i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum, till arfvoden åt tre tjänstemän i

första graden (notarier) å domänstyrelsens skog saf delning

med 3,000 kronor för dem hvar, på extra stat för år

1907 anvisa ett belopp af 9,000 kronor.

48:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till vikariatsersättning,

arfvoden för byggnadsplaners granskning åt amanuenser och

extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader hos domänstyrelsen,

på extra stat för år 1907 bevilja ett anslag af 8,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I den för domänstyrelsen den 10 november 1882 fastställda stat

är uppfördt ett bestämdt anslag å 22,300 kronor till »vikariatsersättning,

arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och

Fonden för

fiskerinäringens

befrämjande.

[45.]

An3-

vattenstånds
observationer.

[46.]

Arfvoden åt

tre tjänstemän

i första graden

å domänstyrelsens

skogsafdelning.

[47.]

Angående anslag

till vikariatsersättning,

arfvoden

för byggnads(planers

granskning,

åt amanuenser

och extra

biträden, renskrifnings-

och

tryckningskostnader.

[48.]

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader». Detta anslag

har alltsedan utgått med enahanda belopp.

Uti underdånig skrifvelse den 1 december 1905 har domänstyrelsen

gjort framställning om höjning af anslaget samt förändrad uppställning

af detsamma. Styrelsen har därvid anfört följande.

Under tiden från det domänstyrelsen inrättades hade renskrifningskostnaderna

stigit från 3,021 kronor 47 öre år 1883 till omkring 8,150

kronor för år 1905, antalet amanuenser ökats från 6 till 8 och de till

dem utgående arfvodesbelopp höjts från sammanlagdt 9,000 kronor till

sammanlagdt 14,800 kronor. Denna ökning i antalet amanuenser hade

blifvit en nödvändig följd af de alltjämt växande göromålen hos styrelsen,

och den förhöjning i arfvodesbeloppen, som ägt rum beträffande

amanuenserna å skogsafdelningen från 1,500 till 2,000 kronor årligen,

hade skett i öfverensstämmelse med ett af 1900 års Riksdag gjordt

uttalande.

I underdånig skrifvelse den 15 november 1904 angående förstärkning

af arbetskrafterna å styrelsens skogsafdelning hade styrelsen utförligt

redogjort för den ökning af göromålen å denna afdelning, som

dittills ägt rum. Sedan dess hade arbetsbördan alltjämt blifvit tyngre.

Att så verkligen vore förhållandet, syntes bland annat däraf att antalet

diariiförda mål å skogsafdelningen utgjort 5,525 år 1904 mot 4,413 år

1902 och 3,421 år 1883. Äfven å styrelsens jordbruksafdelning hade

trots de alltjämt pågående försäljningarna af under afdelningens vård

ställda kronoegendomar ärendenas antal ökats, sedan styrelsen inrättades.

Sålunda utgjorde de å jordbruksafdelningen diariiförda målens antal

1,493 år 1883 och 1,614 år 1904 samt hade under de elfva första

månaderna af 1905 uppgått till 1,622. Denna ökning syntes till en

del hafva sin orsak i ett mångsidigare tillgodogörande af egendomarna

och till en del på de numera allt oftare förekommande lägenhetsförsäljningarna.

Af allt detta hade blifvit eu oundviklig följd, att förenämnda

anslag till vikariatsersättning med mera, hvithet från början varit för

knappt beräknadt, blifvit allt otillräckligare för därmed afsedda ändamål.

Under de senaste åren hade visserligen tillskott beviljats i form

af extra anslag till amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning,

men dessa tillskott, hvilka under åren 1901—1905 utgått

med 6,100 kronor om året och för år 1906 bestämts till 3,350 kronor,

hade, såsom framginge af styrelsens underdåniga skrivelser den 7

december 1904 angående medel till renskrifning med mera, den 19

i samma månad angående anställande af eu extra revisor och den 20

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

141

november 1905 angående medel till renskrifning med mera, ej varit

för ändamålet tillräckliga ock blefve det med säkerhet allt mindre

och mindre. Härtill komme, att styrelsen såge sig nödsakad att under

år 1906 och påföljande år lämna styrelsens ombudsman och fiskal

biträde af en fast anställd amanuens. Göromålen å fiskalskontoret

hade nämligen numera fått ett sådant omfång, att någon lättnad i

arbetet måste beredas denne, i förhållande till tjänstens vikt och de

stora fordringar den ställde på sin innehafvare, synnerligen klent

aflönade tjänsteman.

Under sådana förhållanden hade styrelsen ansett det vara sin

plikt att söka åstadkomma eu ökning uti nu ifrågavarande anslag, och

detta så mycket mera som styrelsen, på sätt i dess nyss åberopade

underdåniga skrifvelse den 20 november 1905 blifvit anmäldt, såge

sig ur stånd att, med mindre särskildt anslag blefve för ändamålet

beviljadt, lämna de hos styrelsen anställde extra ordinarie tjänstemännen

någon ersättning för deras arbete sistnämnda år. I detta

sammanhang tilläte sig styrelsen erinra, att de extra ordinaries förening

i sin till Eders Kungl. Maj:t ställda underdåniga framställning »angående

ordnande och förbättrande af de extra ordinarie tjänstemännens

inom centralförvaltningen arbets- och arfvodesförhållanden» såsom orimligt

karakteriserat det förhållande, att inom ett flertal ämbetsverk

gratifikationer och utgifter för renskrifning utginge af samma anslag.

Det kunde då icke undvikas — anförde föreningen härom — att af

dessa utgiftsposter renskrifningen måste först betalas. Skulle nu så

vara, att arbetet under en viss tid varit synnerligen lifligt, hade naturligen

renskrifningen äfven varit vidlyftig. Följden blefve då, att utgifterna

för densamma sprungit upp till så afsevärda belopp, att det

icke funnits tillräckligt kvar af anslaget för att kunna i rimlig mån

likvidera de extra ordinarie tjänstemännens arbete. Och trots alltså,

att arbetet föranledt ökad tjänstgöring för dem, hade arfvodet minskats.

Hvad föreningen sålunda anfört syntes styrelsen vara af beskaffenhet

att kräfva beaktande. För att i sin mån söka bidraga till förverkligande

af föreningens i detta afseende uttalade önskemål hade styrelsen,

då den nu ginge att begära ökade anslag för kostnader af ifrågavarande

slag, ansett sig böra hemställa om ett särskildt anslag för renskrifningsoch

tryckningskostnader, livilket anslag med hänsyn till svårigheten

att på förhand beräkna det belopp, hvartill dessa kostnader kunde

uppgå, syntes styrelsen böra erhålla natur af förslagsanslag, och ett

särskildt fast anslag till »vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplan!^

granskning, åt amanuenser och extra biträden». Dessa anslags

belopp syntes — under förutsättning att något extra anslag till

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning ej vidare

komme att utgå — ej böra sättas lägre än till respektive 10,000 kronor

och 26,000 kronor, hvilka belopp kunde beräknas motsvara hvad styrelsen

under de närmast följande åren för ifrågavarande ändamål kunde

blifva nödsakad utgifva; och hemställde styrelsen alltså i underdånighet,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att i den

för styrelsen gällande stat finge uppföras, i stället för anslaget till

»vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser

och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader»,

dels till renskrifnings- och tryckningskostnader, såsom förslagsanslag,

10,000 kronor, dels ock ett bestämdt anslag å 26,000 kronor till vikariatsersättning,

arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och

extra biträden.

För innehållet uti domänstyrelsens förberörda skrifvelse af den

15 november 1904 finnes redogjordt i det vid statsverkspropositionen

till 1905 års Riksdag fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 14 januari 1905. Domänstyrelsens i denna skrifvelse

gjorda hemställan föranledde Eders Kungl. Maj:t att föreslå Riksdagen

medgifva, att i domänstyrelsens stat under skogsafdelningen finge uppföras

aflöningar till ytterligare tre notarier. Denna Eders Kungl.

Maj:ts framställning vann i så måtto Riksdagens bifall, att Riksdagen

väl anvisade nödiga medel till anställande af berörda tjänstemän, men

uppförde anslaget å extra stat, under hänvisning till den utredning,

som för närvarande påginge rörande reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden in. m. Riksdagen anvisade därjämte

på Eders Kungl. Maj:ts förslag på extra stat för år 1906 ett

anslag af 3,350 kronor till arfvoden åt amanuenser och extra biträden

å domänstyrelsens skogsafdelning.

Vid underdånig föredragning den 16 och den 31 december 1904

af domänstyrelsens förut berörda underdåniga skrifvelser den 7 och

den 19 december 1904 fann Eders Kungl. Maj:t godt dels bemyndiga

domänstyrelsen att af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet använda ett belopp

af 1,650 kronor till gäldande af kostnader för renskrifning år 1904 å

styrelsens skogsafdelning, dels ock ställa ett belopp af 750 kronor

från nionde hufvudtitelns anslag till extra utgifter till styrelsens förfogande

för att användas till arfvode åt en extra revisor.

Vidare tillåter jag mig erinra, hurusom Eders Kungl. Maj:t vid

underdånig föredragning den 2 december nästlidna år af domänstyrelsens

förut berörda skrifvelse af den 20 därförutgångna november be
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

143

myndigade styrelsen att af förenämnda reservationsanslag använda

2,450 kronor till gäldande af renskrifningskostnad år 1905 å styrelsens

skogsafdelning.

Af det anförda framgår, att domänstyrelsen till bestridande af

vikariatsersättning, arfvoden åt amanuenser samt renskrifningskostnad

m. m. under år 1905 käft till sitt förfogande dels det ordinarie anslaget

å 22,300 kronor, dels å extra stat anvisade 6,100 kronor, dels

af Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1904 anvisade 750 kronor till

en extra revisor, dels ock nyssberörda af Eders Kungl. Maj:t anvisade

2,450 kronor, således tillhopa 31,600 kronor. För bestridande af enahanda

kostnader innevarande år, då styrelsens arbetskrafter vunnit tillökning

med förut nämnda tre notarier, har styrelsen till sitt förfogande

dels det ordinarie anslaget 22,300 kronor och dels å extra

stat anvisade 3,350 kronor, således tillhopa 25,650 kronor. Detta

sistnämnda belopp understiger med 5,950 kronor det belopp, som för

enahanda ändamål erfordrats för år 1905. Att en häremot svarande

minskning i de nödvändiga kostnaderna skall kunna åvägabringas,

synes icke sannolikt, helst antalet amanuenser hos styrelsen, till följd

däraf att hos ombudsmannen måste på grund af ärendenas tillväxt

inrättas en amanuensbefattning, icke lärer kunna minskas, oaktadt

den förstärkning, som från och med innevarande år erhållits i arbetskrafterna

genom de nya tre notarierna. Huru stort belopp, som ytterligare

kan komma att erfordras, är naturligtvis icke möjligt att nu

beräkna, men det synes mig, som om hela kostnadssumman borde kunna

stanna vid ett belopp af 30,000 kronor. Innan erfarenhet vunnits om

hur härmed kommer att ställa sig, anser jag någon höjning i det

ordinarie anslaget icke böra ifrågakomma. Däremot synes mig det nu

utgående extra anslaget böra vinna en förhöjning, motsvarande det

såsom sannolikt ansedda behofvet. Jag anser därför, att detta anslag

bör för år 1907 utgå med 8,000 kronor, samt att vid detsammas användning

icke bör fästas vidare inskränkning än vid det ordinarie

anslaget.»

Utskottet, som af hvad departementschefen anfört finner det

framgå, att ifrågavarande anslagsförhöjning är af behofvet påkallad,

hemställer alltså,

att Riksdagen må, till vikariatsersättning, arfvoden

för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser

och extra biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader

hos domänstyrelsen, på extra stat för år

1907 bevilja ett anslag af 8,000 kronor.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

aflöning åt

domänintendenter

m. m.

samt

resekostnader

vid domänförvaltningen.

[49, 50.]

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

49:o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att å extra

stat för år 1907 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domäng öromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, samt till

resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 45,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen anfört följande:

»För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat

såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och

för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor,

dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis 40,585

kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 11 november 1905 har domänstyrelsen

i fråga om förstnämnda anslag förklarat, att styrelsen icke ansett

sig böra ifrågasätta någon höjning uti samma anslag.

Beträffande resekostnaderna vid domänförvaltningen, för hvilket

ändamål för hvart och ett af åren 1901—1906 förslagsvis anvisats

40,585 kronor, har domänstyrelsen anfört, att å detta anslag under

åren 1902, 1903 och 1904 uppkommit brist, belöpande för år 1902

till 8,224 kronor 66 öre, för år 1903 till 8,582 kronor 16 öre och för

år 1904 till 2,773 kronor 38 öre. Med anledning häraf och då Riksdagen

uti skrifvelse den 12 maj 1905 framhållit önskvärdheten däraf,

att förslagsanslagen upptoges till belopp, som såvidt möjligt motsvarade

de summor, som kunde komma att utgå under anslagstiteln, har

styrelsen ansett en förhöjning i detta anslag böra ske med 9,415 kronor

till 50,000 kronor.

Anslag för ifrågavarande ändamål äro fortfarande behöfliga. Af

anledning, domänstyrelsen i sin nyssberörda skrifvelse framhållit, synes

eu förhöjning af anslaget till resekostnader vid domänförvaltningen

erforderlig. Men då detta anslag åren 1900 och 1901 lämnat något,

om ock ringa, öfverskott, synes denna ökning kunna begränsas därhän,

att anslaget bestämmes till 45,000 kronor.»

Utskottet har icke haft något att emot denna framställning erinra

och hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1097 bevilja:

a) till aflöning åt domänintendenter och för

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

145

uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna

43,200 kronor; samt

b) til] resekostnader vid domänförvaltningen,

såsom förslagsanslag, 45,000 kronor.

Skogsinstitutet.

50:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till anställande

af extra lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år 1907

anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen åberopat sitt under punkt

5 här ofvan omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet.

Under erinran, att, på sätt i statsrådsprotokollet meddelas, fråga

om en allmän reglering af skogsstaten och de allmänna skogsläroverkens

lönestater föreligger och inom en icke alltför aflägsen framtid

torde kunna vinna sin lösning, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till anställande af extra

lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år

1907 anvisa ett belopp af 7,000 kronor.

Landtmäteristaten.

51 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år ägt rum, till bestridande af ökade kostnader

för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade

kartor med därtill hörande handlingar, som för

det allmännas räkning erfordras eller af enskilde begäras,

på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag af

3,000 kronor.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Extra lärårJcrafter

vid

skogsinstitutet,

[51.]

Utskottets

yttrande.

Ang.

kostnader för

kopiering af i

landtmäteristyrelsens

arkiv förvarade

kartor

m. m.

[52.]

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Rikets allmänna kartverk.

Rikets all- 52:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen dels att, för anställande

manna kaH- aj‘ ö]ia(l cm7 personal vid rikets allmänna kartverk m. m., på extra stat

j-gg j för år 1907 anvisa ett anslag af 15,200 kronor; dels ock att medgifva,

att af det å extra stat för år 1906 för anställande af ökad civil personal

vid rikets allmänna kartverk m. m. anvisade anslag af 17,200

kronor må till bestridande af kostnader för namnundersökningar användas,

utöfver förut beräknadt belopp af 1,000 kronor, ytterligare

högst 8,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Till rikets allmänna kartverk har från och med år 1895 varit

uppfördt ett ordinarie anslag, hvilket till och med år 1905 utgick med

178,600 kronor. Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning höjde nästlidna års Riksdag detta anslag till 198,800

kronor och medgaf tillika, att detsamma Unge upptagas såsom reservationsanslag.

Därjämte beviljade Riksdagen, med anledning af förslag

af Eders Kungl. Maj:t, på extra stat för innevarande år ett anslag

af 17,200 kronor för anställande af ökad civil personal vid kartverket

in. in. med rätt för Eders Kungl. Maj:t att af sistnämnda belopp under

år 1905 använda 5,000 kronor.

De förhållanden, som af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

åberopades såsom skäl för den af honom tillstyrkta ökningen i

det ordinarie anslaget samt för beviljande af anslag å extra stat, äro

utförligt omnämnda i det vid statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag

fogade statsrådsprotokoll öfver jordbruks ärenden den 14 januari

samma år. Jag anser mig nu endast böra i korthet erinra om följande

omständigheter.

Hvad anledningarna till ökningen i det ordinarie anslaget vidkommer,

angåfvos de af departementschefen hufvudsakligen vara, att

kartografer och geodeter borde tillerkännas ökade arfvoden, att eu

ökning af ritar- och gravörpersonalen vore önskvärd, att ett belopp

erfordrades för bekostande af en ritkurs m. m., hufvudsakligen för nyantagne

fältmätare, att en del andra utgiftsposter erfordrade förhöjning

samt att de i staten för kartverket beräknade utgifterna under senare

år öfverstigit årsanslaget, hvarvid skillnaden betäckts genom förefintliga

besparingar från tidigare år.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

147

Beträffande det extra anslagets tillkomst anliåller jag att få erinra

om följande. Efter det särskildt tillkallade personer för utredning i

fråga om lämpligheten af ett förändradt utgifningssätt för generalstabens

topografiska karta öfver Norrland framhållit såsom önskemål, bland

annat, att kartverkspersonalen måtte erhålla en mer stadigvarande

karaktär, än som läte förena sig med det vid generalstaben rådande

passagesystemet samt den för truppbefälet ökade öfningstiden, förordade

kommissionen för de allmänna kartarbetena i underdånigt utlåtande

den 8 september 1904, att den dåvarande organisationen af generalstabens

topografiska afdelning skulle bibehållas, med iakttagande likväl,

att viss tillökning af personalen skedde och att garanti lämnades för

densammas erhållande och kvarblifvande. Emellertid yppades betänkligheter

mot lämnandet af den sålunda afsedda garantien för den militära

personalens fulltalighet. Dels på grund häraf och dels i syfte att

möjligheten af att anställa civila topografi’ måtte undersökas, föreslog

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att den brist i antalet

topografi^, som uppstått i följd af organisationens ofullkomlighet, tills

vidare skulle fyllas af civila topografer. Enligt en af chefen för kartverket

verkställd utredning beräknades den för kartverket i sådan

händelse uppkommande ökade kostnaden till 6,485 kronor för tiden

från den 1 maj 1905 till samma års slut och till 13,684 kronor för år

1906 samt alltså tillhopa till 20,169 kronor eller i rundt tal till 20,200

kronor. Då eu dylik anordning tills vidare blott skulle få karaktären

af ett försök samt beräkningen endast vore approximativ, ansåg föredragande

departementschefen, att medel för ändamålet borde äskas på

extra stat.

Enär det visat sig önskligt, att de namn, som skulle upptagas å

kartblad, blefve dessförinnan af sakkunnige personer granskade, föreslog

departementschefen, att medel skulle beredas jämväl till bestridande af

kostnaderna för dylika namnundersökningar, samt att ett belopp af

1,000 kronor skulle afses för detta ändamål under åren 1905 och

1906, att utgå å extra stat.

I enlighet härmed föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att, för

anställande af ökad civil personal vid kartverket m. m., på extra stat

för år 1906 anvisa ett anslag af 21,200 kronor med rätt för Eders

Kungl. Maj:t att för anställande af dylik personal in. m. under år 1905

låta utaf nämnda belopp förskottsvis under samma år af tillgängliga

medel utanordna 7,000 kronor. Riksdagen, som ansåg en i kartverkschefens

beräkning upptagen utgiftspost å 2,000 kronor för hvartdera

af åren 1905 och 1906 till två kontrollofficerare kunna uteslutas, biföll

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

framställningen på det sätt, att — såsom jag förut angifvit — för

ändamålet beviljades 17,200 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t

att förskottsvis under år 1905 däraf låta utanordna 5,000 kronor.

Sistnämnda belopp blef den 16 juni 1905 ställdt till chefens för

rikets allmänna kartverk förfogande för därmed afsedt ändamål, och

återstoden, 12,200 kronor, är upptagen i kartverkets stat för innevarande

år.

Uti underdånig skrifvelse den 9 november nästlidna år har nu

chefen för rikets allmänna kartverk framlagt beräkning öfver kartverkets

inkomster och utgifter för år 1907 samt däraf framgående

anslagsbehof, och har han därvid hemställt såväl om ytterligare förhöjning

af det ordinarie anslaget till 225,300 kronor som äfven om

äskande af anslag å extra stat med ett till 39,000 kronor höjdt belopp.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena har i underdånigt utlåtande

den 11 november 1905 tillstyx*kt bifall till dessa förslag.

De viktigaste omständigheter, som enligt kartverkschefens sist

omförmälda beräkning skulle betinga ökning af det ordinarie anslaget,

är o följande. Å den geodetiska afdelningen förefunnes ett tillfälligt

behof af ökade arbetskrafter, hvarjämte de nu pågående geodetiska

arbetena i Skåne och Blekinge på grund af terrängens beskaffenhet

medförde ovanligt stora omkostnader. Sex af ritar- och gravöreleverna

beräknades kunna år 1907 anställas såsom ritare och gravörer med ett

arfvode af 1,200 kronor och i stället borde tre nya elever anställas.

Därjämte är att märka, att aflöningarna till ritare och gravörer beräknats

i någon mån höjda, att utgifterna för topografiska afdelningens

utgifnings- och byråarbeten beräknats höjda å flera poster med större

eller mindre belopp samt att mindre ökningar föreslagits äfven af åtskilliga

andra utgiftsposter i kartverkets stat.

Hvad det extra anslaget beträffar, har kartverkschefen meddelat,

att han sistlidne vår, omedelbart efter det Riksdagen för sin del fattat

beslut i ämnet, fogat anstalter för att anskaffa de tio civila topografaspiranter,

som beräknats skola anställas. Resultatet hade blifvit anställandet

under 1905 års fältarbeten af endast en civil topografaspirant.

Kartverkschefen ansåg det dock vara för tidigt att af detta resultat

draga några slutsatser angående möjligheten att på åsyftadt sätt fylla

behofvet af fältmätare äfvensom angående dessa civila fältmätares

lämplighet. Därför borde enligt hans mening möjlighet beredas, genom

anslags beviljande, att äfven under år 1907 pröfva den nya anordningen.

Det härtill behöfliga anslagets belopp har han ansett böra beräknas

högre än det för samma ändamål för innevarande år afsedda, eller

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

149

12,200 kronor. Såsom orsaker till en dylik ökning har han dels anfört,

att det kunde inträffa, att så stort antal topografaspiranter kunde

anställas, att 7 af dessa kunde, efter ett års aspiranttjänstgöring, år

1907 befordras till topografer med de för dessa senare beräknade högre

årsarfvoden, dels ock — under erinran, att det extra anslaget beräknats

till gäldande af ökad kostnad för anställande af ifrågavarande civila

personal — förklarat sig anse, att det, på grund af utaf honom närmare

angifna anledningar, icke kunde antagas blifva i framtiden möjligt

att af kartverkets ordinarie anslag bestrida ens någon del af kostnaderna

för samma personal. Han har därför hemställt, att det extra

anslaget måtte beräknas till sådant belopp, att däri inginge icke blott

arfvoden och dagaflöning, utan äfven reseersättning och kvadratmilspenningar

till ifrågavarande civila personal äfvensom handtlangningskostnader.

Därjämte borde af det extra anslaget bestridas de omkostnader

för ökad betjäning, städning af ökadt antal tjänsterum

m. m., som föranleddes af personalens ökning.

Slutligen har kartverkschefen såsom ett skäl för det extra anslagets

förhöjning åberopat behofvet af ökade medel till namngranskning

samt anfört, att, ehuru hittills vunnen erfarenhet om kostnaderna för

dylik granskning vore ganska ringa, han ansåge sig kunna ungefärligen

beräkna såsom årligen erforderliga belopp 2,000 kronor för det topografiska

och 1,000 kronor för det ekonomiska kartverket. För detta

ändamål vore dock ökade medel redan för år 1906 erforderliga, hvadan

härför borde beräknas 3,000 kronor för hvartdera af åren 1906 och

1907 eller tillhopa 6,000 kronor. Uti särskild underdånig skrifvelse

den 22 november 1905 har sedermera kartverkschefen, med förmälan,

att det belopp, som af det utaf 1905 års Riksdag beviljade extra

anslag beräknats till kostnader för namngranskning, eller 1,000 kronor,

redan under samma år förbrukats, i så måtto ändrat sitt nyssberörda

förslag, att han hemställt om rätt att för innevarande år använda till

namngranskningskostnader ytterligare medel af det redan beviljade extra

anslaget, oafsedt att det däraf till dylik granskning beräknade beloppet

redan tagits i anspråk. Yid bifall härtill skulle det af honom begärda

extra anslaget för år 1907 kunna beräknas så mycket mindre.

Hvad beträffar den af kartverkschefen ifrågasatta höjningen af

det ordinarie anslaget till kartverket, anser jag, vid det förhållande att

detta anslag så nyligen som vid nästlidna års riksdag erhållit en

lietydlig förhöjning, mig icke kunna tillstyrka, att en ytterligare höjning

redan nu af Riksdagen äskas. Åtskilliga af de utaf kartverkschefen

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

till stöd för en förhöjning åberopade skäl grunda sig på omständigheter

af tillfällig natur. Hittills hafva, då utgifterna å några poster i kartverkets

stat till följd af arbetenas natur måst för något år ökas, medel härtill

plägat beredas genom jämkning af utgifterna å andra poster. Detta

har äfven ägt rum i den senaste, af Eders Kungl. Maj:t för innevarande

år fastställda staten, och detta ehuru anslaget i sin helhet med samma

år ökats, och äfven för år 1907 torde enahanda förfaringssätt böra

användas för utgifternas begränsande.

En ytterligare anledning att framskjuta frågan om den vidare

utvidgningen af kartverket finner jag i den utredning, som för närvarande

pågår i anledning af från åtskilliga hushållningssällskap under

senaste tiden gjorda framställningar om vidtagande af åtgärder för att

påskynda och fullborda den ekonomiska uppmätningen af riket. Då

denna utredning fullbordats, torde frågan om de för kartverket erforderliga

arbetskrafterna åter böra tagas under öfvervägande.

I likhet med kartverkschefen finner jag det vara önskvärdt, att

äfven under år 1907 försök må göras med anställandet af civila topografi’

och topografaspiranter, och anser jag medel därtill böra beredas

på extra stat. Då så stora svårigheter mött för anställandet af dylika

aspiranter under år 1905, att endast en aspirant kunnat erhållas till

fältarbetena under samma år, samt kartverkschefen numera meddelat

mig, att ej heller därefter några dylika hittills kunnat antagas och att

ett anställande af topografaspiranter icke kan vara att förvänta förrän

möjligen under instundande vår, synas mig dessa förhållanden gifva

vid handen, att berörda extra anslag icke behöfver beräknas till så

stort belopp, som kartverkschefen föreslagit. Till dess vidare erfarenhet

vunnits, synes mig tillräckligt, om det för innevarande år för ändamålet

tillgängliga belopp, 12,200 kronor, göres tillgängligt äfven för år 1907.

I anslutning till kartverkschefens förslag anser jag äfven medel

böra afses för namngranskning under år 1907, och torde kostnaderna

härför böra i mån af tillgång få utgå af det extra anslag, som jag

tillstyrker Eders Kungl. Maj:t att af Iiiksdagen äska. Att härför afse

ett visst bestämdt belopp synes mig icke lämpligt, då dels det är

ovisst, huru stor del af anslaget, som behöfver tagas i anspråk för den

civila topografpersonalen, och dels äfven kostnaderna för namngranskningen

ej ännu kunnat genom vunnen erfarenhet tillförlitligen beräknas.

Den af kartverkschefen förslagsvis beräknade summan, 3,000 kronor,

synes mig icke vara för högt upptagen. Af det extra anslaget torde

jämväl i mån af tillgång böra bestridas sådana kostnader, som äro eu

följd af anställandet af ökad personal, såsom ökad uppassning, städ
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

151

ning m. m. Hvad det extra anslagets belopp beträffar, föreslår jag,

på grund af hvad jag nu anfört, att detsamma måtte bestämmas till

15,200 kronor.

Såsom förut nämnts, finnes ej heller för innevarande år medel

tillgängliga för verkställande af namngranskning. Emellertid synes,

som om af det för året beviljade extra anslag skulle kunna beredas

åtminstone någon tillgång därtill. Då emellertid Riksdagens medgifvande

torde erfordras för att af detta anslag kunna för ändamålet

använda ytterligare medel, synes mig ett sådant medgifvande böra inhämtas

samt afse användandet härtill af ytterligare, förslagsvis, högst

3,000 kronor.»

Såsom i statsrådsprotokollet erinras, beviljade 1905 års lagtima

Riksdag på extra stat för år 1906 ett anslag af 17,200 kronor för anställande

af ökad civil personal vid kartverket in. m. med rätt för

Kungl. Maj:t att däraf under år 1905 använda 5,000 kronor. I förenämnda

anslag ingick ett belopp af 1,000 kronor, afsedt för bestridande

af de med ortnamngranskningen för kartverkets räkning förenade

kostnader under åren 1905 och 1906. Enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelas, har sistnämnda belopp blifvit redan under år

1905 förbrukadt; och äskas nu dels rätt att af det till disposition

under innevarande år återstående anslaget 12,200 kronor få till bestridande

af kostnader för namnundersökningar använda 3,000 kronor,

dels ock att för år 1907 måtte för samma ändamål anvisas enahanda

belopp, 3,000 kronor. Ehuruväl sålunda kostnaden för ifrågavarande

arbete väsentligt öfverstigit hvad som för detsamma vid dess beslutande

beräknades, anser utskottet dock en sakkunnig granskning af de namn,

som skola å karta upptagas, vara af den vikt, att utskottet icke vill

motsätta sig anvisandet af de därför afsedda medel; och då utskottet

icke heller i öfrigt haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i detta

ämne föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må:

a) för anställande af ökad civil personal vid rikets

allmänna kartverk m. in. på extra stat för år 1907

anvisa ett anslag af 15,200 kronor; och

b) medgifva, att af det å extra stat för år 1906

för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna

kartverk m. m. anvisade anslag af 17,200

kronor må till bestridande af kostnader för namn
-

Utskottets

yttrande.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

undersökningar användas, utöfver förut beräknadt belopp

af 1,000 kronor, ytterligare högst 3,000 kronor.

Vägunderhållet på landet.

Ang. 53:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda fram
kostnad

för ställning hemställer utskottet,

vägdelninqar.

[54.1

att Riksdagen må på extra stat för år 1907 anvisa,

för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för

vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.

Särskilt 54:o) Kung], Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd åt

''"''synnerligt11 synnertyt betungade väghållning sdistrikt, på extra stat för år 1907 anvisa

betungade 150,000 kronor.

^distrikt9*'' I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

[-55 j anfört följande:

»Uti lagen angående vägliållningsbesvärets utgörande på landet

den 23 oktober 1891 stadgas i dess 60 §, att utaf den för vägunderhåll

in natura uppskattade kostnad en tiondedel skall lämnas af statsmedel.

Från och med nästkommande år kommer, enligt den lydelse,

nämnda paragraf genom lagen den 20 juni 1905 om ändring i vissa

delar af förenämnda lag erhåller med ingången af år 1907, bidraget

af statsmedel att ökas till tre tjugondelar af uppskattade kostnaden

för underhållet af allmän väg, bro och färja.

I samma paragraf, sådan den lyder från och med ingången af år

1907, finnes omedelbart efter nämnda bestämmelse om statsbidrag infördt

följande''stadgande: »därutöfver må väghållningsdistrikt, som äro

med väghållning synnerligt betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts pröfning

af staten erhålla särskildt understöd i den mån medel, som för

sådant ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång.»

Detta nya stadgande har tillkommit med anledning af Riksdagens

skrifvelse den 14 maj 1900 angående revision af väglagen, hvari Riksdagen''

med afseende å 60 § anförde, bland annat, hurusom Riksdagen

ansåge det rättvist och billigt, att staten till de distrikt, där vägbördan

vore mest tryckande, lämnade större bidrag, än nu ägde rum, samt att

lämpligaste förfaringssättet härvid syntes vara, att Riksdagen till Eders

Kungl. Maj:ts förfogande ställde ett särskildt för ändamålet anvisadt

anslag, och att åt Eders Kungl. Maj:t öfverlämnades att, efter pröfning

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

153

af omständigheterna i hvarje fall, bestämma såväl hvilka som skulle

komma i åtnjutande af förhöjdt statsbidrag som med hvilka belopp,

inom vissa fastställda gränser, detta skulle utgå. När sedermera af

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet inför Eders Kungl. Maj:t

i underdånighet anmäldes det förslag till ändringar i väglagen, som

nu — i hithörande del oförändradt — blifvit till lag upphöjdt, yttrade

departementschefen i nu ifrågavarande ämne följande:

»Liksom jag---icke kan annat än gilla förslaget om extra

statsunderstöd till sådana väghållningsdistrikt, som äro med väghållning

mest betungade, delar jag Riksdagens mening om lämpligaste sättet

för meddelande af ett sådant understöd. Kammarkollegium har ansett

detta böra i lagen uttryckas så, att distrikt, som äro med väghållning

synnerligt betungade, må kunna af staten erhålla särskild! understöd,

i den mån medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill

lämna tillgång och efter Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Denna formulering,

hvilken skulle afse ett tillägg till förevarande paragraf, synes mig

tillfredsställande. Den utsäger med tillräcklig tydlighet, att understödet

endast i jämförelsevis sällsynta undantagsfall skall kunna komma

i fråga. Den fastslår ej heller i något fall förmånen såsom någon rätt,

på hvilken skulle kunna göras lagligt anspråk. Den lägger i statsmakternas

hand att reglera det allmännas hjälp efter behof och omständigheter,

olika för olika tider och olika förhållanden samt oberoende

af själfva lagen. Och under sådana förhållanden kan förslaget

ej heller sägas gå utöfver försiktighetens gränser.

Betänkligheterna vid den föreslagna anordningen anknyta sig

egentligen till svårigheten att åstadkomma en någorlunda rättvis fördelning

af det anslag, som skulle komma att af Riksdagen för ifrågavarande

ändamål anvisas. Anspråk på delaktighet i detta komma

utan tvifvel att möta från långt flera distrikt, än att alla skola kunna

komma i åtanke, och i allt fall blir pröfningen för berörda fördelning

uppenbarligen ganska ömtålig. Yissa allmänna vägledande bestämmelser

torde emellertid härvid kunna uppställas till underlättande af sagda

pröfning.

Då dylika bestämmelser torde komma att ingå såsom villkor vid

dispositionen af det anslag, Riksdagen kan komma att för ifrågavarande

ändamål anvisa, vill jag här endast antyda några enligt min mening

lämpliga bestämmelser i berörda syfte. Såsom Riksdagen själf angifvit,

borde understödet, hvilket, liksom det ordinarie statsbidraget, alltid torde

böra sättas till viss kvotdel af den uppskattade väghållningskostnaden,

Bill. till Biksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

begränsas till ett maximum, som icke i något fall finge öfverskridas.

Möjligen skulle ock kunna stadgas, att, där ett distrikt under ett visst

antal år varit i åtnjutande af understöd, samma distrikt icke därefter

finge, förrän efter viss tids förlopp, ånyo tilläggas sådan förmån. Vidare

borde i hvarje fall fordras så noggrann undersökning som möjligt

angående distriktets ekonomi och dess bärkraft genom förebringande

efter visst formulär af statistiska uppgifter för någon ej alltför kort

tidrymd rörande ej blott vägväsendet utan äfven andra förhållanden,

som här kunde anses inverka, såsom folkmängd, taxeringsvärden å fastigheter,

inkomstbevillning, kommunernas finanser o. s. v. Men härutöfver

borde naturligtvis också öfver hvarje ansökning afgifva^ utlåtanden

af samtliga lokalmyndigheter, däribland jämväl möjligen vederbörande

landsting och hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Den

noggranna utredning, som på detta sätt borde kunna förväntas, borde

enligt min tanke erbjuda tillräckliga hållpunkter för ett afgörande,

så rättvist och billigt som skäligen kunde begäras.»

Det särskilda utskott, af hvilket Eders Kungl. Maj:ts förslag inom

Riksdagen behandlades, tillstyrkte godkännande af förslaget i hithörande

del. Med afseende åter å villkoren för åtnjutande af ifrågavarande bidrag,

hvars utdelning utskottet äfven för sin del funne måste blifva

nog så grannlaga, kunde utskottet icke i allo biträda de af departementschefen

härutinnan lämnade antydningar. Utskottet liölle nämligen

före, att bidraget, för att fylla sitt ändamål, måste blifva för ett och

samma distrikt så till vida permanent, att den omständighet, att distriktet

under ett visst antal år varit i åtnjutande af understöd, icke

borde utgöra hinder för distriktet att fortfarande, så länge medel vore

tillgängliga, få behålla bidraget, om behofvet eljest kvarstode oförminskadt.

Det syntes ock kunna ifrågasättas, huruvida icke bidraget

lämpligen borde, i regel åtminstone, disponeras endast till förmån för

sådana distrikt, hvilkas större väghållningsbörda hänförde sig till underhåll

af redan befintliga vägar. Till förekommande af distriktets betungande

med öfverhöfvan stora uppoffringar för vägars byggande torde

nämligen statens mellankomst måhända lämpligast kunna taga formen

af bidrag från det allmänna vägbyggnadsanslaget.

Med anledning af införandet i väglagen af ifrågavarande bestämmelse

om särskildt understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt

behagade Eders Kungl. Maj:t den 3 november 1905 anbefalla

kammarkollegium att inkomma med yttrande och förslag rörande det

belopp, som borde af Riksdagen äskas, samt de bestämmelser, som

borde gälla i afseende å dispositionen af samma medel.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

155

Till följd häraf liar kammarkollegium afgifvit underdånigt utlåtande

af den 29 november 1905 och däruti anfört följande.

För bedömande af frågan om storleken af det anslag, som

hoi’de afses för nu ifrågavarande ändamål, saknade kollegium för

närvarande annan ledning än den, som kunde hämtas af de statistiska

uppgifterna vid af kollegium den 27 december 1902 afgifvet

underdånigt utlåtande angående revision af väglagen. Enligt

dessa uppgifter, hvilka afsåge förhållandena för år 1900, hade

vägskatten för de beskattningsföremål, som ej utgjorde vägunderhåll

in natura, i medeltal för rikets 368 väghållningsdistrikt uppgått

till 28 öre per vägfyrk. Då på grund af 60 § väglagen alla vägfyrkar

inom ett och samma distrikt skulle vara lika betungade, skulle alltså

nämnda siffra representera normalbelastningen per vägfyrk inom hela

riket för angifna år. Inom 41 distrikt (ungefär 11 procent) hade belastningen

uppgått till öfver 50 öre och inom 17 distrikt (omkring

''5 procent) — alla inom de norrländska länen— till 75 öre per vägfyrk.

Omsatta i kommunal skatteplikt skulle dessa siffror för jordbruksfastighet

motsvara, inom den förra kategorien öfver 83 öre och

inom den senare kategorien öfver 1 krona 25 öre per vanlig fyrk,

alltså i båda fallen en ganska tung skattebörda. Därest nu, såsom

kollegium för sin del tänkt sig, ifrågavarande statsunderstöd skulle

lämnas eller åtminstone kunna lämnas med det syfte och i den omfattning,

att belastningen per vägfyrk därigenom skulle nedbringas

till ett visst maximibelopp, som i sådant afseende kunde anses skäligt,

vore det tydligt, att, ju lägre detta maximum sattes, desto högre understödsbelopp

skulle erfordras — och tvärtom. Redan vid ett jämförelsevis

så högt belopp som 50 öre per fyrk skulle, sedt för hela riket,

statens understöd erfordras i en omfattning, som med hänsyn till

statens redan förut så stora uppoffringar för vägväsendet kollegium

ansett sig åtminstone för närvarande icke kunna ifrågasätta. För sin

del hade kollegium nu fäst sig vid det angifna högre beloppet, nämligen

75 öre per vägfyrk. Härvid hade kollegium dock egentligen afsett

att finna någon lämplig utgångspunkt för beräkning af anslagsbeloppet

i dess helhet, men däremot icke att fastslå detta belopp såsom

en ovillkorlig norm vid anslagets fördelning. Ty om också ett distrikt,

där vägbördan per vägfyrk öfverstege 75 öre, under alla förhållanden

måste anses vara med väghållning synnerligt betungadt, vore det därför

icke sagdt, att vid tiden för anslagets fördelning, då man hade att

röra sig med andra och tillförlitligare siffror än som nu stode till

buds, just detta belopp kunde vara företrädesvis passande, och i allt

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

fall måste äfven andra synpunkter än själfva väghållningen vid pröfningen

öfva inflytande.

Vidare finge kollegium redan här framhålla, hurusom kollegium,

med afvikelse i viss mån från särskilda utskottets uttalande, nu afsåge

ej ensamt vägunderhållet, utan väghållningskostnaden i dess helhet. Det

syntes förhålla sig så, att de mest betungade distriktens vägbörda i

allmänhet till största delen berodde på dryga utgifter för vägbyggnader,

och att, om man endast toge hänsyn till vägunderhållet, belastningen

per vägfyrk endast i mycket sällsynta undantagsfall kunde nå upp till

75 öre. Enligt kollegii åsikt förefunnes emellertid icke något skäl att

från beräkningen utesluta någon som helst utgift för väghållningen,

under förutsättning blott att den verkligen och lagligen drabbade de

väghållningsskyldige, då nämligen alla sådana utgifter måste vara för

dem lika kännbara oafsedt de särskilda ändamål, för hvilka de utginge.

En annan fråga vore, huruvida icke, för åvägabringande af ett fullt

egentligt förhållande mellan det nu ifrågasatta anslaget samt anslaget

till bidrag för anläggning af nya eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar, sistnämnda anslag borde i lämplig mån förhöjas

och i sammanhang därmed villkoren för åtnjutande af bidrag

därifrån jämkas därhän, att undantagsvis, nämligen med afseende just

å synnerligt betungade distrikt, statsbidraget kunde få uppgå till hela

den beräknade kostnaden för vederbörande arbete och ej, såsom nu,

endast till två tredjedelar däraf. Genom en sådan anordning kunde

det nu ifrågavarande anslaget naturligen högst väsentligt nedbringas,

på samma gång man undginge den oegentlighet, att anslaget eljest

faktiskt i hufvudsak komme att betjäna samma ändamål som det

vanliga vägbyggnadsanslaget. Frågan om en förändring i berörda hänseende

förelåge emellertid icke nu och kollegium saknade därför anledning

att närmare inlåta sig på densamma. Den syntes i annat sammanhang

komma under beaktande, i hvilket afseende kollegium tilläte sig

erinra, hurusom den s. k. N or rl a n d sk o mmitté ns förslag innebure uppslagjust

i denna riktning. Men om man sålunda ur nu angifna synpunkt

för närvarande hade att räkna med ett relativt större anslagsbehof,

borde å andra sidan ej förbises, att vissa ändringar i väglagen måste

verka till förminskning af detta behof. Så vore förhållandet med de

nya bestämmelserna om förhöjdt ordinarie bidrag till vägunderhållet,

om väsentlig ökning i vägskatteplikten för annan fastighet än jordbruksfastighet

och, framför allt, för allmänningsskogarna, samt om förpliktelse

till deltagande i väghållningen för vissa hittills frikallade slag af inkomst.

Det ville dock synas som om för de mest betungade distrikten

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

157

verkningarna af dessa förändringar icke skulle blifva dess mera afsevärda

och i alla händelser icke så betydande, att därigenom skulle

komma att i någon nämnvärd mån nedbringas antalet af de distrikt,

där väghållningsbördan, uttryckt i belastning per vägfyrk, öfverskrede

den af kollegium antagna gränsen. Med tillämpning af nämnda lagändringar

på förhållandena för år 1900 — dock med beräkning af

vägfyrktalet å allmänningsskogar efter samma grund som för annan än

jordbruksfastighet — hade kollegium funnit, att af de sjutton distrikt,

där vägskatten å andra än i naturaväghållet deltagande beskattningsföremål

öfverstigit 75 öre per vägfyrk, endast tre skolat för nämnda

år nedflyttas i gruppen för distrikt med vägskatt under detta belopp.

I fråga om de öfriga fjorton hade för vägbördans nedbringande till

angifna mått erfordrats för samma år i extra statsunderstöd ett belopp

af sammanlagdt 257,000 kronor, fördeladt på vederbörande distrikt

sålunda:

Ramsele

tingslags .................

............... 11,800

kronor

Lits

33 ...................

................. 124,100

33

Offerdals

33 ...................

................. 12,500

33

Bergs

33 ................

................ 13,100

33

Hackås och

Näs ,, ..................

.............. 9,800

33

Degerfors

33 ................

................ 34,100

33

Sorsele

sockens .................

2,100

33

Stensele

33 ...................

................ 6,400

33

Fredrika

33 ..................

.................. 7,500

33

Dorotea

33 ..................

................. 2,700

33

Älfsby

33 ..................

................. 1,600

33

Nedertorneå

—Karl Gustafs ................

................. 5,000

33

Korpilombolo—Tärendö .................

................ 8,000

33

Juckasjärvi

tingslags ..................

................ 18,300

33

Toges för jämförelses skull maximibelastningen per vägfyrk så låg

som 50 öre, skulle antalet distrikt, hvilka ensamt på grund af nyssnämnda

lagändringar skolat för angifna året utgå ur gruppen för distrikt,

beskattade öfver detta maximum, utgjort af gruppens hela antal, fyrtien,

endast två, och för bördans nedbringande till 50 öre per vägfyrk inom

de öfriga trettinio skulle kräfts i understöd tillsammans 507,100 kronor.

Det vore emellertid uppenbart, att väghållningsbördan i dess här

afsedda vidsträcktare bemärkelse kunde växla högst betydligt inom ett

och samma distrikt för olika år. Inom Lits tingslags väghållningsdistrikt

till exempel, där väghållningskostnaden enligt uppgifterna för

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år 1900 utgjort ej mindre än omkring 160,000 kronor, beräknades

enligt för kollegium tillgänglig upplysning samma kostnad för år 1906

till allenast ungefär 90,000 kronor. Och inom Degerfors tingslags

väghållningsdistrikt, där vägskatten år 1900 uppgått till det synnerligen

höga beloppet af 1 krona 98 öre per vägfyrk, upptoges skatten för

nästkommande år till endast 70 öre för samma slags fyrk. Att under

sådana omständigheter grunda anslagsberäkningen endast på förhållandena

under ett visst år måste blifva mycket vanskligt, men för närvarande

gåfves icke någon annan utväg. För framtiden och särskild!

till vägledning för beräkning och fördelning af ifrågavarande anslag

vore kolligeum betänkt på att söka åstadkomma och för Eders Kung!

Maj:t årligen framlägga en ingående och omfattande statistik öfver

vägväsendet och hade redan vidtagit åtgärd i nämnda syfte. Med

sådana abnorma förhållanden som de, hvilka under år 1900 ägt rum

inom Lits tingslags väghållningsdistrikt, syntes man emellertid för framtiden

ej behöfva räkna.

Med hänsyn till anförda omständigheter hade kollegium föreställt

sig, att ett anslagsbelopp af 200,000 kronor skulle för närvarande

kunna föreslås såsom för ändamålet någorlunda passande.

Med afseende å de årligen växlande förhållandena i fråga om

väghållningsbördans tyngd syntes det lämpligast, att anslaget bestämdes

allenast för ett år i sänder och sålunda anvisades endast på extra stat.

Om någon permanens i understödet för hvarje distrikt syntes, så länge

eller för så vidt som det skulle afses till lindring i mera tillfälliga

utgifter för vägbyggnader, icke kunna blifva tal.

I sin förut åberopade skrifvelse hade Riksdagen uttalat, att

understödet för hvarje distrikt skulle bestämmas inom vissa fastställda

gränser. I afseende härå hade kollegium, med ledning af det vid förut

framlagda beräkningar befunna förhållandet mellan den totala väghållningskostnaden

och det för vägbördans nedbringande till den af kollegium

antagna nivå erforderliga belopp inom vederbörande distrikt, trott sig

lämpligen kunna föreslå, att understödet finge sättas till högst hälften

af distriktets hela väghållningskostnad. Härvid syntes böra afses kostnaden

sådan den efter vederbörligt utgiftsförslag och gällande väguppskattning

beräknades utgå för det år, understödet afsåge, och vidare

endast den effektiva kostnaden, hvadan alltså afdrag borde ske för

såväl det ordinarie statsbidraget som andra distriktet möjligen tillkommande

bidrag eller särskilda inkomster. Att i öfrig! fastställa

något maximum eller minimum för anslaget hade kollegium ej ansett

erforderligt.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

159

Genom nyss angifna maximibegränsning af understödet kunde

visserligen inträffa, att understödet för något distrikt icke komme att

förslå till lindring af vägbördan i den omfattning, som skulle följa af

den vid anslagets fördelning efter sig då företeende omständigheter

lämplig befunna allmänna norm för utskiftningen. Men å andra sidan

syntes det vara angeläget att tillse, att icke af anslaget i dess helhet

uppslukades så stor del till förmån för ett enda distrikt, att därigenom

kanske flera andra, ehuru i afsevärdt stort behof däraf, ginge helt och

hållet miste om understöd.

Med afseende å dispositionen af det understöd, som kunde varda

för hvarje distrikt bestämdt, ansåge kollegium ur alla synpunkter

lämpligast, att beloppet omedelbart tillfördes vägkassan. För en

sådan — alltid besvärlig — utdelning bland väghållarna, som skulle

äga rum med det ordinarie statsbidraget till väghållningen, saknades

nämligen här allt skäl.

Understödet syntes böra från statskontoret genom Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande utbetalas till vederbörande vägstyrelse.

Beträffande slutligen ordningen för ansökning om delaktighet i

ifrågavarande anslag och dessa frågors behandling, syntes till en början

böra föreskrifvas, att distrikt, som önskade komma i åtnjutande af

sådan förmån, skulle genom sin vägstyrelse härom göra ansökning,

hvilken, ställd till Eders Kungl. Maj:t, skulle ingifvas till Eders Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande inom viss dag af året näst före

det, för hvilket understödet skulle utgå. Denna termin syntes lämpligen

böra bestämmas till den 1 juli. Kollegium afsåge härvid, dels

att vägstyrelsen måtte kunna vid ansökningen foga sitt förslag till

inkomst- och utgiftsstat för vägkassan, hvilket förslag i första rummet

måste blifva vägledande för ansökningens pröfning och jämväl, efter

hvad förut sagts, måttgifvande för understödets maximibelopp, men

hvilket icke med anspråk på tillförlitlighet kunde uppgöras förrän under

juni månad, och dels att Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut måtte kunna

meddelas så tidigt, att det kunde föreligga till efterrättelse vid de väghållningsskyldiges

ordinarie vägstämma i oktober månad, då pröfning

och fastställelse af vägkassans stat skulle äga rum. Vid ansökningen,

som syntes böra beledsagas af yttrande utaf vederbörande kronofogde,

syntes i öfrigt böra fogas ej mindre behörigen styrkta utdrag af vägkassans

räkenskaper för de fem sistförflutna åren, än äfven, enligt

formulär, som af Eders Kungl. Maj:t bestämdes, likaledes styrkta uppgifter

angående såväl vägväsendet som andra på frågan inverkande ekonomiska

förhållanden inom distriktet, särskildt den kommunala beskattningen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Denna senare syntes nämligen böra kunna få den betydelse, att ett

distrikt med hög vägskatt, men jämförelsevis goda kommunala finanser

inom dithörande socknar borde få stå tillbaka för ett distrikt med

något mindre väghållningstunga, men anmärkningsvärdt högre kommunal

skattebörda än det förra. Öfver ansökningen syntes Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande böra inhämta yttrande af vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, hvarefter handlingarna borde af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande med eget utlåtande till Eders Kungl.

Maj:t insändas före den 15 augusti, på det att nådigt beslut måtte

kunna meddelas före den 1 oktober.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, har kollegium i underdånighet

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen

att dels till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt

på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 200,000 kronor, dels ock

i afseende å dispositionen af dessa medel fastställa följande bestämmelser

:

Mom. 1. Väghållningsdistrikt, som önskar komma i åtnjutande

af understöd från ifrågavarande anslag, skall därom genom vägstyrelsen

göra ansökning, hvilken, ställd till Kungl. Maj:t, bör till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet ingifvas inom den 1 juli året näst före det,

för hvithet understödet skall utgå. Vid ansökningen foge vägstyrelsen,

förutom yttrande af kronofogden i orten, tillika ej mindre det af vägstyrelsen

uppgjorda förslag till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan

för nästföljande år, än äfven dels behörigen styrkta utdrag af vägkassans

räkenskaper för de fem sistförflutna åren, dels ock eljest erforderliga,

likaledes styrkta uppgifter enligt formulär, som af Kungl. Maj:t

fastställes.

Mom. 2. Öfver ansökningen skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande

inhämta yttrande af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och därefter insända handlingarna med eget utlåtande

till Kungl. Maj:t före den 15 påföljande augusti, på det att nådigt

beslut må kunna meddelas före den 1 näst därefter infallande oktober.

Mom. 3. Understöd må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst

hälften af distriktets hela väghållningskostnad enligt ofvan berörda

utgiftsförslag och den af vederbörande särskilda nämnd verkställda

uppskattning af vägunderhållet den tid mark är bar, allt med afdrag

af det ordinarie statsbidraget till detta vägunderhåll eller andra distriktet

tillkommande bidrag eller särskilda inkomster.

Mom. 4. Understöd, som kan varda beviljadt, skall från stats
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 161

kontoret genom Kung!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande utbetalas

till vägstyrelsen för att ingå i distriktets vägkassa.

Uti 60 § i väglagen, sådan denna paragraf lyder från och med ingången

af år 1907, finnes icke, i sammanhang med stadgandet om särskild!

understöd till synnerligt betungade väghållningsdistrikt, någon bestämmelse

om de grunder, efter hvilka dylikt understöd skall utgå,

utan i paragrafen sägs endast, att understöd kan efter Eders Kungl

Maj:ts pröfning utgå i den mån medel, som för sådant ändamål må

vara anslagna, därtill lämna tillgång. För bestämmandet af storleken

af det anslag, som för ändamålet bör vara för Eders Kungl. Maj:t

tillgängligt, lämnar lagen icke vidare vägledning än att det sägs, att

väghållningsdistrikt skall för att kunna komma i åtnjutande af understödet

vara med väghållning synnerligt betungadt. Frågan blir då

först, hvad i detta sammanhang får räknas såsom väghållning, samt

därefter, i hvilka fall ett distrikt är att anse såsom däraf synnerlig-!

betungadt.

Hvad då först angår frågan om, hvad med väghållning bör förstås,

kan jag härutinnan icke annat än dela kammarkollegii uppfattning,

att i förevarande sammanhang med väghållning bör afses icke endast vägunderhållet

utan väghållningskostnaden i dess helhet. Yäl är det sannt,

att, om i den väghållningskostnad, som vid bestämmande af särskild!

understöd får tagas i betraktande, inräknas utgifter för anläggning af

väg, understöd till vägens anläggning kan komma att lämnas utöfver

de två tredjedelar af kostnaden, hvartill från vägbyggnadsanslaget kunna

hafva anvisats medel, men å andra sidan är det obestridligt, att kostnad

för vägbyggnad kännes lika tryckande som annan väghållningskostnad

och oftast torde vara den, som åstadkommer de tyngsta bördorna.

Äfven om för öfrigt för framtiden större bidrag skulle komma att

lämnas ekonomiskt svaga distrikt till deras vägbyggnader, anser jag,

att de bördor, som på grund af nuvarande bestämmelser påhvila

distrikt, böra vinna lättnad genom särsldldt understöd. Någon fara

för missbruk tror jag dessutom icke föreligga. Man bör nämligen

ihågkomma, dels att frågan om hvilka vägar, som skola byggas, icke

afgöres af distrikten utan af offentlig myndighet, dels ock att det

understöd, som här afses, icke kan af väghållningsdistrikt på förhand

med säkerhet beräknas, då dess tilldelande beror af pröfning i

hvarje särskild! fall af behofvet samt på, huruvida medel finnas för

ändamålet tillgängliga. För öfrigt synes mig den föreslagna begränsningen

af understödet till hälften af distriktets väghållningskostnad

Sill. till Riksd. Prof.. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ägnad att verka inskränkning i ett väghållningsdistrikts benägenhet

att med tanke på bidrag från ifrågavarande anslag göra öfver höfvan

stora utgifter för väghållning. Denna begränsning synes mig därför

välbetänkt.

Hvad härefter angår frågan, i hvilka fall ett väghållningsdistrikt

skall anses med väghållning synnerligt betungadt, anser jag

det olämpligt att för bedömande häraf på förhand uppställa regler,

utan bör frågan härom afgöras af Eders Kungl. Maj:t efter omständigheterna

i hvarje särskildt fall. Därvid synes mig hänsyn böra tagas såväl

till distriktets bärkraft som ock till storleken af de bördor i öfrigt,

som tynga detsamma.

En följd af hvad jag nu anfört beträffande olämpligheten

att på förhand fastslå regler för ifrågavarande bidrags utgående blir

att storleken af det anslag, som kan för ändamålet behöfvas, icke kan

med säkerhet beräknas, äfven om man, såsom nu icke är fallet, hade

tillgängliga statistiska uppgifter rörande de faktorer, som därvid böra

verka bestämmande. Kammarkollegium har såsom ett lämpligt belopp

föreslagit 200,000 kronor. Jag anser emellertid försiktigheten kräfva;

att till en början de för ändamålet tillgängliga medlen starkare begränsas,

och föreställer mig, att ett belopp af 150.000 kronor skulle

vara lämpligt.

Beträffande de af kammarkollegium föreslagna bestämmelser

rörande ansökningar om erhållande af understöd samt dessa ansökningars

vidare behandling har jag i hufvudsak icke något att erinra,

och torde Eders Kungl. Maj:t i dessa delar framdeles i sammanhang

med disposition af blifvande anslag vilja fatta beslut.

Däremot torde frågan om grunderna för bidragens bestämmande,

i hvad de kunna på förhand fastslås, samt för bidragens utbetalning

böra underställas Riksdagens pröfning. Såsom sådana hufvudgrunder får

jag föreslå: att understöd må bestämmas till högst hälften af distrikts

hela väghållningskostnad enligt af vägstyrelsen uppgjordt förslag till

inkomst- och utgiftsstat för vägkassan för nästföljande år samt den af

vederbörande särskilda nämnd verkställda uppskattning af vägunderhållet

den tid mark är bar, allt med afdrag af det ordinarie statsbidraget

till detta vägunderhåll eller andra distriktet tillkommande

bidrag eller särskilda inkomster, samt att understöd, som kan varda

beviljadt, skall utbetalas till vägstyrelsen för att ingå i distriktets

vägkassa.»

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

163

I anledning af de utaf kammarkollegium angifna bestämmelser

beträffande dispositionen af förevarande anslag bar utskottet velat

ifrågasätta lämpligbeten af föreskriften om att vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskotts yttrande skall inhämtas öfver väghållningsdistriktets

ansökan om understöd i omförmälda afseende, då

ju detta är ett ämne, som icke torde ligga inom området för förvaltningsutskottets

verksamhet.

Mot det af Kung!. Maj:t föreslagna anslagets belopp har utskottet

icke haft något att erinra, och då utskottet äfven anser sig böra förorda

de för bidragens bestämmande och utbetalning af Kungl. Maj:t

föreslagna hufvudgrunder, får utskottet hemställa

att Riksdagen må:

a) till understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt

på extra stat för år 1907 anvisa

150,000 kronor; samt

b) fastställa följande hufvudgrunder för understödens

utgående, nämligen:

att understöd må bestämmas till högst hälften

af distrikts hela väghållningskostnad enligt af vägstyrelsen

uppgjordt förslag till inkomst- och utgiftsstat

för vägkassan för nästföljande år samt den af

vederbörande särskilda nämnd verkställda uppskattning

af vägunderhållet den tid mark är bar, allt

med afdrag af det ordinarie statsbidraget till detta

vägunderhåll eller andra distriktet tillkommande bidrag

eller särskilda inkomster, samt

att understöd, som kan varda beviljadt, skall

utbetalas till vägstyrelsen för att ingå i distriktets

vägkassa.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos

nötkreaturen.

55:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels på extra

stat för år 1907 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 60,000

kronor, att användas till förekommande och hämmandn af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen, dels ock medgifva, att hvad vid utgången af år

Utskottets

yttrande.

Förekommande

och

hämmande af

tuberkelsjukdomar

hos

nötkreaturen.

[56.]

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1906 icke blifVit användt af tidigare för ändamålet beviljade anslag

må under år 1907 för enahanda ändamål användas.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

har Riksdagen på extra stat för hvarje år från och med år

1898 anvisat anslag till växlande belopp. Då chefen för jordbruksdepartementet

till statsrådsprotokollet den 14 januari 1905 anmälde

behofvet af anslag för ifrågavarande ändamål under år 1906, anförde

han, att det kunde med tämlig visshet påräknas, att vid 1905

års slut skulle finnas en behållning å de för ändamålet tillgängliga

medlen af omkring 15,000 kronor, hvadan, då landtbruksstyrelsen

beraknat behofvet af medel härtill under år 1906 till 60,000 kronor,

ett anslag å 45,000 kronor borde äskas. I enlighet med Eders KungL

Maj:ts i öfverensstämmelse härmed framlagda förslag beviljade Riksdagen

för detta ändamål för innevarande år ett anslag å 45,000 kronor,

hvarjämte Riksdagen medgaf, att behållningen å det för år 1905 för

samma ändamål beviljade anslag finge under år 1906 för ändamålet

användas.

I underdånig skrifvelse den 30 november nästlidna år har landtbruksstyrelsen,

som ansåge, att medel för samma ändamål fortfarande

borde utverkas, anfört följande.

Statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningar förelåge

numera i fullständigt skick för tiden från undersökningarnas början

den, 15 oktober 189/ till och med år 1904, hvarjämte en preliminär

statistik för år 1905 intill den 1 september utarbetats, b vilka samtliga

uppgifter vore sammanförda i nedanstående tabell.

År.

l |

Samman- För första gången

lagda . pröfvade besättningar.

1 antalet

Antal

besättnin- gar reak- tionsfria

vid första

undersök- ningen.

Ompröfvade besättningar.

i under-

1sökta djur. Antal.

Antal djur

inom dessa.

% rea- geran- de af

djuren.

Antal i 4jur ! geran-

inom dessa, j de af

i djuren.

!,6/io 1897-

1

|

—1898; 63,374 1,651

48,677

31,7

570

! I

130 6,970 9,3

1899

1 53,601 1,325

37,994

27,5

532

246! 13,150 i 7,1

1900

| 68,615 1,528

43,988

31,4

574

479! 22,113 5;s

1901

65,682 1,391

34,595

35,4

537

602'' 27,016 5,8

1902

56,613'' 997

23,259

30,0

445

665| 29,451 4,8 j

1903

! 58,768 895

19,253

29,4

387

740 34,473 5,4 j

1904

! 61,801 914

19,049

27.0

370

8121 36,197 ! 4,7

1905

till V9 42,365 765

15,086

27,8

293

602 27,279 | 5,3

Summa ''470,8*19 9,466

241,901

—

3,708

— !--—

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

165

Af denna tabell framginge, bland annat, att arbetet mot tuberkulosen

inom ladugårdarna för hvarje år omfattats af landtmännen

med större intresse. Det hade också ledt till allt gynnsammare resultat,

hvarför såsom bevis kunde anföras, att vid 1904 års ompröfningar 410

besättningar om 12,538 djur varit reaktionsfria, medan motsvarande

tal för år 1903 utgjort 337 besättningar om 11,257 djur.

Vidkommande storleken af det belopp, som ansåges böra af Riksdagen

äskas för år 1907 till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens

bekämpande inom ladugårdarna, ville landtbruksstyrelsen erinra,

hurusom hushållningssällskapens i Stockholm under november månad

1905 samlade ombud uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift,

hvaröfver landtbruksstyrelsen genom nådig remiss den 23 i samma

månad anbefallts att afgifva underdånigt utlåtande, hemställt, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t låta vidtaga sådan ändring i villkoren

för erhållande af understöd vid bemödanden till förekommande och

hämmande af tuberkulos inom mindre ladugårdsbesättningar, att rätten

till täflan om anslaget finge tillkomma alla de djurägare, som vore

berättigade att deltaga i premieringen af nötboskap enligt § 5 mom. 2

i Eders Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente den 11 november

1904 för den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen inom

riket, samt att anslaget finge utgå såsom belöning för vidtagna lämpliga

åtgärder mot tuberkulos. Ehuru landtbruksstyrelsen ansåge tiden

då ännu icke vara inne att afgifva det öfver berörda framställning infordrade

utlåtandet, ville dock styrelsen i detta sammanhang framhålla

att, äfven om Eders Kungl. Maj:t skulle vid pröfning af berörda framställning

finna godt att till densamma lämna bifall, detta dock icke

skulle inverka på behofvet af medel för nu ifrågavarande ändamål

under år 1907.

I öfrigt ville landtbruksstyrelsen, beträffande berörda medelsbehof

för sistnämnda år, erinra, att landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse

af den 17 november 1905, angående användande af det utaf Riks - dagen för år 1906 anvisade anslag till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen in. m., beräknat, att samma

års anslag tillsammans med förefintliga för ändamålet användbara besparingar

skulle uppgå till omkring 60,000 kronor. Då detta belopp

i likhet med föregående år ansåges kunna beräknas komma att under

år 1906 åtgå, ansåge landtbruksstyrelsen det icke vara sannolikt, att

vid sistnämnda års slut skulle finnas någon behållning å ifrågavarande

medel att kunna tagas i anspråk för år 1907.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Frostminsknmgsanslag.

Norrländskt

afdikningsanslag.

[57, 58.]

Som undersökningarna med tuberkulin från och med år 1904

visat sig vara i starkt tilltagande, syntes det emellertid icke vara rådligt

att beräkna medelsbehofvet för år 1907 till samma belopp som för

år 1906, utan något högre, för att icke undersökningarna, såsom fallet

varit åren 1898 och 1899, skulle under år 1907 behöfva af brytas till

följd af brist på medel. Till förekommande häraf borde medelsbehofvet

för sistnämnda år beräknas till 70,000 kronor.

Den plan, som hittills följts i striden mot kreaturstuberkulosen,

synes fortfarande böra i hufvudsak tillämpas, äfven om jämkningar å

densamma möjligen finnas böra äga rum.

I fråga om behofvet af medel för ändamålet, synes mig den af

landtbruksstyrelsen framlagda beräkning gifva vid handen, att det belopp,

som för ifrågavarande ändamål bör för år 1907 af Riksdagen

äskas, kan begränsas till 60,000 kronor.»

I anslutning till hvad Kung!. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) på extra stat för år 1907 till Kung! Maj:ts

förfogande ställa ett anslag af 60,000 kronor, att

användas till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen,

b) medgifva, att hvad vid utgången af år 1906

icke blifvit användt af tidigare för ändamålet beviljade

anslag, må under år 1907 för enahanda ändamål

användas.

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

56:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen

dels att på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande,

under benämning norrländska afdikning sanslag et, till understödjande,

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar

och vattenaftappningar inom Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län, vare sig ändamålet med arbetsföretaget

vore uppodling af till åker eller äng lämplig jord eller minskning

af frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af 500,000 kronor;

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

167

äfvensom godkänna de allmänna villkor ock bestämmelser för erhållande

och tillgodonjutande af statsbidrag från ifrågavarande anslag, som i

statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 13 sistlidne januari

föreslagits;

dels ock att på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts

förfogande, under benämning allmänna frostminskningsanslaget, till understödjande,

medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana

myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga delen af riket,

hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd,

ett belopp af 200,000 kronor;

äfvensom ej mindre besluta, att i afseende å erhållande och tillgodonjutande

af statsbidrag från allmänna frostminskningsanslaget

skola tillämpas nu gällande allmänna villkor och bestämmelser angående

statsbidrag till frostminskningsföretag, än äfven medgifva, att

Kungl. Maj:t skulle äga att, vid behof och i den mån allmänna frostminskningsanslaget

därtill lämnade tillgång, af detta anslag disponera

medel till enahanda ändamål och under enahanda villkor, som gällde

för det norrländska afdikningsanslaget.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 1 juni 1901 hemställt, bland

annat, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruledes genom

lagstiftnings- eller andra särskilda åtgärder den själfägande jordbrukande

befolkningens ställning i Norrland och Dalarne kunde vidmakthållas

och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas,

samt, så snart ske kunde, för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill

förhållandena kunde föranleda, fann Eders Kungl. Maj:t, i anledning

af denna skrifvelse, den 7 juni 1901 godt tillsätta en kommitté — den

s. k. norrlandskommittén — med uppdrag att verkställa utredning uti

förevarande hänseende och därefter, i den mån utredningen därtill

gåfve anledning, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt

förslag.

Efter det nämnda kommittés arbeten blifvit fullständigt afslutade,

har kommittén med underdånig skrifvelse den 27 oktober 1904 öfverlämnat

slutligt betänkande och därvid, bland annat, uti punkten 14

gjort framställning om inrättande af en särskild dikningsfond för norra

Sverige.

Till stöd för denna framställning har kommittén hufvudsakligen

anfört: att flerstädes i norra Sverige de särskilda brukningsdelarna

behöfde genom nyodling och jordförbättring ansenligt förstärkas för

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att kunna blifva i stånd att gifva sin åbo och hans familj deras nödtorftiga

bärgning såsom jordbrukare; att de särskilda bönderna i allmänhet

likväl icke hade en så stark ekonomisk ställning, att de kunde

nedlägga sitt arbete på något, som först efter åtskilliga år gåfve ökade

inkomster; att det därför utan tvifvel vore af vikt att undersöka, om

genom statens mellankomst dylik nyodling och jordförbättring skulle

kunna underlättas i vidsträcktare mån, än hvad för närvarande ägde

rum; att två särskilda fonder, afsedda att understödja utdikningen af

sänka marker, redan funnes inrättade, nämligen den s. k. frostminskningsfonden

samt odlingslånefonden, den förra då uppgående till 500,000

kronor och afseende att genom anslag utan återbetalningsskyldighet

understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas

ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd, med

belopp till högst hälften af den beräknade kostnaden enligt af Eders

Kungl. Maj:t fastställd arbetsplan, samt den senare uppgående till

1,000,000 kronor och afseende att genom lån understödja odling af

sänka trakter; att i Norrland och Dalarne det nästan uteslutande vore

frostminskningsfonden, som anlitades; att, då de frostförande myrarna

och sankmarkerna i norra Sverige till stor del vore odlingsbara, de

utdikningar, som med anslag från sistnämnda fond kommit till stånd

i ändamål att minska frostländigheten för närliggande bygd, på samma

gång efter längre eller kortare tid beredt tillfälle till odling och sålunda

befordrat uppodlingen, hvarvid likväl många företag, afseende

odling, icke kunnat tillgodoses; att, därest dessa myrars torrläggning

skulle kraftigare, än som för närvarande skedde, befrämjas, detta måste

ske genom anslag och ej genom lån; att den.naturliga utvägen därför

syntes vara, att eu särskild dikningsfond för norra Sverige inrättades,

ur hvilken anslag lämnades för myrutdikningar eller vattenaftappningar,

vare sig ändamålet med vattenafledningen vore uppodling af till åker

eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet för närliggande

bygd, därvid samma grunder i öfrigt, som gällde beträffande den nuvarande

frostminskningsfonden, borde lända till efterrättelse; att kommittén

likväl ansåge sig icke kunna ifrågasätta, att denna fond skulle

gälla vattenafledningar i andra delar af landet än de fyra nordligaste

länen, där jordbruket i allmänhet måste anses svagare samt den jordbrukande

befolkningens ställning mera hotad än i Kopparbergs och

Gäfleborgs län; att enligt bestämmelserna angående frostminskningsfonden

anslagen finge, såsom nämndt, sättas till högst hälften af den

beräknade kostnaden för vattenafledningen enligt den fastställda arbetsplanen;

att i denna kostnad alltså icke inginge den undersöknings
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

169

och förrättningskostnad, sökanden finge vidkännas för att kunna få

arbetsplanen till stånd; att med afseende på den ifrågasatta dikningsfonden

emellertid syntes kunna medgifvas sökanden den ytterligare

fördel, att anslaget finge bestämmas så, att staten vidkändes jämväl

hälften af nämnda undersöknings- och förrättningskostnad; att, hvad

anginge fondens storlek, kommittén ansett, att tillsvidare borde årligen

anvisas ett belopp af 500,000 kronor, enär anslagen till frostminskningsföretag

under de senaste åren i de fyra nordligaste länen uppgått

till omkring 350,000 kronor och det kunde förutses, att intresset för

odlingsföretag komme att alltjämt ökas; samt att intet hindrade, att

i de fyra nordligaste länen fortfarande anlitades äfven de nuvarande

fonderna, men att anledningen att begagna dessa fonder emellertid försvunne

därigenom, att den nya fonden erbjöde gynnsammare villkor.

På grund af hvad sålunda anförts, har kommittén hemställt, att till

en dikningsfond för Yästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län måtte årligen afsättas ett belopp af 500,000 kronor och

att af denna fond måtte för befrämjande af myrutdikningar och vattenaftappningar,

vare sig ändamålet med vattenafledningen vore uppodling

af till åker eller äng lämplig jord eller minskning af frostländighet

för närliggande bygd, till jordbrukare lämnas anslag utan återbetalningsskyldighet

till högst hälften af den beräknade kostnaden för

vattenafledningen enligt fastställd arbetsplan jämte den undersökningsoch

förrättningskostnad, sökanden fått vidkännas i anledning af arbetsplanens

upprättande, hvarvid i öfrigt med afseende å anslag från fonden

borde gälla enahanda bestämmelser som i fråga om anslag från frostminskningsfonden.

Genom särskilda nådiga remisser infordrade Eders Kungl. Maj:t

underdåniga utlåtanden öfver norrlandskommitténs nu ifrågavarande

framställning från Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i de fyra

län, för hvilka fonden enligt förslaget skulle vara afsedd, äfvensom

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen och från

statskontoret. Ur de med anledning häraf inkomna yttrandena anhåller

jag att få meddela följande.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län har,

då den föreslagna nya fonden uppenbarligen skulle blifva det norrländska

jordbruket till stort gagn, förordat bifall till hvad kommittén

därom föreslagit och förklarat sig icke hafva funnit anledning till

erinran mot de föreslagna villkoren för fondens användande.

Bill. till Eiksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Utlåtanden

öfver kommitténs

förslag.

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län bär likaledes

förklarat sig anse, att förslaget skulle, om det genomfördes, bidraga

till jordbrukets befrämjande, samt meddelat, hurusom af statens

landtbruksingenjör i länet framhållits behofvet af systematisk och ordnad

utdikning af myrar, mossar och kärrtrakter och af att staten, i

synnerhet vid större utdikningsföretag, lämnade ej allenast bidrag utan

återbetalningsskyldigket intill halfva kostnaden för företaget utan äfven

lån till jordägarne för gäldande af den på dem belöpande del af kostnaderna

på samma villkor, som gällde för bidrag från odlingslånefonden.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har för egen del förklarat sig

anse det vara i hög grad önskvärdt, att anordningar i denna riktning

kunde komma till stånd.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har

på det lifligaste förordat bifall till förslaget.

Jämväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län

har lifligt tillstyrkt ifrågavarande förslag samt anfört, att ett bifall

därtill helt visst skulle säkert och kraftigt leda till det mål, som

åsyftats med kommitténs verksamhet. Det synnerligen gynnsamma och

lysande resultat, som uppnåtts genom de redan lämnade anslagen ur

frostminskningsfonden, innebure den säkraste och tryggaste garantien

för att anslag från den af kommittén föreslagna dikningsfonden skulle

i högsta grad främja jordbrukets utveckling i Norrland. Då vid smärre

företag, som erhållit anslag ur frostminskningsfonden, det visat sig, att

undersöknings- och förrättningskostnaden uppgått till en afsevärd del

af det erhållna anslaget, skulle den af kommittén föreslagna bestämmelsen,

att samma kostnader finge inräknas i vattenafledningskostnaden,

i hög grad främja torrläggning af frostförande marker af mindre omfång.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landfbruksstyrelsen hafva

uti sitt den 31 maj 1905 afgifna underdåniga utlåtande erinrat, hurusom

största delen af de till frostminskningsföretag anvisade statsbidrag

utgått till företag inom de fyra nordligaste länen, men att likväl, såsom

af norrlandskommitténs betänkande inhämtades, åtskilliga företag

på grund af gällande bestämmelser för fonden icke kunnat erhålla anslag

från densamma.

För vinnande af en säker inblick i de förhållanden, som betingat,

att de anslagsmedel, som hittills beviljats till vattenafledningsföretag,

icke kunnat komma till den användning inom de norrländska länen,

som önskligt varit, hafva styrelserna lämnat följande öfversikt af de

bestämmelser, som gällt i fråga om dylika anslag.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

171

För befrämjande af utdikningar och aftappningar af sänka trakter

och sjöar inom rikets mellersta och södra län ställde Riksdagen från och

med 1840-talet en särskild fond till Eders Kungl. Maj:ts disposition att användas

såsom låneunderstöd till dylika företag, hvaremot för befrämjande

af vattenaftappningar i de norra länen beviljades särskilda medel, hvarifrån

understöden utgingo i form af statsanslag. Då de förhållanden,

hvilka ursprungligen föranledt denna skillnad, icke vidare ansågos förefinnas,

vidtog 1873 års Riksdag den ändring beträffande ifrågavarande

båda fonder, att till Eders Kungl. Maj:ts disposition ställdes två för hela

riket gemensamma summor, den ena att såsom låneunderstöd anvisas

för sådana utdikningar och aftappningar af sänka trakter och sjöar,

som hufvudsakligen afsåge att befrämja odlingsföretag, och den andra

att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet användas till understödjande

af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis

afsåge att förminska frostländigheten. Dessa sistnämnda

medel, den s. k. frostminskningsfonden, utgingo under åren 1874—

1883 med ett belopp af 80,000 kronor, under åren 1884—-1888 med

100.000 kronor, under åren 1889—1891 med 50,000 kronor, under

åren 1892—1895 med 100,000 kronor, år 1896 med 150,000 kronor,

år 1897 med 200,000 kronor, åren 1898—1900 med 300,000 kronor,

åren 1901 och 1902 med 400,000 kronor samt åren 1903, 1904 och

1905 med 500,000 kronor, medan för år 1906 för ändamålet anvisats

700.000 kronor. Beträffande villkoren för anslags beviljande hafva

styrelserna erinrat, att under åren 1874—1883 anslagen utgått till

understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som

»företrädesvis» afsåge att minska frostländigheten, under åren 1884—

1891 till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af torrläggning utaf »sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna

med fördel odlas, sprede frostskador öfver omgifvande nejd», samt från

och med år 1892 till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas »ändamål» vore att minska frostländigheten för närliggande

bygd.

Hufvudsakliga anledningen till dessa förändringar beträffande

ändamålet med fondens användning syntes, enligt hvad styrelserna vidare

anfört, hafva varit, att statsmakterna, hvilka förutsatt, att medlen

kunde komma att användas till afdikning äfven af odlingsbara sankmarker,

dock önskade förekomma, att anslag lämnades i sådana fall,

där den enskildes fördel borde vara tillräcklig grund för utförandet

af ifrågasatta företag och den enskilda företagsamheten sålunda utan

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

statens understöd kunde reda sig. Inom mellersta och. södra Sverige

ansåge styrelserna ej heller någon anledning förekomma att från statens

sida erbjuda innehafvare af jord statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

för andra vattenafledningar än sådana, som afsåge minskandet af

frostländigheten, då klimatet, kommunikationsförhållandena m. m. inom

dessa bygder i allmänhet medförde fördel för innehafvaren att utan

särskild^ tillskott af statsmedel för odling torrlägga verkligen odlingsbar

mark. Inom de norra delarna af vårt land däremot vore de lokala

förhållandena ej sällan sådana, att det icke vore med den enskildes

fördel förenligt att nedlägga alltför stor kostnad på utdikning af

odlingsbara, vattensjuka marker, hvilka oftast först efter en längre

tid kunde med verklig fördel odlas, hvartill komme, att de sistnämnda

landsdelarnes jordbruksidkande befolkning i allmänhet icke besutte

den ekonomiska bärkraft, som erfordrades för att genom afdikning

möjliggöra jordens odling, och därför måste i vidsträcktare mån än

landets öfriga jordbruksidkare genom staten understödjas.

Då det, såsom kommittén framhållit, vore af en stor betydelse,

särskildt i fosterländskt och socialt hänseende, att odlingen af jorden

framskrede äfven inom de nordligare delarna af vårt land, men detta

icke syntes kunna komma att ske, åtminstone i någon högre grad

och med större hastighet, därest icke staten bidroge med en del af

kostnaden, hade styrelserna funnit sig kunna med allt skäl biträda

kommitténs förslag om dylika understöds beviljande inom de fyra

nordligaste länen, vare sig att ändamålet med afdikningsföretaget vore

odling eller frostländighetens minskande, och detta så mycket hellre,

som de flesta myrutdikningar i dessa trakter i själfva verket åsyftade

eller tillgodosåge såväl det ena som det andra af dessa ändamål.

Vidare ville styrelserna erinra, att statsbidraget till och med

år 1897 kunnat beviljas till högst en tredjedel af kostnaden, men från

och med år 1898 kunnat utgå med belopp, motsvarande högst hälften

af den för företaget beräknade kostnaden. Skälet till denna förändring

i villkoren hade gifvetvis varit en önskan hos statsmakterna att kunna

i ännu högre grad än dittills möjliggöra vattenafledningar för frostländighetens

minskande, hvilket äfven visat sig ändamålsenligt. Någon

större andel af kostnaden ansåge sig styrelserna i likhet med kommittén

icke hafva anledning förorda, att staten skulle af sina medel gälda,

men ansåge däremot, äfven i likhet med kommittén, att i samma

kostnad borde inräknas jämväl undersöknings- och förrättningskostnaden,

af hvilken staten således skulle komma att vidkännas hälften. Vid

sådant förhållande borde dock undersökningsförrättarnes arfvodesräk
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

173

ningar undergå granskning inom landtbruksstyrelsen i analogi med

förhållandet beträffande vederbörande distriktstjänstemäns inom vägoch

vattenbyggnadsdistrikten rese- och arfvodesräkningar för verkställda

undersökningar och upprättade planer till sådana allmänna arbeten,

för hvilka undersökningskostnaden gäldades af statsmedel.

I öfrig! borde, såsom kommittén föreslagit, enahanda bestämmelser

gälla som i fråga om anslag från frostminskningsfonden, hvarvid åt

tillämpningen borde öfverlämnas att afgöra, i hvilka fall förhållandena

kunde vara af beskaffenhet, att de borde anses lägga hinder i vägen

för anslags beviljande, dock att bland villkoren äfven borde intagas

bestämmelse därom, att anslag ej kunde beviljas till afdikning af redan

odlad jord.

Ett ytterligare villkor, som jämväl borde föreskrifvas för åtnjutande

af bidrag från det ifrågasatta anslaget, vore mera betryggande

säkerhet än de nuvarande borgensförbindelserna för underhållet af

dikningsföretagen. I underdånig skrifvelse den 18 oktober 1901 hade

styrelserna, med framhållande af angelägenheten af att åtgärder vidtoges

för beredande af ökad trygghet för underhållsarbetenas utförande,

tillåtit sig anvisa olika förfaringssätt för ändamålets vinnande genom

att fästa underhållsskyldigheten vid jorden; och ville styrelserna åberopa

hvad styrelserna i sagda skrifvelse för vinnande af ändamålet anfört.

Mot det af kommittén föreslagna beloppet, 500,000 kronor,

hade styrelserna icke något att erinra, men ansåge styrelserna, att

de medel, som afsåge understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,

af . sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,

hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande

bygd, lämpligen kunde nedsättas till 200,000 kronor af det skäl att,

enligt hvad erfarenheten visat, sistnämnda belopp syntes komma att,

åtminstone för närvarande, fullt tillfredsställa anspråken på frostminskningsbidrag

inom landet med undantag af de fyra nordligaste

länen, samt det icke kunde antagas, att inom sistnämnda län skulle

framställas anspråk på bidrag från dessa medel, då villkoren för dylika

bidrags erhållande vore strängare, än som föreslagits skola gälla för

bidrags åtnjutande från de medel, som enligt det föregående skulle

uteslutande vara afsedda för de fyra nordligaste länen.

Emellertid funne styrelserna det med allt skäl kunna ifrågasättas,

huruvida icke berörda 200,000 kronor skulle lämpligast reserveras för

de delar af landet, som icke kunde komma i åtnjutande af bidrag

från den nya fonden. Genom ett sådant tillvägagående skulle större

säkerhet vid handläggningen af ärenden af ifrågavarande beskaffenhet

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Framställning

från väg- och

vatteubyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen.

Departementschefens

anförande.

kunna åstadkommas samt förebyggas, att frostminskningsmedlen icke

alls eller icke till erforderlig grad komme den sydligare landsdelen

till godo.

Ett sådant särskiljande af området för användningen af de olika

fonderna förutsatte emellertid, att en jämkning af beloppen på grund

af vunnen erfarenhet lätt kunde ske och att anslagssummorna för de

särskilda fonderna sålunda årligen beviljades, såsom hittills ägt rum

beträffande den s. k. frostminskningsfonden, och hade styrelserna i

öfverensstämmelse med denna åsikt uti skrifvelse till Eders Kungl.

Maj:t af samma dag framställt alternativa förslag om beviljande för år

1907 af medel till den s. k. frostminskningsfonden.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 1 augusti 1905

tillstyrkt, att proposition till Riksdagen måtte aflåtas i fråga om ett

särskildt norrländskt afdikningsanslag i öfverensstämmelse med hvad

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen därom föreslagit.

Uti särskild skrifvelse den 31 maj 1905 hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen — såsom i styrelsernas ofvan

omförmälda utlåtande af samma dag antydts — under förutsättning af

att Eders Kungl. Maj:t bifölle förslaget om inrättande af en särskild

dikningsfond för merberörda fyra norrländska län, hemställt om aflåtande

till Riksdagen af nådig proposition att Riksdagen måtte, till understödjande

inom samtliga län, med undantag af Yästernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens, af sådana myrutdikningar och

vattenaftappningar, hvilkas ändamål vore att minska frostländigheten

för närliggande bygd, å extra stat för år 1907, under benämning

»frostförminskningsanslaget» men utan ändring i gällande villkor för

nu utgående anslag till frostminskningsföretag, anvisa ett belopp af

200,000 kronor. Därest Eders Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl

bifalla styrelsernas framställning beträffande det särskilda norrländska

afdikningsanslaget, hafva styrelserna hemställt, att propositionen måtte

afse beviljande af ett anslag för år 1907 å 700,000 kronor till understödjande

af frostminskningsföretag under samma villkor som det nuvarande

anslaget.

Det af norrlandskommittén framställda förslaget om anvisande af

ett norrländskt afdikningsanslag, afsedt att under vissa särskildt förmånliga

villkor användas till understödjande af myrutdikningar och

vattenaftappningar i de fyra nordligaste länen, finner jag vara synnerligen

behjärtansvärdt. Det är i två afseenden, som bestämmelserna

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

175

angående statsbidrag från detta anslag skulle vara fördelaktigare än

de, som äro föreskrifna för statsbidrag ur det nuvarande frostminskningsanslaget.

Dels skulle bidrag utan återbetalningsskyldighet kunna erhållas

icke blott till företag, hvars ändamål vore minskande af frostländighet

för närliggande bygd, utan äfven till företag, som eljest afsåge uppodling

af till åker och äng lämplig jord, hvilka senare företag för

närvarande endast kunna erhålla lån, men icke anslag. Dels skulle vid

anslagets beräkning jämväl undersöknings- och förrättningskostnaden

medräknas i det belopp, hvaraf hälften finge utgå såsom statsbidrag.

Det torde vara uppenbart, att dessa medgifvanden skulle innebära

synnerligen afsevärda fördelar för intressenterna i ett dylikt arbetsföretag,

och det lär kunna med allt skäl förväntas, att på detta sätt

en kraftig hjälp skulle lämnas åt sträfvandena att torrlägga och uppodla

tjänlig mark i dessa delar af Norrland, att förbättra befolkningens

och speciellt jordbrukarnas existensvillkor därstädes samt sålunda äfven

bidraga till att vidmakthålla och stärka den själfägande jordbrukande

befolkningens ställning i dessa landsdelar. Med hänsyn härtill och till

de skäl, som i öfrigt anförts såväl af kommittén som af de i ärendet

hörda myndigheterna, finner jag mig böra tillstyrka åtgärders vidtagande

för beredande af ett dylikt afdikningsanslag.

I afseende å beloppet af detta anslag har kommittén föreslagit

500,000 kronor och har någon ändring i denna summa icke af myndigheterna

ifrågasatts. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen

äfvensom statskontoret hafva ansett att, därest ett särskildt

norrländskt afdikningsanslag å sagda belopp beviljades, det nuvarande

frostminskningsanslaget skulle kunna nedsättas till 200,000 kronor,

hvilket sistnämnda belopp borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

samt landtbruksstyrelsens åsikt afses uteslutande till företag inom de

öfriga delarna af landet. För bedömande af huru härmed lämpligen

bör förfaras, anhåller jag att få meddela följande uppgifter angående

det nuvarande frostminskningsanslagets användning under femårsperioden

1901—1905 inom de bägge delar, uti hvilka landet enligt nämnda

styrelsers förslag borde i förevarande hänseende delas.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Beviljade statsbidrag från frostminskningsanslaget.

1901

1902

1903

1904

1905

Antal företag

76

92

133

97

120

Totalbelopp af

beviljade

stats-

bidrag ...........

... kr.

400,000

400,000

500,000

500,000

500,000

Antal företag i

de fyra

nord-

ligaste länen

72

85

112

77

no

Statsbidrag till dessa företag, kr.

366,400

354,100

421,700

374,050

405,850

Antal företag i

öfriga delar af

landet ............

4

7

21

20

10

Statsbidrag till dessa företag, kr.

33,600

45,900

78,300

125,950

94,150

Af denna tablå framgår, att icke under något enda af åren 1901—

1905 frostminskningsanslaget tagits i anspråk för de sydligare delarna

af riket till så stort belopp, som styrelserna nn föreslagit skola reserveras

för nämnda landsdelars behof, eller 200,000 kronor, utan att

summan af statsbidragen till företag i dessa landsdelar under hvarje

af fyra år understigit 100,000 kronor samt blott ett år stigit där öfver,

dock blott till 125,950 kronor. Äfven om, till följd af att anslagets

belopp höjts för innevarande år till 700,000 kronor, ökad användning

af anslaget kommer att inträda såväl i de sydligare delarna af landet

som i de fyra nordligaste länen, synes det vara sannolikt, att den vida

öfvervägande andelen äfven af det belopp, hvarmed anslaget ökats,

kommer att åtgå till sistnämnda fyra län. Detta skulle med ännu

större sannolikhet inträffa ett senare år, därest, med oförändradt totalbelopp

af de anslagna medlen, för dessa läns vidkommande bereddes

de utvidgade förmåner i afseende å statsbidragens åtnjutande och sättet

för deras beräkning, som nu föreslagits och hvilka jag tillstyrkt. Det

nuvarande anslagsbeloppet torde till följd af sistberörda förhållanden

till och med komma att befinnas otillräckligt i än högre grad, än som

framgår af den redogörelse, som den 14 januari 1905 lämnades af dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, då han framlade behofvet

af anslagets ökning från 500,000 kronor till 700,000 kronor. Någon

ytterligare höjning af sammanlagda anslagsbeloppet anser jag mig dock

icke nu kunna tillstyrka, utan torde det för närvarande vara nödvändigt

att söka inom det nuvarande anslagsbeloppets ram tillgodose de

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

177

olika landsdelarnas behof af statsbidrag. Visserligen synes mig då ingen

befogad erinran kunna göras mot att anslaget uppdelas, enär en dylik

uppdelning torde vara lämpligare, än ifall det kela utgjorde ett enda

anslag med olika användningssätt inom olika landsdelar. Ej keller

anser jag, att andelarnas storlek bör bestämmas annorlunda, än som

föreslagits. Men på det att det icke må inträffa, att ansökningar om

statsbidrag från norrländska afdikningsanslaget måste afvisas på grund

af brist på medel från detta anslag, under det att samtidigt det allmänna

frostminskningsanslaget icke funne full användning, samt alltså

uppdelningen skulle utgöra ett kinder för vinnande af det afsedda

ändamålet, anser jag, att Eders Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att

i sådant fall använda medel äfven af det allmänna frostminskningsanslaget

till enahanda ändamål och på enahanda villkor som från det

norrländska afdikningsanslaget. Detta skulle naturligtvis icke komma

att äga rum förrän inemot årets slut, då hela behofvet för året af statsbidrag

från det allmänna frostminskningsanslaget vore kändt och pröfvadt.

Härigenom skulle de sydligare landsdelarna få bevarad företrädesrätt

till det allmänna frostminskningsanslaget. Denna anordning synes

mig innebära afsevärda fördelar gentemot ett ovillkorligt fastslående

af vissa belopp.

I afseende å villkoren för statsbidrags åtnjutande från det nya

norrländska afdikningsanslaget har föreslagits, att samma villkor skulle

tillämpas som i afseende å det nuvarande frostminskningsanslaget med

vissa af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen förordade

tillägg. Berörda nu gällande allmänna villkor och bestämmelser

för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag till frostminskningsföretag

samt angående kontrollen därå, att fastställda planer varda vid

arbetenas utförande följda, innehållas i Riksdagens skrivelser den 15

mars 1899 (n:o 17) och den 15 maj 1902 (n:o 118) och äro till allmänhetens

kännedom meddelade genom nådiga kungörelser den 29 mars

1899 och den 6 juni 1902 (Sv. Förf. Sami. 1899, n:o 21 och 1902,

n:o 82). Dessa villkor och bestämmelser anser jag böra blifva gällande

jämväl i fråga om statsbidrag från det norrländska afdikningsanslaget,

dock att den uti mom. 10 intagna föreskrift, att anstånd med arbetes

utförande skall vara medgifvet af Eders Kungl. Maj:t, för att icke försummelse

att hafva fullbordat detsamma i rätt tid skall medföra äfventyr

af anslagets indragning, lämpligen synes kunna ändras därhän, att

dylikt anstånd må kunna meddelas af vederbörande ämbetsmyndighet,

nämligen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Mot de af styrelserna föreBih.

till lliksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

slagna tilläggsvillkoren i afseende å granskning af undersökningsförrättares

arfvodesräkning samt därom, att anslag icke må beviljas till afdikning

af redan odlad jord, bar jag intet att erinra. Beträffande däremot

styrelsernas hemställan om anordnande af mer betryggande garantier

för underhållsarbetenas behöriga fullgörande, så anser jag visserligen

en dylik anordning vara synnerligen önskvärd och behöflig, men

förutsätter densamma en ingående utredning, som ännu icke föreligger.

Då det synes mig lämpligt, att bestämmelserna angående statsbidrag

från norrländska afdikningsanslaget varda i särskild författning

kungjorda, har jag låtit ombesörja följande sammanfattning af de allmänna

villkor och bestämmelser, hvilka jag anser böra i sådant afseende

blifva gällande:

Mom. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande

jämte beräkning öfver därmed förenade kostnader vara uppgjord och

hafva vunnit Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,

bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets

utförande, vara underkastad alla de villkor och kontroller, som

af Kungl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad

kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets

lämplighet och nytta.

Mom. 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas till högst

hälften af såväl den enligt den fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden

för vattenafledningen och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen

efter vederbörlig granskning godkända undersöknings- och

förrättningskostnad, sökande fått vidkännas i anledning af arbetsplanens

upprättande, dock att anslag icke må beviljas till afdikning

af redan odlad jord;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas

komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta,

genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag bestrida

den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen af kostnaderna

för företagets fullbordande, hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall

iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall, där Kungl. Maj:t

icke finner undantag böra äga rum, iakttagas, att, om verkliga kostnaden

för arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade,

af vederbörande myndighet granskade och godkända kostnaden, det

beviljade statsbidraget minskas med så stor de af den ifrågavarande

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 179

besparingen, som det beviljade statsbidraget ntgjort af den beräknade

kostnadssumman.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas till menighet,

bolag eller enskilde, bör kontrakt därom vara i vederbörlig ordning afslutadt

samt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag eller

enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda

arbetsplanen och under skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes

kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid,

utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel,

och dels att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget

kan erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa

allmänna villkor och bestämmelser vederbörande åligga; ägande vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen att, där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet

intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget utbetalas,

bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflämnade fullständiga

ritningar, utvisande huru arbetet blifvit utfördt.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de

lyftade statsmedlens återbäring, ifall mot kontraktet brytes, skall

ställas sådan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

varande dock städer och sådana menigheter, hvilka Kung!

Maj:t anser därifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet icke utbekommas,

förrän arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter anslagna medel få successivt

och i mån af arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i

kontraktet finnas utsatta eller särskildt blifvit bestämda af väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida icke Kungl. Maj:t, med afseende

å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna,

någon del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess arbetet

är vederbörligen afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende

beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller

ock genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den

myndighet, som fått sig i nåder uppdraget att medlen rekvirera och

uttaga; börande, innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag

utbetalas, hos statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd säkerhetshandling

för samma kontrakts fullgörande eller medlens återbäring i de fall, där

sådan säkerhet enligt mom. 6 erfordras;

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Kung! Maj:t äger dock att, i de fall där sådant anses vara af

behofvet påkalladt, medgifva, att någon del af anslaget må förskottsvis

till vederbörande utbetalas.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande

till statskontoret aflämnats, förblifva uti statskontorets vård;

dock skola sådana handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig rekvisition utlämnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen vederbörlig

tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen eller arbetet,

utan af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgifvet anstånd med detsammas

utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd tid,

ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af

statsbidraget samt återfordra hvad däraf uppburits att på en gång

eller successivt till statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes

af Kungl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars pröfning frågan om uppburna

medels återbäring öfverlämnas, därest längre anstånd därmed än

till nästa riksdag anses erforderligt. Statskontoret bör tillse, att sådan

inbetalning ingår i vederbörlig ordning; och skall det åligga vederbörande

att å sålunda lyftade och återburna medel jämväl erlägga fem

procent årlig ränta från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag

beviljats, böra vara påbörjade inom tid, som i det om företagets utförande

upprättade kontrakt eller af Kungl. Maj:t särskild! blifvit bestämd;

kommande, då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda

tidens förlopp, det beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens

disposition.

Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten skola af den eller

dem, som sådant understöd bekommit, underhållas, intill dess sådan

underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande

från underhållsskyldigheten befriats.

Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd

af erhållna statsbidrag föranledts för statskontoret, skola utan undantag

bestridas eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.»

I sammanhang med behandlingen af Kungl. Maj:ts förenämnda

förslag har utskottet förehaft en inom Andra Kammaren af herr -J.

Andersson i Baggböle väckt motion (n:o 63), däri föreslagits, att Riks
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

181

dagen måtte, med godkännande af de utaf Kungl. Maj:t föreslagna

villkor, på extra stat för år 1907 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande

ett belopp af 800,000 kronor under benämning norrländska afdikningsanslaget

till understödjande, medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet,

af myrutdikningar och vattenaftappningar inom Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens ocb Norrbottens län, vare sig

ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af till åker eller äng

lämplig jord eller minskning af frostländigbet för närliggande bygd.

Beträffande de skäl, på bvilka motionären grundat sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Kungl. Maj:ts på norrlandskommitténs förslag grundade framställning

om anvisande af ett särskildt norrländskt afdikningsanslag, hvarifrån

statsbidrag må åtnjutas under vissa förmånliga villkor, anser sig

utskottet böra biträda.

Det af Kungl. Maj:t för detta anslag föreslagna beloppet 500,000

kronor, hvilket öfverensstämmer med hvad norrlandskommittén föreslagit

och i hvilket någon ändring icke af de i ärendet hörda myndigheterna

ifrågasatts, anser utskottet för närvarande vara för ändamålet

tillräckligt, hvadan utskottet icke kan biträda det i förenämnda motion

väckta förslaget om anslagets bestämmande till 800,000 kronor.

Beträffande villkoren för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag

från ifrågavarande anslag, har utskottet funnit, att bland

dem saknas tillfyllestgörande bestämmelser till betryggande af underhållet

utaf de med statsbidragen utförda arbetena; men då af hvad

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört framgår, att efter

behörig utredning anordnande af betryggande garantier i detta hänseende

är att emotse, har utskottet endast velat uttala önskvärdheten

af att åtgärder må vidtagas, på det att föreskrifter i sådant afseende

må varda så snart ske kan meddelade.

Mot förslaget, att i visst fall från allmänna frostminskningsanslaget

skulle få disponeras medel till de ändamål, som norrländska

afdikningsanslaget är afsedt att tillgodose, har utskottet velat erinra

att en sådan anordning skulle ur ordningens och redans synpunkt

kunna befinnas olämplig, då ju hvarje anslag uteslutande bör användas

för sitt särskilda ändamål; och har utskottet af sådan anledning icke

ansett sig kunna tillstyrka, hvad Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit.

Utskottets

yttrande.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

A. att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag och med afslag å herr J. Anderssons motion

i hvad den skiljer sig från detta förslag, må

l:o) på extra stat för år 1907 ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande, under benämning norrländska afdikning

sanslag et, till understödjande, medelst statsbidrag

utan återbetalningsskyldighet, af myrutdikningar

och vattenaftappningar inom Yästernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,"vare

sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling af

till åker eller äng lämplig jord eller minskning af

frostländighet för närliggande bygd, ett belopp af

500,000 kronor;

2:o) godkänna följande allmänna villkor och

bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af

statsbidrag från förenämnda anslag:

Mom. 1. För hvarje företag måste plan till

arbetets utförande jämte beräkning öfver därmed förenade

kostnader vara uppgjord och hafva vunnit

Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet,

bolag eller annan vederbörande, som erhållit statsunderstöd

till arbetets utförande, vara underkastad

alla de villkor och kontroller, som af Kungl. Maj:t

pröfvas lämpliga och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter

offentligen utfärdad kungörelse vederbörande menighet

hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet

och nytta.

Mom. 3. Statsbidrag må af Kungl. Maj:t bestämmas

till högst hälften af såväl den enligt den

fastställda arbetsplanen beräknade kostnaden för vattenafledningen

och afdikningen som ock den af landtbruksstyrelsen

efter vederbörlig granskning godkända

undersöknings- och förrättningskostnad, sökande fått

vidkännas i anledning af arbetsplanens upprättande,

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

183

dock att anslag icke må beviljas till afdikning af

redan odlad jord;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande,

livilka antagas komma att af ett genom

statsbidrag understödt företag kafva nytta, genom

kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag

bestrida den återstående, icke af statsmedel

anvisade andelen af kostnaderna för företagets fullbordande,

hvarvid bestämmelsen i mom. 4 skall iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af statsbidrag skall,

där Kungl. Maj:t icke finner undantag böra äga rum,

iakttagas, att, om verkliga kostnaden för arbetets

utförande skulle befinnas understiga den beräknade,

af vederbörande myndighet granskade och godkända

kostnaden, det beviljade statsbidraget minskas med

så stor del af den ifrågavarande besparingen, som

det beviljade statsbidraget utgjort af den beräknade

kostnadssumman.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlämnas

till menighet, bolag eller enskilde, bör kontrakt därom

vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet,

bolag eller enskilde dels att i noggrann öfverensstämmelse

med den fastställda arbetsplanen och under

skyldighet att därvid vara underkastade vederbörandes

kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd

tid, utan att vidare väcka anspråk på ytterligare

bidrag af allmänna medel, och dels att, genom

egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget

kan erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som

enligt dessa allmänna villkor och bestämmelser vederbörande

åligga; ägande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att, där den pröfvar lämpligt, uti kontraktet

intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget

utbetalas, bör styrkas, att till styrelsen blifvit

aflämnade fullständiga ritningar, utvisande huru arbetet

blifvit utfördt.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt,

äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring,

ifall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,

som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;

varande dock städer och sådana menigheter,

Indika Kungl. Maj:t anser därifrån böra befrias, från

dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Beviljadt statsbidrag kan i allmänhet

icke utbekommas, förrän arbetsföretaget blifvit börjadt,

hvarefter anslagna medel få successivt och i mån af

arbetets fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet

finnas utsatta eller särskild! blifvit bestämda

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; börande, såvida

icke Kungl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden,

pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon

del af statsbidraget i statskontoret innestå, intill dess

arbetet är vederböidigen afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande

afseende beviljade, skola från statskontoret

utbetalas antingen omedelbart eller ock genom Kungl.

Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,

som fått sig i nåder uppdraget att medlen

rekvirera och uttaga; börande, innan större eller

mindre del af beviljade statsbidrag utbetalas, hos

statskontoret företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt

kontrakt;

b) af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd

säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande

eller medlens återbäring i de fall, där sådan säkerhet

enligt mom. 6 erfordras;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Kungl. Maj:t äger dock att, i de fall där sådant

anses vara af behofvet påkalladt, medgifva, att någon

del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags

utbekommande till statskontoret aflämnats,

förblifva uti statskontorets vård; dock skola sådana

handlingar, som vederbörande ämbetsmyndigheter

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

185

kunna blifva i behof att begagna, till dem på behörig

rekvisition utlämnas.

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan därtill erhållen

vederbörlig tillåtelse, skett från den fastställda

arbetsplanen eller arbetet utan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

medgifvet anstånd med detsammas

utförande, icke blifvit fullbordadt inom därför bestämd

tid, ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all

vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad

däraf uppburits att på en gång eller successivt till

statskontoret inbetalas inom den tid, som bestämmes

af Kungl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars pröfning

frågan om uppburna medels återbäring öfverlämnas,

därest längre anstånd därmed än till nästa riksdag

anses erforderligt. Statskontoret bör tillse, att sådan

inbetalning ingår i vederbörlig ordning; och skall det

åligga vederbörande att å sålunda lyftade och återburna

medel jämväl erlägga fem procent årlig ränta

från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande

statsbidrag beviljats, böra vara påbörjade inom

tid, som i det om företagets utförande upprättade

kontrakt eller af Kungl. Maj:t särskildt blifvit bestämd;

kommande, då arbetet icke påbörjats inom

den sålunda bestämda tidens förlopp, det beviljade

beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.

Mom. 12. Alla med statsbidrag utförda arbeten

skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit,

underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet

kan varda andra i laga ordning ålagd eller

vederbörande från underhållsskyldigheten befriats.

Mom. 13. Alla kostnader, af hvad namn de vara

må, som i följd af erhållna statsbidrag föranledts för

statskontoret, skola utan undantag bestridas eller godtgöras

utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.

B. att Riksdagen må

l:o) på extra stat för år 1907 ställa till Eders

Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning allmänna

Bih. till Riksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

frostminskning sanslag et, till understödjande, medelst

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet, af sådana

myrutdikningar och vattenaftappningar inom öfriga

delen af riket, hvilkas ändamål är att minska frostländigbeten

för närliggande bygd, ett belopp af

200,000 kronor; och

2:o) besluta, att i afseende å erhållande och

tillgodonjutande af statsbidrag från allmänna frostminskningsanslaget

skola tillämpas nu gällande allmänna

villkor och bestämmelser angående statsbidrag

till frostminskningsföretag; samt

C. att Kung! Maj:ts förslag om, att Knngl. Maj:t

må medgifvas rätt att, vid behof och i den mån allmänna

frostminskningsanslaget därtill lämnar tillgång,

af detta anslag disponera medel till enahanda

ändamål och under enahanda villkor, som gälla för

det norrländska afdikningsanslaget, icke må af Riksdagen

bifallas.

OdUngslåne- 57:o) Under punkt 59 i statsrådsprotokollet har departements
f°nd(n-

chefen erinrat om att, enligt 1903 års Riksdags beslut, skulle^ till

159-J odlingslånefonden under hvart af åren 1904—1908 ej mindre ingå de

till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,

i mån af behof, öfverlämnas medel till så stort belopp,

som jämte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till

fyllande af högst 1,000,000 kronor;

hvilket utskottet velat härmed för Riksdagen

anmäla.

Norrländsk 58:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen

nyoZTs'' dels att, till inrättande af en fond för befrämjande af uppodling

[60.1 af jord i Norrland och Dalar ne, benämnd norrländska ny odlings fonden

— från hvilken fond i mån af tillgång lån finge tilldelas landsting eller

hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd

till mindre jordbrukare för uppodling af till åker lämplig mark ——

bevilja ett anslag af 300,000 kronor samt däraf å extra stat för år

1907 anvisa 100,000 kronor äfvensom medgifva, att inflytande räntor

å de från fonden utlämnade lån finge ingå till fonden för att tillsammans

med fondens öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda

ändamål;

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Statsutskottets Utlåtande N:o IG.

dels ock att godkänna de allmänna villkor ock bestämmelser för

erhållande och tillgodonjutande af lån ur ifrågavarande fond; som i

statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 13 sistlidne januari

föreslagits.

Öfver denna Kungl. Majt:s framställning kommer utskottet att

framdeles under riksdagen afgifva yttrande, hvilket utskottet skolat

här för Riksdagen

anmäla.

Afdikningar å kronan tillhörig mark.

59:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader

för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1907 anvisa

ett anslag å 150,000 kronor.

Ang.

afdikningar å

kronans skogar

i de norrländska

länen

och i Kopparberqs

län.

[61.]

60:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att af det till afdikning

af sänka marker, tillhörande västra delen af Altrasks kronopark tillhörande

jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog i öfverLuleå

socken af Norrbottens län, beviljade anslag af 77,000 kronor pa

: ____ • 11 ----- 1 O A A A

extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 12,000 kronor

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

m. m. i Norrbottens

län.

[62.]

anfört följande: . , . n „ ......

»Med bifall till Eders Kungl. Mapts i ämnet gjorda framställning

beviljade Riksdagen nästlidna år till afdikning af sänka marker, ti - hörande västra delen af Alträsks kronopark jämte en del åt fe vana

kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog i Ofver-Luleå socken åt

Norrbottens län, ett anslag af 77,000 kronor samt anvisade däraf a

extra stat för innevarande år 40,000 kronor, med rätt för Eders Kung .

Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis under år 1905 åt

tillgängliga medel utanordna 20,000 kronor.

Den 16 juni 1905 behagade Eders Kungl. Maj:t uppdraga åt

landtbruksstyrelsen att under närmaste ledning af en utaf styrelsen

därtill utsedd sakkunnig person låta utföra ifrågavarande arbete i

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande'' N:o 10.

enlighet med af extra landtbruksingenjören E. G. Berggren i sådant

afseende upprättad plan samt ställde de för ändamålet anvisade medlen

till landtbruksstyrelsens förfogande.

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 13 december

nästlidna år anmält, att styrelsen den 19 augusti 1905 uppdragit

åt landtbruksingenjören i Norrbottens län J. E. Berggren att

med biträde af duglig arbetsförman och på sätt i öfrigt funnes lämpligt;

så snart ske kunde, gå i författning om dikenas utstakande och

dikningsarbetets påbörjande i enlighet med berörda plan, samt att

Berggren sedermera påbörjat ifrågavarande arbete, för hvars utförande

landtbruksstyrelsen dittills ställt till hans förfogande 12,000 kronor.

Då anledning icke funnes att antaga, att icke hela det af Biksdagen

för ändamålet beviljade anslag af 77,000 kronor skulle behöfva tagas

i anspråk därtill, eller att icke återstoden af den beviljade summan,

37,000 kronor, skulle behöfva finnas tillgänglig redan under år 1907,

har landtbruksstyrelsen hemställt om aflåtande af nådig proposition

till Biksdagen om anvisande af berörda återstod.

Arbetet med ifrågavarande afdikning ansågs från början lämpligen

böra utföras under en tid af tre år samt under de två första

åren draga en kostnad af 20,000 kronor årligen. Då nu arbetet under

nästlidna år icke kunde igångsättas förrän mot slutet af augusti månad,

torde dess fullbordande icke under närmaste tiden böra så påskyndas,

att detta kan äga rum redan under nästkommande år. Såsom landtbruksstyrelsen

meddelat, har under år 1905 af anslaget utanordnats 12,000

kronor, hvadan alltså af de redan anvisade medlen ett belopp af 28,000

kronor återstår. För att under innevarande och nästkommande år

ofvanberörda belopp af 20,000 kronor årligen skall finnas tillgängligt,

erfordras alltså ett ytterligare anvisande af 12,000 kronor. Härtill

synes mig också äskandet för nästkommande år böra inskränkas.»

Utskottet hemställer,

att Biksdagen må af det till afdikning af sänka

marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark

jämte en del af Svanå kronopark och af f. d.

Selets stockfångstskog i Öfver-Luleå socken af Norrbottens

län, beviljade anslag af 77,000 kronor på

extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 12,000

kronor.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

189

Reglering af floftleder i de norrländska länen äfvensom

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län.

61:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för bestridande Ang.

af kostnader för reglering af flottlecler i de norrländska länen äfvensom flottifder ^de

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra anslag för norrländska

år 1907 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som lamt Koppar

läggas å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras. berga, Örebro

Under erinran, att dels enahanda belopp som det nu äskade oc^“s^“”''

blifvit af Riksdagen för innevarande år beviljadt, dels ock liknande rgg

medgifvande som det nu begärda för samma år lämnats, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnader för reglering

af flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,

Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra

anslag för år 1907 å 100,000 kronor samt

b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,

må för enahanda ändamål disponeras.

Uppehållande af skogsvårdssfyrelsernas verksamhet.

62:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag Ang.

hemställer utskottet, uppehållande

af skogsvarasstyrelsernas
att

Riksdagen må, såsom bidrag till bestridande ver^am!"''Jaf

kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas IV^-J

verksamhet, på extra stat för år 1907 anvisa ett anslag

af 60,000 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

63:o) Vidare och i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda **g. _

förslag, hemställer utskottet, gtmtifrät

jande.

att Riksdagen må, för skogsodlingens befrämjande [65.]

för år 1907 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor,

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att ställas till Ivungl. Maj:ts förfogande för att i

mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser,

till livilka landsting eller husliållningssällskap för

ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,

där sådan styrelse icke finnes, landsting och. hushållningssällskap,

under iakttagande, att i intetdera fallet

statsbidrag må till något landstingsområde utgå med

högre belopp än det, hvarmed landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller ettdera af dem till

ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,

som undfått dylikt bidrag, skall vara

skyldigt att efter årets utgång till Ivungl. Maj:ts

vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse

öfver användningen af de af staten samt af landsting

eller hushållningssällskap lämnade bidrag.

InternafioneiSt iandtbruksinstitut i Rom.

inter- 64:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till bestri
landtbruL-

dande af kostnaden för Sveriges deltagande i ett internationellt landtbruksinstitut

i Som. institut i Rom, på extra stat för år 1907 anvisa 5,000 kronor.

[66.] x detta ärende har departementschefen till statsrådsx>rotokollet

anfört följande:

»Sedan härvarande italienske minister meddelat, att Hans Maj:t

Konungen af Italien tagit initiativ till upprättande af ett internationellt

landtbruksinstitut, samt å sin regerings vägnar inbjudit att sända ombud

till institutets första sammanträde, som vore ämnadt att hållas i Rom

under maj månad nästlidna år i ändamål att fastställa stadgar m. in.,

behagade, efter det landtbruksakademien afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande af den 20 mars 1905, Eders Kungl. Maj:t den 31 i samma

månad, med förklarande att Eders Kungl. Maj:t ville framdeles utse

ombud att å Sveriges vägnar deltaga uti ifrågavarande sammanträde,

förordna sekreteraren hos landtbruksakademien, professorn H. J. B.

Juhlin-Dannfelt och direktören K. F. Lundin att vid sammanträdet

närvara och i egenskap af sakkunnige ombudet biträda.

Med skrifvelse den 27 juli 1905 har professorn Juhlin-Dannfelt

öfverlämnat berättelse rörande kongressen och därvid fattade beslut

äfvensom protokoll med flera handlingar.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

191

Uti skrifvelse den 19 juli 1905 bär utrikesdepartementet — med

förmälan, att härvarande italienske minister, jämte öfverlämnande af

ett tryckt exemplar af en af samtliga ombud vid den internationella

konferensen den 28 maj—7 juni 1905 undertecknad slutakt, innefattande

förslag till konvention angående upprättande af ett internationellt

landtbruksinstitut i Rom, samt under erinran, hurusom berörda

öfverenskommelse af ombuden undertecknats under förbehåll af ett

senare och definitivt godkännande af de i konferensen representerade

makternas regeringar, begärt, att svenska regeringen måtte utse ett

befullmäktigadt ombud för att å dess vägnar och med bindande verkan

underteckna förberörda konvention — anhållit om meddelande, huruvida

hinder mötte mot konventionens undertecknande för Sveriges del.

Den 12 oktober 1905 anmodade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

landtbruksakademiens förvaltningskommitté att afgifva

yttrande, huruvida Sverige syntes böra för sin del godkänna berörda

konvention, samt i hvilken klass Sverige i sådant fall syntes böra

deltaga.

Landtbruksakademiens förvaltningskommitté har uti sitt med anledning

häraf till chefen för jordbruksdepartementet afgifna yttrande

af den 17 november 1905 anfört: att, då så godt som alla civiliserade

stater visat sitt intresse för den ifrågavarande institutionen genom att

till den förberedande konferensen sända representanter samt då samtliga

dessa ombud undertecknat grundstadganden för institutet, det

syntes kunna antagas, att den föreslagna institutionen skulle komma

till stånd och vinna allmän tillslutning af de vid den förberedande

konferensen representerade staterna; att under sådana förhållanden

Sverige svårligen syntes kunna undandraga sig detta internationella

samarbete, så mycket mindre som dettas gagn i väsentlig mån blefve

beroende däraf, att alla stater af någon betydelse däri medverkade;

att det direkta gagn, vårt land kunde vinna af institutets verksamhet,

dock ej blefve synnerligen afsevärdt, åtminstone så länge denna komme

att hållas inom den starkt begränsade ram, som, just för att vinna

allmän tillslutning, vid den förberedande konferensen fastställdes för

institutets börjande verksamhet; att det på grund däraf syntes förvaltningskommittén,

som vårt land skulle kunna inskränka utgifterna för

sitt deltagande i institutet till ett jämförelsevis ringa belopp; att Sverige

i likhet med Danmark syntes i afseende på röstetal och årsbidrag böra

ingå i institutets fjärde klass; att en i jordbruksfrågor sakkunnig ledamot

i institutets generalförsamling borde utses; att kostnaden för denna

representation dock borde kunna blifva jämförelsevis ringa, då general
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

församlingen ej antoges komma att sammanträda oftare än hvart tredje

eller fjärde år; att åt en eller möjligen några personer borde lämnas

i uppdrag att i hemlandet insamla de uppgifter, som borde delgifvas

institutets byrå, och här sprida de meddelanden, som från denna inginge,

och syntes den eller en af dem, som erhölle detta uppdrag,

lämpligen kunna utses till landets ombud i generalförsamlingen; samt

att, om landets deltagande i det internationella institutet i Rom hölles

inom de sålunda angifna gränserna, ett lika stort belopp, som i Danmark

föreslagits, eller 5,000 kronor om året, äfven syntes vara fullt

tillräckligt för alla Sveriges kostnader för deltagande i institutets

verksamhet.

Till följd af nådig remiss har landtbruksstyrelsen den 27 december

1905 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och däruti,

med instämmande uti hvad landtbruksakademiens förvaltningskommitté

i ärendet anfört, i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t

måtte dels för Sveriges del godkänna förberörda konvention rörande

inrättande af ett internationellt landtbruksinstitut i Rom samt förklara,

att Sverige i afseende på röstetal och årsbidrag skulle ingå uti institutets

fjärde klass, dels ock bereda ett årligt anslag af 5,000 kronor

till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i institutets

verksamhet.

Enligt den föreslagna konventionen skulle institutets verksamhet

omfatta, bland annat: att samla, studera och med korta mellanrum

offentliggöra statistiska, tekniska och ekonomiska uppgifter rörande

jordbruket, handeln med jordbruksprodukter samt prisen å dessa å

olika marknader; att sprida kännedom om förekommande nya växtsjukdomar

och, om möjligt, medel mot desamma; samt att studera

frågor om kooperation, försäkring och kreditväsen på jordbruksområdet

samt samla och offentliggöra upplysningar, som i de olika länderna

kunna vara till nytta vid behandling af hithörande frågor.

Då, såsom är att förmoda, institutet kommer att för sina arbeten

hafva tillgängliga upplysningar från ett flertal länder, synas resultaten

af dess verksamhet kunna blifva af en viss betydelse för vårt land,

äfven med det begränsade arbetsfält, som sålunda utstakats för institutets

verksamhet. Att antaga är, att institutet framdeles kan utvecklas

att omfatta flera områden, och med säkerhet synes kunna förutsättas,

att genom institutet såsom en medelpunkt skall kunna organiseras en

samverkan mellan de skilda länderna och deras institutioner på många

områden, där sådant med fördel kan ske.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

193

Åtskilliga stater hafva redan uttalat sin anslutning till ifrågavarande

konvention, och jag anser, att icke heller vårt land bör undandraga

sig att medverka vid detta samarbete, hvars betydelse visserligen

icke nu kan bestämdt angifvas, men som i sig innefattar många

möjligheter att medföra gagn. Jag anser mig därför böra tillstyrka

Sveriges anslutning till förevarande konvention. För att detta skall

vara möjligt erfordras emellertid att nödiga medel af Riksdagen ställas

till Eders Kungl. Maj:ts disposition.

Enligt konventionen skall hvarje stat vid sin anslutning till densamma

bestämma sitt årsbidrag. Storleken af detta bestämmer den

klass, staten kommer att tillhöra, äfvensom antalet röster. Sålunda

skulle, med den af landtbruksakademien och landtbruksstyrelsen föreslagna

anslutning, Sverige med ett årsbidrag af 5,000 francs komma att

tillhöra fjärde klassen och erhålla två röster. Mot hvad härutinnan

föreslagits har jag icke något att erinra.

Utöfver detta bidrag till institutet skulle komma kostiladen för

Sveriges deltagande i institutets styrelse. Enligt konventionen utöfvas

denna af en generalförsamling, som sammanträder på tider, som den

själf bestämmer, samt af en permanent kommitté, som utöfvar den verkställande

makten. Kommittén måste tydligen alltid vara samlad, hvaremot

generalförsamlingen endast sammanträder med längre mellanrum,

för att i stort bestämma institutets verksamhet. Att Sverige skulle

låta representera sig i styrelsen genom en för ändamålet utskickad

fackman, vill jag icke ifrågasätta. Kostnaderna därför skulle blifva allt

för betydande. Men om sålunda en icke fackman, väl i de flesta fall

Sveriges diplomatiska eller konsulära ombud i Rom, skulle blifva

Sveriges representant i styrelsen, torde vid vissa tillfällen och särskildt

vid generalförsamlingens sammanträden blifva erforderligt att vid denne

representants sida ställa en fackman, som då måste utsändas. Hvilka

kostnader detta skulle medföra, kan naturligtvis icke nu beräknas,

men jag föreställer mig att det föreslagna beloppet af 5,000 kronor

skulle förslå äfven härtill.

Såsom jag förut framhållit, måste Sveriges deltagande i institutet

blifva beroende på, huruvida medel därtill ställas till Eders Kungl.

Maj:ts förfogande.» Då den första åtgärd, som erfordrades, således

vore att erhålla visshet härutinnan, hemställde departementschefen om

aflåtande af nu förevarande framställning.

Då utskottet icke funnit sig öfvertygadt om att Sveriges deltagande

i ofvannämnda internationella landtbruksinstitut i Rom skulle

kunna medföra någon afsevärd nytta för svenska jordbruket,

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ersättning

för af statskontoret

gjorda

förskott.

[67.]

då af den lämnade utredningen ej kan vinnas erforderlig ledning

för bedömande af ifrågavarande instituts verksamhet och ändamål,

och då i allt fall närmare upplysningar i fråga om andra nationers

anslutning till detta företag synas böra af bidas, innan medel beviljas

för Sveriges deltagande i detsamma, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

65:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande

af åtskilliga, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å extra

stat för år 1907 ett anslag af 106,710 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af

Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:

till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar

å åtskilliga kronans domäner ................ kronor 13,900: 4 0

» godtgörande af kostnad för värdering af förra

mönsterskrifvarbostället 5/8 mantal Gränby n:o 2

i Uppsala län ........................................................... » 20: 6 0

» godtgörande af på kronan belöpande kostnader

för dels laga skifte i Nausta by och dels rågångsreglering

mellan Sjocksjocks skifteslag och

angränsande kronoöfverloppsmark, allt i Norr
-

bottens län ................................................................. » 305: 9 6

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjälmarens och Kvismarens

sänkning ..................................................................... > 12,273: 9 7

> godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i andra vattenaflednings
företag

.......................................................................... » 19,208: 2 2

» gäldande af kostnader för verkställande af försök

och förberedande utredning ifråga om förändradt

utgifningssätt för generalstabens topografiska

karta öfver Norrland in. m................... » 589: 2 5

» gäldande af kostnader för den af Eders Kungl.

Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för

Transport kronor 46,298: 4o

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 195

Transport kronor 46,298: 4 0

utredande af frågan om vidmakthållande af

jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland

och Dalarne ...................................................... » 29,214: 20

till gäldande af svenska kronans andel i kostnaderna

för fiskeritillsynen vid regala laxfisket i Torne

älf................................................................................. » 1,624: —

» gäldande af vägskatt för samma laxfiske ..... » 112:50

» gäldande af vägskatt för år 1904 för till statsverket

indragna frälseräntan af hemmanet 3/s

mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län ............ » 1: 2 o

gäldande af kronan påförda kommunalutskylder

för vissa från indragna länsmansbostället Fintorp

n:o 1 och indragna militiebostället Hunnebo

n:o 1 i Göteborgs och Bohus län afsöndrade

områden........................................................................ » 811: 9 8

» byggnadsersättning, enligt nådiga blefven den

29 maj 1891 och den 27 maj 1904, åt torpare

å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län ................................................................................. » 15,000: —

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen

..................................................................... » 6,549:76

» ersättning för nybyggnad vid indragna militiebostället

Forssa n:o 11 i Uppsala län ............... » 234: —

» ersättning^för höstsådd och höstplöjning vid

indragna militiebostället Svartnö n:is 4 och 5

i Stockholms län ...................................................... » 260: —

» ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

vid länsmansbostället Eker n:o 8, förut

Ekersby™n:o 5, i Örebro län ................................ » 1,500: —

» ersättning till innehafvaren af länsmansbostället

Blackstad n:o 3 V Östergötlands län för exproprierad

jord ............................................................... » 52: 8 5

> ersättning för ^kostnader, föranledda af österrikiska

skogsvårdsföreningens besök i Sverige » 3,208: 8 4

» ersättande af kostnader för bevarande af kronans

inmutningsrätt till tre magnesitfyndigheter

i Norrbottens län .......................................... » 1,092: 0 4

ersättande af kostnader, föranledda af inmut
Transport

kronor 105,959: 7 7

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang.

dyrtids
tillägg.

[68.]

Transport kronor 105,959: 7 7

ning för kronans räkning af kopparmalmsfyn
digheter

i Norrbottens län .................................... » 548: 4 5

till ersättande af kostnader för bestämmande af

arrendeafgift för kronans jordägarandel i en

del grufvor inom Norrbottens län ..................... » 191: 5 0

eller tillhopa kronor 106,699: 7 2.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1907 ett anslag af

106,710 kronor.»

Utskottet, som under punkt 12 här ofvan hemställt om rätt att

för jämnande af hufvudtitelns slutsumma få jämka där upptagna anslagsbelopp,

får, med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och under

iakttagande af regeln om anslags utförande i jämnt krontal, hemställa,

att Riksdagen må till betäckande af ofvan omförmälda,

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,

anvisa å extra stat för år 1907 ett anslag af

106,700 kronor.

Dyrtidstillägg.

66:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 68 i denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen

att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver

finansärenden den 13 januari 1906 angifna grunder, af dyrtidstillägg för

innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte i jordbruksdepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet

hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år 1907 anvisa,

såsom förslagsanslag, ett belopp af 67,900 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet framdeles att afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 23 februari 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

197

Reservationer:

vid punkt 15:o (angående anslag till anläggning af ett vindelektricitetsverk

m. m. vid Alnarp.):

af herr L. Eriksson;

vid punkt 16:o (angående understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid

landtmannaskolor):

af herr B. Persson, som ansett att den i ämnet väckta motionen

bort af utskottet tillstyrkas;

vid punkt 31:o (angående anslag till understödjande af P. Jönson-Rösiös

undervisningsverksamhet):

af herrar JO. Persson, L. Eriksson och G. Lindgren, som yrkat,

att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungi. Maj:ts förslag,

må till understödjande af P. Jönson-Rösiös undervisningsverksamhet

i jordbruk och landtmannanäringar

på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000

kronor att af Kungl. Maj:t i mån af behof för ändamålet

användas;

af herrar A. Wiklund och K. Start)äck;

vid punkt 35\o (angående geologiska undersökningarne):

af herrar K. Starbäck och E. Hammarlund, som yrkat att utskottet

måtte hemställa,

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Riksdagen må besluta, att tjänstemännen vid

Sveriges Geologiska Undersökning skola äga åtnjuta

aflöning af 4,000 kronor med rätt till fyra ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, att åtnjutas efter respektive

5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring, därest vederbörande

för hvarje gång under mer än fyra femtedelar af

tjänstgöringstiden med nit och skicklighet bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjänst, eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag;

och att tjänstemännen för uppflyttning i högre lönegrad

må räkna sig till godo den tid, de i sin nuvarande

befattning redan tjänstgjort vid Sveriges

Geologiska Undersökning;

samt vid bifall härtill för fortsättande under år

1907 af de geologiska undersökningarna och utgifvande

af därpå grundade kartor bevilja å extra stat för

samma år ett anslag af 109,000 kronor;

vid punkt 56:o, A) l:o (angående norrländska afdikningsanslaget):

af herrar T). Persson, A. Wiklund, K. Starbäck och J. Ström,

hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att med bifall till den i ämnet väckta motionen

detta anslag måtte bestämmas till 800,000 kronor.

Herrar E. Fränekel, C. Persson och II. Andersson hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels behandling

inom utskottet.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1906 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Indelning och därmed jämförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter. Ersättningar.

Kronor.

17,000

46,200

34,800

285,100

58.500

4,500

49.500

200,000

59,700

213,200

30.000

25.000

64.000

94.000

2,441,400

Kronor.

Kronor, i ö. j Kronor.

1,070

1,070

17,000

46,200

34,800

285,100

58.500

4,500

49.500

200,000

59,700

214,270

30.000

25.000

64.000

94.000

2,441,400

3,623,970-

Jordbruks

Departementschefen .......................................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....

Landtbruksstyrelsen ........................................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannatill

understöd åt landtmannaskolor). Nuvarande

Ökas å förslagsanslaget till understöd åt landthvarjämte

rubriken ändras till: Undervisningsett

förslagsanslag å 50,000 kronor till understöd

Veterinärundervisningen ..............................................

Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag ........

Landtbruksingenjörer och deras biträden....................

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaÖkas

med anslag till centralanstalten för försöksområdet

........................................................................

men minskas genom indragning af vissa befatt
tillhopa

................................................................

så att ökningen utgör ............................................

Länsveterinärer och veterinärstipendiater....................

Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf

Till förekommande och hämmande af smittosamma

Befrämjande af husslöjden ............................................

Fiskerinäringens understöd. Nuvarande belopp........

Ökas å anslaget till statens fiskeriadministration

Domänstyrelsen................................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten........................................................

» statens skogsläroverk ....................................

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och "skogsinsti
-

Tptj 3,622,900

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

201

Litt. A.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

kontant.

Indelning och di

anvisning,

Friheter.

irmed jämförlig

på förslag.

Ersättningar.

Samma.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

—

17,000

—

46,200

—

46,200

—

näringar (däraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor

belopp........................................................ 285,100: —

34,800

34,800

mannaskolor med.................................... 35,000: —

anstalter för jordbruk och landtmannanäringar (däraf

åt landtmannaskolor).

320,100

320,100

58,500

—

58,500

—

4,500

—

- -

4,500

—

näringar. Nuvarande belopp................ 200,000: —

väsendet på jordbruks-

............................................ 106,000: —

ningar och anslag med

............................................ 35,200: —

49,500

49,500

................................................................. 70,800: —

270,800

—

- -

—

- -

—

270,800

—

59,700

—

59,700

—

särskildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar)

213,200

—

1,070

—

---

—

214,270

—

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................

30,000

—

— —

—

— —

—

30,000

—

.................................................................... 64,000: —

25,000

25,000

“

med........................................................... 4,000: —

68,000

—

- -

—

- -

—

68,000

—

........................................ 677,208: —

........................................ 58,800: — 736,008:

tutets lärarepersonal ............................ 100,000: —

94,000

94,000

Transport 836,008: —

1,291,300

:

1,070

_

_ _

—

1,292,370

—

Bill. till Eiksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

2

6

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1906 års

riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och d

anvisning,

Friheter.

ärmed jämförlig

på förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Krouor.

Ö.

3,622,900

1,070

3,623,970

Reservationsanslag:

Till enskilda skogsundervisningen ........................

» kronoskogarnas förvaltning och befrämjande

mänhet. Nuvarande belopp ........................

ökas med ............................................................

12,000

_ _

_

_ _

_

12,000

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

89,200

_ _

—

- -

—

89,200

Landtmäteristaten............................................................

63,000

___

—

- -

—

63,000

—

Skiften och afvittringar, reservationsanslag................

50,000

- -''

—

- -

—

50,000 —

Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag ............

198,800

- -

—

- -

—

198,800

—

Rikets allmänna kartverk, reservationsanslag ............

10,665

6,635

—

1,664

—

18,964

Gästgifvares friheter........................................................

250,000

—

250,000

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag. Nu- Minskas med................................................................

354

25

—

- -

—

379

—

Färjor och färjekarlar ...................................................

600,000

—

— —

—

- -

—

600,000

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag.

Ökas med ....................................................................

9,564

_

_ _

_

9,564

Fattigvården i Stockholm och landsorten....................

75,000

—

— —

—

—

—

75,000

—

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag, Nuvarande

Ökas med ....................................................................

43,598

—

—

—

—

—

43,598

—

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp........

Ökas med ....................................................................

31,639

—

—

—

_ _

—

31,639

—

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag. Nu- Ökas med ....................................................................

16,786

—

16,786

~

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags- Ökas med ....................................................................

10,000

—

—

—

_ _

10,000

—

Extra utgifter, reservationsanslag ................................

5,083,506

7,730

—

1,664

-

5,092,900

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

203

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och d

anvisning,

Friheter.

irmed jämförlig

på förslag.

Ersättningar. ^

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor,

Ö.

1,291,300

—

1,070

—

1,292,370

2,666,400

2,666,400

12,000

- -

—

— —

—

12,000

—

89,200

89,200

—

63,000

—

- -

—

— —

—

63,000

—

50,000

- -

—

—

50,000

—

198,800

- -

-

— —

—

198,800

—

10,665

—

6,635

—

1,664

—

18,964

—

215,000

__

_

___

_

215,000

354

—

25

—

—

—

379

1,000,000

_

__

_

__

_

1,000,000

9,564

—

—

—

—

9,564

—

175,000

—

—

— —

—

175,000

—

47,500

~~

—

—

— —

—

47,500

70,000

—

— —

—

—

—

70,000

40,023

_ _

_

_ _

_

40,023

10,000

—

—

—

—

10,000

5,948,806

7,730

1,664

5,958,200

—

Transport 836,008:

............................................ 5,600:

af skogsväsendet i all1,

599,792: —

225,000: — 1,824,792:

1,830,392:

varande belopp......

Nuvarande belopp.

belopp.....................

250,000:

35,000:

600,000:

400,000:

75,000

100,000

43,598

3,902

varande belopp ....................

anslag. Nuvarande belopp

31,639

38,361

16,786

23,237

Summa!

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Jordbruksdepartementet.

Jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Majds kansli:

Till aflöning åt ytterligare en kanslisekreterare....................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till bestridande af kostnader för ombyggnadsarbeten och nyanläggningar

vid Alnarp ...................................................... 46,900: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

landtmannaskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel 5,000: —

,, förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Väster
norrlands,

Västerbottens och Norrbottens län ........ 6,000: —

Veterinärundervisningen:

För aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm af vissa tjänstemän

och betjänte.................................................................. 8,600: —

Till veterinärinrättningen i Skara .................................... 900: —

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Till anskaffande af inventarier samt inredande af vissa arbetslokaler

för en centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet

.................................................................

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna

landtbruksmöten............................................................

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten ........

Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof....................................

15,500: —

7,500: —

12,500: —

32,000: —

Transport 67,500:

Kronor.

4,000

57,900

9,500

71,400 —

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

205

Transport

Bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk
växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län ............

Till understöd åt frökontrollanstalter................................

Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings

praktiskt-vetenskapliga verksamhet............................

Till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

....................................................................

För anställande af en förste och en andre torfingenjör

samt två torfassistenter................................................

„ vidtagande af åtgärder att på lämpligaste sätt tillgodogöra

bränsletillgången i landets torfmossar ....

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen ............

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket

Ökadt statsbidrag för år 1907 till fortgående smörprof
ningar

............................................................................

Till anställande af en statskonsulent i svinskötsel ........

fjäderfäafvelns befrämjande ........................................

de geologiska undersökningarna ................................

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap ................................................................

Till främjande af nötboskapsafveln inom Norrbottens län

„ studerande af jordbrukets teknik och tekniska hjälpmedel

i Amerikas Förenta stater och i Kanada ....

; ii

67,500: -

11,250: - 10,000: ■

25,000: •

1,000:

21,000:

20,000:

20,000:

100,000:

10,000:

5,000:

10,000:

96,000:

9,000:

5,000:

7,000:

Kronor.

Hästafvelns förkättrande:

;Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå

.

Befrämjande i allmänhet af husslöjden:

(Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ................

Fiskerinäringens understöd:

Till underhålls- och driftkostnader för ett fartyg för hydrografisk-biologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven samt för tillsyn och bevakning vid

Sveriges hafsfisken....................................................... 25,000: —

| „ bestridande af kostnader för försäkring af fartyget

Skagerak ........................................................................ 10,400: —

71,400-

417,750

3,790

3,500

Transport 35,400:

496,440|-

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Transport 35,400: -

Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................ 26,100: -

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation

för bohuslänska fiskare........................................ 2,250: -

För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 250,000: -

Vattenståndsobservationer :

Till utförande af vattenståndsobservationer i vissa af landets vattendrag

Domänstyrelsen:

Till arfvoden åt tre tjänstemän i första graden å domänstyrelsens

skogsafdelning ............................................ 9,000: -

„ vikariatsersättning, arfvoden för byggnadsplaners

granskning, åt amanuenser och extra biträden, renskrifnings-

och tryckningskostnader hos domänstyrelsen

^........................................................................ 8,000:-

„ aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna.................... 43,200: -

„ resekostnader för domänförvaltningen, förslagsanslag 45,000: -

Skogsinstitutet:

Till anställande af extra lärarekrafter vid skogsinstitutet

Landtmåteristaten :

Kronor. ! ö.

Till bestridande af ökade kostnader för kopiering af i landtmäteri-!

styrelsens arkiv förvarade kartor m. m.........................................I

Rikets allmänna kartverk:

För anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk m. mj

Vägunderhållet på landet:

jFör bestridande af statsverkets andel i kostnaden för väg
delningar,

förslagsanslag ........................................... 50,000: — j

Till understöd åt synnerligen betungade väghållnings
distrikt.

........................................................................... 150,000: — j

496,440

313,750

2,000

105,200

7,000

3,000

15,200

200,000

Transport 1,142,590|—

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

207

Transport

Diverse anslag:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos husdjuren

............................................................................ 60,000: —

„ understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar

inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län (norrländska afdiknings
anslaget)

........................................................................ 500,000: —

„ understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar

inom öfriga delar af riket, hvilkas ändamål

är att minska frostländigheten för närliggande

bygd (allmänna frostminskningsanslaget) ................ 200,000 :—

,, afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län ................................................ 150,000: —

„ afdikningar af sänka marker å vissa kronoparker i

Öfre Luleå socken af Norrbottens län .................... 12,000: —

För reglering af flottleder, i de norrländska länen äfvensom

i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län 100,000: —

Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande

af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet........................ 60,000: —

För skogsodlingens befrämjande ........................................ 100,000: —

Till betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter................................................... 106,700: —

Summa

Kronor.

1,142,590

1,288,700]-

2,431,290]

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.