Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående af kronans rätt till den så kallade Fiddevången invid Falsterbo.

1906-04-30 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:109, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående af kronans rätt till den så kallade Fiddevången invid Falsterbo.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

1

N:o 109.

Ant. till Riksd. kansli den 30 april 1906, kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

afstående af kronans rätt till den så kallade Fiddevången

invid Falsterbo.

(I. A.)

I eu till Riksdagen aflåten proposition n:o 101 af den 9 sistlidne

mars liar Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

att kronan måtte afstå från den rätt till den så kallade Fiddevången

invid Falsterbo, som till äfventyra kunde tillkomma kronan.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva S. M. Norman m. fl.

ägare af gårdar i Falsterbo, med förmälan att Hvellinge—Skanör—

Falsterbo järnvägsaktiebolags järnväg framdragits genom största delen

af de jordlotter, som tillhörde östra, och några af dem, som tillhörde

västra skiftet af den så kallade Fiddevången, hvilken utgjorde gårdejord

till sökandenas fastigheter i Falsterbo, samt att, därest för järnvägsanläggningen

toges i anspråk endast de å en ansökningen bifogad

karta angifna områden af Fiddevången, återstående delar däraf komme

att blifva nästan värdelösa för annan ägare än järnvägsbolaget, i underdånighet

anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes medgifva, att för järnvägsanläggningen

icke erforderliga delar af ifrågavarande jordlotter finge från

respektive gårdar afskiljas och till bolaget försäljas.

Bih. till Riksd. Prot 1906. 4 Sami. 1 Afd. 65 Haft. (N:o 109)

Ansökan af

gårdsägare i

Falsterbo.

4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

Historik öfver

Fiddevången.

Till följd af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden öfver

ansökningen afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

län den 8 september 1903, af kammarkollegium den 19 april 1905 och

af justitiekanslersämbetet den 31 januari 1906.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har öfverlämnat underdåniga yttranden

i ärendet af magistraten i Skanör med Falsterbo samt af stadens

röstberättigade medlemmar vid allmän rådstuga den 20 juli 1903; och

har allmänna rådstugan, i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

under visst villkor med afseende å köpeskillingens för jorden

i fråga användande, tillstyrkt bifall till den underdåniga ansökningen.

Då af kammarkollegium och justitiekanslersämbetet gjorts gällande,

att Kungl. Maj:t och kronan skulle kunna göra anspråk på

äganderätten till förevarande jord, anhåller jag att för belysande af

denna Kungl. Maj:ts och kronans sålunda ifrågasatta rätt, hvilken härledts

från gammal tid, få till en början, med ledning af de upplysningar

kammarkollegium i sitt underdåniga utlåtande meddelat, lämna

en öfversikt rörande den så kallade Fiddevångens historia.

Skanör och Falsterbo, hvilka numera bilda en stadskommun med

benämning dels Skanör, dels ock Skanör med Falsterbo, utgjorde fordom

två särskilda städer.

Uti sin den 24 februari 1854 afgifna underdåniga berättelse angående

Skanör med Falsterbo har kommittén till undersökning af grunderna

för städernas beskattning, på tal om den till Skanör med Falsterbo

hörande jord, anfört, att, då vid såväl Skanör som Falsterbo

i äldre tider funnits kungliga slott, det icke kunde betviflas, att till

dessa då varit lydande kringliggande jordområden, men att någon utredning

icke kunnat åvägabringas angående huru vidsträckt kronans

egendom varit eller på hvad sätt den sedermera åtkommits af städerna.

Under medeltiden voro Skanör och Falsterbo stora handelsplatser,

hvilka för sin betydelse hade att tacka det indräktiga sillfiske, som bedrefs

i deras närhet. Köpmän från åtskilliga tyska städer slogo sig då

ned ej blott i Skanör och Falsterbo, utan äfven i den kringliggande

trakten och idkade där i enlighet med särskilda privilegier af danska

konungar handel och fiske. Under 16:de århundradet minskades dock

tilloppet af sill vid kusten af Skåne. Handels- och fiskeplatserna i

städernas omnejd började därvid öfvergifvas af sina forna innehafvare,

och år 1687 uppgå! magistraten i Skanör med Falsterbo uti sin till

skånska reduktionskommissionen den 17 augusti sistnämnda år ingifna

redogörelse för den till Skanör med Falsterbo lydande jord in. m., att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

3

på Falsterbo »fiidh» »i forna tider» funnits åtskilliga kompanihus, som

ägts af de vendiska städerna, men att dessa dåmera vore ödelagda,

utom ett, hvilket tillhörde »de liibkske herrar,» och äfven det ganska

förfallet; hvarjemte magistraten tilläde, att kronan då icke hade någon

inkomst häraf.

Att äganderätten till den så kallade Skanörs ljung, hvaraf Fiddevången

eller Fidden, innan den, på sätt längre fram skall visas, uppläts

åt och fördelades mellan borgarna i Falsterbo, ingick såsom en till

gränserna mer eller mindre obestämd del, ännu på 1700-talet icke var

ostridig, framgår, bland annat, af ett af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län den 26 juni 1764 meddeladt utslag i tvist mellan

borgmästaren Magnus Grieses arfvingar och staden Skanör om bättre

rätt till skatteköp af ett utanför ljungmarken beläget marsvinsfänge.

Uti detta utslag förmälte sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej kunna

med något fullkomligt skäl och bevis inhämta, hvem äganderätten till

ljungmarken egentligen tillhörde, emedan den synts vid 1670 års jordrefning

ej blifvit annorlunda ansedd än såsom eu ofruktbar utmark och

allmänning, hvilken således till samfäldt mulbete från äldre tider blifvit

nyttjad. Kungl. Maj:t, under hvars pröfning omförmälda tvist slutligen

drogs, pröfvade genom utslag den 5 augusti 1772 rättvist förklara, att

den eller de, som ville vinna någon förment rätt till ljungmarken, borde

därom lagligen instämma stadens invånare, och att emellertid med skatteköp

af marsvinsfänget komme att innehållas. Uti utslaget framhölls,

att genom Kungl. Maj ds nådiga bref den 14 november 1766 angående

flygsandens dämpande i Skåne och Halland invånarna i Skanör medgifvits

rätt att så dädanefter som dittills, såsom deras enda tillgång till bränsle,

betjäna sig af torftäkt på den del af Skanörs utmark, som därtill nyttjades,

men att å andra delen af utmarken, som vore bevuxen med

pors, hvilken hindrade den därstädes befintliga flygsandens utvidgande,

porshuggning skulle vara förbjuden, samt att magistraten i Skanör borde

därå hålla allvarsam hand. Häraf torde framgå, att nyttjanderätten af

utmarken då innehades af staden.

Rångs, Kämpinge samt Stora och Lilla Hammars byamän anhängiggjorde

därefter i slutet af 1770-talet vid Skytts häradsrätt rättegång mot

borgerskapet och invånarna i Skanör och Falsterbo angående, bland annat,

fastställande af rågång mellan byarnas och städernas utmark på Skanörs

ljung. Under rättegången hade kronans ombud, befallningsmannen Peter

Berg, angående kronans enskilda rätt till ljungmarken förklarat, att han

icke kunde finna några sådana fullkomliga skäl och omständigheter, som

kunde ådagalägga, att ljungmarken, med någon af de tvistande parters

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

uteslutande, vore Kungl. Maj:t och kronan enskildt tillhörig eller så kallad

kronosak. Under framhållande, hurusom ingen fråga om någon annans än

parternas ömsom påstådda bättre rätt till tvisteparken kunde under rättegången

komma under pröfning, tillerkände Skjuts härads synerätt genom,

dom den 28 april 1780 byamännen äganderätt i ljungmarken. Skånska

lagmanssynerätten i Malmöhus län, hvarest städerna sökte ändring i

berörda dom, utlät sig genom dom den 18 augusti 1780, att som byamännens

påstående ej sträckte sig längre i väster än till vissa af dem

uppgifna råmärken, funne lagmanssynerätten, att tvisten ej anginge

den väster om dessa märken liggande delen af Skanörs ljung, utan

förklarades denna del af ljungen — hvarå Fidden är belägen —

med därutanför varande lägenheter såsom en Skanörs och Falsterbo

ostridiga tillhörighet. Hvad åter anginge parternas ömsom påstådda

rätt till den öster om samma märken belägna delen af ljungmarken,

pröfvade lagmanssynerätten rättvist och skäligt häradssynerättens dom

i så måtto gilla och fastställa, att rågångarna mellan Skanör och Falsterbo

socknar och utmark, å ena, samt byarnas samfälda betesmark,

å andra sidan, på Skanörs ljung skulle då som i urminnes tider blifva

och förblifva på i domen angifvet sätt.

Magistraten i Skanör med Falsterbo har uti sin till för berörda

kommitté den 27 december 1853 afgifna redogörelse framhållit, att stadens

utmark vore en dess ostridiga tillhörighet, bekräftad genom skånska

lagmanssynerättens omförmälda laga kraftvunna dom.

I öfverensstämmelse med den i denna dom uttalade åskådning —

att utmarken i fråga vore en stadens ostridiga tillhörighet — står det

förhållande, att stadens magistrat upplåtit vissa delar af utmarken åt

borgerskapet i Skanör och Falsterbo att intagas och uppodlas. Sålunda

pröfvade magistraten, på ansökan af borgerskapet i Falsterbo, genom

utslag den 8 maj 1797 skäligt bevilja borgerskapet i Falsterbo enskild

nyttjanderätt till ett närmare angifvet område af utmarken — sedermera

kartlagdt under namn af Fidden — livilket, enligt hvad borgerskapet

vid tillfället uppgaf, endast tjänade »för svinen att uppröta.» Magistraten

förordnade genom utslaget, att området skulle af vederbörlig landtmätare

skiftas mellan borgerskapet, samt att de vid laga delningen gårdar och hus

tillfallande jordlotter aldrig finge skiljas därifrån genom köp, byte eller

gåfva, utan beständigt åtfölja dem såsom en tillhörighet. Genom resolution

den 20 april 1798 blef detta utslag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet faststäldt.

År 1807 blef det till Falsterbo borgerskap sålunda upplåtna området,

kalladt Fidden, af kommissionslandtmätaren Klercks vikarie E. M. Rosell

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

5

affattadt å karta och fördeladt mellan borgarna. Enligt beskrifningen

till nämnda karta innehåller Fidden 36 tunnland 22 1 * kappland samt

har uppdelats i 46 lotter om 25 1 i kappland hvar. Med nämnda areal

finnes Fidden upptagen äfven å den af Gustaf Ljunggren, på föranstaltande

af kommittén till undersökning af grunderna för städernas beskattning,

år 1853 upprättade karta öfver Skanör och Falsterbo med därtill

lydande ägor, af hvilken ett sammandrag torde få biläggas detta protokoll.

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att jämväl af de delar

af utmarken kring Skanör och Falsterbo, som ligger intill Skanör, upplåtelser

skett. Af ett vid handlingarna i nu förevarande ärende fogadt

utdrag af magistratens i Skanör med Falsterbo protokoll den 8 november

1779 framgår nämligen, att på ungefär samma villkor, som Fidden

upplåtits åt borgerskapet i Falsterbo, åt borgerskapet i Skanör upplåtits

vissa andra angifna områden af utmarken äfvensom ett område af Skanörs

gamla stadsplan, benämndt Gässlingekroken. År 1812 blefvo sistnämnda

samt två af de öfriga sålunda upplåtna områdena, nämligen de norr om

Skanör belägna Tosslussan och Knäet, af E. M. Rosell affattade a karta och

fördelade mellan borgarna i Skanör. Enligt å förutberörda af Gustaf

Ljunggren upprättade karta tecknad beskrifning innehåller Gässlingekroken

en areal af 9 tunnland 1 kappland, Tosslussan 7 tunnland 14

kappland och Knäet 25 tunnland 4 kappland. De å borgarna, gårdarna,

i Skanör och Falsterbo sålunda fördelade områdena, Fidden, Gässlingekroken,

Tosslussan och Knäet benämner ofvanberörda kommitté i sin

omförmälda berättelse »gård ej ordar.»

Förut har framhållits, hurusom under medeltiden köpmän från hansestäderna

slogo sig ned i trakten kring Skanör och Falsterbo och där

idkade handel och fiske. Kammarkollegium har vid sitt underdåniga

utlåtande fogat åtskilliga genom kammararkivets försorg verkställda afskrift^

af i diplomatarium suecanum intagna, af danska konungar under

13- och 14-hundratalen utfärdade privilegiebref, hvarigenom medborgarna

i städerna Lfibeck, Wismar, Rostock, Demin, Stralsund, Greifswald, Stettin

och Anclam, med afseende å sin handel å och sin vistelse i och vid

(apud) Skanör och Falsterbo, tillförsäkrats vissa rättigheter, nämligen

att tullfritt föra varor till Skanör och Falsterbo, att sälja varor å

marknaderna därstädes, och att hafva egna fogdar med särskild domsrättighet.

För öfrigt har kammarkollegium beträffande frågan om .de

forna handels- och fiskeplatserna i dessa trakter åberopat en af Dietrich

Schäfer i Halle 1887 utgifven afhandling »Das Recht des lubeckischen

Vogts auf Schonen», däruti Schäfer på ett ingående sätt behandlat

fiske- och handelsplatserna vid de skånska kusterna under medeltiden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 109

Kammarkollegiets

yttrande

den 19

april 1905.

I kapitlet VI »Die Fitten lind Läger» af inledningen till detta arbete

nppgifver Schäfer, att det måste antagas, att deltagarna i det skånska

fisket och besökarna vid de skånska marknaderna sedan äldsta tider

under sina uppehåll i Skåne nyttjat bestämda platser. Fiskrarna hade

sina platser, »die Läger», vid stränderna och köpmanfolket sina, »die

Fitten», omkring och mellan Skanör och Falsterbo. Schäfer uppräknar

öfver tjugu tyska städer, om hvilka man vet, att de innehaft handelsplatser

omkring Skanör och Falsterbo. I allmänhet synas i de särskilda

privilegiebrefven ej hafva förekommit direkta upplåtelser af till

gränserna bestämda områden. Icke något af de privilegiebref, hvaraf

genom kammararkivets försorg afskrifter kunnat verkställas, innehåller

sådan upplåtelse. Schäfer anför emellertid ett par exempel på dylika

upplåtelser. Så heter det i förenämuda kapitel af hans berörda arbete:

»Köpmännen från Danzig grundade sina anspråk på konung

Waldemars förläning af den 28 januari 1370, som gaf dem ett fitt

(vittam) »på fältet vid Falsterbo (in campo

till liibeckarnas fitt på ena sidan och på den andra till danskarnas, beläget

i närheten af hafvet och innehållande i längd 80 alnar och i bredd

290 alnar». Med ledning af de särskilda privilegiebrefven och i danska

och tyska arkiv förvarade urkunder och andra handlingar har Schäfer

sökt bestämma de i trakten kring Falsterbo belägna handelsplatsernas

läge samt å en vid arbetet fogad karta, hvaraf ett aftryck torde få biläggas

detta protokoll, sammanfattat det resultat, hvartill han genom sina undersökningar

kommit. Angående tillförlitligheten af dessa undersökningar

uppgifver Schäfer, att det naturligtvis icke kunde vara tal om att i detalj

fullkomligt säkert bestämma de särskilda platsernas gränser, men att det

syntes honom höj dt öfver hvarje tvifvel, att fiske- och handelsplatserna i

hufvudsak varit så belägna, som berörda karta utvisade. Emellertid synes

det, såsom kammarkollegium påpekat, af en jämförelse mellan den af Schäfer

llPPgjorda planen öfver de gamla fiske och handelsplatserna vid Falsterbo

och berörda af Gustaf Ljunggren upprättade karta öfver Skanör och Falsterbo

framgå, att Fidden eller Fiddevången åtminstone hufvudsakligen utgöres af

delar af de områden, som i egenskap af handelsplatser, »Fitten», fordom innehafts

af städerna Stralsund, Liibeck, Danzig samt möjligen Rostock. Hvad beträffar

handels- och fiskeplatserna vid Skanör uppgifver Schäfer, att man

icke känner deras gränser och öfverhufvud endast undantagsvis deras läge.

På grund af den i ärendet verkställda utredningen har kammarkollegium

anfört följande. Ehuru staden Skanör med Falsterbo icke syntes

kunna styrka, på hvad sätt den jord, som af staden innehades, kommit

i dess ägo, syntes staden likväl få anses hafva äganderätt till all jord,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Jjtlåtande N:o 109.

om hvilken annat förhållande ej kunde påvisas. Beträffande den del däraf,

som benämndes Fiddevången, finge det emellertid anses ådagalagdt,

att densamma eller åtminstone största delen däraf blifvit af danska kronan

till vissa tyska städer i äldre tider upplåten. Vare sig dessa upplåtelser

afsett ägande- eller allenast nyttjanderätt till de upplåtna områdena

syntes de, sedan de på grund af förändrade förhållanden af sina

nye ägare eller innehafvare såsom värdelösa öfvergifvits, hafva bort

återfalla till svenska kronan, som på grund af freden i Roeskilde måste

anses hafva trädt i danska kronans rätt och ställe. Den omständighet,

att borgerskapet i Falsterbo — låt vara efter medgifvande af magistraten

i Skanör med Falsterbo samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

länet — satt sig i besittning af och mellan sig fördelat ifrågavarande

område, hade, enligt kollegii förmenande, icke kunnat medföra någon förändring

till stadens förmån af äganderätten till detsamma, utan liölle

kollegium före, att Kung]. Maj:t och kronan fortfarande kunde göra anspråk

på äganderätten till området. På grund af hvad sålunda anförts,

ansåge sig kollegium icke böra underlåta att ifrågasätta, huruvida icke

Kungl. Magt kunde finna anledning hafva förekommit att anbefalla kammaradvokatfiskalsämbetet

att vidtaga de åtgärder, som kunde finnas vara

erforderliga för betryggande af kronans äganderätt till området.

Justi ti ekanslersämbetet förmäler sig hafva inhämtat, att i allmänhet

af rådstufvurätten i Skanör med Falsterbo lagfart meddelats å och inteckning

beviljats i »hus och tomt med tillhörande gårdejord». Dessa

ordalag kunde tolkas på två sätt, nämligen antingen så, att lagfarten

och inteckningen afsett allenast huset och tomten och att orden »med

tillhörande gårdejord» endast utgjorde ett beskrifvande tillägg, eller

också så, att orden »hus och tomt med tillhörande gårdejord» betydde

detsamma som »hus och tomt och tillhörande gårdejord» och att

således lagfarten och inteckningen afsåge äfven gårdejorden. Omöjligt

kunde icke anses, att domstolarna vid en eventuell tvist om

äganderätten till gårdejordarna skulle komma att tolka de i lagfartsoch

inteckningshänseende sålunda meddelade besluten så, att de borde

afse äfven gårdejorden. Godkändes denna uppfattning, kunde sannolikt

vissa gårdejordsinnehafvare, om de vore i god tro, på grund af förordningen

om tjuguårig häfd den 22 april 1881 göra anspråk på äganderätt

till de gärde]ordar, de innehade. Att af hvad hittills i ärendet

förekommit bedöma, huruvida god tro förefunnes eller ej, vore

vanskligt. Omständigheter funnes, som talade emot, att innehafvarna af

gårdejordarna vore i god tro med afseende å äganderätt till dessa, såsom,

bland annat, den omständigheten, att de för att få de i ansökningen af
-

Justitiekanslärsämbetets

yttrande den

31 januari

1906.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

sedda jordarnas försäljning till stånd ansett sig behöfva hos Kung], Maj:t

göra den nu föreliggande underdåniga ansökningen. Dessa omständigheter

kunde dock icke anses alldeles utesluta möjligheten af god tro.

Härefter anför justitiekansler en, att han för egen del, i likhet med

kammarkollegium, hade den uppfattningen, att på de af kollegium anförda

skäl Kungl. Magt och kronan kunde göra anspråk på äganderätten till

gårdejordarna, men med hänsyn ej mindre därtill, att, såsom af det förut

sagda framginge, på grund af förenämnda förordning hinder kunde möta

för Kungl. Maj:t och kronan att numera göra denna sin rätt gällande, än

äfven därtill, att gårdejordarna möjligen besvärades af inteckningar, å

hvilka, jämlikt samma förordning, talan ej vidare kunde föras, ansåge sig

böra ifrågasätta, huruvida icke nu angifna förhållanden i förening med den

omständigheten, att gårdejordarna, såvidt af handlingarna kunde bedömas,

icke behöfdes för något statsändamål, kunde anses utgöra giltig anledningför

Kungl. Magt och kronan att till förmån för staden afstå från den

rätt Kungl. Maj:t och kronan kunde äga till gårdejordarna. Ett dylikt

förfogande öfver dem skulle med all sannolikhet lända till båtnad för

staden och dess i knappa omständigheter lefvande invånare samt därigenom

äfven medelbart för staten.

Magistraten i Skanör med Falsterbo har meddelat, att för de jordlotter,

som i ansökningen afsåges, sökandena betingat sig en köpeskilling

af, enligt uppgift, 600 kronor för tunnland, men att, om, såsom i

framtiden kunde komma att ske, sagda jordlotter försåldes till villatomter,

desamma borde betinga ett väsentligen högre värde.

Vid olika tillfällen i senaste tid har Kungl. Maj:t på ansökan af

allmänna rådstugan i Skanör med Falsterbo, jämlikt särskilda dess beslut,

tillåtit staden att afhända sig vissa delar af den jord, som i det föregående

berörts. Så har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 25 november

1898 funnit godt förklara hinder icke möta för Skanör med

Falsterbo att af stadens gemensamma mark upplåta dels nödig mark

för banvall och stationsplan för omförmälda järnväg från Hvellinge

station till Skanör med Falsterbo, dels ock 35 hektar för anläggning af

en hafsbadanstalt vid Falsterbo, samt genom nådigt bref den 10 oktober

1902 medgifvit staden, att för anläggning af en hafsbadanstalt vid

Falsterbo af stadens gemensamma mark ytterligare upplåta ett område

om minst 70 hektar. Därjämte har Kungl. Maj:t genom nådigt bref

den 20 april 1897 förklarat staden Skanör med Falsterbo berättigad

att, i den ordning gällande författning om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof stadgade, till sig lösa de fastigheter och

fastighetsandelar, som för reglering af gator, torg och allmänna platser

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 109.

9

enligt den för Falsterbo gällande plan erfordrades, jämte de gårdejordar,

som vore förenade med tomter, Indika i sin helhet komme att inlösas.

Vid behandlingen af dessa ärenden har sålunda icke ifrågasatts, att

Kungl. Maj:t och kronan skulle äga någon rätt till de däruti afsedda

områden.

På sätt af den föregående redogörelsen framgår, skulle kronans Departementsanspråk

på ifrågavarande område, Fiddevången eller Fidden, vara att yttrande,

härleda därifrån, att äganderätten till området, hvilket under 1300-talet

af danska kronan öfverlämnats eller upplåtits till nyttjande åt vissa af

de tyska liansestäderna, genom freden i Roeskilde öfvergått från den

danska kronan till den svenska. Äfven om så vore förhållandet och

hvad i tidigare tvister angående förfoganderätt öfver området förekommit;.

icke finge anses innebära ett afstående från denna kronans

rätt, synes mig tillräcklig anledning icke föreligga att nu, efter liera

hundra år, genom en rättegång söka återvinna området till kronan.

Den ekonomiska fördel för Kungl. Maj:t och kronan, som genom

en dylik åtgärd kunde vara att vinna, måste i allt fall anses obetydlig

i jämförelse med de intressen, som häraf skulle beröras. För att emellertid

för framtiden förebygga anledning till tvister eller osäkerhet rörande

rättsförhållandena, anser jag, att Riksdagens samtycke bör inhämtas till

ett afstående från kronans sida af anspråket på äganderätt till området

i fråga.»

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna framställning

blifvit öfverlämnad, har icke haft något att emot densamma erinra,

hvadan utskottet hemställer

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 april 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 65 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:114 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående afstående af kronans rätt till den så kallade Fiddevången invid Falsterbo. a1 i texten