Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riJcsstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna.

1906-04-20 · 120 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 112 av 120 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:11, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riJcsstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Biksd. kansli den 20 april 1906 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riJcsstatens

tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch

indrag ning sstaterna.

(l:a U. A.).

Pensionsstaten.

l:o) I den till Riksdagen den 13 januari 1906 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i

punkten 1 under tionde hufvudtiteln föreslagit, att det å ordinarie

stat uppförda anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn

efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén, nu 114,082 kronor,

måtte höjas med 1,535 kronor till 115,617 kronor.

Jämlikt vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet

öfver landtförsvarsärenden för den 15 december 1905 har statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet angående detta ämne och

hvad därmed sammanhänger anfört följande:

>1 underdånig skrifvelse den 29 november 1905 har direktionen

öfver arméns pensionskassa gjort framställning rörande höjning af det

å ordinarie stat under tionde hufvudtiteln anvisade bidraget till pensionering

af änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. (N:o 11.) 1

Angående

höjning eif

statsbidraget

till pensionering

eif änkor

och barn efter

befäl och

underbefäl

vid armén.

[i-]

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vid armén. Jämlikt Riksdagens skrifvelse den 13 juni 1883 skulle

detta statsbidrag utgå med 1 i procent årligen på summan af de löner

ocli beklädnadsbidrag, hvilka enligt gällande stater kunde läggas till

grund för bestämmandet af fyllnadspension, och måste alltså röna inverkan

af hvarje förändring i lönestaterna. Sammanlagda beloppet af

berörda löner och bidrag uppginge, enligt 1906 års stater, för arméns

befäl och underbefäl med vederlikar samt för de från armén till kustartilleriet

öfverflvttade, vid delaktighet i arméns änke- och pupillkassa

fortfarande bibehållna löntagare till 7,707,815 kronor, hvarå 1 i- procent

utgjorde, i helt krontal, 115,617 kronor; och föreslår direktionen,

att anslaget i 1907 års riksstat uppföres med detta belopp.

Ifrågavarande anslag hade i staten för år 1906 uppförts med

114,082 kronor, beräknadt på grund af de då kända, i 1905 års

stater upptagna löner. Enär emellertid åtskilliga nya beställningar

tillkommit för år 1906, borde anslaget, såsom förut angifvits, utgå med

115,617 kronor. Direktionen anhölle därför, att, i likhet med hvad

förut ägt rum, framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljande

på extra stat för år 1907 af ett särskildt anslag å 1,535 kronor, motsvarande

skillnaden mellan sistnämnda två belopp, till förstärkande af

det för år 1906 utgående statsbidraget till pensionering af änkor och

barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén.

Slutligen har direktionen lämnat uppgift rörande beloppet af det

anslag, som för år 1907 är af nöden dels för upprätthållande af arméns

pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.

Sistnämnda anslag, som före år 1878 fanns i riksstaten uppdeladt

i två särskilda anslag, sammanfördes af 1877 års Riksdag till ett anslag

samt uppfördes i riksstaten för år 1878 med 900,000 kronor. Efter

att under åren 1879—1887 hafva utgått med enahanda belopp, höjdes

anslaget därefter årligen till och med år 1893, då det för år 1894 bestämdes

till 1,540,000 kronor, hvarmed det sedermera oförändradt utgått.

Emellertid hafva de utgifter, som från detta anslag skola gäldas,

alltjämt ökats i följd af dels arméns omorganisation, hvarigenom flere

till pension berättigade löntagare tillkommit, och dels de under senare

åren företagna löneregleringar för officerare och underofficerare med

vederlikar, hvarigenom pensionsbeloppen blifvit höjda. Med anmälan

att ifrågavarande anslag på grund af angifna förhållanden måst årligen

under de senaste tio åren öfverskridas med allt högre belopp, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

O

O

direktionen uppgifvit, att bristen för innevarande år kunde beräknas

till minst 810,000 kronor, i anledning hvaraf och då det torde få

anses önskvärdt, att de af Riksdagen äskade förslagsanslag så nära som

möjligt motsvarade de med anslagen afsedda årsbehof, direktionen hemställt,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande Riksdag

att för år 1907 höja anslaget med 810,000 kronor till 2,350,000

kronor.

Uti häröfver den 8 december 1905 afgifvet underdånigt utlåtande

har arméförvaltningen förklarat sig icke hafva något att anmärka mot

de af direktionen verkställda beräkningarna rörande nu anmälda anslagsbehof.

»

Då de pensioner, som skulle gäldas af anslaget för upprätthållande

af arméns pensionskassas egen pensionering och till fyllnadspensioner,

utginge i enlighet med förut bestämda grunder, samt statsverket genom

den ifrågasatta förhöjningen af detta anslag följaktligen icke komme

att tillskyndas några ökade utgifter, hade departementschefen, som icke

hade något att erinra mot de af direktionen i öfrigt gjorda framställningar,

i underdånighet tillstyrkt, att framställningar i enlighet med

direktionens öfver arméns pensionskassa förenämnda förslag måtte göras

hos Riksdagen.

På grund af hvad i ofvanintagna utdrag af statsrådsprotokollet

meddelats, får utskottet förorda Kungl. Majtts nu förevarande framställning

och hemställer alltså,

att det å ordinarie stat uppförda anslaget för

bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén må höjas

med 1,535 kronor eller från 114,082 kronor till

115,617 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde

hufvudtiteln i punkten 2 föreslagit, att Riksdagen, i afseende å kostnaderna

för småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning

och verksamhet under år 1907, måtte medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;

samt

att de för berörda förvaltningskostnader och för anstaltens ut
-

Anguende

kostnaden för

förvaltningen

af småslcollärares

m. /?.

ålderdomsunderstödsanstalt.

[2-]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

gifter i öfrigt under samma år erforderliga medel må af Kungl.

Maj:t, i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga

statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda

afgifter, i den mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter

skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af

Riksdagen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Till statsrådsprotokollet den 21 december 1900 erinrade dåvarande

departementschefen, att direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning den 11 oktober 1898 anmodats att, därest direktionen

funne sig vara i tillfälle med någon större säkerhet öfverskåda den

blifvande omfattningen af småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och beräkna kostnaderna för förvaltningen däraf, till ecklesiastikdepartementet

inkomma med uppgift, huru stort belopp kunde för bestridande

af anstaltens förvaltningsbestyr anses årligen erforderligt,

samt med förslag å sättet för detta belopps användande och arbetets

anordning inom anstalten, äfvensom att direktionen i anledning däraf

i skrifvelse den 1 november 1898 förklarat, att direktionen på grund

af åberopade skäl funne det mindre lämpligt, att frågan om ålderdomsunderstödsanstaltens

ordnande å fast stat vid dåvarande tidpunkt bringades

till afgörande.

Vid föredragning den 8 december 1904 af frågan om kostnaderna

för förvaltningen af ålderdomsunderstödsanstalten under år 1906 anförde

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, efter att hafva erinrat

om nyssberörda yttrande till statsrådsprotokollet den 21 december 1900,

att, enär de af direktionen till stöd för dess åsikt anförda förhållandena

fortfarande förefunnes, det syntes vara eu fördel, att den provisoriska

anordningen af ålderdomsunderstödsanstaltens förvaltning ännu någon

tid fortfore, helst som fråga förelåge om att åt direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning jämväl skulle anförtros vården af en

ifrågasatt pensionsanstalt för de vid döfstumskolorna anställda lärare

och lärarinnor, hvilken fråga då vore i det skick, att den efter förnyade

kostnadsberäkningar syntes kunna föredragas inför Eders Kungl.

Maj:t i början af år 1905.

Uti nådig proposition den 18 februari 1905 föreslog därefter Eders

Kungl. Maj:t Riksdagen att godkänna vissa grunder för inrättande af

en pensionsanstalt för döfstumlärare, innehållande bland annat att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

pensionsanstalten skulle förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som meddelades af

Konungen, och fann Eders Kungl. Maj:t godt i sammanhang härmed —

med tillkännagifvande bland annat, att Eders Kungl. Maj:t, efter det

närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhörde

anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, komme att

till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten — i afseende å

kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under år 1906

föreslå Riksdagen medgifva:

att Kungl. Maj:t finge för år 1906 bestämma de belopp, som

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr kunde varda erforderliga;

samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medel finge af Kungl. Maj:t,

i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter, i

den mån de under året till anstalten inginge, eller, därest sagda afgifter

skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande

af Riksdagen.

Sedan Riksdagen godkänt de af Kungl. Maj:t föreslagna grunder

samt jämväl i öfrigt bifallit Kungl. Maj:ts berörda framställning, har

Kungl. Maj:t vid anmälan af Riksdagens nämnda beslut den 30 augusti

1905 funnit godt fastställa reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt.

Ett definitivt ordnande af förvaltningen af småskollärares in. fl.

ålderdomsunderstödsanstalt samt döfstumlärarnas pensionsanstalt synes

mig icke heller under år 1907 böra äga rum. Såsom i förut omförmälda

proposition framhållits, torde närmare erfarenhet först böra

vinnas angående omfånget af de göromål, som tillhöra den senare anstalten

samt dessa göromåls lämpliga fördelning. Till frågan om kostnaderna

för förvaltningen af döfstumlärarnas pensionsanstalt anhåller

jag att vid annat tillfälle få återkomma.»

Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som öfverensstämmer

med hvad Riksdagen under en följd af år besluta, har utskottet icke

haft något att erinra och får alltså hemställa,

att hvad Kungl. Maj:t uti ifrågavarande afseende

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ant).

förhöjning af

underst öds - beloppen

från småskollärares

m. fl.

ålderdomsunderstodsanstalt.

3:o) Kung!. Maj:t lian uti eu den 9 mars innevarande år afiåten

proposition (n:o 92) föreslagit Riksdagen medgifva sådan förhöjning af

de understödsbelopp, Indika efter utgången af år 1906 beviljades från

småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd skulle utgöra 250 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkomme lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år och

för hvilken summan af lefnads- och tjänstår uppginge till minst 80,

skulle utgöra 165 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

ansåges på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller

hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

lämplig att sköta sin tjänst, skulle, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare,

som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, vara berättigade att,

då han eller hon om understöd gjorde ansökning, efter afgång från

tjänsten bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fyllt 45 år :.....................

........................ 115 kronor

» »

46 » ......................

........................ 125 »

» »

47 » ......................

........................ 135 »

» »

48 » .......................

.................... 145 »

» >

49 » ......................

.................... 155 »

b) lärare eller lärarinna,

som fyllt 50 år ........................

....................... 165 kronor

» »

51 » ........................

....................... 180 »

» »

52 > .........................

.................... 195 »

» »

53 » ......................

....................... 215 »

» »

54 » .......................

........................ 230 »

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkomme lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, samt

efter uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst

20 år, af förut nämnda skäl icke vidare ansåges fullt lämplig att

sköta sin tjänst, skulle utgöra, om summan af lefnads- och tjänstår

uppginge till:

75 år

76 »

77 »

78 »

79 »

115 kronor

125 »

135 »

145 »

155

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7

samt att det årliga understöd, till h vilket den lärare eller lärarinna

vore berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt

understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan

han eller hon tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit

urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, skulle utgöra 115 kronor.

Till det propositionen bifogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 9 mars 1906 har departementschefen i ämnet

anfört följande:

»Vid 1905 års lagtima Riksdag har uti väckt motion föreslagits,

att Riksdagen ville besluta sådan förhöjning af de understödsbelopp,

Indika efter utgången af år 1905 beviljas från småskollärares m. fl.

ålderd omsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 250 kronor för år;

att det årliga understödsbelopp, livilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått

en lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år och

för hvilken summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80,

utgör 165 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör

anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller

hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

lämplig att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare,

som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då

lian eller hon om understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten

bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fyllt 45 år...........................

..................... 115

kronor

»

»

46 » ..........................

...................... 125

»

»

»

47 » ...........................

...................... 135

»

»

48 » ..........................

..................... 145

»

»

»

49 » ..........................

»

b) lärare eller lärarinna,

som fyllt 50 år..........................

kronor

»

51 » ..........................

...................... 180

»

»

»

52 » .........................

...................... 195

>

»

53 > ..........................

..................... 215

»

»

»

54 » ..........................

...................... 230

»

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller

lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

efter uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst

20 år, af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta

sin tjänst, utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till

samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna

är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller

afkortadt understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan

han eller hon tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit

urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, utgör 115 kronor.

Till stöd för omförmälda framställning har i motionen anförts

följande:

''Sedan 1893 års början åtnjuter småskollärarkåren — häri inbegripna

icke blott lärare och lärarinnor vid den egentliga småskolan,

utan äfven lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor äfvensom biträdande

och öfriga icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan

— rätt till ålderdomsunderstöd.

Genom Kungl. Majrts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt fastställdes helt understöd till

150 kronor för år oberoende af de löner, som vederbörande åtnjutit

under sin tjänstgöring. Om man granskar de utredningar, på hvilka

inrättandet af småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt grundat

sig, skall man emellertid finna, att det nämnda beloppet, 150 kronor,

blef valdt med särskild hänsyn därtill, att det var hälften af den då

antagna medellönen eller sannolika lönen — bostadsförmånen oberäknad

— för ifrågavarande lärare. Yi hänvisa i detta afseende till 1891 års

kommittébetänkande angående ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor

vid småskolan m. fl., sid. 33, samt G. Eneströms utredning om

ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor in. fl.,

sid. 31.

Vid tiden för ålderdomsunderstödsanstaltens tillkomst var ingen

laglig minimilön för småskollärare in. fl. fastställd, men såsom villkor

för statsbidrags erhållande gällde, att lönen skulle vara minst 200

kronor; det högsta lönebelopp, efter hvilket statsbidrag utgick, var

300 kronor. Med ledning af från skolrådens ordförande infordrade

75 år

76 »

77 »

78 »

79 »

115 kronor

125

135 »

145 »

155 »

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

9

statistiska uppgifter kom G. Eldström till det resultat, att medellönen

för samtliga lärare och lärarinnor kunde beräknas till 300 kronor

utom bostad.

På grund af beslut af 1897 års Riksdag fastställdes lönen för

examinerade småskollärare m. fl. från ock med 1898 till minst 300

kronor med rätt till förböjning efter tio tjänstår till minst 350 kronor

förutom bostad och vedbrand. Då i betraktande tages, att i många

skoldistrikt lönen för småskollärarpersonalen utgår med högre lönebelopp

än det lagstadgade minimum, kunde efter 1898 års ingång medellönen

för lärare eller lärarinna, som afgick med ålderdomsunderstöd,

beräknas öfverstiga 350 kronor ocli närma sig 400 kronor.

Då den grund för bestämmande af understödets storlek, som vid

ålderdomsunderstödsanstaltens inrättande tillämpades, sålunda blifvit

rubbad, väckte berr J. H. G. Fredliolm samt undertecknad Hammarlund

vid 1898 års riksdag motion om förböjning af ålderdomsunderstödens

storlek. Riksdagen beslöt i anledning häraf aflåtandet af en

skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning i ärendet.

Sedan dylik utredning försiggått, inkom Kungl. Maj:t till 1900

års Riksdag med proposition om sådan förböjning af understödsbeloppen

som af 1898 års motionärer blifvit ifrågasatt, och Riksdagen godkände

denna proposition.

Efter 1901 års början utgår på grund häraf helt understöd med

200 kronor och de afkortade understöden i proportion härefter.

I de år 1900 gällande lönebestämmelserna för småskollärarpersonalen

hafva sedan dess två förändringar ägt rum på grund af Riksdagens

beslut. Från och med 1901 tillerkändes examinerade småskollärare

m. fl. ett andra ålderstillägg, så att lönen efter femton tjänstår

skulle utgöra minst 400 kronor. Och från 1905 års början gäller, att

för examinerade småskollärare m. fl. lönen skall vara minst 350 kronor

med förböjning efter tio tjänstår till minst 400 kronor och efter femton

tjänstår till minst 450 kronor.

Lönen för de lärare och lärarinnor, livilka afgå med ålderdomsunderstöd,

bar sålunda efter år 1900, då understödet fastställdes till

sitt nuvarande belopp, blifvit böjd med i regeln 100 kronor. För att

den ursprungliga proportionen mellan lön och understöd fortfarande

skall bibehållas, bör alltså helt understöd böjas med 50 kronor, d. v. s. från

200 till 250 kronor, och de afkortade understöden i proportion därefter.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Yi tillåta oss erinra därom, att, då fråga förelåg om understödets

höjande från 150 till 200 kronor, direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning

särskildt framhöll i sitt till Kungl. Maj:t afgifna utlåtande,

att om vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit

sig böra bestämma helt understöd till endast hälften af den då beräknade

medellönen eller den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt

måste anses såsom en för understödstagarna icke särdeles gynnsam

beräkningsgrund, billigheten syntes fordra, att åtminstone denna proportion

mellan lön och understöd, då eu reglering af understödsbeloppen

ifrågasattes, fortfarande, såvidt möjligt vore, vidmakthölles.

Eu förhöjning i understödet påkallas emellertid icke blott för att

bibehålla den ursprungliga proportionen mellan lön och understöd,

utan ock med hänsyn till de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna.

Ingen torde väl vilja förneka, att till och med det högsta understödet,

som för närvarande kan utdelas af anstalten, eller 200 kronor om året,

måste anses otillräckligt för lärare och lärarinnor, hvilka å ena sidan

slitit ut sina krafter på en för fosterlandet så viktig verksamhet som

barnaundervisningen och å andra sidan härför uppburit eu lön, hvilken

icke medgifvit dem att göra besparingar för ålderdomen, om man icke

till sådana besparingar vill räkna den årsafgift, som det åligger dem

att erlägga till anstalten.

Härtill kommer en annan betydelsefull omständighet, nämligen den,

att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, det största antalet understödstagare

icke erhåller helt understöd. Sålunda erhöllo:

Genom beslut

år

Helt understöd om

150 kronor

Afkortadt understöd om

70 till 140 kronor.

1893

10

43

1894

12

46

1895

15

34

1896

15

33

1897

15

39

1898

16

32

1899

12

34

1900

9

25

Helt understöd om

Afkortadt understöd om

200 kronor.

70 till 185 kronor

1901

26

43

1902

27

43

1903

38

32

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

11

Under de 11 år, för Indika uppgifter föreligga, hafva alltså endast

195 erhållit helt understöd, under det 404 fått nöja sig med afkortadt

understöd. Medelbeloppet af de understöd, som uppburos från anstalten

under år 1903, torde hafva uppgått endast till omkring 134 kronor.

Vid årets början funnos nämligen 454 och vid dess slut 512 understödstagare,

medeltal alltså 483, och då under året utbetalts 64,545

kronor i understöd, gör detta i medeltal 134 kronor på enhvar.

Om man på grund af hvad sålunda blifvit anfördt måste dela den

uppfattningen, att eu förhöjning af ålderdomsunderstödet för småskollärare

och småskollärarinnor är af behofvet påkallad och lämpligen nu

bör vidtagas, samt att för bibehållande af den ursprungliga proportionen

helt understöd bör sättas till 250 kronor, så blir nästa fråga, med hvilka

belopp de afkortade understöden böra utgå.

Den inverkan, som en förhöjning af helt understöd bör utöfva på

de afkortade understöd, hvilka utgå enligt gällande reglemente, § 7,

öfvergångsstadgandet, § 8 och § 9, kan utan svårighet bestämmas, om

man härvid tillämpar — på samma sätt, som skedde vid ändringen år

1900 — de grunder, hvilka ursprungligen blifvit följda i fråga om dessa

understöd.

Paragraf 8 i gällande reglemente har enligt kungl. kungörelsen

den 15 juni 1900 följande lydelse:

Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare eller

lärarinna på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller

annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt lämplig att

sköta sin tjänst, vare, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50

år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då han eller hon

om understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma afkortadt

årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som fyllt 45 år ............................................. 90 kronor,

» » 46 » ...............

......... 100

»

» » 47 » ...............

......... 105

»

» » 48 » ...............

......... 115

»

» » 49 » ...............

lärare eller lärarinna,

......... 120

»

som fvllt 50 år ...............

......... 130

»

» » 51 » ...............

......... 145

»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

som fyllt 52 år ............................................. 155 kronor,

» » 58 » 170 »

» » 54 > 185 »

Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 och

uppnått en lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjänstgjort minst

20 år och af förutnämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att

sköta sin tjänst, likaledes berättigad att efter afgång från tjänsten

erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads
-

och tjänstår uppgår till till belopp af

75 år .......................................... 90 kronor,

76 » 100 »

77 » 105 »

78 » 115 »

79 » 120 »

De i denna paragrafs hufvudstadgande ursprungligen fastställda

beloppen äro — såsom af ofvannämnda kommittébetänkande, sid. 32

—35, framgår — erhållna på sådant sätt, att man tagit resp. 45, 49,

53, 57, 61, 66, 72, 78, 85 och 92 procent af 150 kronor (= helt

understöd) och afrundat beloppen. De i öfvergångsstadgandet bestämda

beloppen äro åter genom Riksdagens beslut satta lika med de fem

första i hufvudstadgandet. Om man förfar på samma sätt, utgående

från ett helt understöd af 250 kronor, erhåller man:

a) 45 % af 250 kronor — 112: 50 kronor, afrundadt till 115 kronor,

49

%

»

»

»

= 122: 50

»

»

»

125 »

53

%

»

»

»

= 132: 50

»

»

»

135 »

57

%

»

»

»

= 142: 50

»

»

y>

145 »

61

%

»

»

»

= 152: 50

»

»

»

155 »

b) 66

%

»

»

»

= 165

»

»

»

165 »

72

%

»

»

»

= 180

»

»

»

180 »

78

%

»

»

»

= 195

»

»

»

195 »

85

%

»

»

»

= 212: 50

»

»

»

215 »

92

%

»

»

»

= 230

»

»

230 »

Och

de

i öfvergångsstadgandet nämnda

beloppen böra sättas lika

med de fem under a) angifna eller resp. 115, 125, 135, 145 och 155

kronor.

Det i § 7, öfvergångsstadgandet, medgifna understödet, som för

närvarande är 130 kronor eller lika med det först anförda i § 8 b),

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

13

bör i öfverensstämmelse härmed nu bestämmas till 165 kronor, och

det i § 9 medgifna (vid obotlig sjukdom), som nu utgår med 90 kronor

eller lika med det första i § 8 a), bör nu sättas till 115 kronor. Några

andra understödsgrader förekomma icke i nu gällande reglemente.

På detta sätt skulle understödsbeloppen inom samtliga understödsgrader

ökas med omkring en fjärdedel. Medelunderstödet, som

år 1903 var ungefär 134 kronor, skulle efter detta blifva omkring 168

kronor årligen, motsvarande 46 öre om dagen.

Mot detta kan naturligtvis invändas, att det föreslagna beloppet

är för lågt tilltaget. Helst borde ju understödet utgå i högre proportion

till lönen, än hvad hittills varit fallet. Vi hafva emellertid icke velat

nu ifrågasätta ändring i de af Kungl. Maj:t och Riksdag en gång fastställda

grunderna, utan blott föreslagit sådana ändringar, att dessa

grunder äfven i verkligheten vinna tillämpning och icke ytterligare

afprutas.

Beträffande slutligen den tillökning i kostnad, som skulle blifva

en följd af nu föreslagna förhöjning af understöden, så är klart, att

denna, hvad blifvande understödstagare angår, skulle blifva i proportion

till understödens förhöjning och således belöpa sig till 25 procent.

För att bedöma, om detta bör verka afskräckande för förslaget, får

man erinra sig, att kostnaden för ålderdomsunderstödsanstalten, såvidt

hittills kunnat visa sig, blifvit mycket mindre, än som från början var

beräknadt. Förhållandet mellan beräknad kostnad och verklig kostnad

ställer sig under anstaltens elfva första år sålunda:

Verksamhetsår

Beräknad understöds-

kostnad

Utbetaldt understödsbelopp

(öretalen ox''äknade)

l:a

24,000 kronor

3,999

kronor

2:a

29,000 »

10,448

»

3:e

34,000 »

15,119

»

4:e

38,000 »

20,372

»

5:e

46,000 »

25,575

»

6:e

53,000 »

30,955

»

7:e

60,000 »

35,570

»

8:e

69,000 »

38,503

»

9:e

78,000 »

44,070

»

10:e

89,000 »

54,108

»

ll:e

98,000 »

64,545

»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Samtidigt hafva skoldistriktens och lärarnas afgifter inbringat

betydligt mera, än man väntat sig, äfven med inbegrepp af dessa senare

eller lärarnas afgifter, hvilka, af Kungl. Maj:t ej ifrågasatta, beslutades

af Riksdagen. Kommittén beräknade skoldistriktens afgifter till 44,000

kronor årligen, men redan år 1899 uppgingo de till dubbla beloppet

och hafva sedan dess ytterligare stigit, så att de år 1902 belöpte sig

till 93,720 kronor.

Följden häraf har blifvit,, att långt ifrån att statsbidrag behof!

anlitas för bestridande af anstaltens utgifter — något som alltid varit

af Riksdagen ifrågasatt — i stället anstalten till godo i statskontoret

uppsamlats en fond, som uppgick (öretalen oräknade) vid slutet af år

1894 till..................................................... 118,846 kronor

1897 » ...................................................... 287,674 »

1900 » ..................................................... 426,565 »

1903 » ...................................................... 516,340

Kommittén beräknade (sid. 45), att fyllnadsbidrag från statsverket

skulle blifva erforderligt efter omkring 7 år från det anstalten började

sin verksamhet. Trots den år 1901 inträdda förhöjningen i understödsbeloppen

öfverstiga skoldistriktens årliga afgifter allt fortfarande ganska

A^äsentligt beloppen af de utbetalda understöden. Det torde komma

att dröja ännu många år, innan statsmedel för ändamålet behöfva tagas

i anspråk, och detta ehuru ingen ränta beräknas på de i statskontoret

uppsamlade medlen. Innan någon utgift från statens sida kan komma

i fråga för detta ändamål, måste först och främst de årliga understödsbeloppen

stiga upp till belopp, som motsvara skoldistriktens årliga

afgifter, och sedan under åtskilliga år öfverskrida sistnämnda afgifter

med sådana belopp, att de i statskontoret samlade öfverskotten varda

förbrukade. Ännu torde detta dröja flera år, äfven om den af oss ifrågasatta

förhöjningen blir genomförd. Det är nämligen att märka, att

denna förhöjning ej kan komma, förutvarande understödstagare till godo,

ty Riksdagen håller ju strängt på den principen, att en förbättring i

pensionsvillkoren för en kår icke har retroaktiv verkan.

Ett bifall till vårt förslag kommer alltså icke för närvarande eller

under de närmast kommande åren att medföra någon statsutgift.’

I sin skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens

tionde hufvudtitel den 20 maj 1905 (n:o 147) anförde Riksdagen, att

Riksdagen beträffande ifrågavarande motion väl funnit en höjning af

ålderdomsunderstöden för småskollärare och småskollärarinnor kunna

vara af behofvet påkallad, men, då Riksdagen ansåge nödigt, att frågan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

15

om dylik höjning underkastades en allsidig utredning af vederbörande

myndigheter, ansett motionen allenast böra föranleda Riksdagen att

hos Kungl. Maj:t anhålla om en dylik utredning samt om framläggande

af det förslag i ämnet, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I fråga om denna utredning syntes det böra tagas under öfvervägande,

huruvida icke en ytterligare höjning af understödsbeloppen

kräfde en höjning af de från skoldistrikten såsom bidrag till bestridande

af pensionsanstaltens utgifter utgående afgifterna samt i sammanhang därmed,

huruvida icke jämväl den egentliga folkskolans lärare och lärarinnor

borde, i likhet med hvad som gällde för lärarna vid de allmänna läroverken

samt af Kungl. Maj:t föreslagits beträffande de vid döfstumskolorna

anställda lärare och lärarinnor, själfva bidraga till sin pensionering.

Riksdagen anhöll därför hos Kungl. Maj:t, det Kungl. Maj:t täcktes

låta verkställa utredning, huruvida och i hvad mån de från småskollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående understödsbeloppen

må böra höjas, samt till Riksdagen inkomma med den framställning,

hvartill en sådan utredning må finnas gifva anledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 juni 1905 har direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, hvilken jämväl förvaltar småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, anbefallts att till Kungl.

Maj:t inkomma med den af Riksdagen begärda utredningen i fråga om

höjning af understödsbeloppen från anstalten.

Direktionen har med anledning häraf beträffande den kostnad, som

skulle orsakas af understödens ökande i den ifrågasatta omfattningen,

låtit verkställa vissa beräkningar genom sakkunnig person, aktuarien

Ivar Hultman, hvilken jämväl lämnade direktionen liknande biträde

vid utarbetandet af det förslag, som direktionen afgaf i afseende å den

höjning i understöden som genom kungl. kungörelsen den 15 juni 1900

blef stadgad.

Med öfverlämnande af dennes redogörelse i ämnet jämte därtill

hörande tre tabeller, har direktionen nu i underdånigt utlåtande den

15 november 1905 anfört bland annat:

’Den utredning om villkoren för höjning af ålderdomsunderstöden,

som Riksdagen begärt, är föranledd af omförmälda motion. Redan

häri ligger en anledning att till utgångspunkt för undersökningen

taga de förslag, som i motionen framställas, men ännu mer manas

direktionen att så förfara af motionens eget innehåll, som synes direktionen

vara i rätt riktning anlagdt och icke gående utöfver hvad

konsekvens och billighet fordra.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Motionen åsyftar, som synes; intet annat, än att den beräkningsgrund

för understöden, som vid anstaltens inrättande blef tillämpad —

den nämligen att understöden skola utgå med hälften af den beräknade

eller sannolika lön, som småskollärare och med dem i dessa delar

likställda andra lärare under tjänstetiden åtnjuta — och hvilken beräkningsgrund

i enlighet med inträdda ändrade löneförhållanden äfven

beaktades vid den höjning af understöden, hvilken redan en gång

vidtagits, jämväl numera, sedan i motionen närmare angifna ytterligare

löneförbättringar för småskollärarna erhållits, måtte uppehållas och

vinna tillämpning. Och förslaget åsyftar endast blifvande understödstagare,

det vill säga, sådana som från den tid, då de afsedda nya

bestämmelserna skulle komma att träda i kraft, blifva till understöd

berättigade. Dessa skulle tillförsäkras till sina förr åtnjutna löneförmåner

proportionellt lika stora understöd, som tidigare afgångna

småskollärare erhållit. Hvad som föreslås, anse motionärerna, säkerligen

på goda grunder, icke gå utöfver hvad som under alla omständigheter

erfordras för uttjänta småskollärares ålderdomsförsörjning, och

därför synas de gärna sett, att de föreslagna förbättringarna kunnat

komma jämväl dem till godo, som, innan de åsyftade nya bestämmelserna

hinna genomföras, kommit att å understödsstaten uppföras, men något

förslag i denna riktning framställes icke, utan beaktas i denna delen

den princip, som Riksdagen strängt fastliållit, att det icke må gifvas

retroaktiv verkan åt förbättringar, som vidtagas beträffande ämbetsoch

tjänstemannagruppers pensionering.

Såsom jämväl i motionen framhålles, har direktionen för sin

del tidigare uttalat sin anslutning till det, som kan sägas vara

motionens grundtanke, därvid anmärkande, att den ursprungligen

antagna beräkningsgrunden mellan småskollärares löneförmåner och deras

ålderdomsunderstöd icke kunde sägas vara för dem särdeles gynnsam,

och att det då vore desto mer angeläget, att densamma vid skeende

omreglering åtminstone icke gjordes ännu snäfvare. Direktionen hyser

allt fortfarande samma uppfattning, men finner ej heller tjänligt att

framställa något förslag, som skulle gå längre än motionärernas, då

häraf till äfventyra lätteligen kunde följa, att frågans lösning skulle

försvåras eller fördröjas.

Såsom förut anförts, har Riksdagen särskildt framställt, att det

må undersökas, om icke vid en ytterligare höjning af understödsbeloppen

det borde kräfvas, att de från och genom skoldistrikten inflytande bidragen

till understödskostnadernas bestridande också höjdes.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

17

Enligt § B i det för understödsanstalten nådigst fastställda reglementet

utgår dylikt bidrag för det närvarande med 10 kronor för

hvarje i § 1 af reglementet omförmäld lärare, för hvilken skoldistriktet

utbekommer lönetillskott af allmänna medel, med undantag allenast

för vikarie vid ordinarie folkskollärartjänst, med skyldighet för vederbörande

lärare att å sin lön härför vidkännas ett årligt afdrag af 4

kronor. Skoldistriktet är således ställdt såsom den i förhållande till

staten betalningsskyldige, med rätt för distriktet att i sin ordning uttaga

lärarens andel genom innehållande å lönen af ett mot denna andel

svarande belopp. Det lärer dock ofta förekomma, att lärarens andel

i bidraget icke från skoldistriktets sida utkräfves, utan bestrider skoldistriktet

bidraget i dess helhet. Detta uppenbarligen i den afsikten

att bespara småskolläraren en utgift, som för hans ringa villkor kan

vara ganska kännbar, men som åter anses för skoldistriktet föga betungande.

Principen om eu löntagares skyldighet att själf lämna bidragtill

den ålderdomsförsörjning, som han genom statens försorg får tillgodonjuta,

hvilken princip mer och mer göres gällande, har således

alltifrån småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts inrättande

tillämpats å den lärarpersonal, för hvilken denna anstalt är afsedd.

Det må bemärkas, att detta moment om lärarens skyldighet att lämna

dylikt bidrag icke på sin tid upptogs vare sig uti det förr berörda

kommittéutlåtandet, som af därtill utsedda afgals, innan anstalten upprättades,

eller uti den nådiga propositionen angående anstalten, som

af Kungl. Maj:t år 1892 afläts till Riksdagen, utan att detsamma tillfogades

vid frågans behandling i Riksdagen. I kommitténs förslag

likasom äfven i den nådiga propositionen ifrågasattes endast bidrag

från skoldistriktet, och detta med det belopp af 6 kronor, som allt

hittills varit gällande.

Uppenbart är, att den sålunda vidtagna, i och för sig ganska

betydande ökningen i bidragets belopp mycket förstärkt understödsanstaltens

ekonomiska ställning och varit en väsentligen medverkande

orsak till att denna visat mer gynnsamma resultat än från början beräknats.

I följd häraf har någon skyldighet för staten att lämna bidragtill

understödens bestridande ännu ej inträdt och kommer antagligen

törst om åtskilliga år härefter att inträda. I afseende å sist berörda

förhållande torde icke med skäl göras gällande, att ökning uti de från

och genom skoldistrikten ingående bidragen är behöflig för att bringa

anstaltens ekonomi uti ett af omständigheterna påkalladt förbättradt

läge, och således stöder sig väl en fordran om en dylik åtgärds vidBih.

till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

tagande mer på principiella skäl. Vid ökade utgifter vill man i hvarje

händelse trygga ställningen genom ökade inkomster och särskilt lärarna

vidkommande anses det till äfventyra vara af vikt att i samband med

bättrade lönevillkor och ålderdomsunderstöd uppehålla fordringen på

erläggande af förhöjdt bidrag till ålderdomsförsörjningen. Härvid må

dock erinras, att, när de från anstalten utgående understöden, jämlikt

kungl. kungörelsen den 15 juni 1900, höjdes till de belopp, med hvilka

de för det närvarande utgå, hvilket medförde eu ökning af 33 Vs procent

i understödens därförut gällande belopp, någon höjning af de nu omhandlade

bidragen från skoldistrikt och lärare icke stadgades eller ens

blef satt i fråga.

Om emellertid eu åtgärd i denna riktning anses nu böra företagas,

synes det ligga närmast till hands att såsom beräkningsgrund

jämväl i detta afseende taga densamma, som må blifva anlagd för

höjningen af ålderdomsunderstöden, och att således, om, såsom i motionen

föreslagits och direktionen jämväl vill biträda, ålderdomsunderstöden

höjas med 25 procent af de nuvarande beloppen, skoldistriktens bidrag

i lika mån höjas, hvarigenom, i stället för nu utgående bidrag af 10

kronor för hvarje lärare, komme att erläggas 12 kronor 50 öre.

Vidare fördeladt och med tillämpning af den hittills iakttagna proportionen

mellan skoldistriktets och lärarens bidrag, skulle af det nyss

angifna beloppet 12 kronor 50 öre skoldistriktet hafva att erlägga 7

kronor 50 öre, läraren åter 5 kronor.

Uti motionen hafva såväl vid § 7 som vid § 8 bibehållits öfvergångsstadganden,

afseende dem, som före den 1 januari 1880 varit i tjänst

anställda, och till hvilka vid anstaltens inrättande särskild hänsyn ansetts

böra tagas både i följd af deras antagligen högre ålder och flera andra

skäl. Då, vid eventuellt bifall till motionen, ändringar i enlighet därmed

icke lära kunna komma till stånd förr än mer än 25 år förflutit från den

tidpunkt, som uti öfvergångsstadgandena sålunda angifvits, kan det väl

synas, som om öfvergångsstadgandet under § 8 numera kunde uteslutas,

då därunder bestämbara fall ej vidare skulle förekomma. Erfarenheten

visar dock, att jämväl på allra sista tiden detta öfvergångsstadgande

behöft tillämpas, beroende på att lärare, som varit i tjänst anställda före

den 1 januari 1880, sedermera under längre tider af brutit sin verksamhet

och så åter upptagit densamma. Då åtminstone formellt sedt stadgandetär

å sådana fall tillämpligt, torde med dess borttagande ännu böra anstå.

Vid de af aktuarien Hultman nu gjorda beräkningarna har man,

såsom i redogörelsen framhålles, genom erfarenhetsrön, som omfatta ett

flertal år, kunnat justera den beräkning öfver underatödstagarnas framtida

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

19

antal, som före anstaltens tillkomst af kommitterade utfördes — en justering,

som kunnat göras så omfattande, att detta antal reducerats till 60

procent af det tidigare antagna — livarjämte till utgångspunkt för beräkningen

af anstaltens tillgodoliafvande hos statskontoret kunnat tagas den

vid 1904 års utgång där innestående behållningen.

De nu föreliggande beräkningarna hafva, såsom synes, framförts till

och med år 1925, medan de tidigare, såväl kommitténs som de af aktuarien

Hultman i och för den år 1900 verkställda höjningen af understödsbeloppen

gjorda beräkningarna icke gingo längre än till år 1918.

Af hvad tabellerna utvisa må följande framhållas såsom särskildt

beaktansvärdt.

Antalet understödstagare, som under anstaltens första verksamhetsår

uppgick till endast 42 emot af kommittén beräknade 180, skulle enligt

de nu gjorda beräkningarna för år 1905 uppgå till 594 samt år 1925

hafva hunnit upp till 1,527.

Under förutsättning att understöden komme att fortfarande utgå

efter de nu gällande grunderna eller med 200 kronor för helt understöd och

med medelbelopp för samtliga understöd efter 140 kronor, skulle bidrag

af statsmedel till understödskostnadens bestridande första gången blifva

erforderligt år 1917, således under det tjugufemte året sedan anstalten

trädde i verksamhet, för hvilket år detta bidrag dock komme att utgå

allenast med 270 kronor, för att, hvilket ju är af större betydelse, under

följande år eller 1918 springa upp till 84,240 kronor, hvarefter bidraget

med successivt ökade belopp men med efter hand minskad stegring skulle

år 1925 hafva kommit att utgöra 108,980 kronor. Den stora ökningen i

statsbidraget från det första till det andra året af dess förekomst är, såsom

genast inses, en följd däraf, att statsbidraget kan sägas i första hand

ersätta de uppsamlade besparingarna, som undan för undan tillitats, och

är det således för beräkning af samma bidrags framtida belopp betydelselöst,

om skillnaden mellan den sista återstoden af de besparade medlen

och det första gången behöfliga årstillskottet varit större eller mindre.

Skulle åter understöden från och med år 1907 för blifvande understödstagare

höjas i nu ifrågasatt omfattning, eller med 25 procent af

de nuvarande beloppen, därvid helt understöd komme att utgå med

250 kronor och medelbeloppet af samtliga understöd beräknats till 175

kronor, utan att någon höjning förekomme i det genom skoldistrikten

inflytande bidraget till understödskostnaden, skulle statsbidrag för denna

kostnad blifva erforderligt första gången år 1914 eller under det tjuguandra

året sedan anstalten trädde i verksamhet, och då med belopp af

46,050 kronor, hvilket belopp under därpå följande året eller 1915

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande ]S:o 11.

skulle kafva ökats till 113,700 kronor, hvarefter samma bidrag likaledes

med successivt ökade belopp men med efter hand minskad stegring

skulle år 1925 hafva hunnit upp till 157,425 kronor.

Om slutligen under enahanda förutsättningar som de sist anförda

ökning af understöden ägde ruin, men det bidrag till understödskostnaden,

som genom skoldistrikten inflyter, tillika höjdes och äfven denna

höjning bestämdes till 25 procent af nuvarande beloppet, så att bidraget

i dess helhet komme att utgöra 12 kronor 50 öre; skulle bidrag

till samma kostnad från statens sida blifva behöfligt första gången år

1916 eller under anstaltens tjugufjärde verksamhetsår och då med ett

belopp af 15,350 kronor, liviiket belopp det påföljande året 1917 skulle

hafva ökats till 97,775 kronor, hvarefter samma bidrag komme att

med ökade belopp men med efter hand minskad stegring hafva år 1925

vuxit upp till 127,675 kronor.

Såsom synes, är skillnaden i afseende å tidpunkten, då statens

bidrag till understödskostnaden skulle erfordras, om höjning af understöden

vidtoges med eller utan höjning af de genom skoldistrikten inflytande

bidragen, allenast två år. Skillnaden i den utgift för staten,

som under de nyss nämnda olika förutsättningarna komme att påfordras,

är mer i ögonen fallande; den skulle vid det sista år, till

hvilket dessa beräkningar framförts, komma att utgöra i rundt tal

30,000 kronor.

Kostnaden för anstaltens administrerande bär vid beräkningarna

antagits skola ökas med 500 kronor under fyra år och därefter från

och med år 1909 konstant förblifva vid 9,200 kronor. Mot den antagna

slutsiffran har direktionen ej anledning att erinra, men håller

före, att kostnaden i berörda afseende tidigare kan uppgå till samma

siffra, än som har antagits, då omordnande i deras helhet af de genom

direktionen administrerade pensionsanstalternas förvaltning genom upprättande

af en för dem alla gemensam lönestat är en angelägenhet,

som direktionen sträfva!’ till att med det snaraste få genomförd; och

synes det sannolikt, att det bidrag för småslcollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

som därvid må ifrågakomma, icke skall understiga

hvad i beräkningarna såsom det högsta upptagits. Denna siffra är

för beräkningarnas probabilitet af ringa betydelse, men direktionen

har dock velat här beröra densamma.

Såvidt direktionen kan finna, böra inga betänkligheter hysas för

den ökade kostnad, som i hvarje händelse först åtskilliga år härefter

skulle åsamkas statsverket genom de nu ifrågasatta förhöjningarne i de

från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt utgående ålder
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

21

domsunderstöden. Denna ökning kan icke sägas afsevärd i förhållande

till den billiga och angelägna sak. som därmed skulle främjas.

Småskollärarnas ålderdomsförsörjning liar, sedan den ordnades,

icke till närvarande stund förorsakat statsverket några kostnader, ehuru

vid dess inrättande det förutsattes, att detta redan skulle blifvit fallet.

Om då framdeles statens bidrag komme att påfordras något förr och

till något högre belopp, än hvad som skulle blifva fallet, om de nuvarande

understödsbeloppen bibehölles, så må ju detta likasom afräknas

på hvad som därförinnan åt statsverket besparats och som kommer

att besparas, mest i följd af de bidrag till understödsanstaltens uppehållande,

som småskollärarna m. fl. själfva lämnat.»

Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört och under förklarande

att direktionen ej heller funne anledning till någon erinran mot

det sätt, hvarpå de särskilda understödsformerna blifvit uträknade i

den vid 1905 års riksdag väckta motionen om ålderdomsunderstödens

förhöjning, har direktionen, med anslutning till hvad däri föreslagits,

underdånigst förordat, att Kungl. Maj:t till Riksdagen ville ingå med

nådig proposition i ämnet; och har direktionen framlagt förslag till

den ändrade lydelse, som. därest de ifrågasatta förhöjningarna blefve

beslutade, borde gifvas åt §§ 6, 7, 8 och 9 i nådiga reglementet för

småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt den 22 juni 1892.

Direktionen framhåller slutligen, att därest det anses vara af omständigheterna

påkalladt, att i samband härmed ökadt bidrag till ålderdomsunderstöden

lämnas från skoldistrikten samt genom dessa jämväl

från lärarna, i öfverensstämmelse med den princip, som det kan finnas

skäl att härvid tillämpa, ändring jämväl bör göras i § 3 af reglementet.

På grund af nådig remiss har statskontoret den 15 februari 1900

afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet och därvid anfört, bland annat:

Lika med direktionen funne statskontoret den ifrågasatta höjningen af

understödsbeloppen vara af rättvisa och billighet påkallad; och då icke

heller finansiella hänsyn kunde anses lägga hinder i vägen för densamma,

ville statskontoret för sin del biträda direktionens förslag.

Därest, i sammanhang med understödsbeloppens höjning på sätt

nu föreslagits, beslut fattades om en däremot svarande ökning af de

till anstalten från skoldistrikten ingående afgiftsbeloppen, torde ett

sådant beslut icke kunna anses annat än principiellt riktigt. Det syntes

dock statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida icke med denna afgiftsförhöjning

möjligen kunde tills vidare anstå. Den minskning i inkomster,

som härigenom uppstode, komme visserligen att förorsaka, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

statens bidrag till det med anstalten åsyftade ändamål måste tidigare

och till större belopp tagas i anspråk än hvad eljest blefve fallet, men

om, såsom statskontoret i alla händelser ansåge riktigt, de i statskontorets

kassa för anstaltens räkning inneliggande afgifterna, uppgående

vid 1905 års början till 533,806 kronor 14 öre, gjordes räntebärande,

skulle denna åtgärd bereda anstalten eu tillgång, som under den närmaste

tiden komrne att ungefär uppväga den uteblifna afgiftsförhöjningen.

Om en förräntning af dessa medel blefve beslutad, läge väl

närmast till hands, att detta förvaltningsbestyr öfverlämnades åt direktionen

öfver folkskollärarnas pensionsinrättning; men skulle Kungl.

Maj: t anse lämpligare att åt statskontoret, till hvilket dessa afgifter

nu inginge från länsstyrelserna, uppdroges att göra afgiftsmedlen räntebärande,

torde detta kunna ske, utan att statskontorets fondförvaltningsbestyr

härigenom afsevärdt ökades.

Statskontoret hemställde på grand häraf, att Kungl. Maj:t måtte

i nådig proposition föreslå Kiksdagen medgifva, att de understödsbelopp,

hvilka efter utgången af år 1906 komme att beviljas från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, måtte förhöjas på det sätt, som

uti ifrågavarande motion föreslagits och jämväl af direktionen öfver

folkskollärarnas pensionsinrättning blifvit tillstyrkt.

Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning har på grund

af nådig remiss den 26 februari 1906 afgifvit förnyadt underdånigt

utlåtande i ärendet, därvid direktionen, under åberopande af hvad

direktionen yttrat i sitt tidigare afgifna underdåniga utlåtande beträffande

det af statskontoret berörda spörsmålet, huruvida, i samband med

understödsbeloppens höjning, enahanda åtgärd borde vidtagas i afseende

å de afgiftsbelopp, som skoldistrikten hade att till understödsanstalten

erlägga, direktionen anfört, att direktionen, angående det af statskontoret

härmed sammanställda förslaget, att de i statskontorets kassa

för anstaltens räkning innestående afgifterna borde till anstaltens förmån

göras räntebärande, för sin del ansåge, att denna åtgärd borde bedömas

hufvudsakligen ur statsfinansiell synpunkt, och att, om den sålunda

betraktad, funnes lämplig, direktionen mot dess vidtagande icke hade

något att erinra.

I afseende å sättet för en sådan anordnings åvägabringande, så då

det här gällde förvaltningsbestyr, som endast under ett begränsadt antal

år skulle komma att tillämpas, och statskontoret, som enligt ålderdomsunderstödsanstaltens

reglemente hade sig anförtrodd dessa afgiftsmedels

uppbörd från länsstyrelserna, förklarat sig kunna ombesörja samma

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

23

medels förräntande, utan att statskontorets fondförvaltningsbestyr därigenom

afsevärdt skulle ökas, hemställde direktionen, att, därest denna

åtgärd ansåges böra vidtagas, åt statskontoret uppdroges att ombesörja

densamma.

Om så skedde, syntes de härför nödiga anordningarna kunna

träffas utan att någon ändring eller något tillägg gjordes i ålderdomsunderstödsanstaltens

reglemente, och annan åtgärd torde — direktionen

vidkommande — icke erfordras, för att de till anstaltens drift erforderliga

medlen framdeles såsom hittills skulle blifva tillgängliga, än att direktionen

finge sig ålagdt att viss tid före hvarje kalenderårs början, exempelvis

före den 1 oktober hvarje år, hos statskontoret göra anmälan om de

belopp, som i rundt tal ansåges behöfliga till utgifternas bestridande

under påföljande år.

Såsom framgår af den utaf mig nu lämnade redogörelsen för den

i ärendet förebragta utredningen, hafva såväl direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning som statskontoret funnit den höjning af

understöden från småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, som

föreslagits i den till grund för Riksdagens skrifvelse i ämnet liggande

motionen, vara af rättvisa och billighet påkallad samt ansett den med

dess genomförande förbundna ökningen af statens kostnader icke vara

af beskaffenhet att böra framkalla några betänkligheter. Att den

sålunda föreslagna höjningen af understödsbeloppen nu kan och bör

vidtagas, torde vara obestridligt.

I enlighet med Riksdagens önskan har vid frågans utredningtagits

under noggrant öfvervägande, huruvida denna höjning skall anses

kräfva höjning i de från skoldistrikten till anstalten utgående afgifterna.

Hvarken direktionen eller statskontoret har emellertid förordat höjning

af afgifterna, utan hafva de tvärtom anfört skäl, som tala för att med

sådan höjning bör tills vidare anstå. Därvid har bland annat framhållits,

att anstalten i ekonomiskt afseende visat långt gynnsammare

resultat för staten med hänsyn till dess bidragsskyldighet, än man på

grund af förut gjorda beräkningar antagit. Jag vill i detta afseende

påpeka ett par omständigheter, som framgå vid jämförelse mellan å

ena sidan resultatet af de genom direktionens försorg nu gjorda beräkningarna

och å andra sidan resultatet af de i och för den år 1900

verkställda höjningen af understödsbeloppen gjorda beräkningarna. För

dessa senare beräkningar finnes redogjordt i det vid propositionen i

ämnet till 1900 års Riksdag fogade statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för den 22 december 1899.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Enligt sistberörda beräkningar skulle antalet understödstagare

från anstalten komma att år 1918 uppgå till 1,929 samt, under förutsättning

af bifall till den sedermera genomförda höjningen af understödsbeloppen,

bidrag af statsmedel till understödskostnadens bestridande

för första gången inträda under 1910, för hvilket bidraget beräknades

uppgå till 22,632 kronor; och skulle samma bidrag för år 1918 komma

att uppgå till 208,620 kronor. Enligt de nu gjorda beräkningarna

skulle åter antalet understödstagare från anstalten komma att år 1918

uppgå till endast 1,336 och till och med år 1925 ej stiga högre än

till 1,527 samt statens bidrag till understödskostnadens bestridande,

under förutsättning att understöden komme att fortfarande utgå efter

nu gällande grunder, första gången erfordras år 1917 — således 7 år

senare än förut beräknats — och då med 270 kronor, hvilket bidrag

skulle år 1925 ej stiga högre än till 103,980 kronor; och, äfven om

understödsbeloppen, på sätt nu ifrågasättes, höjdes med ytterligare omkring

25 procent, utan att någon höjning förekomme i det genom

skoldistrikten inflytande bidraget till understödskostnaden, skulle ställningen

blifva ej obetydligt bättre, än man år 1900 antog att den

skulle blifva, om understöden bestämdes till de belopp, som nu äro

gällande.

Orsaken härtill torde vara, dels att i själfva verket långt flera

lärare och lärarinnor, än man förut beräknat, afgå från tjänsten före

den ålder, då de äro berättigade till understöd från anstalten, dels

ock att medelbeloppet af de utgående understöden är lägre, än man

förut antagit att det skulle blifva.

Med hänsyn särskildt till den gynnsamma ekonomiska ställning,

anstalten visar, anser jag, att i sammanhang med den i motionen

ifrågasatta ökningen i understödsbeloppen icke bör vidtagas någon

höjning i de nuvarande afgifterna till anstalten.

Ett ytterligare skäl att icke företaga någon afgiftsförhöjning tillkommer,

om anstaltens inkomster under de närmaste åren ökas därigenom,

att, såsom statskontoret föreslagit och äfven jag finner lämpligt,

det i statskontorets kassa för anstaltens räkning inneliggande

öfverskottet å afgifterna, hvilket vid 1906 års början uppgick till

533,086 kronor 14 öre, likasom de afgifter, som härefter inflyta till

statskontoret för anstaltens räkning, må, till den del de icke behöfva

anlitas för anstaltens utgifter, göras räntebärande. I fråga om förvaltningen

af dessa medel anser jag lika med direktionen, att detta

bestyr bör tillkomma statskontoret; och ämnar jag framdeles för Kungl.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

25

Maj:t föreslå utfärdande af de närmare bestämmelser i afseende å förvaltningen,

som må anses erforderliga.»

Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande, af nästlidna års lagtima Riksdags

skrifvelse i ämnet föranledda framställning om förböjning af understödsbeloppen

från småskollärares m. fl. understödsanstalt med 25 procent af

nuvarande understödsbelopp bär utskottet, då därigenom den ursprungliga

proportionen mellan lön och understödsbeloppen skulle komma att

bibehållas, ansett böra vinna Riksdagens bifall. Det torde visserligen

kunna ifrågasättas, huruvida icke de från skoldistrikten och lärarepersonalen

såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens utgifter

utgående afgifter borde böjas i samma mån som understödsbeloppen,

men med hänsyn till den afsevärda summa, hvartill öfverskottet å

anstaltens afgiftsmedel uppgår, anser dock utskottet, att en höjning i

afgifterna bör under den närmaste tiden kunna ersättas genom den

i statsrådsprotokollet omförmälda, af utskottet såsom lämplig ansedda

åtgärd att för anstaltens räkning göra dess öfverskottsmedel räntebärande;

och har utskottet på denna grund icke nu velat föreslå någon

förhöjning i pensionsafgifterna.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva sådan förhöjning

af de understödsbelopp, Indika efter utgången af år

1906 beviljas från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 250 kronor

för år;

att det årliga understödsbelopp, hvithet tillkommer

lärare eller lärarinna, som blifvit i tjänst

anställd före den 1 januari 1880, uppnått en lefnadsålder

af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år

och för hvilken summan af lefnads- och tjänstår

uppgår till minst 80, utgör 165 kronor;

att, om lärare eller lärarinna af vederbörande

skolråd eller folkskoleinspektör anses på grund af

försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan

liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

lämplig att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25

tjänstår, lärare, som fyllt 50 år, och lärarinna, som

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 4

Utskottets

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

höjning af

statsbidraget

till lärarnes

vid elementarläroverken

änke- och

pupillkassa.

[3-]

fyllt 45 år, berättigade att, då lian eller hon om

understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten

bekomma afkortadt årligt understöd till

följande be-

lopp:

a) lärarinna,

som fyllt 45 år..............................................

115

kronor

» » 46 » ...............................................

125

»

> » 47 » ..............................................

135

»

» » 48 » .............................................

145

»

» » 49 » .............................................

155

b) lärare eller lärarinna,

som fyllt 50 år ..............................................

165

kronor

» » 51 » ..............................................

180

»

> » 52 » ............................................

195

»

» » 53 » ...............................................

215

»

» » 54 » ...............................................

230

»

att det af kortade årliga understöd,

hvilket till-

kommer lärare eller lärarinna, som blifvit i tjänst

anställd före den 1 januari 1880 samt, efter uppnådd

lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af

minst 20 år, af förut nämnda skäl icke vidare anses

fullt lämplig att sköta sin tjänst, utgör, om summan

af lefnads- och tjänstår uppgår till

75 år ............................................................. 115 kronor

76

77

78

79

125

135

145

155

samt att det årliga understöd, till hvilket den

lärare eller lärarinna är berättigad, som ej upphunnit

det för erhållande af helt eller afkortadt understöd

bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan

han eller hon tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig

sjukdom blifvit urståndsatt att vidare sköta sin tjänst,

utgör 115 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har i punkten 3 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att till höjande af det såsom bidrag till pensionering af änkor

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

27

in. m. uppförda anslaget, för närvarande utgörande 87,763 kronor, bevilja

ett belopp af 3,974 kronor, hvarigenom omförmälda anslag skulle

komma att uppgå till 91,737 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1905 innehåller i detta ärende följande yttrande af departementschefen:

»I underdånig skrifvelse den 16 oktober 1905 har direktionen

öfver lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa på grund

af erhållen anmodan att afgifva utlåtande i anledning af den berättelse,

som de för granskning af kassans förvaltning och räkenskaper under

åren 1902—1904 utsedda revisorerna til Eders Kungl. Maj:t afgifvit, bland

annat anfört följande:

»Uti § 6 af revisionsberättelsen hafva revisorerna hemställt, att då

1905 års lagtima Riksdag på ordinarie stat beviljat anslag dels till 4

nya lektors- och 23 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken,

dels ock till 2 nya lektorat vid Chalmers tekniska läroanstalt

i Göteborg, hvilka samtliga tjänsters innehafvare blefve delägare i änkeoch

pupillkassan, Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning

rörande det ökade bidrag af statsmedel, som genom dessa 29 nya

tjänsters delaktighet i kassan blefve erforderligt, samt därefter till

Riksdagen aflåta nådig proposition om förhöjning af det till kassan

utgående statsanslaget.»

I enahanda afseende torde böra beaktas, att genom beslut af

1903 års Riksdag om utvidgning af det dåvarande femklassiga allmänna

läroverket å Östermalm i Stockholm till ett å reallinjen fullständigt

läroverk inrättats 5 nya lektorsbefattningar samt beviljats nödig ökning

af lönerna för öfningslärarna vid läroverket. För dessa nya lektorsbefattningar,

likasom för de förstnämnda befattningarna af samma slag

är det ju af vikt, att statsbidrag till elementarlärarnas änke- och

pupillkassa utverkas. Däremot torde med den ökning i samma bidrag,

som skulle betingas däraf, att öfningslärarna vid Östermalms högre

allmänna läroverk erhållit förhöjd aflöning, böra tills vidare anstå, då

det tillskott, hvarom det i följd häraf kunde blifva fråga, i och för

sig är af ringa betydelse, samt de åtgärder, som däraf må påkallas,

likasom beträffande åtskilliga andra öfningslärartjänster, lämpligen

böra uppskjutas, till dess frågan om reglering af änke- och pupillkassans

och dess delägares inbördes ställning och om eventuella ändringar

i beräkningen i dess helhet af det till kassan utgående statsbidraget,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Angående

bidrag till

do fstumlärarnas

pensionsanstalt.

[4-]

efter livad förhållandena gifva vid handen, ganska snart härefter torde

komma till afgörande.

Instämmande i hvad revisorerna för sin del anfört och med åberopande

af nyssberörda förhållanden får direktionen underdånigst hemställa,

att nådig proposition måtte till Riksdagen aflåtas, att för tillkomna,

9 nya lektorsbefattningar och 23 nya adjunktsbefattningar vid de allmänna

läroverken samt 2 nya lektorsbefattningar vid Chalmers tekniska

läroanstalt, hvilka samtliga tjänsters innehafvare blifva delägare i

elementarlärarnas änke- och pupillkassa, förhöjdt årligt statsbidrag till

kassan måtte beviljas med belopp, som enligt verkställda och vederbörligen

kontrollerade beräkningar böra bestämmas för lektorsbefattningarna

vid de allmänna läroverken efter 97 kronor 25 öre för hvarje

befattning, eller till 875 kronor 25 öre, för adjunktsbefattningarna vid

samma läroverk efter 123 kronor 20 öre för hvarje befattning, eller till

2,833 kronor 60 öre, samt för 2 lektorsbefattningar vid Chalmers tekniska

läroanstalt efter 132 kronor 50 öre för hvarje befattning, eller

till 265 kronor, i sammanlagd summa således 3,973 kronor 85 öre.

Beträffande de af direktionen omförmälda lektors- och adjunktsbefattningarna

vid de allmänna läroverken samt lektorsbefattningarna

vid Chalmers tekniska läroanstalt vill jag erinra, att Eders Kungl. Maj:t

genom särskilda nådiga beslut den 13 juni och den 31 december 1903,

den 2 december 1904 samt den 9 juni och den 6 oktober 1905 förordnat

om åtgärders vidtagande för tillsättning af dessa befattningar.»

På grund af hvad sålunda till statsrådsprotokollet anförts, finner

utskottet sig böra tillstyrka bifall till förevarande framställning och

får alltså hemställa,

att Riksdagen må höja det såsom bidrag till

pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogik’, seminarier in. m. uppförda

anslag med 3,974 kronor, eller från 87,763

kronor till 91,737 kronor.

5:o). Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under punkten

4 af denna liufvudtitel föreslagit, att för år 1907 på ordinarie stat

under tionde hufvud titeln måtte uppföras ett förslagsanslag å 14,000

kronor, under rubrik »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt», samt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

29

att Riksdagen måtte medgifva, att Kung].. Maj:t finge af detta anslaganvisa

erforderligt belopp till bestridande af nämnda anstalts förvaltningskostnader

för år 1907.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 30 december

1905 bär departementschefen i denna fråga anfört följande:

»Uti en till 1905 års lagtima Riksdag den 18 februari 1905 aflåten

proposition gjorde Eders Kungi. Maj:t framställning om beredande af

pension åt döfstumlärarpersonalen samt dess änkor och barn.

Eders Kungl. Maj:ts förslag i ämnet var grundadt på ett af utsedda

kommitterade den 23 mars 1899 afgifvet betänkande, i hvilket

kommitterade såsom sin åsikt framhållit, att för bestridandet af kostnaderna

för pensioneringen skulle förutsättas medverkan, förutom af

själfva lärarpersonalen, jämväl af döfstumskoldistrikten och staten; att

för ifrågavarande personals pensionering borde upprättas en särskild

pensionsanstalt, benämnd döfstumlärarnas pensionsanstalt, hvilken skulle

förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning; att

staten skulle åtaga sig garantien för pensioneringen; att bidragen från

skoldistrikten och personalen borde samlas till en fond; samt att. enär

pensionerna i början af pensionsanstaltens verksamhet måste blifva

jämförelsevis få, de borde äfven vid denna anstalt kunna under en rätt

lång tid bestridas af de årligen inflytande afgifterna samt af nämnda

fond, hvadan, först sedan fonden till fullo åtgått, statsbidrag blefve beliöfligt,

motsvarande storleken af det belopp, hvarmed pensionsanstaltens

utgifter för året öfverstege samma års avgifter från distrikt och lärarpersonal.

För den noggrannare beräkningen af den sannolika pensioneringskostnaden

hade kommitterade haft biträde af professorn Anders Lindstedt,

hvilken till kommitterade afgifvit två särskilda utlåtanden. I det

första af dessa, dagtecknadt den 12 september 1898, fann Lindstedt på

grund af gjorda beräkningar, att statens årsbidrag till pensioneringen

af döfstumlärarpersonalen skulle i framtiden komma att uppgå till

omkring 19,000 kronor, och anförde Lindstedt därefter följande:

»Enligt kommitténs förslag skulle distriktens och personalens

afgifter jämte därmed i början, innan pensioneringen nått sin jämvikt,

samladt kapital jämte räntor användas till bestridande af pensionskostnaden,

så att under denna första tid något bidrag från statsverket

ej skulle erfordras. Först sedan kapitalet gått åt, skulle statsbidrag

blifva nödigt för att bestrida hvad som icke genom de nämnda af
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

gifterna kunde täckas. När denna sistnämnda tidpunkt skulle komma

att inträffa, kan naturligtvis icke med något anspråk på noggrannhet

beräknas. Efter eu ungefärlig uppskattning synes dock något statsbidrag

icke blifva erforderligt under de 15 första åren af pensionsinrättningens

verksamhet, men därefter blifva nödigt och till sitt belopp

efter hand växa upp till ett medelbelopp af omkring 19,000 kronor.»

Uti sitt senare utlåtande, afgifvet den 28 november 1898, förklarade

Lindstedt, att, med vissa, af kommitterade beträffande antalet

lärare samt medelåldern vid antagandet till ordinarie befattning gifna

utgångspunkter samt under antagande af de beräkningsgrunder i öfrigt,

som funnes angifna i utlåtandet den 12 september 1898, medelpensioneringskostnaden

komme att i framtiden stiga till omkring 37,250 kronor,

och att, då distriktens och lärarpersonalens bidrag härifrån afräknades,

återstode en årlig pensionskostnad af 24,000 å 25,000 kronor, hvartill

statens årliga utgift i framtiden skulle komma att uppgå.

Öfver kommitténs betänkande afgåfvos yttranden af vederbörande

ortsmyndigheter, inspektören öfver döfstumskolorna, direktionen öfver

folkskollärarnas pensionsinrättning och statskontoret. För vinnande af

ytterligare utredning angående lämpligaste sättet för ordnandet af ifrågavarande

lärarpersonals pensionering anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom

nådigt bref den 26 augusti 1904 direktionen öfver folkskollärarnas

pensionsinrättning att med anlitande af sakkunnigt biträde verkställa

och snarast möjligt till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning

angående kostnaden för döfstumlärarnas pensionering i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med kommitténs förslag med iakttagande af vissa

utaf direktionen gjorda erinringar och med vissa i det nådiga brefvet

angifna ändringar i afseende på liufvudgrunderna.

I anledning af denna remiss verkställdes på anmodan af direktionen

utredning i frågan af filosofie doktorn Hans Tiselius under inseende

af Lindstedt. Enligt denna utredning, vid hvilken antagits såsom

utgångspunkter samma antal lärare och samma medelålder som vid

den af professor Lindstedt i november 1898 verkställda beräkningen,

skulle med afseende å döfstumlärarpersonalens pensionering i eu anstalt,

så anordnad som i nådiga brefvet den 26 augusti 1904 ifrågasatts,

det årliga statsanslag, som i framtiden, då pensioneringen efter 80—90

års förlopp kunde beräknas hafva nått sin jämvikt, blefve erforderligt,

komma att uppgå — med tillämpning af de högsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen

— till 30,850 kronor och — med tillämpning af de

lägsta ifrågasatta delaktighetsbeloppen — till 23,950 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

31

I underdånigt utlåtande den 16 december 1904, hvarmed öfverlämnades

berörda af Tiselius gjorda utredning, förklarade sig direktionen

icke hafva funnit anledning till erinran mot beräkningarnas innehåll.

I förut af mig omförmälda, till 1905 års lagtima Biksdag aflåtna

proposition föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att godkänna vissa

grunder för inrättande af en pensionsanstalt för döfstumlärare, hvilka

grunder i allt väsentligt öfverensstämde med de grunder, som innefattades

i nådiga brefvet den 26 augusti 1904; hvarjämte Eders Kungl.

Maj:t, med tillkännagifvande dels att Eders Kungl. Maj:t, därest dessa

grunder af Riksdagen godkändes, ämnade för den nya anstalten utfärda

reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af kommittén

därtill uppgjorda förslaget, med de ändringar däri, som af tillämpningen

af de föreslagna grunderna kunde föranledas, dels att Eders Kungl. Maj:t,

efter det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål,

som tillhörde anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, komme

att till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att

Eders Kungl. Maj:t, i den mån särskild! bidrag från statsverket till

anstaltens uppehållande blefve erforderligt, komme att till Riksdagen

aflåta proposition om uppförande i riksstaten af härtill erforderligt

anslag, föreslog Riksdagen att i afseende å kostnaderna för anstaltens

förvaltning och verksamhet under år 1906 medgifva:

att Eders Kungl. Maj:t finge för sistnämnda år bestämma de

belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve

ei-forderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter

i öfrigt under nämnda år erforderliga medlen finge af Eders Kungl. Maj:t,

i den mån influtna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga

statsmedel såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter, i

den mån de under året till anstalten inginge, eller, därest sagda afgifter

skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af

Riksdagen.

Såsom af det vid den nådiga propositionen fogade utdraget af

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 18 februari 1905

framgår, yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet vid

ärendets anmälan inför Eders Kungl. Maj:t, bland annat, beträffande

det erforderliga statsbidraget till pensioneringen, att något bidrag från

staten icke till en början skulle utgå; att, i den mån distriktens och

tjänstinnehafvarnas afgifter icke erfordrades till årets utgifter, dessa

afgifter skulle samlas till en fond, som gjordes räntebärande, hvarvid

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

såväl af kastningen af denna fond som fondens kapital skulle jämte

afgifterna användas för utgifternas bestridande; att, först sedan fonden

till fullo åtgått, staten skulle tillskjuta årligt fyllnadsbidrag; samt att

enligt den af professor Lindstedt gjorda utredningen staten sannolikt

skulle först om 15 år, efter det anstalten börjat sin verksamhet, behöfva

börja att lämna fyllnadsbidrag.

Hvad i den nådiga propositionen föreslagits blef af Riksdagen

bifallet, hvarefter Eders Kungl. Maj:t den BO augusti 1905 utfärdade nådigt

reglemente för döfstumlärarnas pensionsanstalt. I detta reglemente stadgas,

bland annat, att pensionsanstalten skall träda i verksamhet med år

1906; att de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga kostnaderna skola

bestridas genom afgifter af dels vederbörande skoldistrikt, dels ock

vederbörande tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten;

att anstalten skall förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning

enligt de närmare föreskrifter, som af Eders Kungl. Maj:t

meddelades; att distriktens och lärarpersonalens afgifter skola, i den

mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas till en fond, hvilken skall

göras räntebärande mot fullgod säkerhet; att pensionsanstaltens alla

utgifter skola bestridas i första rummet af afgifterna samt denna fonds

afkastning och kapital, så att, först sedan fonden till fullo åtgått,

staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag; att förslag till

stat för anstalten samt om sättet för arbetets anordning inom densamma

skall uppgöras af direktionen och anmälas till Eders Kungl. Maj:ts

nådiga pröfning och fastställelse; samt att före den 1 oktober hvarje

år direktionen skall till Eders Kungl. Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag

af statsmedel, som anses böra i nästföljande statsreglering upptagas

till bestridande af pensionsanstaltens utgifter under det år, samma

statsreglering omfattar.

Med anledning af sistberörda bestämmelse har direktionen den

13 november 1905 till Eders Kungl. Maj:t aflåtit en underdånig skrifvelse,

däri direktionen beträffande de utgifter, som för år 1906 kunde för

pensioneringen af döfstumlärarpersonalen erfordras, och sättet för deras

bestridande anfört följande:

För beräkningarna i detta hänseende stode icke till buds några

fasta utgångspunkter, då i närvarande stund det icke kunde med visshet

förutsägas, för Indika lärartjänster och till Indika belopp delaktighet

komme att sökas, och man icke genom inkomna årsuppgifter vunnit

kännedom angående ålders- med flera förhållanden för den i tjänst varande

döfstumlärarpersonalen. Under förarbetena med pensionsanstaltens upp
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

33

rättande hade emellertid direktionen låtit från styrelserna i de respektive

döfstnmskoldistrikten införskaffa hvarjehanda statistiska uppgifter,

som, afseende förhållandena år 1900, vid beräkningen af de blifvande

pensioneringskostnaderna användts; och hade direktionen med ledning

af dessa uppgifter, korrigerade i någon mån genom annotationer ur

de årsberättelser, som till ecklesiastikdepartementet från styrelserna

för döfstumskolorna ingifvits, verkställt den beräkning, hvars resultat

härmed framlades.

Med hänsyn till lefnadsåldern skulle under år 1906 kunna pensioneras

3 föreståndare, 3 lärare och 3 lärarinnor, för hvilkas tjänster

delaktighetsbeloppen kunde uppgå, enligt hvad reglementet högst medgåfve,

till sammanlagdt 21,200 kronor och, enligt hvad lägst kunde

förekomma, till 16,800 kronor, eller efter medeltalet till 19,000 kronor.

Pensioneringssumman, som för hela pensioner utginge med 75 procent

af delaktighetsbeloppen, skulle således eventuellt utgöra högst 15,900

kronor och lägst 12,600 kronor, eller efter medeltalet af dessa båda

summor 14,250 kronor. — Om denna sistnämnda summa, hvilken skulle

motsvara en jämförelsevis säkert beräknad normal pensioneringssumma,

förhöjdes, såsom plägade ske, med vissa procent för täckande af eventuella

pensioner i följd af så kallad half invaliditet och obotlig sjukdom,

och denna höjning, efter hvad försiktigheten syntes bjuda, sattes

så högt som till 50 procent, eller 7,125 kronor, skulle utgifterna till

pensioner för året komma att utgöra 21,375 kronor.

Högsta antalet tjänster, för hvilka det kunde beräknas, att inträde

skulle sökas, syntes vara 7 manliga föreståndare''änster, 36 lärartjänster

— inberäknad t 1 kvinnlig föreståndare änst — och 40 lärarinnetjänster.

Sammanlagda delaktighetsbeloppet för dessa tjänster uppginge,

efter högsta möjliga beräkning, till 164,000 kronor och, efter lägsta

beräkning, till 128,000 kronor, eller i medeltal till 146,000 kronor.

Årsafgifterna, som från döfstumskoldistrikten och tjänstinnehafvarna

skulle erläggas med sammanlagdt 7 V2 procent, skulle således, om redan

under första verksamhetsåret delaktighet söktes för samtliga tjänster,

komma att utgöra högst 12,300 kronor och lägst 9,600 kronor, eller

i medeltal 10,950 kronor. Till sistnämnda belopp borde å ena sidan

läggas extra pensionsafgifter efter enahanda grunder, beräknade till i

medeltal 1,425 kronor, men å andra sidan frånräknas 10 procent för

tjänster, beträffande hvilka delaktighet icke komme att omedelbarligen

tillämpas, eller 1,095 kronor, då slutsumman af beräknade afgifter skulle

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Samt, 1 Åfd. 11 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

uppgå till 11,280 kronor. Skillnaden mellan de för pensioneringen

beräknade kostnaderna 21,375 kronor och de beräknade årsafgifterna

11,280 kronor skulle således uppgå till 10,095 kronor.

Med stöd af det anförda har direktionen — som hållit före, att

vid denna nog i och för sig vanskliga beräkning nödig försiktighet

iakttagits — anhållit, att till täckande af den brist i pensioneringen

vid döfstumlärarnas pensionsanstalt, som för år 1906 kunde komma att

uppstå, måtte af tillgängliga statsmedel förskjutas i jämnadt belopp

10,000 kronor.

Vidare har direktionen — under åberopande hurusom det jämlikt

§ 32 i nådiga reglementet för anstalten ålåge direktionen att hvarje

år till Eders Kungl. Maj:t afgifva förslag å det fyllnadsbidrag af statsmedel,

som ansåges böra i nästföljande statsreglering upptagas till

bestridande af pensionsanstaltens utgifter under det år, samma statsreglering

omfattade — anfört, att då angeläget torde vara, att denna

föreskrift omedelbarligen och utan afseende å att anstalten ännu icke

trädt i verksamhet, såvidt möjligt vore, funne tillämpning, och att

således sådant förslag nu afgåfves för statsregleringen för år 1907,

direktionen sökt för detta år fullfölja beräkningen af pensioneringskostnaden.

Efter förut angifna grunder hade direktionen funnit skäl

antaga, att denna kostnad skulle komma att uppgå till 22,725 kronor,

hvaremot skulle svara årsafgifter, som skäligen borde beräknas till

samma belopp som för år 1906, eller till 11,280 kronor, hvadan

skillnaden mellan dessa summor utgjorde 11,445 kronor.

Men då därtill skulle läggas kostnaden för anstaltens förvaltning,

hvilken direktionen icke funne anledning att för år 1907 beräkna till

annat belopp än det, som direktionen uti särskild underdånig framställning

den 13 november 1905 anhållit skola för år 1906 anvisas,

eller till 2,250 kronor, förutom det belopp, som enligt Eders Kungl.

Maj:ts bepröfvande anvisades till direktionens ordförande och ledamöter,

finge direktionen — med framhållande ännu en gång af den stora ovisshet,

hvilken måste vidlåda de beräkningar, som i dessa afseenden redan

nu uppgjordes — underdånigst anmäla, att direktionen ansåge, att

såsom förslagsanslag för år 1907 till bestridande af döfstumlärarnas

pensionsanstalts utgifter ett fyllnadsbidrag af statsmedel å 14,000 kronor

borde i statsregleringen upptagas.

Efter nådig remiss har statskontoret den 20 december 1905 i

ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid anfört följande:

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

35

Enligt en af sakkunnig person år 1898 uppgjord, i den till Riksdagen

i ämnet aflåtna nådiga propositionen åberopad beräkning angående

den sannolika kostnaden för döfstumlärarpersonalens pensionering hade

staten ansetts först om 15 år, sedan pensionsanstalten begynt sin

verksamhet, behöfva börja att lämna fyllnadsbidrag till nämnda pensionering.

Då direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning nu

kommit till ett annat resultat och beräknat, att sådant statsbidrag

vore erforderligt redan det första år, hvarunder anstalten trädde i

verksamhet, med omkring 10,000 kronor, vore statskontoret för sin del

icke i tillfälle att kunna om denna skiljaktighet i beräkningen yttra

sig i vidare mån, än att densamma syntes kunna åtminstone till någon

del förklaras genom det förhållandet, att förstnämnda beräkningar vore

uppgjorda sju år tidigare, än de direktionen nu framlagt, hvadan döfstumlärarpersonalen

under denna tid ryckt sju år närmare pensionsåldern,

hvarjämte det syntes kunna ifrågasättas, huruvida, såsom direktionen

i sistberörda beräkningar gjort, kostnaden för eventuella pensioner

i följd af så kallad half invaliditet och obotlig sjukdom, hvilken

pensionering väl måste anses endast mer undantagsvis förekomma, borde

uppskattas till så högt belopp, som femtio procent af de ordinarie

pensionerna.

Emellertid skulle, huru härmed än förhölle sig, enligt de för

pensionsanstalten fastslagna grunderna staten fylla det belopp, som,

utöfver till anstalten inflytande medel, erfordrades för döfstumlärarpersonalens

pensionering, vare sig detta belopp blefve större eller mindre

än hvad direktionen nu beräknat. I betraktande häraf syntes det icke

nödigt eller lämpligt att, såsom direktionen föreslagit, fixera det belopp,

som skulle få under år 1906 för ändamålet förskjutas, utan borde

direktionen äga att i mån af behof hos statskontoret rekvirera hvad

som under nämnda år i förevarande afseende åtginge.

I fråga om det för år 1907 erforderliga beloppet ansåge statskontoret

i likhet med direktionen lämpligt, att i sagda års riksstat

uppfördes ett förslagsanslag till bestridande af den fyllnad i pensionsanstaltens

utgifter, som fordrades, sedan i första rummet därför tagits i

anspråk de under samma år till pensionsanstalten inflytande inkomsterna.

På grund häraf tillstyrkte statskontoret, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes dels anbefalla statskontoret att, efter ingången af år 1906, till

direktionen, på dess rekvisition i mån af behof, under förskottstitel af

under händer varande medel utbetala hvad som utöfver de under samma

år till döfstumlärarnas pensionsanstalt inflytande inkomsterna åtginge till

bestridande af statens fyllnadsbidrag till döfstumlärarpersonalens pen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sionering, hvilket förskott sedermera borde hos Riksdagen till ersättande

anmälas, dels ock föreslå Riksdagen att för år 1907 på ordinarie stat

under tionde hufvudtiteln bevilja ett förslagsanslag å erforderligt belopp

under rubrik: »Bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt».

I anledning af direktionens i särskild skrifvelse den 13 november

1905 gjorda anhållan om anvisande af medel för bestridande af pensionsanstaltens

förvaltningskostnader under år 1906 äfvensom direktionens

framställning om förskott af statsmedel för bestridande af utgifterna för

pensioneringen under samma år har Eders Kungl. Maj:t förut denna dag

dels med godkännande af direktionens förslag härutinnan förordnat,

att tills vidare folkskollärarnas pensionsinrättnings kamrerare, kassör,

sekreterare och ombudsman samt vaktmästare äfvensom den vid småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt anställda bokhållaren må användas

för fullgörande af deras nuvarande befattningar motsvarande göromål

hos döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt att arbetet inom densamma

må fördelas mellan nämnda befattningshafvare i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de föreskrifter, som innehållas i den för folkskollärarnas

pensionsinrättning fastställda arbetsordningen;

dels medgifvit, att till härefter nämnda ändamål må utgå följande

belopp, nämligen

till bestridande af organisationskostnaden för döfstumlärarnas

pensionsanstalt ........................................ kronor 1,100: —

till arfvoden under år 1906

åt direktionens ordförande .............. kronor 250: —

„ ,, ledamöter, efter 200

kronor åt hvardera,

400

—

kamreraren ....................................

500

—

kassören ............................................

400

—

sekreteraren och ombudsmannen

300

—

bokhållaren .....................................

400

—

vaktmästaren ...................................

hyra, ved, lyse, skrifmaterialier,

extra biträden, vikariatsarfvoden

5?

50

in. m. under år 1906 ................

utgörande af statens fyllnads- bidrag under år 1906 till döf-

>5

600:

„ 2,900: —

stumlärarnas pensionsanstalt;

„ 10,000:—,

dels anbefallt statskontoret att till direktionen, på dess rekvisition

i män af behof, förskottsvis af under händer varande medel utbetala

dessa belopp;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

37

dels ock föreskrifvit, att hvad sålunda förskjutits skall af direktionen

godtgöras med de under år 1906 till pensionsanstalten inflytande

utgifter, så långt dessa räcka, samt att återstoden sedermera skall anmälas

till ersättande af Riksdagen.

Af direktionens ifrågavarande framställning framgår, att redan

från och med år 1906 bidrag från statens sida till döfstumlärarnas

pensionsanstalt är af nöden, hvadan för år 1907 ett förslagsanslag å

erforderligt belopp bör i riksstaten under tionde hufvudtiteln uppföras.

Detta torde, såsom statskontoret i sitt utlåtande framhållit, i viss mån

förklaras däraf, att pensionsanstalten trädt i verksamhet flera år senare

än hvad som antagits vid verkställandet af de beräkningar, som legat till

grund för Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till Riksdagen, hvarigenom

döfstumlärarpersonalen ryckt sju år närmare pensionsåldern. Lika

med statskontoret finner jag emellertid det kunna ifrågasättas, huruvida

icke direktionen i sin ifrågavarande framställning beräknat utgifterna

för pensioneringen högre än som varit erforderligt, men jag anser mig

dock icke böra tillstyrka, att anslaget bestämmes till lägre belopp än

direktionen begärt, helst anslaget bör vara af förslagsanslags natur.

Med detta anslag böra jämväl bestridas kostnaderna för pensionsanstaltens

förvaltning, och torde Eders Kungl. Maj:t äfven för år 1907 böra bestämma

de belopp, som för detta ändamål må anses erforderliga. Jag

hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för år 1907 på ordinarie stat under tionde hufvudtiteln uppföra ett

förslagsanslag å 14,000 kronor under rubrik »Bidrag till döfstumlärarnas

pensionsanstalt», äfvensom medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må af

detta anslag anvisa erforderligt belopp till bestridande af nämnda anstalts

förvaltningskostnader för år 1907.»

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört rörande

behofvet redan nu af statsunderstöd för pensionering af döfstumlärarpersonalen

finner sig utskottet böra förorda Kungl. Maj:ts förslag om

uppförande å ordinarie stat af ett förslagsanslag för detta ändamål.

I fråga om de förvaltningskostnader för döfstumlärarnes pensionsanstalt,

som, enligt det föreliggande förslaget, må efter Kungl. Maj:ts

bepröfvande bestridas af nämnda anslag, har utskottet velat erinra, att

de föreslagna arfvodesbidragen vid folkskollärarnes pensionsinrättning

samt småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt synas alltför

höga i betraktande af dömstumlärarkårens fåtalighet samt det jämförelsevis

ringa beloppet af de från döfstumskoldistrikten och döfstum
-

Utsleottets

yttrande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

Ang. höjning

eif statsbidraget

till

folkskollärares

pensionering.

[5-]

Ang.

Öfverlämnande

till statsverket

af reservation

å

anslaget för

blesserade

Öfveroch

underofficerare.

[6.]

lärarne själfva inflytande årliga afgifterna, men då utskottet erfarit,

att utredning pågår för reglering af först berörda personals aflöningsförmåner

med hänsyn särskildt till storleken af de olika pensionsfonder,

som af folkskollärarnas pensionsinrättning förvaltas, har utskottet icke

ansett nödigt, att nu afgifva något förslag i förevarande hänseende.

Utskottet får alltså hemställa,

a) att för år 1907 på ordinarie stat under tionde

hufvudtiteln må uppföras ett förslagsanslag å 14,000

kronor, under rubrik »Bidrag till döfstumlärarnas

pensionsanstalt», samt

b) att Riksdagen må medgifva, att Kungi. Maj:t

må af detta anslag anvisa erforderligt belopp till bestridande

af nämnda anstalts förvaltningskostnader

för år 1907.

6:o) Uti särskild proposition den 13 januari 1906 har Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att öka det under tionde hufvudtiteln uppförda

anslaget »Bidrag till folkskollärares pensionering», nu 622,873

kronor, med 49,993 kronor, eller till 672,866 kronor.

Öfver denna Kungl. Maj:ts framställning kommer det sammansatta

stats- och lagutskottet att afgifva utlåtande, hvilket utskottet härigenom

skolat för Riksdagen

anmäla.

7:o) Kungl. Maj:t har under punkten 6 af tionde hufvudtiteln

för Riksdagen anmält, att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 sistlidna

december förordnat, att den till och med 1905 års slut uppkommande

reservation å anslaget »för blesserade öfver- och underofficerare» skall

till statsverket öfverlämnas.

Jämlikt statsverkspropositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver

landtförsvarsärenden för den 30 december 1905 har, efter gemensam

beredning inom landt- och sjöförsvarsdepartementen, chefen för landtförsvarsdepartementet

i denna fråga anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 12 december 1904, hvaraf utdrag

blifvit till landtförsvarsdepartementet öfverlämnadt, har statskontoret

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

39

fäst uppmärksamheten å det under tionde hufvudtiteln uppförda reservationsanslaget

»för blesserade öfver- och underofficerare», därvid statskontoret

anmält, att, sedan reservunderlöjtnanten vid flottan E. O.

Sjögren, hvilken den 2 augusti 1889 i nåder tillerkänts en årlig pension

å 1,000 kronor från nämnda anslag, aflidit den 28 december 1902,

någon statsutgift icke från anslaget blifvit bestridd, och att reservationerna

vid 1903 års slut uppgått till 44,542 kronor 71 öre.

Angående detta anslag erinrar statskontoret, att Kungl. Maj:t,

till befrämiande af arméns rörlighet och tjänstbarhet samt på det att

fäderneslandets försvarare måtte varda tryggade för nöd, föreslagit 1810

års Riksdag att 5 å 6,000 riksdaler årligen måtte afsättas för att

användas till pensioner åt officerare och underofficerare, hvilka till

följd af undfångna blessyrer under de sista två krigen vore till tjänstgöring

oförmögna, samt att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts

förslag och i enlighet med vederbörande utskotts tillstyrkan enligt

beslut den 15 oktober nämnda år beviljat ett anslag å 5,500 riksdaler.

Anslaget, som enligt Riksdagens beslut den 23 oktober 1823

minskades till 5,000 riksdaler (7,500 kronor), öfverflyttades enligt Riksdagens

skrifvelse den 28 oktober 1860 från »allmänna indragningsstaten»

å 9:de hufvudtiteln till dess förra afdelning »pensionsstaten», enär det

syntes olämpligt, att detsamma, som vore reservationsanslag, i riksstaten

upptoges under rubriken »allmänna indragningsstaten», som vore af

förslagsanslags natur.

1870 års Riksdag minskade anslaget till 5,000 kronor, hvarefter,

i anledning af Riksdagens anhållan det Kungl. Maj:t täcktes tillse,

huruvida icke den uppkomna reservationen skulle kunna utan olägenhet

till statsverket öfverlämnas, denna i 1871 års rikshufvudbok öfverförts

till statsverket. Anslaget minskades ytterligare af 1884 års Riksdagtill

4,000 kronor och af 1897 års Riksdag till 2,400 kronor, med hvilket

belopp det fortfarande utgår.

Vid sistnämnda riksdag ifrågasattes af enskild motionär, att anslaget,

som under en följd af år visat öfverskott, skulle uteslutas ur

riksstaten.

Ehuru för närvarande icke några utgifter äro anvisade att från

anslaget utgå, synes mig dock ej lämpligt att helt och hållet indraga

anslaget, hvaremot nu befiniliga reservationer må kunna utan olägenhet

öfverlämnas till statsverket.»

Emot Kungl. Maj:ts omförmälda beslut har utskottet icke funnit

anledning till erinran, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. anslagen

under pensionsstaten.

Ang. pension

åt extra fånggevaldigern

E. Waltner.

[7-]

8:o) I fråga om beloppen af anslagen under pensionsstaten har i

statsverkspropositionen erinrats, hurusom enligt Kungl. Maj:ts förslag

ökningen under denna stat komme att utgöras af följande belopp,

nämligen

höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter

befäl och underbefäl med vederlikar vid armén

höjning af bidraget till pensionering af änkor

och barn efter lärare vid allmänna läroverk, peda
gogier,

seminarier m. m............................................

bidrag till döfstumlärarnas pensionsanstalt

höjning af bidraget till folkskollärares pensionering

.........................................................................

tillsammans kronor 69,502: —

Om härtill lades summan af de ordinarie anslagen

till pensionsstaten enligt nu gällande riksstat___„__2,102,139: —

komme de ordinarie anslagen till pensionsstaten

att sluta å ett belopp af ........................... kronor 2,171,641: —

I afseende å öfriga anslag under pensionsstaten har icke föreslagits

någon förändring, och får utskottet hemställa,

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i

afseende å hvilka förändring nu icke blifvit ifrågasatt,

må i riksstaten för år 1907 upptagas med oförändrade

belopp.

kronor 1,535: —

3,974: —

14,000: —

49,993: —■

Indragningsstaten.

9:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde

kufvudtiteln i punkt 7 föreslagit, att extra fånggevaldigern i Gäfleborgs

län Erik Waltner måtte berättigas att från och med månaden

näst efter den, i hvilken han från gevaldigersbefattningen erhölle afsked,

åtnjuta årlig pension till ett mot gevaldigerslönen svarande belopp af

500 kronor.

Jämlikt vid statsverkspropositionen fogadt utdrag af protokollet

öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari 1906 har departementschefen

i denna fråga anfört följande:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

41

»Uti underdånig skrifvelse den 22 september 1905 har fångvårdsstyrelsen

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition till

Riksdagen göra framställning därom, att extra gevaldiger!! i Gäfleborgs

län Erik Waltner måtte berättigas att å allmänna indragningsstaten

undfå pension till ett mot gevaldigerslönen svarande belopp af 500

kronor.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, att Waltner, som är född

den 26 mars 1833, den 7 oktober 1863 blifvit anställd såsom extra

vaktknekt vid länsfängelset i Gäfle och den 30 maj 1864 erhållit

fångvårdsstyrelsens förordnande såsom ordinarie vaktknekt; att han den

12 april 1872 antagits till extra fånggevaldiger inom Gäfleborgs län och

den 23 januari 1883, sedan ledighet inträffat af en ordinarie gevaldigersbefattning,

förordnats att tills vidare upprätthålla denna gevaldigersbefattning

mot åtnjutande af löneförmåner enligt fastställd stat; samt

att lian fortfarande bekläder denna syssla.

Anledningen därtill, att Waltner år 1883 endast erhöll förordnande

tills vidare, har fångvårdsstyrelsen uppgifvit vara en då väntad minskning

i fångtransporterna inom länet, i följd hvaraf tjänsten ansågs icke

böra definitivt återbesättas.

Waltner, som uppnått 72 lefnadsår, bär alltså tjänat staten i

42 år och därunder nära 8 år varit ordinarie vaktknekt samt mer än 22 år

uppehållit en ledig ordinarie fånggevaldigersbefattning med lika tjänstgöring

som ordinarie gevaldiger och full aflöning å det i riksstat uppförda

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll. Under sin

långa tjänstetid har han förvärfva t det vitsord, att han plikttroget

fullgjort sina åligganden samt iakttagit en absolut nykter och i allo

hedrande vandel.

Fångvårdsstyrelsen har anfört, att, om Waltner i sin tjänst varit

ordinarie å den af 1882 års Riksdag fastställda aflöningsstat, i hvars

ställe numera gäller den af 1902 års Riksdag godkända nya lönestaten,

han skulle hafva uppfyllt de genom nådiga kungörelsen den 13 juni

1902 för befattningskafvandes vid fångvården berättigande till pension

å allmänna indragningsstaten stadgade villkor. Det förhållande, att

Waltner af skäl, som icke beröra hans lämplighet eller duglighet för

tjänsten, varit i saknad af dylikt konstitutorial, bör ej billigtvis lända

honom till men, när han efter långvarig och hedrande tjänstgöring

måste på grund af ålder och försvagadt hälsotillstånd från befattningen

afgå. I likhet med Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som till fångvårdsstyrelsen

öfverlämnat framställning i ämnet från Waltner, har

Bill. till Eiksd. Prof.. 1906. 4. Sami. 1 Afd. 11 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

styrelsen därför funnit sådana omständigheter vara för handen, att

pension af statsmedel bör Waltner beredas.

Statskontoret, som hörts i ärendet, har instämt i fångvårdsstyrelsens

hemställan. Det hinder, som möter för tillämpning å Waltner

af de allmänna pensioneringsgrunder, hvilka blifvit för fånggevaldiger

fastställda, är enligt statskontorets mening af så uteslutande formell

natur, att det skulle vara i hög grad obilligt, därest ej detta hinder

undanröjes.»

Utskottet, som icke haft anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande förslag, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Any.

pension åt

förra aröeterskan

vid

ammunitionsfahriken

B. K.

Ersdotter.

10:o) Kungl. Maj:t har under punkten 8 af förevarande hufvudtitel

föreslagit, att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Bengts Karin

Ersdotter måtte under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

af BOO kronor, att utgå från och med den 1 januari 1905.

[8.] Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 30 december

1905 har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»Efter framställning af styresmannen för ammunitionsfabriken

har arméförvaltningen å artilleridepartementet i underdånig skrifvelse

den 14 sistlidne september anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

hos Riksdagen utverka pension från allmänna indragningsstaten å 300

kronor årligen från och med innevarande år åt förra arbeterskan vid

fabriken Bengts Karin Ersdotter. Arméförvaltningen har därvid, med

öfverlämnande af frejd-, läkar- och arbetsbetyg, anfört, att Bengts

Karin Ersdotter, som är född den 10 augusti 1844, i mera än 35 år,

eller från den 1 maj 1868 till den 13 december 1904, oafbrutet varit

i ammunitionsfabrikens tjänst, att hon på grund af kronisk reumatism

och sin ålder vore mindre arbetsför, samt att hon under anställningen

vid fabriken erhållit vitsord om ett hedrande uppförande och om utmärkt

arbetskunnighet.

Efter nådig remiss har medicinalstyrelsen den 27 september 1905

i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande och därvid hemställt om nådigt

bifall till arméförvaltningens ifrågavarande framställning. Denna har

jämväl af statskontoret uti infordradt utlåtande den 17 oktober 1905

förordats.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 11.

43

Som Bengts Karin Ersdotters 35-åriga anställning i statens tjänst

synes mig berättiga henne, då hon numera på grund af ålder och

sjuklighet icke kan genom arbete försörja sig, att från staten erhålla

hjälp till sitt uppehälle, biträder äfven jag omförmälda framställning.»

Utskottet, som inhämtat, att under år 1903 Bengts Karin Ersdotters

arbetsförtjänst uppgått till 582 kronor, hvarjämte hon åtnjutit

fri bostad och vedbrand, anser pension böra, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,

henne beredas, och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

ll:o) Kungl. Maj:t har uti en den 16 februari 1906 allåten pro- Ang. pension

position (n:o 56) föreslagit Riksdagen medgifva, att besiktningsrust- ^ingsrust

mästaren vid Gottlands tygstation Per Gustaf Andersson finge från och mästaren

med månaden näst efter den, hvari han erhölle afsked från sin beställ- p- G- Anders~

ning, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension af 1,216 kronor.

Till det propositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

för förenämnda dag har departementschefen härom haft

följande uttalande:

»Uti en af tygmästaren på Gottland till arméförvaltningen å

artilleridepartementet insänd och af arméförvaltningen jämte eget underdånigt

utlåtande den 21 september 1905 öfverlämnad skrifvelse har

besiktningsrustmästaren vid Gottlands tygstation Per Gustaf Andersson

anhållit, att åt honom, som nu vid uppnådda 64 lefnadsår stode inför

sannolikheten att inom kort ej nöjaktigt kunna uppehålla sin tjänst,

måtte, då han enligt skrifvelsen bifogad styrkt tjänsteförteckning tjänat

staten i mer än 40 år, men icke varit i tillfälle att vinna delaktighet

i arméns pensionskassa, utverkas pension å allmänna indragningsstaten

med 1,216 kronor årligen, motsvarande 80 procent af hans nuvarande

lön jämte ålderstillägg.

Såsom af handlingarna i ärendet inhämtas, blef Andersson, som

är född den 19 augusti 1841, anställd den 28 juli 1865 såsom extra

besiktningsrustmästare och den 23 januari 1866 förordnad att vara

besiktningsrustmästare vid tygstationen på Gottland med lön på arméförvaltningens

artilleridepartements stat. Hans aflöning, som till eu

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

början utgått från artilleridepartementets andel i förutvarande statsanslaget

till försvarsverket till lands i allmänhet och sedermera varit

uppförd å de af Eders Kungl. Maj:t årligen fastställda stater, rörande

användningen af anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar

samt artilleriets öfningar och materiel, har under åren 1877

—1901 uppgått till 1,500 kronor årligen samt från och med år 1902

utgjort lön 1,020 kronor och dagaflöning 730 kronor jämte ålderstillägg

å lönen med 500 kronor.

Arméförvaltningen, som med hänvisning till bestämmelserna i

nådiga brefvet den 11 augusti 1818 närmare redogjort för anledningen

därtill, att Anderssons aflöning såsom besiktningsrustmästare å Gottland

icke kommit att uppföras å någon af Riksdagen fastställd stat, framhåller,

hurusom Andersson i anledning häraf icke kunnat vinna delaktighet

i arméns pensionskassa och fördenskull icke kan tillerkännas

pension från nämnda kassa eller fyllnadspension från de till arméns

pensionering anvisade statsmedel; och bär arméförvaltningen i likhet

med tygmästaren tillstyrkt ansökningen med erinran, att andra besiktningsrustmästare

efter den af Riksdagen senast beviljade löneförbättring

hade en lön af 1,200 kronor jämte ålderstillägg å 500 kronor,

hvadan de vid afskedstagandet vore berättigade till pension och fyllnadspension

å tillhopa 1,300 kronor.

Direktionen öfver arméns pensionskassa, som den 1 november

1905 i ärendet afgifvit yttrande, har dels bekräftat, att Andersson ej

har delaktighet i nämnda kassa, dels ock erinrat, att den af Andersson

begärda pensionen enligt nådiga brefvet den 22 juni 1877 skulle hafva

tillkommit honom, därest hans beställning varit förenad med sådan

delaktighet.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 28 december 1905

tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nådig proposition om pension å

allmänna indragningsstaten för Andersson med det af honom begärda

beloppet, 1,216 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

under hvilken han varder entledigad från sin befattning.

Då jag härutinnan biträder hvad statskontoret tillstyrkt, föranledes

jag därtill i främsta rummet af de utaf Andersson själf anförda förhållanden,

men därjämte af det vid Gottlands tygstation med dess afskira

läge föreliggande behofvet af en fullt tjänstduglig samt med den

nya gevärs- och artillerimaterielen förtrogen besiktningsrustmästare,

hvilka egenskaper man icke, med hänsyn till Anderssons höga ålder,

kan hos honom påräkna.»

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

45

Utskottet får med anledning af hvad i detta ärende upplysts

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

12:o) Uti en till Riksdagen den 16 februari 1906 aflåten proposition Ang. pension

(n:o 57) bär Kungl. Maj:t föreslagit, att t. f. fabriksförvaltaren vid galtar™ a.

ammunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg A. E. V. Wännerdahl måtte E.v.Wännerfrån

och med månaden näst efter den, i hvilken han blefve entledigad dahlm

från sitt förordnande såsom fabriksförvaltare, å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 1.056 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden sistnämnda

dag har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Med tillkännagifvande, att t. f. fabriksförvaltaren vid ammunitionsfabrikens

afdelning å Karlsborg A. E. Y. Wännerdahl i en af styresmannen

för fabriken med tillstyrkan öfverlämnad ansökning anhållit

om utverkande af pension åt honom, då han vid uppnådda 65 år skulle

från tjänsten afgå, har arméförvaltningen i underdåning skrifvelse den

28 augusti 1905 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta nådig proposition om beviljande åt Wännerdahl af en

årlig pension, motsvarande den pension med fyllnadspension, hvartill

han enligt gällande bestämmelser varit berättigad, därest han vunnit

delaktighet i arméns pensionskassa, eller 1,056 kronor, utgörande 80

procent af fabriksförvaltarelönen enligt gällande stat, 1,320 kronor.

Arméförvaltningen har därvid erinrat, hurusom arméförvaltningen

i underdånig skrifvelse den 23 september 1901 angående tillämpningen

af den för år 1902 fastställda staten för ammunitionsfabriken anfört,

att redogöraren vid fabrikens afdelning å Karlsborg, förvaltaren Wännerdahl,

i sådan egenskap anställts medelst förordnande den 18 april 1888

mot ett årligt arfvode, som till en början utgjort 1,000 kronor, men

i november 1893 höjts till 1,800 kronor, samt att Wännerdahl vid

sådant förhållande och då han i tjänsten ådagalagt synnerligt nit samt

skicklighet och plikttrohet, skäligen borde tills vidare bibehållas vid

befattningen, äfven sedan densamma från och med år 1902 blifvit

uppförd såsom beställning på stat, men att Wännerdahl, som då redan

uppnått 60 år, icke kunde utan erläggande af betydande retroaktivafgifter

för pensions- och fyllnadspensions erhållande vinna delaktighet

i arméns pensionskassa och i öfrigt icke kunde erhålla därför erforder
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

liga tjänstår, hvarför arméförvaltningen hemställde om nådigt tillstånd

för Wännerdahl att fortfarande få på förordnande bestrida

förvaltaretj änsten.

Såsom arméförvaltningen jämväl erinrat, har Eders Kung!. Maj:t,

enligt nådiga beslut den 22 november 1901 och den 29 maj 1903, medgift,

att arméförvaltningen finge till bestridande af beställningen

såsom fabriksförvaltare vid ammunitionsfabriken förordna Wännerdahl

tills vidare till dess han fyllt 65 år, därest lian intill denna tid befunnes

skicklig att tjänsten upprätthålla, hvarefter Eders Kungl. Maj:t, med

bifall till arméförvaltningens i sammanhang med framställningen om

utverkandet af pension åt Wännerdahl gjorda hemställan, den 15

september 1905 medgifvit, att Wännerdahs förordnande finge fortgå

till dess pensionsfrågan blefve afgjord.

Enligt den underdåniga skrifregel! bilagda intyg och tjänsteförteckning

har Wännerdahl, som är född den 5 september 1840,

under åren 1870——1877 samt från och med år 1880 till den 1 april

1887 tjänstgjort såsom biträde åt fabriksförvaltaren vid ammunitionsfabriken

å Marieberg samt från och med sistnämnda dag haft anställning

såsom tillförordnad fabriksskrifvare därstädes, till dess hans

förordnande såsom fabriksförvaltare vid fabrikens afdelning å Karlsborg

den 18 april 1888 tog sin början, hvadan hans tjänstgöring vid ammunitionsfabriken

omfattar en sammanlagd tid af öfver 33 år. Styresmannen

för *fabriken har, enligt arméförvaltningens uppgift, vitsordat,

att Wännerdahl städse med nit och odeladt intresse ägnat sin tid åtfabrikens

tjänst.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande i ärendet den

28 december 1905 anfört, att, ehuru det syntes tvifvelaktigt, huruvida

Wännerdahls anställning såsom biträde under mer än 15 år åt fabriksförvaltaren

å Marieberg kunde Wännerdahl tillgodoräknas såsom statstjänst,

enär berörda anställning torde hafva berott af enskild öfverenskommelse

och aflöningen för arbetet åtminstone icke direkt utgått af

statsmedel, statskontoret likväl, i betraktande däraf, att Wännerdahls

arbete äfven under nämnda anställning kommit ammunitionsfabriken

till godo, och med hänsyn till Wännerdahls långvariga och väl vitsordade

tjänstgöring såsom tillförordnad fabriksskrifvare och tillförordnad

fabriksförvaltare funnit sig böra tillstyrka, att framställning hos Riksdagen

måtte i enlighet med arméförvaltningens hemställan göras till

beredande åt Wännerdahl af pension, mot hvars föreslagna belopp statskontoret

icke hade något att erinra.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

47

Då, efter det den fabriksförvaltartjänst, som Wännerdahl alltsedan

den 18 april 1888 bestridt, blifvit, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts med

1901 års Riksdag fattade beslut, å stat uppförd, fråga första gången

uppstod därom, att Wännerdahl fortfarande på förordnande skulle upprätthålla

denna tjänst, lät Eders Kungl. Maj:t därom inhämta yttrande

af direktionen öfver arméns pensionskassa, som beträffande möjligheten

för Wännerdahl att förvärfva delaktighet i pensionskassan, om han

blefve å ordinarie stat anställd, i underdånig skrifvelse den 30 oktober

1901 meddelade, att han först den 18 april 1918, under förutsättning

att han då kvarstode i tjänst, blefve berättigad till pension, samt att

han blefve skyldig att erlägga i retroaktiv- och befordringsafgifter till

arméns pensionskassa 307 kronor 50 öre och till arméns nya änkeoch

pupillkassa 1,086 kronor 78 öre, ehuru han vore ogift och redan

innehade den lefnadsålder, efter hvars uppnående delägare i händelse

af därefter ingånget äktenskap icke ägde grunda pensionsrätt.

Äfven om Wännerdahl blifvit uppförd å stat, skulle han, då det

ej var tänkbart, att han intill fyllda 77 7/j2 lefnadsår bibehölle tjänstbarhet,

icke hafva kunnat förvärfva pensionsrätt, hvarför det varit

obilligt att genom sådan anställning tvinga honom till erläggande af

omförmälda, för honom otvifvelaktigt högst kännbara utgifter. Detta

förhållande kan emellertid ej förminska Wännerdahls på långvarig och

plikttrogen statstjänst grundade anspråk på pension, då han ej längre

förmår att förrätta sådan tjänst. Vid bedömandet af Wännerdahls

anspråk i sådant afseende anser jag hänsyn äfven böra tagas till den

tid af öfver 15 år, då han tjänstgjort som biträde åt fabriksförvaltaren

å Marieberg, enär Wännerdahls arbete utförts för statens räkning och

den omständigheten, att anställningen varit grundad på ett enskildt

aftal och ej på förordnande af någon statsmyndighet, sannolikt varit

föranledd af dåvarande organisatoriska förhållanden.»

Med anledning af hvad till stöd för denna framställning anförts

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla hvad Kungl. Maj:t i

förevarande afseende föreslagit.

13:o) Kung!. Maj:t har i en till Riksdagen den 16 februari 1906

aflåten proposition (n:o 58) föreslagit, att arbetarne vid det till Karlsborgs

fästningsbyggnad hörande kalkstensbrottet vid Borghamn, hamnvakten

och förrådsdrängen Hans Gottfrid Engqvist och stenhuggaren

Ang. pension

för arbetarne

//. G. Engqvist

och F.

O. Svanberg.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Frans Otto Svanberg måtte från och med år 1906 å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af 300 kronor hvardera.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet ofvannämnda dag

anfört följande:

»Uti särskilda af frejd-, läkar- och arbetsbetyg åtföljda skrivelser

till fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborgs fästning hafva arbetarne vid

det till fästningsbyggnaden hörande kalkstensbrottet vid Borghamn,

hamnvakten och förrådsdrängen Hans Gottfrid Engqvist samt stenhuggaren

Frans Otto Svanberg anhållit om utverkande åt dem af statsunderstöd

i form af pension.

Af ansökningshandlingarna, som till arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

öfverlämnats och af arméförvaltningen med underdånig

skrifvelse den 6 december 1905 till Eders Kungl. Maj:t insändts,

inhämtas:

att Engqvist, som är född den 14 februari 1834, alltsedan år 1849

innehaft anställning vid förutnämnda kalkstensbrott, men numera efter

upprepade hjärnblödningar med däraf följande förlamning är till arbete

oförmögen och i behof af ständig vård, utan att något hopp förefinnes

om förbättring i hans tillstånd;

att Svanberg är född den 6 november 1829 och att han alltsedan

år 1853 innehaft anställning vid kalkstensbrottet, men numera till följd

af sjuklighet och på grund af framskriden ålder nedsatta krafter är

oförmögen att förrätta sitt arbete; samt

att såväl Engqvist som Svanberg under tjänstetiden städse ådagalagt

nit och redbarhet i arbetet och uppfört sig på ett i allo hedrande

sätt, hvarför ock båda såsom vedermäle därför erhållit sällskapet Pro

Patrias silfvermedalj.

Uti omförmälda skrifvelse har arméförvaltningen på grund af de

bevekande omständigheter, som förelåge, hemställt, det Eders Kungl.

Maj:t täcktes i nådig proposition till Riksdagen utverka åt hvardera af

bemälde ålderstigna arbetare en årlig pension af 300 kronor, att utgå

från och med år 1906.

Statskontoret har den 29 december 1905 afgifvit infordradt utlåtande

i ärendet; och enär omständigheterna syntes med nödvändighet

bjuda, att understöd på ålderdomen bereddes ifrågavarande, i kronans

tjänst utslitna arbetare, samt pensioner till enahanda belopp, som arméförvaltningen

föreslagit, blifvit af 1904 års Riksdag beviljade för fyra

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

49

arbetare vid Karlsborgs fästningsbyggnad, bär statskontoret biträdt

arméförvaltningens hemställan.

Enligt hvad jag inhämtat, har arbetsförtjänsten under år 1905

uppgått för Engqvist till något öfver 500 kronor och för Svanberg till

omkring 300 kronor, hvarjämte de åtnjutit fri bostad och vedbrand.»

1 likhet med myndigheterna ansåge departementschefen ifrågavarande

åldriga arbetare på grund af långvarig och trogen tjänst hafva

gjort sig förtjänta af de för dem föreslagna pensionerna.

Utskottet, som håller före, att staten bör åt ifrågavarande, under

eu afsevärdt lång tid i statens tjänst använda arbetare lämna understöd

på deras ålderdom, har emot de föreslagna pensionsbeloppen icke haft

något att erinra och hemställer alltså:

a) att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts framställning

i fråga om pension till arbetaren vid det till

Karlsborgs fästningsbyggnad hörande kalkstensbrottet

vid Borghamn, hamnvakten och förrådsdrängen Hans

Gottfrid Engqvist; samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag onrpension åt arbetaren

vid samma kalkstensbrott, stenhuggaren Frans

Otto Svanberg jämväl må af Riksdagen bifallas.

14:o) Uti eu den 16 februari 1906 aflåten proposition (n:o 59)

har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att vaktmästaren vid

landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition Carl Magnus Fägerholm

måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle

afsked från berörda beställning, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

pension till belopp af 600 kronor årligen.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har beträffande

denna framställning till statsrådsprotokollet ofvannämnda dag

anfört följande:

»Vaktmästaren vid landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition

Carl Magnus Fägerholm har anhållit, att, då hans krafter icke

mera tillåta honom att upprätthålla nämnda vaktmästaresyssla, komma

i åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten.

Fägerholm, som är född den 29 januari 1841 och sålunda fyllt

65 år, har, enligt ansökningen vidfogade intyg och tjänsteförteckning,

Bill. till Eilcsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 7

Ang. pension

för vaktmästaren

vid landtförsvarsdepartementets

kommandoexpedition

C. M.

Fäger holm.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

efter det han den 16 maj 1859 antagits till underkanonier vid flottan,

innehaft anställning såsom underkanonier och kanonier vid flottan 3 år

6 månader 8 dagar samt därefter såsom sergeant vid kronoarbetskåren i

Karlsborg och vid Hallands bataljon 6 år 8 månader 4 dagar, hvarefter

han, på grund af vederbörligt förordnande, tjänstgjort såsom vaktmästare

vid länscellfängelset i Falun 2 år, såsom sergeant vid straffängelset å

Långholmen 11 månader, såsom vaktmästare vid länsfängelset i Gäfle 8

månader 8 dagar, hvarunder han tidtals jämväl bestridt direktörsbefattning,

samt såsom portvakt vid statens järnvägars verkstäder å Liljeholmen

7 år 11 månader 8 dagar. Sin nuvarande beställning såsom

vaktmästare vid kommandoexpeditionen har han innehaft sedan den

30 september 1890 eller mer än 15 år 4 månader, hvadan Fägerholm

innehaft statstjänst i öfver 37 år.

Fägerholm, hvilken af chefen för kommandoexpeditionen, som

tillstyrker ansökningen, erhållit det vitsord, att han utmärkt väl fullgjort

sin tjänst därstädes, och hvilkens tjänstgöring i öfriga befattningar

äfven väl vitsordats, har, i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut

den 4 november 1904, erhållit medaljen i silfver af åttonde storleken

med inskrift »för nit och redlighet i rikets tjänst». Dessutom har

Fägerholm, hvilken såsom frivillig stått i dansk krigstjänst under år

1864, af Hans Maj:t Konungen af Danmark erhållit minnesmedalj för

deltagande i kriget nämnda år och utnämnts till dannebrogsman.

Enligt läkarbetyg kan Fägerholm till följd af ålclerdomsbräcklighet

och reumatiska krämpor svårligen någon längre tid sköta sin tjänst.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, har funnit

goda skäl föreligga för framställning till Riksdagen om pension å allmänna

indragningsstaten åt Fägerholm, då han uppnått den lefnadsålder

och det antal tjänstår, som, därest han innehaft ordinarie tjänst,

skulle hafva berättigat honom till pension; och anser statskontoret

pensionsbeloppet böra bestämmas till 80 procent af det till Fägerholm

nu utgående årsarfvode eller 600 kronor årligen, motsvarande hvad

en ordinarie vaktmästare vid Eders Kungl. Maj:ts kansli efter intjänande

af ålderstillägg äger bekomma i pension.

För den beställning vid kommandoexpeditionen, som af Fägerholm

innehafves, är i staten för landtförsvarsdepartementet uppfördt ett

arfvode af 750 kronor. I likhet med statskontoret anser jag den omständigheten,

att beställningen ej är ordinarie tjänst med lön och

sålunda ej heller, enligt gällande bestämmelser, förenad med pensionsrätt,

icke befria staten från skyldigheten att försörja en åldrig tjänare,

då lian icke längre med fördel kan bibehållas vid tjänsten. Som Fäger
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

51

holme tjänst är jämförlig med vaktmästarbeställning i kansliet, biträder

jag jämväl det af statskontoret, med tillämpning af bestämmelserna för

sådan vaktmästares pensionsrätt, afgifna förslag i afseende å pensionsbeloppet.

»

Utskottet, som emot denna Kungl. Maj:ts framställning icke haft

något att erinra, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

15:o) Uti en den 23 februari 1906 afbiten proposition (n:o 83) har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att musiksergeanten af

andra klassen vid Kalmar regemente Gustaf Emanuel Lindberg finge

från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle afsked

från sin beställning, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension till belopp af 780 kronor.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för

landtförsvardepartementet till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

ofvannämnda dag anfört följande:

»Chefen för Kalmar regemente har i underdånig skrifvelse den

15 december 1905, med förmälan att musiksergeanten af andra klassen

vid regementet Gustaf Emanuel Lindberg genom operation förlorat

ena fotens främre del och sålunda blifvit till krigstjänst oduglig, anhållit,

att Lindberg måtte, för att af regementschefen kunna skiljas

från tjänsten, komma i åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten.

Såsom af den underdåniga skrifvelsen inhämtas, blef Lindberg,

som är född den 16 oktober 1866, anställd såsom spel i nummer vid

Kalmar regemente den 17 januari 1885 och, efter vunnen befordran

till vice korpral och korpral, den 11 maj 1901 utnämnd och förordnad

till fältmusikant samt den 7 februari 1902, i anledning af beslutet om

arméns omorganisation, antagen till musiksergeant af andra klassen, i

egenskap hvaraf han från 1903 års början uppburit aflöning; och har

Lindberg, alltsedan han förordnades till fältmusikant, erlagt föreskrifna

afgifter till arméns pensionskassa.

Enligt intyg afl vederbörande regementsläkare, har Lindberg, som

till följd af kärlsjukdom undergått operation och därigenom förlorat

Ang. *

pension åt

musiksergeanten

G. E. Lindberg.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

vänstra foten med undantag af bakre delen, innehållande hälbenet och

språngbenet, på grund häraf blifvit oförmögen till krigstjänst.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har den 10 sistlidne

januari afgifvit infordradt utlåtande i ärendet och därvid anfört, att

Lindberg, som uppnått endast 39 lefnadsår och 19 tjänstår efter 20:de

åldersåret och ej erhållit omförmälda skada i tjänsten, icke på grund

af gällande bestämmelser vore berättigad till pension från arméns

pensionskassa, men att giltig anledning syntes direktionen föreligga

att genom nådig proposition till Riksdagen åt Lindberg utverka pension

från allmänna indragningsstaten å 780 kronor, eller samma belopp,

hvarmed Lindbergs pension, om han varit berättigad till sådan från

arméns pensionskassa, skolat jämte tillagd fyllnadspension utgå.

Statskontoret, som anser, att Lindberg icke kan, med stöd af

punkt 8 i nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 angående grunder för

pensioneringen af arméns befäl och underbefäl in. m., mot sin vilja

från tjänsten skiljas, har uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 29

sistlidne januari, under erinran att Lindbergs aflöning utgjordes af lön

780 kronor och dagaflöning, i gällande stat förslagsvis upptagen till

383 kronor 25 öre, hemställt, att, därest af hänsyn till regementets

fördel pröfvades nödigt, att Lindberg afginge från sin tjänst, hos Riksdagen

måtte äskas pension för honom med det af direktionen för

arméns pensionskassa föreslagna belopp.

Enligt det af statskontoret angifna författningsrum, kan den löntagare,

som i minst tre år lidit af lamhet, utan att anledning förefinnes,

att han kan återvinna tjänstbarhet, utan egen ansökning från

tjänsten skiljas mot åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande pension från arméns pensionskassa

jämte fyllnadspension. I likhet med statskontoret anser jag den Lindberg

åkomna skadan icke vara hänförlig till sådan sjukdom, som i omförmälda

punkt af berörda nådiga cirkulär afses. Den medför emellertid

samma verkan eller fullkomlig otjänstbarhet. Vid sådant förhållande

synes det mig nödigt att genom utverkande af rätt till pension åt

Lindberg gifva honom tillfälle att redan nu från tjänsten begära afsked;

och som Lindberg, därest han på grund af bestämmelsen i 1877

års cirkulär kunnat utan egen begäran entledigas, varit berättigad till

full pension eller 780 kronor, anser jag samma belopp nu böra honom

tillerkännas.»

Då, enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, Lindberg, ehuru,

enligt läkares intyg, till krigstjänst oförmögen, icke kan jämlikt gällande

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

53

grunder för pensionering af arméns befäl och underbefäl m. m. mot

sin vilja från tjänsten skiljas, liar utskottet ansett, att honom bör beredas

tillfälle att med rätt till pension afgå ur krigstjänsten; och får

utskottet, som i afseende å pensionens belopp biträder Kungl. Maj:ts

förslag, hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

16:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion Ang. cn inom

(n:o 122) har herr E. Räf föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja åt t” fS

förre musiksergeanten vid Karlskrona grenadjärregemente Johannes Elias motion.

Nordström en årlig pension af 300 kronor.

Utskottet får beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna

framställning, hänvisa till själfva motionen.

Då, enligt hvad utskottet inhämtat, Kungl. Maj:t, efter vederbörande

myndigheters hörande, vid föredragning den 7 oktober 1904

af en utaf Nordström gjord ansökning om pension förklarat sig anse

hvad i ärendet förekommit icke vara af beskaffenhet att böra föranleda

framställning till Riksdagen af pension åt Nordström, utan tilldelat

Nordström en gratifikation för en gång af 300 kronor, har utskottet

icke ansett sig böra, på hemställan af enskild motionär tillstyrka

bifall till nu ifrågavarande framställning.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Rafs förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

17:o) Kungl. Maj:t har uti eu den 2 februari 1906 aflåten propo- Ang. pension

sition (n:o 35) föreslagit Riksdagen medgifva, att vaktmästaren hos ren hos iäns.

länsstyrelsen i Jönköpings län Karl Johan Jansson finge för sin åter- styrelsen i

stående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension °n

af 600 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under K- ■> Jansson.

hvilken afsked från vaktmästarsysslan blefve honom beviljadt.

Statsrådet och chefen för civildepartementet har i detta ärende

till statsrådsprotokollet öfver civilärenden ofvannämnda dag anfört

följande:

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»Uti skrifvelse den 30 oktober 1905 bär Eders Kung! Maj:ts

befallningshafvande i Jönköpings län gjort underdånig hemställan därom,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande af pension

åt vaktmästaren hos länsstyrelsen i Jönköpings län Karl Johan

Jansson.

Vid den underdåniga framställningen har fogats ett den 31 oktober

1905 ntfärdadt läkarbetyg, utvisande, att Jansson den 22 oktober

1904 träffats af hjärnblödning med efterföljande förlamning af vänstra

armen och benet samt oförmåga att låta urinen, hvilka symptom så

småningom gått tillbaka, men att Janssons psykiska förmåga och arbetsförhet

därefter synnerligen förminskats, i synnerhet som Jansson dessutom

lede af arterioskleros,

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har vitsordat, att Jansson,

som till följd af ålder och tilltagande sjuklighet länge saknat förmåga

att på ett nöjaktigt sätt sköta sin vaktmästarbefattning, numera vore

alldeles urståndsatt att fullgöra sina med nämnda syssla förenade åligganden,

äfvensom framhållit, att någon lämplig person icke torde finnas

villig att för de med tjänsten i fråga förenade tjänstgöringspenningar,

hvilka uppginge till allenast 300 kronor för år, såsom vikarie uppehålla

tjänsten.

För öfrigt bär Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande beträffande

Jansson meddelat: att han, enligt bifogadt frejdbetyg, vore född den

27 augusti 1838 och sålunda uppnått eu ålder af 67 år; att Jansson,

som den 27 november 1880 antagits till vaktmästare hos länsstyrelsen

i Jönköpings län, den 15 november 1862 blifvit anställd såsom extra

vaktmästare vid civildepartementets expedition, hvarest han uppgifvits

hafva tjänstgjort i tre år, hvadan han nu skulle innehafva omkring

28 tjänstår; att Jansson städse ådagalagt villighet i tjänsten och efter

bästa förmåga fullgjort sina skyldigheter; samt att den hjärnblödning,

hvaraf Jansson träffats, efter hvad han själf förmenade, vore, om icke

direkt förorsakad, så åtminstone påskyndad däraf, att Jansson, som vid

det föreskrifna ordnandet af landskontorets arkiv medelst handbår verkställt

flyttning af arkivalier, under detta arbete ansträngt sig mera, än

hans krafter och ålder tillåtit.

På grund af hvad sålunda anförts har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hemställt, att, ehuru Jansson icke uppnått de i nådiga

brefvet den 1 juni 1877 för rätt till pension å allmänna indragningsstaten

för civila ämbets- och tjänstemän samt betjänte föreskrifna 35

tjänstår, pension å allmänna indragningsstaten måtte beredas Jansson

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

55

med 600 kronor för år, motsvarande det belopp, hvartill lians lön med

ålderstillägg uppginge.

Efter härå erhållen nådig remiss har statskontoret den 5 januari

1906 inkommit med underdånigt utlåtande och därvid anfört, att, då af

hvad i ärendet förekommit syntes uppenbart, ej mindre att Jansson

för afl framtid vore oförmögen att sköta sin ifrågavarande befattning,

än äfven att lämplig vikarie för honom icke kunde för någon längre

tid erhållas mot åtnjutande af endast de med befattningen förenade

tjänstgöringspenningar, statskontoret funne fullgoda skäl föreligga för

tillstyrkande af nådig framställning till Riksdagen om pension för

Jansson; och har statskontoret hemställt, att, då enahanda pensionsbelopp,

som i detta fall föreslagits — motsvarande hvad Jansson, därest

han uppnått 35 tjänstår, varit berättigad att i pension å allmänna indragningsstaten

bekomma — blifvit på Eders Kungi. Maj:ts förslag af

Riksdagen vid flera tillfällen beviljadt för vaktmästare hos länsstyrelser,

den ifrågasatta pensionen måtte bestämmas till 600 kronor årligen.

Enligt hvad jag inhämtat, har Jansson uppburit aflöning såsom

extra ordinarie vaktmästare vid civildepartementets expedition för tiden

från antagningsdagen den 15 november 1862 till och med den 30 juni

1864. Huruvida eller i hvad mån Jansson utöfver nämnda tid haft

tjänstgöring vid civildepartementets expedition, har icke kunnat utrönas.»

Utskottet, som emot hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit icke

haft något att erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

18:o) Uti punkten 9 af denna liufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit, Ang. aäjunk

att för adjunkten vid pedagogien i Nora Per Richard Billmanson måtte å mansons JpV

allmänna indragningsstaten uppföras ett belopp af 3,500 kronor, att förande a

af honom årligen åtnjutas från och med månaden näst efter den, då ^frågning™

till följd af pedagogiens indragning hans tjänstgöring därstädes icke staten.

vidare påkallades. [9-]

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 har departementschefen beträffande denna framställning anfört

följande:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 18 maj 1904 i anledning af

Eders Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare

anmält, att Riksdagen medgifvit, att tvåklassiga pedagogien i Nora

Unge indragas, förordnade Eders Kung! Maj:t enligt nådigt beslut den

23 september 1904, att undervisningen i första klassen vid pedagogien

skulle upphöra med utgången af läsåret 1904—1905 samt att domkapitlet

i Västerås skulle, efter vederbörandes hörande, till Eders

Kung! Maj:t inkomma med förslag rörande undervisningens upprätthållande

vid pedagogien, i öfverensstämmelse med hvad nyss nämnts,

under läsåret 1905—1906 äfvensom med erforderliga upplysningar i

fråga om adjunkten Per Richard Billmansons skyldighet eller villighet

att underkasta sig förflyttning till annat läroverk och om de löneförmåner,

som kunde anses böra tillkomma honom, därest han försattes

på indragningsstat.

Efter det domkapitlet medelst skrifvelse den 11 januari 1905

fullgjort den erhållna nådiga befallningen, samt statskontoret, efter

nådig remiss, den 3 april 1905 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet,

i hvad det rörde Billmansons förflyttning till annat läroverk eller

uppförande på indragningsstat, blefvo genom Eders Kungl. Maj:ts beslut

den 9 juni 1905 bestämmelser fastställda i afseende å undervisningens

upprätthållande vid pedagogien under läsåret 1905 1906, hvar
jämte

Eders Kungl. Maj:t förklarade sig vilja framdeles meddela beslut

angående Billmansons ställning efter pedagogiens indragning. Sedan

härefter öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, på grund af nådig

remiss, den 4 november 1905 yttrat sig i ärendet, har slutligen Eders

Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 17 november 1905 förordnat,

att ifrågavarande pedagogi skall indragas med utgången af juni

månad 1906.

Efter denna redogörelse ber jag att få upptaga den fråga, som.

enligt hvad det föregående gifvit vid handen, ännu krafvel’ Eders Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet i detta ärende, nämligen frågan om adjunkten

Billmansons ställning efter pedagogiens indragning. Hvad handlingarna

i ärendet härutinnan hafva att närmare upplysa är följande.

Med anledning af det förständigande, som genom nådigt bref

den 23 september 1904 meddelades domkapitlet i Västerås i afseende

å Billmanson, anmodades denne af domkapitlet att afgifva yttrande.

Billmanson anförde därvid, att han ej önskade att vid pedagogiens

förestående fullständiga indragning öfverflyttas till annat läroverk.

Efter många års undervisningsarbete behöfde han hvila och vore dessutom

med många band fäst vid Nora samhälle. Han ansåge ej heller,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

57

att han, som numera vore en af de äldsta tjänstgörande lärarna inom

stiftet, vore skyldig att mot sin vilja underkasta sig transport. Hvad

anginge de löneförmåner, som borde tillkomma Billmanson vid öfverflyttning

på indragningsstat, ville Billmanson härom framdeles göra

underdånig ansökning, grundad på sina tjänstemeriter.

I sin underdåniga skrifvelse den 11 januari 1905 har domkapitlet

— under erinran att Billmanson tjänstgjorde såsom tillförordnad rektor

vid pedagogien, hvadan hans förflyttning eller försättande å indragningsstat

icke börda ifrågakomma förrän vid pedagogiens fullständiga

indragning —- anfört, att Billmanson, som vore född den 6 februari

1835 och utnämnd till ordinarie lärare vid Nora pedagogi år 1866

samt alltså vid utgången af år 1905 uppnått öfver 70 lefnadsår

och räknade minst 39 tjänstår, vid så hög ålder icke borde förflyttas

till annat läroverk, äfven om han mot sitt bestridande kunde

förpliktas därtill; och har domkapitlet fördenskull hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes, vid fullständig indragning af pedagogien, förklara

Billmanson berättigad till pension å allmänna indragningsstaten till

belopp, utgående efter enahanda grunder, som gällde för motsvarande

lärare vid de läroverk, där den nya lönestaten enligt nådiga kungörelsen

den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för

lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk vunnit tillämpning.

Innan statskontoret afgaf sitt utlåtande, lämnade statskontoret

Billmanson tillfälle att yttra sig öfver det af domkapitlet i afseende

å honom framställda, förut omförmälda förslag. Nämnda yttrande jämte

afskrift af Billmansons fullmakt och ett af eforus öfver Västerås stifts

allmänna läroverk den 27 mars 1905 utfärdadt intyg rörande Billmansons

tjänstgöring äro vidfogade statskontorets utlåtande.

Utöfver hvad Billmanson förut anfört innehöll hans förnyade yttrande

en förklaring, att han vore nöjd med domkapitlets förslag. Hvad

beträffade beloppet af den pension, han borde få uppbära å allmänna

indragningsstaten — yttrade Billmanson vidare — ville han hänvisa, såsom

på honom tillämpligt, till hvad, i enlighet med 1904 års Riksdags

beslut, innehölles i mom. F punkt c) af förutberörda nådiga kungörelse

den 27 augusti 1904, nämligen »att tillförordnad rektor, som fullgjort

de i fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkor

och i minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad

att i pension uppbära sin lön som rektor oafkortad.» Billmanson borde

Bih. till Eiksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

så mycket mer vara härtill berättigad, som lian vid slutet af läsåret

1905—1906, om lian då lefde, vore 71 år gammal och varit lärare i

statens tjänst i 41 läsår, med en tjänstgöring, som hela tiden varit

trägnare än den, som motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken

haft.

Nyssnämnda af eforus utfärdade intyg innehöll, att Billmanson

tjänstgjort såsom kollega vid Nora pedagogi sedan den 1 januari 1867

och sedermera af domkapitlet i Västerås förordnats att från den 31

augusti 1884 tillsvidare uppehålla rektorsbefattningen vid pedagogien,

samt att Billmanson från nämnda tider med nit och skicklighet uppehållit

sina befattningar och städse iakttagit en hedrande vandel.

För egen del anförde statskontoret: Enligt den för Billmanson

den 19 december 1866 utfärdade fullmakten vore han skyldig att jämlikt

nådiga brefvet den 22 november 1861 underkasta sig den förändrade

tjänstgöring, som framdeles kunde varda föreskrifven. Det sålunda

åberopade nådiga brefvet angående lönereglering för lärare vid

stadspedagogierna hade bland annat stadgat, att för att komma i åtnjutande

af den löneförhöjning, som under samma dag blifvit dåvarande

lärare vid pedagogierna beviljad, dessa lärare skulle vara skyldiga att

underkasta sig den förändrade tjänstgöring, som framdeles kunde vara

föreskrifven, livilket villkor borde intagas i fullmakten för de lärare,

som därefter utnämndes. Detta förbehåll kunde dock näppeligen anses

innebära, att Billmanson, som genom berörda fullmakt förordnats att

»vara kollega i matematik, latin och naturalhistoria vid Nora stads

pedagogi», skulle vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annat

läroverk. Men äfven om så vore händelsen, ansåge statskontoret i likhet

med domkapitlet det icke böra ifrågasättas, att Billmanson, som vid

pedagogiens i Nora fullständiga indragning, hvilken syntes komma att

äga rum efter utgången af läsåret 1905—1906, skulle hafva uppnått

en lefnadsålder af 71 år och en tjänstetid af mer än 40 år, då skulle

förflyttas till tjänstgöring vid läroverk å annan ort; utan statskontoret

funne rättvisa och billighet fordra, att Billmanson, hvilken såsom lärare

vid pedagogi icke ägde författningsenlig rätt till pension af statsmedel

vid afskedstagandet från adjunktstjänsten, men å andra sidan icke borde

kunna frånhändas de honom genom kollegafullmakten tillförsäkrade

löneförmåner å ordinarie stat, blefve vid pedagogiens fullständiga upphörande

med bibehållande af dessa löneförmåner Överflyttad å allmänna

indragningsstaten.

Lönen vid Billmansons tjänst utgjorde 1,500 kronor, och enligt

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

59

nådigt bref den 28 januari 1887 ägde Billmanson att åtnjuta ålderstillägg

till lönen med 2,000 kronor, hvadan Billmansons ordinarie

lön såsom adjunkt utgjorde sammanlagdt 3,500 kronor. I egenskap af

tillförordnad rektor vid Nora pedagogi uppbure Billmanson dels den å

stat uppförda rektorslönen, 2,500 kronor och, enligt bestämmelse i

nådiga brefvet den 26 augusti 1884, af sin adjunktslön 1,000 kronor,

dels ock på grund af nådigt bref den 27 augusti 1904 under år 1905

ett å extra stat såsom tillfällig löneförbättring anvisadt belopp af 1,500

kronor, hvilket sistnämnda belopp betraktades såsom tjänstgöringspenningar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ville statskontoret —

som i anledning af hvad Billmanson yttrat beträffande tillämplighet å

honom af bestämmelsen i mom. F punkt c) af förutnämnda kungörelse

den 27 augusti 1904 ansåge sig böra erinra, att den i nämnda kungörelse

innehållna löne- och pensionsreglering icke hade afseende å den

vid pedagogierna anställda lärarpersonal — hemställa, det Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för Billmanson å allmänna indragningsstaten

uppföra ett belopp, motsvarande hans lön å stat, 1,500

kronor, jämte därå intjänade ålderstillägg, 2,000 kronor, eller tillhopa

3,500 kronor, att af honom åtnjutas från och med månaden näst efter

den, då till följd af pedagogiens i Nora indragning hans tjänstgöring

därstädes icke vidare påkallades.

Denna statskontorets hemställan har biträdts af öfverstyrelsen,

som uti sitt afgifna utlåtande, under instämmande i hvad statskontoret

anfört, ytterligare betonat olämpligheten af att lärare, som med afseende

på lefnadsår hade uppnått nu stadgad pensionsålder eller 65

år, förflyttades till tjänstgöring vid annat allmänt läroverk, enär sådana

lärares kvarstående i tjänsten stode i rak strid mot den uppfattning,

som legat till grund för hithörande bestämmelser i senaste pensionsreglering

för lärarna vid de allmänna läroverken, och som förnämligast

ginge ut därpå, att bestämmandet af en högre pensionsålder än

65 år skulle vara undervisningsväsendet till skada.

Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det icke

böra ifrågasättas att förflytta Billmanson till tjänstgöring vid läroanstalt

å annan ort. På de af statskontoret anförda skäl bör därför

nådig framställning göras till Riksdagen om Billmansons försättande å

indragningsstat vid den tidpunkt, då pedagogiens i Nora verksamhet

upphör, med rätt för Billmanson att åtnjuta det af statskontoret föreslagna

belopp,;)

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. läroverksadjunleten

A. H. Hallbergs

uppförande

å

allmänna indragningsstaten.

[10.]

Med hänsyn till de omständigheter, som enligt statsrådsprotokollet

åberopats till stöd för framställningen, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

19:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 10, föreslagit,

att för adjunkten vid lägre allmänna läroverket i Sölvesborg

Adolf Ilenrik Hallberg måtte å allmänna indragningsstaten uppföras

ett belopp af 3,500 kronor, att af honom årligen åtnjutas från och

med månaden näst efter den, då till följd af läroverkets indragning

hans tjänstgöring därstädes icke vidare påkallades.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 18 maj 1904 i anledning af

Eders Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets

allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare

anmält, att Riksdagen medgifvit, att treklassiga allmänna läroverket i

Sölvesborg finge indragas, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt

beslut den 23 september 1904, att undervisningen i första klassen vid

läroverket skulle upphöra med utgången af läsåret 1904—1905 och

undervisningen i andra klassen med utgången af läsåret 1905—1906,

samt att af de läroverket tilldelade lärarkrafterna en då ledig ämneslärarbefattning

skulle indragas med utgången af juni månad 1905 och

aflöningen besparas statsverket, hvarjämte domkapitlet i Lund anbefalldes

att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande undervisningens

upprätthållande vid läroverket, i öfverensstämmelse med

hvad nyss nämnts, under läsåren 1905—1906 och 1906—1907 äfvensom

med erforderliga upplysningar i fråga om adjunkten vid läroverket

Adolf Henrik Hallbergs skyldighet eller villighet att underkasta sig

förflyttning till annat läroverk och om de löneförmåner, som kunde

anses tillkomma Hallberg, därest han försattes å indragningsstat.

Till åtlydnad häraf afgaf domkapitlet den 30 november 1904

underdånigt utlåtande, därvid tillika öfverlämnades infordrade yttranden

af Hallberg och tillförordnade rektorn vid ifrågavarande läroverk C.

L. Lohmander. Sedan häruppå statskontoret, på grund af nådig remiss,

den 10 mars 1905 yttrat sig i ärendet, i hvad det afsåg Hallbergs

förflyttning till annat läroverk eller uppförande på indragningsstat,

meddelade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 9 juni 1905

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

61

bestämmelser med afseende å uppehållande af undervisningen vid

läroverket under läsåren 1905—1906 och 1906—1907, och föreskrefs

därvid beträffande sistnämnda läsår, bland annat, att undervisningen

i läsämnena i den då återstående tredje klassen äfvensom rektors - göromålen skulle bestridas af innehafvaren af adjunktsbefattningen, hvarjämte

Eders Kungl. Maj:t förklarade sig vilja framdeles meddela beslut

angående Hallbergs ställning efter läroverkets indragning.

Efter det sedermera öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk

den 4 november 1905 i ärendet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,

förordnade Eders Kungl. Maj:t, enligt nådigt beslut den 17

november 1905, att lägre allmänna läroverket i Sölvesborg skulle indragas

med utgången af juni månad 1907.

Beträffande frågan om Hallbergs förflyttning till annat läroverk

eller uppförande å indragningsstat efter läroverkets indragning, hvilken

fråga ännu återstår att afgöra, har i ärendet förekommit följande.

Hallberg, som den 19 december 1877 blifvit utnämnd till kollega

vid ifrågakomna läroverk, och i hvilkens fullmakt icke finnes intagen

bestämmelse om skyldighet för honom att underkasta sig förflyttning

till annat läroverk, har förklarat sig icke vilja underkasta sig sådan

förflyttning samt anhållit, att, därest han försattes på indragningsstat,

få såsom löneförmåner uppbära sin nuvarande lön i femte lönegraden,

utgörande 8,500 kronor årligen.

Lohmander yttrar, att, då Hallbergs fullmakt å kollegatjänsten

vid Sölvesborgs allmänna läroverk endast ålade honom att »uti detta

sitt Embetes förvaltning sig till noga efterlefnad ställa etc.» men icke

innehölle något om den i nådiga cirkuläret den 29 december 1860

föreskrifna skyldigheten för yngsta kollegan vid tre- eller femklassiga

läroverk att vid behof inträda i tjänstgöring vid annat läroverk, det

icke torde kunna anses vara Hallbergs skyldighet att underkasta sig

en sådan förflyttning, samt att, därest Hallberg försattes å indragningsstat,

hans lön torde böra utgöras af den till honom nu utgående

adjunktslönen i femte lönegraden, uppgående till 3,500 kronor.

Till hvad Hallberg och Lohmander sålunda anfört tillägger domkapitlet,

att, äfven om Hallberg, oafsedt den omständigheten att i

den för honom utfärdade fullmakten å hans innehafvande befattning

icke funnes inryckt den i nådiga cirkuläret den 29 december 1860

föreskrifna skyldighet för yngsta kollegan vid tre- eller femklassiga

läroverk att vid behof inträda i tjänstgöring vid annat läroverk, finge

anses skyldig underkasta sig förflyttning, domkapitlet i allt fall icke

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

funne skäl tillstyrka vidtagande af sådan åtgärd. Erfarenheten hade

nämligen, yttrar domkapitlet vidare, tydligt visat, hurusom gamla

lärares förflyttningar till andra läroverk med dessas olikartade förhållanden

sällan blifvit till gagn för undervisningen, och då Hallberg

förklarat sig icke vara villig underkasta sig förflyttning, hemställde

domkapitlet, att Hallberg, som vore född den 6 mars 1846 och sedan

vårterminen 1872 tjänstgjort såsom lärare vid allmänt läroverk,

måtte försättas å indragningsstat och därvid varda bibehållen vid sin

nuvarande lön af 3,500 kronor årligen.

I sitt förut berörda underdåniga utlåtande har statskontoret anfört,

att Hallberg så mycket mindre torde vara skyldig underkasta sig den

enligt 1860 års cirkulär yngsta kollega åliggande förflyttning till annat

läroverk, som Hallberg icke kunde betraktas såsom »yngsta kollega»,

då af de två å stat uppförda kollegatjänsterna vid detta läroverk den

ena sedan flera år tillbaka stode vakant, och har statskontoret för den

skull hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

för adjunkten Hallberg å allmänna indragningsstaten uppföra ett belopp,

motsvarande hans lön å stat 1,500 kronor jämte därå intjänade ålderstillägg,

utgörande enligt nådiga brefvet den 22 januari 1898 2,000

kronor, eller tillhopa 3,500 kronor, att af honom åtnjutas från och

med månaden näst efter den, då till följd af läroverkets i Sölvesborg

beslutade indragning hans tjänstgöring vid nämnda läroverk icke

vidare påkallades.

Öfverstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande anfört, att då

öfverstyrelse!! ej funne Hallberg på grund af sin fullmakt vara skyldig

underkasta sig förflyttning till annat läroverk, öfverstyrelsen ansåge,

att Hallberg, som vore född år 1846 och utnämnts till sin kollegabefattning

år 1877, samt sålunda icke uppnått stadgad pensionsålder,

borde, på sätt förut i dylika fall ägt rum, i samband med läroverkets

indragning öfverflyttas på indragningsstat med bibehållande af honom

såsom ordinarie kollega tillförsäkrade aflöningsförmåner, samt att då

emellertid Eders Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 9 juni 1905

förordnat beträffande läsåret 1906—1907 vid allmänna läroverket i

Sölvesborg, att undervisningen i läsämnena i den då återstående tredje

klassen äfvensom rektorsgöromålen skulle bestridas af innehafvare!! af

adjunktsbefattningen, ville öfverstyrelsen, under förutsättning att Eders

Kungl. Maj:t komme att föreskrifva, att nämnda läroverk skulle efter

läsåret 1906—1907 fullständigt indragas, tillstyrka, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för Hallberg å allmänna indragningsstaten

uppföra ett belopp motsvarande hans lön å stat, 1,500

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

63

kronor, jämte därå invänta ålderstillägg, 2,000 kronor, eller tillhopa

3,500 kronor, att af honom åtnjutas från och med den 1 juli 1907.

Af hvad i ärendet sålunda förekommit synes mig med all tydlighet

framgå, att, äfven om adjunkten Hallberg skulle vara skyldig

att vid läroverkets i Sölvesborg indragning underkasta sig förflyttning

till annat läroverk, en sådan förflyttning icke är att förorda.»

På grund af de i statsrådsprotokollet omförmälda omständigheter

synes Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning böra bifallas, hvadan

utskottet hemställer,

att hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

20:o) Under förevarande hufvudtitel, punkt 11, har Kungl. Maj:t boverks

föreslagit, att för adjunkterna vid lägre allmänna läroverket i Söder- adjunkterna

köping Johan Malkolm Blomberg och Johan August Aurén samt tecknings- M- ^omjlärarinnan

vid samma läroverk Nanny Emerentia Sofia Beuterskiöld måtte å l.ff Aurens

allmänna indragningsstaten uppföras, för hvar och en af Blomberg och ,samt. techr

Aurén ett belopp af 3,500 kronor samt för Nanny Emerentia Sofia Zan^R1 s.

Reuterskiöld ett belopp af 300 kronor, att af vederbörande årligen Seuterskiöids

åtnjutas från och med månaden näst efter den, då till följd af läro- ZaMmärnia inverkets

successiva indragning deras tjänstgöring vid detsamma ej vidare dragningspåkallades.

staten.

I denna fråga har till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 15 december 1905 af departementschefen anförts följande:

»Med anledning däraf, att treklassiga allmänna läroverket i Söderköping

på grund af Riksdagens bifall till Eders Kungl. Maj:ts i ämnet

gjorda framställning skall indragas, förordnade Eders Kungl. Maj:t den

23 september 1904,

att undervisningen vid nämnda läroanstalt såsom allmänt läroverk

skulle upphöra i första klassen med utgången af läsåret 1904—1905

och i andra klassen med utgången af läsåret 1905—1906, samt

att domkapitlet i Linköping skulle, efter vederbörandes hörande,

till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande undervisningens

upprätthållande vid läroverket under läsåren 1905—1906 och 1906—

1907 äfvensom med erforderliga upplysningar i fråga om adjunkterna

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Johan Malkolm Blombergs och Johan August Auréns skyldighet eller

villighet att underkasta sig förflyttning till annat läroverk och om de

löneförmåner, som kunde anses höra tillkomma bemälda adjunkter och

teckningslärarinnan Nanny Emerentia Sofia Reuterskiöld, därest de försattes

å indragningsstat.

Sedan domkapitlet till åtlydnad af den sålunda gifna föreskriften

med eget underdånigt utlåtande den 5 april 1905 till Eders Kungl.

Maj:t öfverlämnat infordrade yttranden af läroverkets inspektor och

tillförordnade rektor, äfvensom af Blomberg, Aurén och Nanny Emerentia

Sofia Reuterskiöld, samt statskontoret den 8 juni 1905 afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande i ärendet, föreskref Eders Kungl. Maj:t den 30

juni 1905, att undervisningen under läsåret 1905—1906 skulle bestridas

af tillförordnade rektorn och den ena af adjunkterna äfvensom ordinarie

teckningslärarinnan och vikarierande gymnastik- och musiklärare samt

under läsåret 1906—1907 af tillförordnade rektorn och öfningslärare

som under läsåret 1905—1906, hvarjämte Eders Kungl. Maj:t beträffande

Blomberg och Aurén förordnade, att Blomberg skulle under läsåret

1905—1906 tjänstgöra vid läroverket i Söderköping, men att Aurén

skulle, med bibehållande af de aflöningsförmåner, som tillkomme honom

såsom adjunkt vid nämnda läroverk, hänvisas att från och med läsåret

1905—1906 tills vidare tjänstgöra vid annat allmänt läroverk, som af

öfverstyrelse!! för rikets allmänna läroverk bestämdes; och förklarade

Eders Kungl. Maj:t sig vilja framdeles meddela beslut angående Blombergs,

Auréns och Nanny Emerentia Sofia Reuterskiölds ställning, hvad

Blomberg anginge efter slutet af läsåret 1905—1906 och hvad Aurén

och Nanny Emerentia Sofia Reuterskiöld beträffade efter läroverkets

indragning.

I skrifvelse den 26 juli 1905 hemställde öfverstyrelsen, att, sedan

öfverstyrelse!! beviljat Blomberg på grund af styrkt sjukdom tjänstledighet

under läsåret 1905—1906, Eders Kungl. Maj:t täcktes förordna,

att Aurén skulle med bibehållande af de aflöningsförmåner, som tillkomme

honom såsom adjunkt vid läroverket i Söderköping, under

nämnda läsår tjänstgöra vid detta läroverk såsom vikarie för Blomberg;

och biföll Eders Kungl. Maj:t den 7 augusti 1905 denna framställning.

Sedan härefter öfverstyrelsen, på grund af nådig remiss, den 4

november 1905 afgifvit underdånigt utlåtande, förordnade Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt beslut den 17 november 1905, att lägre allmänna

läroverket i Söderköping skulle indragas med utgången af juni

månad 1907.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

65

Jag anhåller nu att få öfvergå till en redogörelse för hvad i

ärendet förekommit beträffande frågan om adjunkterna Blombergs och

Auréns samt teckningslärarinnan Reuterskiölds ställning efter läroverkets

indragning.

Uti omförmälda, af Blomberg, Aurén och Nanny Emerentia Sofia

Reuterskiöld afgifna yttranden anfördes:

af Blomberg: att enligt den för honom utfärdade fullmakten han

vore underkastad skyldighet att inträda i tjänstgöring vid annat läroverk

endast så länge han vore yngsta kollega vid läroverket i Söderköping,

men att Aurén vore senare befullmäktigad kollega därstädes

än Blomberg; att han vid slutet af läsåret 1905—1906 komme att

hafva uppnått en ålder af 69 lefnadsår, vid hvilken ålder förflyttning

till tjänstgöring vid annat läroverk icke borde ifrågakomma; samt

att Blomberg på grund häraf anhölle, att han med hänsyn till sin

ålder och långa tjänstgöringstid måtte blifva försatt på indragningsstat

med den ordinarie lönen i pension;

af Aurén: att han, som vore född år 1843, hade en sammanlagd

tjänstgöringstid vid allmänna läroverk af mer än 40 år samt dessutom

varit verksam såsom språkforskare och läroboksförfattare; att hans

framskridna ålder, långa tjänstetid och under arbete i skolans tjänst

ådraget sjukdomstillstånd medfört en nedsättning af hans krafter, så

att en verksamhet på en ny plats under de vid de allmänna läroverken

inträdande nya förhållandena icke rimligtvis kunde medföra åsyftadt

gagn; att hans fullmakt såsom kollega vid läroverket i Söderköping

visserligen innehölle bestämmelse om skyldighet för honom att underkasta

sig förflyttning till annat läroverk, därest sådant blefve föreskrifvet,

men att billighet och undervisningens bästa syntes kräfva, att

denna bestämmelse icke tillämpades på en lärare med så hög lefnadsoch

tjänstålder som Aurén; samt att han på grund häraf anhölle att,

när hans verksamhet vid läroverket i Söderköping på grund af läroverkets

indragning måste upphöra, blifva uppförd på indragningsstat,

under förutsättning att minskning i med tjänsten förenade löneförmåner

icke därigenom tillskyndades honom; samt

af Nanny Emerentia Sofia Reuterskiöld: att hon, som enligt sin

fullmakt icke vore underkastad förflyttning till annat läroverk, anhölle

att, då hennes tjänstgöring vid läroverket i Söderköping på grund af

läroverkets indragning vid slutet af vårterminen 1907 upphörde, med

bibehållande af nuvarande löneförmåner blifva Överflyttad på indragningsstat.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad läroverkets inspektor

i sitt utlåtande föreslagit hemställde domkapitlet i sitt förut omför - mälda utlåtande,

att Blomberg, som icke vore skyldig att underkasta sig förflyttning

till annat läroverk och, trots sin höga ålder af 69 år, såsom kvarstående

å gammal stat icke heller att afgå med pension enligt förutvarande

bestämmelser, måtte från och med den 1 juli 1905 försättas

å indragningsstat med bibehållande af sin nuvarande lön, 3,500 kronor;

att Aurén, ehuru han syntes vara skyldig att underkasta sig förflyttning

till annat läroverk, dock på grund af ålder och försvagad

hälsa måtte fritagas från denna skyldighet och tillåtas att fortfarande

under läsåret 1905—1906 tjänstgöra vid det läroverk, där han nu vore

anställd, samt därefter med afseende å sin långa och förtjänstfulla

verksamhet såsom lärare och vetenskapsman försättas å indragningsstat

från och med den 1 juli 1906 med enahanda lön, som af domkapitlet

föreslagits för Blomberg; samt

att teckningslärarinnan Pieuterskiöld måtte försättas å indragningsstat

från och med den 1 juli 1907 med bibehållande af sin nu

varande lön 300 kronor.

Vidkommande nu föreliggande fråga om Blombergs, Auréns och

Nanny Emerentia Sofia Reuterskiölds öfverflyttande på indragningsstat

erinrade statskontoret i sitt utlåtande den 8 juni 1905 därom, att

genom nådigt bref den 16 mars 1858 förordnats, att lärare vid elementarläroverken

skulle komma i åtnjutande af enahanda rättighet till

pension å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande författningar

tillkomme civila ämbets- och tjänstemän, och att i afseende å dessa

vore genom nådigt bref den 25 juni 1818 såsom villkor för erhållande

af pension föreskrifna en lefnadsålder af 70 år samt minst 30 års oafbruten

tjänstetid, hvilka villkor genom nådigt bref den 12 november

1823 ändrats därhän, att pension kunde erhållas vid uppnådda 65

lefnadsår, då efter vid pass 40 års tjänstgöring vederbörandes sjuklighet

eller försvagade hälsa genom laglig läkarattest styrktes. Vidare anförde

statskontoret: dessa bestämmelser, hvilka fortfarande gällde för

de lärare vid de allmänna läroverken, hvilka icke ingått på den nya

löne- och pensionsregleringen för dessa läroverk, eller på hvilka denna

eljest icke vore tillämplig, hade emellertid icke ansetts kunna tillämpas

på teckningslärarna, utan hade för sådana lärare pensioner å allmänna

indragningsstaten beviljats, först efter det Riksdagen i hvarje särskildt

fall därtill lämnat sitt medgifvande. Enligt hvad handlingarna utvisade,

vore Blomberg född den 10 maj 1837 och hade alltså nyligen upp
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

67

nått 68 års ålder samt räknade 38 tjänstår såsom ordinarie kollega.

Aurén, född den 4 februari 1843, vore 62 år gammal samt räknade

öfver 40 tjänstår, hvarjämte lian enligt bifogadt läkarbetyg under flera

år vårdats vid sanatorium för bröstsjukdom ocli lede, ehuru relativ

hälsa återvunnits, fortfarande af kraftnedsättning. Ingen af de lärare

vid allmänna läroverket i Söderköping, hvilkas öfverflyttning å indragningsstat

blifvit af domkapitlet föreslagen, hade således fullständigt uppfyllt

de för dem gällande villkoren för erhållande af pension å allmänna

indragningsstaten. Blomberg vore icke heller skyldig att underkasta

sig förflyttning till annat läroverk, och Aurén vore visserligen

skyldig att, så länge han vore yngsta kollega vid läroverket, inträda

i tjänstgöring vid annat läroverk, därest sådant blefve af Eders Kungl.

Maj:t föreskrift; men då han efter Blombergs afgång icke vidare

kunde sägas vara »yngsta» kollega, syntes icke heller han vid utgången

af läsåret 1905—1906 kunna mot sitt bestridande förflyttas till tjänstgöring

vid annat läroverk. Hvad beträffade teckningslärarinnan Reuterskiöld

vore hon, enligt hvad statskontoret inhämtat, född år 1848 och

uppnådde alltså år 1907 59 års ålder, hvarjämte hon, som den 5 januari

1870 konstituerats och förordnats till sin nuvarande befattning, alltså

vid utgången af läsåret 1906—1907 räknade 37 tjänstår. Icke heller

hon vore underkastad förflyttning till annat läroverk. Vid nu anförda

förhållanden syntes samtliga ifrågavarande lärare — hvillca på grund

af de för dem utfärdade fullmakter och förordnanden vore berättigade

att fortfarande uppbära sina aflöningsförmåner enligt stat — i sammanhang

med läroverkets indragning böra, på sätt tillförene i dylika fall

ägt ruin, öfverflyttas på indragningsstat med bibehållande af nuvarande

aflöning, utgörande för hvar och en af Blomberg och Aurén lön 1,500

kronor jämte ålderstillägg därå med 2,000 kronor enligt nådiga bref

den 27 januari 1888 och den 27 januari 1904 samt för Nanny Emerentia

Sofia Reuterskiöld arfvode 300 kronor.

Öfverstyrelsen har i sitt förut omförmälda underdåniga utlåtande

anfört, att det kunde ifrågasättas, att endera af Blomberg eller Aurén

skulle såsom ensam af staten aflönad ämneslärare och på samma gång

tillförordnad rektor bestrida undervisningen vid läroverket under läsåret

1906—1907, men att, då rektorsgöromålen, som på grund af läroverkets

ombildning till kommunal samskola torde vara ganska maktpåliggande,

icke lämpligen borde uppdragas åt en så gammal lärare, en sådan

anordning icke torde böra anlitas. Angående Auréns förflyttning till

annat läroverk vid ingången af läsåret 1906—1907 har öfverstyrelsen

framhållit, att Aurén vid nämnda tidpunkt komme att hafva uppnått

opaginerad Kontrollera mot PDF

■68

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

för

teonsistorievaktmästaren

T. Andersson.

en lefnadsålder af mer än 63 Va år, och att, ehuru en lärares pensionsålder

med afseende på lefnadsåren för närvarande vore bestämd till

uppnådda 65 år, olämpligheten att använda ålderstigna lärare framträdde

i ännu högre grad, när de skulle förflyttas till annat läroverk och där

sätta sig in i nya förhållanden. På grund häraf har öfverstyrelsen,

jämväl med hänsyn till Auréns synnerligen långa och väl vitsordade

tjänstgöring vid de allmänna läroverken och till hans af läkare vitsordade

försvagade hälsotillstånd samt oafsedt den frågan, huruvida han

kunde anses skyldig underkasta sig förflyttning, ansett sig icke kunna

tillstyrka hans förflyttning till annat läroverk. I öfrigt har öfverstyrelsen

instämt i hvad statskontoret i ärendet anfört.

Af hvad sålunda förekommit framgår, att Blomberg och teckningslärarinnan

Reuterskiöld icke äro skyldiga och ej heller villiga att låta

sig förflyttas till annat läroverk. Hvad Aurén beträffar synes det

mig ock otvifvelaktigt, att han, med afseende å sin ålder och svaga

hälsa, icke skäligen bör åläggas förflyttning till annat läroverk, där

hans tjänstgöring ej heller torde blifva af synnerligt gagn. Ifrågavarande

lärare böra därför förflyttas å indragningsstat, Blomberg och

Aurén efter utgången af läsåret 1905—1906 och teckningslärarinnan

Reuterskiöld vid läroverkets fullständiga indragning.»

Utskottet, som icke haft anledning till erinran mot hvad Kring!.

Maj:t i förevarande afseenden föreslagit, hemställer

att för nedannämnda vid lägre allmänna läroverket

i Söderköping anställda lärarpersonal må å allmänna

indragningsstaten uppföras följande belopp, att

af vederbörande årligen åtnjutas från och med månaden

näst efter den, då till följd af läroverkets successiva

indragning deras tjänstgöring vid detsamma ej vidare

påkallas, nämligen:

a) för adjunkten Johan Malkolm Blomberg ett

belopp af 3,500 kronor;

b) för adjunkten Johan August Aurén ett belopp

af 3,500 kronor, samt

c) för teckningslärarinnan Hanny Emerentia Sofia

Reuterskiöld ett belopp af 300 kronor.

21:o) Under denna hufvudtitel, punkten 12, har Kungl. Maj:t

iöreslagit, att vaktmästaren vid domkapitlet i Strängnäs Jonas Ander
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsxitskottets Utlåtande N:o 11.

69

son måtte från och med månaden näst efter den, hvari han blefve entledigad

från vaktmästarbefattningen, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 500 kronor

årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit domkapitlets i

Strängnäs skrifvelse till Kung! Maj:t den 23 augusti 1905, däri domkapitlet,

med öfverlämnande af en utaf vaktmästaren vid domkapitlet

Jonas Andersson gjord ansökning, anhållit om utverkande af pension

åt Andersson vid afskedstagandet; uti hvilket ärende statskontoret den

11 oktober 1905 till Kungl. Maj:t afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Andersson uti nyss berörda ansökning, med förmälan att han

ärnade begära afsked från sin tjänst från den 1 maj 1906, hos domkapitlet

anhållit, att domkapitlet ville göra underdånig framställning,

att pension vid afskedstagandet måtte varda honom beviljad; till stöd

för hvilken framställning sökanden anfört, att han, som enligt företedt

prästbetyg vore född den 2-6 september 1832, antagits till vaktmästare

vid domkapitlet den 8 mars 1876; att han enligt vederbörande läkares

intyg sedan flera år tillbaka lede af kronisk reumatism och svagt bröst,

hvilka åkommor tidvis hindrade honom att förrätta sin tjänst; samt

att han under sådana förhållanden skulle utan eu pension, någorlunda

motsvarande den lön han förut haft, sakna tillräckliga existensmedel;

äfvensom att, enligt af vederbörande konsistorienotarie styrkt uppgift,

med ifrågavarande vaktmästareänst varit förenad en aflöning af omkring

500 kronor, hvilken aflöning dock från och med år 1903 höjts till

omkring 760 kronor;

att domkapitlet i sin förenämnda skrifvelse anfört, att Andersson

med utmärkt punktlighet, trohet och nit skött sin tjänst; att af hans

aflöning 550 kronor utginge af statsmedel och omkring 210 kronor

af Strängnäs domkyrka; att af det i domkyrkans stat till understödstagare

anvisade beloppet, högst 200 kronor, för närvarande 187 kronor

vore för sitt ändamål disponerade; att domkyrkans tillgångar på

grund af blifvande restaurering komme att så starkt anlitas, att däraf

icke något kunde utgå såsom bidrag till pensioneringen; samt att domkapitlet

i anledning häraf ansåge sig äga skäl i underdånighet tillstyrka,

det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för beredande af pension af

statsmedel åt vaktmästaren Andersson efter beviljadt afsked ur tjänsten till

så stort belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma; samt

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

för extra

ordinarie

professorn

H. H. Hildebrandsson.

[13.]

att statskontoret i sitt uti ärendet afgifna utlåtande, under erinran

att af den utredning, som åtföljde Kungl. Maj:ts förslag till 1902 års

Riksdag angående lönereglering för tjänstemän och betjänte vid domkapitlens

expeditioner, inhämtades, att ifrågavarande vaktmästarsysslas

förening med annan tjänst icke vore möjlig samt tillfälle till extra

förtjänst synnerligen ringa, anfört, att statskontoret med afseende å

Anderssons höga ålder, långa tjänstetid och öfriga till stöd för framställningens

befogenhet förekomna omständigheter ansåge pension af

statsmedel böra honom beredas samt förty i underdånighet hemställde,

det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Andersson ett årligt pensionsbelopp af 500 kronor, att

under hans återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter

den, hvari han afginge från befattningen såsom vaktmästare hos domkapitlet

i Strängnäs.

Utskottet, som icke käft något att häremot erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

22:o) Kungl. Maj:t har under punkten 13 af denna hufvudtitel

föreslagit, att extra ordinarie professorn i meteorologi vid universitetet

i Uppsala Hugo Hildebrand Hildebrandsson måtte från och med månaden

näst efter den, i hvilken afsked från professorsbefattningen blefve honom

beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 4,300 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit en af bemälde

Hildebrandsson hos Kungl. Maj:t gjord ansökning, att Kungl. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande åt Hildebrandsson

af en årlig pension å 4,300 kronor vid afskedstagande!; öfver hvilken

ansökning ej mindre kanslern för rikets universitet, efter hörande af det

större akademiska konsistoriet i Uppsala, den 13 oktober 1905 sig

yttrat, än äfven statskontoret den 27 i samma månad afgifvit införd - radt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Hildebrandsson, som vore född den 19 augusti 1838 och således

uppnått eu ålder af 67 år, under åren 1865—1869 varit amanuens

vid fysiska institutionen vid Uppsala universitet, år 1866 förordnats

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

71

till docent i fysik vid universitetet och år 1874 till extra ordinarie

adjunkt ocli chef för astronomiska observatoriets meteorologiska afdelning

samt den 24 augusti 1878 utnämnts till extra ordinarie professor

i meteorologi och föreståndare för meteorologiska institutionen;

att kanslern, under framhållande att det begärda beloppet stode

i öfverensstämmelse med den allmänna regeln, att pension borde motsvara

den fasta lönen tillika med intjänade ålderstillägg, liksom det

större akademiska konsistoriet förordat den gjorda ansökningen; samt

att statskontoret uti sitt i ärendet till Kungl. Maj:t afgifna utlåtande

anfört, att, därest å de extra ordinarie professorerna varit tillämpliga

enahanda bestämmelser, som gällde för ordinarie professorers vid rikets

universitet rätt till pension å allmänna indragningsstaten, Hildebrandsson

såsom öfver 65 år gammal nu skulle varit berättigad till pension motsvarande

lönens belopp; att någon allmän bestämmelse om extra ordinarie

professorers rätt till pension å allmänna indragningsstaten emellertid

ännu icke kommit till stånd, utan fråga om extra ordinarie professors

pensionsrätt måste i hvarje särskildt fall underställas Riksdagens pröfning;

samt att statskontoret förty och med stöd af Riksdagens tid efter annan

fattade beslut om pensioner å allmänna indragningsstaten åt extra

ordinarie professorer, senast år 1904 åt extra ordinarie professorn

M. K. Löwegren, funne sig böra hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t

i proposition föreslå Riksdagen att för Hildebrandsson, hvilken enligt

den för extra ordinarie professorerna vid rikets universitet gällande

stat af den 27 maj 1898 åtnjöte, förutom tjänstgöringspenningar, lön

till belopp af 8,300 kronor jämte därå enligt bref den 27 januari

1899 beviljade ålderstillägg med 1,000 kronor, uppföra å allmänna

indragningsstaten en årlig pension till ett nämnda lön jämte ålderstillägg

motsvarande belopp af 4,300 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjänsten blefve honom

beviljadt.

Med förordande af Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

23:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 14, föreslagit,

att vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Uppsala Per Eriksson

måtte från och med månaden näst efter den, hvari afsked från

Ang. pension

för liblioteksvaktmästaren

P. Eriksson.

[14.]

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

vaktmästare ärtsten blefve honom beviljad t, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 700 kronor

årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit kanslerns för rikets

universitet skrifvelse till Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905, däri kanslern,

med öfverlämnande af en utaf bibliotekarien vid universitetet i Uppsala

L. Bygden till större akademiska konsistoriet därstädes ingifven skrift

samt konsistoriets i anledning däraf hos kanslern gjorda framställning,

anhållit om beredande af årlig pension åt vaktmästaren vid universitetsbiblioteket

Per Eriksson; öfver hvilken ansökning statskontoret

den 21 november 1905 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Eriksson vore född den 18 november 1831 och således uppnått

en ålder af 74 år;

att universitetsbibliotekarien i sin berörda skrifvelse anfört, att

Eriksson, som i juni 1872 tillträdt sin vaktmästartjänst vid universitetsbiblioteket,

allt sedan dess under sträfsamt arbete utan afbrott bestridt

densamma och följaktligen räknade en tjänsteålder af 33 år; att på

grund af Erikssons höga ålder svårigheter numera mötte för honom

att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, i följd hvaraf och då

universitetsbiblioteket med sin starka utveckling vore för sin tillbörliga

skötsel i behof af alla disponibla friska krafter, arbetsbördan nu folie

så mycket tyngre på de andra vid biblioteket anställda vaktmästarna;

att Eriksson allt sedan år 1901, då lönerna för universitetsvaktmästarna

höjdes, åtnjutit en lön af 700 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera

å 100 kronor, eller tillhopa 900 kronor, å hvilket belopp han ock

åtnjutit dyrtidstillägg; att med hänsyn till de sålunda åtnjutna löneförmånerna

en pension af 700 kronor måste anses skälig; och att universitetsbibliotekarien

på grund häraf anhölle, att konsistoriet ville för

Eriksson utverka pension till nämnda belopp;

att konsistoriet, med tillkännagifvande att universitetets drätselnämnd

förklarat, att universitetet icke kunde af egna medel bidraga

till bestridandet af kostnaderna för pensioneringen, hos kanslern förordat

universitetsbibliotekariens framställning;

att kanslern förklarat sig anse det begärda pensionsbeloppet, 700

kronor, ingalunda vara oskäligt; samt

att statskontoret i sitt utlåtande anfört, att, med hänsyn till

Erikssons höga lefnadsålder och långa tjänstetid, den sökta pensions
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

73

förmånen måste anses af billighet påkallad; och att statskontoret icke

hade något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet.

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats

finner utskottet väl pension böra vaktmästaren Eriksson beredas men

anser emellertid pensionsbeloppet icke böra sättas högre än hvad enligt

gällande bestämmelser eu ordinarie vaktmästare äger att i pension

högst uppbära, eller 600 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen på det sätt bifallas, att vaktmästaren

vid universitetsbiblioteket i Uppsala Per Eriksson må

från och med månaden näst efter den, hvari afsked

från vaktmästartjänsten varder honom beviljadt, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till belopp af 600 kronor årligen.

24:o) Under tionde hufvudtiteln, punkt 15, har Kungl. Maj:t uti An(J''^mon

statsverkspropositionen föreslagit, att vaktmästaren och portvakten vid vaktmästaren

högre lärarinneseminariet änkan Margareta Andersson, född Kilsdotter. °CMargareta''

måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken hon blefve ent- Andersson.

ledigad från sin anställning vid seminariet, under sin återstående lifstid

uppbära pension till belopp af 400 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit direktionens öfver

högre lärarinneseminariet skrifvelse den 19 maj 1905 med hemställan

om utverkande af pension för vaktmästaren och portvakten vid seminariet,

änkan Margareta Andersson, född Kilsdotter; i hvilket ärende statskontoret

den 14 juni 1905 afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att änkan Andersson vore född den 8 november 1839 och sålunda

uppnått en ålder af 66 år samt vore änka efter vaktmästaren och

portvakten vid seminariet Anders Andersson, hvilken år 1861 antagits

till denna befattning och sedermera i densamma kvarstått till sin död

år 1894;

Bih. till BiJcsd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att då alla de med tjänsten förenade göromål, till Indika hörde,

bland annat, ombesörjande af eldning och städning af seminariets lokaler

äfvensom utförande af åtskilliga budskickningar, icke kunnat skötas af

Andersson ensam, hans hustru under hela hans tjänstetid biträdt honom

i hans göromål, hvilka mellan makarna så fördelats, att hustrun hufvudsakligen

skött portvaktsysslan och städningen af lokalerna;

att änkan Andersson vid mannens död antagits till vaktmästare

och portvakt vid seminariet, dock utan skyldighet att ombesörja eldningen

af lokalerna;

att hon i aflöningsförmåner för denna tjänst åtnjutit, förutom

bostadslägenhet på två rum och kök med fri vedbrand och lyse,

aflöning med successivt växande belopp, för närvarande uppgående till

sammanlagdt 1,100 kronor;

att direktionen i sin ifrågavarande skrifvelse, med framhållande

af att det varit för en person omöjligt att samtidigt sköta alla de

sysslor vid seminariet, som ålegat aflidne vaktmästaren Andersson, samt

med vitsordande af att änkan Andersson under den tid af 44 år, hvarunder

hon arbetat i seminariets tjänst, med omtanke, nit och aldrig sviktande

trohet utfört sitt arbete, i hvithet afseende direktionen jämväl åberopat

tre särskilda af förutvarande rektorer vid seminariet för änkan Andersson

utfärdade tjänstebetyg, hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om beviljande af en årlig pension af 400

kronor åt änkan Andersson, att af henne uppbäras från och med månaden

näst efter den, då hon blefve entledigad från sin befattning vid

läroverket; samt

att statskontoret i sitt utlåtande, jämte meddelande att den för

seminariet genom Kungl. brefvet den 16 september 1870 fastställda

utgiftsstaten upptoge lön åt vaktmästaren 600 kronor, arfvode åt

portvakten 100 kronor, för städning vid seminarium och normalskolan

300 kronor, för eldning i värmeapparaten 300 kronor samt till

diverse utgifter 450 kronor, anfört, att de göromål vid seminariet, som

ålegat aflidne vaktmästaren Andersson, enligt hvad som framginge af

såväl direktionens därom lämnade uppgift som förberörda tjänstebetyg,

varit af den art och omfattning, att de icke kunnat af en person utföras;

att, enligt hvad af direktionen vitsordats, portvaktsysslan och

städningen af seminariets lokaler redan under mannens tjänstetid hufvudsakligen

ombesörjts af änkan Andersson; att, om ock denna fördelning

af arbetet mellan Andersson och hans hustru icke haft sin grund i

något direktionens uttryckliga beslut, och hustrun därför formellt taget

måste anses hafva utfört sitt arbete såsom biträde åt mannen, likväl

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

75

vid bedömande af frågan om pension åt änkan Andersson, synnerlig

betydelse borde tilläggas den omständighet, att hon redan innan hon

tillträdde sin nuvarande befattning under en tid af B3 år faktiskt utöfvat

en väsentlig del af de med denna förenade göromål; att då hon

nu uppnått 65 års ålder och under 44 års tid ägnat sitt arbete, som

erhållit mycket goda vitsord, åt seminariets tjänst, hon syntes skäligen

böra vid sin afgång från tjänsten komma i åtnjutande af pensionsförmåner;

och att statskontoret ej heller hade något att erinra beträffande

det föreslagna pensionsbeloppet, 400 kronor, hvilket motsvarade i seminariets

förberörda utgiftsstat upptagna arfvoden åt portvakten och för

ombesörjande af lokalernas städning eller således den kontanta ersättningen

för de göromål, som af änkan Andersson under hela hennes

arbetstid vid seminariet utförts.

Med hänsyn till hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats

finner sig utskottet böra biträda föreliggande förslag om pension åt

änkan Andersson, hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

25:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 16 under denna hufvudtitel

föreslagit, att städerskan vid folkskoleseminariet i Kalmar änkan Maria

Sofia Karlsson, född Sporsén, måtte från och med månaden näst efter

den, i hvilken hon blefve entledigad från sin omförmälda befattning,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

pension till belopp af 300 kronor årligen.

Enligt statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 har departementschefen nämnda dag anmält domkapitlets

i Kalmar skrifvelse den 11 oktober 1905, däri domkapitlet, med

anledning af en från rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar till domkapitlet

inkommen framställning, anhållit om utverkande af pension

för städerskan vid nämnda seminarium, änkan Maria Sofia Karlsson,

född Sporsén; i hvilket ärende statskontoret den 27 oktober 1905 afgifvit

infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att änkan Karlsson, som vore född den 14 april 1837 och således

uppnått en ålder af 68 år, under seminariets trettioåriga tillvaro oafbrutet

tjänstgjort såsom städerska därstädes;

Ang.

pension för

städerskan vid

folkskoleseminariet

i

Kalmar Maria

Sofia Karlsson.

[16.]

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension för

öfverläraren

vid tekniska

skolan i Stockholm

C. A.

Söderman.

[17.]

att rektor i ofvanberörda framställning dels vitsordat, att änkan

Karlsson i sin ifrågavarande befattning ådagalagt högst berömlig

trohet, nit och skicklighet jämte en oförtröttad, aldrig svikande villighet,

dels ock vidare anfört, att hennes arfvode för tjänsten, som

från början utgjort 200 kronor för år, sedermera successivt förhöjts,

så att detsamma numera från och med år 19ÖB utginge med 600 kronor

årligen, hvarjämte hon åtnjöte fri bostad och vedbrand; att hon, enligt

utfärdadt läkarbetyg på grund af kronisk ledgångsreumatism och ålder

hade mer och mer svårt att fullgöra sina tjänsteåligganden; samt att,

då hon således icke syntes kunna någon längre tid bibehållas vid sin

befattning och hvarken gjort några nämnvärda besparingar eller ägde

anhöriga, som kunde taga vård om henne, pensionen i fråga vore för

henne behöflig, för att hon skulle undgå att framdeles falla fattigvården

till last;

att domkapitlet på de af rektor angifna grunderna tillstyrkt framställning

till Riksdagen om beredande åt änkan Karlsson af en pension

å 300 kronor årligen, att af henne uppbäras från och med månaden

näst efter den, då hon kunde komma att lämna sin befattning vid

seminariet; samt

att statskontoret i sitt utlåtande, under åberopande af de till

stöd för framställningen anförda förhållandena, hemställt, det täcktes

Kungl. Maj:t i proposition föreslå Riksdagen medgifva, att änkan

Karlsson finge från och med månaden näst efter den, hvari hon

från nämnda befattning entledigades, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af 300 kronor

årligen.

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats anser

sig utskottet böra tillstyrka förevarande förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må vinna Riksdagens bifall.

26:o) Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under denna

hufvudtitel i punkten 17 föreslagit, att öfverläraren i figurmodellering

vid tekniska skolan i Stockholm Carl August Söderman måtte från och

med månaden näst efter den, i hvilken han afginge från öfverlärarbefattningen,

under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af

1,500 kronor årligen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

77

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 15 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit styrelsens för

tekniska skolan i Stockholm skrifvelse den 13 september 1905 med

framställning om utverkande af pension åt öfverläraren vid skolan Carl

August Söderman; i hvilket ärende statskontoret den 27 oktober 1905

afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att Söderman, som vore född den 26 augusti 1885 och alltså uppnått

eu ålder af 70 år, sedan den 28 oktober 1875 eller under mer

än 30 år, i egenskap af öfverlärare uti figurmodellering varit anställd

vid skolan, men enligt läkarbetyg nu lede af betydligt nedsatt synförmåga

och allmän nervsvaghet, i följd hvaraf han icke kunde sköta

sin tjänst;

att styrelsen i sin ofvanberörda skrifvelse, med vitsordande af

att Söderman i fullgörandet af sina åligganden vid skolan visat utmärkt

nit och framstående skicklighet, meddelat, att styrelsen, med hänsyn

därtill att Söderman af sina befattningar i skolan åtnjutit en inkomst

af tillhopa 2,200 kronor för år, ansåge den ifrågasatta pensionens belopp

skäligen kunna bestämmas till 1,500 kronor årligen; samt

att statskontoret uti sitt utlåtande anfört: att den genom nådiga

brefvet den 11 juli 1879 för tekniska skolan i Stockholm fastställda

staten för öfverlärare i figurmodellering upptoge aflöning med särskilda

belopp för undervisning i olika afdelningar af skolan, tillhopa

2,100 kronor; att, ehuru tekniska skolans ordinarie öfverlärare, hvilka

i enlighet med 35 § i skolans stadgar af styrelsen antoges medelst

förordnande, icke vore berättigade till pension, sådan förmån likväl vid

upprepade tillfällen blifvit öfverlärare vid skolan beviljad, senast genom

nådigt bref den 21 juni 1901, enligt hvilket öfverlärarna F. T. Liljeblad

och H. Nerpin tillerkänts pension till belopp af 2,000 kronor årligen

för dem hvardera; samt att statskontoret förty hemställde, det Kungl.

Maj:t täcktes i proposition föreslå Riksdagen att för Söderman uppföra

å allmänna indragningsstaten en årlig pension till det af styrelsen

föreslagna beloppet, 1,500 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, hvarunder han efter erhållet afsked frånträdde sin befattning

såsom öfverlärare vid skolan.

Med hänsyn till hvad sålunda i åberopade statsrådsprotokollet

anförts, finner sig utskottet böra förorda föreliggande förslag och hemställer

alltså,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

understöd, åt

äldre behöfvande

folkskollärare.

[18.]

Ang.

understöd åt

äldre behöfvande

småskollärare

med flera.

[19.]

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

27:o) I enlighet med hvad Kungl. Maj:t i punkten 18 under

tionde hufvudtiteln föreslagit, hemställer utskottet,

att för år 1907 må anvisas ett anslag å 4,900

kronor, att, enligt de närmare bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd

af högst 350 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskollärare,

hvilka oförvitligt skött sin tjänst, men

därifrån erhållit afsked före år 1867.

28:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under

denna hufvudtitel i punkten 19 föreslagit, får utskottet hemställa,

att för år 1907 må anvisas och till Kungl.

Maj:ts disposition ställas ett anslag af 18,000 kronor

för beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare

och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola

samt biträdande och extra ordinarie lärare och

lärarinnor vid folkskola, hvilka, efter att hafva i

minst femton års tid oförvitligen tjänstgjort, afgått

från tjänsten utan att erhålla understöd enligt Kungl.

reglementet den 22 juni 1892, samt under enahanda

villkor och bestämmelser i öfrigt, som beträffande

det för år 1906 uti förevarande afseende beviljade

anslag blifvit af Kiksdagen stadgade, nämligen:

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats

så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda

reglemente icke kunnat honom eller henne

beviljas, eller före utgången af år 1891;

att sådan från tjänsten afgången lärare eller

lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtifem

år;

att han eller hon styrkes befinna sig i behöfvande

omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må

meddelas, bestämmes till 100 kronor årligen; samt

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

79

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare

föreskrifter i ämnet, hvilka befinnas erforderliga.

29:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 20, föreslagit,

att förra renskrifvaren i ecklesiastikdepartementet Oskar Wilhelm

Helin måtte från och med månaden näst efter den, då hans anställning

såsom biträde å departementets folkskolebyrå upphörde, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

till 1,200 kronor förhöjd årlig pension.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1905 innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»I statsverkspropositionen till 1904 års Riksdag gjorde Eders

Kungl. Maj:t framställning därom, att renskrifvaren i ecklesiastikdepartementet

Oskar Wilhelm Helin måtte från och med månaden näst

efter den, då hans anställning därstädes såsom biträde å folkskolebyrån

eller såsom renskrifvare upphörde, under sin återstående lifstid uppbära

pension, uppgående, så länge Helin bibehölles vid sin anställning

såsom biträde å folkskolebyrån till 600 kronor, men, då han helt

och hållet entledigades från departementets tjänst, till 1,200 kronor

årligen.

I skrifvelse den 18 maj 1904 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens tionde hufvudtitel förklarade emellertid Riksdagen,

att Riksdagen, med hänsyn till hvad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t anfört,

funnit sig visserligen böra bevilja pension med 600 kronor åt Helin,

så länge han bibehölles vid sin anställning såsom biträde å ecklesiastikdepartementets

folkskolebyrå, men ansett någon pröfning af det belopp,

hvartill pensionen borde uppgå, efter det Helin helt och hållet entledigats

från departementets tjänst, ej då böra äga rum. Riksdagen

hade därför på det sätt bifallit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, att Helin finge från och med månaden näst efter den,

då hans anställning därstädes såsom renskrifvare upphörde, uppbära

pension till belopp af 600 kronor.

Helins anställning såsom renskrifvare i ecklesiastikdepartementet

upphörde med utgången af juni månad 1904. Sedan hans hälsotillstånd

alltmera försämrats, har han nu till sist blifvit urståndsatt att själf

uppehålla sin befattning såsom biträde å departementets folkskolebyrå.

I en till mig ställd skrift har Helin, under förmälan att han på

grund af sjukdom nödgades frånträda sin anställning såsom biträde å

Ang.

pension åt

renskrifvaren

O. W. Helin.

[20.]

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pensioner åt

lärarinnorna

M. F. E. G.

Langéen, B.

M. C. T ammelön

i född Bock,

och E. M.

Claes on.

[21.]

departementets folkskolebyrå från ocli med den 1 april 1906, anhållit

om utverkande af en höjning från och med berörda den 1 april af den

honom beviljade pensionen till det af Eders Kungi. Maj:t i framställningen

till 1904 års Riksdag föreslagna beloppet, 1,200 kronor årligen,

varande vid skriften fogadt intyg af legitimerad läkare af innehåll,

att Helin, som enligt uppgift lede af stundom påkommande svindelanfall,

beroende på af läkaren konstaterad arterioscleros, på grund däraf

vore oförmögen att längre sköta den befattning, han hittills innehaft.

Beträffande denna pensionsfråga anhåller jag att få åberopa hvad

till det vid omförmälda statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 31 december 1903 af dåvarande chefen för

ecklesiastikdepartementet anförts, och vill endast tillägga, att, enligt

hvad byråchefen å folkskolebyrån meddelat mig, Helin under sin fortsatta

tjänstgöring såsom biträde å nämnda byrå alltjämt ådagalagt

synnerligt nit och samvetsgrannhet.

Då Helin nu helt och hållet lämnar departementets tjänst, anser

äfven jag, att med hänsyn till hans synnerligen långa, gagnande och

väl vitsordade arbete en till 1,200 kronor förhöjd pension bör åt

honom utverkas.»

Med anledning af hvad sålunda i detta ärende förekommit, får

utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

30:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna

hufvudtitel, punkt 21, föreslagit, att biträdande lärarinnorna vid det

under musikaliska akademiens inseende ställda musikkonservatoriet

Maria Fredrika Elisabet Cecilia Langéen, Bertha Mathilda Carolina

Tammelin, född Bock, och Eugénie Martina Claéson måtte, en hvar från

och med månaden näst efter den, under hvilken hon frånträdde sin

befattning vid musikkonservatoriet, under sin återstående lifstid uppbära

årliga pensioner till belopp af 616 kronor för lärarinnan Langéen

samt 440 kronor för hvardera af lärarinnorna Tammelin och Claéson.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit musikaliska

akademiens skrifvelse den 28 september 1905, däri akademien

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

81

efter hörande af sin läroverksstyrelse, med öfverlämnande af särskilda

af biträdande lärarinnorna vid det under akadmiens inseende ställda

musikkonservatoriet Maria Fredrika Elisabet Cecilia Langéen, Bertha

Matbilda Carolina Tammelin, född Bock, och Eugénie Martina Claéson

till akademien ingifna ansökningar om utverkande af pensioner för

dem vid afskedstagande^ hemställt om vidtagande af åtgärder i sådant

syfte; i hvilket ärende statskontoret den 14 december 1905 afgifvit

infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att lärarinnan Langéen; som vore född den 17 augusti 1827 och

således uppnått en ålder af 78 år, alltsedan januari månad 1872 oafbrutet

tjänstgjort såsom lärarinna i italienska språket vid musikkonservatoriet

med en undervisningsskyldighet, som under de senaste

åren utgjort 7 timmar i veckan, samt härför uppburit en årlig ersättning

af 770 kronor, hvarförutom hon sedan många år utan någon ersättning

lämnat eleverna i regeln två timmars undervisning i veckan;

att lärarinnan Tammelin, som vore född den 21 december 1836

och således 69 år gammal, höstterminen 1879 anställts såsom lärarinna

i deklamation vid musikkonservatoriet och sedan dess oafbrutet bestridt

nämnda befattning, med en undervisningsskyldighet, som växlat

mellan 4 och 5 timmar samt under de senaste åren utgjort 5 timmar

i veckan, och därför åtnjutit en aflöning, som under de senare åren

uppgått till 550 kronor om året;

att lärarinnan Claéson, som vore född den 28 juli 1841 och således

uppnått 64 års ålder, varit från och med höstterminen 1860 till och

med vårterminen 1902 med oafbruten tjänstgöring anställd såsom

ackompanjatris vid solosånglektionerna å musikkonservatoriet samt

tillika alltifrån vårterminen 1882 likaledes oafbrutet tjänstgjort därstädes

såsom biträdande lärarinna i pianospelning, hvilken befattning

omfattat en undervisningsskyldighet, som växlat mellan 4 och 5 timmar

i veckan samt under de senaste åren utgjort 5 timmar i veckan, och

medfört en aflöning, som under de senaste åren utgått med 550 kronor

årligen, hvarförutom lärarinnan Claéson, som ända till år 1902 mot

särskild men ringa ersättning biträdt med ackompanjemang vid

examina, musikföredrag och offentliga uppvisningar, genom framstående

musikalisk begåfning och skicklighet varit i stånd att göra en

beaktansvärd insats i det offentliga musiklifvet i vårt land;

att samtliga ifrågavarande lärarinnor enligt läkares intyg på

grund af ålder och nedsatta krafter samt, hvad lärarinnan Tammelin

Bih. till Biksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

beträffade, jämväl nedsatt synförmåga inom kort torde vara nödsakade

lämna sina befattningar;

att musikaliska akademien uti sin berörda skrifvelse, med

förmälan att sökandena visserligen benämndes biträdande lärarinnor,

men att deras befattningar i själfva verket vore af en helt och hållet

själfständig karaktär, vidare meddelat, att lärarinnan Långben, såvidt

akademien kände, icke ägde några andra inkomster än dem, som härrörde

från hennes anställning vid konservatoriet, att de biträdande

lärarna vid konservatoriet förordnades af akademien för en termin i

sänder och således visserligen icke kunde sägas innehafva någon fast

anställning i statens tjänst, samt att de därför hvar för sig icke vore

uppförda på akademiens stat, i det att deras aflöning utginge dels från

ordinarie dels från extra statsanslag dels ock till en mindre del af

akademiens egna medel; hvarjämte akademien vidare anfört, att, då

ifrågavarande lärarinnor, hvilka städse med berömvärdt nit och utmärkt

skicklighet bestridt sina befattningar, under mycket lång tid

utan afbrott tjänstgjort vid statens musikaliska läroverk och nu måste

anses på grund af ålder och minskad arbetsförmåga vara så godt som

urståndsätta att vidare uppehålla sina befattningar, det syntes vara med

rättvisa och billighet öfverensstämmande, att staten, som så länge

tagit deras arbetskraft i anspråk, också, då denna vore förbrukad,

beredde dem något understöd på deras ålderdom; att sökandenas ålder

och tjänstgöringstid betydligt öfverstege den ålder af 60 år och det

antal af 20 tjänstår, som enligt kungi. brefvet den 10 juli 1884 erfordrades,

för att lärare vid musikkonservatoriet skulle äga att efter

afskedstagandet uppbära pension å allmänna indragningsstaten; att,

innan musiklärare vid de allmänna läroverken år 1904 erhållit pensionsrätt,

Riksdagen vid många tillfällen på förslag af Kungl. Maj:t beviljat

pensioner åt dylika lärare, hvilka i visst hänseende kunde anses

jämförliga med nu ifrågavarande kategori af lärare; samt att akademien.

under uttalande af den meningen, att pensionsbeloppet icke borde

för någon af sökandena sättas lägre än det belopp, hvarmed aflöningen

under de senaste åren utgått och för närvarande utginge, hemställde,

det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande

å allmänna indragningsstaten af årliga pensioner åt ifrågavarande tre

lärarinnor med minst 770 kronor till lärarinnan Långben samt minst

550 kronor till hvardera af lärarinnorna Tammelin och Claeson att

utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken hvar och en af

dem komme att entledigas från sin befattning vid musikkonservatoriet;

samt

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

83

att statskontoret i sitt uti ärendet afgifna utlåtande anfört, att

med hänsyn till den långa följd af år, hvarunder ifrågavarande lärarinnor

med goda vitsord undervisat vid musikkonservatoriet och då de

numera på grund af ålder och nedsatta krafter ansåges icke längre

kunna på ett tillfredsställande sätt gagna läroverket, statskontoret funne

sig visserligen höra förorda, att framställning hos Riksdagen gjordes

till utverkande af pensioner för bemälda lärarinnor, men att, enär för

hvar och en af dem anställningen vid konservatoriet med hänsyn till

de få undervisningstimmar i veckan, som af dem kräfts, och den till

följd däraf jämförelsevis obetydliga inkomst, som från befattningarna

vid konservatoriet tillflutit dem, icke kunde anses hafva utgjort en

hufvudsaklig del af deras verksamhet utan fastmer, hvad dem alla beträffade,

finge betraktas hafva haft egenskapen af bisyssla, statskontoret

ansåge pensionsbeloppen skäligen böra begränsas för hvar och en af

dem till 80 % af den årliga aflöningen under senare åren; samt att statskontoret

alltså hemställde, det täcktes Kungl. Maj:t till Riksdagen

aflåta proposition om uppförande å allmänna indragningsstaten af årliga

pensioner till belopp af 616 kronor för lärarinnan Langéen samt 440

kronor för hvardera af lärarinnorna Tammelin och Claéson, att utgå

från och med månaden näst efter den, under hvilken hvar och en af

dem entledigas från sin befattning vid musikkonservatoriet.

Utskottet, som, på grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats,

anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande förslag, hemställer:

a) att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts framställning

i fråga om pension till biträdande lärarinnan

vid det under musikaliska akademiens inseende ställda

musikkonservatoriet Maria Fredrika Elisabet Cecilia

Langéen;

b) att Kungl. Maj:ts förslag om pension åt biträdande

lärarinnan vid nämnda musikkonservatorium

Bertha Mathilda Carolina Tammelin, född Bock, må

vinna Riksdagens bifall; samt

c) att Kungl. Maj:ts framställning i fråga om

pension till biträdande lärarinnan vid samma musikkonservatorium

Eugénie Martina Claeson må af Riksdagen

bifallas.

31:o) Under punkt 22 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit, att Sofia Rosendahl måtte från och med månaden näst efter

Ang.

pension åt

kokerskan S.

Rosendahl.

[22.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den, hvari hon blefve entledigad från sin syssla såsom kokerska vid

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, under sin återstående

lifstid uppbära pension till belopp af 240 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit direktionens för

institutet och förskolan för blinda å Tomteboda skrifvelse den 30

oktober 1905 med framställning om utverkande af pension för kokerskan

vid institutet Sofia Rosendahl, i hvilket ärende statskontoret den 14

december 1905 afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att kokerskan Rosendahl, som vore född den 23 januari 1843, sedan

den 11 september 1890 varit anställd såsom kokerska vid institutet;

att hon enligt läkares intyg numera vore utarbetad och mindre

arbetsför samt med största sannolikhet inom den närmaste framtiden

blefve oförmögen att sköta sin tjänst;

att direktionen i sin berörda skrifvelse anfört, att kokerskan

Rosendahl under den tid, hon haft ansvaret för all matlagning i institutets

kök, visat den största punktlighet och noggrannhet samt

genom sin omtanke och förmåga att taga vara på allt gjort kosthållet

vid institutet jämförelsevis billigt; att de besparingar till belopp af

ungefär 1,000 kronor, kokerskan Rosendahl kunnat göra å sin lön,

snart skulle varda förtärda, därest hon, oförmögen som hon vore att

åtaga sig något nytt arbete, blefve hänvisad att lefva uteslutande på

sina besparingar; att det ej vore staten värdigt att låta henne lämna

institutets tjänst med utsikten att efter tre eller fyra år vara hänvisad

till fattigvården; att direktionen icke ägde medel om hand att bestrida

hennes underhåll, sedan hon lämnat institutet; att kokerskan

Rosendahl för närvarande åtnjöte i lön 300 kronor jämte husrum, kost,

värme, lyse och tvätt; samt att direktionen i underdånighet hemställde,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

att bevilja en årlig pension för kokerskan Rosendahl till ett 80 procent

af hennes kontanta aflöning motsvarande belopp af 240 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken hennes tjänst

vid institutet upphörde; samt

att statskontoret uti sitt i ärendet afgifna utlåtande, med erinran

att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts framställningar beviljat år

1898 en pension af 300 kronor åt kokerskan vid allmänna garnisonssjukhuset

i Stockholm Maria Nilsson och år 1905 en pension af 360

kronor åt kokerskan vid Kronprinsens husarregemente Josefina Katarina

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

85

Sjöbergh, yttrat, att statskontoret, med afseende å hvad af direktionen

till stöd för ifrågavarande framställning blifvit anfördt, ville tillstyrka

bifall till densamma.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende meddelats

anser sig utskottet böra tillstyrka föreliggande förslag och hemställer

alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

32:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 23, föreslagit,

att vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma anställda

föreståndaren och första läraren Carl Emanuel Heurgren, andra läraren.

Carl Herman Lindstedt, första lärarinnan Ester Ingrid Maria Braaten

och andra lärarinnan Emma Cecilia Ander son-Häckner måtte, enhvar af

dem från och med månaden näst efter den, hvari han eller hon frånträdde

sin befattning vid läroanstalten, under sin återstående lifstid

uppbära årliga pensioner till belopp af: 2,250 kronor för Heurgren,

1.500 kronor för Lindstedt och 900 kronor för hvardera af lärarinnorna

Braaten och Anderson-Häckner, med villkor dock beträffande enhvar

af nämnda fyra personer, att, därest pensionär framdeles skulle erhålla

anställning med aflöning af statsmedel eller vid någon af de med statsbidrag

understödda läroanstalterna för döfstumma, pensionen skulle för

den tid, sålunda vunnen anställning varade, minskas i den mån den

nya aflöningen tillhopa med pensionen öfversköte det nu till pensionären

utgående årsarfvodet.

Ang.

pensioner

för första

läraren C. E.

Heurgren,

andra läraren

G. H. Lindstedt,

första

lärarinnan

E. I. M.

Braaten

och andra

lärarinnan

E. G. Anderson-Häckner.

[23.]

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 22 december

1905 har departemenschefen i ämnet anfört följande:

»Med underdånig skrifvelse, som den 27 oktober 1905 inkommit

till ecklesiastikdepartementet, har direktionen öfver läroanstalten i Bollnäs

för öfveråriga döfstumma öfverlämnat och därvid till nådigt bifall

förordat särskilda till direktionen ingifna ansökningar, däruti, med

anledning af läroanstaltens nära förestående upphörande, vid densamma

anställda föreståndaren och första läraren Carl Emanuel Heurgren,

andra läraren Carl Herman Lindstedt, första lärarinnan Esther Ingrid

Maria Braaten och andra lärarinnan Emma Cecilia Anderson-Häckner hvar

för sig i underdånighet anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riks
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dagen aflåta framställning om beviljande af lifstidspension, att utgå från och

med månaden näst efter den, hvarunder vederbörande sökandes tjänstgöring

vid läroanstalten komme att upphöra, till årligt belopp af

2,250 kronor för Heurgren, 1,500 kronor för Lindstedt samt 900 kronor

för hvardera af lärarinnorna Braaten och Anderson-Häckner. Uti detta

ärende har statskontoret den 9 december 1905 afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtas:

beträffande Heurgren:

att han, som är född den 24 oktober 1852, efter ett par månaders

tjänstgöring vårterminen 1875 såsom vikarierande lärare vid högre

allmänna läroverket i Jönköping och efter att hafva under 3 f års tid

skött lärartjänst vid Skånes anstalt för döfstumma, den 1 januari 1881

tillträdt andra lärarbefattningen vid läroanstalten i Bollnäs och den

9 maj 1891 befordrats till föreståndare och första lärare för nämnda

läroanstalt; att hans arfvode i sistnämnda egenskap utgått och fortfarande

utgår efter 3,000 kronor för år räknadt, hvartill komma arfvedel!

af dels 300 kronor för religionsundervisning dels ock 200 kronor

för räkenskapsföring; och att det, enligt såväl Heurgrens egen som

ock direktionens uppfattning, ej torde blifva möjligt för Heurgren att

börja någon ny verksamhet, hvarigenom han efter anstaltens indragning

skulle kunna förvärfva sitt lifsuppehälle;

beträffande Lindstedt:

att han, som är född den 28 mars 1843 och själf är döfstum,

efter att hafva under åren 1863—1868 varit anställd såsom skrifvare

vid postkontoret i Norrtälje och därefter intill den 1 februari 1880

varit lärare vid allmänna institutet för döfstumma å Manilla, sistnämnda

dag blifvit anställd såsom underlärare vid läroanstalten i Bollnäs

och vid densamma befordrats, den 1 januari 1881 till tredje lärare

och den 1 juni 1891 till sin nuvarande anställning såsom andra lärare;

att han i sistnämnda egenskap åtnjuter ett arfvode af 2,000 kronor

för år räknadt; och att direktionen funnit det vara uppenbart, att

Lindstedt, sedan hans tjänstgöring vid förenämnda anstalt upphört,

icke kan påräkna att genom eget arbete erhålla någon nämnvärd förtjänst

till sitt uppehälle;

beträffande lärarinnan Braaten:

att hon, som är född den 8 mars 1868, blifvit, efter att hafva under

en half månad varit vikarierande lärarinna vid läroanstalten i Bollnäs,

den 1 september 1891 antagen till första lärarinna vid nämnda anstalt;

att hennes arfvode i sistnämnda egenskap utgör 1,800 kronor för år

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Statsutskottets Utlåtande N:o"*ll.

räknadt; att kon, enligt behörigt läkarintyg, under de senare åren

företett och alltjämt företer symtom af allmän kropps- och nervsvaghet;

och att direktionen såsom skäl för tillstyrkande af pension

åt henne anfört, att det funnes anledning antaga, att det trägna arbetet

vid anstalten varit orsaken till hennes nedsatta kroppskrafter och svaga

hälsotillstånd, äfvensom att hon genom att stanna i statens tjänst offrat

utsikten till anställning vid distriktens döfstumskolor vid den tid, då

sådan vida lättare än nu kunnat erhållas; samt

beträffande lärarinnan Anderson-Häckner:

att hon, som är född den 24 mars 1861, alltsedan den 15

oktober 1879 tjänstgjort vid statens läroanstalter för öfveråriga döfstumma

samt från och med den 1 juli 1897 innehaft sin nuvarande

befattning vid läroanstalten i Bollnäs; att hennes arfvode såsom andra

lärarinna utgör 1,200 kronor för år räknadt; att hon, enligt intyg af

vederbörande läkare, lider af lungtuberkulos, kronisk strupkatarr och

nedsatt hörselförmåga samt är oförmögen att, sedan hennes nuvarande

anställning upphört, försörja sig själf; och att direktionen, under förklarande

att ett mycket ansträngande arbete vid anstalten bidragit

att undergräfva hennes hälsa, meddelat, att hon under de senare åren

för sjukdom varit tjänstledig en tid af ett och ett hälft år samt därunder

själf måst aflöna sin vikarie.

Uti sin förutberörda underdåniga skrifvelse har direktionen vidare

anfört: Såväl lärarna som lärarinnorna i fråga hade ägnat sin tid åt

ett mycket speciellt fack, nämligen undervisning af öfveråriga döfstumma.

Detta gjorde, att de, äfven om ålder, hälsa och krafter eljest

tilläte det, icke så lätt skulle kunna börja någon ny verksamhet, icke

ens få befordran till lärarplatser vid de enligt lagen angående döfstumundervisningen

den 31 maj 1889 upprättade skolorna, vid h vil ka

lärometoderna vore andra än de vid öfveråriga döfstummas undervisning

använda, och hvarest på grund af döfstumfrekvensens minskning nya

lärarkrafter numera endast ytterst sällan beliöfdes. Samtliga hade

med synnerligt nit och skicklighet skött sina åligganden, och oaktadt

den i ekonomiskt hänseende ovissa ställning, hvari de befunnit sig —

anstalten hade ju när som helst kunnat nedläggas — hade de dock af

kärlek till sitt kall stannat kvar på sin post i stället för att, medan

ungdom och krafter ännu räckt till, i tid skaffa sig eu tryggare ställning.

Undervisningen af öfveråriga döfstumma vore synnerligen ansträngande.

På grund af elevernas olikhet i fråga om ålder, begåfning

och mottaglighet för undervisning hade hvarje klass måst delas i flera

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

skilda afdelningar, h vilket gjort, att lärares och lärarinnors tid ständigt

varit upptagen af arbetet, och att särskilt de senares kroppskrafter

tidigt förbrukats. Med undantag af 10 procents dyrtidstillägg, som

de åtnjutit under de senaste fem åren, både i deras löneförmåner aldrig

ingått några tillägg, vare sig ålderstillägg eller hyresersättning, ehuru

lefnadskostnaderna på platsen varit höga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då alltså samtliga

ifrågavarande lärare och lärarinnor antingen på grund af ålder eller

försvagad hälsa icke vore i stånd att för sin utkomst börja någon ny

verksamhet, och då Heurgren, Lindstedt och lärarinnan AndersonHäckner

hade en lång tjänstetid i statens tjänst, och lärarinnan Braaten,

äfven om hennes tjänstetid varit kortare, likväl under tjänstetiden

fått sitt hälsotillstånd betydligt försämradt, samt då dessa lärare och

lärarinnor icke vore berättigade att åtnjuta pension från döfstumlärarnas

pensionsanstalt, hvilken endast stode öppen för föreståndare,

lärare och lärarinnor vid skolor, som vore upprättade enligt lagen

angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889, ville direktionen

hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om proposition till Riksdagen

om beviljande af pensioner åt ifrågavarande lärare och lärarinnor,

att utgå från och med månaden näst efter den, då deras anställning

vid anstalten upphörde; och i betraktande af hvad direktionen anfört

och att lefnadskostnaderna nu vore mycket högre än de varit, då för

nära 28 år sedan lönerna till beloppet bestämdes, samt då slutligen

för personalen vid distriktens döfstumskolor pensionen kunde uppgå

för föreståndare till 2,400—3,000 kronor, för lärare till 1,200—1,500

kronor och för lärarinna till 900—1,200 kronor, ville direktionen tillstyrka

de underdåniga ansökningarna, äfven hvad anginge pensionsbeloppen.

Statskontoret har i sitt underdåniga utlåtande, jämte erinran

att de för uppehållande af undervisningen vid ifrågavarande läroanstalt

nödiga medlen årligen anvisats till utgående från åttonde hufvudtitelns

extra stat och under en följd af år utgjort 16,400 kronor, samt att,

enär anstalten förutsatts komma att indragas vid slutet af vårterminen

1906, för nämnda år anvisats för ändamålet endast 9,000 kronor,

anfört: Af handlingarna framginge, att af ifrågakomna personer föreståndaren

och första läraren Heurgren hade en tjänstålder af omkring

29 år, om, såsom i detta sammanhang syntes rättvist, i tjänståren

inräknades tiden för hans anställning vid Skånes läroanstalt för döfstumma,

andra läraren Lindstedt en tjänstålder af vid pass 40 år,

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

89

första lärarinnan Braaten en tjänstålder af mer än 14 år och andra

lärarinnan Anderson-Häckner en tjänstålder af 26 år. De föreslagna

pensionsbeloppen utgjordes af nu innehafvande kontanta aflöningsförmåner:

för Heurgren ungefär 64 procent, för Lindstedt och lärarinnan

Anderson-Häckner 75 procent och för lärarinnan Braaten 50 procent.

Åberopande besluten om beviljande af pension å allmänna indragningsstaten

vid 1899 års riksdag åt föreståndaren och förste läraren vid

läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma P. A. Borg och andre

läraren därstädes C. O. J. Carlström, vid 1901 års riksdag åt lärarinnan

vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma Elfrida Ernestina

Charlotta Franke och vid 1902 års riksdag åt föreståndaren och förste

läraren vid samma läroanstalt E. A. Zotterman och första lärarinnan

därstädes Emma Amanda Thim, ville statskontoret anföra, att statskontoret

med afseende å sökandenas tjänstålder, de goda vitsord de

för sin tjänstgöring erhållit, nu rådande dyra lefnadsomkostnader och

öfriga förekomna omständigheter, ansåge skälig anledning till nedsättning

i de af direktionen för dem föreslagna pensionsbeloppen icke

förefinnas, men hölle före, att vid pensionernas beviljande borde, såsom

i liknande fall förut skett, fästas det villkor att, därest pensionär

framdeles skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller

vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalterna för döfstumma,

pensionen skulle för den tid, sålunda vunnen anställning

varade, minskas i den mån, den nya aflöningen tillhopa med pensionen

öfversköte det nu till pensionären utgående årsarfvodet.

Med erinran att Eders Kungl. Maj:t enligt beslut den 27 oktober

1905 förordnat, att verksamheten vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga

döfstumma skall upphöra med slutet af vårterminen 1906, får jag

på grund af hvad i ärendet förekommit hemställa, det Eders Kungl. Maj:t

täcktes i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande därtill, att

vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma anställda föreståndaren

och förste läraren Carl Emanuel Heurgren, andre läraren

Carl Herman Lindstedt, första lärarinnan Esther Ingrid Maria Braaten

och andra lärarinnan Emma Cecilia Anderson-Häckner må, enhvar

af dem från och med månaden näst efter den, hvari han eller hon

frånträder sin befattning vid läroanstalten, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner till belopp af

2,250 kronor för Heurgren, 1,500 kronor för Lindstedt och 900 kronor

för hvardera af lärarinnorna Braaten och Anderson-Häckner, med

villkor dock beträffande enhvar af nämnda fyra personer att, därest

pensionär framdeles skulle erhålla anställning med aflöning af statsjBill.

till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

medel eller vid någon af de med statsbidrag understödda läroanstalterna

för döfstumma, pensionen skall för den tid, sålunda vunnen anställning

varar, minskas i den mån den nya aflöningen tillköpa med pensionen

öfverskjuter det nu till pensionären utgående årsarfvodet.»

Emot beredande af pension af statsmedel åt enhvar af ifrågavarande,

vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma anställda

lärare och lärarinnor har utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda

skäl icke haft något att erinra.

Beträffande beloppen af de för andre läraren Lindstedt och lärarinnan

Anderson—Häckner ifrågasatta pensionerna har utskottet, i

betraktande af Lindstedts långa tjänstetid af omkring 40 år äfvensom

den omständigheten att han själf vore döfstum samt med hänsyn därtill

att lärarinnan Anderson—Häckner på grund af sjukdom vore oförmögen

att, sedan hennes nuvarande anställning upphört, försörja sig

själf, ansett de af Kungl. Maj:t för dem föreslagna pensionsbeloppen,

nämligen 1,500 kronor för den förre och 900 kronor för den senare,

böra dem beviljas. Däremot har utskottet funnit pensionsbeloppen

böra nedsättas såväl för föreståndaren och förste läraren vid ifrågavarande

anstalt Heurgren som för lärarinnan Braaten, nämligen för

den förre till 2,000 kronor eller samma belopp, som 1902 års Riksdag

beviljade åt föreståndaren och första läraren vid läroanstalten i Vadstena

för öfveråriga döfstumma E. A. Zotterman, samt för den senare,

som endast under omkring 14 år utöfvat sitt lärarinnekall, till 700

kronor. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

må på det sätt bifallas, att enhvar af nedannämnda,

vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma

anställda personer må från och med månaden näst

efter den, hvari han eller hon frånträder sin befattning

vid läroanstalten, under sin återstående lifstid

uppbära årlig pension till följande belopp, nämligen,

a) föreståndaren och förste läraren

Carl Emanuel Heurgren............................ 2,000 kronor

b) andre läraren Carl Herman Lindstedt.

................................................................ 1,500 »

c) första lärarinnan Ester Ingrid

Maria Braaten................................................ 700 »

samt

d) andra lärarinnan Emma Cecilia

Anderson—Häckner .............................. 900 >

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

91

med villkor dock beträffande enhvar af de under

mom. a)—d) angifna personer att, därest pensionär

framdeles skulle erhålla anställning med aflöning af

statsmedel eller vid någon af de med statsbidrag understödda

läroanstalterna för döfstumma, pensionen skall

för den tid, sålunda vunnen anställning varar, minskas

i den mån den nja aflöningen tillhopa med pensionen

öfverskjuter det nu till pensionären utgående årsarfvodet.

33:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna Ang. pension

liufvudtitel, punkt 24, föreslagit, att vaktmästaren vid realskolan i vaktmästaren

Lidköping Johan Petter Bryngelsson måtte från och med månaden näst J.r.BryngeUefter

den, i hvilken han blefve entledigad från sin vaktmästarsyssla vid [oTi

nämnda läroverk, under sin återstående lifstid uppbära pension till L

belopp af 400 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 30 december

1905 inhämtas, att departementschefen då föredragit en af rektor vid

realskolan i Lidköping gjord framställning om beredande af pension

åt vaktmästaren vid nämnda läroverk Johan Petter Bryngelsson; i

hvithet ärende öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och statskontoret

afgifvit infordrade utlåtanden.

Af handlingarna i ämnet inhämtades,

att Bryngelsson vore född den 6 januari 1821 och således uppnått

en ålder af 85 år;

att rektor i sin förutberörda framställning, med förmälan att

Bryngelsson, som år 1882 antagits till vaktmästare, i följd af sin höga

ålder och de stegrade anspråk, som den nya läroverksstadgan ställde

på innehafvare!! af vaktmästarsysslan med afseende på de hygieniska

anordningarna inom läroverket, svårligen kunde utöfver läsåret 1905—

1906 vid sin befattning bibehållas och ej ens skulle kunnat tjänstgöra

så länge, därest han ej haft kraftigt bistånd af sin nu jämväl till hög

ålder komna hustru, anhållit, att, då Bryngelsson, som vore alldeles

medellös, icke borde lämnas utan allt understöd vid afskedet ur det

allmännas tjänst, där han under 23 år med största trohet och nit

verkat, eu mindre pension måtte honom beredas från och med år

1907, äfvensom, jämte meddelande att Bryngelssons aflöning uppgått

till 600 kronor för år, föreslagit, att pensionsbeloppet måtte bestämmas

till 450 kronor årligen;

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att öfverstyrelsen uti sitt, den 16 november 1905 afgifna utlåtande

anfört, att ehuru visserligen Bryngelsson innehaft sin vaktmästarsyssla

jämförelsevis kort tid, honom dock i betraktande af

hans höga ålder och med hänsyn därtill, att han vore alldeles

medellös, syntes böra beredas en mindre pension, men att då Bryngelsson

innehaft vaktmästarsyssla vid ett lägre allmänt läroverk och

under kortare tid än de vaktmästare vid högre allmänna läroverk,

åt hvilka Riksdagen hittills beviljat pension och hvilka samtliga tillerkänts

pension efter 500 kronor årligen, pensionsbeloppet för Bryngelsson

lämpligen borde bestämmas till 400 kronor; samt

att statskontoret i sitt berörda utlåtande, afgifvet den 14 december

1905, instämt i hvad öfverstyrelsen sålunda anfört.

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl anser

sig böra biträda förevarande förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må af Riksdagen bifallas.

Ang. pension

för öfverläraren

A. R■ Meijers

änka.

[25.]

34:o) Uti punkten 25 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit,

att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm Axel Rikard

Meijers änka, Maria Charlotta Meijer, född Strömberg, måtte från och

med maj månad 1905, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve,

uppbära pension till belopp af 350 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 30 december

1905 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Med underdånig skrifvelse den 28 oktober 1905 har styrelsen

för tekniska skolan i Stockholm till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat

en af öfverläraren vid nämnda skola Axel Rikard Meijers änka Maria

Charlotta Meijer, född Strömberg, gjord ansökning, däruti änkan

Meijer, under åberopande af ansökningen bifogade transsumt af den

efter hennes man hållna bouppteckningen och af ett utaf makarna

upprättadt inbördes testamente samt prästbevis, anhållit, att då hennes

man icke efterlämnat några tillgångar, hvaraf änkan Meijer kunde

hafva ens den nödtorftigaste bärgning, samt hon icke allenast saknade

alla inkomstmöjligheter utan ock hade en åldrig moder att försörja,

styrelsen måtte göra hemställan om någon pension åt henne.

Af handlingarna i ärendet inhämtas: att öfverläraren Meijer,

hvilken, född den 25 november 1842, aflidit den 20 april 1905, allt
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

93

ifrån höstterminen 1861 varit verksam såsom biträdande lärare i frikandsteckning

dels vid slöjdskolan i Stockholm och dels efter dess

ombildning vid tekniska skolan därstädes, hvarjämte han från den 11

oktober 1880 innehaft förordnande såsom öfverlärare i välskrifning

och textning; att han under år 1904 i löneförmåner åtnjutit såsom

biträdande lärare 1,085 kronor och såsom öfverlärare 300 kronor, eller

tillsammans 1,385 kronor, hvartill kommit dyrtidstillägg med 30 kronor;

att öfverläraren Meijer såsom stärbhusdelägare efterlämnat sin änka

och en afliden broders barn; att i boet förefnnnits en behållning

till belopp af 1,029 kronor 80 öre, som enligt det emellan makarna

Meijer upprättade, numera af öfriga sterbliusdelägare godkända testamentet,

odeladt tillfaller sökanden; äfvensom att sökanden är född den

14 juni 1842 och således uppnått en ålder af 63 år.

I sin berörda underdåniga skrifvelse har styrelsen för tekniska

skolan framhållit, att Meijer under den långa tid af 44 år, hvarunder

han tjänstgjort vid skolan, med stort nit och intresse fullgjort sina

åligganden, och att han därigenom på sin om ock anspråkslösare plats

otvifvelaktigt gagnat det tekniska yrkeslifvet ej blott i Stockholm utan

äfven inom hela landet. Med erinran att skolans lärare — i olikhet

med rikets öfriga lärare vid såväl de allmänna som de tekniska läroverken

— ännu icke ägde rätt till pension vare sig för egen del eller

för efterlefvande familj, har styrelsen vidare anfört, att vid sådant förhållande

och i synnerhet då, såsom i föreliggande fall, behofvet af

pension vore mycket stort, det syntes styrelsen ej vara billigt, att

skolans lärares efterlefvande skulle vara beröfvade den hjälp, som tillförsäkrats

andra tjänstemäns efterlefvande familjer; och har styrelsen

på grund däraf i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes åt sökanden utverka pension till ett enligt styrelsens mening

skäligt belopp af 350 kronor.

I infordradt underdånigt utlåtande den 14 december 1905 har

statskontoret anfört, att statskontoret, på grund af hvad i ärendet

förekommit och då öfverläraren Meijer icke haft möjlighet att genom

inbetalning i någon med statsmedel understödd pensionskassa tillförsäkra

sin efterlefvande maka något understöd, ansåge sig med stöd jämväl

däraf, att Riksdagen år 1885 på framställning af Eders Kungl. Maj:t

beviljat en pension af 400 kronor åt änkan efter öfverläraren vid tekniska

skolan i Stockholm August Pasch, böra tillstyrka aflåtande af

nådig proposition till Riksdagen om uppförande å allmänna indragningsstaten

af en pension för änkan Meijer till det af styrelsen före
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pensioner

för seminarier

aktmästaren

E.

G. Hedman

och''hans

hustru Elisabet

Hedman.

[26.]

slagna beloppet af 350 kronor att från och med maj månad 1905 utgå,

så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve.»

Utskottet, som anser sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må bifalla hvad Kungl. Maj:t i

förevarande afseende föreslagit.

35:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 26, föreslagit,

att vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Falun Erik Gustaf

Hedman och hans hustru, städerskan vid samma seminarium Elisabet

Hedman, född Hedberg, måtte hvardera från och med månaden näst

efter den, i hvilken han eller hon blefve entledigad från sin tjänst vid

seminariet, under sin återstående lifstid uppbära årliga pensioner till

belopp af 400 kronor för Hedman och 200 kronor för hans hustru.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 30 december

1905 innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Med särskilda underdåniga skrivelser den 27 september och den

8 november 1905 har domkapitlet i Västerås till Eders Kungl. Maj:t

öfverlämnat och därvid till bifall förordat af rektor vid folkskoleseminariet

i Falun den 25 september och den 30 oktober 1905 gjorda

framställningar om beredande af årligt ålderdomsunderstöd dels af 400

kronor åt vaktmästaren vid nämnda seminarium Erik Gustaf Hedman

och dels af 200 kronor åt dennes hustru, städerskan vid samma seminarium

Elisabet Hedman, född Hedberg.

Till stöd för sin framställning om ålderdomsunderstöd åt vaktmästaren

Hedman har rektor anfört: att Hedman, hvilken vore

född den 6 juni 1834 och alltså nu uppnått eu ålder af 71 år, allt

ifrån början af seminariets verksamhet, eller från och med höstterminen

1875, med samvetsgrannhet och plikttrohet utfört sina åligganden

i seminariets tjänst; att hans hustru Elisabet Hedman, född

den 11 augusti 1835, under hela denna tid såsom städerska af seminariets

lokaler varit sin man behjälplig med tillsynen af seminariebyggnaden

och seminarieträdgården; att under åren 1875—1882, då seminariet

varit inrymdt i hyrd lokal, Hedman icke haft egentlig anställning såsom

vaktmästare men utfört de åligganden, som under dåvarande omständigheter

kunnat kräfvas, såsom huggning och sågning af ved m. m.,

hvarjämte hans hustru från första början ombesörjt lokalernas städning;

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 95

att, när seminariet vid början af höstterminen 1882 inflyttat i egen

lokal, Hedman erhållit anställning såsom vaktmästare med en lön af,

förutom bostad, vedbrand och lyse, i ett för allt 900 kronor för år’

häraf 600 kronor för egen räkning och 300 kronor för hustruns; att

då emellertid Hedmans krafter de senare åren varit i märkbart aftagande,

det arbete, som af honom fordrats, inskränkts till det nödvändigaste;

att han därför uppburit i lön 400 kronor för år och dessutom

för hustruns arbete med städning och dylikt 300 kronor, eller sammanlagdt

700 kronor för år; samt att, då Hedman och hans hustru slitit

ut sina krafter i seminariets tjänst och nu vid öfver 70 års ålder icke

längre kunde pa fullt tillfredsställande sätt tjänstgöra och vore ur stånd

att på annat sätt förvärfva sitt uppehälle, rättvisa och billighet syntes

kräfva, att något understöd lämnades dem på ålderdomen, hvilket

understöd icke rimligtvis borde understiga 400 kronor för år.

Vid domkapitlets skrifvelse fanns jämväl fogadt yttrande af

seminariets inspektor, däri denne, med vitsordande af att Hedman genom

nit och trohet i arbetet på allt sätt gjort sig förtjänt af ålderdomsunderstöd,

uttalat sin anslutning till den af rektorn i ämnet gjorda

framställning.

Statskontoret har i infordradt underdånigt utlåtande den 11 oktober

1905, under åberopande af de till stöd för framställningen anförda

förhållanden, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att bevilja Hedman å allmänna indragningsstaten en årlig pension af

400 kronor. I

I sin sedermera gjorda framställning angående ålderdomsunderstöd

åt hustru Hedman har rektor anfört: Hustru Hedman, som vore född

den 11 augusti 1835, hade alltsedan seminariets början höstterminen

1S75 alltså vid detta läsårs slut tillsammans 31 år — varit anställd

såsom städerska vid Falu folkskoleseminarium mot en årlig aflöning af

300 kronor. Med plikttrohet, punktlighet, noggrannhet och nit hade

hon år efter år skött sitt ihållande och tröttande arbete. Tilltagande

ålderdomsskröplighet äfvensom åderbråck å benen, gjorde henne numera

oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta denna befattning. Det

syntes då, som om staten här borde träda emellan för att bereda en trogen

tjänare något understöd på ålderdomen. Visserligen kunde det sägas, att,

om mannen finge det begärda understödet af 400 kronor om året, detta

också skulle komma hustrun till godo. Men då hans krafter de senare åren

i synnerlig grad aftagit, vore det ingalunda otänkbart, att hustru Hedman

genom mannens frånfälle kunde snart nog beröfvas den hjälp, som genom

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ett sådant understöd eljest skulle komma äfven henne tilldel; och hon

hade faktiskt likaväl som mannen varit anställd i statens tjänst och

i denna tjänst slitit ut sina krafter.

Vid denna framställning funnos fogade två läkarintyg, utvisande,

det ena att vaktmästaren Hedman, på grund af genom åldern försvagade

krafter, icke kunde anses i stånd att på ett tillfredsställande sätt

vidare sköta sin befattning, samt att han af samma orsak icke heller

ägde förmåga att genom annat arbete förvärfva hvad han till sitt

uppehälle behöfde, och det andra att hustru Hedman numera dels på

grund af genom åldern nedsatta krafter i allmänhet, dels på grund af

åderbråck å benen, hvaraf på sista tiden stundom uppstått sår, icke

kunde anses äga förmåga att på ett tillfredsställande sätt sköta de

åligganden, hon hittills haft om händer, samt icke heller vore i stånd

till att genom arbete på annat sätt förvärfva hvad hon till lifvets

uppehälle behöfde.

Statskontoret, som anbefallts att afgifva yttrande jämväl angående

denna framställning, har i underdånigt utlåtande den 14 december 1905,

under erinran att statskontoret förut förordat bifall till rektors hemställan

om pension för mannen Hedman, vidare anfört, att, enär i sistnämnda

framställning redan tagits hänsyn till det arbete, hustru Hedman

— egentligen såsom mannens biträde vid bestridande af vaktmästargöromålen

— utfört i seminariets tjänst, samt detta arbete alltså

icke borde under mannens lifstid föranleda till beredande af särskild

pension för hustru Hedman, och det icke heller syntes lämpligt att

nu till pröfning upptaga frågan om hvad som skäligen borde tilläggas

hustru Hedman i understöd, om och när hon genom mannens frånfälle

kunde blifva beröfvad existensmedel, statskontoret icke funne sig kunna

förorda den sålunda gjorda framställningen.

Vid öfvervägande af hvad i ärendet sålunda förekommit och i

betraktande däraf, att såväl mannen Hedman som hans hustru varit

anställda i seminariets tjänst, finner jag båda makarna nu böra af statsmedel

beredas någon pensionsförmån. Beträffande beloppet af den

pension, som bör tillkomma vaktmästaren Hedman, anser jag, att, med

hänsyn till de aflöningsförmåner, han åtnjutit för det af honom själf

verkställda arbetet vid seminariet, och i jämförelse med hvad som

plägat tillerkännas andra statstjänare i hans ställning, pensionsbeloppet

bör för honom bestämmas till det i rektors framställning föreslagna

beloppet 400 kronor. Pensionsbeloppet för hustru Hedman torde skä
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

97

ligen, och jämväl med afseende å hvad i liknande fall brukat beviljas,

böra fastställas till 200 kronor.»

Med hänsyn till hvad sålunda till åberopade statsrådsprotokollet

meddelats har utskottet funnit pension böra beredas vaktmästaren

Hedman med det af Kungl. Maj:t föreslagna beloppet 400 kronor.

Hvad däremot beträffar Kungl. Maj:ts framställning om beredande

af särskild pension åt vaktmästaren Hedmans hustru Elisabet Hedman

har utskottet på de skäl, som af statskontoret ifråga härom anförts,

ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till denna framställning.

Utskottet får alltså hemställa,

a) att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts framställning

i fråga om pension åt vaktmästaren vid folkskoleseminariet

i Falun Erik Gustaf Hedman; samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag om pension åt vaktmästaren

Hedmans hustru, städerskan vid samma seminarium

Elisabet Hedman, född Hedberg, icke må af

Riksdagen bifallas.

36:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 27, föreslagit

Riksdagen medgifva, att, därest professorn Alfred Gabriel Nålborst

före början af år 1907 inginge på de bestämmelser, som skulle gälla

för åtnjutande af löneförmåner enligt det af Kungl. Maj:t gillade förslaget

till lönereglering för intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum,

dels den åt honom på allmänna indragningsstaten anvisade personliga

lönen finge från början af år 1907 uppbäras med 5,000 kronor fast lön,

inberäknadt ålderstillägg, och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, att

utgå enligt samma bestämmelser, som komme att gälla för riksmuseets

intendenter i allmänhet, med skyldighet för Nålborst att under vetenskapsakademiens

inseende vårda vissa delar af riksmuseets samlingar på sätt

i Kungl. brefvet den 10 juli 1884 angifvits samt att ställa sig till efterrättelse

den instruktion, akademien för honom redan utfärdat eller komme

att utfärda, dels ock till ersättning åt vikarie för Nathorst måtte från

allmänna indragningsstaten årligen från och med år 1907 utgå 250 kronor. I

I detta ämne har departementschefen till statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 13 januari 1906 anfört följande:

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 11 Häft.

XJt skott ds

yttrande.

Ang. löneförhöjning

åt professorn

A. G.

Nathorst.

[27.]

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

»I öfverensstämmelse med Eders Kungl. Maj:ts förslag medgaf

1884 års Riksdag, att på allmänna indragniugsstaten finge anvisas en

personlig lön åt filosofie doktorn Alfred Gabriel Nathorst, att af honom

under hans återstående lifstid eller till dess han kunde varda befordrad

till annan statens tjänst, uppbäras till samma belopp, som utginge till

det under vetenskapsakademiens inseende ställda naturhistoriska riksmuseets

ordinarie intendenter, nämligen 4,000 kronor fast lön, 1,000

kronor tjänstgöringspenuingar och två ålderstillägg, hvardera å 500

kronor, att utgå enligt de i nådiga brefvet den 12 maj 1876 meddelade

bestämmelserna rörande aflöningen för öfriga intendenter vid nämnda riksmuseum,

med skyldighet för Nathorst att under vetenskapsakademiens

inseende vårda vissa delar af riksmuseets botaniska och paleontologiska

samlingar, hufvudsakligen efter den fördelningsgrund, som i akademiens

skrifvelse den 14 september 1881 vore antydd, och som akademien för

öfrigt kunde efter sig företeende omständigheter finna skäl närmare bestämma,

samt att ställa sig till efterrättelse den instruktion, som vetenskapsakademien

skulle äga att för honom utfärda.

Efter det härom den 10 juli 1884 aflåtits nådigt bref till vetenskapsakademien,

har på grund däraf professor Nathorst alltsedan år 1884

varit anställd såsom intendent vid naturhistoriska riksmuseet, där han

förestår afdelningen för arkegoniater och fossila växter, och uppgå hans

löneförmåner numera, inberäknadt två ålderstillägg, till 6,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:t har förut denna dag bifallit min vid anmälan

af åttonde hufvudtitelns anslagsbehof gjorda hemställan om framläggande

för Riksdagen af förslag till lönereglering för de å naturhistoriska riksmuseets

stat upptagna intendenterna. Enligt detta förslag skulle deras

nu till 1,000 kronor om året uppgående tjänstgöringspenuingar höjas

till sitt dubbla belopp och ålderstilläggen hänföras till lönen. Motsvarande

förmåner böra komma professor Nathorst till del, om han ingår

på de bestämmelser, som enligt samma förslag skulle gälla för åtnjutande

af de nya löneförmånerna.«

Under hänvisning till den utredning, som lämnats vid behandlingen

af frågan om lönereglering för intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum,

hemställde departementschefen, att ifrågavarande framställning

måtte göras hos Riksdagen.

Under erinran att Riksdagen bifallit hvad statsutskottet under

punkten 35:o) af dess utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna

under riksstatens åttonde hufvudtitel, hemställt i fråga om förändringar

i aflöningsstaten för naturhistoriska riksmuseum, på grund hvaraf de i

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

99

samma stat upptagna intendenterna tillerkänts tjänstgöringspenningar

till belopp af 2,000 kronor årligen samt dem tillkommande ålderstillägg

hänförts till lönen, får utskottet, som i likhet med Kungl. Maj:t anser,

att enahanda förmåner böra professorn Nathorst beredas, hemställa,

att Kungl. Majts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

37:o) Uti en till Riksdagen den 9 mars 1906 afbiten proposition (n:o

97) har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva, att

vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Vänersborg Anders Gustaf

Johansson finge från och med månaden näst efter den, i hvilken han

blefve entledigad från sin vaktmästarsyssla, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af 500 kronor

årligen.

Departementschefen har till förenämnda statsrådsprotokoll i ämnet

anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 1 februari 1906 har öfverstyrelsen för

rikets allmänna läroverk, med öfverlämnande af en utaf vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Vänersborg Anders Gustaf Johansson

till läroverkets rektor N. Lindskog ingifven skrift samt rektors i anledning

däraf hos öfverstyrelsen gjorda framställning äfvensom öfriga handlingar

i ärendet, anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition

om beviljande åt Johansson af pension å allmänna indragningsstaten.

Af handlingarna i ärendet inhämtas:

att Johansson är född den 5 december 1840 och således uppnått

en ålder af 65 år;

att, enligt hvad rektor i sin förutberörda framställning upplyst,

Johansson varit anställd såsom vaktmästare vid läroverket alltsedan

den 1 oktober 1876;

att enligt två i ärendet ingifna tjänstgöringsbetyg, utfärdade det

ena af rektor Lindskog och det andra af dennes företrädare i rektorstjänsten,

Johansson med utmärkt nit, ordning och punktlighet fullgjort

sina tjänståligganden och fört eu hedrande vandel samt härigenom tillvunnit

sig rektors och lärarnas aktning och välvilja, hvarjämte läroverkskollegiet

i anledning af Johanssons ansökan om pension vid samman
-

Ang. pension

för läroverksvaktmästaren

A. G. Johansson.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension

för chefen för

Sveriges geologiska

undersökning

A. E.

TÖrnebohm.

[28.]

träde den 18 december 1905 uttalat sin synnerligen stora belåtenhet

öfver det utmärkta sätt, hvarpå Johansson fullgjort sina åligganden;

att Johansson, enligt ett den 7 december 1905 för honom utfärdadt

läkarbetyg, på grund af framskriden ålder, kronisk lungkatarr och andtäppa,

endast med stor svårighet numera kan sköta sin tjänst;

att rektor i sin förutnämnda framställning, under åberopande af

omförmälda läkarbetyg och tjänstgöringsbetyg samt med förmälan att

läroverkskollegiet år 1901 åt Johansson utverkat Patriotiska sällskapets

mindre medalj i guld, och att Johansson sedan längre tid tillbaka åtnjutit

en årlig lön af 750 kronor jämte fri bostad och vedbrand, hemställt, att

öfverstyrelsen måtte utverka en årlig pension af 750 kronor åt Johansson

vid afskedstagande från vaktmästartjänsten;

att öfverstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse anfört, att då Riksdagen

vid olika tillfällen på nådig framställning beviljat pension åt vaktmästare

vid allmänna läroverk, jämväl i detta fall framställning till

Riksdagen om beviljande af pension sjmtes böra ske, särskildt med hänsyn

till Johanssons mångåriga och väl vitsordade skötande af vaktmästarsysslan

samt till innehållet i det vid rektors skrifvelse fogade läkarintyget,

men att, då samtliga de vaktmästare vid högre allmänna läroverk,

åt hvilka Riksdagen hittills beviljat pension, tillerkänts sådan med

500 kronor årligen, öfverstyrelsen ansåge den åt Johansson ifrågasatta

pensionen böra bestämmas till enahanda belopp, på grund hvaraf

öfverstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

nådig proposition, att Johansson måtte från och med månaden näst

efter den, hvari afsked blifvit honom beviljadt, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension af 500 kronor

årligen; samt

att statskontoret, som den 26 februari 1906 afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande, biträdt öfverstyrelsens i ämnet gjorda hemställan.

»

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

38:o) Kungl. Maj:t har uti punkten 28 af denna hufvudtitel föreslagit,

att chefen för Sveriges geologiska undersökning, professorn Alfred

Elis Törnebohm, måtte, under förutsättning att han frånträdde den rätt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

101

till pension, som möjligen skulle tillkomma honom i egenskap af lektor

vid tekniska högskolan, från och med månaden näst efter den, hvarunder

han afginge från sin befattning såsom chef för Sveriges geologiska

undersökning och, om han då ännu vid lekt or stjänsten kvarstode, från

sistnämnda tjänst, under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension

af 5,000 kronor.

Beträffande denna framställning har till statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden den 22 december 1905 departementschefen anfört

följande:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 3 april detta

år har chefen för Sveriges geologiska undersökning, professorn Alfred

Elis Törnebohm, med förmälan att han, som under därpåföljde oktober

månad komme att ingå i sitt sextiåttonde år, vore betänkt på att i

en nära framtid begära entledigande från chefsbefattningen vid berörda

undersökning. För att möjliggöra detta finge han därför i underdånighet

göra framställning om erhållande af lämplig pension vid afskedstagandet.

Såsom framginge af den ansökningen bilagda tjänsteförteckning,

hade sökanden varit öfver 40 år i statstjänst. Därest han

fortsatt att sköta den lektorstjänst vid tekniska högskolan, å hvilken

han ännu innehade fullmakt, skulle han vara berättigad att från densamma

afgå med en pension af 3,000 kronor. På grund häraf har

sökanden, med framhållande, att chefsbefattningen vid den geologiska

undersökningen vore i fråga om löneförmåner ungefärligen likställd

med en ordinarie professur vid tekniska högskolan eller vid rikets universitet,

hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,

som kunde erfordras för att bereda honom fyllnadspension, så att hela

det honom tillkommande pensionsbeloppet blefve detsamma, som en

professor i regel ägde åtnjuta, eller 5,000 kronor, hvilket belopp äfven

tillerkänts hans företrädare vid dennes afgång.

Af berörda tjänsteförteckning och ett införskaffadt åldersbetyg för

sökanden inhämtas, bland annat, att han är född den 16 oktober 1838

och således 67 år gammal; att han i juni 1859 anställts vid Sveriges

geologiska undersökning; att han, som den 20 maj 1862 blifvit »fortfarande

antagen och förordnad såsom biträdande geolog», den 3 december

1870 förordnats till geolog, samt den 14 april 1874 erhållit begärdt

afsked från befattningen såsom geolog; att han från ingången af vårterminen

1878 till den 27 november 1884 bestridt extralärarbefattningen

i mineralogi och geologi vid tekniska högskolan samt, sedan

denna extralärarbefattning blifvit förvandlad till lektorat, sistnämnda

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

dag utnämnts till lektor därstädes; samt att lian den B december 1897

erhållit nådigt förordnande att vara chef för Sveriges geologiska undersökning,

hvilken befattning han jämväl förut på grund af särskildt förordnande

bestridt under tiden från den 7 december 1869 intill utgången

af år 1870.

Statskontoret har den 18 sistlidne april afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande i detta ärende och därvid erinrat, hurusom lönen för

lektorn i geologi och mineralogi vid tekniska högskolan, å hvilken

befattning sökanden innehade fullmakt, enligt gällande lönestat utgjorde

2,000 kronor jämte tjänstgöringspenningar å 1,000 kronor med rätt

för innehafvaren att efter 5 och 10 års tjänstgöring erhålla ålderstillägg

till lönen, hvardera gången med 500 kronor. Enligt den för

geologiska undersökningen af Eders Kungl. Maj:t fastställda aflöningsstat

för år 1905 utgjorde aflöningen för undersökningens chef 7,000

kronor, livilket belopp, liksom hela det för sagda undersökning afsedda

anslag, vore nppfördt å extra stat under nionde hufvudtiteln. Under

åberopande häraf äfvensom af den utredning angående pensionsförhållandena

vid Sveriges geologiska undersökning, som funnes intagen i statsverkspropositionen

till 1897 års Riksdag vid punkten 10 under nionde

hufvudtiteln, samt statsutskottets utlåtande och Riksdagens beslut samma

år i den då föreliggande frågan om beredande af pension åt undersökningens

dåvarande chef, har statskontoret i anledning af den nu

förevarande ansökningen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen medgifva, att Törnebohm finge, under förutsättning att

han frånträdde den rätt till pension, som möjligen kunde tillkomma

honom i egenskap af lektor vid tekniska högskolan, från och med

månaden näst efter den, hvarunder han afginge från sin befattning

såsom chef för Sveriges geologiska undersökning och, om han då ännu

kvarstode vid lektorstjänsten, från sistnämnda tjänst, under sin återstående

lifstid åtnjuta en årlig pension af 5,000 kronor å allmänna

indragningsstaten.

Den utredning rörande pensionsförhållandena vid Sveriges geologiska

undersökning, som i statskontorets förberörda utlåtande afses,

återfinnes i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 9 januari 1897

och framlades i anledning af fråga om pension åt dåvarande chefen

för Sveriges geologiska undersökning, e. o. professorn Otto Martin

Torell. Vid ärendets föredragning erinrade föredragande departementschefen,

hurusom Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition till 1888 års

Riksdag föreslagit, att chefen för berörda undersökning jämte de vid

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

103

undersökningen anställde geologer skulle äga att efter erhållet afsked

komma i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten; att för

undersökningens chef pensionsrätten skulle inträda vid 65 lefnadsår

och efter 35 års anställning i statens tjänst, samt att pensionsbeloppet

för chefen skulle utgöra 5,000 kronor. Föredragande departementschefen

anförde därefter vidare: Chefen för Sveriges geologiska undersökning

skulle därigenom komma att åtnjuta samma pensionsbelopp,

som tillkomme cheferna för vissa andra med det nu ifrågavarande närmast

jämförliga verk, såsom landtmäteristyrelsen och statistiska centralbyrån.

Eders Kungl. Maj:ts omförmälda, år 1888 gjorda framställning

hade dock icke vunnit Riksdagens bifall. Då statskontoret år 1896

yttrat sig angående frågan om pension åt Torell, hade statskontoret

framhållit, att Riksdagens sistberörda beslut uppenbarligen icke haft

sin orsak däri, att det arbete i statens tjänst, som af ifrågavarande

tjänstemän utfördes, ansetts vara mindre förtjänt af erkännande än

annat sådant arbete, utan föranledts allenast häraf, att, då hela anslaget

för de geologiska undersökningarna vore uppfördt på extra stat

och således vore att anse såsom mera tillfälligt, något allmänt medgifvande

af pensionsrätt för undersökningens personal icke synts Riksdagen

erforderligt.

Eders Kungl. Maj:t fann, med anledning af hvad sålunda förekommit,

godt föreslå Riksdagen bevilja Torell en årlig pension å 5,000

kronor, i öfverensstämmelse med hvad år 1888 ifrågasatts för innehafvaren

af befattningen såsom undersökningens chef. Vid behandling

af denna pensionsfråga förklarade statsutskottet, att utskottet ansåge,

att chefen för Sveriges geologiska undersökning borde jämnställas

med ordinarie professorer vid universiteten, livilkas pension då utgjorde

4,500 kronor, samt föreslog därför för Torell pension å sistnämnda

belopp. Efter gemensam votering bestämde Riksdagen dock pensionsbeloppet

till 5,000 kronor.

Jag tillåter mig med anledning af statsutskottets berörda uttalande

erinra, att genom Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut

år 1902 pensionen för ordinarie professorer vid universiteten blifvit

höjd till 5,000 kronor.

Med hänsyn till Törnebohms ålder och långa tjänstetid finner jag

mig böra tillstyrka, att pension varder honom tillförsäkrad med det

belopp och på det sätt, statskontoret föreslagit.»

Utskottet, som emot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag icke haft

något att erinra, hemställer,

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

åt3iänsveteri- 39:o) Uti punkten 29 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

nären n. f. föreslagit, att länsveterinären i Kronobergs län Nils Fredrik Nyman

Nyman, måtte från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked

från länsveterinärtjänsten blefve honom beviljadt, under sin återstående

lifstid uppbära en årlig pension af 1,800 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 30 december 1905

innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Uti eu till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Kronobergs län med underdånigt utlåtande den

13 oktober 1905 öfverlämnad ansökan har länsveterinären i nämnda län

Nils Fredrik Nyman, med förmälan att han den 19 april 1906 tjänstgjort

såsom länsveterinär under 30 år, anhållit att, oaktadt han, som

enligt bilagdt frejdbetyg vore född den 14 juni 1838, först den 14

juni 1908 uppnådde 70 lefnadsår, måtte erhålla afsked från länsveterinärtjänsten

den 19 nästkommande april med rätt till full pension

af 1,800 kronor årligen. Till stöd för denna ansökan har han åberopat,

att han, enligt hvad bilagdt läkarintyg utvisade, på grund af obotliga

och svåra kroniska sjukdomar vore urståndsatt att nöjaktigt fullgöra

en länsveterinärs åligganden; att han i följd af sin ekonomiska ställning

icke kunde söka tjänstledighet och därigenom till en vikarie afstå

en väsentlig del af löneinkomsten, att han, som den 29 oktober 1861

aflagt veterinärexamen, tjänstgjort nästan oafbrutet från början af år

1863 till och med år 1870 såsom veterinär först inom Kinnehärads

kretsafdelning af Skaraborgs läns hushållningssällskap och därefter inom

Älfsborgs läns södra hushållningssällskaps distrikt; samt att han den

19 april 1876 utnämnts till länsveterinär i Norrbottens län och den

9 april 1884 transporterats och förordnats till länsveterinär i Kronobergs

län.

Af det åberopade läkarintyget inhämtas, att sökanden lider af

organiskt hjärtfel och kronisk tarmkatarr, samt att han i följd af dessa

sjukdomar är urståndsatt att företaga de länsveterinärbefattningen åtföljande

ansträngande tjänsteresorna och andra i den enskilda veterinärtjänsten

ofta förekommande mer ansträngande göromål.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, då det för veterinärvårdens

behöriga handhafvande inom länet vore af stor vikt, att läns
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

105

veterinärbefattningen blefve på ett i allo effektivt sätt bestridd, hemställt

om bifall till ansökningen.

Medicinalstyrelsen har uti infordradt underdånigt utlåtande af den

13 nästlidne november anfört följande.

Gällande föreskrifter om länsveterinärernas pensionsrätt återfunnes

i sista punkten af nådiga kungörelsen den 22 november

1901, jämförd med nådiga brefven den 25 juni 1818 och den 12

november 1823, hvilka båda sistnämnda bref innefattade de i sagda

kungörelse antydda »bestämmelser, som härutinnan förut tillämpats»

och hvilka enligt kungörelsen skulle fortfarande lända till efterrättelse.

I 1818 års bref uppställdes såsom pensionsvillkor för civila ämbets- och

tjänstemän i allmänhet 70 lefnads- och 30 tjänstår. I 1823 års bref

nedsattes terminen för nämnda ämbets- och tjänstemäns rätt att taga

afsked med bibehållande af sina löneförmåner oafkortade till 65 års

ålder, »då, efter vid pass 40 års tjänstgöring deras sjuklighet eller försvagade

hälsotillstånd genom laglig läkarattest bestyrkes». Beträffande

sökanden Nyman uppginge hans lefnadsålder vid den tidpunkt, från

hvilken han begärt, afsked, till ej fullt 68 år och enligt ett af medicinalstyrelsens

ombudsman afgifvet utdrag ur styrelsens veterinärmatrikel

skulle hans tjänstålder i statens tjänst vid samma tidpunkt utgöra

jämnt 30 år. Han uppfyllde således icke, om 1818 års bref skulle

tillämpas, fordringarna i afseende på lefnadsålder och, om 1823 års

bref tillämpades, fordringarna beträffande tjänstålder. Visserligen hade

medicinalstyrelsen, med hänsyn till det tänjbara uttryck, som i sistnämnda

nådiga bref begagnats i fråga om tjänståldern, hemställt om

afsked med 1,800 kronors pension för två länsveterinärer (Hammarstrand

och Örström, båda 1905), ehuru deras tjänstålder med respektive

omkring 3 i och 2 i år understigit 40, och Eders Kungl. Maj:t hade

äfven härtill täckts lämna bifall; men en nedprutning i detta afseende

med, såsom här ifrågasättes, ända till 10 år ansåge sig styrelsen dock icke

kunna tillstyrka, hur önskvärdt det än kunde vara, om en så gammal

och sjuklig veterinär som Nyman blefve ersatt med en yngre och

kraftigare.

Därefter har statskontoret till följd af nådig remiss den 16 december

1905 yttrat sig i ärendet och därvid anfört, att Nyman författningsenligt

torde först den 14 juni 1908, då han fyllde 70 år, kunna, om

lian då lefde, tilläggas pension, hvilken i sådant fall jämlikt 1901 års

riksdagsbeslut och nådiga kungörelsen den 22 november samma år

skulle utgå med 1,800 kronor. Enligt den stat för länsveterinärer,

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami 1 Afd. 11 Haft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Ang. pension

åt stuteriveterinären

L. M. Nordenssons

änka.

som den 7 juni 1901 fastställdes, utgjorde lönen 1,200 kronor och

tjänstgöringspenningarna 600 kronor. Härtill komme efter tio års tjänst

ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor; men som i dessa 10 år icke

finge räknas tid, som infallit före 1902, kunde Nyman icke hafva intjänat

dylikt ålderstillägg. Lika med Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge emellertid statskontoret talande skäl i detta fall föreligga

att bereda Nyman tillfälle att afgå från sin tjänst, och har statskontoret

därför hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen

medgifva, att länsveterinären Nyman måtte från och med månaden

näst efter den, hvari han undfinge afsked från länsveterinärtjänsten,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension af 1,800 kronor.

På grund af hvad i detta ärende förekommit anser jag mig böra

i likhet med statskontoret tillstyrka, att proposition till Riksdagen

aflåtes om beredande af pension åt Nyman redan före den tid, då han

blifver därtill berättigad. Jämväl medicinalstyrelsen har framhållit

önskvärdheten af att det beredes honom tillfälle att afgå ur tjänsten,

ehuruväl nämnda styrelse icke ansett sig kunna förorda, att rätt till

pension medgifves honom på grund af gällande pensionsbestämmelser.

Fullt skäl synes mig dock i detta fall föreligga att göra ett tillfälligt

undantag från dessa bestämmelser, hvilket äfven förut understundom

plägat ske i fråga om andra tjänstemän.»

Då, enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, länsveterinären

Nyman författningsenligt kan redan den 14 juni 1908 blifva berättigad

att uppbära pension till det belopp, som nu för honom begäres,

och då sålunda de ofvan angifna, med hans kvarstående i tjänst förknippade

olägenheter komma att försvinna redan omkring två år härefter,

finner utskottet, i likhet med medicinalstyrelsen, tillräckliga

skäl icke föreligga att i detta fall frångå gällande pensionsbestämmelser,

utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke må af Riksdagen bifallas.

40:o) Uti eu 23 februari 1906 aflåten proposition (n:o 73) har Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att stuteriveterinären vid Flyinge

hingstdepå L. M. Nordenssons änka Klara Maria Sofia Nordensson, född

Granström, finge, så länge hon förblefve änka, å allmänna indragnings
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

107

staten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor att utgå från och med

den 1 januari 1906.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden ofvannämnda dag

liar departementschefen anfört följande:

»Uti en till stuteriöfverstyrelsen ställd, af chefen för Flyinge hingstdepå

förordad ansökning har aflidne stuteri veterinär en vid nämnda hingstdepå

Lars Magnus Nordenssons änka Klara Maria Sofia Nordensson,

född Granström, hemställt, att styrelsen ville söka föranstalta därom,

att en årlig pension, helst ej å lägre belopp än 500 kronor, måtte

varda henne af allmänna medel tillerkänd. Till stöd för denna hemställan

har sökanden åberopat, bland annat, att hennes aflidne man i

omkring SO år varit anställd i statens tjänst såsom veterinär, först vid

Ottenby stuteri och därefter vid Flyinge hingstdepå mot en jämförelsevis

ringa aflöning, å hvilken han på grund af de med åren allt mer stegrade

prisen på lifsförnödenheter och i följd af en ganska talrik familj ej

kunnat göra några besparingar; att sökandens andel i boet, efter delning

mellan henne och den aflidnes efterlefvande barn af boets ringa behållning

blefve helt obetydlig; att sökanden, som vore i saknad af enskild

förmögenhet, sålunda för sin utkomst vore uteslutande hänvisad till

eget arbete; att hennes arbetsduglighet och förmåga att sig försörja

emellertid i följd af en hjärtsjukdom vore i betydlig mån förminskade;

samt att det yngsta barnet, som ännu ej fyllt 18 år, fortfarande vore

i behof af understöd. Vid skriften i fråga voro fogade dels af vederbörande

pastorsämbete utfärdadt frejdbetyg, utvisande att sökanden vore

född den 3 juli 1865, dels i transsumera!! afskrift instrument öfver en

den 20 oktober 1905 efter aflidne stuteriveterinären Nordensson förrättad

bouppteckning, hvaraf framginge, att Nordensson aflidit den 26 september

1905, att han såsom arfvingar efterlämnat, förutom efterlefvande

makan i andra giftet Klara Granström, sex i första giftet födda barn,

af hvilka sonen Lars Ludvig, född den 9 mars 1885, och dottern Lilly

Elfrida, född den 12 februari 1888, ännu vore omyndiga; samt att

behållningen i boet uppginge till 1,313 kronor 86 öre, och dels ett af

läkaren vid Flyinge hingstdepå, professoren Seved Ribbing utfärdadt

intyg därom, att sökanden lecle af kronisk hjärtsjukdom samt att hennes

arbets- och försörjningsförmåga till följd däraf vore betydligt förminskad.

Med underdånig skrifvelse den 29 december 1905 har stuteriöfverstyrelsen

öfverlämnat berörda ansökning jämte tillhörande handlingar

och därvid meddelat, att aflidne stuteriveterinären Nordensson,

efter det han allt sedan den 29 juni 1877 såsom vikarie bestridt stuteri
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o tL

Ang. anslaget

till allmänna

indragningsstaten.

[30.]

veterinärbefattningen vid öttenby stuteri, den 15 augusti 1889 konstituerats

och förordnats till innehafvare af samma befattning; att Nordensson

innehaft denna befattning till den 17 oktober 1892, då han på

egen ansökan förflyttades att vara stuteri veterinär vid Flyinge hingstdepå,

i hvilken egenskap han vid sitt frånfälle kvarstod; samt att

Nordensson allt sedan den 29 juni 1877 åtnjutit de med stuteriveterinärbefattning

förenade löne- och öfriga förmåner. Med hänsyn till de af

sökanden åberopade ömmande omständigheter och särskild! därå att,

såsom det företedda läkarbetyget utvisade, sökandens arbets- och försörjningsförmåga

till följd af den kroniska hjärtsjukdom, hvaraf hon lede,

vore betydligt förminskad, har stuteriöfverstyrelsen tillstyrkt, att pension

å 500 kronor måtte henne beredas.

Statskontoret, som den 29 nästlidne januari afgifvit infordradt

underdånigt utlåtande öfver ansökningen har, under åberopande af

Riksdagens bifall dels till Kungl. Maj:ts i 1893 års statsverksproposition

framställda förslag om pension till änkan efter stuteriveterinären

vid Flyinge hingstdepå C. A. von Zweigbergk och dels till Kungl.

Maj:ts den 15 februari 1901 aflåtna nådiga proposition om pension

till änkan efter förre beridaren vid samma hingstdepå B. K. Rudolf,

tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nådig proposition om beviljande

åt änkan Nordensson af en årlig pension å 400 kronor att utgå från

och med den 1 januari 1906.»

Utskottet, som med hänsyn till de i åberopade statsrådsprotokollet

anförda omständigheter anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts uti nu

ifrågavarande proposition gjorda framställning.

41 :o) Kungl. Maj:t har i punkten 30 af tionde hufvudtiteln föreslagit,

att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med

182,042 kronor eller från 2,109,882 kronor till 2,291,924 kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 13 januari 1906 anfört, att utgifterna

från detta anslag i runda tal uppgått, år 1900 till 2,181,200 kronor,

år 1901 till 2,157,300 kronor, år 1902 till 2,161,100 kronor, år 1903

till 2,230,300 kronor och år 1904 till 2,299,200 kronor. Anslaget

borde därför ökas med ett belopp, som för jämnande af riksstatens

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

slutsumma upptoges till 182,042 kronor, eller från 2,109,882 kronor

till 2,291,924 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1907 höja

anslaget till allmänna indragningsstaten med 182,042

kronor, eller från 2,109,882 kronor till 2,291,924

kronor; dock med rätt för utskottet att vid uppgörande

af riksstaten för år 1907 i anslagets slutsumma

vidtaga den jämkning, som för jämnande af

riksstatens slutsumma kan finnas erforderlig.

Extra anslag.

42:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts uti punkten

31 under denna hufvudtitel gjorda framställning och med hänvisning hållande af

till det vid punkt l:o) härofvan intagna utdrag af statsrådsprotokollet inöfver

landtförsvarsärenden den 15 december 1905 hemställer utskottet, [31.j

att Riksdagen må å extra stat för år 1907

anvisa ett förslagsanslag af 2,350,000 kronor att användas

såväl till upprätthållande af arméns pensionskassas

egen pensionering med fastställda pensionsbelopp.

mot skyldighet för pensionskassan att afstå

det för året densamma tillkommande vederlag för de

till statsverket indragna rnsthållsafgifterna, som ock

till fyllnadspensioner i enlighet med fastställda grunder

för sådana pensioners utgående.

43:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkten 32 af tionde hufvudtiteln

ni orda framställning hemställer utskottet, statsbidraget

till pensio
att

Riksdagen må till förstärkande af det i 1906 217/och

års riksstat uppförda anslag för bidrag till pensione- barn efter bering

af änkor och barn efter befäl och underbefäl

med vederlikar vid armén på extra stat för år 1907 armén.

anvisa ett belopp af 1,535 kronor. [32.]

44:o) Uti punkten 33 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit att för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap, i pensionering

ö 5 ° * af afskedadt

indelt manskap.

[33.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. två inom

Andra Kammaren

väckta

motioner.

enlighet med de af Kung!. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda

grunder, måtte å extra stat för år 1907 anvisas ett förslagsanslag

å 50,000 kronor, att tilldelas Vadstena krigsmanshuskassa.

Enligt statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 15

december 1905 hade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

i fråga om detta förslag erinrat, hurusom 1905 års Riksdag i enlighet

med Kung! Maj:ts därom gjorda framställning medgaf, att indelt manskap,

som afskedades efter minst 25 års tjänstetid, finge åtnjuta underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa med 36 kronor årligen; hvarjämte

Riksdagen, för pensionering af dylikt manskap med en tjänstålder

vid afskedet af 25—30 år, under tionde hufvudtiteln å extra stat

för år 1906 anvisade ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning

»för tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap», att tilldelas

krigsmanshuskassan.

I skrifvelse den 10 nästlidne november hade arméförvaltningen

å civila departementet anmält behofvet af enahanda anslag för år 1907.

I samband med förevarande punkt 33 bär utskottet förehaft till

behandling två inom Andra Kammaren väckta, till utskottet remitterade

motioner, däruti hemställts,

dels uti motionen n:o 4 af herr C. F. Vahlquist, att Riksdagen

ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att nu kvarstående indelt manskap

måtte redan efter uppnådda 20 tjänstår kunna erhålla afsked

med rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, på expektans,

så snart den afskeda de uppnått en lefnadsålder af 50 år och 30 år

från hans antagande i tjänst förflutit;

dels ock uti motionen n:o 30 af herr D. Holmgren, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag dels till förbättrad pensionering

af det indelta manskapet vid armén och flottan, dels ock till

förhöjning i de gratialer och ålderdomsunderstöd, som enligt nu tillämpade

grunder utginge till redan afskedadt manskap, och i samband

därmed utreda, hvad utöfver för sådant ändamål befintliga tillgångar

kräfdes af statsmedel för en dylik förbättrad pensionerings fullständiga

genomförande.

I afseende å de skäl, som uti hvar och en af ofvanberörda

motioner anförts till stöd för däri framställdt förslag, tillåter sig

utskottet hänvisa till motionerna i fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

in

Mot Kung!. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

något att erinra.

Hvad åter beträffar herr Vahlquists ifrågavarande förslag finner

utskottet, vid det förhållande att den af nästlidna års lagtima Riksdag

medgifna nedsättningen i tjänståldern för det indelta manskapet

i fråga om rätt till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa först i

och med ingången af innevarande år trädt i kraft, någon tids erfarenhet

beträffande verkningarna af denna lindring i bestämmelserna

för erhållande af sådant understöd böra afvaktas, innan af statsmakterna

vidtagas ytterligare dylika åtgärder, som kunna tänkas påskynda

afgången af indelt manskap mer än under nuvarande öfvergångsskede

vid armén torde vara lämpligt.

Till belysande häraf får utskottet meddela, att — sedan chefen

för landtförsvarsdepartementet, med anledning af den utaf herr Vahlcpiist

vid 1904 och 1905 årens riksdagar väckta frågan om beredande

af rätt för kvarstående indelt manskap till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa efter 20 tjänstår, föranstaltat en utredning beträffande

det inflytande på hvarje truppförbands tjänstbarhet en bestämmelse

om rätt för indelt manskap, som erhölle afsked efter 20 tjänstår, att

vid uppnådda 45 lefnadsår tillträda pension från Vadstena krigsmanshuskassa

skulle medföra — bland andra militära myndigheter chefen för

generalstaben uti afgifvet utlåtande framhållit, att enligt hans åsikt

pensionsåldern för indelt manskap för närvarande icke borde sänkas

utöfver hvad vid nästlidna års lagtima riksdag beslutits, då nämligen

försiktigheten bjöde att icke påskynda det indelta manskapets afgång

förrän den nya arméorganisationen vunnit erforderlig stadga.

Genom bifall till herr Vahlquists ifrågavarande förslag skulle för

öfrigt uppstå en ny kategori gratialister, som icke skulle komma i

åtnjutande af dem tillkommande pensioner förrän ett visst antal år

efter afskedet, något som utskottet icke anser lämpligt.

Ej heller finner utskottet sig böra tillstyrka herr Holmgrens

ofvanberörda motion. Enligt hvad den senaste officiella redogörelsen

för underhållsutdelningen från Vadstena krigsmanshuskassa utvisar,

beräknades gratialisternas antal under nästlidna år till 12,500 man,

hvilket antal alltjämt ökas, och skulle således äfven eu obetydlig höjning

af gratialens belopp medföra en högst betydlig årlig statsutgift.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må för tidigare pensionering

af afskedadt indelt manskap, i enlighet med de af

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Kungl. Maj:t med 1905 års lagtima Riksdag bestämda

grunder, å extra stat för år 1907 anvisa ett förslagsanslag

å 50,000 kronor, att tilldelas Vadstena

krigsmanshuskassa;

b) att Riksdagen må afslå herr Vahlquists nu

ifrågavarande motion; samt

c) att ej heller herr Holmgrens förevarande motion

må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 20 april 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

113

Reservationer:

vid punkt 22 (ang. pension för e. o. professorn H. H. Hildebrandsson):

af herr P. Pehrson, som ansett utskottet höra- föreslå, att ifrågavarande

pension måtte bestämmas till ett belopp af 4,000 kronor;

vid punkt 39 (ang. pension åt länsveterinären N. J. Nyman):

af herrar grefve K. A. Posse, E. Fränekel, A. Wiklund, J. A. Sjö,

K. Slarbäck, A. H. Hammarskjöld, E. Hammarlund och C. G. Johansson,

hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Det skulle här antecknas, att herrar friherre J. 1. Gripenstedt

och D. Persson icke deltagit i förestående hufvudtitels behandlinginom

utskottet.

Likaledes skulle här antecknas, att herr L. Eriksson icke deltagit

i utskottets slutbehandling af hufvu dtiteln.

Bill. till Jliksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. lätt. Ä.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Extra fånggevaldigern i Gäfleborgs ]än Erik Waltner, pension ......

Förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Bengts Karin Ersdotter,

pension ......................................................................................

Besiktningsrustmästaren vid Gottlands tygstation Per Gustaf Andersson,

pension............................................................................

t. f. Fabriksförvaltaren vid ammunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg

A. E. V. Wännerdahl, pension....................................

Arbetaren vid kalkstensbrottet vid Borghamn, hamnvakten och

förrådsdrängen Hans Gottfrid Engqvist, pension ...............

Arbetaren, vid kalkstensbrottet vid Borghamn, stenhuggaren Frans

Otto Svanberg, pension...........................................................

Vaktmästaren vid landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition

IpCarl Magnus Fägerholm, pension .......................................

Musiksergeanten af andra klassen vid Kalmar regemente Gu

Emanuel Lindberg, pension ...................................•...............

Vaktmästaren hos länsstyrelsen i Jönköpings län Karl Johan Jansson,

pension .................................................................................

■Adjunkten vid pedagogien i Nora Per Richard Billmansson, pension

Adjunkten vid lägre allmänna läroverket i Sölvesborg Adolf Henrik

Hallberg..................................................................................

Adjunkten vid lägre allmänna läroverket i Söderköping Johan Malkolm

, Blomberg ..................................................................................

[Adjunkten vid lägre allmänna läroverket i Söderköping Johan August

Aurén ................................................................................

Teckningslärarinnan vid lägre allmänna läroverket i Söderköping

Nanny Emerentia Sofia Reuterskiöld ...................................

Vaktmästaren vid domkapitlet i Strängnäs Jonas Anderson, .....

e. o. Professorn i meteorologi vid universitetet i Uppsala Hugo

Hildebrand Hildebrandsson, pension .......................................

Vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Uppsala Per Eriksson,

pension ...................................................................................

Vaktmästaren och portvakten vid högre lärarinneseminariet, änkan

Margareta Andersson, född Nilsdotter, pension....................

Transport

Kronor.

ö.

500

—

300

—

1,216

—

1,056

—

300

—

300

—

600

—

780

—

600

_

3,500

_

3,500

—

3,500

—

3,500

—

300

_

500

—

4,300

—-

600

—

400

_

25,752-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

115

Kronor.

Ö.

Transport

25,752

Städerskan vid folkskoleseminariet i Kalmar, änkan Maria Sofia

Karlsson, född Sporsén, pension ..........................................

300

Öfverläraren i figurmodellering vid tekniska skolan i Stockholm Carl

August Söderman, pension.......................... ..............................

1,500

|

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ......

4,900

_

Ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller

mindre folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarinnor

vid folkskola, hvilka efter minst 15 års oförvitlig tjänstgöring

afgått från tjänsten före utgången af år 1891 ..........................

18,000

''

Förre renskrifvaren i ecklesiastikdepartementet Oskar Wilhelm Helin,

höjning af pension ...................................................................

600

Lärarinnan vid musikkonservatoriet Maria Fredrika Elisabet Cecilia

616

440

Lärarinnan vid musikkonservatoriet Bertha Mathilda Carolina Tam- melin, född Bock, pension ..........................................................

Lärarinnan vid musikkonservatoriet Eugénie Martina Claeson, pension

440

—

Kokerskan vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Sofia

Rosendahl, pension ....................................................................

240

Föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Bollnäs för

öfveråriga döfstumma Carl Emanuel Hem-gren, pension ..........

2,000

Andre läraren vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma

Carl Herman Lindstedt, pension .................................................

1,500

Första lärarinnan vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma

Ester Ingrid Maria Braaten, pension .......................................

700

Andra lärarinnan vid läroanstalten i Bollnäs för öfveråriga döfstumma

Emma Cecilia Ånderson-Häckner, pension.................................

900

Vaktmästaren vid realskolan i Lidköping Johan Petter Bryngelsson,

pension ....................................................................................

400

Öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm A. R. Meijers änka,

Maria Charlotta Meijer, född Strömberg, pension.....................

Vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Falun Erik Gustaf Hedman,

pension ....................................................................................

350

400

_

Professor Alfred Gabriel Nathorst. löneförhöjning ............................

1,000

—

Till ersättning åt vikarie för professor A. G. Nathorst...................

250

_

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Vänersborg Anders

Gustaf Johansson, pension ...........................................................

500

_

Chefen för Sveriges geologiska undersökning, professorn Alfred Elis

Törnebohm, pension ................................................................

5,000

Stuteriveterinären vid Flyinge hingstdepå L. M, Nordenssons änka,

Klara Maria Sofia Nordensson, född Granström, pension ..........

400

—!

Summa

66,188

—

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1906 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor. |

Ö

112,286

_i

;

146,802

_ |

243,640

83.000

489,470

60,350

| 2^00

Tpt 1.137.948 —

Pensions- och

A. Pensions
-

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile ämbets- och tjänstemän ........................................

Dito för deras änkor och omyndiga barn ....................................................

Ersättning för mistade löneinnehållningar ....................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar........................................

För pensionering af kommissionslandtmätare jämte deras änkor och barn

För dito af tjänstemän och betjänte vid skogsstaten och skogsskolorna

För dito af föreståndare, lärare och betjänte vid tekniska högskolan ....

För dito af ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid väg- och vattensom

af deras änkor och barn........................................................................

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ....................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar........................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

Ökas med .......................................................................................................

Vadstena krigsmanshuskassa ................................................................................

Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap .......................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden .....................................................................................

» gratialfonden ............................................................................................

» pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar,

» pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst

handtverksstaterna inrättade invalidstat), förslagsanslag ............

Invalidhusfonden ....................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ........................

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

117

Litt. B.

riksstatens Tionde hufvudtitel.

indraguingss laterna.

staten.

—

Förslag till

blifvande riksstat.

Anvisning i

kontant.

Kronor.

ö.

.......................................................................................................... 37,500: —

........................................................................................................... 45,000: — ;

.......................................................................................................... 2,246: —

............................................................................................................ 6,540: — !

........................................................................................................... 7,200: —

............................................................................................................. 9,000: — I

........................................................................................................... 3,500: — |

byggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat, äfven.

......................................................................................................... 1,300: — |

............................................................................................................ 4,640: —

............................................................................................................ 28,080: —

vederlikar. Nuvarande belopp................................ 114,082: —

..................................................................................... 1,535: — 115,617:—1

112,286 —

i

148,337 ! — I

243,640 j — |

83,000 ! —!

....................................................................................... 36,320: —

........................................................................................ 16,650: — 52,970: —

förslagsanslag................................................................................... 270,000:—■ j

9,030 kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och

........................................................................................................... 166,500: — 489,470 —!

................................................................................................................................... 60,350 i —

................................................................................................................................... j 2,400 1 —

Transport, 1,139,483 j — j

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

1906 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

ö.

Tpt

1,137,948

—

25,000

—

6,700

—

20,000

—

11,000

—

78,000

—

87,763

—

40,000

622,873

66,855

—

6,000

—;

Sgr

1 2,102,139

—

2,109,882

S:a

4,212,021

—

För gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasaretts
Bidrag

till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag...................................

Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslagsTill

gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsBidrag

till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå,

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läro
OJcas

med ...........................................................................................................

Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre nick- och samskolor, förslags
Bidrag

till döfstumlärarnas pensionsanstalt, förslagsanslag. (Nytt) ............

Bidrag till folkskolelärares pensionering*) .......................................................

Bidrag till folkskolelärarnes änke- och pupillkassa ........................................

Bidrag till kung!, teaterns pensionskassor .......................................................

B. Allmänna

Till diverse föremål. Förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ............................................................................

*) Öfver detta anslag kommer utlåtande att framdeles afgifvas.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

119

läkare, förslagsanslag

anslag ...................................................................................

anstalt, förslagsanslag, högst .............................................

förslagsanslag........................................................................

verk, pedagogier, seminarier in. in. Nuvarande belopp

anslag .....................................................................................

indragningsstaten.

Transport

87,768: —

3,974: —

S:gr

2,109,882: —

182,042: —

Förslag till

blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

ö.

1,139,483

—

25,000

_

6,700

—

20,000

—

11,000

—

78,000

—

91,737

_

40,000

—

14,000

—

622,873

—

66,855

—

6,000

—r

2,121,648

—

2,291,924

4,413,572 | —

Summa

s. 120 Kontrollera mot PDF

StaUutéotMs Utlåtande N:o 11.

120

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Tionde hufvudtitel.

Pensionera ten.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner,

Kronor.

ö. 1

2,350,000

1,585

50,000

j -

/Ui öf/Clustlrtol/tlU ..................................

Till förstärkande af det i 1906 års riksstat uppförda anslag för

bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och

unaerDerai meci

För tidigare pensionering af afsked ad t indelt manskap, förslags-

- Summa

2,401,535

—

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.