Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarna gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.

1906-04-27 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:12, Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarna gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1906, kl. 3 e. m.

Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under

andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och

nionde hufvudtitlarna gjorda framställningar om anslag

för beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt en del

tjänstemän och betjänte m. m.

(l:a IT. A.)

I den af Kungl. Maj:t den 13 januari 1906 till Riksdagen aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd ocli behof har Kungl.

Maj:t föreslagit, att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag angifna grunder, af dyrtidstillägg

för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte, å extra

stat för år 1907 måtte anvisas såsom förslagsanslag under

andra

hufvudtiteln

(punkt 19) .......

........................ kronor

12,500: —

tredje

T)

(

11

5) ........

........................ n

3,500: —

fjärde

n

(

11

36) ......

........................ n

8,000: —

femte

11

(

11

47) .........

ii

16,000: —

sjätte

n

(

11

56) ........

........................ ii

1,142,400: —

sjunde

11

(

11

42) ........

....................... ii

30,000: —

åttonde

11

(

11

161) ........

........................ ii

60,000: —

nionde

ii

(

11

68) .......

........................ ii

67,900: —

Bih.

till Riksd. Prof.

1906. 4 Samt.

1 Afd. 12 Höft. (N:o

12.) 1

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

Tillika har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under femte

hufvudtiteln, punkten 48, föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg,

i enlighet med nyssberörda grunder, finge för år 1906

utgå till tjänstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa.

Till åberopade statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13

januari innevarande år har chefen för finansdepartementet anfört följande:

»I den till nästlidet års lagtima Riksdag aflåtna nådiga propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kungl.

Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad som skett flera föregående år,

Riksdagen att till beredande af dyrtidstillägg för år 1905, enligt vissa

i propositionen närmare angifna grunder, åt en del tjänstemän och betjänte

inom de särskilda departementen jämte därtill hörande ämbetsverk,

kårer och stater, under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde,

åttonde och nionde hufvudtitlarne, anvisa följande belopp, nämligen:

63,000: —

4,200: —

14,548: —

36,000: —

900,000: —

50,000: —

80,000: —

85,000: —

under

andra

hufvudtiteln ..........

............ kronor

11

tredje

11 ............

............. 11

11

fjärde

11 ...........

........... 11

11

femte

11 ..........

............. 11

11

sjätte

11 ........

............. 11

11

sjunde

11 ..........

............. 11

11

åttonde

11 ...........

............. 11

11

nionde

11 ...........

........... 11

Enligt Eders Kungl.

eller tillhopa kronor 1,232,748: —

Maj d s berörda förslag skulle de ifråga
-

varande dyrtidstilläggen utgå enligt samma grunder, som i enahanda

hänseende varit gällande för närmast föregående år, då sådant tillägg

ifrågakomma!. Dyrtidstillägg skulle sålunda utgå med 10 procent å

kontant aflöning, dock icke i något fall med högre belopp än 500

kronor, liv arjämte från åtnjutande af dyrtidstillägg skulle undantagas,

bland andra, de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för

år 1905 uppginge till högre belopp än 7,000 kronor, äfvensom de

tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget

oberäknad!, år 1904 af vederbörande taxeringsmyndigheter

uppskattats till högre belopp än 7,000 kronor.

Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts förberörda till 1905 års

lagtima Riksdag aflåtna framställning tillkännagaf Riksdagen i skrifvelse

den 6 maj 1905, att Riksdagen för ifrågavarande ändamål under omförmälda

liufvudtitlar på extra stat för år 1906 anvisat följande belopp,

nämligen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

3

p

CD

andra

hufvudtiteln ......................

kronor

12,500

—

11

tredje

11 ........................

11

2,400

—

11

tjärde

11 ........................

11

9,500

—

femte

11

28,000

—

11

sjätte

11 ........................

11

818,700

—

11

sjunde

11 ........................

11

30,000

—

11

åttonde

11 .......................

11

65,000

—

11

nionde

11 ........................

11

67,900

—

eller således tillhopa

kronor

1,034,000

—

samt att Riksdagen därvid bestämt från Eders Kungl. Maj:ts förslag

i så måtto afvikande grunder för dyrtidstilläggens beräknande, att

dyrtidstillägg skulle utgå med 10 procent å kontant aflöning, men icke

i något fall med högre belopp än 300 kronor, samt att från åtnjutande

af dyrtidstillägg skulle undantagas, bland andra de tjänstemän, hvilkas

aflöningsförmåner af statstjänst för år 1905 uppginge till högre belopp

än 5,000 kronor, äfvensom de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda

inkomster af arbete, dyrtidstillägget oberäknad^ år 1904 af

vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats till högre belopp än

5,000 kronor.

Angående dyrtidstillägg för år 1905 åt en del tjänstemän i enlighet

med de af Riksdagen beslutade grunder utfärdades nådig kungörelse

den 12 maj 1905.

Den af Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté,

hvilken erhållit i uppdrag att afgifva underdånigt utlåtande och förslagrörande

reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

samt att därvid tillika taga under öfvervägande, huruvida

genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning

af tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde undvaras,

afgaf den 18 november 1903 betänkande rörande allmänna förutsättningar

och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom

de centrala ämbetsverken.

Sistnämnda dag afgaf kommittén därjämte betänkande angående

reglering af löneförhållandena in. in. vid kammarkollegium. Öfver

sistnämnda betänkande har kammarkollegium den 29 april 1904 afgifvit

underdånigt utlåtande, hvarjämte domänstyrelsen, hvars yttrande, med

anledning af utaf kommittén väckt förslag om öfverflyttning af vissa

ärenden från kammarkollegium till nyssnämnda ämbetsverk, öfver förslaget

infordrats, den 25 augusti 1905 afgifvit sådant yttrande. Vidare

har kommittén afgifvit betänkande dels den 16 juni 1904 angående

reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarrätten dels ock den 24

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

november samma år beträffande reglering af löneförhållandena m. in.

vid statskontoret; och hafva sistnämnda båda ämbetsverk, hvardera beträffande

det betänkande och förslag, som samma ämbetsverk rörer, afgifva

underdånigt utlåtande, kammarrätten den 13 maj 1905 och statskontoret

den 22 juni samma år.

Sedan kommittén afgifvit betänkande och förslag i nu omförmälda

hänseenden, har kommittén varit sysselsatt med frågan om reglering

af löneförhållandena m. m. vid landsstaten. Något förslag i denna del

har emellertid ännu icke inkommit.

De betänkanden och förslag, som af omförmälda kommitté hittills

afgifvits, röra sig icke allenast om aflöningsförhållandena vid de ämbetsverk,

som nämnda betänkanden afse och hvad därmed äger omedelbart

sammanhang, utan innefatta äfven delvis ganska genomgripande förslag

i fråga om samma ämbetsverks organisation, arbetssätt och verksamhetsområden.

Det lärer därför icke förefinnas utsikt därtill, att

ifrågavarande ärenden, kvilka ännu kräfva åtskillig ytterligare beredning,

kunna i så god tid föreläggas Eders Kungl. Maj:t till pröfning,

att förslag i ämnet kunna framläggas för innevarande års Riksdag.

Med afseende härå och då de förhållanden, som föranledt beviljande

af dyrtidstillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte, i hufvudsak

fortfarande föreligga, torde den förbättring i aflöningsförmåner, som i

afvaktan å en blifvande lönereglering tillerkänts vissa kategorier af

tjänstemän och betjänte, i den utsträckning sådant finnes fortfarande

höra äga rum, äfven under innevarande år böra utgå under formen af

dyrtidstillägg.

Innan jag går att uttala mig rörande den omfattning, hvari en

dylik löneförbättring under innevarande år bör ifrågakomma, anhåller

jag att i detta sammanhang få anmäla vissa under nästlidne års höst

inkomna underdåniga framställningar i ämnet.

I underdånig skrifvelse den 3 sistlidne oktober har ett stort antal

tjänstemän inom de särskilda departementen äfvensom därtill hörande

centrala ämbetsverk, med framhållande, hurusom det måste anses vara

med rättvisa och billighet, liksom äfven med själfva begreppet dyrtidstillägg

öfverensstämmande, att beviljadt dyrtidstillägg finge utgå tills

antingen den dyra tiden upphört eller, om denna befunnes vara konstant,

dyrtidstillägget aflöstes af en fast löneförhöjning, samt under

erinran att lefnadskostnaderna, långt ifrån att hafva blifvit mindre än

de varit år 1901, då dyrtidstillägg första gången beviljades att utgå

enligt de grunder, som sedermera till och med år 1904 tillämpats,

tvärtom sedan dess oafbrutet stegrats, särskildt i fråga om bostads
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

5

hyrorna, hemställt, att, då den nedsättning'' i löneinkomst, som blifvit.

eu följd af Riksdagens sistlidet år fattade beslut i ämnet, för en stor

mängd tjänstemän, särskildt dem, som vore anställda vid de centrala

ämbetsverken i hufvudstaden, där de dryga lefnadskostnaderna gjorde

lönerna mera otillräckliga än annorstädes i landet, vore synnerligen

kännbar i ekonomiskt afseende, nådig proposition måtte aflåtas till

Riksdagen om beviljande af dyrtidstillägg för år 1906 enligt enahanda

grunder, som fastställts för de under åren 1901 —1904 utgående dyrtidstillägg.

Därjämte har styrelsen för statens vaktmästares förening i Stockholm

i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne november anhållit, att

Eders Kungl. Maj:t måtte göra framställning hos Riksdagen om beviljande

af d}u''tidstillägg åt statens ordinarie och extra ordinarie vaktmästare,

att utgå med tjugu procent å aflöningen från och med innevarande

år; och har styrelsen, under erinran att det vore ovisst, om

eller när i sammanhang med en allmän reglering af ämbetsverkens löneförhållanden

en förbättring af de därstädes anställda vaktmästarnes

aflöningsförmåner vore att förvänta, till stöd för berörda anhållan

hufvudsakligen anfört, att lefnadskostnaderna i Stockholm, sedan den

nuvarande aflöningen fastställdes, ökats med mera än en tredjedel; att

de tillfällen till extra förtjänst, som förr funnits, numera, bland annat

af den grund att den dagliga tjänstgöringstiden inom ämbetsverken för

vaktmästarne nu vore långt mera utsträckt än förr, allt mera begränsats;

samt att, hvad särskildt anginge de vaktmästare, i hvilkas aflöning

inginge bostad, dessa i följd däraf finge vidkännas afdrag å lönen,

hvadan och då den omständigheten, att bostaden vore förlagd till

samma hus som ämbetsverket, ofta medförde en till tiden än mera

utsträckt tjänstgöring än eljest, billigheten syntes tala för att äfven

desse komme i åtnjutande af enahanda förmån i fråga om dyrtidstillägg

som öfrige vaktmästare.

Ehuru de skäl, som till stöd för ifrågavarande underdåniga framställningar

åberopats, icke kunna frånkännas sin betydelse, torde likväl,

åtminstone för närvarande, icke förefinnas någon utsikt för, att Riksdagen

skulle, med frångående af sin nästlidet år uttalade mening i nu

föreliggande fråga, vara sinnad att bevilja dyrtidstillägg i större utsträckning

än som då ägde rum. Jag anser mig därför icke böra tillstyrka

aflåtande af framställning till Riksdagen om beviljande i allmänhet

af dyrtidstillägg för innevarande år i större omfattning än Riksdagen

sistlidet år medgifvit. Med afseende å en särskild kår af tjänstemän,

nämligen poststaten, har emellertid, enligt hvad mig blifvit meddeladt,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

chefen för civildepartementet för afsikt att göra underdånig framställning

i syfte, att de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

anställda tjänstemän och betjänte, hvilka i följd af den lönereglering,

som vid 1902 års riksdag öfvergått poststaten, därefter varit från dyrtidstillägg

undantagna, måtte, i hvad afser sådana befattningshafvare,

hvilkas löneförmåner af statstjänst för innevarande år icke öfverstiga

3,000 kronor eller hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget

oberäknadt, icke år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter

uppskattats till högre belopp än nyss blifvit nämndt, för innevarande

år tillerkännas dyrtid stillägg.

De af 1905 års lagtima Riksdag för beredande af dyrtidstillägg

anvisade anslag uppfördes såsom förslagsanslag å extra stat under

vederbörande hufvudtitlar i 1906 års riksstat. På enahanda sätt torde

dyrtidstilläggen för år 1906 böra uppföras i riksstaten för år 1907,

därvid förutsättes, att Eders Kungl. Maj:t, om anslagen beviljas, anbefaller

statskontoret att under år 1906 utbetala beloppen.

De ifrågavarande förslagsanslagen torde, i hvad angår andra,

sjunde och nionde hufvudtitlarne, få uppföras till enahanda belopp, med

hvilka de äro upptagna i riksstaten för innevarande år.

Beträffande anslaget under tredje hufvudtiteln påkallas en höjning

i anslaget däraf, att det dyrtidstillägget motsvarande bidrag, som utgått

från norska statsverket, numera bortfallit. Häraf föranledes, att anslaget

under denna hufvudtitel bör uppföras med 3,500 kronor. Anslaget

under fjärde hufvudtiteln har af arméförvaltningen, under förutsättning

att dyrtidstillägg för innevarande år skulle komma att utgå enligt

enahanda grunder som dem, hvilka vunnit tillämpning under nästföregående

år, beräknats till ett belopp af 7,977 kronor 50 öre, i anledning

hvaraf anslaget ansetts böra uppföras med, i afrundadt tal, 8,000 kronor.

Det under femte hufvudtiteln uppförda anslaget har, till dels med anledning

af vid nästlidet års lagtima Riksdag verkställd lönereglering

för mariningenjörkåren, beräknats till ett till 16,000 kronor minskadt

belopp. I anslaget under sjätte hufvudtiteln, livilket af Riksdagen

nästlidet år upptogs till 818,700 kronor, skulle däremot, under förutsättning

af bifall till den af mig förut berörda, af chefen för civildepartementet

tillärnade framställning angående anvisande af anslag för

beredande af dyrtidstillägg åt vissa tjänstemän och betjänte vid postverket,

erfordras en höjning med 323,700 kronor. Sistberörda anslag

skulle således, under nämnda förutsättning, komma att höjas till 1,142,400

kronor. Hvad slutligen angår anslaget under åttonde hufvudtiteln, har

detta, sedan vid nästlidet års lagtima riksdag lektorernas vid de tekniska

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

7

elementarskolorna aflöningsförmåner undergått reglering-, beräknats till

60,000 kronor.

Med iakttagande häraf skulle de särskilda anslagen för dyrtidstillägg

tillsammantagna komma att utvisa en höjning af 306,300 kronor,

hvilken emellertid uteslutande kommer på sjätte hufvudtiteln.

I de grunder för dyrtidstilläggens utgående, som af 1905 års

lagtima Riksdag fastställdes, bör den jämkning vidtagas, som föranledes

af förenämnda vid samma års riksdag verkställda löneregleringar. I

öfrigt påkallas, under förutsättning af bifall till såväl hvad jag i ärendet

hemställt och tillstyrkt som äfven förenämnda af chefen för civildepartementet

tillärnade framställning, inga andra ändringar i berörda grunder,

än att, enär, på sätt jag förut omförmält, omreglering af de vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar anställde tjänstemäns och betjäntes

löneförhållanden vid 1902 års riksdag ägt rum, bestämmelsen

därom, att de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöning vid sistnämnda

års riksdag omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de

äldre staternas fastställande, skola vara från åtnjutande af dyrtidstillägg

undantagna, förklaras icke äga tillämpning å nyssnämnda tjänstemän

och betjänte vid postverket, samt att, med afseende därå att nämnda

framställning endast afser de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner

af statstjänst icke för innevarande år uppgå till högre belopp

än 3,000 kronor eller hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget

oberäknadt, icke år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter

uppskattats till högre belopp än det nyssnämnda, öfriga tjänstemän

och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar från

åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas.

De grunder, efter Indika dyrtidstilläggen för år 1906 borde utgå,

skulle således blifva följande:

l:o) Dyrtidstillägg utgår med 10 procent å kontant aflöning, dock

icke i något fall med högre belopp än 300 kronor.

2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas:

a) de tjänstemän och betjänte, i hvilkas aflöning ingår bostadseller

boställsförmån in natura;

b) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för innevarande

år uppgå till högre belopp än 5,000 kronor;

c) de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster af

arbete, dyrtid stillägget oberäknadt, år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter

uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor;

cl) de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

1902, 1903, 1904 eller 1905 årens riksdagar ny- eller omreglerats efter

andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.

Tjänstemän och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

äro, utan hinder af hvad i 2:o) d) är föreskrifvet, berättigade

till dyrtidstillägg efter i öfrigt stadgade grunder, dock att i fråga om

nämnda tjänstemän och betjänte dyrtidstillägg tillkommer allenast dem,

hvilkas aflöningsförmaner af statstjänst för innevarande år icke öfverstiga

3,000 kronor och hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget

oberäknad^ år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter

icke uppskattats till högre belopp än 3,000 kronor.

3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,

hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller

eljest utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.

4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka

utgå af statsmedel. Där aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock

af andra medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del däraf, som

utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten,

i hvilkas aflöning ingå jämväl andra medel än statsmedel, dyrtidstillägg

må beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i

nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå.

5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:

lön;

tjänstgöringspenningar, däri inberäknadt häradsskrifvare tillkommande

tillägg till deras fasta tjänstgöringspenningar;

kontant bostads- och inkvarteringsersättning;

arfvode;

med lön likställdt lönetillägg; samt

dagaflöning vid flottan.

6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller

arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en af dessa,

nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest denna

på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först

blifvit befordrad; samt

7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.»

I fråga om beredande af dyrtidstillägg, på sätt i ofvanintagna

anförande antydts, åt en del tjänstemän och betjänte vid postverkets

distrikts- och lokalförvaltningar innehåller statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 13 sistlidne januari följande uttalande af departementschefen:
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

9

»Uti underdånig skrifvelse den 20 november 1905 har generalpoststyrelsen

gjort hemställan om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition

därom, att Riksdagen ville medgifva, att dyrtidstillägg, efter

vissa angifna grunder, finge för år 1906 utgå till de ordinarie tjänstemän

och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,

hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för år 1906 icke öfverstege

3,000 kronor.

Innan jag går att närmare redogöra för innehållet af generalpoststyrelsens

förenämnda skrifvelse, tillåter jag mig erinra dels om de

olika uppfattningar i fråga om dyrtidstillägg till postpersonalen, som

hittills gjort sig gällande, och dels om en föregående framställning i

liknande syfte som den nu ifrågavarande.

För åren 1901 och 1902 utgick till tjänstemän och betjänte vid

postverkets distrikts- och lokalförvaltningar dyrtidstillägg med 10 % å

den kontanta aflöningen, dock icke i något fall med högre belopp än

500 kronor.

Uti det underdåniga betänkande, som den 31 oktober 1901 afgafs

af den utaf Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utarbetande af

förslag till nya stater för post- och telegrafverken, yttrade kommittén

beträffande frågan om dyrtidstillägg, att kommittén vid uppgörandet af

förslaget till aflöning för tjänstemän och betjänte vid postverket ansett

sig böra lämna å sido de tillfälliga aflöningsförbättringar, som på grund

af 1901 års Riksdags beslut tillkommit denna personal i form af dyrtidstillägg,

hvadan kommittén afsett, att, om och i den mån sådant

dyrtidstillägg komme att beredas andra statstjänare, äfven postpersonalen,

när de af kommittén föreslagna aflöningsbelopp tillämpades,

borde af dyrtidstillägg komma i åtnjutande.

Beträffande denna fråga förklarade generalpoststyrelsen uti sitt i

anledning af nämnda betänkande den 7 december 1901 afgifna utlåtande,

att styrelsen ansett sig så mycket hellre böra ställa sig på den af

kommittén i berörda hänseende intagna ståndpunkt, som de föreslagna

aflöningarna, äfven med de förhöjningar, styrelsen tillåtit sig förorda,

icke tilltagits högre, än att de kunde betraktas såsom normalbelopp,

afpassade utan hänsyn till dyr tid, samt dessutom åtskilliga befattningar

vid postverket icke ens varit föremål för någon omreglering i afseende

å aflöningsförhållanden.

Vid 1902 års riksdag genomfördes lönereglering för tjänstemän

och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar att träda

i tillämpning med 1903 års ingång, och följdes därvid i nästan alla

delar det af förenämnda kommitté upprättade förslaget. Några förBih.

till Biksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

höjningar ägde icke rum i annan mån, än att, jämlikt styrelsens

underdåniga hemställan, postmästarnas lön bestämdes till 200 kronors

högre belopp än hvad kommittén föreslagit. Beträffande det af

kommittén gjorda uttalandet i fråga om dyrtidstillägg, framhöll emellertid

Riksdagen uti skrifvelse den 15 maj 1902 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, bland annat, att

en verklig lönereglering blifvit föreslagen och af Riksdagen beslutad

beträffande samtliga till postverkets lokalförvaltningar hörande tjänstemän

och betjänte; att postdirektörerna och åtskilliga postmästare visserligen

fått sina löneförmåner bestämda till något lägre belopp, än som

under de senaste åren till dem utgått, men att en afgjord förbättring

dock vidtagits såväl i fråga om dessa tjänstemäns fasta aflöning som

beträffande deras pensionsförhållanden; att, då härtill komme, att, enligt

Riksdagens beslut, samtliga postmästares begynnelselöner blifvit satta

200 kronor högre än kommittén föreslagit, det med fog kunde påstås,

att dessa tjänstemän blifvit genom löneregleringen väl tillgodosedda;

att genom denna lönereglering för kontrollörsgraden aflöningarna och

än mera pensionerna i det hela finge anses blifva förbättrade, hvarjämte,

hvad postexpeditörerna beträffade, aflöningen i första graden,

hvilken hvarje manlig postexpeditör, som förhållit sig väl i tjänsten,

kunde antagas under sin tjänstetid uppnå, blifvit afsevärdt förhöjd,

begynnelselönen i andra graden likaledes höjd och pensionsvillkoren

för samtliga pensionsberättigade expeditörer förbättrade; att, hvad anginge

vaktbetjäningen vid postverkets lokalförvaltningar, enligt förevarande

lönereglering en afsevärd förbättring för dem vunnits därigenom,

att de tidigare än dittills varit fallet komme i åtnjutande af fullständiga

ålderstillägg; samt att det slutligen syntes böra framhållas, hurusom

genom tillkomsten af de föreslagna nya tjänsterna förbättrade befordringsmöjligheter

skulle beredas. Riksdagen, som funnit det uppenbart,

att, då ny lönereglering företoges, aflöningarna borde så bestämmas,

att de utan några ytterligare tillskott från statsverkets sida blefve

med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnas åligganden och tjänsteställning

som å de vid tiden för löneregleringen rådande prisförhållanden

tillräckliga, både vid uppgörandet af ifrågavarande lönestater utgått

från denna uppfattning och både till följd däraf beträffande personalen

vid postverkets lokalförvaltningar, för hvilken fullständig lönereglering

då beslutits, icke kunnat dela den mening, som innefattades i kommitténs

nämnda uttalande.

Dyrtidstillägg till ifrågavarande tjänstemän och betjänte hafva

icke heller utgått för åren 1903 och 1904, lika litet som för år 1905,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

11

Uti underdånig skrifvelse den 28 november 1903 gjorde generalpoststyrelsen,

i sammanhang med afgifvandet af förslag till stater för

postverket för år 1905, framställning om anslag till personligt lönetilllägg

åt vissa tjänstemän och betjänte. Härom yttrade styrelsen, bland

annat, följande.

I sitt underdåniga utlåtande den 7 december 1901 i anledning af

det betänkande och förslag, som den 31 därförutgångna oktober till

Eders Kungl. Maj:t afgifvits af kommittén för utarbetande af förslag

till nya stater för post- och telegrafverken, hade styrelsen framhållit,

bland annat, att de af kommittén föreslagna aflöningsförmånerna för

postmästare skulle i allmänhet komma att icke oväsentligt understiga

de inkomster, postmästarna då kunde af sin tjänst påräkna, samt att

äfven med de af styrelsen i samma utlåtande förordade förhöjda lönebelopp

ett ganska stort antal postmästare skulle erhålla lägre aflöning

än de för det dåvarande åtnjöte, hvadan det synts styrelsen med goda

skäl kunna ifrågasättas, om icke lämpligt vore att i någon form, såsom

genom personliga tilläggsarfvoden eller på annat sätt, lämna tillfällig

ersättning åt de postmästare, som genom öfvergång till den nya lönestaten

komme att lida minskning i sina inkomster. Uti en å »posttjänstemännens

förenings» vägnar till Eders Kungl. Maj:t aflämnad

skrift hade också framställning gjorts om tilldelande åt dåvarande postmästare

af dylika aflöningstillägg. Då emellertid den knappa tid, som

styrelsen för nämnda utlåtandes afgifvande haft till sitt förfogande,

icke medgifvit åvägabringandet af tillförlitlig utredning angående de

kostnader, som en sådan anordning skulle komma att medföra, hade

styrelsen ansett sig förhindrad att i antydda hänseende då framlägga

något förslag.

Enär styrelsen ansett det vara af stor vikt att erhålla visshet,

om och i hvad mån de från åtskilliga håll anförda klagomålen öfver

minskade aflöningsförmåner i följd af den med år 1903 genomförda

lönereglering för personalen vid postverkets lokalförvaltningar kunde

vara befogade, hade styrelsen låtit genom sitt statistiska kontor verkställa

utredning i sådant hänseende beträffande enhvar vid 1903 års

ingång i tjänst varande postmästare, kontrollör, postexpeditör och postbetjänt.

Resultatet af nämnda utredning, genom hvilken afsetts att

åstadkomma jämförelser mellan bemälda postfunktionärers löneförmåner

under år 1902, inberäknadt då utgående dyrtidstillägg, samt deras

löneförmåner under år 1903, då löneregleringen trädt i tillämpning,

förelåge i form af 13 jämförande tablåer, en för hvarje särskild grupp

Generalpoststyrelsens

skrifvelse den

28 november

W3.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

af ifrågavarande posttjänstemän och betjänte, jämte en däröfver upprättad

sammanfattning.

Af denna sammanfattning inhämtades:

att af postförvaltarna vid första klassens postkontor 2 erhållit

ökade inkomster efter löneregleringens genomförande, men däremot 12

lidit en minskning af, i medeltal, 737 kronor;

att af postförvaltarna vid andra klassens postkontor 7 erhållit

ökning, men 31 fått vidkännas en minskning af, i medeltal, 301 kronor;

att af postförvaltarna vid tredje klassens postkontor 29 erhållit

ökning, men 18 lidit en minskning af, i medeltal, 217 kronor;

att af postförvaltarna i fjärde klassens postkontor 15 erhållit

ökning, men däremot 54 lidit minskning af, i medeltal, 179 kronor;

att af kontrollörerna 13 erhållit ökning, men 13 lidit minskning

af, i medeltal, 287 kronor;

att af postexpeditörer af första lönegraden vid postkontor af 1—4

klasserna (utom förste postexpeditörer) 31 fått ökning, men 23 en

minskning af, i medeltal, 88 kronor;

att af postexpeditörer af andra lönegraden vid postkontoren af

1—4 klasserna 36 erhållit ökning, men 19 minskning af, i medeltal,

127 kronor;

att af postexpeditörer af samma lönegrad vid direktörskontoren 19

erhållit ökning, men 9 minskning af, i medeltal, 45 kronor;

att af postexpeditörer af tredje lönegraden vid postkontoren af

1—4 klasserna 1 erhållit ökning, men däremot 18 en minskning af, i

medeltal, 170 kronor;

att af postexpeditörer af samma lönegrad vid direktörskontoren 1

erhållit ökning, men 17 en minskning af, i medeltal, 103 kronor;

att af postexpeditörer af fjärde lönegraden vid 1—4 klassernas

postkontor 24 lidit en minskning af, i medeltal, 154 kronor;

att af postexpeditörer af samma lönegrad vid direktörskontoren

12 fått vidkännas en minskning af, i medeltal, 70 kronor;

att af postbetjänte af första lönegraden 35 erhållit ökning, men

436 lidit en minskning af, i medeltal, 63 kronor, under det att för 66

hvarken uppkommit ökning eller minskning;

att af postbetjänte af andra lönegraden 35 erhållit ökning, men

däremot 170 en minskning af, i medeltal, 52 kronor; samt

att af postbetjänte af tredje lönegraden 27 fått ökning, under det

att 264 lidit en minskning af, i medeltal, 47 kronor.

Dessa förhållanden hade styrelsen funnit vara så pass beaktansvärda,

att styrelsen ansett det som sin plikt att i sammanhang med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

13

förslaget till stat för år 1905 för Eders Kung!. Maj:t framlägga desamma,

på det att rättelse i en eller annan form måtte kunna snarast

åvägabringas.

Styrelsen har vidare anfört:

Att den af Riksdagen uttalade uppfattningen, att de för personalen

vid postverkets lokalförvaltningar bestämda aflöningar kunde anses tillräckliga

utan några ytterligare tillskott från statsverket, icke delades

af ifrågavarande personal, framginge däraf, att från såväl tjänstemännens

som betjäntes sida framställningar blifvit gjorda hos styrelsen om

vidtagande af åtgärder för beredande af ersättning i anledning af den

minskning i aflöningsförmåner, som löneregleringen och dytidstilläggens

indragande förorsakat.

Sålunda hade uti en till styrelsen inkommen skrift styrelsen för

»Posttjänstemännens förening» anhållit, att styrelsen måtte hos Eders

Kungl. Maj:t göra framställning om framläggande inför Riksdagen af

förslag därom, att hyresbidrag måtte tillerkännas de vid postverkets

lokalförvaltningar anställda ordinarie tjänstemän, däri inberäknade kontrollörer

och postexpeditörer, som vore placerade till tjänstgöring vid

distriktsförvaltning, och att sagda hyresbidrag måtte från 1904 års

början få utgå med 10—20 procent af den fasta aflöningen, men i

hvarje fall ej öfverstiga 600 kronor för år. Till stöd för denna framställning

hade nämnda förenings styrelse anfört, bland annat, följande.

Orsaken därtill, att tjänstemännen vid postverkets lokalförvaltningar i

fråga om åtnjutande af dyr tid stillägg icke likställts med statsfunktionärerna

i allmänhet, syntes vara den, att deras aflöning förmenats hafva

undergått eu sådan reglering, att den förbättrats och ställts i rimligt

och rättvist förhållande till hvarje tjänstemans arbete och ansvar samt

anpassats efter lefnadsomkostnaderna vid tiden för löneregleringen och

under de närmaste åren framåt. Så vore emellertid icke förhållandet.

Att de aflöningar, som på grund af den intill 1902 års slut gällande

lönestat utginge till posttjänstemän, vore otillräckliga, hade äfven vunnit

erkännande af statsmakterna, som också beviljat postverkets likasom

flertalet andra tjänstemän dyrtidstillägg för åren 1901 och 1902. Detta

dyrtidstillägg vore emellertid afsedt att utgöra en tillfällig aflöningsförbättring

under den tid, som förflöte, till dess en verklig lönereglering

återställde det rätta förhållandet mellan aflöningar och lefnadskostnader.

Post- och telegrafkommittén hade afsett, bland annat, att så ordna aflöningen

för de ordinarie tjänstemännen, att denna blefve oberoende af

uppbördsprovisionen, som dittills utfallit alltför olika å olika orter. För

att sålunda söka likställa aflöningar till tjänstemän inom samma aflö
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

ningsgrad både provisionen sänkts för vissa och borttagits helt och

hållet för andra, under det att den fasta lönen i allmänhet höjts. Men

följden däraf hade för flertalet blifvit den, att totalbeloppet af deras

inkomster minskats. Kommitténs förslag hade därför väckt förstämning

inom en stor del af kåren. Föreningens styrelse hade anställt undersökning,

huru posttjänstemännens afiöningsförmåner enligt den nya

staten förhölle sig till afiöningsförmåner och dyrtidstillägg för år 1902.

Vid denna undersökning1 hade framgått, att löneregleringens genomförande

för ett mycket stort antal tjänstemän medfört afsevärda förluster,

hvilka i många fall öfverstigit det bortfallna dyrtidstillägget, i

andra åter motsvarat eller understigit detsamma. Genom dyrtidstillläggets

borttagande hade således tjänstemännen vid postverkets lokalförvaltningar

bragts i den belägenheten, att, medan likställda tjänstemän

i andra statens verk på grund af dyr tid åtnjöte aflöningsförhöjning, de

skälfva måste söka existera på aflöningar, vid hvilkas beräknande genomsnittsförhållanden

och icke rådande dyr tid legat till grund. Att detta

icke kunde vara rättvist och lämpligt, än mindre med statens fördel

förenligt, då fråga vore om funktionärer inom ett sådant verk som

postverket med dess maktpåliggande arbete och stora ansvar, läge i

öppen dag.

Hos generalpoststyrelsen hade därjämte centralstyrelsen för »Sveriges

postbetjänteförening» gjort framställning därom, att s. k. inkvarteringsersättning

eller hyresbidrag, belöpande med 20 procent af all kontant

aflöning, måtte tilldelas postverkets betjente. I denna framställning

hade framhållits, bland annat, att förlusten af dyrtidstillägget för de

många, som därigenom fått vidkännas aflöningsnedsättning af ända till

100 kronor för år, under den gångna delen af år 1903 fått tillfälle att

gifva sin verkan till känna, hvarjämte lefnadsomkostnaderna, särskildt hvad

hyror och skatter, såväl direkta som indirekta, anginge, än ytterligare

stigit i höjden. Det vore visserligen ett obestridligt faktum, att den

förkortning af tiden för de respektive ålderstilläggens tillträdande, som

med 1903 års ingång trädt i tillämpning, inneburit en högst erkännansvärd

aflöningsförbättring, och den sedan nämnda år i tillämpning varande

aflöningsstaten komme i långt bättre grad att tillgodose den kommande

generationen än i all synnerhet den före år 1900 gällande förmådde

tillfredsställa lefnadsbehofven för de till mogen ålder komna, om blott

tiderna vore likadana som under 1880- och 1890-talen. Värst vore det

att i de större städerna erhålla bostäder. Det vore icke nog med, att,

såsom t. ex. i Stockholm, en lägenhet om 1 rum och kök betingade ett

så oerhöi’dt pris som 350 å 400 kronor; utan det stode i många fall ej

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

15

att få en dylik lägenhet, enär sådana smålägenheter icke funnes att

tillgå i erforderligt antal. Däraf och då det allt fortfarande inrättades

alltför få smålägenheter, följde, att hyran för dessa icke syntes få någon

gräns, utan . alltjämt stege. Också visade en nyligen till Stockholms

stadsfullmäktige af dess bostadskommitterade ingifven framställning i

nu omnämnda syfte, att bostadshyrorna för smålägenheter stigit från

37 ända upp till 72 % från 1896 till 1902. Hvad sådant betydde för

postbetjänte torde lätteligen låta tänka sig. Att nedbringa det dagliga

kosthållet för en familj med hustru och fyra barn under 50 öre för

individ, där postbetjänte tillhörde första lönegraden, 45 öre, där han

tillhörde andra lönegraden, och 40 öre, där han tillhörde tredje lönegraden,

vore, enligt föreningens styrelses förmenande, att ställa familjemedlemmarna

utanför gränsen af tillräcklig näring. Denna dagliga utgift

_ utgjorde respektive 1,095, 985: 50 och 876 kronor för år. Då

maximiaflöningen i första lönegraden utgjorde 1,400, i andra 1,250 och

i tredje 1,200 kronor, återstode sålunda, sedan stadgad pensionsafgift

fråndragits, respektive 278, 237 och 297 kronor; dessa räckte i många

fall icke ens till hyran. Inför ett sådant faktum vore det icke svårt

att inse, hvilka svårigheter många af postverkets betjänte hade att

utstå, som hade en ännu talrikare barnskara och därtill åtnjöte aflöning

under maximum, därest icke andra inkomstkällor stode dem till buds.

Efter att hafva sålunda återgifvit innehållet i berörda till styrelsen

afgifna framställningar har styrelsen uti ifrågavarande skrifvelse af den

28 november 1903 anfört:

Frågan om beredande af hyresbidrag åt statens tjänstemän och

betjänte såsom en stadigvarande löneförmån ansåge styrelsen vara

af så omfattande betydelse, att densamma icke lämpligen syntes böra

enbart för ett statens verk upptagas till behandling.

Icke heller ett hela postpersonalen omfattande dyrtidstillägg hade

styrelsen ansett sig kunna i förevararande fall ifrågasätta för att i ofvanberörda

hänseende åstadkomma rättelse.

Under sådana förhållanden syntes den lämpligaste utvägen vara

att genom personliga aflöningstillägg bereda godtgörelse åt de tjänstemän

och betjänte vid postverket, som genom löneregleringen och dyrtidstilläggens

upphörande faktiskt fatt vidkännas minskning uti de

aflöningsförmåner, som de en gång åtnjutit och hvilka sannerligen icke

varit för drygt tillmätta; och fog för en sådan godtgörelse förefunnes

så mycket mera, som de högt uppdrifna lefnadskostnader, hvilka på

sin tid föranledt dyrtidstilläggens beviljande, icke allenast icke nedgått,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

Kungl. Maj:ts

framställning

till 19 Oå års

Riksdag.

l90å års Riksdags

beslut.

utan. till och med, åtminstone hvad anginge hyreskostnaderna i de större

städerna, ej obetydligt stigit.

Visserligen hade för de flesta tjänstemännen pensionsvillkoren

väsentligen förbättrats genom den skedda löneregleringen, men denna

omständighet syntes styrelsen icke i förevarande hänseende kunna tillmätas

så särdeles stor betydelse, då ingen säkerhet förefunnes, att

pensionerna någonsin komine att af tjänsteinnehafvarna i fråga tillgodonjutas,

och dessa i allt fall under tiden komme att lida en bestämd

minskning i sina löneinkomster.

Med anledning af generalpoststyrelsens berörda framställning föreslog

Eders Kungl. Maj:t uti 1904 års statsverksproposition Riksdagen

medgifva, att, enligt de grunder, som på styrelsens förslag kunde varda

af Eders Kungl. Maj:t fastställda, Ange, för år 1903 och, under förutsättning

att dyrtidstillägg i allmänhet äfven för år 1904 utginge,

för år 1904 till de postinspektörer, postmästare, kontrollörer, postexpedit

örer och postbetjänte, hvilka före 1903 års ingång tillträdt sina befattningar

och som i följd af den med samma års ingång vidtagna lönereglering

samt upphörandet i sammanhang därmed af dittills utgående

dyrtidstillägg lidit inkomstminskning, utgå personliga aflöningstillägg

med belopp, motsvarande för enhvar af dem skillnaden emellan, å ena

sidan, hans samtliga aflöningsförmåner under år 1902, inberäkna^ då

utgående dyrtidstillägg och ålderstillägg, som skulle hafva intjänats

med 1903 års ingång, om äldre staten då ännu varit gällande, samt,

å andra sidan, hans samtliga aflöningsförmåner under det år, för hvilket

aflöningstillägget skulle utgå; samt att det sålunda erforderliga belopp

måtte utgå af postverkets öfverskottsmedel.

Uti Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1904 angående regleringen

af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel anförde Riksdagen beträffande

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, bland annat,

att 1902 års Riksdag vid uppgörandet af de nya lönestaterna för postverket

utgått från den uppfattningen, att aflöningarna borde så bestämmas,

att de utan några ytterligare tillskott från statsverkets sida blefve

med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnas åligganden och tjänsteställning

som å de vid tiden för löneregleringen rådande prisförhållanden

tillräckliga. Dessutom ville Riksdagen framhålla, att det, utom i vissa

undantagsfall, för ifrågavarande tjänstemän statt öppet att kvarsta på

den äldre aflöningsstaten, samt att, till följd af den hastigt fortgående

stegringen i postverkets uppbörd och därmed också i en stor mängd

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

17

posttjänstemäns inkomster, den minskning i inkomst, som för vissa

tjänstemän inträdt vid ingången af år 1903, måste antagas åtminstone

i många fall vara snart öfvergående.

På grund af den uppfattning, Riksdagen sålunda hyste i denna

fråga, blef Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning i hufvudsaklig

del af Riksdagen afslagen.

Jag öfvergår nu till ifrågavarande af generalpoststyrelsen uti ofvanberörda

skrifvelse den 20 november 1905 gjorda hemställan om beviljande

af dyrtidstillägg åt vissa ofvan omförmälda tjänstemän och

betjänte vid postverket.

Denna framställning har, efter hvad styrelsen meddelar, föranledts

af en utaf postbetjänteföreningen uti en den 21 september 1905 dagtecknad,

till styrelsen ställd skrift, däld föreningen, bland annat, anfört

följ ande:

Det hade tidigare vid denna frågas behandling från postbetjänteföreningens

sida framhållits, att grundorsaken därtill, att de för postbetjänte

nu bestämda aflöningsstaterna icke blifvit i öfverensstämmelse

med hvad som i verkligheten erfordrades för ett någorlunda drägligt

lifsuppehälle, utan tvifvel läge i den omständigheten, att den egentliga

regleringen af postbetjäntes aflöningsförhållanden skedde år 1899, och

således före den tidpunkt, då de allmänna prisstegringarna mera allvarligt

visat sig. Följaktligen hade icke heller då någon som helst

hänsyn kunnat tagas till de prisförhållanden, som först därefter visat

sig på allvar i så väsentlig grad fördyra kostnaderna för lifsbehofvet.

När sedermera år 1902 företagits ändring uti de tre år tidigare efter en

genomgripande reglering fastställda aflöningsstater, vore gifvet, att

denna ändring inskränktes till den minsta möjliga, och på så sätt hade

ingen ändring kommit att ske vare sig beträffande minimi- eller maximiafiöningarna

för postverkets betjänte, utan skulle endast den 1899 bestämda

maximiaflöningen kunna erhållas tidigare än det då blef bestämdt.

Att emellertid postbetjänte därigenom kommit att bli lidande,

vore gifvet. Man lika gifvet vore också, att de icke kunde känna sig

tillfreds därför, att deras lifsfrågor kommit att behandlas under omständigheter,

som gjort att rättmätig hänsyn icke blifvit tagen till de

dyrare tider, som senare blifvit förhärskande.

Ett ojäfbart bevis för att postbetjäntes aflöning, därest frågan

därom förekommit under gynnsammare omständigheter, blifvit en annan,

kunde, enligt postbetjäntes mening, finnas i den behandling, de nya

Bill. till Biksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 12 Käft. 3

Generalpoststyrelsens

skrifvelse den

20 november

1905.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

staterna för tullverket rönte vid denna frågas behandling af 1904 åis

Riksdag. .

För uppsyningsman och vaktmästare — de kategorier, med hvilka

postbetjänte torde få anses vara fullt jämförliga — hade aflöningarna

före 1904 års reglering utgjorts ak
-

tör uppsyningsmän af andri

»

»

B

))

))

))

vaktmästare

»

»

»

»

)>

b

första

tredje

andra

första

graden

»

))

»

»

»

...... kr.

1,500:

..... »

1,200:

...... »

1,200:

...... »

1,000:

...... »

900:

..... »

800:

n samt

vaktm

jämte araersurragg, sum rui

fjärde och tredje lönegraderna utginge med 300 kronor och för vaktmästarna

af andra och första graden med 150 kronor.

Genom förenämnda reglering af år 1904 hade samma personal

erhållit respektive 1,700, 1,400, 1,400, 1,200, 1,050 och 1,050 kronor

samt, efter sammanslagning af andra och första graden af vaktmästare,

ålderstillägg för alla grupperna af 300 kronor. Därigenom erhölle

således uppsyningsmännen samt vaktmästarna af de fö i c. legleringen

existerande båda högsta lönegraderna 200 kronors förhöjning for man

och år och vaktmästarna af de båda lägsta lönegraderna — i den näst

lägsta 150 kronor, då fråga vore om minimi-, och 300 kronor, då fråga

vore om maximiafiöning — hvarjämte aflöningarna i den lägsta lönegraden

höjdes med respektive 250 och 400 kronor för man och år.

Därjämte erhölle dessa betjänte beklädnadsförman in natura, hvarför

det med visshet kunde antagas, att, om, såsom förut, tullbetjänte skolat

af sina aflöningsförmåner bekosta sina uniformspersedlar, den kontanta

aflöningen kommit att tillmätas minst 50 kronor högre.

Ått dessa nu relaterade faktiska aflöningsförhöjningar påkallats af

de stegrade lefnadskostnaderna, framginge af finansministerns yttrande

till statsrådsprotokollet af den 12 januari 1904.

Bortsedt från den stora förmån, som läge däruti, att lönen för

samtliga grupperna höjts med minst 100 kronor och för de före regleringen

lägst aflönade ända upp till 200 kronor, hade således tullbetjänte

fått sig tilldelade aflöningsförhöjning, som mer än motsvarade

det före regleringens ikraftträdande till dem utgående dyrtidstillägg,

om det ock icke kunde sägas, att de gjorda förhöjningarna fullt motsvarade

de förhöjda priserna å lifsförnödenheter och hyror.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

19

Med hänsyn sålunda till den faktiska omständighet, att postbetjäntes

aflöningar icke blifvit tillmätta i förhållande till hvad som

för lifsbehofvet under nu rådande dyra tider erfordrades, ville Sveriges

postbetjänteförening återigen för styrelsen framlägga sina bekymmer.

Föreningen tilläte sig därvid åberopa, hvad som jämväl tidigare i

dylikt sammanhang anförts, samt tillika fastslå, att någon som helst

förändring till det bättre beträffande de anförda prisförhållandena icke

inträffat, utan syntes tvärtom de priser, som åtminstone för någon tid

framåt kulminerat i de största städerna, så småningon vinna efterföljelse

i de mindre. Detta gällde visserligen främst lifsförnödenheterna,

men bostadshyrorna lämnades långt ifrån oberörda af de konstanta

svängningarna uppåt, som så väsentligt förändrat lefnadskostnaderna å

de större orterna.

Men om än det vore ett faktum, att i mindre städer och orter

gällande priser följde de större städernas priser i spåren, torde det

dock ej kunna bestridas, att liufvudstaden komme att i sådant hänseende

bibehålla sin framskjutna ställning.

Det hade med hänsyftning därpå tidigare för styrelsen framhållits,

att denna omständighet väl betingade, att i Stockholm stationerade

postbetjänte tilldelades något högre aflöningsförmåner än dylika

å andra orter. Någon hemställan i sådant afseende hade emellertid

icke från postbetjäntes organisation aflåtits. Men när det i Göteborg

den 5—8 juni 1905 hållna föreningsmötet skulle till behandling upptaga

postbetjäntes aflöningsfråga, hade mötet ansett föreningen icke

längre böra återhålla det fullt berättigade uti, att postbetjänte i Stockholm

i förnyad framställning om hyresbidrag tillgodosåges med anhållan

om något högre procenttal än för öfriga postbetjänte.

Om än det måste medgifvas, att proportionerna postbetjänte emellan

icke blefve i aflöningsväg fullt rättvist afvägda genom att begära

hyresbidragets utgående med 30 procent för Stockholm och 20 procent

för alla öfriga orter, kunde det dock icke heller förnekas, att det för

hufvudstadens vidkommande vore fullt berättigadt, att postbetjänte därstädes

tillgodosåges med den aflöning af 1,820 kronor årligen, som

skulle bli dem tilldelad, därest denna framställning skulle vinna genomförande.

Att vidare denna framställning skilde sig från sina båda föregångare

därigenom, att den extra personalen medtagits, hade sin orsak

däri, att det för postbetjänte blifvit uppenbart, att det ej läte sig göra

att inom en rimlig tidrymd få postbetjänteföreningens önskemål i fråga

om nämnda personals anställande på ordinarie stat genomförd.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

Hvad därefter än ytterligare anginge de aflöningsbelopp, som

skulle blifva för postbetjänte gällande, därest denna framställning vunne

förverkligande, syntes de visserligen höga vid jämförelse med dem,

som nu vore gällande. Men anställdes jämförelse med tullbetjänte —

en jämförelse, som utan gensägelse måste kafva sitt berättigande, dels

emedan reglering af deras aflöningsförbållanden åstadkommits med

hänsyn till nu gällande höga lefnadskostnader, dels ock därför att

nämnda betjäntes tjänsteåligganden kunde åtminstone icke ställas öfver

postbetjänte, vare sig det nu gällde ansvar, fackutbildning eller pålitlighet

— komme postbetjänte i alla händelser att i aflöningsförmåner

i och på grund af sin tjänstgöring stå tillbaka för tullbetjänte, enär

dessa, enligt gällande af Eders Kungl. Maj:t den 1 juli 1904 utfärdad

tullstadga, ägde att, jämte de fasta aflöningsförmånerna, uppbära extra

inkomster till belopp af minst 200 men ända upp till 500 kronor och

härutöfver årligen.

Föreningen har på grund af det anförda hemställt, att generalpoststyrelsen

måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att postbetjänte

i Stockholm, såväl extra som ordinarie, måtte blifva tilldelade ett med

SO procent af all till dem utgående kontant aflöning belöpande hyresbidrag;

samt att till öfriga, såväl extra som ordinarie postbetjänte, måtte

utgå dylikt, med 20 procent belöpande bidrag af all kontant aflöning.

Generalpoststyrelsen har vidare förmält, att vid det möte, styrelsen

i början af november månad 1905 hållit med postverkets distriktscliefer

för öfverläggning angående en del postala frågor, di strikt scheferna

hörts öfver postbetjänteföreningens framställning. Distriktscheferna hade

ansett, att den begärda aflöningsformen väl kunde anses hafva fog

för sig, men vid det förhållande att det ej torde kunna anses sannolikt,

att statsmakterna skulle tillmötesgå en dylik begäran ensamt

rörande postverket, hade uttalats den åsikten, att bidraget borde utgå

i form af dyrtidstillägg, beräknadt efter 15 procent å samtliga kontanta

aflöningsförmåner för postbetjänte i Stockholm och inom norra distriktet,

såsom varande de särskildt i fråga om hyrorna dyraste orterna, samt

efter 10 procent å öfriga platser. Distriktscheferna hade därjämte

framhållit önskvärdheten af att, därest postbetjänte erhölle nu ifrågavarande

förmån, jämväl tjänstemännen i motsvarande mån tillgodosåges,

med de begränsningar, som innefattades i nådiga kungörelsen den 12

maj 1905 angående dyrtidstillägg.

För egen del har styrelsen anfört följande:

Att, såsom postbetjänteföreningen syntes hafva ansett, man redan

nu skulle kunna för postbetjänte få genomförd icke blott en tillfällig

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

löneförbättring, utan eu för framtiden bestående omreglering af 1902

ars lönereglering- under den nya formen af hyresbidrag, därtill torde

väl så mycket mindre utsikter för närvarande förefinnas, som ännu icke

något af de förslag, som afgifvits af den för närvarande arbetande allmänna

lönereg-leringskommittén, blifvit af statsmakterna pröfvadt, vare

sig i fråga om atlöningsbelopp eller aflöningsformer; och efter uttalandet

af 1902 års Riksdag och utgången af framställningen till Riksdagen

år 1904 skulle styrelsen icke tillåtit sig att komma med hemställan ens

om tillfällig löneförbättring, såvida ej styrelsen funnit detta vara, såvidt

styrelsen kunde se, oundgängligen nödvändigt ej blott för postbetjänte

utan ock, såsom posttjänstemän flerfaldiga gånger framhållit och distriktscheferna

erinrat, jämväl för posttjänstemän. Styrelsen ansåge det vara

sin plikt mot funktionärerna vid det styrelsen anförtrodda verk att tillse,

att dessa funktionärer komme i åtnjutande af aflöning, som kunde anses

nödvändig i förhållande till rådande lefnadskostnader.

Redan. för flera år sedan hade styrelsen uttalat den uppfattning,

att de aflöningsförmåner för postpersonalen, som sedermera blifvit vid

1902 års riksdag beslutade, ej vore högre tillmätta än att under dåvarande

lefnadskostnader dyrtidstillägg fortfarande borde utgå. Visserligen

vore styrelsen icke i besittning af nog omfattande eget statistiskt

material för att, hvad postpersonalen anginge, kunna detaljerad! visa

förhållandet mellan lefnadskostnaderna då och nu, utan torde få hänföra

sig till de statistiska utredningar, som eljest blifvit verkställda, men

styrelsen kunde åberopa enhvars egen erfarenhet om, att den dyra tiden

fortfore. i fråga om såväl bostadshyror som lifsmedelspris och att de

förändringar, som kunde hafva inträdt, i regel ingalunda vore förändringar

till det bättre.

Det kunde således ej förnekas, att lefnadskostnaderna under de

senaste åren stegrats i sådan grad, att till postpersonalen utgående

aflöning numera icke kunde anses afpassad efter rådande lefnadsförliållanden.

Men äfven om för de relativt bättre aflönade den dyra tiden

minskade värdet af aflöningen, ägde likväl dessa en ekonomisk spänstighet,

som gjorde, att de icke i samma mån berördes af en afknappning

som de, hvilkas inkomst från början varit afpassad för lifvets nödtorft,

För dessa senare, de lägst aflönade, uppkörande under dyr tid svårigheter

att erhålla en anständig bärgning.

Styrelsen hade därför ansett sig böra påkalla statsmakternas bistånd

för lindrande i någon mån af de existenssvårigheter, som genom

rådande dyr tid uppstått för postverkets lägst aflönade funktionärer,

samtliga betjänte och en del tjänstemän. En dylik lindring syntes

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

kunna lämpligast åstadkommas genom att dyrtidstillägg tillerkändes

bemälda funktionärer. Gränsen uppåt för de tjänstemän, som skulle

komma i åtnjutande af ett dylikt aflöningstillägg, syntes — med hänsyn

därtill att för tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

så nyligen verkställts en lönereglering, hvarigenom fölen

del aflöningen i viss mån förbättrats och för samtliga åstadkommits

gynnsammare pensionsförhållanden — böra sättas lägre än hvad som

ägt rum beträffande under år 1905 utgående dyrtidstillägg i allmänhet.

Styrelsen hade därför trott, ait från åtnjutande af nu ifrågasatta dyrtidstillägg

borde undantagas de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner

af statstjänst uppginge till högre belopp än 3,000 kronor.

I öfrigt syntes de grunder, som jämlikt nådiga kungörelsen den

12 maj 1905 gällt för beräknande af dyrtidstillägg för år 1905 åt en

del tjänstemän och betjänte, böra tillämpas jämväl i förevarande fall.

Visserligen vore hyrorna i Stockholm och i en del orter i norra Sverige

högre än i öfriga delar af riket, men då denna omständighet ej föranledt

högre dyrtidstillägg för andra statsfunktionärer, syntes någon afvikelse

ej kunna ifrågasättas för postpersonalen. Grunderna skulle

således undergå blott den förändring, att i punkten b) af moment 2:o

i omförmälda nådiga kungörelse siffran 5,000 ändrades till 3,000 och

punkt d) af samma moment bortfölle.

I regel skulle, med tillämpning af dylika grunder, utom ordinarie

postbetjänte, följande tjänstemannagrupper komma i åtnjutande af dyrtidstillägg,

nämligen samtliga postexpeditörer i 4:e, 3:e och 2:a lönegraderna

samt de postexpeditörer i l:a lönegraden, som antingen uppbure

begynnelseaflöning eller intjänat första ålderstillägget och ej vore

anställda såsom förste postexpeditörer.

Enligt gjorda beräkningar skulle dyrtidstillägg komma att utgå

till omkring 690 tjänstemän och 1,400 postbetjänte. För dessa tjänstemän

utgjorde aflöningen lägst 1,500, högst 2,900 kronor. För postbetjänte

vore minimiaflöningen 900 kronor, maximiaflöningen 1,400

kronor, hvartill, i förekommande fall, komme det i § 15 af aflöningsreglementet

den 6 juni 1902 omförmälda arfvode till ett belopp af

högst 20 kronor för månad räknadt.

Sammanlagda aflöningen till dessa tjänstemän och betjänte hade

beräknats till 3,236,820 kronor, däraf till tjänstemännen 1,552,650

kronor och till betjänte 1,684,170 kronor. Kostnaden för beredande

enligt ofvan föreslagna grunder af dyrtidstillägg åt nämnda tjänstemän

och betjänte skulle således uppgå till 323,682 kronor, eller i rundt tal

320,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

23

Åberopande hvad sålunda blifvit anfördt, bär generalpoststyrelsen

hemställt, att Eders Kungi. Maj:t behagade i nåder till Riksdagen göra

framställning, att Riksdagen måtte medgifva, att dyrtidstillägg finge,

enligt ofvan angifna grunder, för år 1906 utgå till de ordinarie tjänstemän

och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,

hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för år 1906 icke öfverstege

3,000 kronor.

Därjämte har styrelsen föreslagit, att det härför erforderliga

beloppet måtte utgå af samma anslag som öfriga under sjätte hufvudtiteln

ifrågakommande dyrtidstillägg.

Till en början torde det tillåtas mig att närmare angifva, hvilka

tjänstemän och betjänte kunna af generalpoststyrelsens förevarande

förslag beröras, samt i sammanhang därmed närmare angifva de löner,

som enligt nu gällande stat tillkomma dem.

Hvad angår postmästare, åtnjuta de, som förestå postkontor af

l:a och 2:a klassen, högre löneförmåner än 3,000 kronor och äro de

således i hvarje fall uteslutna från den ifrågasatta förmånen. Beträffande

åter postmästare vid 3:e och 4:e klassens postkontor, uppbära de förra

2,200 kronor i lön och 800 kronor i tjänstgöringspenningar samt de

senare 2,000 kronor i lön och 600 kronor i tjänstgöringspenningar.

Hvad beträffar tjänstgöringspenningar, utgå dessa såsom af staten

garanteraclt minimibelopp af den uppböi''dsprovision, hvilken tillkommer

postmästarna. I regel uppgår denna provision till högre belopp än

hvad af staten garanterats. Därtill kommer, att postmästarna- vid

fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de

tjänstgjort såsom postexpeditörer, i följd hvaraf de i allmänhet vid

tillträdet till postmästarbefattningen åtnjuta sådant tillägg. På grund

af nu nämnda omständigheter äfvensom åtskilliga andra smärre tjänsteinkomster

öfverstiga postmästarnas löneförmåner så godt som alltid

3,000 kronor. Gleneralpoststyrelsen har ej heller, på sätt af dess skrifvelse

framgår, vid beräknande af det belopp, hvartill beviljande af

dyrtidstillägg enligt af styrelsén föreslagna grunder skulle uppgå, tagit

någon hänsyn till ifrågavarande tjänstemän, utan afser styrelsens hemställan

allenast postexpeditörer och postbetjänte.

Beträffande de till postexpeditörer utgående löner blefvo väsentligen

olika grunder vid omförmälda reglering genomförda mot hvad

förut varit gällande. Enligt den vid tiden för regleringens tillkomst

tillämpade aflöningsstat för postverket voro postexpeditörerna fördelade

i fyra lönegrader, och uppgingo deras aflöningsförmåner i de särskilda

Departe
mentschefens
yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

lönegraderna enligt, en tablå, som ofvan omförmälda kommitté för utarbetande

af nya stater för post- och telegrafverken låtit utarbeta, till

följande belopp:

l:a lönegraden:

lön............................................................................ kronor 1,350

tjänstgöringspenningar ...................................... „ 450

uppbördsprovision (medeltal för år 1899) ... ,, 418

2 ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år .............

— 2,218

..... 800

kronor 3,018

2:a lönegraden:

lön ........................................................................... kronor 1,200

tjänstgöringspenningar....................................... ,, 400

uppbördsprovision (medeltal för år 1894) ... „

2 ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år ..

394

1,994

800

kronor 2,794

3:e lönegraden:

lön ..................... kronor 1,050: —

tjänstgöringspenningar...................................... „ 350: —

uppbördsprovision (medeltal för år 1900) ... ,, 312: — 1,712

2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ........................ 300

kronor 2,012

4:e lönegraden:

lön .............................................................................. kronor 900: —

tjänstgöringspenningar ........................................ „ 300: —

uppbördsprovision (medeltal för år 1900) ...... „ 303: — 1,503

2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ........................ 300

kronor 1,803: —

Äfven enligt nu gällande lönestat äro postexpeditörerna indelade

i fyra klasser, och utgår aflöningen till dem enligt följande grunder:

l:a lönegraden:

lön .......................................................................... kronor 1,725: —

tjänstgöringspenningar...................................... „ 775: — 2,500: —

2 ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år ........................ 800: —

kronor 3,300: —

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

25

2:a lönegraden:

lön ........................................................................... kronor 1,500: —

tjänstgöringspenningar....................................... ,, 700: — 2 200:_

2 ålderstillägg å 300 kronor efter 5 och 10 år ........................ G00: —

kronor 2,800: —

3:e lönegraden:

lön ........................................................................... kronor 1,250: —

tjänstgöringspenningar....................................... „ 500:— 1,750:_

2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ....................... 300: —

kronor 2,050: —

■i/e lönegraden:

lön .......................................................................... kronor 1,050:

tjänstgöringspenningar...................................... „ 450: — 1,500:_

2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ........................ 300: —

kronor 1,800: —

Hvad åter angår postbetjänte, undergingo deras löneförmåner ingen

större förändring genom omförmälda reglering. Nu som förut äro de

indelade i tre klasser med respektive 1,000, 950 och 900 kronor i lön

och tjänstgöringspenningar. Däremot komma de i följd af regleringen

tidigare än dittills varit fallet i åtnjutande af fullständiga lönetillägg.

Under det nämligen förut postbetjänt tillerkänts fyra ålderstillägg, etthvart

om 100 kronor för betjänt af l:a lönegraden och 75 kronor för

betjänt af 2:a eller 3:e lönegraden, att tillträdas respektive 5, 10, 15

och 20 år, efter det han tillträdt ordinarie postvaktbetjäntbefattning,

utgå numera två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år, hvardera

med 200 kronor för postbetjänt i första samt 150 kronor för postbetjänt

i andra och tredje graden. Vidare bereddes ersättning åt vaktbetjänte,

som finge sig anförtrodda vissa mera maktpåliggande göromål, i form

af arfvoden om högst 20 kronor i månaden, att åtnjutas så länge den

särskilda tjänstgöringen fortfore. För den närmare innebörden häraf

ber jag att få hänvisa till styrelsens underdåniga skrifvelse den 20

november 1905 angående förslag till stater för postverket för år 1907,

för hvilken skrifvelse jag förut denna dag käft tillfälle att för Eders

Kungl. Maj:t redogöra (sid. 29—32).

Slutligen torde omnämnas, att bättre befordringsmöjligheter beBih.

till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

reddes såväl postexpeditörer som betjänte genom tillkomsten af åtskilliga

nya tjänster. För de förra förbättrades därjämte deras pensionsvillkor,

och de senare erhöllo, i händelse af sjukdom, kostnadsfri läkarvård.

Jag har tillåtit mig att så vidlyftigt som skett angifva lönevillkoren

för ifrågavarande tjänstepersonal, enär det är af vikt för frågans

bedömande att äga kännedom, i hvad mån dessa, för den del af personalen,

som beröres af styrelsens framställning, blifvit genom 1902

års reglering förändrade. Det torde knappast kunna bestridas, att,

frånsedt postexpeditörerna af första klassen, öfriga i postverkets tjänst

anställda tjänstemän af samma grad samt betjänte icke fått sina löneförmåner

i någon betydande mån förbättrade genom ifrågavarande lönereglering,

ehuruväl deras ställning i andra här ofvan berörda afseenden

blef förmånligare.

Då denna reglering beslöts, hade redan, på framställning af Eders

Kungl. Maj:t, Riksdagen åt eu del tjänstemän och betjänte inom statsdepartementen

och underlydande verk beviljat dyrtidstillägg, att utgå

med 10 procent af den kontanta aflöningen och enligt i öfrigt närmare

angifna grunder. Som Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, beslöts

sådant dyrtidstillägg första gången vid 1901 års riksdag; och har det

sedan, om än efter förändrade grunder, alltjämt utgått. Postverkets

tjänstemän och betjänte hade således vid genomförandet af den nya,

första gången år 1903 tillämpade regleringen redan under två år uppburit

dyrtidstillägg. Det är visserligen sant, att ifrågavarande förmån

är beroende på ett under hvarje år efter förnyad pröfning af Eders

Kungl. Maj:t och Riksdagen fattadt beslut, men då det numera under

eu så lång följd af år utgått, innebär det icke något förvånansvärdt,

om postverkets tjänstemän, när de jämföra sina nuvarande löneförhållanden

med dem, som enligt äldre stat åtnjötos, därvid jämväl taga förlusten

af dyrtidstillägget i betraktande; och tages hänsyn härtill, förminskas

än ytterligare för ifrågavarande tjänstemän och betjänte förmånen

af den skedda löneregleringen. Eders Kungl. Maj:ts framställning

vid 1904 års riksdag vittnade äfven om, att denna lönereglering

för åtskilliga af postpersonalen, icke minst de lägst aflönade bland dem,

medfört minskade löneförmåner.

Redan i det föregående har erinrats därom, att den kommitté,

hvars utredning och förslag i hufvudsaklig del låg till grund för Eders

Kungl. Maj:ts framställning vid 1902 års riksdag om ny aflöningsstat,

afsåg, att, under förutsättning att dyrtidstillägg komme att beredas

andra statstjänare, jämväl postverkets tjänstemän och betjänte borde,

oberoende af den ifrågasatta löneregleringen, däraf komma i åtnjutande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

27

Riksdagen delade emellertid icke denna uppfattning, utan förklarade

uttryckligen, såsom likaledes omförmälts, att Riksdagen vid uppgörande

af ifrågavarande lönestater utgått från den uppfattningen, att de fastställda

aflöningarna borde utan några ytterligare tillskott från statsverkets

sida blifva med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnas åligganden

och tjänsteställning som å de vid tiden för löneregleringen rådande

prisförhållanden tillräckliga.

Utan tvifvel hade det varit mindre lämpligt att på en och samma

gång genomföra ny lönereglering och samtidigt bevilja den af regleringen

berörda tjänstepersonalen särskildt lönetillägg. Men då Riksdagen

gjorde detta uttalande, kunde Riksdagen svårligen förutse, att

de stegrade utgifterna för lefnadskostnaderna, hvaraf trycket då under

någon tid gjort sig gällande, skulle icke blott fortfara, utan äfven

allt ytterligare växa i den grad som sedermera skett. Men då så

blifvit förhållandet — och till bevis härom åberopar jag, utom hvad

den dagliga erfarenheten gifver vid handen, särskildt den utredning,

som förebragts i det jämväl i dag inför Eders Kungl. Maj:t föredragna

ärende om särskildt lönetillägg åt den lägre aflönade järnvägsbetjäningen

— torde icke Riksdagens nyss återgifna uttaiande

kunna längre äga samma giltighet och styrka som förut. I synnerhet

under de omkring två år, som förflutit, sedan frågan om lönetilläggför

viss postpersonal senast var föremål för Riksdagens pröfning, hafva

lefnadskostnaderna så afsevärdt stegrats, att särskildt för postbetjänte,

men jämväl för de lägre posttjänstemännen, svårigheter otvifvelaktigt

föreligga att med de tillmätta lönerna kunna bestrida nödtorftiga lefnadsbehof.

Då postpersonalen icke åtnjuter förmånen af fri bostad, hafva de

under senare åren alltmer uppskrufvade hyrorna äfven gjort deras

belägenhet svårare. Det är väl ock antagligt, att, därest lönereglering

för postverkets stater nu förestode, lönerna skulle, särskildt för postbetjäningen

och lägre tjänstemän, komma att sättas högre än 1902

blef fallet; och vid sådant förhållande synes mig ej heller längre fullgiltiga

skäl lämna åberopas, hvarför den år 1902 under delvis andra

förhållanden beslutade löneregleringen numera skall ställa sig hindrande

i vägen, för att posttjänstepersonalen må komma i åtnjutande af dyrtidstillägg,

därest sådan förmån tilldelas andra statstjänare.

På dessa grunder och då af den redogörelse, som ofvan lämnats,

synts mig framgå, att den lägre postpersonalens löner genom 1902 års

lönereglering icke blifvit i samma grad förbättrade som en del andra

tjänstemäns, hvilka i följd af under senare åren verkställda löneregleringar

uteslutits från förmånen af dyrtidstillägg, har jag icke ansett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

mig böra afvisa generalpoststyrelsens hemställan om beredande af rätt

till dyrtidstillägg jämväl åt den i postverkets tjänst anställda personalen.

Det förefaller mig äfven som om styrelsen på ett klokt sätt begränsat

rätten till åtnjutande af denna förmån. De posttjänstemän, livilkas

årliga aflöningsförmåner öfverstiga 3,000 kronor, hafva i allmänhet

vid meranämnda lönereglering blifvit tämligen väl tillgodosedda. Enahanda

är väl i viss mån förhållandet med förste postexpeditörer,

men att alldeles utesluta dessa tjänstemän från det föreslagna dyrtidstillägget,

hvilket, på grund af ofvan angifna förhållanden, kunde hafva

visst fog för sig, torde dock vara olämpligt särskild! med hänsyn

därtill, att den inbördes ordningen mellan lönerna i de olika klasser,

hvari postexpeditörerna äro indelade, härigenom på ett synnerligen

betänkligt sätt rubbades. På sätt styrelsen anmärkt, skulle emellertid

icke samtliga postexpeditörer i första klassen erhålla dyrtidstillägg.

Enligt närmare af styrelsen inhämtade meddelanden afser styrelsens framställning

endast 180 tjänstemän af ifrågavarande grad. Då hela antalet

postexpeditörer i första klassen utgör 340, är det således endast något

mer än hälften, som komme i åtnjutande af dyrtidstillägg.

Beträffande de grunder, efter hvilka ifrågavarande dyrtidstillägg

bör utgå, har styrelsen påpekat vissa afvikelse!’ från de i allmänhet

härom gällande, som borde beträffande postpersonalen uppställas. Det

må i detta sammanhang tillåtas mig att erinra, hurusom chefen för

finansdepartementet i sitt i ärendet denna dag till statsrådsprotokollet

hållna anförande, utöfver hvad styrelsen i sådant hänseende påpekat,

ytterligare upptagit en särskild bestämmelse rörande postpersonalen.

Medan nämligen, enligt nämnda anförande, för öfriga statstjänare borde

stadgas, att de, livilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget

oberäknad!, af vederbörande taxeringsmyndigheter år 1905

uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor undantoges från åtnjutande

af ifrågavarande förmån, skulle vid postverket anställda

tjänstemän och betjänte redan vid en på enahanda sätt uppskattad

inkomst af mera än 3,000 kronor vara uteslutna från dyrtidstillägg.

Denna bestämmelse är uppenbarligen en konsekvens däraf, att särskilda

föreskrifter skola gälla för postpersonalen i fråga om den allmänna

lönegräns, vid hvars öfverskridande rätt till dyrtidstillägg upphör.

Kostnaden för genomförandet af styrelsens ifrågavarande förslag

har af styrelsen, efter därom förebragt utredning, beräknats till 323,700

kronor.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts ofvanomförmälda, i statsverkspropositionen

gjorda förslag har utskottet förehaft till behandling dels en

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

29

af justitieombudsmannen i dennes vid denna riksdag afgifna ämbetsberättelse

(sid. 108) gjord ^framställning, att Riksdagen, under förutsättning

att dyrtidstillägg innevarande år beviljades statens ämbets- och

tjänstemän, måtte tillerkänna enahanda förmån jämväl åt tjänstemännen

i justitieombudsmansexpeditionen, dels och tre särskilda, inom Andra

Kammaren väckta motioner, däruti hemställts

af herr O. G. Erikson i Öfre Odensvi (motionen n:o 95), att för

den händelse Riksdagen, med anledning af hvad Kungl. Maj:t äskade

uti statsverkspropositionen, skulle bevilja dyrtidstillägg åt statens tjänstemän

och betjänte, sådant dyrtidstillägg då måtte beviljas äfven åt sådana

tjänstemän och betjänte, som åtnjöte bostad in natura;

af herr C. Lindhagen m. fl. (motionen n:o 106), att Riksdagen i

anledning af Kungl. Maj:ts proposition rörande dyrtidstilläggen måtte

besluta att dels höja dyrtidstillägget för samtliga ordinarie vaktmästare

vid statens ämbetsverk eller åtminstone för dem, som stode i den lägre

lönegraden, från 10 till 20 procent af den kontanta aflöningen och dels

medgifva dyrtidstillägg jämväl åt vaktmästare, i hvilkas aflöning inginge

bostadsförmån in natura; samt

af herr F. W. Thorsson in. fl. (motionen n:o 75), att Riksdagen

måtte bevilja de ordinarie postbetjänte ett dyrtidstillägg, beräknadt efter

15 procent å samtliga kontanta aflöningsförmåner för betjänte i Sfockholm

och inom norra distriktet, samt efter 10 procent åt postbetjänte

å öfriga platser.

I sin ofvanberörda framställning erinrar justitieombudsmannen, att

Riksdagen, som med anledning af särskilda af Kungl. Maj:t gjorda

framställningar åren 1901, 1902, 1903, 1904 och 1905 beviljat dyrtidstillägg

att till statens ämbets- och tjänstemän med vissa undantag och

under vissa förbehåll för samma år utgå med tio procent af deras aflöningsförmåner,

jämväl på särskilda framställningar af justitieombudsmannen

åren 1902, 1903, 1904 och 1905 anvisat medel till erforderligt

belopp för beredande af motsvarande förbättrade löneförmåner åt tjänstemännen

i justitieombudsmansexpeditionen.

| Då några afsevärda förändringar i lefnadskostnaderna icke syntes

hafva inträdt under den tid, som förflutit efter det Riksdagen senast

beviljade dyrtidstillägg, och Riksdagen följaktligen torde komma att

äfven under innevarande år pröfva, huruvida medel för sådant ändamål

borde anvisas, hemställde justitieombudsmannen, att enahanda förmån

måtte för år 1906 beredas sistnämnda tjänstemän.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 12-

Utskottets

yttrande.

I afseende å de skäl, som uti livar och. eu af förberörda tre motioner

anförts till stöd för däri framställdt förslag, tillåter sig utskottet

hänvisa till själfva motionerna.

Vid 1903 års riksdag yttrade statsutskottet i afgifvet utlåtande

(n:o 12) angående gjorda framställningar om dyrtidstillägg för år 1903

åt en del tjänstemän och betjänte, bland annat, följande:

»Då utskottet nu går att yttra sig i denna fråga, anser sig utskottet

ånyo böra erinra därom, att Riksdagen uti skrifvelse den 12 april

1900 framhöll, att, därest Kungl. Maj:t, efter förutgången utredning,

skulle finna vissa statens tjänare eller vissa grupper af statstjänare,

hvilkas aflöning bestämts enligt äldre stater eller enligt stater uppgjorda

enligt samma grunder, som följts vid de äldre staternas fastställande,

vara i behof af någon förbättring i aflöningsvillkoren, en revision af

dessa statstjänares aflöningsförhållanden borde verkställas. Och Riksdagen

uttalade tillika, att härigenom vunnes jämväl den fördel, att

Riksdagen kornme i tillfälle att, där löneförbättring ifrågasattes, taga

under ompröfning, om och till hvilket belopp sådan kunde anses vara

af förhållandena i hvarje särskildt fall betingad. Riksdagen kunde af

dessa skäl icke bifalla Kungl. Maj.ts då gjorda framställning om beredande

af dyrtidstillägg åt ämbets- och tjänstemän.

Samma mening omfattades också af 1901 års statsutskott, som

tilläde, att då en sådan utredning påginge beträffande flera bland de

större staterna, borde denna utredning jämväl afse möjligheten af förenklingar

i administrationen och eventuell indragning af tjänster, som

genom förändrade anordningar skulle lämna undvaras. Riksdagen beviljade

emellertid sistnämnda år anslag till dyrtidstillägg åt vissa statens

ämbets- och tjänstemän samt betjänte.

Jämväl nästlidet år biföll Riksdagen Kungl. Maj ds framställningar

om beredande af dyrtidstillägg, men statsutskottet, som då förordade

denna framställning, ansåg sig vid behandlingen af denna fråga böra

ytterligare betona, att den enda fullt tillfredsställande lösningen af denna

fråga vore att vinna på den sålunda antydda vägen.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet inhämtas, har Kungl.

Maj:t nu uppdragit åt en kommitté att afgifva utlåtande och förslag

rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,

därvid kommittén skulle hafva att taga under öfvervägande, huruvida

genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning

af tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde

undvaras.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

31

Förberedande åtgärder hafva alltså vidtagits för att tillmötesgå

de i sammanhang med anvisande af medel till dyrtidstillägg under de

senare riksdagarna uttalade önskningsmål om en allmän lönereglering.

Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra tillstyrka Riksdagen

att jämväl för innevarande år bevilja anslag till dyrtidstillägg åt

vissa statens tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner icke

blifvit vid 1901 eller 1902 årens riksdagar reglerade.»

Riksdagen biföll den af statsutskottet gjorda hemställan om beviljande

af dyrtidstillägg för år 1903 i enlighet med de af Kungl.

Maj:t föreslagna grunder.

Äfven den vid 1904 års riksdag af Kungl. Maj:t gjorda framställningen

om beviljande af dyrtidstillägg för samma år blef, jämlikt statsutskottets

därom gjorda hemställan, af Riksdagen bifallen.

Jämväl nästlidna års lagtima Riksdag beviljade i anledning af Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning dyrtidstillägg för samma år åt en

del statens ämbetsmän och betjänte, dock med de ändringar beträffande

de af Kungl. Maj:t nämnda år liksom under de föregående åren föreslagna

grunder. för utgående af dyrtidstillägg, att dylikt tillägg förklarades

icke få i något fäll utgå med högre belopp än 300 kronor i stället för

af Kungl. Maj:t såsom maximum föreslagna 500 kronor samt att från

åtnjutande af dyrtidstillägg undantogos de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner

af statstjänst för år 1905 uppginge till högre belopp än 5,000

kronor samt de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster

af arbete, d3Ttidstillägget oberäknadt, år 1904 af vederbörande taxeringsmyndigheter

uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor, i hvilka

afseenden Kung], Maj:t föreslagit ett belopp af högst 7,000 kronor såsom

berättigande till dyrtidstillägg.

I de grunder för dyrtidstilläggens utgående och i de anslagsbelopp,

som af 1905 års lagtima Riksdag blifvit fastställda, har Kungl.

Maj:t nu, hvad andra, tredje, fjärde, femte, sjunde, åttonde och nionde

hufvudtitlarna beträffar, icke föreslagit annan ändring, än som föranledts

dels af bortfallandet af det dyrtidstillägget under tredje hufvudtiteln

motsvarande bidrag, som utgått från norska statsverket, dels af

armeförvaltningens detaljerade beräkning af anslagsbehofvet för år 1906

uti ifrågavarande hänseende under fjärde hufvudtiteln, dels ock af de

nästlidna år beslutade löneregleringar å femte och åttonde hufvudtitlarna,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

hvarigenom sammanlagda summan af de från enhvar af sistnämnda

båda hufvudtitlar utgående dyrtidstillägg ansetts kunna nedsättas från

28.000 kronor och 65,000 kronor till respektive 16,000 kronor och

60.000 kronor.

I fråga om sjätte hufvudtiteln har Kungl. Maj:t däremot i så

måtto frångått det alltsedan år 1901 för dyrtidstilläggs utgående uppställda

villkor att från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas de tjänstemän

och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901 och följande årens

riksdagar ny- eller omreglerats, att Ivungl. Maj:t, oaktadt omreglering

af de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar anställda tjänstemäns

och betjäntes löneförhållanden beslutats vid 1902 års riksdag,

nu föreslagit, att dylika tjänstemän och betjänte skulle vara berättigade

till dyrtidstillägg efter i öfrigt stadgade grunder, dock att i fråga om

nämnda tjänstemän och betjänte dyrtidstillägg skulle tillkomma allenast

dem, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för innevarande år icke

öfverstege 3,000 kronor och hvilkas sammanlagda inkomster af arbete,

dyrtidstillägget oberäknad^ år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter

icke uppskattats till högre belopp än 3,000 kronor.

Vid det förhållande att de förberedande arbetena för åstadkommande

af en allmän tjänste- och lönereglering ännu icke fortskridit så

långt, att förslag i ämnet kan framläggas för innevarande års riksdag,

finner väl utskottet, i likhet med Kungl. Maj:t, dyrtidstillägg höra i

enlighet med af Kungl. Maj:t nu föreslagna grunder äfven för innevarande

år tillerkännas de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner

icke efter år 1900'' ny- eller omreglerats, men anser sig utskottet

däremot icke kunna förorda beviljande af dylikt lönetillägg åt

nyssnämnda tjänstemän och betjänte vid postverket, hvilkas löneförhållanden

reglerats år 1902. Äfven om, såsom af chefen för civildepartementet

till åberopade statsrådsprotokollet anförts, den lägre postpersonalens

löner genom den af 1902 års Riksdag beslutade löneregleringen

icke blifvit förbättrade i samma grad, som en del andra tjänstemäns,

Indika i följd af under senare åren verskställda löneregleringar uteslutits

från'' förmånen af dyrtidstillägg, lärer dock med fog kunna framhållas,

att tjänstemän och betjänte vid .postverkets distrikts- och lokalförvaltningar

genom samma lönereglering på annat sätt beredts afsevärda

fördelar i ekonomiskt afseende. Genom tillkomsten af ett betydande

antal nya ordinarie beställningar inom nu ifrågavarande grader,

nämligen 250 postexpeditörstjänster och 200 vaktbetjäntbefattningar,

hvilka i båda fallen till allra största delen uppfördes i de högsta lönegraderna,

erhöllo såväl postexpeditörer som vaktbetjänte bättre be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

33

ordringsmöjligheter än förut till högre löneklasser. Antalet dylika beställningar

har jämväl senare ökats i betydande mån, nämligen dels

vid 1904 års riksdag med 100 postexpeditörstjänster och 150 vaktbetjäntbefattningar,

dels ock vid innevarande års riksdag med 100 nya ordinarie

befattningar af det förra slaget och 200 af det senare. I fråga

särskilt om postexpeditörerna förbättrades vid 1902 års lönereglering

jämväl deras pensionsförliållanden därigenom, att en del af deras löneförmåner,

som förut utgjordes af provision, vid regleringen tillädes

lönen och sålunda öfvar inflytande på pensionens belopp. Hvad vidare

angår postbetjänto, komma dessa i följd af löneregleringen tidigare än

förut i åtnjutande af sina ålderstillägg samt erhålla numera vid tjänstgöring

af mera maktpåliggande art särskilda månadsvis utgående arfvoden.

Härtill kommer, att postbetjänte enligt det nya afiöningsreglementet

bekomma såväl uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning

som ock fri läkarvård och medicin.

I betraktande af de obestridliga fördelar, som 1902 års lönereglering

vid postverket sålunda medfört för nu ifrågavarande tjänstemän

och betjänte vid distrikts- och lokalförvaltningarna, synes det utskottet

icke föreligga giltiga skäl att, framför öfriga statens tjänstemän och

betjänte, som under de senare åren fått sina löner reglerade, bereda

nyssnämnda kategorier ytterligare fördel i form af dyrtidstillägg; och

finner sig utskottet därför böra afstyrka såväl Kungl. Maj:ts framställning

i denna del som ock herr Thorssons m. fl. motion i ämnet. Då,

enligt hvad af ofvanintagna utdrag af statsrådsprotokollen framgår, förberedande

af dyrtidstillägg åt ifrågavarande tjänstemän och betjänte

vid postverket beräknats ett anslag af 323,700 kronor, bör sammanlagda

beloppet af dyrtidstilläggen under sjätte hufvudtiteln minskas med nyssnämnda

summa och sålunda bestämmas till 818,700 kronor.

Beträffande härefter herr Eriksons ofvanberörda yrkande, att dyrtidstillägg

måtte beviljas äfven åt sådana tjänstemän och betjänte, som

åtnjöte bostad in natura, får utskottet erinra, att under alla de år, dyrtidstillägg

begärts för tjänstemän och betjänte, såsom ett hufvudsakligt

skäl för beviljande af dylikt lönetillskott anförts just de höga bostadshyrorna.

Då otvifvelaktigt dessa under de senare åren alltmer stegrats,

har också förmånen af bostad i kronans hus för dem, som åtnjuta sådan

förmån, blifvit allt värdefullare; och synes alltså anledning icke nu förefinnas

att frångå det, alltsedan dyrtidstillägg vid 1901 års riksdag första

gången beviljades, stadgade villkoret, att från åtnjutande däraf undantagas

de tjänstemän och betjänte, i hvilkas aflöningar ingår bostadseller

boställsförmån in natura.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 12 Håft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

I fråga om lierr Lindhagens in. fl. förberörda hemställan, att

dyrtidstillägg måtte medgifvas de vid statens ämbetsverk anställde

vaktmästare, i hvilkas aflöning inginge bostadsförmån in natura, får

utskottet till hvad nyss anförts erinra, att för åtnjutande af dylik

förmån afgår från vaktmästarlönen ett belopp af allenast 150 kronor,

hvilken summa under nu rådande höga hyror icke torde uppväga förmånen

af fri bostad.

Ej heller finner sig utskottet kunna tillstyrka bifall till herr

Lindhagens m. fl. förslag om förhöj dt dyrtidstillägg åt de ordinarie

vaktmästarne i ämbetsverken, då ett dylikt beslut skulle innebära en

orättvisa mot statens öfriga betjänte.

Kungl. Maj:ts framställning om beredande af dyrtidstillägg åt

tjänstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa finner sig utskottet

äfven innevarande år böra förorda.

Mot den af justitieombudsmannen gjorda framställningen om dyrtidstillägg

åt tjänstemän vid justitieombudsmansexpeditionen har utskottet

ej heller något att erinra. För detta ändamål torde böra anvisas ett

belopp af 600 kronor, att utbetalas af riksgäldskontoret.

Utskottet får alltså hemställa,

I) att Riksdagen, i anledning af hvad Kungl.

Maj:t under 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 hufvudtitlarne

föreslagit i fråga om beviljande af anslag till dyrtidstillägg

och med afslag af herrar Eriksons, Lindhagens

m. fl. och Thorssons m. fl. i ämnet väckta motioner, må,

för beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt

en del tjänstemän och betjänte inom de olika departementen

jämte därtill hörande ämbetsverk, kårer och

stater, under nedannämnda hufvudtitlar på extra stat

för år 1907 anvisa särskilda förslagsanslag till följande

belopp, nämligen:

under

andra hufvudtiteln kronor

12,500

—

n

tredje

y1

11

3,500

—

>i

fjärde

11

11

8,000

—

ii

femte

y1

11

16,000

—

n

sj ätte

11

11

818,700

—

ii

sjunde

11

11

30,000

—

ii

åttonde

11

11

60,000

—

v

nionde

11

11

67,900

—

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

35

att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af

dyrtidstillägg skola gälla följande grunder:

l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant

aflöning, dock icke i något fall med högre belopp

än 300 kronor.

2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas:

a) de tjänstemän och betjänte, i hvilkas aflöning

ingår bostads- eller boställsförmån in natura;

b) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af

statstjänst för innevarande år uppgå till högre belopp

än 5,000 kronor;

c) de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda

inkomster af arbete, dyrtidstillägget oberäknad^

år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats

till högre belopp än 5,000 kronor;

d) de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner

vid 1901,1902,1903,1904 och 1905 årens riksdagar

ny- eller omreglerats efter andra grunder än

dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.

3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjänstemän

och betjänte, hvilkas aflöning blifvit af Konung

och Riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår

efter af Riksdagen pröfvade grunder.

4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner,

hvilka utgå af statsmedel. Där aflöning

bestrides dels af statsmedel, dels ock af andra medel,

beräknas dyrtidstillägg endast å den del däraf, som

utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän

vid universiteten och lärare vid allmänna läroverken,

i hvilkas aflöning ingå jämväl andra medel än statsmedel,

dyrtidstillägg må beräknas å hela det belopp,

hvartill aflöningen blifvit, på sätt i nästföregående

moment sägs, bestämd att minst uppgå.

5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af

aflöningsförmåner:

lön;

tjänstgöringspenningar, däri inberäknadt häradsskrifvare

tillkommande tillägg till deras fasta tjänstgöringspenningar

;

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

kontant bostads- och inkvar tering-ser sättning;

arfvode;

med lön likställd t lönetillägg; samt

dagaflöning vid flottan.

6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel

åtnjuter lön eller arfvode för två eller flera befattningar,

utgår endast för en af dessa, nämligen för

den, som medför högsta aflöningen, eller, därest denna

på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till

hvilken han först blifvit befordrad; samt

7:o) Dyrtid stillägget anses tillhöra lönen.

II) att dyrtidstillägg i enlighet med de af utskottet

föreslagna grunder jämväl må för innevarande

år utgå till tjänstemän och vaktmästare vid flottans

pensionskassa; samt

III) att, i anledning af hvad justitieombudsmannen

föreslagit, Riksdagen må, för beredande af

dyrtidstillägg enligt ofvanstående grunder åt tjänstemännen

vid justitieombudsmansexpeditonen, för år

1906 anvisa ett belopp af 600 kronor, att utbetalas

af riksgäldskontoret.

Stockholm den 27 april 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCU3’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.