Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarna gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.
1906-04-27 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1906:12, Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarna gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt en del tjänstemän och betjänte m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1906, kl. 3 e. m.
Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och
nionde hufvudtitlarna gjorda framställningar om anslag
för beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt en del
tjänstemän och betjänte m. m.
(l:a IT. A.)
I den af Kungl. Maj:t den 13 januari 1906 till Riksdagen aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd ocli behof har Kungl.
Maj:t föreslagit, att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag angifna grunder, af dyrtidstillägg
för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte, å extra
stat för år 1907 måtte anvisas såsom förslagsanslag under
andra
hufvudtiteln
(punkt 19) .......
........................ kronor
12,500: —
tredje
T)
(
11
5) ........
........................ n
3,500: —
fjärde
n
(
11
36) ......
........................ n
8,000: —
femte
11
(
11
47) .........
ii
16,000: —
sjätte
n
(
11
56) ........
........................ ii
1,142,400: —
sjunde
11
(
11
42) ........
....................... ii
30,000: —
åttonde
11
(
11
161) ........
........................ ii
60,000: —
nionde
ii
(
11
68) .......
........................ ii
67,900: —
Bih.
till Riksd. Prof.
1906. 4 Samt.
1 Afd. 12 Höft. (N:o
12.) 1
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
Tillika har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under femte
hufvudtiteln, punkten 48, föreslagit Riksdagen att medgifva, att dyrtidstillägg,
i enlighet med nyssberörda grunder, finge för år 1906
utgå till tjänstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa.
Till åberopade statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13
januari innevarande år har chefen för finansdepartementet anfört följande:
»I den till nästlidet års lagtima Riksdag aflåtna nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kungl.
Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad som skett flera föregående år,
Riksdagen att till beredande af dyrtidstillägg för år 1905, enligt vissa
i propositionen närmare angifna grunder, åt en del tjänstemän och betjänte
inom de särskilda departementen jämte därtill hörande ämbetsverk,
kårer och stater, under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde,
åttonde och nionde hufvudtitlarne, anvisa följande belopp, nämligen:
63,000: —
4,200: —
14,548: —
36,000: —
900,000: —
50,000: —
80,000: —
85,000: —
under
andra
hufvudtiteln ..........
............ kronor
11
tredje
11 ............
............. 11
11
fjärde
11 ...........
........... 11
11
femte
11 ..........
............. 11
11
sjätte
11 ........
............. 11
11
sjunde
11 ..........
............. 11
11
åttonde
11 ...........
............. 11
11
nionde
11 ...........
........... 11
Enligt Eders Kungl.
eller tillhopa kronor 1,232,748: —
Maj d s berörda förslag skulle de ifråga
-
varande dyrtidstilläggen utgå enligt samma grunder, som i enahanda
hänseende varit gällande för närmast föregående år, då sådant tillägg
ifrågakomma!. Dyrtidstillägg skulle sålunda utgå med 10 procent å
kontant aflöning, dock icke i något fall med högre belopp än 500
kronor, liv arjämte från åtnjutande af dyrtidstillägg skulle undantagas,
bland andra, de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för
år 1905 uppginge till högre belopp än 7,000 kronor, äfvensom de
tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget
oberäknad!, år 1904 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än 7,000 kronor.
Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts förberörda till 1905 års
lagtima Riksdag aflåtna framställning tillkännagaf Riksdagen i skrifvelse
den 6 maj 1905, att Riksdagen för ifrågavarande ändamål under omförmälda
liufvudtitlar på extra stat för år 1906 anvisat följande belopp,
nämligen:
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
3
p
CD
andra
hufvudtiteln ......................
kronor
12,500
—
11
tredje
11 ........................
11
2,400
—
11
tjärde
11 ........................
11
9,500
—
femte
11
28,000
—
11
sjätte
11 ........................
11
818,700
—
11
sjunde
11 ........................
11
30,000
—
11
åttonde
11 .......................
11
65,000
—
11
nionde
11 ........................
11
67,900
—
eller således tillhopa
kronor
1,034,000
—
samt att Riksdagen därvid bestämt från Eders Kungl. Maj:ts förslag
i så måtto afvikande grunder för dyrtidstilläggens beräknande, att
dyrtidstillägg skulle utgå med 10 procent å kontant aflöning, men icke
i något fall med högre belopp än 300 kronor, samt att från åtnjutande
af dyrtidstillägg skulle undantagas, bland andra de tjänstemän, hvilkas
aflöningsförmåner af statstjänst för år 1905 uppginge till högre belopp
än 5,000 kronor, äfvensom de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda
inkomster af arbete, dyrtidstillägget oberäknad^ år 1904 af
vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats till högre belopp än
5,000 kronor.
Angående dyrtidstillägg för år 1905 åt en del tjänstemän i enlighet
med de af Riksdagen beslutade grunder utfärdades nådig kungörelse
den 12 maj 1905.
Den af Eders Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta kommitté,
hvilken erhållit i uppdrag att afgifva underdånigt utlåtande och förslagrörande
reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
samt att därvid tillika taga under öfvervägande, huruvida
genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning
af tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde undvaras,
afgaf den 18 november 1903 betänkande rörande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom
de centrala ämbetsverken.
Sistnämnda dag afgaf kommittén därjämte betänkande angående
reglering af löneförhållandena in. in. vid kammarkollegium. Öfver
sistnämnda betänkande har kammarkollegium den 29 april 1904 afgifvit
underdånigt utlåtande, hvarjämte domänstyrelsen, hvars yttrande, med
anledning af utaf kommittén väckt förslag om öfverflyttning af vissa
ärenden från kammarkollegium till nyssnämnda ämbetsverk, öfver förslaget
infordrats, den 25 augusti 1905 afgifvit sådant yttrande. Vidare
har kommittén afgifvit betänkande dels den 16 juni 1904 angående
reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarrätten dels ock den 24
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
november samma år beträffande reglering af löneförhållandena m. in.
vid statskontoret; och hafva sistnämnda båda ämbetsverk, hvardera beträffande
det betänkande och förslag, som samma ämbetsverk rörer, afgifva
underdånigt utlåtande, kammarrätten den 13 maj 1905 och statskontoret
den 22 juni samma år.
Sedan kommittén afgifvit betänkande och förslag i nu omförmälda
hänseenden, har kommittén varit sysselsatt med frågan om reglering
af löneförhållandena m. m. vid landsstaten. Något förslag i denna del
har emellertid ännu icke inkommit.
De betänkanden och förslag, som af omförmälda kommitté hittills
afgifvits, röra sig icke allenast om aflöningsförhållandena vid de ämbetsverk,
som nämnda betänkanden afse och hvad därmed äger omedelbart
sammanhang, utan innefatta äfven delvis ganska genomgripande förslag
i fråga om samma ämbetsverks organisation, arbetssätt och verksamhetsområden.
Det lärer därför icke förefinnas utsikt därtill, att
ifrågavarande ärenden, kvilka ännu kräfva åtskillig ytterligare beredning,
kunna i så god tid föreläggas Eders Kungl. Maj:t till pröfning,
att förslag i ämnet kunna framläggas för innevarande års Riksdag.
Med afseende härå och då de förhållanden, som föranledt beviljande
af dyrtidstillägg åt vissa statens tjänstemän och betjänte, i hufvudsak
fortfarande föreligga, torde den förbättring i aflöningsförmåner, som i
afvaktan å en blifvande lönereglering tillerkänts vissa kategorier af
tjänstemän och betjänte, i den utsträckning sådant finnes fortfarande
höra äga rum, äfven under innevarande år böra utgå under formen af
dyrtidstillägg.
Innan jag går att uttala mig rörande den omfattning, hvari en
dylik löneförbättring under innevarande år bör ifrågakomma, anhåller
jag att i detta sammanhang få anmäla vissa under nästlidne års höst
inkomna underdåniga framställningar i ämnet.
I underdånig skrifvelse den 3 sistlidne oktober har ett stort antal
tjänstemän inom de särskilda departementen äfvensom därtill hörande
centrala ämbetsverk, med framhållande, hurusom det måste anses vara
med rättvisa och billighet, liksom äfven med själfva begreppet dyrtidstillägg
öfverensstämmande, att beviljadt dyrtidstillägg finge utgå tills
antingen den dyra tiden upphört eller, om denna befunnes vara konstant,
dyrtidstillägget aflöstes af en fast löneförhöjning, samt under
erinran att lefnadskostnaderna, långt ifrån att hafva blifvit mindre än
de varit år 1901, då dyrtidstillägg första gången beviljades att utgå
enligt de grunder, som sedermera till och med år 1904 tillämpats,
tvärtom sedan dess oafbrutet stegrats, särskildt i fråga om bostads
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
5
hyrorna, hemställt, att, då den nedsättning'' i löneinkomst, som blifvit.
eu följd af Riksdagens sistlidet år fattade beslut i ämnet, för en stor
mängd tjänstemän, särskildt dem, som vore anställda vid de centrala
ämbetsverken i hufvudstaden, där de dryga lefnadskostnaderna gjorde
lönerna mera otillräckliga än annorstädes i landet, vore synnerligen
kännbar i ekonomiskt afseende, nådig proposition måtte aflåtas till
Riksdagen om beviljande af dyrtidstillägg för år 1906 enligt enahanda
grunder, som fastställts för de under åren 1901 —1904 utgående dyrtidstillägg.
Därjämte har styrelsen för statens vaktmästares förening i Stockholm
i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne november anhållit, att
Eders Kungl. Maj:t måtte göra framställning hos Riksdagen om beviljande
af d}u''tidstillägg åt statens ordinarie och extra ordinarie vaktmästare,
att utgå med tjugu procent å aflöningen från och med innevarande
år; och har styrelsen, under erinran att det vore ovisst, om
eller när i sammanhang med en allmän reglering af ämbetsverkens löneförhållanden
en förbättring af de därstädes anställda vaktmästarnes
aflöningsförmåner vore att förvänta, till stöd för berörda anhållan
hufvudsakligen anfört, att lefnadskostnaderna i Stockholm, sedan den
nuvarande aflöningen fastställdes, ökats med mera än en tredjedel; att
de tillfällen till extra förtjänst, som förr funnits, numera, bland annat
af den grund att den dagliga tjänstgöringstiden inom ämbetsverken för
vaktmästarne nu vore långt mera utsträckt än förr, allt mera begränsats;
samt att, hvad särskildt anginge de vaktmästare, i hvilkas aflöning
inginge bostad, dessa i följd däraf finge vidkännas afdrag å lönen,
hvadan och då den omständigheten, att bostaden vore förlagd till
samma hus som ämbetsverket, ofta medförde en till tiden än mera
utsträckt tjänstgöring än eljest, billigheten syntes tala för att äfven
desse komme i åtnjutande af enahanda förmån i fråga om dyrtidstillägg
som öfrige vaktmästare.
Ehuru de skäl, som till stöd för ifrågavarande underdåniga framställningar
åberopats, icke kunna frånkännas sin betydelse, torde likväl,
åtminstone för närvarande, icke förefinnas någon utsikt för, att Riksdagen
skulle, med frångående af sin nästlidet år uttalade mening i nu
föreliggande fråga, vara sinnad att bevilja dyrtidstillägg i större utsträckning
än som då ägde rum. Jag anser mig därför icke böra tillstyrka
aflåtande af framställning till Riksdagen om beviljande i allmänhet
af dyrtidstillägg för innevarande år i större omfattning än Riksdagen
sistlidet år medgifvit. Med afseende å en särskild kår af tjänstemän,
nämligen poststaten, har emellertid, enligt hvad mig blifvit meddeladt,
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
chefen för civildepartementet för afsikt att göra underdånig framställning
i syfte, att de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
anställda tjänstemän och betjänte, hvilka i följd af den lönereglering,
som vid 1902 års riksdag öfvergått poststaten, därefter varit från dyrtidstillägg
undantagna, måtte, i hvad afser sådana befattningshafvare,
hvilkas löneförmåner af statstjänst för innevarande år icke öfverstiga
3,000 kronor eller hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget
oberäknadt, icke år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än nyss blifvit nämndt, för innevarande
år tillerkännas dyrtid stillägg.
De af 1905 års lagtima Riksdag för beredande af dyrtidstillägg
anvisade anslag uppfördes såsom förslagsanslag å extra stat under
vederbörande hufvudtitlar i 1906 års riksstat. På enahanda sätt torde
dyrtidstilläggen för år 1906 böra uppföras i riksstaten för år 1907,
därvid förutsättes, att Eders Kungl. Maj:t, om anslagen beviljas, anbefaller
statskontoret att under år 1906 utbetala beloppen.
De ifrågavarande förslagsanslagen torde, i hvad angår andra,
sjunde och nionde hufvudtitlarne, få uppföras till enahanda belopp, med
hvilka de äro upptagna i riksstaten för innevarande år.
Beträffande anslaget under tredje hufvudtiteln påkallas en höjning
i anslaget däraf, att det dyrtidstillägget motsvarande bidrag, som utgått
från norska statsverket, numera bortfallit. Häraf föranledes, att anslaget
under denna hufvudtitel bör uppföras med 3,500 kronor. Anslaget
under fjärde hufvudtiteln har af arméförvaltningen, under förutsättning
att dyrtidstillägg för innevarande år skulle komma att utgå enligt
enahanda grunder som dem, hvilka vunnit tillämpning under nästföregående
år, beräknats till ett belopp af 7,977 kronor 50 öre, i anledning
hvaraf anslaget ansetts böra uppföras med, i afrundadt tal, 8,000 kronor.
Det under femte hufvudtiteln uppförda anslaget har, till dels med anledning
af vid nästlidet års lagtima Riksdag verkställd lönereglering
för mariningenjörkåren, beräknats till ett till 16,000 kronor minskadt
belopp. I anslaget under sjätte hufvudtiteln, livilket af Riksdagen
nästlidet år upptogs till 818,700 kronor, skulle däremot, under förutsättning
af bifall till den af mig förut berörda, af chefen för civildepartementet
tillärnade framställning angående anvisande af anslag för
beredande af dyrtidstillägg åt vissa tjänstemän och betjänte vid postverket,
erfordras en höjning med 323,700 kronor. Sistberörda anslag
skulle således, under nämnda förutsättning, komma att höjas till 1,142,400
kronor. Hvad slutligen angår anslaget under åttonde hufvudtiteln, har
detta, sedan vid nästlidet års lagtima riksdag lektorernas vid de tekniska
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
7
elementarskolorna aflöningsförmåner undergått reglering-, beräknats till
60,000 kronor.
Med iakttagande häraf skulle de särskilda anslagen för dyrtidstillägg
tillsammantagna komma att utvisa en höjning af 306,300 kronor,
hvilken emellertid uteslutande kommer på sjätte hufvudtiteln.
I de grunder för dyrtidstilläggens utgående, som af 1905 års
lagtima Riksdag fastställdes, bör den jämkning vidtagas, som föranledes
af förenämnda vid samma års riksdag verkställda löneregleringar. I
öfrigt påkallas, under förutsättning af bifall till såväl hvad jag i ärendet
hemställt och tillstyrkt som äfven förenämnda af chefen för civildepartementet
tillärnade framställning, inga andra ändringar i berörda grunder,
än att, enär, på sätt jag förut omförmält, omreglering af de vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar anställde tjänstemäns och betjäntes
löneförhållanden vid 1902 års riksdag ägt rum, bestämmelsen
därom, att de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöning vid sistnämnda
års riksdag omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de
äldre staternas fastställande, skola vara från åtnjutande af dyrtidstillägg
undantagna, förklaras icke äga tillämpning å nyssnämnda tjänstemän
och betjänte vid postverket, samt att, med afseende därå att nämnda
framställning endast afser de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner
af statstjänst icke för innevarande år uppgå till högre belopp
än 3,000 kronor eller hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget
oberäknadt, icke år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än det nyssnämnda, öfriga tjänstemän
och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar från
åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas.
De grunder, efter Indika dyrtidstilläggen för år 1906 borde utgå,
skulle således blifva följande:
l:o) Dyrtidstillägg utgår med 10 procent å kontant aflöning, dock
icke i något fall med högre belopp än 300 kronor.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas:
a) de tjänstemän och betjänte, i hvilkas aflöning ingår bostadseller
boställsförmån in natura;
b) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för innevarande
år uppgå till högre belopp än 5,000 kronor;
c) de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster af
arbete, dyrtid stillägget oberäknadt, år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor;
cl) de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901,
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
1902, 1903, 1904 eller 1905 årens riksdagar ny- eller omreglerats efter
andra grunder än dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.
Tjänstemän och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
äro, utan hinder af hvad i 2:o) d) är föreskrifvet, berättigade
till dyrtidstillägg efter i öfrigt stadgade grunder, dock att i fråga om
nämnda tjänstemän och betjänte dyrtidstillägg tillkommer allenast dem,
hvilkas aflöningsförmaner af statstjänst för innevarande år icke öfverstiga
3,000 kronor och hvilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget
oberäknad^ år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter
icke uppskattats till högre belopp än 3,000 kronor.
3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,
hvilkas aflöning blifvit af Konung och Riksdag till siffran bestämd eller
eljest utgår efter af Riksdagen pröfvade grunder.
4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner, hvilka
utgå af statsmedel. Där aflöning bestrides dels af statsmedel, dels ock
af andra medel, beräknas dyrtidstillägg endast å den del däraf, som
utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten,
i hvilkas aflöning ingå jämväl andra medel än statsmedel, dyrtidstillägg
må beräknas å hela det belopp, hvartill aflöningen blifvit, på sätt i
nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå.
5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af aflöningsförmåner:
lön;
tjänstgöringspenningar, däri inberäknadt häradsskrifvare tillkommande
tillägg till deras fasta tjänstgöringspenningar;
kontant bostads- och inkvarteringsersättning;
arfvode;
med lön likställdt lönetillägg; samt
dagaflöning vid flottan.
6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel åtnjuter lön eller
arfvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en af dessa,
nämligen för den, som medför högsta aflöningen, eller, därest denna
på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till hvilken han först
blifvit befordrad; samt
7:o) Dyrtidstillägget anses tillhöra lönen.»
I fråga om beredande af dyrtidstillägg, på sätt i ofvanintagna
anförande antydts, åt en del tjänstemän och betjänte vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar innehåller statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för den 13 sistlidne januari följande uttalande af departementschefen:
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
9
»Uti underdånig skrifvelse den 20 november 1905 har generalpoststyrelsen
gjort hemställan om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
därom, att Riksdagen ville medgifva, att dyrtidstillägg, efter
vissa angifna grunder, finge för år 1906 utgå till de ordinarie tjänstemän
och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för år 1906 icke öfverstege
3,000 kronor.
Innan jag går att närmare redogöra för innehållet af generalpoststyrelsens
förenämnda skrifvelse, tillåter jag mig erinra dels om de
olika uppfattningar i fråga om dyrtidstillägg till postpersonalen, som
hittills gjort sig gällande, och dels om en föregående framställning i
liknande syfte som den nu ifrågavarande.
För åren 1901 och 1902 utgick till tjänstemän och betjänte vid
postverkets distrikts- och lokalförvaltningar dyrtidstillägg med 10 % å
den kontanta aflöningen, dock icke i något fall med högre belopp än
500 kronor.
Uti det underdåniga betänkande, som den 31 oktober 1901 afgafs
af den utaf Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utarbetande af
förslag till nya stater för post- och telegrafverken, yttrade kommittén
beträffande frågan om dyrtidstillägg, att kommittén vid uppgörandet af
förslaget till aflöning för tjänstemän och betjänte vid postverket ansett
sig böra lämna å sido de tillfälliga aflöningsförbättringar, som på grund
af 1901 års Riksdags beslut tillkommit denna personal i form af dyrtidstillägg,
hvadan kommittén afsett, att, om och i den mån sådant
dyrtidstillägg komme att beredas andra statstjänare, äfven postpersonalen,
när de af kommittén föreslagna aflöningsbelopp tillämpades,
borde af dyrtidstillägg komma i åtnjutande.
Beträffande denna fråga förklarade generalpoststyrelsen uti sitt i
anledning af nämnda betänkande den 7 december 1901 afgifna utlåtande,
att styrelsen ansett sig så mycket hellre böra ställa sig på den af
kommittén i berörda hänseende intagna ståndpunkt, som de föreslagna
aflöningarna, äfven med de förhöjningar, styrelsen tillåtit sig förorda,
icke tilltagits högre, än att de kunde betraktas såsom normalbelopp,
afpassade utan hänsyn till dyr tid, samt dessutom åtskilliga befattningar
vid postverket icke ens varit föremål för någon omreglering i afseende
å aflöningsförhållanden.
Vid 1902 års riksdag genomfördes lönereglering för tjänstemän
och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar att träda
i tillämpning med 1903 års ingång, och följdes därvid i nästan alla
delar det af förenämnda kommitté upprättade förslaget. Några förBih.
till Biksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
höjningar ägde icke rum i annan mån, än att, jämlikt styrelsens
underdåniga hemställan, postmästarnas lön bestämdes till 200 kronors
högre belopp än hvad kommittén föreslagit. Beträffande det af
kommittén gjorda uttalandet i fråga om dyrtidstillägg, framhöll emellertid
Riksdagen uti skrifvelse den 15 maj 1902 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, bland annat, att
en verklig lönereglering blifvit föreslagen och af Riksdagen beslutad
beträffande samtliga till postverkets lokalförvaltningar hörande tjänstemän
och betjänte; att postdirektörerna och åtskilliga postmästare visserligen
fått sina löneförmåner bestämda till något lägre belopp, än som
under de senaste åren till dem utgått, men att en afgjord förbättring
dock vidtagits såväl i fråga om dessa tjänstemäns fasta aflöning som
beträffande deras pensionsförhållanden; att, då härtill komme, att, enligt
Riksdagens beslut, samtliga postmästares begynnelselöner blifvit satta
200 kronor högre än kommittén föreslagit, det med fog kunde påstås,
att dessa tjänstemän blifvit genom löneregleringen väl tillgodosedda;
att genom denna lönereglering för kontrollörsgraden aflöningarna och
än mera pensionerna i det hela finge anses blifva förbättrade, hvarjämte,
hvad postexpeditörerna beträffade, aflöningen i första graden,
hvilken hvarje manlig postexpeditör, som förhållit sig väl i tjänsten,
kunde antagas under sin tjänstetid uppnå, blifvit afsevärdt förhöjd,
begynnelselönen i andra graden likaledes höjd och pensionsvillkoren
för samtliga pensionsberättigade expeditörer förbättrade; att, hvad anginge
vaktbetjäningen vid postverkets lokalförvaltningar, enligt förevarande
lönereglering en afsevärd förbättring för dem vunnits därigenom,
att de tidigare än dittills varit fallet komme i åtnjutande af fullständiga
ålderstillägg; samt att det slutligen syntes böra framhållas, hurusom
genom tillkomsten af de föreslagna nya tjänsterna förbättrade befordringsmöjligheter
skulle beredas. Riksdagen, som funnit det uppenbart,
att, då ny lönereglering företoges, aflöningarna borde så bestämmas,
att de utan några ytterligare tillskott från statsverkets sida blefve
med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnas åligganden och tjänsteställning
som å de vid tiden för löneregleringen rådande prisförhållanden
tillräckliga, både vid uppgörandet af ifrågavarande lönestater utgått
från denna uppfattning och både till följd däraf beträffande personalen
vid postverkets lokalförvaltningar, för hvilken fullständig lönereglering
då beslutits, icke kunnat dela den mening, som innefattades i kommitténs
nämnda uttalande.
Dyrtidstillägg till ifrågavarande tjänstemän och betjänte hafva
icke heller utgått för åren 1903 och 1904, lika litet som för år 1905,
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
11
Uti underdånig skrifvelse den 28 november 1903 gjorde generalpoststyrelsen,
i sammanhang med afgifvandet af förslag till stater för
postverket för år 1905, framställning om anslag till personligt lönetilllägg
åt vissa tjänstemän och betjänte. Härom yttrade styrelsen, bland
annat, följande.
I sitt underdåniga utlåtande den 7 december 1901 i anledning af
det betänkande och förslag, som den 31 därförutgångna oktober till
Eders Kungl. Maj:t afgifvits af kommittén för utarbetande af förslag
till nya stater för post- och telegrafverken, hade styrelsen framhållit,
bland annat, att de af kommittén föreslagna aflöningsförmånerna för
postmästare skulle i allmänhet komma att icke oväsentligt understiga
de inkomster, postmästarna då kunde af sin tjänst påräkna, samt att
äfven med de af styrelsen i samma utlåtande förordade förhöjda lönebelopp
ett ganska stort antal postmästare skulle erhålla lägre aflöning
än de för det dåvarande åtnjöte, hvadan det synts styrelsen med goda
skäl kunna ifrågasättas, om icke lämpligt vore att i någon form, såsom
genom personliga tilläggsarfvoden eller på annat sätt, lämna tillfällig
ersättning åt de postmästare, som genom öfvergång till den nya lönestaten
komme att lida minskning i sina inkomster. Uti en å »posttjänstemännens
förenings» vägnar till Eders Kungl. Maj:t aflämnad
skrift hade också framställning gjorts om tilldelande åt dåvarande postmästare
af dylika aflöningstillägg. Då emellertid den knappa tid, som
styrelsen för nämnda utlåtandes afgifvande haft till sitt förfogande,
icke medgifvit åvägabringandet af tillförlitlig utredning angående de
kostnader, som en sådan anordning skulle komma att medföra, hade
styrelsen ansett sig förhindrad att i antydda hänseende då framlägga
något förslag.
Enär styrelsen ansett det vara af stor vikt att erhålla visshet,
om och i hvad mån de från åtskilliga håll anförda klagomålen öfver
minskade aflöningsförmåner i följd af den med år 1903 genomförda
lönereglering för personalen vid postverkets lokalförvaltningar kunde
vara befogade, hade styrelsen låtit genom sitt statistiska kontor verkställa
utredning i sådant hänseende beträffande enhvar vid 1903 års
ingång i tjänst varande postmästare, kontrollör, postexpeditör och postbetjänt.
Resultatet af nämnda utredning, genom hvilken afsetts att
åstadkomma jämförelser mellan bemälda postfunktionärers löneförmåner
under år 1902, inberäknadt då utgående dyrtidstillägg, samt deras
löneförmåner under år 1903, då löneregleringen trädt i tillämpning,
förelåge i form af 13 jämförande tablåer, en för hvarje särskild grupp
Generalpoststyrelsens
skrifvelse den
28 november
W3.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
af ifrågavarande posttjänstemän och betjänte, jämte en däröfver upprättad
sammanfattning.
Af denna sammanfattning inhämtades:
att af postförvaltarna vid första klassens postkontor 2 erhållit
ökade inkomster efter löneregleringens genomförande, men däremot 12
lidit en minskning af, i medeltal, 737 kronor;
att af postförvaltarna vid andra klassens postkontor 7 erhållit
ökning, men 31 fått vidkännas en minskning af, i medeltal, 301 kronor;
att af postförvaltarna vid tredje klassens postkontor 29 erhållit
ökning, men 18 lidit en minskning af, i medeltal, 217 kronor;
att af postförvaltarna i fjärde klassens postkontor 15 erhållit
ökning, men däremot 54 lidit minskning af, i medeltal, 179 kronor;
att af kontrollörerna 13 erhållit ökning, men 13 lidit minskning
af, i medeltal, 287 kronor;
att af postexpeditörer af första lönegraden vid postkontor af 1—4
klasserna (utom förste postexpeditörer) 31 fått ökning, men 23 en
minskning af, i medeltal, 88 kronor;
att af postexpeditörer af andra lönegraden vid postkontoren af
1—4 klasserna 36 erhållit ökning, men 19 minskning af, i medeltal,
127 kronor;
att af postexpeditörer af samma lönegrad vid direktörskontoren 19
erhållit ökning, men 9 minskning af, i medeltal, 45 kronor;
att af postexpeditörer af tredje lönegraden vid postkontoren af
1—4 klasserna 1 erhållit ökning, men däremot 18 en minskning af, i
medeltal, 170 kronor;
att af postexpeditörer af samma lönegrad vid direktörskontoren 1
erhållit ökning, men 17 en minskning af, i medeltal, 103 kronor;
att af postexpeditörer af fjärde lönegraden vid 1—4 klassernas
postkontor 24 lidit en minskning af, i medeltal, 154 kronor;
att af postexpeditörer af samma lönegrad vid direktörskontoren
12 fått vidkännas en minskning af, i medeltal, 70 kronor;
att af postbetjänte af första lönegraden 35 erhållit ökning, men
436 lidit en minskning af, i medeltal, 63 kronor, under det att för 66
hvarken uppkommit ökning eller minskning;
att af postbetjänte af andra lönegraden 35 erhållit ökning, men
däremot 170 en minskning af, i medeltal, 52 kronor; samt
att af postbetjänte af tredje lönegraden 27 fått ökning, under det
att 264 lidit en minskning af, i medeltal, 47 kronor.
Dessa förhållanden hade styrelsen funnit vara så pass beaktansvärda,
att styrelsen ansett det som sin plikt att i sammanhang med
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
13
förslaget till stat för år 1905 för Eders Kung!. Maj:t framlägga desamma,
på det att rättelse i en eller annan form måtte kunna snarast
åvägabringas.
Styrelsen har vidare anfört:
Att den af Riksdagen uttalade uppfattningen, att de för personalen
vid postverkets lokalförvaltningar bestämda aflöningar kunde anses tillräckliga
utan några ytterligare tillskott från statsverket, icke delades
af ifrågavarande personal, framginge däraf, att från såväl tjänstemännens
som betjäntes sida framställningar blifvit gjorda hos styrelsen om
vidtagande af åtgärder för beredande af ersättning i anledning af den
minskning i aflöningsförmåner, som löneregleringen och dytidstilläggens
indragande förorsakat.
Sålunda hade uti en till styrelsen inkommen skrift styrelsen för
»Posttjänstemännens förening» anhållit, att styrelsen måtte hos Eders
Kungl. Maj:t göra framställning om framläggande inför Riksdagen af
förslag därom, att hyresbidrag måtte tillerkännas de vid postverkets
lokalförvaltningar anställda ordinarie tjänstemän, däri inberäknade kontrollörer
och postexpeditörer, som vore placerade till tjänstgöring vid
distriktsförvaltning, och att sagda hyresbidrag måtte från 1904 års
början få utgå med 10—20 procent af den fasta aflöningen, men i
hvarje fall ej öfverstiga 600 kronor för år. Till stöd för denna framställning
hade nämnda förenings styrelse anfört, bland annat, följande.
Orsaken därtill, att tjänstemännen vid postverkets lokalförvaltningar i
fråga om åtnjutande af dyr tid stillägg icke likställts med statsfunktionärerna
i allmänhet, syntes vara den, att deras aflöning förmenats hafva
undergått eu sådan reglering, att den förbättrats och ställts i rimligt
och rättvist förhållande till hvarje tjänstemans arbete och ansvar samt
anpassats efter lefnadsomkostnaderna vid tiden för löneregleringen och
under de närmaste åren framåt. Så vore emellertid icke förhållandet.
Att de aflöningar, som på grund af den intill 1902 års slut gällande
lönestat utginge till posttjänstemän, vore otillräckliga, hade äfven vunnit
erkännande af statsmakterna, som också beviljat postverkets likasom
flertalet andra tjänstemän dyrtidstillägg för åren 1901 och 1902. Detta
dyrtidstillägg vore emellertid afsedt att utgöra en tillfällig aflöningsförbättring
under den tid, som förflöte, till dess en verklig lönereglering
återställde det rätta förhållandet mellan aflöningar och lefnadskostnader.
Post- och telegrafkommittén hade afsett, bland annat, att så ordna aflöningen
för de ordinarie tjänstemännen, att denna blefve oberoende af
uppbördsprovisionen, som dittills utfallit alltför olika å olika orter. För
att sålunda söka likställa aflöningar till tjänstemän inom samma aflö
-
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
ningsgrad både provisionen sänkts för vissa och borttagits helt och
hållet för andra, under det att den fasta lönen i allmänhet höjts. Men
följden däraf hade för flertalet blifvit den, att totalbeloppet af deras
inkomster minskats. Kommitténs förslag hade därför väckt förstämning
inom en stor del af kåren. Föreningens styrelse hade anställt undersökning,
huru posttjänstemännens afiöningsförmåner enligt den nya
staten förhölle sig till afiöningsförmåner och dyrtidstillägg för år 1902.
Vid denna undersökning1 hade framgått, att löneregleringens genomförande
för ett mycket stort antal tjänstemän medfört afsevärda förluster,
hvilka i många fall öfverstigit det bortfallna dyrtidstillägget, i
andra åter motsvarat eller understigit detsamma. Genom dyrtidstillläggets
borttagande hade således tjänstemännen vid postverkets lokalförvaltningar
bragts i den belägenheten, att, medan likställda tjänstemän
i andra statens verk på grund af dyr tid åtnjöte aflöningsförhöjning, de
skälfva måste söka existera på aflöningar, vid hvilkas beräknande genomsnittsförhållanden
och icke rådande dyr tid legat till grund. Att detta
icke kunde vara rättvist och lämpligt, än mindre med statens fördel
förenligt, då fråga vore om funktionärer inom ett sådant verk som
postverket med dess maktpåliggande arbete och stora ansvar, läge i
öppen dag.
Hos generalpoststyrelsen hade därjämte centralstyrelsen för »Sveriges
postbetjänteförening» gjort framställning därom, att s. k. inkvarteringsersättning
eller hyresbidrag, belöpande med 20 procent af all kontant
aflöning, måtte tilldelas postverkets betjente. I denna framställning
hade framhållits, bland annat, att förlusten af dyrtidstillägget för de
många, som därigenom fått vidkännas aflöningsnedsättning af ända till
100 kronor för år, under den gångna delen af år 1903 fått tillfälle att
gifva sin verkan till känna, hvarjämte lefnadsomkostnaderna, särskildt hvad
hyror och skatter, såväl direkta som indirekta, anginge, än ytterligare
stigit i höjden. Det vore visserligen ett obestridligt faktum, att den
förkortning af tiden för de respektive ålderstilläggens tillträdande, som
med 1903 års ingång trädt i tillämpning, inneburit en högst erkännansvärd
aflöningsförbättring, och den sedan nämnda år i tillämpning varande
aflöningsstaten komme i långt bättre grad att tillgodose den kommande
generationen än i all synnerhet den före år 1900 gällande förmådde
tillfredsställa lefnadsbehofven för de till mogen ålder komna, om blott
tiderna vore likadana som under 1880- och 1890-talen. Värst vore det
att i de större städerna erhålla bostäder. Det vore icke nog med, att,
såsom t. ex. i Stockholm, en lägenhet om 1 rum och kök betingade ett
så oerhöi’dt pris som 350 å 400 kronor; utan det stode i många fall ej
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
15
att få en dylik lägenhet, enär sådana smålägenheter icke funnes att
tillgå i erforderligt antal. Däraf och då det allt fortfarande inrättades
alltför få smålägenheter, följde, att hyran för dessa icke syntes få någon
gräns, utan . alltjämt stege. Också visade en nyligen till Stockholms
stadsfullmäktige af dess bostadskommitterade ingifven framställning i
nu omnämnda syfte, att bostadshyrorna för smålägenheter stigit från
37 ända upp till 72 % från 1896 till 1902. Hvad sådant betydde för
postbetjänte torde lätteligen låta tänka sig. Att nedbringa det dagliga
kosthållet för en familj med hustru och fyra barn under 50 öre för
individ, där postbetjänte tillhörde första lönegraden, 45 öre, där han
tillhörde andra lönegraden, och 40 öre, där han tillhörde tredje lönegraden,
vore, enligt föreningens styrelses förmenande, att ställa familjemedlemmarna
utanför gränsen af tillräcklig näring. Denna dagliga utgift
_ utgjorde respektive 1,095, 985: 50 och 876 kronor för år. Då
maximiaflöningen i första lönegraden utgjorde 1,400, i andra 1,250 och
i tredje 1,200 kronor, återstode sålunda, sedan stadgad pensionsafgift
fråndragits, respektive 278, 237 och 297 kronor; dessa räckte i många
fall icke ens till hyran. Inför ett sådant faktum vore det icke svårt
att inse, hvilka svårigheter många af postverkets betjänte hade att
utstå, som hade en ännu talrikare barnskara och därtill åtnjöte aflöning
under maximum, därest icke andra inkomstkällor stode dem till buds.
Efter att hafva sålunda återgifvit innehållet i berörda till styrelsen
afgifna framställningar har styrelsen uti ifrågavarande skrifvelse af den
28 november 1903 anfört:
Frågan om beredande af hyresbidrag åt statens tjänstemän och
betjänte såsom en stadigvarande löneförmån ansåge styrelsen vara
af så omfattande betydelse, att densamma icke lämpligen syntes böra
enbart för ett statens verk upptagas till behandling.
Icke heller ett hela postpersonalen omfattande dyrtidstillägg hade
styrelsen ansett sig kunna i förevararande fall ifrågasätta för att i ofvanberörda
hänseende åstadkomma rättelse.
Under sådana förhållanden syntes den lämpligaste utvägen vara
att genom personliga aflöningstillägg bereda godtgörelse åt de tjänstemän
och betjänte vid postverket, som genom löneregleringen och dyrtidstilläggens
upphörande faktiskt fatt vidkännas minskning uti de
aflöningsförmåner, som de en gång åtnjutit och hvilka sannerligen icke
varit för drygt tillmätta; och fog för en sådan godtgörelse förefunnes
så mycket mera, som de högt uppdrifna lefnadskostnader, hvilka på
sin tid föranledt dyrtidstilläggens beviljande, icke allenast icke nedgått,
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
Kungl. Maj:ts
framställning
till 19 Oå års
Riksdag.
l90å års Riksdags
beslut.
utan. till och med, åtminstone hvad anginge hyreskostnaderna i de större
städerna, ej obetydligt stigit.
Visserligen hade för de flesta tjänstemännen pensionsvillkoren
väsentligen förbättrats genom den skedda löneregleringen, men denna
omständighet syntes styrelsen icke i förevarande hänseende kunna tillmätas
så särdeles stor betydelse, då ingen säkerhet förefunnes, att
pensionerna någonsin komine att af tjänsteinnehafvarna i fråga tillgodonjutas,
och dessa i allt fall under tiden komme att lida en bestämd
minskning i sina löneinkomster.
Med anledning af generalpoststyrelsens berörda framställning föreslog
Eders Kungl. Maj:t uti 1904 års statsverksproposition Riksdagen
medgifva, att, enligt de grunder, som på styrelsens förslag kunde varda
af Eders Kungl. Maj:t fastställda, Ange, för år 1903 och, under förutsättning
att dyrtidstillägg i allmänhet äfven för år 1904 utginge,
för år 1904 till de postinspektörer, postmästare, kontrollörer, postexpedit
örer och postbetjänte, hvilka före 1903 års ingång tillträdt sina befattningar
och som i följd af den med samma års ingång vidtagna lönereglering
samt upphörandet i sammanhang därmed af dittills utgående
dyrtidstillägg lidit inkomstminskning, utgå personliga aflöningstillägg
med belopp, motsvarande för enhvar af dem skillnaden emellan, å ena
sidan, hans samtliga aflöningsförmåner under år 1902, inberäkna^ då
utgående dyrtidstillägg och ålderstillägg, som skulle hafva intjänats
med 1903 års ingång, om äldre staten då ännu varit gällande, samt,
å andra sidan, hans samtliga aflöningsförmåner under det år, för hvilket
aflöningstillägget skulle utgå; samt att det sålunda erforderliga belopp
måtte utgå af postverkets öfverskottsmedel.
Uti Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1904 angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel anförde Riksdagen beträffande
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, bland annat,
att 1902 års Riksdag vid uppgörandet af de nya lönestaterna för postverket
utgått från den uppfattningen, att aflöningarna borde så bestämmas,
att de utan några ytterligare tillskott från statsverkets sida blefve
med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnas åligganden och tjänsteställning
som å de vid tiden för löneregleringen rådande prisförhållanden
tillräckliga. Dessutom ville Riksdagen framhålla, att det, utom i vissa
undantagsfall, för ifrågavarande tjänstemän statt öppet att kvarsta på
den äldre aflöningsstaten, samt att, till följd af den hastigt fortgående
stegringen i postverkets uppbörd och därmed också i en stor mängd
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
17
posttjänstemäns inkomster, den minskning i inkomst, som för vissa
tjänstemän inträdt vid ingången af år 1903, måste antagas åtminstone
i många fall vara snart öfvergående.
På grund af den uppfattning, Riksdagen sålunda hyste i denna
fråga, blef Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning i hufvudsaklig
del af Riksdagen afslagen.
Jag öfvergår nu till ifrågavarande af generalpoststyrelsen uti ofvanberörda
skrifvelse den 20 november 1905 gjorda hemställan om beviljande
af dyrtidstillägg åt vissa ofvan omförmälda tjänstemän och
betjänte vid postverket.
Denna framställning har, efter hvad styrelsen meddelar, föranledts
af en utaf postbetjänteföreningen uti en den 21 september 1905 dagtecknad,
till styrelsen ställd skrift, däld föreningen, bland annat, anfört
följ ande:
Det hade tidigare vid denna frågas behandling från postbetjänteföreningens
sida framhållits, att grundorsaken därtill, att de för postbetjänte
nu bestämda aflöningsstaterna icke blifvit i öfverensstämmelse
med hvad som i verkligheten erfordrades för ett någorlunda drägligt
lifsuppehälle, utan tvifvel läge i den omständigheten, att den egentliga
regleringen af postbetjäntes aflöningsförhållanden skedde år 1899, och
således före den tidpunkt, då de allmänna prisstegringarna mera allvarligt
visat sig. Följaktligen hade icke heller då någon som helst
hänsyn kunnat tagas till de prisförhållanden, som först därefter visat
sig på allvar i så väsentlig grad fördyra kostnaderna för lifsbehofvet.
När sedermera år 1902 företagits ändring uti de tre år tidigare efter en
genomgripande reglering fastställda aflöningsstater, vore gifvet, att
denna ändring inskränktes till den minsta möjliga, och på så sätt hade
ingen ändring kommit att ske vare sig beträffande minimi- eller maximiafiöningarna
för postverkets betjänte, utan skulle endast den 1899 bestämda
maximiaflöningen kunna erhållas tidigare än det då blef bestämdt.
Att emellertid postbetjänte därigenom kommit att bli lidande,
vore gifvet. Man lika gifvet vore också, att de icke kunde känna sig
tillfreds därför, att deras lifsfrågor kommit att behandlas under omständigheter,
som gjort att rättmätig hänsyn icke blifvit tagen till de
dyrare tider, som senare blifvit förhärskande.
Ett ojäfbart bevis för att postbetjäntes aflöning, därest frågan
därom förekommit under gynnsammare omständigheter, blifvit en annan,
kunde, enligt postbetjäntes mening, finnas i den behandling, de nya
Bill. till Biksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 12 Käft. 3
Generalpoststyrelsens
skrifvelse den
20 november
1905.
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
staterna för tullverket rönte vid denna frågas behandling af 1904 åis
Riksdag. .
För uppsyningsman och vaktmästare — de kategorier, med hvilka
postbetjänte torde få anses vara fullt jämförliga — hade aflöningarna
före 1904 års reglering utgjorts ak
-
tör uppsyningsmän af andri
»
»
B
))
))
))
vaktmästare
»
»
»
»
)>
b
första
tredje
andra
första
graden
»
))
»
»
»
...... kr.
1,500:
..... »
1,200:
...... »
1,200:
...... »
1,000:
...... »
900:
..... »
800:
n samt
vaktm
jämte araersurragg, sum rui
fjärde och tredje lönegraderna utginge med 300 kronor och för vaktmästarna
af andra och första graden med 150 kronor.
Genom förenämnda reglering af år 1904 hade samma personal
erhållit respektive 1,700, 1,400, 1,400, 1,200, 1,050 och 1,050 kronor
samt, efter sammanslagning af andra och första graden af vaktmästare,
ålderstillägg för alla grupperna af 300 kronor. Därigenom erhölle
således uppsyningsmännen samt vaktmästarna af de fö i c. legleringen
existerande båda högsta lönegraderna 200 kronors förhöjning for man
och år och vaktmästarna af de båda lägsta lönegraderna — i den näst
lägsta 150 kronor, då fråga vore om minimi-, och 300 kronor, då fråga
vore om maximiafiöning — hvarjämte aflöningarna i den lägsta lönegraden
höjdes med respektive 250 och 400 kronor för man och år.
Därjämte erhölle dessa betjänte beklädnadsförman in natura, hvarför
det med visshet kunde antagas, att, om, såsom förut, tullbetjänte skolat
af sina aflöningsförmåner bekosta sina uniformspersedlar, den kontanta
aflöningen kommit att tillmätas minst 50 kronor högre.
Ått dessa nu relaterade faktiska aflöningsförhöjningar påkallats af
de stegrade lefnadskostnaderna, framginge af finansministerns yttrande
till statsrådsprotokollet af den 12 januari 1904.
Bortsedt från den stora förmån, som läge däruti, att lönen för
samtliga grupperna höjts med minst 100 kronor och för de före regleringen
lägst aflönade ända upp till 200 kronor, hade således tullbetjänte
fått sig tilldelade aflöningsförhöjning, som mer än motsvarade
det före regleringens ikraftträdande till dem utgående dyrtidstillägg,
om det ock icke kunde sägas, att de gjorda förhöjningarna fullt motsvarade
de förhöjda priserna å lifsförnödenheter och hyror.
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
19
Med hänsyn sålunda till den faktiska omständighet, att postbetjäntes
aflöningar icke blifvit tillmätta i förhållande till hvad som
för lifsbehofvet under nu rådande dyra tider erfordrades, ville Sveriges
postbetjänteförening återigen för styrelsen framlägga sina bekymmer.
Föreningen tilläte sig därvid åberopa, hvad som jämväl tidigare i
dylikt sammanhang anförts, samt tillika fastslå, att någon som helst
förändring till det bättre beträffande de anförda prisförhållandena icke
inträffat, utan syntes tvärtom de priser, som åtminstone för någon tid
framåt kulminerat i de största städerna, så småningon vinna efterföljelse
i de mindre. Detta gällde visserligen främst lifsförnödenheterna,
men bostadshyrorna lämnades långt ifrån oberörda af de konstanta
svängningarna uppåt, som så väsentligt förändrat lefnadskostnaderna å
de större orterna.
Men om än det vore ett faktum, att i mindre städer och orter
gällande priser följde de större städernas priser i spåren, torde det
dock ej kunna bestridas, att liufvudstaden komme att i sådant hänseende
bibehålla sin framskjutna ställning.
Det hade med hänsyftning därpå tidigare för styrelsen framhållits,
att denna omständighet väl betingade, att i Stockholm stationerade
postbetjänte tilldelades något högre aflöningsförmåner än dylika
å andra orter. Någon hemställan i sådant afseende hade emellertid
icke från postbetjäntes organisation aflåtits. Men när det i Göteborg
den 5—8 juni 1905 hållna föreningsmötet skulle till behandling upptaga
postbetjäntes aflöningsfråga, hade mötet ansett föreningen icke
längre böra återhålla det fullt berättigade uti, att postbetjänte i Stockholm
i förnyad framställning om hyresbidrag tillgodosåges med anhållan
om något högre procenttal än för öfriga postbetjänte.
Om än det måste medgifvas, att proportionerna postbetjänte emellan
icke blefve i aflöningsväg fullt rättvist afvägda genom att begära
hyresbidragets utgående med 30 procent för Stockholm och 20 procent
för alla öfriga orter, kunde det dock icke heller förnekas, att det för
hufvudstadens vidkommande vore fullt berättigadt, att postbetjänte därstädes
tillgodosåges med den aflöning af 1,820 kronor årligen, som
skulle bli dem tilldelad, därest denna framställning skulle vinna genomförande.
Att vidare denna framställning skilde sig från sina båda föregångare
därigenom, att den extra personalen medtagits, hade sin orsak
däri, att det för postbetjänte blifvit uppenbart, att det ej läte sig göra
att inom en rimlig tidrymd få postbetjänteföreningens önskemål i fråga
om nämnda personals anställande på ordinarie stat genomförd.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
Hvad därefter än ytterligare anginge de aflöningsbelopp, som
skulle blifva för postbetjänte gällande, därest denna framställning vunne
förverkligande, syntes de visserligen höga vid jämförelse med dem,
som nu vore gällande. Men anställdes jämförelse med tullbetjänte —
en jämförelse, som utan gensägelse måste kafva sitt berättigande, dels
emedan reglering af deras aflöningsförbållanden åstadkommits med
hänsyn till nu gällande höga lefnadskostnader, dels ock därför att
nämnda betjäntes tjänsteåligganden kunde åtminstone icke ställas öfver
postbetjänte, vare sig det nu gällde ansvar, fackutbildning eller pålitlighet
— komme postbetjänte i alla händelser att i aflöningsförmåner
i och på grund af sin tjänstgöring stå tillbaka för tullbetjänte, enär
dessa, enligt gällande af Eders Kungl. Maj:t den 1 juli 1904 utfärdad
tullstadga, ägde att, jämte de fasta aflöningsförmånerna, uppbära extra
inkomster till belopp af minst 200 men ända upp till 500 kronor och
härutöfver årligen.
Föreningen har på grund af det anförda hemställt, att generalpoststyrelsen
måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att postbetjänte
i Stockholm, såväl extra som ordinarie, måtte blifva tilldelade ett med
SO procent af all till dem utgående kontant aflöning belöpande hyresbidrag;
samt att till öfriga, såväl extra som ordinarie postbetjänte, måtte
utgå dylikt, med 20 procent belöpande bidrag af all kontant aflöning.
Generalpoststyrelsen har vidare förmält, att vid det möte, styrelsen
i början af november månad 1905 hållit med postverkets distriktscliefer
för öfverläggning angående en del postala frågor, di strikt scheferna
hörts öfver postbetjänteföreningens framställning. Distriktscheferna hade
ansett, att den begärda aflöningsformen väl kunde anses hafva fog
för sig, men vid det förhållande att det ej torde kunna anses sannolikt,
att statsmakterna skulle tillmötesgå en dylik begäran ensamt
rörande postverket, hade uttalats den åsikten, att bidraget borde utgå
i form af dyrtidstillägg, beräknadt efter 15 procent å samtliga kontanta
aflöningsförmåner för postbetjänte i Stockholm och inom norra distriktet,
såsom varande de särskildt i fråga om hyrorna dyraste orterna, samt
efter 10 procent å öfriga platser. Distriktscheferna hade därjämte
framhållit önskvärdheten af att, därest postbetjänte erhölle nu ifrågavarande
förmån, jämväl tjänstemännen i motsvarande mån tillgodosåges,
med de begränsningar, som innefattades i nådiga kungörelsen den 12
maj 1905 angående dyrtidstillägg.
För egen del har styrelsen anfört följande:
Att, såsom postbetjänteföreningen syntes hafva ansett, man redan
nu skulle kunna för postbetjänte få genomförd icke blott en tillfällig
21
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
löneförbättring, utan eu för framtiden bestående omreglering af 1902
ars lönereglering- under den nya formen af hyresbidrag, därtill torde
väl så mycket mindre utsikter för närvarande förefinnas, som ännu icke
något af de förslag, som afgifvits af den för närvarande arbetande allmänna
lönereg-leringskommittén, blifvit af statsmakterna pröfvadt, vare
sig i fråga om atlöningsbelopp eller aflöningsformer; och efter uttalandet
af 1902 års Riksdag och utgången af framställningen till Riksdagen
år 1904 skulle styrelsen icke tillåtit sig att komma med hemställan ens
om tillfällig löneförbättring, såvida ej styrelsen funnit detta vara, såvidt
styrelsen kunde se, oundgängligen nödvändigt ej blott för postbetjänte
utan ock, såsom posttjänstemän flerfaldiga gånger framhållit och distriktscheferna
erinrat, jämväl för posttjänstemän. Styrelsen ansåge det vara
sin plikt mot funktionärerna vid det styrelsen anförtrodda verk att tillse,
att dessa funktionärer komme i åtnjutande af aflöning, som kunde anses
nödvändig i förhållande till rådande lefnadskostnader.
Redan. för flera år sedan hade styrelsen uttalat den uppfattning,
att de aflöningsförmåner för postpersonalen, som sedermera blifvit vid
1902 års riksdag beslutade, ej vore högre tillmätta än att under dåvarande
lefnadskostnader dyrtidstillägg fortfarande borde utgå. Visserligen
vore styrelsen icke i besittning af nog omfattande eget statistiskt
material för att, hvad postpersonalen anginge, kunna detaljerad! visa
förhållandet mellan lefnadskostnaderna då och nu, utan torde få hänföra
sig till de statistiska utredningar, som eljest blifvit verkställda, men
styrelsen kunde åberopa enhvars egen erfarenhet om, att den dyra tiden
fortfore. i fråga om såväl bostadshyror som lifsmedelspris och att de
förändringar, som kunde hafva inträdt, i regel ingalunda vore förändringar
till det bättre.
Det kunde således ej förnekas, att lefnadskostnaderna under de
senaste åren stegrats i sådan grad, att till postpersonalen utgående
aflöning numera icke kunde anses afpassad efter rådande lefnadsförliållanden.
Men äfven om för de relativt bättre aflönade den dyra tiden
minskade värdet af aflöningen, ägde likväl dessa en ekonomisk spänstighet,
som gjorde, att de icke i samma mån berördes af en afknappning
som de, hvilkas inkomst från början varit afpassad för lifvets nödtorft,
För dessa senare, de lägst aflönade, uppkörande under dyr tid svårigheter
att erhålla en anständig bärgning.
Styrelsen hade därför ansett sig böra påkalla statsmakternas bistånd
för lindrande i någon mån af de existenssvårigheter, som genom
rådande dyr tid uppstått för postverkets lägst aflönade funktionärer,
samtliga betjänte och en del tjänstemän. En dylik lindring syntes
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
kunna lämpligast åstadkommas genom att dyrtidstillägg tillerkändes
bemälda funktionärer. Gränsen uppåt för de tjänstemän, som skulle
komma i åtnjutande af ett dylikt aflöningstillägg, syntes — med hänsyn
därtill att för tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
så nyligen verkställts en lönereglering, hvarigenom fölen
del aflöningen i viss mån förbättrats och för samtliga åstadkommits
gynnsammare pensionsförhållanden — böra sättas lägre än hvad som
ägt rum beträffande under år 1905 utgående dyrtidstillägg i allmänhet.
Styrelsen hade därför trott, ait från åtnjutande af nu ifrågasatta dyrtidstillägg
borde undantagas de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner
af statstjänst uppginge till högre belopp än 3,000 kronor.
I öfrigt syntes de grunder, som jämlikt nådiga kungörelsen den
12 maj 1905 gällt för beräknande af dyrtidstillägg för år 1905 åt en
del tjänstemän och betjänte, böra tillämpas jämväl i förevarande fall.
Visserligen vore hyrorna i Stockholm och i en del orter i norra Sverige
högre än i öfriga delar af riket, men då denna omständighet ej föranledt
högre dyrtidstillägg för andra statsfunktionärer, syntes någon afvikelse
ej kunna ifrågasättas för postpersonalen. Grunderna skulle
således undergå blott den förändring, att i punkten b) af moment 2:o
i omförmälda nådiga kungörelse siffran 5,000 ändrades till 3,000 och
punkt d) af samma moment bortfölle.
I regel skulle, med tillämpning af dylika grunder, utom ordinarie
postbetjänte, följande tjänstemannagrupper komma i åtnjutande af dyrtidstillägg,
nämligen samtliga postexpeditörer i 4:e, 3:e och 2:a lönegraderna
samt de postexpeditörer i l:a lönegraden, som antingen uppbure
begynnelseaflöning eller intjänat första ålderstillägget och ej vore
anställda såsom förste postexpeditörer.
Enligt gjorda beräkningar skulle dyrtidstillägg komma att utgå
till omkring 690 tjänstemän och 1,400 postbetjänte. För dessa tjänstemän
utgjorde aflöningen lägst 1,500, högst 2,900 kronor. För postbetjänte
vore minimiaflöningen 900 kronor, maximiaflöningen 1,400
kronor, hvartill, i förekommande fall, komme det i § 15 af aflöningsreglementet
den 6 juni 1902 omförmälda arfvode till ett belopp af
högst 20 kronor för månad räknadt.
Sammanlagda aflöningen till dessa tjänstemän och betjänte hade
beräknats till 3,236,820 kronor, däraf till tjänstemännen 1,552,650
kronor och till betjänte 1,684,170 kronor. Kostnaden för beredande
enligt ofvan föreslagna grunder af dyrtidstillägg åt nämnda tjänstemän
och betjänte skulle således uppgå till 323,682 kronor, eller i rundt tal
320,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
23
Åberopande hvad sålunda blifvit anfördt, bär generalpoststyrelsen
hemställt, att Eders Kungi. Maj:t behagade i nåder till Riksdagen göra
framställning, att Riksdagen måtte medgifva, att dyrtidstillägg finge,
enligt ofvan angifna grunder, för år 1906 utgå till de ordinarie tjänstemän
och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för år 1906 icke öfverstege
3,000 kronor.
Därjämte har styrelsen föreslagit, att det härför erforderliga
beloppet måtte utgå af samma anslag som öfriga under sjätte hufvudtiteln
ifrågakommande dyrtidstillägg.
Till en början torde det tillåtas mig att närmare angifva, hvilka
tjänstemän och betjänte kunna af generalpoststyrelsens förevarande
förslag beröras, samt i sammanhang därmed närmare angifva de löner,
som enligt nu gällande stat tillkomma dem.
Hvad angår postmästare, åtnjuta de, som förestå postkontor af
l:a och 2:a klassen, högre löneförmåner än 3,000 kronor och äro de
således i hvarje fall uteslutna från den ifrågasatta förmånen. Beträffande
åter postmästare vid 3:e och 4:e klassens postkontor, uppbära de förra
2,200 kronor i lön och 800 kronor i tjänstgöringspenningar samt de
senare 2,000 kronor i lön och 600 kronor i tjänstgöringspenningar.
Hvad beträffar tjänstgöringspenningar, utgå dessa såsom af staten
garanteraclt minimibelopp af den uppböi''dsprovision, hvilken tillkommer
postmästarna. I regel uppgår denna provision till högre belopp än
hvad af staten garanterats. Därtill kommer, att postmästarna- vid
fråga om rätt till ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, de
tjänstgjort såsom postexpeditörer, i följd hvaraf de i allmänhet vid
tillträdet till postmästarbefattningen åtnjuta sådant tillägg. På grund
af nu nämnda omständigheter äfvensom åtskilliga andra smärre tjänsteinkomster
öfverstiga postmästarnas löneförmåner så godt som alltid
3,000 kronor. Gleneralpoststyrelsen har ej heller, på sätt af dess skrifvelse
framgår, vid beräknande af det belopp, hvartill beviljande af
dyrtidstillägg enligt af styrelsén föreslagna grunder skulle uppgå, tagit
någon hänsyn till ifrågavarande tjänstemän, utan afser styrelsens hemställan
allenast postexpeditörer och postbetjänte.
Beträffande de till postexpeditörer utgående löner blefvo väsentligen
olika grunder vid omförmälda reglering genomförda mot hvad
förut varit gällande. Enligt den vid tiden för regleringens tillkomst
tillämpade aflöningsstat för postverket voro postexpeditörerna fördelade
i fyra lönegrader, och uppgingo deras aflöningsförmåner i de särskilda
Departe
mentschefens
yttrande.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
lönegraderna enligt, en tablå, som ofvan omförmälda kommitté för utarbetande
af nya stater för post- och telegrafverken låtit utarbeta, till
följande belopp:
l:a lönegraden:
lön............................................................................ kronor 1,350
tjänstgöringspenningar ...................................... „ 450
uppbördsprovision (medeltal för år 1899) ... ,, 418
2 ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år .............
— 2,218
..... 800
kronor 3,018
2:a lönegraden:
lön ........................................................................... kronor 1,200
tjänstgöringspenningar....................................... ,, 400
uppbördsprovision (medeltal för år 1894) ... „
2 ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år ..
394
1,994
800
kronor 2,794
3:e lönegraden:
lön ..................... kronor 1,050: —
tjänstgöringspenningar...................................... „ 350: —
uppbördsprovision (medeltal för år 1900) ... ,, 312: — 1,712
2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ........................ 300
kronor 2,012
4:e lönegraden:
lön .............................................................................. kronor 900: —
tjänstgöringspenningar ........................................ „ 300: —
uppbördsprovision (medeltal för år 1900) ...... „ 303: — 1,503
2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ........................ 300
kronor 1,803: —
Äfven enligt nu gällande lönestat äro postexpeditörerna indelade
i fyra klasser, och utgår aflöningen till dem enligt följande grunder:
l:a lönegraden:
lön .......................................................................... kronor 1,725: —
tjänstgöringspenningar...................................... „ 775: — 2,500: —
2 ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år ........................ 800: —
kronor 3,300: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
25
2:a lönegraden:
lön ........................................................................... kronor 1,500: —
tjänstgöringspenningar....................................... ,, 700: — 2 200:_
2 ålderstillägg å 300 kronor efter 5 och 10 år ........................ G00: —
kronor 2,800: —
3:e lönegraden:
lön ........................................................................... kronor 1,250: —
tjänstgöringspenningar....................................... „ 500:— 1,750:_
2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ....................... 300: —
kronor 2,050: —
■i/e lönegraden:
lön .......................................................................... kronor 1,050:
tjänstgöringspenningar...................................... „ 450: — 1,500:_
2 ålderstillägg å 150 kronor efter 5 och 10 år ........................ 300: —
kronor 1,800: —
Hvad åter angår postbetjänte, undergingo deras löneförmåner ingen
större förändring genom omförmälda reglering. Nu som förut äro de
indelade i tre klasser med respektive 1,000, 950 och 900 kronor i lön
och tjänstgöringspenningar. Däremot komma de i följd af regleringen
tidigare än dittills varit fallet i åtnjutande af fullständiga lönetillägg.
Under det nämligen förut postbetjänt tillerkänts fyra ålderstillägg, etthvart
om 100 kronor för betjänt af l:a lönegraden och 75 kronor för
betjänt af 2:a eller 3:e lönegraden, att tillträdas respektive 5, 10, 15
och 20 år, efter det han tillträdt ordinarie postvaktbetjäntbefattning,
utgå numera två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 år, hvardera
med 200 kronor för postbetjänt i första samt 150 kronor för postbetjänt
i andra och tredje graden. Vidare bereddes ersättning åt vaktbetjänte,
som finge sig anförtrodda vissa mera maktpåliggande göromål, i form
af arfvoden om högst 20 kronor i månaden, att åtnjutas så länge den
särskilda tjänstgöringen fortfore. För den närmare innebörden häraf
ber jag att få hänvisa till styrelsens underdåniga skrifvelse den 20
november 1905 angående förslag till stater för postverket för år 1907,
för hvilken skrifvelse jag förut denna dag käft tillfälle att för Eders
Kungl. Maj:t redogöra (sid. 29—32).
Slutligen torde omnämnas, att bättre befordringsmöjligheter beBih.
till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
reddes såväl postexpeditörer som betjänte genom tillkomsten af åtskilliga
nya tjänster. För de förra förbättrades därjämte deras pensionsvillkor,
och de senare erhöllo, i händelse af sjukdom, kostnadsfri läkarvård.
Jag har tillåtit mig att så vidlyftigt som skett angifva lönevillkoren
för ifrågavarande tjänstepersonal, enär det är af vikt för frågans
bedömande att äga kännedom, i hvad mån dessa, för den del af personalen,
som beröres af styrelsens framställning, blifvit genom 1902
års reglering förändrade. Det torde knappast kunna bestridas, att,
frånsedt postexpeditörerna af första klassen, öfriga i postverkets tjänst
anställda tjänstemän af samma grad samt betjänte icke fått sina löneförmåner
i någon betydande mån förbättrade genom ifrågavarande lönereglering,
ehuruväl deras ställning i andra här ofvan berörda afseenden
blef förmånligare.
Då denna reglering beslöts, hade redan, på framställning af Eders
Kungl. Maj:t, Riksdagen åt eu del tjänstemän och betjänte inom statsdepartementen
och underlydande verk beviljat dyrtidstillägg, att utgå
med 10 procent af den kontanta aflöningen och enligt i öfrigt närmare
angifna grunder. Som Eders Kungl. Maj:t torde erinra sig, beslöts
sådant dyrtidstillägg första gången vid 1901 års riksdag; och har det
sedan, om än efter förändrade grunder, alltjämt utgått. Postverkets
tjänstemän och betjänte hade således vid genomförandet af den nya,
första gången år 1903 tillämpade regleringen redan under två år uppburit
dyrtidstillägg. Det är visserligen sant, att ifrågavarande förmån
är beroende på ett under hvarje år efter förnyad pröfning af Eders
Kungl. Maj:t och Riksdagen fattadt beslut, men då det numera under
eu så lång följd af år utgått, innebär det icke något förvånansvärdt,
om postverkets tjänstemän, när de jämföra sina nuvarande löneförhållanden
med dem, som enligt äldre stat åtnjötos, därvid jämväl taga förlusten
af dyrtidstillägget i betraktande; och tages hänsyn härtill, förminskas
än ytterligare för ifrågavarande tjänstemän och betjänte förmånen
af den skedda löneregleringen. Eders Kungl. Maj:ts framställning
vid 1904 års riksdag vittnade äfven om, att denna lönereglering
för åtskilliga af postpersonalen, icke minst de lägst aflönade bland dem,
medfört minskade löneförmåner.
Redan i det föregående har erinrats därom, att den kommitté,
hvars utredning och förslag i hufvudsaklig del låg till grund för Eders
Kungl. Maj:ts framställning vid 1902 års riksdag om ny aflöningsstat,
afsåg, att, under förutsättning att dyrtidstillägg komme att beredas
andra statstjänare, jämväl postverkets tjänstemän och betjänte borde,
oberoende af den ifrågasatta löneregleringen, däraf komma i åtnjutande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
27
Riksdagen delade emellertid icke denna uppfattning, utan förklarade
uttryckligen, såsom likaledes omförmälts, att Riksdagen vid uppgörande
af ifrågavarande lönestater utgått från den uppfattningen, att de fastställda
aflöningarna borde utan några ytterligare tillskott från statsverkets
sida blifva med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnas åligganden
och tjänsteställning som å de vid tiden för löneregleringen rådande
prisförhållanden tillräckliga.
Utan tvifvel hade det varit mindre lämpligt att på en och samma
gång genomföra ny lönereglering och samtidigt bevilja den af regleringen
berörda tjänstepersonalen särskildt lönetillägg. Men då Riksdagen
gjorde detta uttalande, kunde Riksdagen svårligen förutse, att
de stegrade utgifterna för lefnadskostnaderna, hvaraf trycket då under
någon tid gjort sig gällande, skulle icke blott fortfara, utan äfven
allt ytterligare växa i den grad som sedermera skett. Men då så
blifvit förhållandet — och till bevis härom åberopar jag, utom hvad
den dagliga erfarenheten gifver vid handen, särskildt den utredning,
som förebragts i det jämväl i dag inför Eders Kungl. Maj:t föredragna
ärende om särskildt lönetillägg åt den lägre aflönade järnvägsbetjäningen
— torde icke Riksdagens nyss återgifna uttaiande
kunna längre äga samma giltighet och styrka som förut. I synnerhet
under de omkring två år, som förflutit, sedan frågan om lönetilläggför
viss postpersonal senast var föremål för Riksdagens pröfning, hafva
lefnadskostnaderna så afsevärdt stegrats, att särskildt för postbetjänte,
men jämväl för de lägre posttjänstemännen, svårigheter otvifvelaktigt
föreligga att med de tillmätta lönerna kunna bestrida nödtorftiga lefnadsbehof.
Då postpersonalen icke åtnjuter förmånen af fri bostad, hafva de
under senare åren alltmer uppskrufvade hyrorna äfven gjort deras
belägenhet svårare. Det är väl ock antagligt, att, därest lönereglering
för postverkets stater nu förestode, lönerna skulle, särskildt för postbetjäningen
och lägre tjänstemän, komma att sättas högre än 1902
blef fallet; och vid sådant förhållande synes mig ej heller längre fullgiltiga
skäl lämna åberopas, hvarför den år 1902 under delvis andra
förhållanden beslutade löneregleringen numera skall ställa sig hindrande
i vägen, för att posttjänstepersonalen må komma i åtnjutande af dyrtidstillägg,
därest sådan förmån tilldelas andra statstjänare.
På dessa grunder och då af den redogörelse, som ofvan lämnats,
synts mig framgå, att den lägre postpersonalens löner genom 1902 års
lönereglering icke blifvit i samma grad förbättrade som en del andra
tjänstemäns, hvilka i följd af under senare åren verkställda löneregleringar
uteslutits från förmånen af dyrtidstillägg, har jag icke ansett
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
mig böra afvisa generalpoststyrelsens hemställan om beredande af rätt
till dyrtidstillägg jämväl åt den i postverkets tjänst anställda personalen.
Det förefaller mig äfven som om styrelsen på ett klokt sätt begränsat
rätten till åtnjutande af denna förmån. De posttjänstemän, livilkas
årliga aflöningsförmåner öfverstiga 3,000 kronor, hafva i allmänhet
vid meranämnda lönereglering blifvit tämligen väl tillgodosedda. Enahanda
är väl i viss mån förhållandet med förste postexpeditörer,
men att alldeles utesluta dessa tjänstemän från det föreslagna dyrtidstillägget,
hvilket, på grund af ofvan angifna förhållanden, kunde hafva
visst fog för sig, torde dock vara olämpligt särskild! med hänsyn
därtill, att den inbördes ordningen mellan lönerna i de olika klasser,
hvari postexpeditörerna äro indelade, härigenom på ett synnerligen
betänkligt sätt rubbades. På sätt styrelsen anmärkt, skulle emellertid
icke samtliga postexpeditörer i första klassen erhålla dyrtidstillägg.
Enligt närmare af styrelsen inhämtade meddelanden afser styrelsens framställning
endast 180 tjänstemän af ifrågavarande grad. Då hela antalet
postexpeditörer i första klassen utgör 340, är det således endast något
mer än hälften, som komme i åtnjutande af dyrtidstillägg.
Beträffande de grunder, efter hvilka ifrågavarande dyrtidstillägg
bör utgå, har styrelsen påpekat vissa afvikelse!’ från de i allmänhet
härom gällande, som borde beträffande postpersonalen uppställas. Det
må i detta sammanhang tillåtas mig att erinra, hurusom chefen för
finansdepartementet i sitt i ärendet denna dag till statsrådsprotokollet
hållna anförande, utöfver hvad styrelsen i sådant hänseende påpekat,
ytterligare upptagit en särskild bestämmelse rörande postpersonalen.
Medan nämligen, enligt nämnda anförande, för öfriga statstjänare borde
stadgas, att de, livilkas sammanlagda inkomster af arbete, dyrtidstillägget
oberäknad!, af vederbörande taxeringsmyndigheter år 1905
uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor undantoges från åtnjutande
af ifrågavarande förmån, skulle vid postverket anställda
tjänstemän och betjänte redan vid en på enahanda sätt uppskattad
inkomst af mera än 3,000 kronor vara uteslutna från dyrtidstillägg.
Denna bestämmelse är uppenbarligen en konsekvens däraf, att särskilda
föreskrifter skola gälla för postpersonalen i fråga om den allmänna
lönegräns, vid hvars öfverskridande rätt till dyrtidstillägg upphör.
Kostnaden för genomförandet af styrelsens ifrågavarande förslag
har af styrelsen, efter därom förebragt utredning, beräknats till 323,700
kronor.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts ofvanomförmälda, i statsverkspropositionen
gjorda förslag har utskottet förehaft till behandling dels en
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
29
af justitieombudsmannen i dennes vid denna riksdag afgifna ämbetsberättelse
(sid. 108) gjord ^framställning, att Riksdagen, under förutsättning
att dyrtidstillägg innevarande år beviljades statens ämbets- och
tjänstemän, måtte tillerkänna enahanda förmån jämväl åt tjänstemännen
i justitieombudsmansexpeditionen, dels och tre särskilda, inom Andra
Kammaren väckta motioner, däruti hemställts
af herr O. G. Erikson i Öfre Odensvi (motionen n:o 95), att för
den händelse Riksdagen, med anledning af hvad Kungl. Maj:t äskade
uti statsverkspropositionen, skulle bevilja dyrtidstillägg åt statens tjänstemän
och betjänte, sådant dyrtidstillägg då måtte beviljas äfven åt sådana
tjänstemän och betjänte, som åtnjöte bostad in natura;
af herr C. Lindhagen m. fl. (motionen n:o 106), att Riksdagen i
anledning af Kungl. Maj:ts proposition rörande dyrtidstilläggen måtte
besluta att dels höja dyrtidstillägget för samtliga ordinarie vaktmästare
vid statens ämbetsverk eller åtminstone för dem, som stode i den lägre
lönegraden, från 10 till 20 procent af den kontanta aflöningen och dels
medgifva dyrtidstillägg jämväl åt vaktmästare, i hvilkas aflöning inginge
bostadsförmån in natura; samt
af herr F. W. Thorsson in. fl. (motionen n:o 75), att Riksdagen
måtte bevilja de ordinarie postbetjänte ett dyrtidstillägg, beräknadt efter
15 procent å samtliga kontanta aflöningsförmåner för betjänte i Sfockholm
och inom norra distriktet, samt efter 10 procent åt postbetjänte
å öfriga platser.
I sin ofvanberörda framställning erinrar justitieombudsmannen, att
Riksdagen, som med anledning af särskilda af Kungl. Maj:t gjorda
framställningar åren 1901, 1902, 1903, 1904 och 1905 beviljat dyrtidstillägg
att till statens ämbets- och tjänstemän med vissa undantag och
under vissa förbehåll för samma år utgå med tio procent af deras aflöningsförmåner,
jämväl på särskilda framställningar af justitieombudsmannen
åren 1902, 1903, 1904 och 1905 anvisat medel till erforderligt
belopp för beredande af motsvarande förbättrade löneförmåner åt tjänstemännen
i justitieombudsmansexpeditionen.
| Då några afsevärda förändringar i lefnadskostnaderna icke syntes
hafva inträdt under den tid, som förflutit efter det Riksdagen senast
beviljade dyrtidstillägg, och Riksdagen följaktligen torde komma att
äfven under innevarande år pröfva, huruvida medel för sådant ändamål
borde anvisas, hemställde justitieombudsmannen, att enahanda förmån
måtte för år 1906 beredas sistnämnda tjänstemän.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 12-
Utskottets
yttrande.
I afseende å de skäl, som uti livar och. eu af förberörda tre motioner
anförts till stöd för däri framställdt förslag, tillåter sig utskottet
hänvisa till själfva motionerna.
Vid 1903 års riksdag yttrade statsutskottet i afgifvet utlåtande
(n:o 12) angående gjorda framställningar om dyrtidstillägg för år 1903
åt en del tjänstemän och betjänte, bland annat, följande:
»Då utskottet nu går att yttra sig i denna fråga, anser sig utskottet
ånyo böra erinra därom, att Riksdagen uti skrifvelse den 12 april
1900 framhöll, att, därest Kungl. Maj:t, efter förutgången utredning,
skulle finna vissa statens tjänare eller vissa grupper af statstjänare,
hvilkas aflöning bestämts enligt äldre stater eller enligt stater uppgjorda
enligt samma grunder, som följts vid de äldre staternas fastställande,
vara i behof af någon förbättring i aflöningsvillkoren, en revision af
dessa statstjänares aflöningsförhållanden borde verkställas. Och Riksdagen
uttalade tillika, att härigenom vunnes jämväl den fördel, att
Riksdagen kornme i tillfälle att, där löneförbättring ifrågasattes, taga
under ompröfning, om och till hvilket belopp sådan kunde anses vara
af förhållandena i hvarje särskildt fall betingad. Riksdagen kunde af
dessa skäl icke bifalla Kungl. Maj.ts då gjorda framställning om beredande
af dyrtidstillägg åt ämbets- och tjänstemän.
Samma mening omfattades också af 1901 års statsutskott, som
tilläde, att då en sådan utredning påginge beträffande flera bland de
större staterna, borde denna utredning jämväl afse möjligheten af förenklingar
i administrationen och eventuell indragning af tjänster, som
genom förändrade anordningar skulle lämna undvaras. Riksdagen beviljade
emellertid sistnämnda år anslag till dyrtidstillägg åt vissa statens
ämbets- och tjänstemän samt betjänte.
Jämväl nästlidet år biföll Riksdagen Kungl. Maj ds framställningar
om beredande af dyrtidstillägg, men statsutskottet, som då förordade
denna framställning, ansåg sig vid behandlingen af denna fråga böra
ytterligare betona, att den enda fullt tillfredsställande lösningen af denna
fråga vore att vinna på den sålunda antydda vägen.
Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet inhämtas, har Kungl.
Maj:t nu uppdragit åt en kommitté att afgifva utlåtande och förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,
därvid kommittén skulle hafva att taga under öfvervägande, huruvida
genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning
af tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde
undvaras.
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
31
Förberedande åtgärder hafva alltså vidtagits för att tillmötesgå
de i sammanhang med anvisande af medel till dyrtidstillägg under de
senare riksdagarna uttalade önskningsmål om en allmän lönereglering.
Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra tillstyrka Riksdagen
att jämväl för innevarande år bevilja anslag till dyrtidstillägg åt
vissa statens tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner icke
blifvit vid 1901 eller 1902 årens riksdagar reglerade.»
Riksdagen biföll den af statsutskottet gjorda hemställan om beviljande
af dyrtidstillägg för år 1903 i enlighet med de af Kungl.
Maj:t föreslagna grunder.
Äfven den vid 1904 års riksdag af Kungl. Maj:t gjorda framställningen
om beviljande af dyrtidstillägg för samma år blef, jämlikt statsutskottets
därom gjorda hemställan, af Riksdagen bifallen.
Jämväl nästlidna års lagtima Riksdag beviljade i anledning af Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning dyrtidstillägg för samma år åt en
del statens ämbetsmän och betjänte, dock med de ändringar beträffande
de af Kungl. Maj:t nämnda år liksom under de föregående åren föreslagna
grunder. för utgående af dyrtidstillägg, att dylikt tillägg förklarades
icke få i något fäll utgå med högre belopp än 300 kronor i stället för
af Kungl. Maj:t såsom maximum föreslagna 500 kronor samt att från
åtnjutande af dyrtidstillägg undantogos de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner
af statstjänst för år 1905 uppginge till högre belopp än 5,000
kronor samt de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda inkomster
af arbete, d3Ttidstillägget oberäknadt, år 1904 af vederbörande taxeringsmyndigheter
uppskattats till högre belopp än 5,000 kronor, i hvilka
afseenden Kung], Maj:t föreslagit ett belopp af högst 7,000 kronor såsom
berättigande till dyrtidstillägg.
I de grunder för dyrtidstilläggens utgående och i de anslagsbelopp,
som af 1905 års lagtima Riksdag blifvit fastställda, har Kungl.
Maj:t nu, hvad andra, tredje, fjärde, femte, sjunde, åttonde och nionde
hufvudtitlarna beträffar, icke föreslagit annan ändring, än som föranledts
dels af bortfallandet af det dyrtidstillägget under tredje hufvudtiteln
motsvarande bidrag, som utgått från norska statsverket, dels af
armeförvaltningens detaljerade beräkning af anslagsbehofvet för år 1906
uti ifrågavarande hänseende under fjärde hufvudtiteln, dels ock af de
nästlidna år beslutade löneregleringar å femte och åttonde hufvudtitlarna,
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
hvarigenom sammanlagda summan af de från enhvar af sistnämnda
båda hufvudtitlar utgående dyrtidstillägg ansetts kunna nedsättas från
28.000 kronor och 65,000 kronor till respektive 16,000 kronor och
60.000 kronor.
I fråga om sjätte hufvudtiteln har Kungl. Maj:t däremot i så
måtto frångått det alltsedan år 1901 för dyrtidstilläggs utgående uppställda
villkor att från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas de tjänstemän
och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner vid 1901 och följande årens
riksdagar ny- eller omreglerats, att Ivungl. Maj:t, oaktadt omreglering
af de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar anställda tjänstemäns
och betjäntes löneförhållanden beslutats vid 1902 års riksdag,
nu föreslagit, att dylika tjänstemän och betjänte skulle vara berättigade
till dyrtidstillägg efter i öfrigt stadgade grunder, dock att i fråga om
nämnda tjänstemän och betjänte dyrtidstillägg skulle tillkomma allenast
dem, hvilkas aflöningsförmåner af statstjänst för innevarande år icke
öfverstege 3,000 kronor och hvilkas sammanlagda inkomster af arbete,
dyrtidstillägget oberäknad^ år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter
icke uppskattats till högre belopp än 3,000 kronor.
Vid det förhållande att de förberedande arbetena för åstadkommande
af en allmän tjänste- och lönereglering ännu icke fortskridit så
långt, att förslag i ämnet kan framläggas för innevarande års riksdag,
finner väl utskottet, i likhet med Kungl. Maj:t, dyrtidstillägg höra i
enlighet med af Kungl. Maj:t nu föreslagna grunder äfven för innevarande
år tillerkännas de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner
icke efter år 1900'' ny- eller omreglerats, men anser sig utskottet
däremot icke kunna förorda beviljande af dylikt lönetillägg åt
nyssnämnda tjänstemän och betjänte vid postverket, hvilkas löneförhållanden
reglerats år 1902. Äfven om, såsom af chefen för civildepartementet
till åberopade statsrådsprotokollet anförts, den lägre postpersonalens
löner genom den af 1902 års Riksdag beslutade löneregleringen
icke blifvit förbättrade i samma grad, som en del andra tjänstemäns,
Indika i följd af under senare åren verskställda löneregleringar uteslutits
från'' förmånen af dyrtidstillägg, lärer dock med fog kunna framhållas,
att tjänstemän och betjänte vid .postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
genom samma lönereglering på annat sätt beredts afsevärda
fördelar i ekonomiskt afseende. Genom tillkomsten af ett betydande
antal nya ordinarie beställningar inom nu ifrågavarande grader,
nämligen 250 postexpeditörstjänster och 200 vaktbetjäntbefattningar,
hvilka i båda fallen till allra största delen uppfördes i de högsta lönegraderna,
erhöllo såväl postexpeditörer som vaktbetjänte bättre be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
33
ordringsmöjligheter än förut till högre löneklasser. Antalet dylika beställningar
har jämväl senare ökats i betydande mån, nämligen dels
vid 1904 års riksdag med 100 postexpeditörstjänster och 150 vaktbetjäntbefattningar,
dels ock vid innevarande års riksdag med 100 nya ordinarie
befattningar af det förra slaget och 200 af det senare. I fråga
särskilt om postexpeditörerna förbättrades vid 1902 års lönereglering
jämväl deras pensionsförliållanden därigenom, att en del af deras löneförmåner,
som förut utgjordes af provision, vid regleringen tillädes
lönen och sålunda öfvar inflytande på pensionens belopp. Hvad vidare
angår postbetjänto, komma dessa i följd af löneregleringen tidigare än
förut i åtnjutande af sina ålderstillägg samt erhålla numera vid tjänstgöring
af mera maktpåliggande art särskilda månadsvis utgående arfvoden.
Härtill kommer, att postbetjänte enligt det nya afiöningsreglementet
bekomma såväl uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning
som ock fri läkarvård och medicin.
I betraktande af de obestridliga fördelar, som 1902 års lönereglering
vid postverket sålunda medfört för nu ifrågavarande tjänstemän
och betjänte vid distrikts- och lokalförvaltningarna, synes det utskottet
icke föreligga giltiga skäl att, framför öfriga statens tjänstemän och
betjänte, som under de senare åren fått sina löner reglerade, bereda
nyssnämnda kategorier ytterligare fördel i form af dyrtidstillägg; och
finner sig utskottet därför böra afstyrka såväl Kungl. Maj:ts framställning
i denna del som ock herr Thorssons m. fl. motion i ämnet. Då,
enligt hvad af ofvanintagna utdrag af statsrådsprotokollen framgår, förberedande
af dyrtidstillägg åt ifrågavarande tjänstemän och betjänte
vid postverket beräknats ett anslag af 323,700 kronor, bör sammanlagda
beloppet af dyrtidstilläggen under sjätte hufvudtiteln minskas med nyssnämnda
summa och sålunda bestämmas till 818,700 kronor.
Beträffande härefter herr Eriksons ofvanberörda yrkande, att dyrtidstillägg
måtte beviljas äfven åt sådana tjänstemän och betjänte, som
åtnjöte bostad in natura, får utskottet erinra, att under alla de år, dyrtidstillägg
begärts för tjänstemän och betjänte, såsom ett hufvudsakligt
skäl för beviljande af dylikt lönetillskott anförts just de höga bostadshyrorna.
Då otvifvelaktigt dessa under de senare åren alltmer stegrats,
har också förmånen af bostad i kronans hus för dem, som åtnjuta sådan
förmån, blifvit allt värdefullare; och synes alltså anledning icke nu förefinnas
att frångå det, alltsedan dyrtidstillägg vid 1901 års riksdag första
gången beviljades, stadgade villkoret, att från åtnjutande däraf undantagas
de tjänstemän och betjänte, i hvilkas aflöningar ingår bostadseller
boställsförmån in natura.
Bill. till Biksd. Prof. 1906. 1 Samt. 1 Afd. 12 Håft.
5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
I fråga om lierr Lindhagens in. fl. förberörda hemställan, att
dyrtidstillägg måtte medgifvas de vid statens ämbetsverk anställde
vaktmästare, i hvilkas aflöning inginge bostadsförmån in natura, får
utskottet till hvad nyss anförts erinra, att för åtnjutande af dylik
förmån afgår från vaktmästarlönen ett belopp af allenast 150 kronor,
hvilken summa under nu rådande höga hyror icke torde uppväga förmånen
af fri bostad.
Ej heller finner sig utskottet kunna tillstyrka bifall till herr
Lindhagens m. fl. förslag om förhöj dt dyrtidstillägg åt de ordinarie
vaktmästarne i ämbetsverken, då ett dylikt beslut skulle innebära en
orättvisa mot statens öfriga betjänte.
Kungl. Maj:ts framställning om beredande af dyrtidstillägg åt
tjänstemän och vaktmästare vid flottans pensionskassa finner sig utskottet
äfven innevarande år böra förorda.
Mot den af justitieombudsmannen gjorda framställningen om dyrtidstillägg
åt tjänstemän vid justitieombudsmansexpeditionen har utskottet
ej heller något att erinra. För detta ändamål torde böra anvisas ett
belopp af 600 kronor, att utbetalas af riksgäldskontoret.
Utskottet får alltså hemställa,
I) att Riksdagen, i anledning af hvad Kungl.
Maj:t under 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 hufvudtitlarne
föreslagit i fråga om beviljande af anslag till dyrtidstillägg
och med afslag af herrar Eriksons, Lindhagens
m. fl. och Thorssons m. fl. i ämnet väckta motioner, må,
för beredande af dyrtidstillägg för innevarande år åt
en del tjänstemän och betjänte inom de olika departementen
jämte därtill hörande ämbetsverk, kårer och
stater, under nedannämnda hufvudtitlar på extra stat
för år 1907 anvisa särskilda förslagsanslag till följande
belopp, nämligen:
under
andra hufvudtiteln kronor
12,500
—
n
tredje
y1
11
3,500
—
>i
fjärde
11
11
8,000
—
ii
femte
y1
11
16,000
—
n
sj ätte
11
11
818,700
—
ii
sjunde
11
11
30,000
—
ii
åttonde
11
11
60,000
—
v
nionde
11
11
67,900
—
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
35
att utbetalas med iakttagande, att för beräknande af
dyrtidstillägg skola gälla följande grunder:
l:o) Dyrtidstillägg utgår med tio procent å kontant
aflöning, dock icke i något fall med högre belopp
än 300 kronor.
2:o) Från åtnjutande af dyrtidstillägg undantagas:
a) de tjänstemän och betjänte, i hvilkas aflöning
ingår bostads- eller boställsförmån in natura;
b) de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner af
statstjänst för innevarande år uppgå till högre belopp
än 5,000 kronor;
c) de tjänstemän och betjänte, hvilkas sammanlagda
inkomster af arbete, dyrtidstillägget oberäknad^
år 1905 af vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats
till högre belopp än 5,000 kronor;
d) de tjänstemän och betjänte, hvilkas aflöningsförmåner
vid 1901,1902,1903,1904 och 1905 årens riksdagar
ny- eller omreglerats efter andra grunder än
dem, som följts vid de äldre staternas fastställande.
3:o) Dyrtidstillägg må allenast tilläggas tjänstemän
och betjänte, hvilkas aflöning blifvit af Konung
och Riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår
efter af Riksdagen pröfvade grunder.
4:o) Dyrtidstillägg beräknas endast å aflöningsförmåner,
hvilka utgå af statsmedel. Där aflöning
bestrides dels af statsmedel, dels ock af andra medel,
beräknas dyrtidstillägg endast å den del däraf, som
utgår af statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän
vid universiteten och lärare vid allmänna läroverken,
i hvilkas aflöning ingå jämväl andra medel än statsmedel,
dyrtidstillägg må beräknas å hela det belopp,
hvartill aflöningen blifvit, på sätt i nästföregående
moment sägs, bestämd att minst uppgå.
5:o) Dyrtidstillägg beräknas å följande slag af
aflöningsförmåner:
lön;
tjänstgöringspenningar, däri inberäknadt häradsskrifvare
tillkommande tillägg till deras fasta tjänstgöringspenningar
;
opaginerad Kontrollera mot PDF
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 12.
kontant bostads- och inkvar tering-ser sättning;
arfvode;
med lön likställd t lönetillägg; samt
dagaflöning vid flottan.
6:o) Dyrtidstillägg till den, som af statens medel
åtnjuter lön eller arfvode för två eller flera befattningar,
utgår endast för en af dessa, nämligen för
den, som medför högsta aflöningen, eller, därest denna
på mer än ett ställe är lika, för den af dem, till
hvilken han först blifvit befordrad; samt
7:o) Dyrtid stillägget anses tillhöra lönen.
II) att dyrtidstillägg i enlighet med de af utskottet
föreslagna grunder jämväl må för innevarande
år utgå till tjänstemän och vaktmästare vid flottans
pensionskassa; samt
III) att, i anledning af hvad justitieombudsmannen
föreslagit, Riksdagen må, för beredande af
dyrtidstillägg enligt ofvanstående grunder åt tjänstemännen
vid justitieombudsmansexpeditonen, för år
1906 anvisa ett belopp af 600 kronor, att utbetalas
af riksgäldskontoret.
Stockholm den 27 april 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
förestående ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCU3’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.