Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till en norrländsk ny odling sfond.
1906-05-07 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1906:132, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till en norrländsk ny odling sfond.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
1
N:o 132.
Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1906, kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag
till en norrländsk ny odling sfond.
(I. A.)
I den till Riksdagen den 13 sistlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i punkt 60:o)
under nionde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen,
dels att, till inrättande af en fond för befrämjande af uppodling
af jord i Norrland och Dalarne, benämnd norrländska ny odling sfonden
— från hvilken fond i mån af tillgång lån finge tilldelas landsting eller
hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd
till mindre jordbrukare för uppodling af till åker lämplig mark —
bevilja ett anslag af 300,000 kronor samt däraf å extra stat för år
1907 anvisa 100,000 kronor, äfvensom medgifva, att inflytande räntor
å de från fonden utlämnade lån finge ingå till fonden för att tillsammans
med fondens öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda
ändamål;
dels ock att godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för
erhållande och tillgodonjutande af lån ur ifrågavarande fond, som i
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för ofvannänmda dag föreslagits.
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 79 Höft. (N:o 132.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
Norrlands
kommittén.
Departementschefen har i detta ärende till berörde statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Den så kallade norrlandskommittén har i sitt förut omförmälda
betänkande af den 27 oktober 1904 uti punkten 14 gjort framställningom
inrättande af en särskild nyodlingsfond för befrämjande af uppodling
af jord i Norrland och Dalarne. Efter erinran hurusom den
nuvarande odlingslånefonden endast i mycket ringa grad kommit till
användning inom Norrland och Dalarne, samt hurusom myrarnas torrläggning
för odlingsändamål skulle blifva befrämjad genom inrättandet
af den af kommittén föreslagna dikningsfonden för de fyra nordligaste
norrländska länen, har kommittén vidare anfört: att, om utdikning af
vattensjuka marker genom dikningsfonden väsentligen underlättades
och möjlighet till odlingsföretag bereddes, vore samma fond däremot
icke afsedd att befordra själfva nyodlingsarbetet; att detta slags arbete
icke kräfde, att omfattande åtgärder vidtoges på en gång, såsom vid
vattenafledningsföretag, hvilka till följd däraf väl för de flesta mindre
jordbrukare framstode såsom omöjliga, därest de ej af staten genom
direkt anslag väsentligen understöddes; att nyodlingen däremot kunde
ske stycke för stycke och således icke erfordrade några större kapitalutlägg;
att några direkta anslag därför icke syntes böra i detta fall
ifrågasättas; att däremot det syntes vara lämpligt eller till och med
nödigt, därest äfven denna del af odlingsarbetet skulle kunna komma
till stånd, att bereda de mindre jordbrukarne tillfälle till erhållande
af nyodlingslån på fördelaktiga villkor; att lånets hufvudsakliga uppgift
i sådant fall blefve att gifva jordbrukaren existensmedel under
den tid, han med afstående från uppsökandet af biförtjänster å skogsarbete
och dylikt använde sin tid till att genom uppodling öka sitt
jordbruk, så att detta bättre än förut kunde gifva honom bärgning;
att det vore klart, att härvid stor försiktighet borde iakttagas och
sträng kontroll öfvas; att icke för stora lån borde beviljas och att det
borde öfvervakas, att jordbrukaren genom verkligt odlingsarbete gjorde
rätt för erhållet lån, så att detsamma ej användes till improduktiva
ändamål; att formerna för låns erhållande borde blifva så enkla som
möjligt, så att icke lånesökanden utsattes för en alltför invecklad och
följaktligen afskräckande procedur; samt att på grund däraf det syntes
vara lämpligast, att den direkta lånerörelsen stode under ledning af
någon ortsmyndighet, såsom hushållningssällskapen eller landstingen,
och att statens befattning med frågan skulle inskränka sig till att
förse dessa myndigheter med de penningmedel, som erfordrades för
rörelsens bedrifvande, samt att bestämma hufvudgrunderna för utlåningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
3
till de enskilda jordbrukarna. På grund häraf har kommittén hemställt,
att för befrämjande af uppodling af jord i Norrland och Dalarne måtte
inrättas en nyodlingsfond, från hvilken fond i mån af tillgång lån
skulle tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som förklarat sig
villigt att utlämna låneunderstöd till mindre jordbrukare för uppodling
af till åker lämplig mark, samt att fonden måtte bildas och användas
enligt följande hufvudgrunder:
a) Under tre års tid beviljas till fonden ett årligt anslag af
100,000 kronor, och få inflytande räntor å de från fonden utlämnade
lån återgå till fonden för att tillsammans med dennas öfriga tillgångar
användas för det med fonden afsedda ändamålet.
b) Hushållningssällskap eller landsting, som önskar från ifrågavarande
fond erhålla lån för att däraf utlämna låneunderstöd för ofvannämnda
ändamål, må därom före den 1 januari det år, då lånet är
afsedt att erhållas, till landtbruksstyrelsen ingifva skriftlig framställning,
innehållande jämväl uppgift å de odlingsföretag, för hvilka låneunderstöd
blifvit hos hushållningssällskapet eller landstinget sökta, samt
belopp och lånetid för hvarje särskildt låneunderstöd.
c) Landtbruksstyrelsen må efter pröfning af sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap eller landsting lån från fonden.
d) Från fonden beviljadt lån skall återbetalas inom högst tio år
med lika kapitalbelopp hvarje år jämte upplupen ränta. Finnes lånebelopp
vara af hushållningssällskap eller landsting disponeradt på annat
sätt än förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma, på yrkande
af landtbruksstyrelsen, af hushållningssällskapet eller landstinget omedelbart
återbetalas.
e) För hushållningssällskap eller landsting beviljadt lån från fonden
åtnjutes räntefrihet första året, under hvilket lånet innehafves, men
därefter erlägges 3 procent årlig ränta å oguldet kapitalbelopp, dock
med skyldighet för hushållningssällskap eller landsting att, därest förfallet
kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas å det förfallna
beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen, till dess
full betalning sker. De, som af hushållningssällskap eller landsting
erhållit låneunderstöd, skola åtnjuta enahanda räntefrihet, som nyss
är stadgad, och må af dem icke fordras högre ränta än i detta moment
bestämts.
f) Låneunderstöd, som af hushållningssällskap eller landsting meddelas,
må utgöra högst 500 kronor och under inga förhållanden uppgå
till mer än hälften af den uppskattade odlingskostnaden.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
Utlåtanden
öfver kommitténs
förslag.
g) Vid beräkningen af denna kostnad upptages såväl själfva
odlingsarbetet som den erforderliga dikningen, försåvidt ej statsbidrag
erhållits till densamma.
h) Plan och kostnadsförslag för nyodlingen skall vara uppgjord
af landtbruksingenjör, länsagronom eller annan person, som hushållningssällskap
eller landsting därtill pröfvar kompetent, och skall denne
äfven afgifva yttrande om markens lämplighet till åker med afseende
på såväl dess beskaffenhet som läge.
i) Hushållningssällskap eller landsting äger bestämma de närmare
villkoren för åtnjutande af dylikt låneunderstöd liksom ock tillse, att
det med beviljadt låneunderstöd afsedda ändamålet vinnes.
j) Fonden förvaltas af statskontoret, som äger att till vederbörande
hushållningssällskap eller landsting utbetala beviljadt lån mot
hushållningsskapets eller landstingets förskrifning därå.
Af de underdåniga utlåtanden, Eders Kungl. Maj:t infordrat öfver
norrlandskommitténs ifrågavarande framställning, inhämtas i ämnet
hufvudsakligen följande.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, som
ansett förslaget vara beaktansvärdt, har dock hemställt huruvida icke
lån från fonden lämpligast borde lämnas till de föreslagna jordbrukskommissionerna.
Skulle något afsevärdt med åtgärden vinnas, syntes
maximibeloppet, 500 kronor, böra väsentligen höjas och icke för många
hämmande band i öfrigt läggas på lånerörelsen.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har
lämnat förslaget utan anmärkning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Yästernorrlands län har
ansett, att den föreslagna fonden uppenbarligen skulle blifva det norrländska
jordbruket till stort gagn och därför förordat bifall till kommitténs
ifrågavarande förslag, med anmälan därjämte att Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande icke funnit anledning till erinran mot de
villkor, kommittén föreslagit för fondens användande.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har förklarat
sig anse, att förslaget skulle, om det genomfördes, bidraga till
jordbrukets främjande, och att det därför vore förtjänt af omsorgsfullt
beaktande.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har
på det lifligaste förordat bifall till kommitténs förslag angående låneunderstöd
för nyodling, enär sådan hjälp vore synnerligt ägnad att
kraftigt bidraga till höjande af intresset för det norrländska jordbruket.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
Möjligheten att erhålla lån ur den ifrågasatta nyodlingsfonden skulle
vara af stort värde för de enskilda smärre jordbrukarna, som därigenom
skulle blifva mindre beroende af den synnerligt tidsödande och ofta
ovissa skörden å aflägsna utängar samt bättre än för närvarande komma
i tillfälle att ägna hemägor och härinvid belägna odlingsbara marker
det intensivare arbete, som för jordbrukets höjande vore af behofvet
påkalladt. Såsom det nu på många trakter åtminstone inom Västerbottens
län tillginge, toges en högst betydlig tid i anspråk för skördandet
af aflägsna utängsslåtter och för hemforsling vintertiden därifrån
af det till beskaffenheten föga värderika fodret. Inom fjällsocknarna,
där utängarna vore än mera aflägset belägna, skulle odlingslån,
nedlagda å hemägorna, med öfvergifvande af utängsslåttern, innebåira
ett uppsving af ofantlig betydelse för nybyggarna, och en af de
väsentligaste tvistepunkterna mellan bofaste och nomader skulle kunna
undanröjas genom att nybyggarna öfvergåfve utängarna, så att dessa
kunde utan stridigheter afstås till renbetesmarker. Det kunde enligt
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt måhända vid en sådan
successiv öfvergång från arbete å utängsslåtter till arbete vid hemjorden
medgifvas nybyggarna minskning i återbetalningsskyldighet å erhållet
odlingslån, i den mån uppodlingen af hemägor fortskrede och afkastning^
af utängar frånträddes, hvithet vore en säkerligen mindre dyrbar
åtgärd för att till nomadbefolkningen återvinna erforderliga renbetesmarker,
än den eljest ifrågasatta att med statsmedel till nomadbefolkningens
fromma inlösa vidsträckta nybyggesmarker. Då nybyggare
skulle beredas erforderliga odlingslån, kunde dock till säkerhet för lån
icke erhållas fastighetsinteckning, hvadan nödigt vore att på annat
sätt, som kunde anses tillräckligt betryggande, ordna dylika lån. Till
möjligheten af att, såsom ofvan ifrågaställts, någon del af lämnadt
lån under vissa omständigheter kunde efterskänkas mot frånträdande
af rätt till mark i fjällbygden, komme ock, syntes det, den omständigheten,
att förlust å lån uppenbarligen understundom måste uppstå,
därest icke utlämningen af odlingslån skulle begränsas till sådana
mera sällsynta fall, där ingen som helst risk kunde anses föreligga
eller under lånetiden uppkomma. Skulle emellertid, såsom förslaget
afsåge, hushållningssällskap eller landsting vara låneförmedlare och stå
hela risken, borde möjlighet för dessa institutioner att genom räntevinst
eller på annat sätt bilda någon tillräcklig riskfoncl beräknas,
enär det i motsatt fall måste befaras, att vid pröfning af låneansökningar
mera afseende komme att fästas vid risken än vid den nytta,
beviljande af lånet skulle bereda. Likaså syntes åtskilligt tala för att
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
något särskild! anslag lämnades vederbörande institution för att betacka
de kostnader, som spridandet af kännedomen om fondens tillvaro, ändamål
och användning i glesa och vidsträckta bygder förorsakade, enär,
enligt hvad erfarenheten vid egnahemslånen redan visat, spridandet af
tryckta skrifter om saken och utseende af ombud i bygderna icke
räckte till för att göra allmogen förtrogen med frågan.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har
såsom sin åsikt framhållit, att ett bifall till kommitténs ifrågavarande
framställning helt visst skulle säkert och kraftigt leda till det mål,
som åsyftats med kommitténs verksamhet. Ständigt återkommande
förfrågningar gjordes af länets mindre jordbrukare, huruvida icke lån
kunde erhållas för uppodling af goda odlingslägenheter, hvilka uppodlingar
icke kunde utföras af de mindre jordbrukarne på grund af deras
behof att bereda sig arbetsförtjänster för det dagliga lifvets nödtorft.
De utgifter, som uppgörande af arbetsplaner för låns erhållande ur
odlingslånefonden medförde, vållade, att nämnda jordbrukare icke kunde
hänvisas till nämnda fond. I allmänhet syntes för utförande af ifrågavarande
nyodlingar icke behöfva kräfvas upprättande af fullständig
arbetsplan med ritningar, hvarför enklare former för erhållande af
nyodlingslån borde stadgas. Det af kommittén föreslagna sättet, att
landsting eller hushållningssällskap skulle förmedla lånerörelsen i dylika
fall, syntes vara synnerligen lämpligt och medgåfve en större frihet vid
dessa låns utlämnande. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ville
därför på det lifligaste tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anskaffa
en nyodlingsfond för Norrland och Dalarne, från hvilken lån
skulle utlämnas på sätt och villkor, som af kommittén föreslagits.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen hafva
uti den 31 maj 1905 afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande förklarat
sig anse, att genom inrättande af den af kommittén föreslagna
nyodlingsfonden för befrämjande af uppodling utaf jord i Norrland och
Dalarne skulle kunna vinnas stora fördelar för det af Riksdagen uttalade
önskemål, att den själfägande jordbrukande befolkningens ställning
i Norrland och Dalarne skulle vidmakthållas och stärkas samt jordbrukets
utveckling i nämnda landsdelar befrämjas. Enligt gällande
bestämmelser för odlingslånefonden kunde lån från densamma beviljas
endast till det belopp, hvartill enligt den fastställda arbetsplanen
kostnaden för vattenafledningen och afdikningen beräknats komma
att uppgå, med iakttagande att kostnaden för s. k. tegdikning eller
täckdikning därvid ej finge inräknas. Med afseende å den olikhet i
klimatiska äfvensom andra förhållanden, hvilken vore rådande mellan
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
7
det nordliga Sverige, å ena sidan, samt de mellersta och sydliga
delarna af landet, å andra sidan, ansåge styrelserna det vara tydligt
att, medan odlingslånefonden kunde vara tillfyllest och komma till
användning inom de senare landsdelarna, den däremot inom Norrland
och Dalarne icke kommit till någon nämnvärd användning. För att
emellertid i högre grad än hittills framkalla odlingen inom det norra
Sverige syntes lämpligt vara att, förutom det tillfälle till erhållande
af anslag, som genom beviljandet af ett afdikningsanslag skulle beredas
innehafvare af jord inom de fyra nordligaste länen, det äfven bereddes
möjlighet för jordinnehafvare inom Dalarne och Norrland till lån
från, förutom odlingslånefonden till vattenafledningen och afdikningen,
äfven från andra medel till befrämjande af själfva odlingen och att
för sådant ändamål en fond bildades, på sätt kommittén föreslagit,
för att med landsting eller hushållningssällskap såsom låneförmedlare
och omedelbara låntagare, i likhet med hvad fallet vore beträffande
fonden för fiskerinäringens befrämjande, bereda möjlighet för jordinnehafvare
inom ifrågavarande landsdelar att på billiga villkor erhålla
lån för själfva uppodlingen af deras marker. Mot de föreslagna villkoren,
hvilka i det närmaste öfverensstämde med dem, som enligt
nådiga kungörelsen den 12 januari 1904 gällde för fonden för fiskerinäringens
befrämjande, hade styrelserna icke något att erinra.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt landtbruksstyrelsen i underdånighet hemställt,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition,
att Riksdagen måtte dels, till inrättande af en fond för befrämjande
af uppodling utaf jord i Norrland och Dalarne, benämnd norrländska
odlingslånefonden — från hvilken fond i mån af tillgång lån finge
tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som förklarat sig villigt
att utlämna låneunderstöd till mindre jordbrukare för uppodling af
till åker lämplig mark — anvisa ett anslag af 300,000 kronor, däraf
å extra stat för år 1907 100,000 kronor, samt medgifva, att inflytande
räntor å de från fonden utlämnade lån finge ingå till fonden för att
tillsammans med fondens öfriga tillgångar användas för det med fonden
afsedda ändamål; dels ock besluta att, i afseende å villkoren för erhållande
och tillgodonjutande af omförmälda lån, skulle gälla de af
norrlandskommittén i sådant afseende föreslagna bestämmelser.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 1 augusti 1905
anfört, att då behofvet af särskilda åtgärder för vattenafledning och
odling inom de norrländska länen och Dalarne blifvit af såväl kommittén
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
Departementschefens
yttrande.
till fullo ådagalagdt och statskontoret för sin del funne de för lån
från nyodlingsfonden eller, såsom densamma i styrelsernas utlåtande
benämndes, norrländska odlingslånefonden, föreslagna grunder, hvilka
i allt väsentligt öfverensstämde med de genom nådiga kungörelsen den
12 januari 1904 för lån från fonden för fiskerinäringens befrämjande
fastställda bestämmelser, vara lämpliga och ändamålsenliga, därvid
statskontoret, som enligt förslaget skulle förvalta fonden och utbetala
till hushållningssällskap eller landsting beviljade lån, förutsatte, att
det skulle åligga landtbruksstyrelsen att meddela statskontoret underrättelse
om beviljade lån, statskontoret funne sig böra tillstyrka, att,
i öfverensstämm else med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen i fråga om en särskild för Norrland och Dalarne
afsedd nyodlingslånefond föreslagit, nådig proposition i ämnet måtte
till Riksdagen afl åtas.
I likhet med norrlandskommittén och samtliga i detta ärende
hörda myndigheter och i öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört
i fråga om inrättandet af ett särskildt norrländskt afdikningsanslag,
finner jag det vara särdeles önskligt, att uppodlandet af jord till åker
inom Norrland och Dalarne af staten befrämjas på ett kraftigare sätt,
än hittills skett. Behofvet af ett dylikt kraftigare ingripande visar sig,
bland annat, däraf, att den nuvarande odlingslånefonden blott i ytterst
ringa grad vunnit användning inom dessa landsdelar, hvarest likväl
klimat och andra förhållanden måste anses göra statshjälp till odlingsföretag
mer än eljest behöflig. Från sistnämnda fond erhålles lån
endast till det belopp, som motsvarar den beräknade kostnaden för
själfva vattenafledningen och afdikningen, hvarvid jämväl, till betryggande
af såväl statens som inteckningshafvarnes rätt, föreskrifvits, att
lånebeloppet ej må öfverstiga 70 procent af det genom vattenafledningen
och afdikningen uppkommande, beräknade förbättringsvärdet.
Sedan själfva torrläggningen utförts, återstå emellertid en mängd arbeten,
innan jorden bragts i skick att kunna bära skördar, och härvid kommer
främst själfva nyodlingsarbetet i beaktande. Kostnaderna för detta
arbete äro ofta mycket afsevärda, och det torde kunna antagas, att
många ifrågasatta företag gått om intet, enär man icke kunnat påräkna
att äga medel jämväl till detta arbetes utförande. Det nu
framställda förslaget innebär, att staten skulle i Norrland och Dalarne
utlämna lån till bestridande jämväl af halfva odlingskostnaden. Då
genom det afdikningsanslag, som jag förut i underdånighet tillstyrkt
Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen äska, anslag utan återbetalnings
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
9
skyldighet skulle, livad beträffar de fyra nordligaste länen i Norrland,
kunna lämnas till bestridande af viss andel af kostnaderna för sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar, som hade till ändamål uppodling
af mark till åker och äng, hvarjämte naturligtvis odlingslånefonden
skulle, såsom hittills, kunna anlitas, samt genom den nu ifrågasatta
nyodlingsfonden därjämte skulle beredas mindre jordbrukare lånebidrag
till halfva kostnaden för markens uppodling till åker, synes detta sammanlagdt
böra blifva en kraftig häfstång för nyodlingsföretag uti dessa
landsändar. För Dalarne och Gräfleborgs län, hvarest jordbrukets möjligheter
äro afsevärdt gynnsammare än i de nordligaste länen, skulle,
såsom förut nämnts, anslag för torrläggningen afjord icke ifrågakomma
annat än, såsom nu, i ändamål af frostländighetens minskande för
närliggande bygd, och vid företag, som eljest afsåge jords uppodling,
skulle alltså kunna beviljas dels lån ur odlingslånefonden för torrläggningen
och dels lån ur nyodlingsfonden för odlingen. Dessa två
län skulle sålunda intaga en mellanställning mellan de norr därom
belägna länen, å ena sidan, och landets sydligare delar, å andra sidan,
i hvilka sistnämnda län endast den nuvarande odlingslånefonden skulle
kunna komma till användning vid rena odlingsföretag. Detta system
synes mig vara grundadt på en riktig uppskattning af förhållandena.
På grund häraf och med hänsyn till hvad i öfrig! i ämnet anförts
får jag därför tillstyrka, att för Norrland och Dalarne måtte inrättas
en särskild fond, benämnd »norrländska nyodlingsfonden». Denna benämning
synes vara att föredraga, enär den tydligt skiljer sig från
namnet på den nuvarande »odlingslånefonden».
Det föreslagna sättet för lånens utdelande medelst landsting eller
hushållningssällskap såsom lånförmedlare och omedelbara låntagare
finner jag vara särdeles ändamålsenligt och detsamma har sedan många
år med framgång tillämpats i fråga om lån från fonden till fiskerinäringens
understöd samt vunnit användning jämväl beträffande lån
från egnahemslånefonden.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län har
ifrågasatt, att lånförmedlarne skulle beredas någon räntevinst till
mötande af eventuella förluster samt något anslag till vissa förvaltningskostnader.
I fråga om egnahemslånerörelsen är visserligen för dessa
ändamål ett statsbidrag af 1/2 % å oguldna kapitalskulden tillförsäkradt
lånförmedlarne. Vid lånerörelsen ur fiskerifonden förekommer däremot
icke dylikt bidrag. Hvad den nu ifrågasatta lånförmedlingen ur den
norrländska nyodlingsfonden angår, kan jag icke finna dylik ersättning,
Bih. till Riksd. Prof, 1906. 4 Sami. 1 Afd. 79 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
vare sig i form af räntevinst eller såsom direkt bidrag, vara erforderlig
eller lämplig. Det med nyodlingsfonden afsedda ändamål sammanhänger
så nära med de uppgifter, hvilka hushållningssällskapen hafva
till syfte att befrämja, att jag icke kan finna det oberättigadt att
förutsätta, att sällskapen skola vara villiga att för ändamålet vidkännas
vissa kostnader och måhända äfven någon risk, ehuruväl denna
icke torde blifva särdeles betydande. Enahanda betraktelsesätt kan
i allt väsentligt tillämpas jämväl i fråga om landstingen. Denna lånerörelse
skulle också ske i mindre omfattning och under enklare former
än egnahemslånerörelsen.
Lånens maximibelopp finner jag böra begränsas till 500 kronor,
såsom kommittén föreslagit. Detta belopp torde, åtminstone tillsvidare,
vara fullt tillräckligt, då lånen ju äro afsedda att tillkomma endast
mindre jordbrukare, hvilka väl sällan hafva medel att på en gång
företaga särdeles stora odlingsarbeten.
Någon »tyst förmånsrätt» komme naturligtvis icke att äga rum
för dessa nyodlingslån, hvilka icke skulle antecknas i jordeboken.
Mot de föreslagna villkoren för lånen med af statskontoret gjordt
tillägg har jag icke funnit anledning till annan erinran, än att det
äfven synes böra, i likhet med hvad som gäller för fiskerifonden, stadgas,
att statskontoret skall hafva att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning
icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos Eders
Kungl. Maj:t, som då torde vilja bestämma, huruvida oguldet lånebelopp
jämte ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut
återbetalas.
En synnerligen viktig sak är, att vederbörande lånförmedlare,
som skola äga bestämma om lånens utdelning och fastställa de närmare
villkoren för lånens åtnjutande, omsorgsfullt tillse, att lånen blifva
ändamålsenligt använda, samt att den till odling afsedda marken är
därtill lämplig i afseende å såväl beskaffenhet som läge. Det kan eljest
lätt hända, att resultatet blir en visserligen ökad, men också föga
bördig eller på ett olämpligt sätt spridd åkerareal, samt att den ökade
arealen blir dåligt skött och gifver otillfredsställande afkastning till
lön för dyr arbetskostnad, då det i stället kanske hade varit fördelaktigare
att nedlägga arbete på ett intensivare bruk af den redan
odlade jorden.
Hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län
anfört i fråga om eventuellt efterskänkande af någon del af lånen, därest
efter verkställd odling vid hemägorna utängar afstodes till renbetesland,
sammanhänger med frågan om beredande af bättre existensvillkor
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
11
för lappbefolkningen, hvilken fråga ännu är under utredning. Jag anser
därför tiden icke nu vara inne att vidare yttra mig angående detta
förslag.
I fråga om erhållande och tillgodonjutande af lån ur sagda fond
anser jag alltså, att följande allmänna villkor och bestämmelser böra
blifva gällande:
l:o) Hushållningssällskap eller landsting, som önskar från ifrågavarande
fond erhålla lån för att däraf utlämna låneunderstöd för ofvannämnda
ändamål, må därom före den 1 januari det år, då lånet är
afsedt att erhållas, till landtbruksstyrelsen ingifva skriftlig framställning,
innehållande jämväl uppgift å de odlingsföretag, för hvilka låneunderstöd
blifvit hos hushållningssällskapet eller landstinget sökta, samt
belopp och lånetid för hvarje särskildt låneunderstöd.
2:o) Landtbruksstyrelsen må efter pröfning af sålunda gjorda
framställningar bevilja hushållningssällskap eller landsting lån från
fonden; åliggande det landtbruksstyrelsen attom bevilja de lån meddela
uppgift till statskontoret.
3:o) Från fonden beviljadt lån skall återbetalas inom högst tio år
med lika kapitalbelopp hvarje år jämte upplupen ränta. Finnes lånebelopp
vara af hushållningssällskap eller landsting disponeradt på annat
sätt än förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma, på yrkande
af landtbruksstyrelsen, af hushållningssällskap eller landstinget omedelbart
återbetalas.
4:o) För hushållningssällskap eller landsting beviljadt lån från
fonden åtnjutes räntefrihet första året, under hvilket lånet inneliafves,
men därefter erlägges 3 procent årlig ränta å oguldet kapitalbelopp,
dock med skyldighet för hushållningssällskap eller landsting att, därest
förfallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven tid inbetalas, å det förfallna
beloppet erlägga sex procent årlig ränta från förfallodagen, till
dess inbetalning sker. De, som af hushållningssällskap eller landsting
erhållit låneunderstöd, skola åtnjuta enahanda räntefrihet, som nyss
är stadgad, och må af dem icke fordras högre ränta än i detta moment
bestämts.
5:o) Låneunderstöd, som af hushållningssällskap eller landstingmeddelas,
må utgöra högst 500 kronor och under inga förhållanden
uppgå till mer än hälften af den uppskattade odlingskostnaden.
6:o) Vid beräkningen af denna kostnad upptagas såväl själfva
odlingsarbetet som den erforderliga dikningen, för så vidt ej statsbidrag
erhållits till densamma.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
Utskottets
yttrande.
7:o) Plan och kostnadsförslag för nyodlingen skola vara uppgjorda
af landtbruksingenjör, länsagronom eller annan person, som
hushållningssällskap eller landsting därtill pröfvar kompetent, och skall
denne äfven afgifva yttrande om markens lämplighet till åker med
afseende på såväl dess beskaffenhet som läge.
8:o) Hushållningssällskap eller landsting äger bestämma de närmare
villkoren för åtnjutande af dylikt låneunderstöd liksom ock tillse,
att det med beviljadt låneunderstöd afsedda ändamål vinnes.
9:o) Fonden förvaltas af statskontoret, som äger att till vederbörande
hushållningssällskap eller landsting utbetala beviljadt lån mot
hushållningssällskapets eller landstingets förskrifning därå.
10:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning
icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos KungL
Maj:t, som då vill bestämma, huruvida ognldet lånebelopp jämte ränta
skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.»
Emot Kungl. Maj:ts förslag om inrättande af eu fond under namn
af norrländska nyodlingsfonden för befrämjande af uppodling af jord
i Norrland och Dalarne har utskottet icke haft något att erinra, och
hafva ej heller de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor för erhållande
och tillgodonjutande af lån ur denna fond gifvit anledning till anmärkning
från utskottets sida. I ett afseende skiljer sig dock utskottet från
den af Kungl. Maj:t i detta ärende omfattade mening, nämligen i fråga
om sättet för beredande af medel till fondens bildande, i det att utskottet
icke anser dessa medel böra å extra stat å nionde hufvudtiteln
beviljas utan håller före, att de böra anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.
Då här är fråga om beredande af tillgångar till utlåning,
synas skattemedel icke lämpligen böra för ändamålet tagas i anspråk,
utan hellre utvägen att tillgodose behofvet genom upplåning anlitas,
på sätt ägt rum exempelvis vid bildande år 1902 af lånefonden för
torfindustriens understödjande. Också anser utskottet, att den af Riksdagen
beslutade form för sistnämnda fonds utgående från riksgäldskontor
bör i tillämpliga delar iakttagas i afseende å den nu ifrågavarande,
dock att inflytande räntor icke skola inlevereras till riksgäldskontor
utan på sätt Kungl. Maj:t föreslagit ingå till fonden.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen beslutar,
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
13
A. att en särskild fond å 300,000 kronor skall
inrättas för befrämjande af uppodling af jord i Norrland
och Dalarne, från hvilken fond i mån af tillgång
lån må tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd till
mindre jordbrukare för uppodling af till åker lämplig
mark;
B. att inflytande räntor å de från fonden utlämnade
lån må ingå till fonden för att tillsammans
med fondens öfriga tillgångar användas för det med
fonden afsedda ändamål;
C. att fonden skall af statskontoret förvaltas;
D. att bemyndiga riksgäldskontoret att för ändamålet
under år 1907 i mån af behof tillhandahålla
statskontoret ett belopp af högst 100,000 kronor;
E. att i fråga om erhållande och tillgodonjutande
af lån ur fonden skola gälla följande allmänna villkor
och bestämmelser:
l:o) Hushållningssällskap eller landsting, som
önskar från ifrågavarande fond erhålla lån för
att däraf utlämna låneunderstöd för ofvannämnda
ändamål, må därom före den 1 januari det år, då
lånet är afsedt att erhållas, till landtbruksstyrelsen
ingifva skriftlig framställning, innehållande jämväl
uppgift å de odlingsföretag, för hvilka låneunderstöd
blifvit hos hushållningssällskapet eller landstinget sökta,
samt belopp och lånetid för hvarje särskildt låneunderstöd.
2:6) Landtbruksstyrelsen må efter pröfning af
sålunda gjorda framställningar bevilja hushållningssällskap
eller landsting lån från fonden; åliggande det
landtbruksstyrelsen att om beviljade lån meddela uppgift
till statskontoret.
3:o) Från fonden beviljadt lån skall återbetalas
inom högst tio år med lika kapitalbelopp hvarje år
jämte upplupen ränta. Finnes lånebelopp vara af hushållningssällskap
eller landsting disponeradt på annat
sätt än förevarande bestämmelser tillåta, skall detsamma,
på yrkande af landtbruksstyrelsen, af hus
-
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
hållningssällskapet eller landstinget omedelbart återbetalas.
4:o) För hushållningssällskap eller landsting beviljadt
lån från fonden åtnjutes räntefrihet första året,
under hvilket lånet innehafves, men därefter erlägges
3 procent årlig ränta å oguldet kapitalbelopp, dock
med skyldighet för hushållningssällskap eller landsting
att, därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskrifven
tid inbetalas, å det förfallna beloppet erlägga
sex procent årlig ränta från förfallodagen, till dess
inbetalning sker. De, som af hushållningssällskap
eller landsting erhållit låneunderstöd, skola åtnjuta
enahanda räntefrihet, som nyss är stadgad, och må
af dem icke fordras högre ränta än i detta moment
bestämts.
5:o) Låneunderstöd, som af hushållningssällskap
eller landsting meddelas, må utgöra högst 500 kronor
och under inga förhållanden uppgå till mer än hälften
af den uppskattade odlingskostnaden.
6: o) Vid beräkningen af denna kostnad upptagas
såväl själfva odlingsarbetet som den erforderliga dikningen,
för så vidt ej statsbidrag erhållits till densamma.
7:o) Plan och kostnadsförslag för nyodlingen
skola vara uppgjorda af landtbruksingenjör, länsagronom
eller annan person, som hushållningssällskap eller
landsting därtill pröfvar kompetent, och skall denne
äfven afgifva yttrande om markens lämplighet till
åker med afseende på såväl dess beskaffenhet som
läge.
8:o) Hushållningssällskap eller landsting äger
bestämma de närmare villkoren för åtnjutande af dylikt
låneunderstöd liksom ock tillse, att det med beviljadt
låneunderstöd afsedda ändamål vinnes.
9:o) Statskontoret äger att till vederbörande
hushållningssällskap eller landsting utbetala beviljadt
lån mot hushållningssällskapets eller landstingets förskrifning
därå.
Statsutskottets Utlåtande N:o 132.
15
10:o) Statskontoret har att, därest stadgad kapital-
eller räntebetalning icke i rätt tid fullgöres, därom
göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som då vill bestämma,
huruvida oguldet lånebelopp jämte ränta skall före
den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.
Stockholm den 7 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.