Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående försäljning af äganderätten till kronans till Torsébro krutbruk hörande fastigheter.

1906-05-07 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:135, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående försäljning af äganderätten till kronans till Torsébro krutbruk hörande fastigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 13S.

1

Iso 135.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 maj 1906, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående försäljning

af äganderätten till kronans till Torsébro

krutbruk hörande fastigheter. (I. A.) I

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 137) af den 30 sistlidne

mars har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att medgifva,

att äganderätten till Torsébro krutbruk tillhörande fastigheterna

Tyskemölla, mantal, och Biskopsmölla, mantal, i Färlöfs socken

och Kristianstads län, inbegripet äganderätten till magasin och kasthus

för krutproberingen, samt all kronan i egenskap af ägare till berörda

fastigheter tillkommande rätt till vatten måtte till kammarherren James

Kennedy försäljas mot en köpeskilling, hvilken på köparens bekostnad

skulle bestämmas i den ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof vore föreskrifven i kungl. förordningen den 14

april 1866, under iakttagande därvid, att denna köpeskilling icke finge

understiga 27,725 kronor, samt

att köpeskillingen måtte ingå till landtförsvarets fond för byggnader

och andra försvarsändamål.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. i Sami. 1 Afä. 82 Höft. (N:o 135)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsråds

protokoll anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 15 maj 1905 har kammarherren m. m.

James Kennedy gjort framställning om ordnandet af de mellan Kungl.

Maj it och kronan, å ena, samt honom såsom innehafvare af Torsebro

krutbruk, å andra sidan, bestående rättsförhållandena och i sådant afseende

anhållit, att han måtte få förvärfva äganderätten till de krutbruket

tillhörande fastigheterna Tyskemölla, 1/s mantal, och Biskopsmölla, 1/s

mantal, i Färlöfs socken och Kristianstads län med tillhörande vattenfall;

därvid sökanden, vidkommande den köpeskilling, som af honom borde

erläggas, dels hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förordna om undersöknings

verkställande för utrönande af vattenkraftens storlek och det pris,

som med hänsyn därtill och med fäst afseende å den sökanden redan tillkommande

okvalda besittningsrätt och oinskränkta nyttjanderätt till nämnda

fastigheter skäligen borde honom affordras för äganderättens förvärfvandé,

dels ock meddelat, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna skäligt, att köpeskillingen

bestämdes i den ordning, som stadgades i kungl. förordningen

den 14 april 1866, angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof, eller genom några på annat sätt af båda parterna utsedda gode

män, sökanden för sin del icke hade något däremot att erinra.

Fråga om öfverlåtelse af kronans äganderätt till omförmälda krutbruksfastigheter

med vattenrätt förelåg äfven vid 1903 års riksdag, då

Kungl. Maj:t, i proposition n:r 77, föreslog Riksdagen medgifva, att

äganderätten till samma fastigheter med allt hvad därtill hörde, inbegripet

äganderätten till magasin och kasthus för krutproberingen, samt kronan i

egenskap af ägare till fastigheterna tillkommande rätt till vatten eller till

annan fastighet finge till kammarherren Kennedy försäljas för ett pris af

27,725 kronor.

I det nämnda proposition bilagda statsrådsprotokoll af den 13 mars

1903, som af sökanden i hans nu föreliggande underdåniga skrifvelse

åberopas, och de af vederbörande myndigheter därförut i ärendet afgifna

underdåniga utlåtanden, förekommer utredning angående ifrågavarande

krutbruk samt den rätt, kronan och krutbruksinnehafvaren därtill äga.

Däraf inhämtas, att krutbruket af konung Carl XI anlagts på kronohemmanen

Tyskemöllans och Biskopsmöllans kvarnars grund, att berörda

kvarnar i 1671 års jordrefningsprotokoll uppgifvas vara kronans möllor,

att därefter hemmantalssättning å möllorna till 1/& mantal för hvardera

ägt rum, att i jordeböckerna 1681—1724 om hemmanen antecknats, att de

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

3

vore Torsebro krutbruk underlagda, att om dem, som i 1725 års jordebok

uteslutits och i 1825 års jordebok förekomma under skattetitel, sedermera

i jordeboken anmärkts, att de, enligt kammarkollegii bref den 22

februari 1831, vore af krononatur, samt att de i 1874 års jordebok vore

uppförda såsom kronohemman under allmän disposition med enahanda

anteckning som i förstnämnda jordeböcker.

Krutbruket drefs till en början omedelbart för kronans räkning; men,

jämlikt kungl. bref den 7 februari 1716, hvari förklaras, hurusom Kungl.

Maj:t funnit godt lämna krutbruken i landet under privatfolks förvaltning,

öfverläts detsamma åt direktören Geolog Danckwardt och stadgades

därvid, att bruket, dess hus och byggnader samt vattenverk med allt

hvad därtill läge skulle till Danckwardt öfverlämnas utan någon den

ringaste afgift, vidare än att han alltsammans vidmakthölle, att de vid

bruket befintliga materialier och instrument af järn, koppar och mässing

med kopparafputspannor och lutterkittlar samt i förråd varande svafvel

skulle inventeras och värderas samt för det åsätta priset öfverlåtas till

Danckwardt, som skulle få betala med krut, att, om mera krut kunde

tillverkas, än som för kronans räkning beställdes, Danckwardt finge detsamma

afyttra inom eller utom landet på sätt, han själf bäst funne, samt

att, om Danckwardt skulle hafva någon son eller måg, som vore så skicklig

att drifva bruket efter honom som någon annan, krutbruket skulle

honom framför andra vid Danckwardts frånfälle varda upplåtet. På grund

af dessa »privilegier» innehades krutbruket af en efter annan utaf Dankwardts

söner, till dess detsamma, jämlikt nådigt bref den 24 april 1770,

öfverlämnades till öfverstelöjtnanten friherre C. J. Stael von Holstein. Genom

den härom den 31 juli samma år dagtecknade afhandling »uppdrogs

Torsebro krutbruk, dess hus och byggnader samt vattenverk med allt

hvad därtill läge eller framdeles tillvinnas kunde och kronan tillhörigt

vore» åt bemälde öfverstelöjtnant. Uppå alla vid bruket befintliga hus

och lägenheter skulle laga syn hållas och »desamma herr baron och öfverstelöjtnanten

tillinventeras». Skulle några öfverloppshus finnas, som till

bruksdriften vore oundgängliga, ankomme det på hans eget ompröfvande

att desamma antingen efter öfverenskommelse inlösa eller andra i stället

upprätta.

Efter friherre Stael von Holsteins död år 1775 öfvergick krutbruket

till hans änka, friherrinnan Sofia Stael von Holstein, född Beck-Eriis.

Med anledning af samtliga krutbruksägares och förvaltares alltsedan

år 1778 gjorda underdåniga klagomål öfver otillräcklig utkomst, anbefallde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

Kungi. Maj:t krigskollegium och statskontoret den 7 april 1783 att med

vederbörande upprätta nya kontrakt, lämpade efter de förändrade omständigheterna

i anseende till såväl förmåner som skyldigheter. I anledning

häraf blef, angående Torsebro krutbruk, nytt kontrakt med friherrinnan

Stael von Holstein afslutadt den 23 juni 1784, hvarigenom henne tillförsäkrades

en ständig och okvald besittning af krutbruket med därtill hörande

åkrar, äng och öfriga ägor jämte hus, byggnader, krut- och mjölkvarnar

samt vattenverk och öfriga inrättningar af hvad namn och beskaffenhet

de vara månde. Denna förmån skulle sträcka sig äfven till friherrinnans

barn och arfvingar, såvida de till alla delar uppfyllde hvad kontraktet

i bokstafven förmådde och innehölle samt så länge kronan behöfde bruket

därtill. Det vore friherrinnan eller hennes rättsinnehafvare äfven tillåtet

att med vederbörligt bifall afstå besittningen till någon annan. Besittningshafvaren

skulle på egen bekostnad bygga och ständigt i godt stånd vidmakthålla

berörda hus och inrättningar, utan att kronan finge besväras med någon

kostnad därför. Härifrån undantoges likväl krutmagasinet och profkastningshuset,

som skulle fortfarande för kronans räkning byggas och repareras.

Alla såväl för salpeterluttringen som kruttillverkningen nödiga

instrumentalier och materialier af koppar, mässing, järn, metall och trä

af hvad beskaffenhet som helst skulle anskaffas och underhållas af friherrinnan

och af henne såsom enskild egendom disponeras. Efter bestämmelser

om kruttillverkningen och betalningen därför förekommer slutligen

i kontraktet stadgande om ansvar, därest vid årligen skeende inventeringar

någon brist af krut eller salpeter förmärktes eller levereradt

krut icke vore af försvarlig godhet och pålitlighet. För första och andra

gången sådant komme friherrinnan till last, skulle hon vara underkastad

plikt, men tredje gången vara kontraktet och krutbruksförvaltningen

förlustig.

På grund af berörda kontrakt har besittningsrätten öfvergått från

en till annan af friherrliga ätten Stael von Holstein och genom öfverlåtelse

den 8 maj 1875 af friherre C. L. J. Stael von Holstein till Torsebro

krut- och stubinfabriksaktiebolag samt den 22 oktober 1901 från

nämnda bolag till kammarherren Dermed)7, hvilken för närvarande innehar

krutbruket. Dessa öfverlåtelser hafva af arméförvaltningen godkänts,

dock, såsom af arméförvaltningen tillagts, med kronan förbehållen rätt

att, utan utgifvande af ersättning för de å krutbruket med tillhörande

maskiner nedlagda kostnader, förordna om upphörande af kruttillverkningen

för statens räkning och återtagande af dispositionsrätten till de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

5

bruket anslagna hemman och lägenheter samt med förpliktelse för innehafvaren

att tills vidare till arméförvaltningen årligen erlägga ett belopp

af 300 kronor för den fördel, bruket hade af Torsebromölla. Uti sedermera

afgifna förklaringar om krutbruksinnekafvarens rättigheter och skyldigheter

har arméförvaltningen dock anfört, att fastigheternas återtagande

skulle vara förknippadt med betydliga utgifter i lösen för de krutbruksinnehafvaren

tillhöriga byggnader och inventarier, hvadan arméförvaltningen

anser omförmälda tillägg icke innefatta befrielse för kronan från skyldighet

att vid kruttillverkningens upphörande utgifva lösen för berörda

byggnader och inventarier.

Af åtskilliga utaf sökanden nu företedda handlingar framgår, att de

i 1784 års kontrakt föreskrifna villkor i vissa afseenden blifvit till krutbruksinnehafvarens

förmån ändrade, liksom ock innehållet af berörda handlingar

utgör en förklaring af innebörden utaf samma villkor.

Sålunda har Kungl. Maj:t i resolution den 23 maj 1807, uppå dåvarande

krutbruksinnehafvarens, friherre C. L. Stael von Holsteins underdåniga

framställning, bland annat, om årlig beställning af viss myckenhet

krut och om ändring af kontraktets bestämmelse rörande ansvar för

felaktig leverans, förordnat, dels att tillverknings- och underhållskostnad

icke vidare skulle sammanföras under den gemensamma titeln arbetslön,

utan särskiljas så, att tillverkningskostnaden beräknades för hvarje centner

krut, som förfärdigades, men att underhållskostnaden, som skulle innefatta

»revenue å nedlagdt kapital», bestämdes till visst belopp för året,

dels ock att krutbruksinnehafvarens ansvarighet vid timande kassationer

skulle inskränkas, i fredstid till förbindelse för honom att för samma arbetslön

omarbeta det kasserade krutet till godt krut, dock med förbehåll

att det icke sammanblandades med annat, som till probering framgåfves,

samt i krigstid, då rikets säkerhet fordrade all möjlig uppmärksamhet,

till böter för synbar vårdslöshet i beredningen eller felande ingredienser

med 500 riksdaler första gången och dubbelt, om en lika kassation

samma år inträffade.

Öfverstelöjtnanten hade tillika anhållit om ändring af § 1 i 1784

års kontrakt angående tiden för besittningsrättens bestånd. Härom anförde

krigskollegium — som ansåg, att hvad nämnda § innehölle om besittningsrättens

bestånd endast så länge Kungl. Maj:t och kronan ville

därstädes krutbruk bibehålla, varit egentliga anledningen till berörda

anhållan — att, då sådan händelse förmodligen icke inträffade, om han

fullgjorde sina skyldigheter, kollegium funne det han ej däraf borde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

»befara någon osäkerhet för en besittning eller härleda någon mindre åhåga

för krutbrukets vidmakthållande och utvidgande». Men som bestämmelsen

»väckt dess farhåga», ville kollegium »för att betaga honom allt tvifvelsmål»

tillstyrka, att anförda mening utur kontraktet finge utgå och

friherrens orubbade besittning endast bindas vid dess skyldighet att kontraktet

fullgöra. Kungl. Maj:t fann emellertid ej anledning att härutinnan

göra någon ändring af kontraktet.

Sedan Kungl. Maj:t den 26 november 1811 förordnat om upprättande

af nytt kontrakt med krutbruken, anhöll samme friherre Stael von

Holstein på anförda skäl, att krigskollegium måtte anbefallas, bland annat,

att undersöka krutbrukets beskaffenhet med de förändringar det tid efter

annan undergått, på det vid kontraktets afslutande äganderätten måtte

försäkras, emedan krutbrukets innehafvare nedlagt kostnader till brukets

iståndsättande, instrumentaliers och inventariepersedlars anskaffande samt

nybyggnaders uppförande och det alltså syntes vara ett olämpligt villkor

i kontraktet, att äganderätten skulle upphöra utan bestämd ersättning, i

fall kronan ville verket flytta eller nedlägga.

Efter det den begärda undersökningen blifvit i nåder anbefalld och

verkställd, har krigskollegium i underdåniga utlåtanden den 20 april och

den 6 augusti 1812 anfört, bland annat, att innehafvaren af krutbruket

hade, förutom äganderätt till vissa för krutbruksdriften begagnade hemman,

besittningsrätten, så länge krutbruk på stället bibehölles, till öfriga

lägenheter; att äganderätt till inventarier och byggnader, med undantag

af ett kronans magasin och kasthuset för proberingen, icke blifvit honom

bestridd; samt att således hvad krutbrukets innehafvare icke kunde tillerkännas

vore endast äganderätten till Tyske- och Biskopsmölla grund

och ägor, hvilka vore kronan tillhöriga, samt Torsebromölla n:o 1, som

tillhörde Araslöfs säteri och skulle i händelse af krutbrukets nedläggande

till säteriägaren återställas.

Med denna undersökning förklararade sig sökanden nöjd, hvarför med

sökandens medgifvande Kungl. Maj:t, enligt nådig resolution den 8

februari 1814, förklarade, att ansökningen i denna del finge förfalla; men

biföll Kungl. Maj:t genom samma resolution af krigskollegium gjord framställning

därom, att nödiga förbehåll rörande de ersättningar, krutbruksinnehafvaren

kunde tillkomma i händelse kruttillverkningen vid Torsebro

skulle efter år 1828 nedläggas eller därifrån förflyttas, måtte uti det blifvande

leveranskontraktet intagas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

7

Uti det kontrakt om kruttillverkning, som därefter den 7 mars 1814

upprättades, förekommer:

i § 2: »Inträffa betydeliga olyckshändelser — — — åstadkommas;

Och som detta på kronan tillhöriga hemmanen Tyska och Biskopsmölla

grund och ägor till större delen anlagda krutbruk för öfrigt, utom krutmagasinet

och kasthuset, till byggnader, inredningar och inventarier äro

bruksinnehafvarens enskilda ägendom och tillhörigheter, så äger han ensam

däröfver styra och vårda; beroendes på dess eget val och omdöme

att förändra och bestämma hvad inrättningar och verkstäder han anser

bäst tjänliga för krutarbetet».

i § 4: »Emot det att bruksinuehafvaren på föreskrifvet sätt underhåller

krutbruket, har noga tillsyn och vård öfver brukets drift och står

i risk för de olyckshändelser, som kunna drabba verket, samt är försedd

med nödig bruksbetjaning, njuter han därföre såväl som därunder beräknad

ersättning för räntan å nedlagdt kapital i byggnader och inventarier

jämte deras underhållande en årlig oafkortad summa af två tusende två

hundrade riksdaler nu gångbart banco speciemynt, hvaraf för det löpande

året hälften i januari och andra hälften i juli månader utfaller utan afseende

om kruttillverkningen för bristande salpetertillgång eller olyckshändelse

upphinner det bestämda kvantum eller ej».

i § 5: »I ersättning för de omkostnader, som erfordras till förfär
digande

af en centner krut med allt hvad därtill hörer, såsom — — —

— erhåller bruksinnehafvaren under namn af tillverkningskostnad tre

riksdaler banco».

I § 11 återkomma de i kung! resolutionen den 23 maj 1807 föreskrifna

villkor om påföljd i händelse af felaktig leverans och i § 16

stadgas om bruksinnehafvarens rätt till ersättning för nedlagda kostnader

å bruket, därest detta skulle flyttas eller nedläggas. Friherre Stael von

Holstein var emellertid ej nöjd med kontraktet i åtskilliga delar, hvarom

han gjorde anmärkning hos krigskollegium, som den 10 november 1814

resolverade, att § 16 skulle hafva följande lydelse:

»Hvad medelst det — — — den 7 sistlidne mars författade kontrakt

— — — — förordnadt och öfverenskommet blifvit, kommer att

äga oryggligt bestånd i 21 års tid, räknad från 1808 års början till

slutet af år 1828, då till underdånigste följe af .Kungl. Maj:ts nådiga

bref den 8 februari 1814 om de förändrade villkor, som enligt högst

åberopade nådiga bref den 26 november 1811 kunna vid kontraktstidens

utgång komma att föreskrifvas, endast med afseende på de för kruttill
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

verkningen vid Torsebro genom sist omförmälda kungl. bref fastställda

betalningsvillkor, förnyadt kontrakt kommer att upprättas; sträckandes

dessa förmåner och rättigheter, på sätt 1 § uti 1784 års med dåvarande

krutbruksinnehafvaren upprättade kontrakt rörande bruket lagligen tillhörande

lägenheter förmår, sig äfven till innehafvarens hustru, barn och

arfvingar, så vida bokstafliga innehållet af detta kontrakt af dem uppfylles

och fullgöres; och äga de eller deras rättsinnehafvare att med

vederbörligt tillstånd afstå detta kontrakt till någon annan, som pröfvas i

stånd att verket drifva och fortsätta; äfvensom i händelse kruttillverkningen

vid Torsebro skulle efter år 1828 nedläggas eller därifrån förflyttas,

hvarom Kungl. Maj:t och kronan, eftersom omständigheterna då

pröfvas fordra, äger att förordna, bruksinnehafvaren har att, på sätt sist

högst åberopade nådiga bref den 8 februari 1814, i anledning af hvad

kungl. kollegium därom i underdånighet hemställt, förordnar, njuta den

skäliga ersättning för de därvid nedlagda kostnader, som då närmare kommer

att pröfvas och bestämmas».

Enahanda bestämmelser förekomma i kontraktet af den 31 mars 1831

och den 11 april 1844; dock har däri med bibehållande af bestämmelse

om krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning för nedlagda kostnader i

händelse af brukets nedläggande eller flyttning uteslutits, att Kungl.

Maj:t skulle äga därom förordna.

Då, efter det kruttillverkningen förklarats från och med år 1859

vara en fri näring, nytt leveranskontrakt med dåvarande bruksinnehafvaren

upprättades, intogs däri icke bestämmelse om krutbruksinnehafvarens

rätt till ersättning i händelse af brukets nedläggande. Häröfver besvärade

sig krutbruksinnehafvaren, och blef ärendet slutligen afgjordt af

Kungl. Maj:t den 25 januari 1859, därvid Kungl. Maj:t förklarade, att

krutbruksinnehafvarens rätt till ersättning, i händelse kruttillverkningen

nedlades eller från bruket förflyttades, ej ginge förlorad därigenom, att

något förbehåll om en sådan förmån icke intoges i leveranskontraktet.

I underdånigt utlåtande den 30 juni 1902 öfver kammarherren Kennedys

då föreliggande ansökning om förvärfvande af äganderätt till krutbruket

anförde arméförvaltningen, att kronan svårligen kunde tillgodogöra

sig någon förmån af äganderätten till Tyskemöllan och Biskopsmöllan

med därunder lydande lägenheter i anseende till icke allenast de med

fastigheternas återtagande förknippade betydliga utgifter i lösen för byggnader

och inventarier, som vore krutbruksinnehafvarens egendom, utan

äfven sökandens redan träffade aftal om förvärfvande af den vattenkraft

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

9

därstädes, hvaröfver kronan ej förfogade. Yid sådant förhållande hade

arméförvaltningen icke något att erinra däremot, att äganderätten till

krutbruket öfverlätes till sökanden, efter det, för bestämmande af köpeskillingen,

egendomen värderats af sakkunnige och ojäfvige män. Dock

ansåg arméförvaltningen, att såsom villkor för öfverlåtelsen borde såsom

ett bruket åliggande servitut stadgas skyldighet för dess ägare att, så

länge kronan hade behof af så kalladt svartkrut, för kronans räkning på

beställning och mot betalning tillverka sådant.

Då, enligt hvad arméförvaltningen sålunda antydt, bruket fortfarande

behöfde tagas i anspråk för utförande af beställningar å krut för kronans

räkning, fann kammarkollegium, i underdånigt utlåtande den 4 september

1902, sig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Den af arméförvaltningen föreslagna värderingen blef emellertid, sedan

sökanden biträdt förslaget, af Kungl. Maj:t anbefalld den 25 oktober 1902

och därefter verkställd af tre personer, som utsågos, en af arméförvaltningen,

en af sökanden och den tredje af desse gemensamt.

Med underdånig skrifvelse den 30 december 1902 öfverlämnade

arméförvaltningen värderingsnämndens den 3 samma månad afgifna utlåtande.

Nämnden hade ansett sig böra till en början uppskatta ifrågavarande

fastigheter, Tyskemölla och Biskopsmölla, hvilkas sammanlagda taxeringsvärde

då utgjorde 12,000 kronor, utan hänsyn till den dispositionsrätt

därtill, som tillkomme innehafvaren af krutbruket, d. v. s. till det värde,

egendomen skulle hafva för kronan, om kronan till densamma hade full

dispositionsrätt, därvid följande värden åsattes:

2,50 hektar åker ................................................ kr. 1,000: —

1 » trädgård ........................................... » 600: —

0,37 » ängsmark .......................................... » 370: —

41 ,50 » park, skog och betesmark....................... » 4,150: —

växande skog...................................................... » 3,500: —

Vattenkraften, som enligt utlåtande den 30 januari 1902

af majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren L. Broomé

motsvarade 84 effektiva hästkrafter, beräknades efter de

för nämnden i andra fall kända arrendeafgifter för vattenkraft

till 150 kr. för hvarje hästkraft ............... » 12,600: —

Transport kr. 22,220: —

Bih. till Biksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 83 Saft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

Kronans byggnader:

det ena magasinet...................

det andra ............................

kasthus- och laboratoriebyggnaden

Transport kr. 22,220: —

3,000: —

»

3,500: —

»

1,500: —

Summa kr.

30,220: —

I fråga om krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader hade antecknats,

att desamma uti ett den 29 mars 1902 af borgmästaren A. Åkerman,

ingenjören A. ~W. Påhlsson och direktören E. Möller upprättadt värderingsinstrument

uppskattats till:

krutfabriken med tillhörande byggnader m.m............. kr.

kvarstående murar till en stubinfabrik jämte ett vattenhus

............................................................. *

127,225: —

4,000: —

disponent- och arbetarebostäder jämte kontors- och öfriga

byggnader ...................................................

samt maskiner och elektricitetsverk m. m................

53,600

70,500

eller tillhopa kr. 255,325

Själfva krutbruket vore bevillningstaxeradt till 75,000 kronor.

Sökandens fördelar af den ifrågasatta öfverlåtelsen förlorade, enligt

nämndens åsikt, väsentligt i betydelse, då man besinnade, att sökanden

utan någon afgift innehade fastigheterna med besittningsrätt, som ej kunde

rubbas, förr än kronan, efter att hafva förordnat om krutbrukets upphörande,

återtoge fastigheterna. Då ett dylikt återtagande emellertid torde

vara förenadt med skyldighet för kronan att lösa de krutbruksinnehafvaren

tillhöriga dyrbara byggnader och inventarier, kunde en dylik eventualitet

med all sannolikhet icke under en afsevärd framtid inträffa.

På grund af det anförda ansåge nämnden, att vid bestämmandet af

det belopp, sökanden för att erhålla full och ovillkorlig äganderätt till

ifrågavarande fastigheter och byggnader skulle i lösen till kronan utgifva,

det af nämnden befunna verkliga värdet 30,220 kronor borde nedsättas

med minst 25 procent eller till, i rundt tal, 23,000 kronor.

Arméförvaltningen hade emellertid föreslagit, att öfverlåtelsen skulle

ske under villkor, att vid Torsebro bruk fortfarande, så länge behof däraf

förefunnes, för kronans räkning på beställning tillverkades svartkrut, och

att denna skyldighet såsom servitut skulle vidlåda bruket. Frånsedt svå
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

11

righeten att lagligen göra detta villkor gällande, i hvilket fall servitutsinstitutet

näppeligen kunde komma till användning, vore detsamma högst

betungande för den blifvande ägaren och medförde dessutom väsentliga

inskränkningar i förfoganderätten öfver vattenkraften, under det att just

fri dispositionsrätt till denna väl varit ett hufvudskål för ansökningen.

Det kunde sättas i fråga, huruvida sökanden, om ett dylikt villkor fästades

vid hans förvärf, vunne någon rätt, som han icke redan nu innehade.

Särskilt borde framhållas, att, om kruttillverkning vid Torsebro för kronans

räkning fortfarande skulle äga rum, sökanden icke hade någon som

helst anledning att inlösa de för kruttillverkningen därstädes för kronans

räkning uppförda byggnader. Därest emellertid sökanden jämväl med

detta villkor skulle önska förvärfva äganderätten till fastigheterna och

byggnaderna, borde en ytterligare högst betydlig reduktion af ofvan satta

verkliga värde företagas; och ansåge nämnden, att detta värde i sådant

fall borde nedsättas med minst 60 procent, så att lösesumman komme att

utgöra, i rundt tal, 12,000 kronor.

Sedan sökanden, med förmälan att han icke kunde godkänna det af

arméförvaltningen föreslagna villkor för öfverlåtelsen, som i sådant fall

blefve för honom alldeles värdelös, medgifvit att för äganderättens förvärfvande

utan sådant villkor erlägga det belopp, 23,000 kronor, hvartill

kronans rätt af nämnden uppskattats, och generalfälttygmästaren efter

verkställd utredning funnit det af arméförvaltningen föreslagna villkor

vara utan betydelse, då svartkrut, hvaraf behofvet för kronan vore ringa,

kunde från annat bruk inom landet erhållas, tillstyrkte arméförvaltningen

antagandet af sökandens sist gjorda anbud.

Jämväl kammarkollegium tillstyrkte i underdånigt utlåtande den 9

februari 1903 försäljning af krutbruket till sökanden, därvid kollegium

likväl, under framhållande att vattenkraften, enligt majoren Broomés beräkningar,

kunde uppgå till 140 hästkrafter, motsvarande, efter det af

nämnden beräknade värde för hvarje hästkraft, 21,000 kronor eller 8,400

kronor mer än nämnden åsatt kraften, ansett köpesumman böra bestämmas

till något högre belopp än sökanden erbjudit. Presidenten H. Wikblad

hade emellertid en härifrån afvikande mening och anförde: »Vid det

förhållande att kronan, till följd af den för närvarande af kammarherren

Denne dy innehafda ständiga besittningsrätt till ifrågavarande fastigheter,

Tyskemöllan n:r 1 och Biskopsmöllan n:r 1, ej af nämnda fastigheter

åtnjuter någon afkastning, och att ett återvinnande af dispositionsrätten

till fastigheterna synes vara förenadt med så betydande kostnader, att en

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 135,

dylik åtgärd ej lärer kunna ifrågakomma; och. då den fördel af kruttillverkningen

vid Torsebro, som ursprungligen legat till grund för upplåtelsen

af besittningsrätten, enligt hvad upplyst blifvit, numera för kronan

förlorat all betydelse, hvaremot ett afsevärdt gagn för landets industri

torde vara att förvänta af den möjlighet till vattenkraftens vid Torsebro

användning, som genom den ifrågasatta försäljningen komme att beredas,

anser jag mig böra, i likhet med arméförvaltningen, i underdånighet tillstyrka,

att ifrågavarande, till .12,000 kronor bevillningstaxerade fastigheter

må till kammarherren Kennedy försäljas för den af honom erbjudna, på

den i ärendet hörda nämndens uppskattning grundade köpeskillning 23,000

kronor.»

Till statsrådsprotokollet den 13 mars 1903 anförde dåvarande statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet, att han vid jämförelse

med uppskattadt värde af Elfkarlebyfallens vattenkraft funne det af värderingsnämnden

för Torsebrofallet beräknade värde af 150 kronor för

hvarje hästkraft vara skäligt, samt anförde vidare angående ifrågavarande

vattenfall:

»Vidkommande det kraftbelopp, som vid Torsebrofallet förefinnes,

har majoren Broomé i det handlingarna i målet bilagda utlåtande, som

legat till grund för värderingsnämndens uppskattning, på grund af undersökningar,

som af honom under åren 1897 och 1898 samt 1901 verkställts,

funnit, att högsta flodvattenmängden upp
ginge

till ................................................ 173 kubmtr pr sekund

och högvattenmängden i allmänhet till ............ 73 » » »

att medelvattenmängden utgjorde .................. 22 » » »

samt lägsta vattenmängden........................... 8 » » »

Yäl hade vattenmängden under hösten 1901 nedgått till 5 ä 6 kubikmeter

i sekunden, men ett sådant förhållande torde högst sällan inträffa,

utan kunde för anläggning af verk en nära nog ständig vattenmängd af

8 kubikmeter i sekunden beräknas. Af denna lågvattenmängd framginge

nära 4 kubikmeter genom den fria öppningen mellan de öfverstå leddammarna

och omkring två kubikmeter till hvardera sidans verk. Af

medelvattenmängden (22 kubikmeter i sekunden) afginge 8 å 10 kubikmeter

genom öppningen mellan leddammarna, hvadan, vid fördelning af

återstoden, 6 å 7 kubikmeter tillkomme hvardera sidan. Det vore dock

vanskligt att beräkna brukets kraft efter en vattenmängd, som endast

periodvis återkomme, utan måste man därvid utgå från den vattenmängd,

2 kubikmeter i sekunden eller af lågvattenmängden, som hela året

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

13

vore för bruket disponibel. Höjdskillnaden vid vanligt vattenstånd mellan

vattenytan ofvan de öfverstå leddammarna vid Torsebro och vattenytan

nedom krutbrukets turbinhus, d. v. s. hela fallet vid Torsebro krutbruk, utgjorde

7 meter, och vore detta fall äfven vid lägre vattenstånd ungefär

detsamma. Med sistangifna vattenmängd och fallhöjd uppginge den för

krutbruket disponibla vattenmängden till 140 effektiva hästkrafter, om

motorerna lämnade 75 % af naturkraften. Denna kraft kunde dock icke

åstadkommas utan förändringar å såväl nuvarande leddammen och kanalen

som motorerna, ty med nu befintliga anordningar kunde icke uttagas mera

än måhända 60 procent af angifna kraft.

Vatten fallskommittén, som låtit verkställa utredning angående kronans

och krutbruksinnehafvarens ömsesidiga rättigheter och därvid kommit till

enahanda resultat som de i förevarande fråga hörda myndigheter, har vid

bedömande af vattenfallet, efter hvad hos kommittén inhämtats, haft tillgängligt

ett af majoren Broomé den 10 december 1898 afgifvet betänkande

rörande vattenreglering för de vid denna tid Torsebro krutoch

stubinfabriks-aktiebolag tillhöriga vattenverken på Helgeåns västra

sida, hvarjämte bland kommitténs handlingar förefinnas dels antecknade

uppgifter till protokoll vid afvägning af Ilelgeån vid Torsebro krutbruk

den 8 november 1899 samt af löjtnanten E. Sundvallson i december samma

år afgifven berättelse om ifrågavarande fall. Enligt de uppgifter om fallet,

som efter berörda aktstycken antecknats i kommitténs s. k. vattenfallsbok,

af hvilken jag erhållit utdrag, som bilagts handlingarna i målet,

hade vattendraget på en längd af 700 meter en fallhöjd af 7,Y0 meter

samt nedanför på en längd af 250 meter en fallhöjd af 2 å 2,73 meter.

Lågvattenmängden hade antecknats till omkring 15, industriella medelvattenmängden

till omkring 26, exceptionella lågvattenmängden till 8, högsta flodvattenmängden

till 173 och vanliga högvattenmängden till 73, allt kubikmeter

per sekund. Såsom häraf framgår, äro de för högsta flodvattenmängden

och vanliga högvattenmängden angifna tal desamma som motsvarande

i majoren Broomés förstnämnda utlåtande.

I anledning af förekommande skiljaktiga uppgifter, särskildt beträffande

lågvattenmängden såsom grundläggande för beräkningen af kraftbeloppet,

har majoren Broomé, efter anmodan att afgifva närmare utredning

angående betydelsen af de i vattenfallsboken förekommande anteckningar

om vattenkraften samt dessas förhållande till majoren Broomés

uppgifter därom, till eu början erinrat, att synnerligen stora svårigheter

mötte, särskildt i Helgeå, att angifva exakta siffror i berörda hänseende,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

enär vattendraget med dess sidoleder under större delen af sitt lopp

genomginge Skånes slättbygd, hvarest snösmältning och nederbörd vida

hastigare afrunne än i de orter, hvarest sådant hämmades genom skogsbygd

och vattenreservoarer. Häraf förklarades den stora skillnaden emellan

den såväl af kommittén som af majoren Broomé uppgifna exceptionella

hög- och lågvattenmängden, i förra fallet 173 och i senare 8 kubikmeter

per sekund eller förhållandet af ungefär 22:1 mot det i mellersta Sverige

vanliga 10 ä 14:1. Denna omständighet borde särskild! framhållas såsom

anledning därtill, att de lämnade uppgifterna kunde vara olika. Yid

beräkning af vattenmängden uti ifrågavarande vattendrag kunde man därför

ej utgå från samma afrinningskvantiteter per kvadratmeter utaf nederbördsområdet,

som kunde gälla för mellersta Sveriges vattendrag och som

åtminstone delvis blifvit följd i den s. k. vattenfallsboken. Angående

lågvatten mängden, som i vattenfallsboken uppgifvits till 15 och exceptionellt

till 8 kubikmeter per sekund, borde uppmärksammas, att man vid

kraftberäkning i allmänhet måste utgå från en vattenmängd, som alla

tider på året vore disponibel. Under växlande perioder af 2 ä 3 månader

hvarje år nedginge vattenmängden till 8 kubikmeter per sekund, under

det att åter såsom exceptionellt låg måste betraktas 5 å 6 kubikmeter

per sekund, hvartill vattenmängden på hösten 1901 nedgått. Utgående

från 8 kubikmeter i sekunden hade majoren i sitt utlåtande angifvit, att

häraf omkring 2 kubikmeter framginge till Torsebrosidan; och hade denna

uppgift senast under denna vinter funnits riktig, liksom det konstaterats,

att samtliga vid Torsebro krutbruk använda motorer kunde i händelse af

behof utveckla en kraft af omkring 60 elfektiva hästkrafter, ehuru endast

73 uäraf nu toges i anspråk. Yäl både majoren beräknat, att 140 effektiva

hästkrafter kunde uttagas, men härför erfordrades, att såväl leddammen

och kanalen som samtliga turbiner eller vattenhjul ombyggdes, hvarför

kostnaderna knappast torde komma att understiga 25,000 å 30,000

kronor.

Den industriella medelvattenmängden, som upptagits af vattenfallskommittén

till 26 och af majoren Broomé till 22 kubikmeter per sekund,

vore det svårt att bestämma. Om emellertid krutbruket skulle uttaga

denna under en stor del af året befintliga vattenmängd, skulle erfordras

ej mindre att erhålla tillstånd att öfverbygga kungsådran och använda

den däruti framrinnande vattenmängden, än äfven att fullständigt ombygga

dammar, kanal och kruthusbyggnaderna, hvilka vore belägna på

den enda plats, som stode till buds för kanalens framdragande. — Yid
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

15

kommande fallhöjden, som i vattenfallsboken beräknats till 7,70 meter på

700 meters längd för det egentliga krutbruket och 2 ä 2,7a meter på 250

meters längd för den s. k. Pilblads kvarn (Torsebromölla), måste densamma,

som vore ganska variabel, beräknas med afdrag af den lutning,

som vattenytan å de olika kanalsträckorna måste intaga, hvilket gjorde,

att det nyttiga fallet för krutbruket utgjorde endast 7 meter vid vanligt

vattenstånd å 700 meters längd.

Såsom af det ofvan anförda framgår, är vattenmängden uti ifrågavarande

vattendrag synnerligen växlande, och äro härigenom skiljaktigheterna

emellan vattenfallskommitténs och majoren Broomés uppgifter om lågvattenmängden

lätt förklarliga. De å ömse sidor lämnade uppgifter äro dock

grundade på upprepade undersökningar, hvilka särskildt hvad majoren

Broomés angå omfatta flera år. Då vid sådana förhållanden uppgifterna

hvar för sig, ehuru skiljaktiga, äro uttryck för faktiska förhållanden under

särskilda tider, synes mig riktigast vara att antaga lågvattenmängden,

efter hvilken beräkning af kraftbeloppet bör ske, till ett medeltal emellan

majoren Broomés för denna mängd uppgifna 8 och vattenfallskommitténs

15 kubikmeter i sekunden och sålunda för beräkning af kraftbeloppet

utgå från en lågvattenmängd af 12 kubikmeter i sekunden, hvaraf följaktligen,

i öfverensstämmelse med majoren Broomés på anförda skäl grundade

uppgifter, eu fjärdedel eller 3 kubikmeter skulle tillkomma Torsebro

krutbruk. Med tillämpning jämväl i öfrigt af de vid värderingen följda

beräkningsgrunder skulle sålunda med en fallhöjd af 7 meter hela kraftbeloppet,

som efter företagande af angifna ändringar och byggnadsarbeten

kunde uttagas, blifva 210 hästkrafter och 60 procent däraf eller 126

hästkrafter antagas såsom möjliga att utan större ändringar komma till

användning; motsvarande nu uppgifna tal 210 och 126 de i värderingsinsimmentet

upptagna resp. 140 och 84 hästkrafter. Värdet af vattenkraften

sådan den befinnes skulle sålunda, efter 150 kronor för hvarje

hästkraft, vara, utan hänsyn till bruksinnehafvarens nyttjanderätt, 18,900

kronor och, med afdrag af 25 procent eller 4,725 kronor för denna

nyttjanderätt, 14,175 kronor eller 4,725 kronor mera än det salubelopp,

hvartill kraften af värderingsnämnden uppskattats. Med sistnämnda belopp

bör därför, enligt min åsikt, det uppgifna saluvärdet af hela egendomen,

mot hvars värdering i öfrigt jag ej har något att erinra, ökas, och detsamma

följaktligen bestämmas till 27,725 kronor.»

Emot Kungl. Maj:ts framställning om krutbrukets försäljning hade

1903 års Biksdags statsutskott icke annat att erinra, än att köpeskil
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

lingen syntes böra på köparens bekostnad bestämmas i den ordning, som i

fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore föreskrifven

i kungl. förordningen den 14 april 1866, dock under iakttagande, att

köpeskillingen icke komme att understiga den af Kungl. Maj:t föreslagna,

eller 27,725 kronor. En förnyad uppskattning af berörda fastigheter med

därtill hörande rätt till vatten syntes utskottet så mycket angelägnare,

som, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, väsentligen afvikande uppfattningar

gjort sig gällande i fråga om den vattenkraft, hvars afyttring nu

föreslagits. Härigenom skulle äfven vinnas den fördel, att vid den förnyade

värdering, som af uppskattningsnämnden komme att verkställas,

nämnden komme i tillfälle att taga i ompröfning, huruvida någon ersättning

borde till statsverket utgå för det belopp å 300 kronor, som skolat

till arméförvaltningen årligen erläggas för det gagn, bruket haft af

Torsebromölla, och hemställde utskottet fördenskull om bifall till framställningen

på det sätt, att Riksdagen måtte medgifva, att äganderätten till de

Torsebro krutbruk tillhörande fastigheterna Tyskemölla, ]/8 mantal, och

Biskopsmölla V8 mantal, i Eärlöfs socken och Kristianstads län, däri inbegripet

äganderätten till magasin och kasthus för krutproberingen, samt

all kronan i egenskap af ägare till berörda fastigheter tillkommande rätt

till vatten eller till annan fastighet finge till kammarherren James Kennedy

försäljas mot köpeskilling, som skulle på köparens bekostnad bestämmas i den

ordning, som i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

vore föreskrifven i kungl. förordningen den 14 april 1866, under iakttagande

därvid, att denna köpeskilling icke finge understiga 27,725 kronor.

Utskottets hemställan bifölls af Första, men afslogs af Andra Kammaren,

hvarför frågan för den Riksdagen förföll.

Då kammarherren Kennedy nu förnyat sin framställning om äganderättens

till krutbruksfastigheterna förvärfvande, har han därvid erinrat, att

statens vattenrätt omfattade endast en del af vattenkraften vid Torsebro,

under det att den öfriga delen innehades af sökanden dels med nyttjanderätt

såsom fideikommissarie till Råbelöf och dels med full äganderätt.

Ett rationellt utnyttjande af vattenkraften förutsatte emellertid, att hela

kraften funnes samlad i en hand. Staten kunde icke för egen räkning

utnyttja sin andel i vattenkraften, så länge nu rådande rättsförhållanden

mellan kronan och sökanden ägde bestånd. A andra sidan måste han för

att bevara den utaf honom genom stora ekonomiska uppoffringar för byggnader,

maskiner och inventarier m. m. förvärfvade nyttjanderätten till

statens andel i vattenfallet alltid vara beredd att kunna fullgöra eventuella

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

17

beställningar af krut, hvarför han ej kunde använda vattenkraften för

andra produktiva ändamål. Uppenbart vore, att dessa förhållanden, hvilka

hindrade såväl ägaren som nyttjanderättsinnehafvaren att tillgodogöra sig

vattenkraften, föranledde en högst afsevärd årlig nationalförlust, liksom

de, hvad nyttjanderättsinnehafvaren anginge, hindrade honom att göra

räntabelt det kapital, han nedlagt på grund af de förbindelser, som på

statens föranledande tillkommit under sådana tider och omständigheter,

att de ansåges medföra motsvarande fördelar, som nu icke vore att påräkna.

Vidkommande omfattningen af den vattenkraft vid Torsebro, som till

komme kronan, syntes det sökanden, att denna i Kungl. Maj:ts proposition

till 1903 års Riksdag blifvit snarare för högt än för lågt beräknad; och

hvad anginge den af arméförvaltningen föreskrifna afgift af 300 kronor

för det gagn, krutbruket hade af Torsebro molla, syntes denna afgift

sakna all rättslig grund, om än dess tillkomst kunde historiskt förklaras.

Uti underdånigt utlåtande den 11 juli 1905 öfver nu föreliggande

ansökning har arméförvaltningen, då bibehållandet af krutbruket ej vore

af behofvet påkalladt och återkallandet af besittningsrätten till detsamma

ej heller vore förenligt med fördel för kronan, som i sådan händelse vore

skyldig inlösa krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader, maskiner och

inventarier och som icke heller utan stora kostnader kunde förvärfva den

återstående delen af vattenkraften, hvilken tillhörde bruksinnehafvaren och

vore behöflig för ett rationellt utnyttjande af hela vattenkraften, tillstyrkt

bifall till kammarherren Kennedys ansökning, därvid armé förvaltningen ansett

köpeskillingen böra på sökandens bekostnad bestämmas i den ordning, som

i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore stadgadt.

Arméförvaltningen ansåge emellertid erforderligt, att, såsom förberedande

åtgärd för erhållande af ett fackkunnigt bedömande af det värde,

hvartill kronans andel i Torsebro vattenfall borde skäligen uppskattas,

sökanden hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorde framställning om

förordnande af kompetent person att verkställa utredning i fråga om det

af sökanden såsom krutbrukets innehafvare disponerade vattenfallets storlek

i hästkrafter vid olika vattenstånd, vid hvilken förrättning sökanden borde

med vederbörliga handlingar styrka sin äganderätt till och omfattningen

af den del af Torsebrofallen, som han eljest innehade.

Sedan sökanden i anledning häraf hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort framställning om den af arméförvaltningen förordade utredningen,

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 10 oktober 1905 förordnat

chefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren m. m. F. Enblom

Bill. till Biksd. Prof. 1906. å Sand. 1 Ajd. 82 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

att densamma verkställa, har sökanden med skrifvelse den 9 december 1905

till landtförsvarsdepartementet inlämnat af majoren Enblom den 5 samma

månad afslutad »Utredning angående Torsebro vattenfall i Helgeå, Kristianstads

län» jämte ett därvid fogadt utdrag af karta öfver Tyske- och Biskopsmöllorna

samt Torsebromöllan n:o 1 äfvensom öfver Torsebrokvarn n:is 1,

2 och 3 samt n:is 4 och 5.

Enligt denna utredning består Torsebro vattenfall af en omkring 1

kilometer lång fors, afbruten af mycket korta, lugnare delar. Yattenfallets

hela höjd vore i rundt tal 10,4 meter, fördelad mellan flera på båda

åstränderna belägna vattenverk, tillhörande olika egendomar, hemman och

lägenheter. Sålunda belöpte utefter västra stranden en fallhöjd af 7,7 meter

å Torsebro krutbruk, omfattande 1/s mantal Tyskemöllan och 1/s mantal

Biskopsmöllan, samt tillhopa 2,7 meter å Torsebromölla n:o 1 och Skrynarp.

Utefter östra stranden vore fallhöjden fördelad med sammanlagdt 8,8 meter

å egendomarna Fjelkestad n:o 15, Torsebro kvarn n:o 4 och 5, Torsebro

kvarn n:o 3, Torsebro kvarn n:o 2, Torseke n:o 14 och Torseke n:o 9

samt med 1,6 meter å Torsebro kvarn n:o 1. Kammarherren Kennedy

vore, enligt företedda köpebref och andra handlingar, ägare till de å västra

stranden belägna Torsebromölla n:o 1 och Skrynarp samt af de å östra

stranden liggande egendomarna, Fjelkestad n:o 15, Torsebro kvarn n:o 4

och 5, hvilka senare tillhörde Kåbelöfs fideikommiss, som innehades af

kammarherren Kennedy. Torsebro kvarn n:o 3 och Torsebro kvarn n:o 2,

Torseke n:o 14, Torsebro kvarn n:o 1 och Torseke n:o 9 ägdes af honom,

därvid dock vore att märka, att Torsebro kvarn n:o 1 gått i byte från

kronan mot egendomen Torsebro molla n:o 1, men att bytet i händelse

af kruttillverkningens upphörande skulle återgå, med rätt för ägaren af

Torsebromölla n:o 1 att skatteköpa Torsebro kvarn n:o 1. De återstående

å västra stranden belägna egendomarna Tyskemöllan och Biskopsmöllan

med tillhörande vattenrätt ägdes af kronan, men innehades på grund af

kontrakt den 23 juni 1784 och öfverlåtelse den 22 oktober 1901 af

kammarherren Kennedy. Han vore sålunda, så länge han tillverkade krut

vid Torsebro, dels ägare, dels ständig innehafvare af all strand- och vattenrätt

vid Torsebro vattenfall, hvaremot kronan vore ägare till och skulle

kunna, om kruttillverkningen upphörde, disponera den del af vattenrätten

i fallet, som belöpte å de vid västra stranden liggande Biskopsmöllan och

Tyskemöllan samt å den vid östra stranden liggande Torsebro kvarn n:o 1.

Med framhållande, att vattenfallets natur vore så regelbunden, att

det med säkerhet kunde anses, att båda stränderna hade lika stor vatten
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

19

rätt, och att sålunda hvardera stranden tillkom me 50 % af vattenmängden,

sedan kungsådrans vattenmängd afskilts, beräknade distriktsekefen,

att kronans andel i vattenkraften utgjorde vid västra stranden 37 % och

vid östra stranden 8 % eller tillhopa 45 % af vattenfallets hela kraftbelopp.

Beträffande den i ån vid olika årstider framrinnande vattenmängden

hade af statens landtbruksingenjör i Kristianstads län verkställda direkta

mätningar ådagalagt, att under åren 1883—1901 den minsta vattenmängden

under 9 år nedgått till mindre än 8 — åren 1886 och 1887

till 6 — kubikmeter i sekunden samt under de 10 öfriga åren varit

mellan 8 och 12,5 kubikmeter. Minsta medelafrinningen för månad under

tioårsperioden 1892—1901 hade, såsom framginge af en utaf samme

landtbruksingenjör upprättad tabell, varit sådan, att man för hel månad

ej kunde med säkerhet räkna på mera än 8 kubikmeter i sekunden. För

en industri, som vore i behof af jämn vattentillgång, kunde därför ej

beräknas mer än 8 kubikmeter i sekunden, hvarmed dock ej vore uttaladt,

att vattenverk därstädes icke borde beräknas för en något större vattenmängd.

Den vattenkraft, som baserades på 8 kubikmeters tillgång, kunde

utom i ovanliga fall drifva en industri hela året och därför anses hafva

ett normalt värde, hvaremot den vattenkraft, som baserades på en större

vattenmängd, exempelvis på dubbla minimimängden 16 kubikmeter, som

kunde här påräknas 7 till 11 månader af året, hade ett väsentligen

mindre värde och för vissa industrier intet värde alls. På grund af

vattendragets beskaffenhet vid fallets öfre del kunde det antagas, att vid

lågvatten omkring hälften af vattenmängden afrunne genom den mot

kungsådran svarande mellersta delen af vattendraget, under det att den

andra hälften fördelades lika mellan de bägge strändernas vattenverk,

hvilka sålunda hvardera kunde tillgodogöra sig en fjärdedel af hela vattenmängden,

hvarför, då hela fallets höjd vore 10,4 meter och med tidsenliga

anläggningar omkring 10 meter däraf borde kunna tillgodogöras,

häremot svarade vid en sådan anläggning och vid 4 kubikmeters vattentillgång

för verken en vattenkraft på turbinaxeln af 400 hästkrafter, men

vid 8 kubikmeters vattentillgång för verken 800 hästkrafter. Af nämnda

alltid tillgängliga vattenkraft, 400 hästkrafter, ägde sålunda kronan vid

krutbruket 37 % eller 148 hästkrafter och möjligen vid byteskvarnen

Torsebro kvarn n:o 18% eller 32 hästkrafter. Denna till 148 och 32

hästkrafter uppgående vattenkraft, såsom varande tillgänglig hela året,

skulle, under förutsättning af full ägande- och nyttjanderätt, hafva ett

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

normalt värde, under det att den lika stora vattenkraft, som vid den

större vattentillgången af 16 kubikmeter i sekunden ytterligare kunde

tillgodogöras under 7—11 månader af året, både ett väsentligen mindre

värde och den vattenkraft, som vid ännu större vattentillgång kunde tillgodogöras

under mindre än 7 månader, för de flesta industrier saknade

allt värde. Vid bedömande af vattenkrafternas värde vore att märka, att

de beräknade respektive 400 och 800 hästkrafterna ej kunde uttagas utan

fullständigt nya dammar och nya vattenverk, och att kronan ägde endast

den råa naturkraften. Genom kungsådrans öfverbyggande kunde kraftbeloppen

fördubblas.

Sedan handlingarna i ärendet remitterats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för afgifvande af underdånigt utlåtande, har nämnda styrelse

anmodat distriktschefen Enblom att fullständiga utredningen genom yttrande

om det värde, hvartill ifrågavarande vattenkraft kunde uppskattas; och

har distriktschefen i anledning häraf uti särskild skrifvelse till styrelsen

den 30 december 1905, under erinran att värdet af rå naturkraft i vårt

land ännu ej vore stadgadt och i alla händelser beroende på en mängd

omständigheter, anfört, att värdet, enligt sista tiden gjorda försäljningar

af obebyggda fall i mellersta Sverige, kunde beräknas i rundt tal till

100 kronor för hvarje hästkraft, tillgänglig hela året rundt. Hvad

Torsebrofallet anginge, hade detta å ena sidan ett högre värde därför,

att vattenkraften vore mindre samt väl belägen, men å andra sidan nedsattes

naturkraftens värde väsentligen därigenom, att fallet utgjordes af

en mycket långsträckt fors, hvilket förhållande medförde höga kostnader

för fallets bebyggande, hvarför distriktschefen ansåge det af värderingsnämnden

den 3 december 1902 åsätta värdet 150 kronor för hästkraft

vara skäligt, ehuru jämförelsevis högt. Enligt denna beräkning vore sålunda

värdet af de 148 hästkrafterna vid krutbruket 22,200 kronor och

af de 32 hästkrafterna vid Torsebrokvarn n:o 1 4,800 kronor. En ny

hållpunkt för bedömandet af värdet erhölles genom en jämförelse med de

försäljningspris, som varit ifrågasatta vid stora vattenfallsköp i sydliga

delen af landet år 1905, då inköpsprisen blifvit för olika fall bestämda

till 40 å 80 kronor eller i medeltal 67 kronor för hvarje af det antal

hästkrafter, för hvilka maskiner afsetts att uppsättas. För ifrågavarande

fall torde med hänsyn härtill antalet hästkrafter kunna beräknas till dubbla

uppgifna antalet eller för vattenkraften vid krutbruket till 296 eller, i

rundt tal, 300 och vid Torsebro kvarn 64 eller, i rundt tal, 60 hästkrafter,

och värdet sålunda blifva för vattenkraften vid krutbruket, i

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

21

rundt tal, 20,000 kronor och vid Torsebro kvarn, i rundt tal, 4,000

kronor, hvilka värden efter nuvarande uppfattning syntes riktigare än de

förut anförda.

Yare sig värdena antoges efter den ena eller andra beräkningsgrunden,

gällde de endast under förutsättning, att kronan ägde full

ägande- och dispositionsrätt till fallen. Men som dispositionsrätten vore

öfverlåten för all framtid, så länge innehafvaren tillverkade krut, vore

det tydligt, att kronan af vattenkraften ej kunde få någon som helst inkomst,

så länge villkoret om kruttillverkningen uppfylldes; och då kronan

ej heller till någon annan än krutbruksinnehafvaren kunde afyttra sin

andel i fallet, hade detta strängt taget för kronan ej annat värde än fördelen

af att krut tillverkades vid Torsebro, hvilken fördel af vederbörande

ansetts vara obetydlig, om ens någon. Om sålunda fallet för kronan ej

både något värde, vore det dock tydligt, att äganderätten till kronans

andel både värde för kammarherren Kennedy, såsom ägare och innehafvare

af den öfriga vattenkraften, emedan han icke utan full äganderätt kunde

på ett tidsenligt sätt tillgodogöra sig den vattenkraft, som han nu besutte.

Detta förhållande både äfven iakttagits af 1902 års värderingsman,

hvilka värderat äganderätten till 75 % och nyttj anderätten till 25 %

af fallets värde. Distriktscbefen ansåge emellertid värdet af äganderätten

under nu rådande förhållanden vara obetydligt i förhållande till värdet

af en besittnings- och dispositionsrätt utan afgift för all framtid, hvarför

värdet af äganderätten under inga omständigheter syntes honom kunna

sättas högre än till fallets halfva värde, således till 10,000 kronor för

fallet vid krutbruket och 2,000 kronor för fallet vid Torsebro kvarn n:o 1.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för egen del, beträffande värdet

af äganderätten till den till 8 % af Torsebrofallet uppskattade vattenkraften

vid Torsebrokvarn n:o 1, erinrat, att detta värde icke kunde beräknas

till mera, än hvad skatteköpeskillingen för kvarnen skulle utgöra,

Ägaren af Araslöfs säteri hade nämligen enligt nådiga brefvet den 14

februari 1770 tillförsäkrats rätt att vid återgång af det byte, hvarigenom

han mot öfverlämnande till kronan af ny ttj anderätten till Torsebromölla

n:o 1 erhållit ny ttj anderätten till Torsebro kvarn n:o 1, skatteköpa sistnämnda

kvarn. Löseskillingen vid skatteköp utgjorde 10 gånger kronoräntan,

och skulle, enligt vidfogadt utdrag af jordeboken för år 1825,

utgöra 133 kronor 28 öre, hvilket sålunda vore värdet af kronans äganderätt

till denna del af vattenfallet.

Beträffande de 37 % af vattenkraften i Torsebro vattenfall, hvilka

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

belöpte å Tyskemöllan och Biskopsraöllan, vore att beakta, att, så länge

villkoret om kruttillverkning uppfylldes, kronan ej ägde besittnings- och

nyttjanderätt till denna vattenkraft. Då vattenkraften för hvarje annan

än brukets innehafvare vore i det närmaste värdelös, kunde kronan ej

heller till någon annan försälja sin äganderätt. På grund af de särskilda

med denna vattenrätt förknippade omständigheter representerade äganderätten

ett betydligt mindre realvärde än kammarherren Kennedys besittnings-

och nyttjanderätt. Såvidt af handlingarna i ärendet kunnat utrönas,

funnes icke något som helst hinder för kammarherren Kennedy att, äfven

om han ej förvärfvade äganderätten, på tidsenligt sätt under förutsättning

af erhållet tillstånd att öfverbygga kungsådran tillgodogöra sig hela den

kronan och honom gemensamt tillhöriga vattenkraften. Det med besittningsrätten

förenade villkor att vid bruket tillverka krut kunde nämligen

äfven efter utförandet af moderna anläggningar uppfyllas. I detta särskilda

fall kunde styrelsen ej finna annat, än att staten ej borde förvägra

den begärda försäljningen till krutbrukets innehafvare, enär ett tidsenligt

tillgodogörande af vattenkraften vid Torsebro med däraf uppstående industriell

verksamhet å platsen därigenom säkrast skulle främjas samt statens

och det allmännas fördel icke torde i detta alldeles säregna fall kunna

på annat sätt tillgodoses.

Med hänsyn till kammarherren Kennedys ständiga besittnings- och

nyttjanderätt kunde värdet af kronans äganderätt till ifrågavarande 37 %

af hela vattenkraften vid Torsebro ej uppskattas till mera än högst 25

å 30 % af det värde, som kraften skulle ägt, om kronan innehaft jämväl

besittnings- och nyttjanderätten.

Därest kungsådran öfverbyggdes, skulle maskiner lämpligen kunna

installeras för hela den dubbla minimivattenmängden eller för 16 kubikmeter

i sekunden, hvarigenom erhölles å turbinaxeln 1,600 hästkrafter,

hvaraf 37 % eller 592 hästkrafter motsvarade kronans andel. Om ägandeoch

nyttj anderätten vore förenade i samma hand, skulle värdet af kronans

del sålunda utgöra 39,664 kronor, men under nuvarande förhållanden

kunde all den på kronans del belöpande kraft, som kunde uttagas ur

fallet, ej uppskattas till mer än högst 10,000 å 12,000 kronor.

På grund af det anförda tillstyrkte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bifall till kammarherren Kennedys ansökning, med erinran att den del af

köpeskillingen, som skulle anses utgöra lösen för vattenrätten, icke borde

öfverstiga sistnämnda belopp jämte 10 gånger lcronoräntan för Torsebro

kvarn n:o 1.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

23

I ämbetsskrifvelse den 12 december 1905 anmodade jag arméförvaltningen

att låta genom minst tre oj afviga och sakkunniga personer, af

hvilka kammarherren Kennedy ägde utse en, verkställa värdering af de

krutbruksinnehafvaren tillhöriga byggnader m. m. och i öfrigt inkomma

med utredning beträffande de kostnader, som statsverket komme att vidkännas,

därest besittningsrätten skulle återgå till kronan. Med underdånig

skrifvelse den 15 nästlidne februari har arméförvaltningen, med

tillkännagifvande att till värderingsman utsetts, af arméförvaltningen f. d.

revisionssekreteraren, häradshöfdingen Ernst Håkansson, af kammarherren

Kennedy hofrättsrådet A. Borgström och af dessa två ingenjören F. E.

Malmqvist, öfverlämDat ett den 27 sistlidne januari dagtecknadt värderingsinstrument,

utvisande, att värderingsmännen, som vid besiktning och

värdering af byggnader anlitat biträde af eu byggmästare, åsatt krutbruksinnehafvaren

tillhöriga byggnader och maskinerier ett sammanlagdt värde

af 222,520 kronor; och har arméförvaltningen, med förnyadt tillstyrkande

af bifall till kammarherre Kennedys föreliggande ansökan, meddelat, att

nämnda belopp utgjorde den kostnad, statsverket hade att vidkännas vid

återgång till kronan af besittningsrätten till krutbruket.

Taxeringsvärdet å berörda byggnader, som utgöra själfva krutbruket,

är numera 100,000 kronor.

Biskops- och Tyskempllorna, hvardera ljs mantal, äro nu taxeringsvärderade

till 14,400 kronor.

Den till berörda fastigheter hörande mark, som antages omfatta omkring

45 hektar, däraf omkring 41 hektar skog och betesmark, har värderats

till 9,620 kronor. Den kan icke af tillgängliga kartor noggrant

till gränserna bestämmas; och det synes tvistigt, huru mycket däraf tillkommer

Torsebromölla n:o 1. Gränsen mellan kronans och Araslöfs säteris

ägor utgjordes förut af den gamla krutbruksmuren; men sedan Torsebromölla

n:o 1 kommit att nyttjas under bruket, har muren flyttats, så att

en del af Torsebromölla ägor inhägnats tillsammans med krutbrukets

gamla område.

Uti föreliggande ansökan är fråga allenast om Tyske- och Biskopsmöllorna

med tillhörande vattenrätt, hvaremot någon framställning i fråga

om Torsebromölla n:o 1 och Torsebro kvarn n:o 1 ej gjorts. Enligt hvad

jag förut anfört, uttalade Kiksdagens statsutskott år 1903, såsom skäl för

krutbruksfastigheternas uppskattande af eu nämnd, bland annat, att denna

nämnd kunde komma i tillfälle att taga i ompröfning, huruvida någon

ersättning borde till statsverket utgå för det belopp å 300 kronor, som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

skolat till arméförvaltningen årligen erläggas för det gagn, bruket käft af

Torsebromölla. I anledning häraf anser jag mig böra nämna något äfven

om denna fastighet.

I statsrådsprotokollet till 1903 års proposition anföres därom följande:

»Då under 1690-talet, efter det en del af krutbruket blifvit genom

vådlig händelse förstörd, fråga uppstod om anläggande af en ny krutkvarn,

föreslog dåvarande innehafvaren, att därför måtte användas den intill

bruket belägna frälsemjölkvarnen Torsebromölla n:r 1, lydande under

godset Araslöf, som då var sekvestreradt för skuld till kronan; och emedan

vid samma å på andra sidan fanns en kronokvarn, som i stället kunde

läggas under Araslöf, ansåg generalguvernören i Skåne hinder ej förefinnas

för förstnämnda kvarns läggande till krutbruket. Sedan cornetten,

sedermera ryttmästaren Carl Gustaf Bonde inbördat Araslöf och tillerkänts

äganderätten till nämnda egendom, anhöll han att få till Araslöfs gård

bibehålla Torsebromölla n:r 1, men Kungl. Maj:t förklarade, enligt nådig

resolution den 18 september 1698, att, som jämngodt vederlag gåfves för

kvarnen, supplicanten icke skulle visa någon ''oginhet att afstå det Kungl.

Maj:t för krutbruket kunde betarfva’. Därefter anordnades likväl ett byte

emellan kronan och ryttmästaren Bonde, hvarigenom kronan skulle erhålla

Torsebromölla n:r 1, mot det att den vid andra stranden belägna Torsebromölla

n:r 3 och kronohemmanet Peremölla, mantal, tillägnades

Araslöf. Bytet blef sedermera, enligt nådigt bref den 14 februari 1770,

sålunda bestämdt, att tillhörigheterna af åker, äng och laxfiske till Torsebromölla

n:r 1 genast skulle återställas till Araslöfs gård under sin förra

insocknerätt, dock med villkor, att krutbruket, så länge det på samma

ställe existerade, behölle själfva kvarnen, som blifvit till krutkvarn inrättad,

jämte den del af jorden, som vore belägen inom den omkring krutbruksplatsen

efter 1700 års byte uppdragna stenmur; hvaremot innehafvaren

af Araslöf under tiden skulle åtnjuta fri dispositionsrätt öfver Torsebromölla

n:r 3 samt i ersättning för Peremölla till kronan afstå utsocknefrälsehemmanet

Knappstorp n:r 1, 3/8 mantal; men om krutbruket antingen

ödelädes eller bortflyttades, skulle Torsebromölla n:r 1 med all därtill

hörande jord återfalla till Araslöf samt kvarnen Torsebromölla n:r 3 till

kronan återställas, med rätt likväl för ägaren af Araslöf att densamma

emot årliga räntans erläggande besitta och nyttja samt äfven under skattemannarätt

efter laga värdering till sig lösa.

Hemmanet Knappstorp har därefter den 16 februari 1804 af krutbrukets

innehafvare skatteköpts med villkor, att det från bruket icke

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

25

finge skiljas, utan därunder städse förblifva. Trots detta villkor bar hemmanet

öfvergått till annan ägare och blifvit bruket frånhändt.

Lägenheten Torsebromölla n:r 1 är i 1825 års jordebok upptagen

under frälsetitel bland utjordar och kvarnar samt i 1874 års jordebok

såsom kvarntorp bland kronolägenheter.»

På grund af omförmälda rättsförhållande har, såsom jag anfört, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen ansett värdet af kronans rätt, hvilken i fall

af krutbrukets nedläggande inskränker sig till äganderätten till Torsebro

kvarn n:o 1, som i bytesurkunderna benämnes Torsebromölla n:o 8, icke

kunna bestämmas till högre belopp än den lösesumma, 10 gånger kronoräntan,

som skulle utgå vid skatteköp.

Omförmälda årsafgift, 300 kronor, föröden fördel, bruket har af

Torsebromölla n:o 1, bestämdes första gången, då, efter det kruttillverkningen

förklarats från och med år 1859 vara en fri näring, nytt leveranskontrakt

upprättades; och har bestämmelse om afgiftens erläggande intagits

i därefter upprättade leveranskontrakt, dock icke under de senaste

åren. Beloppet har i allmänhet uttagits på det sätt, att, då betalning för

kontraherad krutleverans ägt rum, detsamma fråndragits kontraktssumman.

För åren 1859—1891 har afgiften genom sådant afdrag kommit kronan

till godo. Under åren 1892—1896, då krutleveranser från Torsebro ej

förekommo, inbetaltes årsafgiften kontant till arméförvaltningen. Efter år

1896 har afgiften icke, vare sig på ena eller andra sättet, uttagits, ehuru

under denna tid krutleveranser förekommit under åren 1899, 1901 och

1902. Angående den verkliga rättsgrunden för denna afgift har utredning

icke af tillgängliga handlingar kunnat erhållas och ej heller rörande

anledningen därtill, att bestämmelse om afgiften införts i leveranskontrakten.

Vid pröfning af kammarherren Ivennedys nu föreliggande ansökning

har jag i likhet med myndigheterna kommit till den uppfattning, att det

med hänsyn till de i detta fall säregna förhållandena är för kronan lämpligast

att till krutbruksinnehafvaren försälja den äganderätt, hvarom nu

är fråga, en rätt för öfrigt, af hvilken kronan svårligen kan bereda sig

någon afkastning. Äfven om det skulle vara kronan fritt att när som

helst återtaga nyttjanderätten till ifrågavarande fastigheter, torde i betraktande

af därmed sammanhängande konsekvenser, särskildt de med ett

återtagande af nämnda rätt förenade utgifter, en försäljning vara att föredraga.

Ivrutbruksinnehafvarens rätt att vid upphörande af kruttillverkning

för kronans räkning erhålla ersättning för byggnader, inventarier

Bill. till RUcsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 82 Höft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 135.

och instrumentalier synes vara obestridlig, hvarför kronan skulle hafva att

erlägga lösen härför, som enligt den verkställda utredningen skulle uppgå

till 222,520 kronor. Tager man därjämte i betraktande, att kronan ej

skulle kunna i afsevärd mån tillgodogöra sig egna eller krutbruksinnehafvarens

byggnader in. m. och att den förenade ägande- och nyttjanderätten

till mark och vatten under förutsättning af kungsådrans öfverbyggande,

som kräfver särskild kostnad, värderats allenast till sammanlagdt omkring

49,000 kronor, torde ett återtagande af nyttj anderätten ej kunna anses

ekonomiskt fördelaktigt.

Mot det värde, hvartill kronans vattenrätt af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppskattats, eller 10,000 ä 12,000 kronor under förutsättning

af kungsådrans öfverbyggande, har jag för min del icke något väsentligt

att erinra. Ehuru det synts mig lämpligt, att köpeskillingen för

fastigheterna bestämmes af en nämnd, som blifver i tillfälle att taga i

öfvervägande alla på frågan inverkande omständigheter, torde dock ett

visst minimipris böra fastställas, hvilket pris icke lärer böra understiga

hvad vid 1903 års riksdag varit ifrågasatt och af sökanden då godkänts,

eller 27,725 kronor. Sökanden har ock, enligt underdånig skrifvelse den

26 denna månad, meddelat, att han, för att få rättsförhållandena ordnade,

ej hade något att erinra däremot, att detta belopp bestämdes såsom minimum

.

Beträffande köpeskillingsbeloppet anser jag, att detsamma, i likhet

med hvad af Ivungl. Maj:t föreslogs vid 1903 års riksdag, bör läggas till den

fond, som under benämning »landtförsvarets fond för byggnader och andra

försvarsändamål» förvaltas af statskontoret och endast efter Riksdagens

medgifvande får användas.

På grund af den i ärendet nu förebragta utredning får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 7 maj 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Stockholm, tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:158 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående försäljning af äganderätten till kronans till Torsebro krutbruk hörande fastigheter. s. 10 i texten