Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt aflidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor.

1906-05-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:140, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt aflidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 140.

1

N:o 140.

Ank. till Eiked. kansli den 7 maj 1906, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

pension åt aflidna banvakterna Johannes Nilssons och

Jöns Perssons änkor.

(E. A.)

I eu till Riksdagen afbiten proposition (n:o 107) af den BO mars

1906 kar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att till enbvar af aflidna banvakterna Jobannes Nilssons

och Jöns Perssons änkor må af trafikmedel utbetalas pension till ett årligt

belopp af 140 kronor för änkan Persson och 100 kronor för änkan

Nilsson, att utgå till änkan Nilsson från och med den 1 oktober 1905

och till änkan Persson från och med den 1 februari 1906 i enlighet

med de grunder, som i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks

änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor efter

delägare i nämnda kassa.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört följande:

»Uti skrifvelse den 7 mars 1906 bar järnvägsstyrelsen anmält, att

sedan banvakterna Johannes Nilsson och Jöns Persson, kvilka innehaft

anställning vid Landskrona—Ängelholms järnväg och, då nämnda järnväg

öfvertogs af statsverket, öfvergått i statens järnvägars tjänst, numera aflidit,

hade deras efterlämnade änkor Johanna Nilsson, född Persdotter,

och Gunilla Persson, född Jönsdotter, uti särskilda till järnvägsstyrelsen

ställda skrifter, med förmälan att deras bemälda män icke varit delägare

i vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnBih.

till Biksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. S5 Höft. (No 140.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 140.

vägarnas pensionskassa, anhållit, att pension till skäligt belopp måtte

genom styrelsens försorg åt dem utverkas.

Järnvägsstyrelsen anförde vidare, att af skrifterna bifogade dödsattester

för Nilsson och Persson samt rörande dem af vederbörande befäl

utfärdade intyg äfvensom präst- och läkarbetyg för sökandena inhämtades,

att Nilsson och Persson, hvilka erhållit anställning vid Landskrona—

Ängelkolms järnväg, den förre den 1 januari och den senare den 13

november 1876, därefter tjänstgjort vid nämnda järnväg till den 1 januari

1896, då de samtidigt med statens förvärfvande af denna järnväg inträdt

i statens järnvägars tjänst. Om båda hade intygats, att de städse med

goda vitsord fullgjort sina åligganden. Nilsson afled den 21 september

1905 och Persson den 20 januari 1906, efterlämnande såsom stärbhusdelägare,

Nilsson änkan Johanna Nilsson, född den 10 januari 1845, jämte

en till myndig ålder kommen dotter, och Persson änkan Gunilla Persson,

född den 23 april 1836, jämte flera till myndig ålder komna barn. Såväl

änkan Nilsson som änkan Persson vore på grund af ålderdomssvaghet

urståndsätta att genom arbete bidraga till sitt uppehälle. Änkan Persson

befunne sig dessutom i medellösa omständigheter; och angående änkan

Nilssons förmögenhetsförhållanden meddelade järnvägsstyrelsen, att, enligt

hvad styrelsen inhämtat, behållningen i boet efter hennes aflidna man uppgått

till 6,543 kronor 22 öre.

Vederbörande distriktsförvaltning hade upplyst, att Nilssons och

Perssons aflöningsförmåner vid statens järnvägar, för år räknadt, utgjort

under åren 1896—1898 480 kronor, under åren 1899—1902 540 kronor

samt från och med år 1903 600 kronor jämte bostad och beklädnadsersättning.

Då genom beslut af Kungl. Maj:t och 1902 års Riksdag pensioner

blifvit tillförsäkrade den personal, som vid västkustbanans inköp öfvergått

i statens järnvägars tjänst och icke tillhörde någon pensionsinrältning, syntes

i förekommande fall, då särskilda skäl därtill förelåge, pension jämväl

böra beredas änkor och barn efter befattningshafvare, tillhörande denna

personal; och erinrade järnvägsstyrelsen om att af Kungl. Maj:t i sådant

hänseende till 1903 och 1905 års Riksdagar aflåtna särskilda nådiga proposioner

rörande änkor och barn efter vid Landskrona—Ängelholms järnväg

före år 1896 och sedermera i statens järnvägars tjänst anställda

stationskarlen Anders Nilsson och stationsmästaren Per Mårtensson, hvilka

i likhet med öfriga befattningshafvare vid nämnda järnväg icke tillhört

någon pensionsinrättning, blifvit af Riksdagen bifallna.

I anledning däraf och med hänsyn särskildt därtill, att båda sökan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 140,

3

(lena, enligt hvad vederbörande järnvägsläkare intygat, på grund af ålderdomssvaghet

och skröplighet icke kunde genom arbete ens bidraga till sitt

lifsuppehälle, hemställde styrelsen, att åt dem måtte beredas pension att

utgå till änkan Nilsson från och med den 1 oktober 1905 och till änkan

Persson från och med den 1 februari 1906 i enlighet med de grunder, som

i 7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa

stadgas rörande pensioner till änkor och barn efter delägare i nämnda

kassa. Beträffande pensionens storlek hade järnvägsstyrelsen föreslagit,

att densamma måtte, i anslutning till de principer, som angifvits i Kungl.

Maj:ts förenämnda nådiga proposition till 1905 års Riksdag angående pension

åt stationsmästaren Per Mårtenssons änka och barn, bestämmas för enhvar

af sökandena till ett årligt belopp af etthundrafyrtio kronor, motsvarande

i afrundadt tal tjugu procent af deras aflidna mäns enligt stadgandet

i 3 § af berörda reglemente till 690 kronor beräknade aflöning.

Genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut rörande förbättrade

pensionsförmåner för den personal, som i anledning af västkustbanans inköp

öfvergått i statens järnvägars tjänst, hafva dels förhöjda pensioner

beredts ej mindre de till denna personal hörande tjänstemän och betjänte,

Indika vid öfvergången i statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda järnvägarnas

pensionskassa, än äfven änkor och barn efter dessa befattningshafvare,

dels ock pension vid afskedstagandet tillförsäkrats den del af samma

personal, som icke tillhörde någon pensionsinrättning. Det synes då, såsom

i nådiga propositionerna till 1903 och 1905 års Riksdagar i fråga om pensioner

åt stationskarlen Nilssons samt stationsmästaren Mårtenssons änkor

och barn af dåvarande departementschefen äfven framhölls, vara uppenbart,

att, i den mån sådant visar sig erforderligt, pensioner böra beredas jämväl

åt änkor och barn efter tjänstemän och betjänte, tillhörande sistnämnda

grupp af ifrågavarande personal.

Beträffande beloppet af den pension, som bör medgifvas nu förevarande

båda änkor, tillåter jag mig hänvisa till hvad i nådiga propositionen n:o 9

till 1905 års Riksdag angående pension åt stationsmästaren Mårtenssons

änka och barn anfördes i fråga om pensionsbeloppet. Af då anförda skäl

ansågs, att beloppet af pension åt stärbhusdelägare efter tjänstemän och

betjänte, tillhörande ifrågavarande grupp af järnvägspersonalen, borde fastställas

till viss skälig procent af tjänsthafvarens enligt pensionsreglementet

beräknade aflöning och att denna procent, på det att pensionen måtte

blifva till någon hjälp för änka och barn, icke borde sättas lägre än tjugu

procent af berörda aflöning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 140.

Mot de af järnvägsstyrelsen i nu förevarande fall till 140 kronor

föreslagna pensionsbeloppen har jag ej annat att erinra, än att, då banvakten

Nilsson efterlämnat en behållning i boet af 6,543 kronor 22 öre

— häraf å sparbank innestående 3,619 kronor 27 öre och i reverserade

fordringar 1,385 kronor — samt enär makarna allenast hafva ett barn,

en myndig dotter, hälften af boets kvarlåtenskap tillkommer änkan, pensionen

för änkan Nilsson synes kunna begränsas till 100 kronor om året.»

Med anledning häraf och då enligt vederbörande järnvägsläkares intyg

hvarken änkan Nilsson eller änkan Persson kunde genom arbete bidraga

till sitt lifsuppehälle, har departementschefen hemställt om aflåtande till

Riksdagen af den framställning, som ofvan omförmälts.

Utskottet, som mot denna framställning icke haft något att erinra,

får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 7 maj 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

STOCKHOLM, O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI. 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:163 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt aflidne banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons änkor. a1 i texten