Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd.
1906-05-08 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1906:142, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
1
N:o 142.
Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1906, kl. 3,30 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp af
de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd.
(R. A.)
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 128) af den 20 april
1906 har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att — med godkännande af ett mellan telegrafstyrelsen samt
styrelserna för Stockholms allmänna telefonaktiebolag och Stockholms
belltelefonaktiebolag den 8 mars 1906 träffadt aftal angående öfverlåtelse
till telegrafverket af bolagens samtliga telefonanläggningar i Stockholm
med omnejd m. m. — bemyndiga riksgäldskontor att tillhandahålla
telegrafstyrelsen det penningbelopp, som erfordras för köpeskillingens
erläggande enligt nämnda öfverlåtelseaftal, att af telegrafstyrelsen i
riksgäldskontor lyftas och jämte ränta, motsvarande den ränteutgift,
som genom beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen förorsakas
riksgäldskontor, inom tjugu år från första lyftningsdagen återgäldas
medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel därtill lämna
tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen
för riksgäldskontor tillkännagifvas.
Bill. till Bihsd. Frat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 87 Höft. (Ko 142.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
Ofvanberörda aftal är af följande lydelse:
Kontrakt.
Emellan Kungl. Telegrafstyrelsen, å ena sidan, samt Stockholms
Allmänna telefonaktiebolag och Stockholms Bell telefonaktiebolag, härnedan
kallade bolagen, å andra sidan, är slutadt följande aftal:
§ 1.
Bolagen försälja till Kungl. Telegrafverket på villkor, detta kontrakt
angifver, samtliga sina telefonanläggningar i Stockholm med omnejd
att af Kungl. Telegrafverket tillträdas och öfvert.agas den 1 juli
1906. Därjämte försäljer Allmänna telefonaktiebolaget till Kungl. Telegrafverket
fastigheterna nås 13 & 14 i kvarteret Åskslaget med adressnummer
28 och 30 vid Malmskillnadsgatan samt 25 och 27 vid Norra
Smedjegatan, äfvensom nås 11 & 12 i samma kvarter med adressnummer
26 vid Malmskillnadsgatan samt 23 vid Norra Smedjegatan,
allt Jakobs församling, Stockholm, att af Kungl. Telegrafverket tillträdas
den 1 juli 1906.
§ 2.
Köpeskillingen för telefonnäten, sådana de befinnas den 1 juli
1906, beräknas sålunda:
Näten i Stockholm med alla ledningar dubbéltrådiga af koppar- eller
fosforbronstråd.
a) Hufvudstationerna vid Malmskillnadsgatan, Svartmangatan och Hornsgatan
med växelbord, annan attiralj samt dit indragna abonnentledningar:
4,
756 stjärntelefoner mot årspris af
100 kronor å 480 kronor ..................... kr. 2,282,880: -—
1,980 apparater med direkt egen ledning,
årspris 80 kronor å 440 kronor » 871,200: -—
10,552 apparater med kombinerad ledning,
årspris 60 kronor å 400 kronor » 4,220,800: —
67 apparater för Allmänna bolagets
eget behof å 200 kronor ..................... » 13,400: —
Transport kr. 7,388,280: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
3
Transport kr. 7,388,280:
3,904 anknytningar och sidoapparater
å 150 kronor............................................. » 585,600:
b) Sekundärstationerna Brunkeberg,
Östermalm, Kungsholmen, Vasa,
Storkyrkan, Maria, Ersta, Tanto
och Djurgården med tillbehör:
13,983 apparater med begränsad! fri
samtalsrätt, årspris 36 ä 45 kronor
jämte afgift för öfversamtal, å 250
kronor ........................................................
58 anknytningar och sidoapparater å
150 kronor...................................................
Landsnätet.
Alla ledningar här likasom i Stockholm
dubbeltrådiga.
149 stjärntelefoner med direkt ledning
till centralstation i Stockholm
å 480 kronor............................................. » 71,520:
858 telefonapparater i Uppsala med
ledningar å 175 kronor........................ » 150,150:
1,307 apparater i Norrtälge, Vaxholm,
Södertälge, Trosa, Mariefred, Strängnäs,
Enköping, Sigtuna samt Gnesta
stationssamhälle å 150 kronor............ » 196,050:
3,741 telefonapparater å landsbygden
med ledningar intill 2 km. längd
samt andel i växelstation å 200
kronor............................................................ » 748,200:
2,220 km. abonnentledning bortom 2
km. från centralstationen å 120
kronor............................................................ » 266,400:
263 apparater med anknytningsleduingar
i ofvannämnda städer å 100
kronor.................................... »_ 26,300:
Transport kr. 1,458,620:
» 3,495,750:
» 8,700:
11,478,330: —
11,478,330: —
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
Transport kr. 1,458,620: — 11,478,330: —
382 telefonapparater med anknytnings
ledningar
å landet å 150 kronor ...... » 57,300: —
7,000 km. hufvudledningar af järntråd
n:r 11 å 120 kronor .............................. » 840,000 —
1,600 km. liufvudledningar af järntråd
n:o 8, koppartråd, bronstråd eller
bimetallisk tråd å 150 kronor............ » 240,000: —
138,354 meter sjökabelledning å 75 öre » 103,765: 50
krl 2^699,685: 50
Afgår öfverenskommen rabatt å lands
nätet.
......................................................... » 610,015: 50 2,059,670: —
Summa kronor 13,538,000: —
Reserver:
I nätet inom Stockholm:
3,514 st. reservklaffar i hufvudstationen
vid Malmskillnadsgatan å 60 kronor kr. 210,840: —
22,789 km. ännu ej i bruk tagna ledningar
i under]ordskablar, indragna
i cementtrummor, å 65 kronor pr km.
dubbeltrådig kopparledning.................. » 1,481,285: —
"kr. 1,692,125: —
Afgår öfverenskommen rabatt.................. » 180,375: —
I nätet utom Stockholm:
2,250 st. reservklaffar i landsstationer
med inledningar å 25 kronor ............ » 56,250: —
1,025 km. reservledningar i luft- och
jordkablar å 60 kronor........................... » 61,500: —
8,75 km. dubbelledning i sjökabel å 400
kronor pr km.......................................... » 3,500: — 121,250: --
Summa kronor 1,633,000: —
^ . Skulle värdet af telefonnätet efter de i detta kontrakt angifna
a-pris den 1 juli 1906 understiga den här ofvan beräknade summan,
Statsutskottets Utlåtande N:o 142. 5
göres motsvarande afdrag, öfverstiger däremot värdet nämnda dag
det här ofvan upptagna, erlägges betalning för öfverskottet beträffande
apparater endast beräknadt efter dessas inköpspris samt beträffande
ledningar och nummer i växelbord enligt de under rubriken »Reserver»
angifna grunder, hvarvid särskildt iakttages, att i nätet inom Stockholm
ledning i jordkabel beräknas till kronor 38: 78, ledning i sjökabel till
400 kronor och ledning i luftkabel till 30 kronor, allt per kilometer
dubbelledning. Vid tillträdet sker äfven justering enligt enahanda
grunder af de under rubriken »Reserver» upptagna värden äfvensom
af längder och antal.
Utan särskild ersättning öfverlämnas till Kungl. Telegrafverket,
hvad af bolagens kabelcementtrummor och kabelrör med eu sträcklängd
af cirka 24,690 meter och eu piplängd af cirka 172,190 meter ännu ej
tagits i bruk, äfvensom i Stockholm alla reserver i sjö- och luftkablar
samt alla luftreservledningar med nedledningar och tillhörande telefonstativ.
Vidare alla föreningslinjer mellan de olika stationerna i Stockholm,
motsvarande en dubbeltrådig längd af cirka 2,780 kilometer, alla
föreningsbord (15 multipelbord med automatiska afkopplingssignaler)
samt reserver (cirka 3,000) i stationerna i Stockholm med undantag af
ofvan omnämnda reserver i hufvudstationen, landslinjestationen i Stockholm
med 11 växelbord, likasom all annan till näten börande egendom,
som ej i detta kontrakt särskildt upptagits.
§ 3.
Köpeskillingen för fastigheterna utgör:
för egendomen n:is 13 och 14 kvart. Åskslaget ...... kr. 1,040,000: —
» » » 11 och 12 » » ...... » 330,000: —
eller tillsammans kronor 1,370,000: —
§ 4.
Sådan materiel, som säljarne vid tillträdestiden inköpt eller kontrahera!,
men som vid samma tid ännu ej användts för anläggningarne,
öfvertages till inköpspris.
§ 5.
Säljarne tillhöriga möbler, verktyg och inventarier för telefonaffären
lösas af Kungl. Telegrafverket efter värdering.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
§ 6.
Alla af någondera bolaget nu anställda tjänstemän samt andra biträden
för anläggningarne eller deras drift, med undantag af öfveringenjören
bos Allmänna bolaget samt bolagens styrelsemedlemmar och
revisorer, anses från den 1 juli 1906 anställde hos Rikstelefonen med
rätt att, så länge de till Kungl. Telegrafstyrelsens belåtenhet fullgöra
sina åligganden, åtnjuta samma löneförmåner, som nu tillkomma dem;
och skall härvid den del af aflöningen, hvilken utgår som tantiéme
eller annat särskilt arfvode, utgå med samma belopp som för år 1905.
§ 7.
Alla de någotdera bolaget åliggande skyldigheter enligt upprättade
abonnemangskontrakt eller enligt aftal om rätt till fäste för telefonledningar
eller eljest angående telefondriften öfvertagas från den 1 juli
1906 af Kungl. Telegrafverket, som däremot från samma tid tillgodonjuter
alla de rättigheter, hvilka enligt samma kontrakt eller aftal tillkomma
bolagen eller något af dem.
§ 8.
Allmänna Telefonaktiebolaget afstår från öfverlåtelsedagen från den
genom nådiga resolutionen den 1 maj 1891 bolaget meddelade rätt att
anordna telefonledningar inom 70-kilometersområdet.
§ 9.
Betalning för de sålda näten likasom för fastigheterna, inventarier,
verktjg- och möbler skall å dag, som Kungl. Telegrafstyrelsen minst
en månad förut meddelar bolagen, erläggas före innevarande års slut
med tillägg af ränta efter 4 procent från den 1 juli 1906. Kungl.
Telegrafverket äger verkställa likviden genom öfverlämnande åt bolagen
till parikurs af Riksgäldskontorets obligationer, ställda att betalas
i kronor, pund sterling, francs och tyska riksmark, dock med skyldighet
för telegrafverket att ansvara, det bolagen å fordringen erhålla
ränta under de första tio åren efter fyra procent och sedermera, tills
betalning sker, efter tre och en half procent.
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
7
Före tillträdesdagen åligger det säljaren att hafva till Kungl.
Telegrafstyrelsen öfverlämnat behöriga åtkomsthandlingar rörande fastigheterna.
Reserverna likvideras kontant med en fjärdedel af beloppet hvarje
2 januari 1907, 1908, 1909 och 1910.
§ io.
Allmänna bolagets styrelse skall ofördröjligen underställa detta
kontrakt samma bolags pröfning, och är kontraktet att anses såsom
förfallet, därest det ej godkännes af detta bolag å stämma senast tre
veckor härefter.
§ 11.
Detta kontrakt skall jämväl anses till alla delar förfallet, därest
icke Kungl. Maj:t och 1906 års Riksdag gilla detsamma.
Af detta kontrakt äro tre lika lydande exemplar upprättade och
utväxlade. Stockholm den 8 mars 1906.
(Underskrifter.)
För egen del har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Då telegrafstyrelsen nu för tredje gången framlägger ett förslagtill
ordnande af telefonförhållandena i Stockholm med omnejd, har styrelsen
därtill föranledts af insikten om nödvändigheten att ändra det
otillfredsställande tillstånd, som för närvarande råder i detta afseende.
Det är, såsom telegrafstyrelsen äfven framhållit, hufvudsakligen
från tre synpunkter behofvet af en ändring därutinnan kan sägas hafva
tydligast framträdt.
Från allmänhetens synpunkt måste det först betecknas såsom en
ständigt kännbar olägenhet af stor innebörd, att rikstelefonnätets abonnenter,
hvilkas antal öfverstiger 85,000, icke kunna komma i direkt
telefonförbindelse med de enskilda nätens till ett antal af omkring
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
42,000 uppgående abonnenter. Likväl kan icke ifrågasättas, att telegrafstyrelsen
skall återgå till det gamla samtrafikskontraktet, som
numera efter det svenska telefonväsendets fullständiga omgestaltning
måste betraktas såsom otidsenligt och hvarigenom för öfrigt telegrafstyrelsen
skulle själf bidraga till att i hög grad hämma rikstelefonens
utveckling i hufvudstaden. Lika litet kan man lägga de enskilda telefonbolagen
till last, att icke dessa medgifvit samtrafiksafgiftens bortfallande
eller sänkning, då de ansett, att därigenom deras tillvaro
äfventyrades.
För telegrafverket hafva vidare genom det nuvarande tillståndet,
hvartill hör sammankopplingen af telegrafverkets rätt att nedlägga
underjordiska kabelrör i stadens gator med frågan om samtrafikens
ordnande mellan statens telefonnät och de enskilda, uppstått tekniska
svårigheter, som i mån af rikstelefonnätets utveckling ökats och nu
blifvit så hopade, att de snart faktiskt icke kunna öfvervinnas. Vid
sidan af dessa tekniska svårigheter ställer sig den ekonomiska förlust,
som åsamkas telegrafverket genom nödvändigheten att fortfarande anlägga
luftledningar. Dessa måste nämligen, när förhållandena en gång
blifvit ordnade, åter nedtagas och således kostnaderna för dessa ledningars
anläggning och rasering betraktas såsom en bortkastad utgift.
Men dessförutom har telegrafverket under tiden måst finna sig i att
till husägarna betala en årlig ersättning, för hvars oskäliga uppdrifvande
dessa väl förstått att begagna sig af telegrafstyrelsens tillfälliga
vanmakt.
Slutligen måste från nationalekonomisk synpunkt den nuvarande
anordningen med dubbla telefonnät öfver samma orter betraktas såsom
förkastlig.
Dessa olägenheter, som med de olika nätens utvidgning framträdt
med allt större skärpa, göra sig nu gällande i så hög grad, att jag
för min del måste ansluta mig till telegrafstyrelsens uppfattning, att
någon utväg måste sökas för deras snara undanröjande. Då vidare
den år 1904 anlitade nödfallsutvägen med byte statens och de enskilda
bolagens abonnenter emellan icke vidare bör ifrågakomma, har jag
funnit det af telegrafstyrelsen framlagda förslaget till köp af de enskilda
telefonnäten vara den lösning af frågan, som synes mest tilltalande.
Af frågans föregående behandling i Riksdagen framgår, att det hufvudsakliga
skälet, hvarför 1901 års köpeförslag icke af Riksdagen antogs,
var det, att detta förslag ansågs vara för dyrt. Det nu föreliggande
kontraktsförslaget är byggdt på samma beräkningsgrunder som det sistnämnda,
men det har lyckats telegrafstyrelsen efter, såsom det synes,
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
9
ganska stora ansträngningar att ej så obetydligt reducera priset. Den
jämförelse, som telegrafstju-elsen i sin förevarande framställning uppdragit
mellan köpevillkoren år 1902 och nu, visar nämligen
att hvad Stockholmsnäten beträffar medelpriset per apparat nu,
till följd af den nya centraltelefonstationens fullbordande, utgör 297
kronor mot 333 (eventuellt 325) kronor enligt 1901 års kontrakt,
att å priset på landsnätet gjorts en nedsättning af öfver 640,000
kronor, hvarigenom medelpriset per apparat nu skulle uppgå till 307
kronor i stället för 439 kronor enligt 1901 års kontrakt, samt
att priset å Stockholmsnätens reservledningar i underjordskablar
nedsatts från 100 kronor per kilometer dubbelledning år 1901 till 65
kronor, hvarjemte styrelsen å priset i det hela lyckats erhålla en rabatt
af tillsammans 180,375 kronor samt betalningsskyldighet endast successivt
under de fyra åren 1907—1910.
Dessa nu erhållna köpevillkor representera en nedsättning i 1901
års köpeskilling af i rundt tal 2,730,000 kronor. För att vinna en
ännu exaktare öfverblick af förhållandet mellan de båda förslagen, har
uträkning gjorts öfver den köpeskilling, som, därest 1902 års förslag
godkändts, skolat erläggas vid tillträdesdagen den 1 januari 1903 med
det antal apparater, som nämnda dag verkligen fanns i nätet. Jämförelsen,
därvid för fullständighetens skull i bruk varande centralstation
å ömse sidor måst medtagas, framgår af följande tabell:
Medel- inkomst
per apparat
7.
1903
V- 1906
Kronor
öre
Antal app.
Kronor
öre
Antal app.
Kronor
öre
Inom Stockholm:
Medelpris per apparat 355: 65 ...
57
12
27,140
9,652,328
—
—
—
—
» j » 325: 16 ...
56
52
—
—
—
35,300
11,478,330
—
Utom Stockholm:
Medelpris per apparat 428: 32 ...
50
16
4,982
2,133,765
—
—
—
—
» > » 307: 41 ...
50
80
—
—
—
6,700
2,059,670
—
Hela nätet:
Medelpris per apparat 366: 92 ...
56
03
32,122
11,786,093
—
—
—
—
» » » 322: 33 ...
55
60
—
—
—
42,000
13,538,000
—
Häraf framgår, att medelinkomsten per apparat inom Stockholm
till följd däraf, att antalet bostadstelefoner ökats proportionsvis mera
Bill. till liiksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 87 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 142
än öfriga abonnemang, sjunkit med 1,1 procent, under det inköpspriset
per apparat sjunkit med 8,g procent, att medelinkomsten per apparat
utom Stockholm stigit med 1,3 procent, under det inköpspriset per
apparat sjunkit med 28,2 procent, samt att medelinkomsten per apparat
för hela nätet sjunkit med 0,8 procent, under det att inköpspriset per
apparat sjunkit med 12,9 procent.
Jag tillåter mig här erinra om, att de år 1902 utsedda sakkunniga
såsom slutresultat af sin utredning funnit, att den redan då ifrågasatta,
jämförelsevis icke så obetydligt högre köpeskillingen, beräknad
såsom likvid för anläggningskostnaden, angåfve ett billigare pris per
abonnentapparat, än hvad motsvarande rikstelefonanläggningar kostat
staten, likaledes billigare än de pris, som i utlandet erlagts vid därstädes
af statsverket gjorda inköp af privata telefonnät, äfvensom billigare
än de pris, hvarför enskilda telefonnät i Sverige kunnat tidigare
af staten förvärfvas; samt att samma köpeskilling, betraktad såsom ett
kapital, placeradt i syfte att gifva eu tillfredsställande afkastning, måste
beräknas redan från början skola lämna en annuitet, tillräcklig till
kapitalets fulla förräntning och snabba amortering.
Jag tror, att detta de sakkunnigas omdöme kan i stegrad mån
gälla om ifrågavarande lägre köpesumma, helst de enskilda nätens
nuvarande beskaffenhet måste anses fullt så tillfredsställande som 1902.
Enligt de uppgifter rörande dessa näts beskaffenhet, som jag ansett
mig böra infordra och hvilka genom telegrafstyrelsen kommit mig
tillhanda, hafva under åren 1902—1905 vidtagits åtskilliga förbättringar
inom dessa nät. Sålunda har det underjordiska Stockholmsnätet utvidgats,
så att trumlängden, som vid början af år 1902 utgjorde 21,100
meter med en piplängd af 341,450 meter, vid slutet af år 1905 uppgick
till 24,090 meter med en piplängd af 355,000 meter.
Vid 1902 års början voro inom Stockholm af hela linjelängden
24 procent blanka ledningar eller ledningar i luftkablar, hvaremot vid
utgången af år 1905 funnos endast 13,7 procent, som ej voro underjordiska.
Då erfarenheten visat, att felaktigheter synnerligen ofta uppstå å
den del af abonnentledning, som ligger mellan taknoeken i det hus,
där abonnenten bor, och fönstret, där ledningen införes till apparaten,
har allmänna bolaget under de tre senaste åren på ett flertal ställen
anordnat för hela egendomen gemensam centralinledning med blyarmerad
kabel till eu inom egendomen befintlig centralpunkt, hvarifrån sedan
utgrening till abonnenternas apparater sker medelst isolerade innerledningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
11
Å allmänna bolagets hufvudstation bär under ifrågavarande tidsperiod
anordnats ett s. k. hjälpsystem med 20 expeditionsplatser, livilket
kan upptaga de anrop, som vid särskilda tillfallen ej hinna expedieras
af den ordinarie telefonisten, och hvarigenom väsentliga fördelar vunnits
i snabb expedition. Centralstationen i Vasastaden, till hvilken ingå
3,000 ledningar, är ombyggd så, att den nu arbetar med automatiska
signaler.
Äfven i landsnätet har anordnandet af underjordiska kablar fortgått,
så att då vid början af år 1902 af hela linjelängden utom Stockholm
8,G procent utgjordes af underjordiska ledningar, var vid 1905
års slut motsvarande siffra 12,0 procent.
Hvad beträffar de i näten varande apparaterna, har jag inhämtat,
att i allmänna bolagets nät såväl inom som utom Stockholm användas
uteslutande apparater af aktiebolaget L. M. Ericsson & C:os eller aktiebolaget
telefonfabrikens tillverkning. I bellbolagets nät äro jämväl
dylika apparater uppsatta hos alla abonnenter med undantag för 600,
hos livilka användas s. k. bellapparater, hvilka dock samtliga äro försedda
med kolkornsmikrofoner af samma slag som å de Ericssonska apparaterna,
samt i öfrigt af fullgod konstruktion. Under åren 1901 1905
hafva för användande i telefonnäten af bolagen inköpts omkring 13,200
nya apparater, livilket antal således motsvarar de under samma tid
nytillkomna abonnenternas. Hvarje apparat, som nedtages hos abonnenterna,
undergår å bolagets verkstad besiktning och erforderlig reparation,
därvid noga iakttages, att alla slitna delar utbytas och apparaten
noggrant justeras, innan den ånyo får utlämnas till uppsättning.
Därest apparat i nätet befinnes fungera mindre tillfredsställande, utbytes
densamma omedelbart mot annan fullgod och får icke ånyo tagas i
bruk, förrän fullständig reparation ägt rum. Vid flyttning intages alltid
apparaten för tillsyn och eventuell reparation, innan den ånyo uppsättes.
Enligt uppgift hafva under de tre sista åren reparerats 17,000
apparater, d. v. s. omkring 6,000 apparater årligen, livilket vid jämförelse
med telegrafverkets reparationer angifver, att underhållet långt
ifrån eftersatts.
Af hvad jag sålunda meddelat framgår således, att de enskilda
telefonnäten icke blott befinna sig i samma, af 1902 års sakkunniga
såsom fullgodt vitsordade skick, utan äfven, med afseende å det synnerligen
stora företräde, underjordiska kabelledningar äga framför luftledningar,
blifvit i ganska afsevärd grad förbättrade.
Med hänsyn därtill och då, såsom jag förut framhållit, köpeskillingen
blifvit i jämförelse med 1901 års förslag nedsatt med ett icke
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
obetydligt belopp, förefaller mig det nu ifrågasatta köpet af de enskilda
bolagens nät vara för staten fördelaktigt.
Beträffande de i köpekontraktet jämväl upptagna fastigheterna är
priset för de jämväl i 1901 års förslag ingående egendomarna n:r 13
och 14 i kvarteret Askslaget beräknadt till fastigheternas år 1900 bokförda
värde, jämte hvad bolaget visat sig hafva efter ingången af år
1901 kontant utbetalt för fullbordande af egendomarnas bebyggandeDå
särskildt den ena fastigheten af bolaget förvärfvats på en tid, då
såväl tomtvärdet som byggnadskostnaderna varit betydligt lägre än nu,
samt fastigheterna efter sakkunnig besiktning befunnits väl underhållna
och i godt stånd, kan någon anmärkning mot köpeskillingen för dem
icke med fog göras.
De skäl, som telegrafstyrelsen anfört för förvärfvandet redan nu
af de närgränsande fastigheterna n:r 11 och 12 i kvarteret Åskslaget,
synas mig i och för sig vara välgrundade och vinna obetingadt i styrka
med hänsyn till det jämförelsevis billiga pris för dessa fastigheter,
hvarom telegrafstyrelsen slutligen lyckats träffa öfverenskommelse. I
betraktande af deras läge och nu gällande tomtpriser i närheten måste
nämligen deras öfvertagande för endast taxeringsvärdet anses vara för
staten mycket förmånligt.
I sammanhang med fastigheternas öfvertagande anser jag mig
böra omnämna, att, efter hvad jag inhämtat, för telegrafverket skulle
genom deras disponerande komma att besparas hvad som nu utbetalas
i hyror för lokaler till rikstelefonbyrån, linjedistriktsbyrån och hufvudförrådet
med ett sammanlagdt årligt belopp af 9,150 kronor.
För bedömande af den ifrågasatta affärens räntabilitet i statens
hand, äfvensom möjligeten för telegrafverket att under sedvanlig tjuguårig
amorteringstid förränta och återbetala det för affärens afslutande
erforderliga lånebeloppet, har telegrafstyrelsen uppgjort detaljerade beräkningar,
som synas mig vara gjorda med all nödig förtänksamhet
och försiktighet. Resultatet visar eu nettobehållning på köpeskillingen
af 7,25 procent och ställer utom allt tvifvel, att det nedlagda kapitalet
skall kunna till fullo återbetalas inom tjugu år. Jag har icke heller
kunnat finna någon erinran att göra mot dessa beräkningar. T stället
torde böra särskildt beaktas, att telegrafstyrelsen i desamma icke tillgodoräknat
sig de besparingar i utgifter, som måste uppkomma genom
statens öfvertagande af de enskilda näten och den därigenom möjliggjorda
gemensamheten i förvaltning. Dessa besparingar uppgå likväl
till ett rätt betydligt belopp. Efter hvad genom en i sådant afseende
nu företagen undersökning kan beräknas, skulle dylika besparingar
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
13
kunna göras dels beträffande personalen å nummerbyrån, katalogen in. m.
med 10,560 kronor, å landsstationerna med 2,500 kronor, för telefonombud
med 30,000 kronor och för linjebefäl, förmän m. m. med 39,590
kronor eller tillhopa 82,650 kronor, dels i hyror med, såsom jag förut
angifvit, 9,150 kronor, dels ock i kostnaderna för katalogens redigering,
tryckning, inbindning in. m. med 17,600 kronor, allt för år. Till dessa
poster, tillhopa 109,400 kronor, komma dock ytterligare bolagets utgifter
för arfvode!! åt verkställande direktör, styrelse och revisorer
samt för utskylder med tillhopa något öfver 80,000 kronor. Således
kan i själfva verket å utgiftssidan beräknas en årlig minskning med
närmare 200,000 kronor, hvilket belopp ännu mera säkerställer telegrafstyrelsens
kalkyler.
Likaledes anser jag mig böra betona, att telegrafstyrelsen, ehuru
de enskilda bolagens abonnemangsantal ökats med omkring 2,600 stycken
om året, i sin amorteringskalkyl icke medtagit denna alltjämt fortgående
utvidgning af näten, utan styrelsen har så till vida bibehållit den vid
tillträdesdagen beräknade abonnentstammen af 42,000 abonnenter, att
endast de till ett antal af 3,000 antagna s. k. dubbelabonnenter, som
väntas skola afgå, beräknats blifva under de två första åren ersatta af
ett lika antal nytillkomma abonnenter och i öfrigt nytillkomna abonnenter
medräknats endast i den mån de behöfvas för att fylla platserna
efter afgående abonnenter.
Ehuru frågan om dubbelabonnemangen i sig själf knappast torde
vara af någon stor betydelse, tillåter jag mig här något beröra densamma,
enär den synes hafva blifvit af allmänheten i viss mån uppmärksammad.
Telegrafstyrelsens beräkning, att af 6,300 nuvarande
dubbelabonnemang 3,000 skulle efter sammanslagningen upphöra, kan
icke anses vara för sangvinisk, då i allmänhet dessa slags abonnenter
torde komma att finna det obekvämt att, oafsedt fri samtrafik, afstå
från den ena af de båda apparaterna. För öfrigt kan ett godt stöd
för denna uppfattning hämtas af erfarenheten från Göteborg, som i detta
afseende erbjuder den närmaste jämförelsen. Då telegrafverket inköpte
allmänna telefonföreningens nät därstädes, var det af 620 dubbelabonnenter
endast 28, som upphörde att hafva dubbla apparater. Köpeskillingen
för ledningarna till de dubbelabonnenter, som komma att åtnöjas
med endast en apparat, är emellertid i alla fall icke bortkastad,
ty ledningarna, apparaterna och klaffarna i växelborden finnas kvar.
När en dubbelabonnent slutar, flyttas apparaten till en nytillkommen
abonnent, och därför har ock i styrelsens kalkyl upptagits kostnaden
för sådan flyttning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
Då jag för min del anser den mycket omordade konkurrensen i
allmänhet icke äga någon afgörande betydelse för statens sätt att behörigen
fullgöra sina funktioner, kan jag bär så mycket hellre lämna
frågan därom å sido, som telegrafstyrelsen i sin verksamhet äfven på
områden, där all konkurrens ständigt varit utesluten, icke visat någon
benägenhet vare sig att åsidosätta den trafikerande allmänhetens skäliga
fordringar eller att försöka höja de i jämförelse med förhållandet
i andra länder betydligt låga afgifterna.
I afseende på de förändrade förhållanden, som det ifrågasatta
öfvertagandet af de enskilda telefonnäten skulle medföra, torde jag här
få nämna, att meningen är, att, samtidigt med tillträdet, alla abonnenter
i båda näten skola erhålla afgiftsfri samtrafik. Det skulle visserligen
kunna ifrågasättas, att, då abonnemangsafgifterna växla mellan
så vidt skilda belopp, som här är fallet, den stora förmån, som den
fria samtrafiken erbjuder, rättvisligen borde tillkomma företrädesvis de
abonnenter, hvilka erlade de högre årsafgifterna, men det synes från
synpunkten af önskvärdheten att vinna enhetlighet och system i förhållandena
vara obetingadt lämpligast, att vid samlandet i statens hand
af hela det svenska telefonnätet alla dess abonnenter tillerkännas enahanda
förmåner i afseende på rätt till förbindelse med hvarandra. Ur
samma synpunkt och då för öfrigt köpet är grundadt på de af bolagen
hittills använda afgifterna, torde dessa böra bibehållas och efter hand
tillämpas äfven på nuvarande rikstelefonabonnenter. Allteftersom telefonen
trängt in i vidare kretsar hos den stora allmänheten, har nämligen
mera tydligt framträdt den stora olikheten i behofvet af dess användande.
Det kan då icke längre anses rättvist, att t. ex. en privatperson
för sina jämförelsevis få samtal får vidkännas samma årsafgift
som affärsmannen, hvars kontorstelefon upprepade gånger dagligen tager
expeditionen i anspråk. Att uppgöra en för alla växlande förhållanden
fullt exakt abonnemangsskala är dock icke möjligt. Emellertid hafva
de af telefonbolagen under eu lång tid tillämpade olika afgifterna visat
sig synnerligen väl träffa allmänhetens olika behof i detta afseende,
såsom beredande eu hvar tillfälle att mellan flera välja det slags telefonabonnemang,
som bäst motsvarar hans förhållanden. Dessa årsafgifter
— 36 eller 60 kronor för bostadsabonnemang och 45 eller 80
(100) kronor för affärsabonnemang — hålla sig äfven å ömse sidor om
rikstelefonens för alla abonnemang lika medelafgift 50 kronor. Efter
sammanslagningen af näten skulle således rikstelefonabonnenterna äga
att, allt efter som deras kontrakt utlöpa, teckna nya kontrakt på bo
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
15
lagens nuvarande villkor. Någon skyldighet härtill skulle således icke
uppställas såsom förutsättning för erhållande af afgiftsfri samtrafik. Ej
heller skulle de få rätt att före kontraktstidens utgång öfvergå till ett
förmånligare abonnemang enligt de nya villkoren, enär samtrafiken måste
betraktas såsom ett utom kontraktet medgifvet tillägg i förmåner.
För dubbelabonnenterna skulle dock göras det undantag, att rikstelefonkontraktet
finge, därest detsamma gällt i tre kalenderår, upphöra
vid årets slut.
Genom ett antagande af föreliggande köpekontrakt skulle den nu
förefintliga, i många afseenden synnerligen besvärande dualismen inom
liufvudstadens telefonförhållanden nå ett slut, som allmänhetens helt
naturliga intressen länge gjort ensidigt och på samma gång statsekonomiska
hänsyn påkalla. På grund häraf och då de öfverenskomna köpevillkoren,
i sig själfva förmånliga för statsverket, innebära ett billigare
pris än förut föreslagna, finner jag mig hafva grundad anledning att
tillstyrka Kungl. Maj:t att godkänna det nu underställda kontraktet.
För köpeskillingens gäldande förutsättes, att telegrafverket beredes
lån af statsmedel. Det är således här fråga om en länk i det system,
som redan länge följts inom statstelefonens område, eller att staten
genom amorteringslån åt telegrafverket befrämjar telefonväsendets enhetliga
utveckling. Lånebeloppet är i detta fall visserligen af en mera
betydande storlek, men å andra sidan äro de fördelar, som genom
köpet beredas såväl allmänheten som telegrafverket, i motsvarande
mån afsevärda, hvarjämte det ej råder tvifvel därom, att telegrafstyrelsen
skall kunna på den för telegrafverkets nyaste lån fastställda
amorteringstiden af tjugu år återbetala det erhållna lånebeloppet,
I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret anser jag det lämpligt,
att åt desse lämnas öppet att framdeles efter föreliggande omständigheter
afgöra, hvilkendera af de alternativa formerna för likviden
— kontant eller genom öfverlämnande af riksgäldskontorets obligationer
— bör väljas, äfvensom att, inom den begränsning kontraktet medgifver,
bestämma tidpunkten för likvidens verkställande.»
De skäl, som anförts till stöd för det nu föreslagna inköpet, hafva
synts utskottet öfvertygande. Olägenheterna af det nuvarande tillståndet
med utbredning af dubbla telefonnät i Stockholm och dess omgif
-
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
ningar hafva, i mån som näten tillväxt, framträdt allt skarpare, och
det måste synas mer och mer angeläget, att dessa samfärdsmedel med
det snaraste ordnas på ett sätt, som ej blott bättre än det nuvarande
tillgodoser den telefonerande allmänhetens intressen, utan äfven ur teknisk
och nationalekonomisk synpunkt är mera tillfredsställande. De
stora olägenheter och brister, som i berörda hänseenden äro förenade
med de rådande telefonförhållandena i hufvudstaden med omnejd, hafva
närmare påvisats af telegrafstyrelsen och departementschefen. Utskottet
vill här särskild! framhålla den nationalekonomiska förlust till ej ringa belopp,
som förorsakas genom de många af nuvarande förhållanden betingade,
men eljest obehöfliga dubbla telefonledningarna i kabel och på stolpar,
de dubbla stationerna med betjäning samt de skilda förvaltningarna
jämte eu mångfald härmed sammanhängande utgifter, som vid ett enhetligt
ordnande af telefonväsendet skulle kunna väsentligt minskas.
Den bästa utvägen för lösning af denna fråga synes utskottet
otvifvelaktigt vara, att staten genom köp förvärfva!’ de enskilda telefonnäten.
Med afseende härå och då på ett, såvidt utskottet kunnat finna,
fullt tillförlitligt sätt blifvit ådagalagdt, att den köpeskilling, som betingats
i den nu förslagsvis träffade uppgörelsen, skulle kunna af telegrafverket
förräntas och återbetalas inom en jämförelsevis kort tid,
anser sig utskottet hafva giltiga skäl tillstyrka godkännande af det
föreliggande köpeaftalet.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen — med godkännande af det mellan
telegrafstyrelsen samt styrelserna för Stockholms allmänna
telefonaktiebolag och Stockholms belltelefonaktiebolag
den 8 mars 1906 träffade aftal angående
öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samtliga
telefonanläggningar i Stockholm med omnejd m. m.—
må bemyndiga riksgäldskont.oret att tillhandahålla
telegrafstyrelsen det penningbelopp, som erfordras för
köpeskillingens erläggande enligt nämnda öfverlåtelseaftal,
att af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyfta s och
jämte ränta, motsvarande den ränteutgift, som genom
beloppets öfverlämnande till telegrafstyrelsen förorsakas
riksgäldskontoret, inom tjugu år från första lyftningsdagen
återgäldas medelst afbetalningar, i den mån
telegrafverkets medel därtill lämna tillgång, dock så
Statsutskottets Utlåtande N:o 142.
17
att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen
för riksgäldskontor tillkännagifvas.
Stockholm den 8 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservation
af herrar F. E. Pettersson, grefve K. A. Posse, K. E. Bohnstedt, P.
Pehrson, S. O. Nyländer, A. Wiklund, J. A. Sjö, G. G. Johansson, G. Lindgren,
O. Anderson och G. J. Ödman, hvilka ansett, att utskottet bort
hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
måtte vinna Riksdagens bifall.
Herr K. Starbäck har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Bih. till Likså. Prat. 1906. 4 Sami 1 Afd. 87 Höft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1906:196 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj ds proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd. s. 1 i texten