Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående pension åt aflidne lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordströms änka.
1906-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1906:144, Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående pension åt aflidne lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordströms änka.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 144.
1
ft:o 144.
Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1906, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds proposition angående
pension åt aflidne lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordströms
änka.
(B. A.)
I en den 24 nästlidne april till Riksdagen afbiten proposition
(n:o 133) bär Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva, att till aflidne lokomotivmästaren Carl
Gustaf Nordströms änka Albertina Nordström, född Andersson, finge af
trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp af 550 kronor, att
utgå från och med den 1 juni 1905 i enlighet med de grunder, som i
7 § af gällande reglemente för statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa
stadgades rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda
kassa.
Åberopade statsrådsprotokollet innehåller följande anförande af
statsrådet och chefen för civildepartementet:
»Uti skrifvelse den 19 april 1906 bar järnvägsstyrelsen anmält,
att sedan lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordström, hvilken innehaft
anställning vid Malmö—Billesholms järnväg och, då nämnda järnväg
öfvertogs af statsverket, öfvergått i statens järnvägars tjänst, numera
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd, 89 Käft. (Nds 144 o. 145.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 144.
aflidit, hade hans änka Albertina Nordström, född Andersson, uti eu
till järnvägsstyrelsen ställd skrift, med förmälan att hennes bemälda
man icke varit delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, anhållit,
att genom styrelsens försorg pension af trafikmedel måtte åt henne
utverkas.
Järnvägsstyrelsen anförde vidare, att af skrifvelsen bifogade dödsattest
för Nordström samt rörande honom af vederbörande befäl utfärdade
intyg äfvensom präst- och läkarbetyg för sökanden inhämtades,
att Nordström den 20 november 1891 antagits till lokomotivförarförman
och maskinmästare vid Malmö—Billesholms järnväg och därefter
tjänstgjort vid nämnda järnväg till den 1 januari 1896, då han,
samtidigt med statens förvärfvande af denna järnväg, inträdde i statens
järnvägars tjänst; att Nordström, som afled den 2 maj 1905, städse
med goda vitsord fullgjort sina åligganden; och att sökanden, som
vore född den 6 januari 1851, lede af magkatarr och blodbrist samt
vore oförmögen att genom arbete fullständigt försörja sig.
Angående sökandens förmögenhetsförhållanden meddelade styrelsen,
att, enligt i afskrift företedt arfskiftesinstrument, sökanden af behållningen
i boet tillskiftats ett belopp af 672 kronor 39 öre, under
det att återstående behållningen, 608 kronor 32 öre, lika fördelats
mellan tre till myndig ålder komna söner till makarna Nordström samt
en deras fosterdotter.
Nordströms aflöningsförmåner vid statens järnvägar hade, för år
räknadt, utgjort under år 1896 2,050 kronor, under 1897—1899 2,100
kronor samt från och med år 1900 2,400 kronor jämte hyresbidrag
eller fri bostad; och hade Nordström, hvilken icke varit delägare i enskilda
järnvägarnas pensionskassa, på grund af sin ålder vid öfvergång
i statens järnvägars tjänst icke heller kunnat beredas inträde i statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning.
_ Då genom beslut af Kungl. Maj:t och 1902 års Riksdag pensioner
blifvit tillförsäkrade den personal, som vid västkustbanans inköp öfvergått
i statens järnvägars tjänst och icke tillhörde någon pensionsinrättning,
syntes i förekommande fall, då särskilda skäl därtill törelåge,
pension jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshafvare,
tillhörande denna personal; och erinrade järnvägsstyrelsen om, att Kungl.
Maj:ts i sådant hänseende till 1903 och 1905 årens Riksdagar aflåtna
särskilda nådiga propositioner rörande änkor och barn efter vid Landskrona—
Ängelholms järnväg före år 1896 och sedermera i statens järnvägars
tjänst anställda stationskarlen Anders Nilsson och stationsmästaren
Per Mårtensson, hvilka i likhet med öfriga befattningshafvare vid
Statsutskottets Utlåtande N:o 144.
3
nämnda järnväg icke tillhört någon pensionsinrättning, blifvit af Riksdagen
bifallna.
I anledning af det anförda hemställde styrelsen, att åt sökanden
måtte beredas pension att utgå från och med den 1 juni 1905 i enlighet
med de grunder, som i § 7 af gällande reglemente för statens
järnvägstrafiks änke- och pupillkassa stadgades rörande pensioner till
änkor och barn efter delägare i nämnda kassa. Beträffande pensionens
storlek föreslog styrelsen, att densamma måtte, i anslutning till de
principer, som angifvits i Kungl. Maj:ts förenämnda nådiga proposition
till 1905 års Riksdag angående pension åt stationsmästaren Mårtenssons
änka och barn, bestämmas till ett årligt belopp af femhundrafemtio
kronor, motsvarande i afrundadt tal tjugu procent af sökandens aflidna
mam;, enligt stadgandet i § 3 af berörda reglemente, till 2,760 kronor
beräknade årsaflöning.
Genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut rörande förbättrade
pensionsförmåner för den personal, som i anledning af västkustbanans
inköp öfvergått i statens järnvägars tjänst, hafva dels förhöjda pensioner
beredts ej mindre de till denna personal hörande tjänstemän och betjänte,
hvilka vid öfvergången i statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda
järnvägarnas pensionskassa, än äfven änkor och barn efter dessa befattningshafvare,
dels ock pension vid afskedstagandet tillförsäkrats den del
af samma personal, som icke tillhörde någon pensionsinrättning. Såsom
vid aflåtandet af propositionerna till 1903 och 1905 årens Riksdagar
i fråga om pensioner åt stationskarlen Nilssons samt stationsmästaren
Mårtenssons änkor och barn af dåvarande departementschefen, äfvensom
af mig vid aflåtandet af propositionen till innevarande års Riksdag angående
pension åt aflidna banvakterna Johannes Nilssons och Jöns Perssons
änkor framhållits, förefinnas skäl att, i den mån sådant visar sig
erforderligt, bereda pensioner jämväl åt änkor och barn efter tjänstemän
och betjänte, tillhörande sistnämnda grupp af ifrågavarande personal.
Beträffande beloppet af den pension, som bör tillkomma sökanden,
tillåter jag mig hänvisa till hvad vid aflåtandet af propositionen n:o 9
till 1905 års Riksdag angående pension åt stationsmästaren Mårtenssons
änka och barn anfördes i fråga om pensionsbeloppet. Af då anförda
skäl ansågs, att beloppet af pension åt stärbhusdelägare efter tjänstemän
och betjänte, tillhörande ifrågavarande grupp af järnvägspersonalen,
borde fastställas till viss skälig procent af tjänstehafvarens enligt pensionsreglementet
beräknade aflöning, och att denna procent, på det att
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 144.
pensionen måtte blifva till någon hjälp för änka och barn, icke borde
sättas lägre än tjugu procent af berörda aflöning.
Det af järnvägsstyrelsen i nu förevarande fall till 550 kronor föreslagna
pensionsbeloppet är äfven beräknadt i enlighet med berörda
grunder.»
Utskottet, som mot denna Kungl. Maj:ts framställning icke haft
något att erinra, får hemställa,
att hvad Kungl. Maj:t i förevarande proposition
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 10 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.