Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord.

1906-05-10 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:146, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

1

N:o 146.

Ank. till BAksd. kansli den 10 maj 1906, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade

delen af kronolägenheten Halmstads slottsjord.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 30 sistlidna mars afliden, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 104) har Kung!.

Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten

Halmstads slottsjord — med undantag åt dels den å en af

förste landtmätaren A. Lekander år 1890 upprättad karta öfver lägenheten

med litt. E angifna mark jämte det därintill liggande, å samma karta

med blå streckning begränsade område, dels ock den söder om sistnämnda

område befintliga delen af den å kartan med d 1 utmärkta ägofigur,

som icke erfordrades för anläggande af gata och lastkaj — måtte till

staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, ej understigande 114,419

kronor 95 öre, som skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning,

som vore föreskrifven i kungl. förordningen i fråga om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866, samt under

villkor i öfrigt,

att lägenheten måtte af staden tillträdas den 14 mars 190 7, då

köpeskillingen skulle erläggas och af staden till landtränteriet i länet

inbetalas,

Bill, till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 90 Höft. (Näs 146, 147.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Proposition

år 1899.

att innehafvarna af samtliga de uti arrendekontraktet emellan

kronan och staden upptagna Lägenheter med undantag af de två lägenheter,

hvilka betecknades med n:o 1 och n:is 142—143, berättigades att

bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden, enhvar

lägenhetsinneliafvare under hans och hans hustrus lifstid, mot skyldighet

för dem att hvar för sig till staden inom januari månad hvarje år

erlägga den för lägenheten nu utgående arrendeafgift samt med villkor

att dels icke å lägenheten uppföra nybyggnad, dels ock till staden utan

ersättning, men emot motsvarande afdrag å arrendeafgiften afstå hvad

af den obebyggda delen af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i

anspråk för utläggande af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande

af aflopps- och andra ledningar, samt

att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter

af slutandet af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde

_ därom hos staden framställde yrkande, staden skulle vara skyldig

att till länets lasarett afstå det å ett af lasarettsdirektionen företedt

utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om 19 ar 40

kvadratmeter af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området

till staden erlade enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriation

snämndens beslut skulle till kronan erlägga för detsamma; skolande

dock, om staden så påfordrade, landstinget, därest det ville begagna sig

af lösningsrätten, vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af

den å Lekanders karta med d2 betecknade ägofigur;

dels att å fångvårdsstyrelsen måtte öfverlåtas dispositionsrätten till

ofvannämnda a Lekanders karta med d 1 angäfna ägofigur med undantag

af den del däraf, som erfordrades för anläggande af gata och lastkaj;

dels ock att köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet måtte

tilläggas fonden för anordnande af lokaler för statens ämbetsverk i

hufvudstaden och för sadant ändamål till statskontoret inlevereras.

I detta ärende har departementschefen till ofvanberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Den 27 januari 1899 aflät Kungl. Maj:t till Riksdagen proposition

angående disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord. Denna

proposition var af följande lydelse:

»Till Halmstads slott disponerades redan under äldre tider viss

jord såsom ladugård. Denna jord har enligt verkställda skiftesförrättningar

blifvit förlagd i tre skiften, nämligen inägoskiftet, det s. k.

utskiftet eller lägenheten Tyludden samt det s. k. framskiftet, beläget

i sammanhang med inägojorden, hvarjämte slottsjorden tillagts andel i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

3

vissa samfälligheter. Från det område, som tillskiftats slottet, äfvensom

från planen närmast själfva slottsbyggnaden kafva under årens lopp

flere afsöndringar skett. Sålunda bär Kungl. Maj:t dels genom nådigt

bref den 4 januari 1855 medgifvit, att till plats för Hallands läns cellfängelse

finge för alltid upplåtas en i inägoskiftets nordöstra hörn belägen

jordrymd om V2 tunnland, dels genom nådigt bref den 24 april

1863 tillåtit dylik upplåtelse från slottsträdgården af 2 kvadratref 78

kvadratstänger 23,5 kvadratfot mark till plats för nytt läroverkshus,

dels ock enligt nådigt bref den 23 maj 1873 beviljat upplåtelse åt staden

Halmstad af tomter, hörande till de forna fästningsverken omkring

slottet, för anläggande af en strand- eller hamngata. Därjämte har

kammarkollegium enligt utslag den 17 oktober 1864 till borgmästaren

Th. Stockenberg på tjugu års tid från midfastan 1865 öfverlämnat

nyttj and er ätten till ett intill planen för cellfängelset gränsande område

om 1 tunnland 20 kappland, till hvilket område Stockenberg därefter

genom domänstyrelsens resolution den 6 juli 1883 mot viss årlig afgäld

erhållit förlängd besittningsrätt till den 14 mars 1893.

Slottsj orden, som sedan lång tid tillbaka varit landshöfdingen i

länet på lön indelad, uppläts med stöd af kungl. brefvet den 21 december

1871 af kammarkollegium enligt särskilda kontrakt den 16 december

1872 på arrende under tjugu år från midfastan 1873 i två särskilda

lotter, af hvilka den ena omfattade inägoskiftet jämte det i sambruk

därmed liggande framskiftet och den andra utmarksskiftet Tyludden.

Från arrendet undantogos dock, förutom ofvan omförmälda, dessförinnan

upplåtna jordstycken, den till flygsandsplantering använda, närmast

hafvet belägna delen af framskiftet äfvensom slottstomten med park och

trädgård, hvilka sistnämnda områden fortfarande äro landshöfdingen

förbehållna.

Enligt kungl. bref den 13 september 1889 har slottsjorden i jordeboken

afförts från Söndrums socken i Halmstads härad samt i judiciellt,

administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagts till Halmstads stad;

och har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 4 mars 1892 förordnat,

att utskiftet Tyludden vid arrendetidens utgång den 14 mars 1893

skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Beträffande

dispositionen från sistnämnda dag af den utaf inägoskiftet

och framskiftet bildade arrendelotten jämte den till borgmästaren Stockenberg

upplåtna lägenheten, gjordes under år 1888 af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands län hos domänstyrelsen framställning,

huruvida icke, med afseende å egendomens belägenhet invid Halmstads

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

stads bebyggda område, det vore för kronan fördelaktigast att vidtaga

förfogande, hvarigenom densamma vid arrendetidens utgång kunde upplåtas

för annat ändamål än åkerbruk. Sedan i anledning häraf domänstyrelsen

anmodat Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med

då förestående arrendeuppskattning uppdraga åt förrättningsmännen att

med biträde af särskildt tillkallad sakkunnig person upprätta förslag till

egendomens disponerande på det för kronan fördelaktigaste sätt, afgafs,

med ledning af en utaf förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver

slottsjorden upprättad karta med beskrifning, af förrättningsmännen

förslag till egendomens disponerande på det sätt, att en del af slottsjorden

skulle försäljas till tomter, en del användas till skogsplantering

och återstoden, däri inbegripen den till Stockenberg upplåtna lägenheten,

utarrenderas i lotter. Detta förslag biträddes i hufvudsak af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Emellertid hade stadsfullmäktige i Halmstad samt Stockenbergs

stärbhusdelägare hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit att möt viss

erbjuden köpeskilling få inköpa delar af ifrågavarande egendom; och,

sedan domänstyrelsen i ett den 3 mars 1893 afgifvet underdånigt utlåtande]

afstyrka bifall till de underdåniga ansökningarna, men tillika

hemställt, att, då det för kronan vore fördelaktigare, om egendomen för

fullgod köpeskilling försåldes, än om densamma fortfarande utarrenderades,

och af stadsfullmäktiges underdåniga ansökning framginge, atf

Halmstads stad i en snar framtid nödgades förvärfva äganderätt till

egendomen, styrelsen måtte erhålla bemyndigande att utarrendera slottsjorden

på kortare tid, anbefallde Kungl. Maj:t den 24 mars 1893 domänstyrelsen

att under en tid af fem år från den 14 mars 1894 fortfarande

på arrende upplåta den utarrenderade delen af slottsj orden, hvarvid på

domänstyrelsens pröfning finge ankomma, huruvida Stockenbergs stärbhusdelägare

ägde bibehålla nyttj anderätten till den af dem arrenderade

lägenheten. I följd häraf har inägoskiftet jämte det i sambruk därmed

liggande framskiftet, med undantag af flygsandsplanteringen, genom

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kontrakt den 31 januari 1894 under

benämningen Halmstads slottsjord utarrenderats under 5 år, räknade

från den 14 mars samma år, till förre arrendatorn C. P. Johansson

mot årlig afgäld af 3,100 kronor; och hafva i berörda kontrakt Stockenbergs

stärbhusdelägare för samma tid erhållit betryggad besittningsrätt

till det af dem innehafda området mot årlig afgäld till arrendatorn af

300 kronor.

För lägenheten Halmstads slottsjords disponerande efter den 14

mars 1899 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, på anmodan af domän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

5

styrelsen, låtit under år 1896 verkställa arrende- och saluvärdering å

lägenheten. Af instrumentet öfver denna förrättning har inhämtats, att

lägenheten, som vore belägen mellan staden och dess hamn samt delvis

gränsade till Nissaån, icke vore bebyggd med några kronan tillhöriga

byggnader; att lägenhetens sammanlagda ägoområde utgjorde 75 hektar

19,3 0 ar, däraf 6 hektar 31,2 0 ar tomter, 58 hektar 44,8 0 ar åker, 8 hektar

49,8 0 ar numera uppodlad ängsmark och 1 hektar 93,50 ar impediment;

att åkerjorden bestode till omkring två tredjedelar af mullfattig fin sand,

hvilken under torra somrar lämnade endast svag skörd, samt till ungefär

en tredjedel af sandmylla på något fuktig, järnhaltig sandbotten;

att det å ofvan omförmälda karta med litt. F betecknade jordområde,

omfattande enligt den till kartan hörande beskrifningen 11 hektar 63,9 0

ar, bestode till största delen af flygsandsdrifva, i följd hvaraf detsamma

icke vore tjänligt till åker och således hade ringa värde; att å lägenheten,

hvars taxeringsvärde utgjorde 35,000 kronor, funnes 33 bebyggda

mindre lägenheter, för hvilka arrendatorn ägde uppbära i årlig afgäld

tillsammans 1,638 kronor; samt att förrättningsmännen uppskattat lägenhetens

saluvärde till 102,855 kronor 95 öre, i hvilket belopp likväl icke

inginge värdet af det område om 1 hektar 80, i o ar, som å kartan upptagits

för utvidgning af den från staden till hamnen ledande vägen

äfvensom till gator vid framtida tomtreglering. Då statsverket enligt

förrättningsmännens åsikt icke kunde påräkna större årlig inkomst

genom lägenhetens utarrendering än 3,100 kronor, äfven om densamma

blefve utarrenderad på längre tid, hafva förrättningsmännen

ansett det vara för kronan fördelaktigast, om lägenheten blefve för

ofvan angifna saluvärde afyttrad.

Med anledning af hvad sålunda blifvit ifrågasatt beträffande lägenheten

Halmstads slottsjords framtida disposition har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

infordrat yttrande af domänintendenten G. Theorin,

hvilken förordnats att från och med år 1897 uppehålla domänintendentsbefattningen

i länet; och har bemälde domänintendent i afgifvet utlåtande

anfört, att då lägenheten ej ens under gynnsam väderlek kunde

lämna någon rikare afkastning och skörden under torra försomrar måste

blifva ytterst ringa, jämväl domänintendenten ansåge det vara för kronan

fördelaktigast, om lägenheten försåldes, hvarvid han dock ville

erinra, att det skulle vara synnerligen olämpligt att under hand afyttra

tomter till olika spekulanter, enär en nödvändig följd däraf blefve, att

täckdikning med tegelrör måste på föranstaltande af kronan företagas,

hvilket för kronan skulle medföra stora kostnader. Äfven om lägenheten

komme att bibehållas i kronans ägo, blefve sådan täckdikning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

dock förr eller senare erforderlig, enär de å lägenheten nu befintliga

öppna dikena dels gjorde det omöjligt att hålla jorden ren från s. k.

kvickrot, dels upptoge för stor areal, dels ock vore alldeles otillfredsställande

och otidsenliga. Möjligt vore visserligen, att högsta köpeskillingen

för lägenheten kunde erhållas genom att utbjuda densamma

till försäljning å offentlig auktion, men ur hygienisk synpunkt och med

afseende å önskvärdheten att ernå största möjliga trygghet mot eldfara,

ansåge domänintendenten, att lägenheten borde i första hand hembjudas

Halmstads stad. Vare sig nu försäljningen af lägenheten komme

att ske på det ena eller andra sättet, borde dock enligt domänintendentens

åsikt från försäljningen undantagas dels ett å den år 1890 upprättade

kartan med litt. E betecknadt område och dels ett å samma

karta med blå linjer utprickadt angränsande område, hvilka båda områden

utgjorde tillsammans 1 hektar 75,2 ar. Såväl länsresidenset som

cellfängelset vore nämligen belägna omedelbart invid berörda områden

och oberäkneliga faror och svårigheter skulle kunna uppstå, om i närheten

af dessa byggnader funnes upplag af ved och eldfarliga oljor

eller brädgårdar, hvilket allt, enligt domänintendentens förmenande,

måste förutsättas kunna blifva fallet, om ifrågavarande jordområden

komme i enskild mans ägo. Vidare har domänintendenten föreslagit,

att det å kartan med litt. F betecknade området om 11 hektar 63,9 ar

måtte från försäljningen undantagas och ställas under skogsstatens

omedelbara vård i och för skogsplantering.

Sedan instrumentet öfver den år 1896 hållna arrende- och saluvärderingen

äfvensom domänintendenten Theorins berörda yttrande

blifvit af Kung!. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnade till domänstyrelsen,

samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid i eget afgifvet

yttrande, med biträdande af domänintendentens förslag, hemställt, att

Halmstads slottsjord, med de af domänintendenten föreslagna undantag,

måtte varda till högsta möjliga pris försåld, hafva i särskilda till Kungl.

Maj:t ingifna underdåniga ansökningar dels stadsfullmäktige i Halmstad

gjort framställning om inköp af slottsjorden med vissa undantag, dels

ock direktionen för lasarettet i Halmstad anhållit om rätt för Hallands

läns landsting att få lösa vissa delar af samma lägenhet; och har domänstyrelsen

erhållit nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande

öfver berörda ansökningar.

Stadsfullmäktige i Halmstad hafva i förevarande underdåniga ansökning

anhållit, att för stadens räkning måtte få inköpas kronolägenheten

Halmstads slottsjord, däri inbegripet det med d 1 och d 2 å

den af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade kartan beteck
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

7

nade område, som dels arrenderats af aflidne borgmästaren Stockenberg,

dels ock för närvarande vore uthyrdt till upplagsplats, men med

uteslutande af det i domänintendenten Theorins och Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

yttranden öfver arrendeuppskattningen omförmälda,

med blå linje å kartan utmärkta området midt för länsresidenset och

länscellfängelset. Därjämte hafva stadsfullmäktige anhållit, att köpeskillingen

för lägenheten måtte få bestämmas af uppskattningsnämnd,

utsedd i den ordning, som vore stadgad för expropriation af jord för

allmänt behof; att staden vid gäldandet af köpeskillingen måtte få åtnjuta

samma lättnader, som vore vanliga vid kronojords försäljning till

enskilda; samt att beträffande förhållandet till nuvarande lägenhetsinnehafvare

å slottsjorden staden måtte erhålla samma rättigheter, som

för närvarande tillkomme staten såsom jordägare, mot det att staden å

sin sida iklädde sig kronans förbindelser i sagda hänseende och därvid

särskild! förklarade, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883

uppförda byggnader, som funnes upptagna å en den underdåniga ansökningen

bilagd, den 7 september 1891 af dåvarande domänintendenten

C. A. Claesson upprättad förteckning, fortfarande skulle vara berättigade

att under sin egen och hustrus lifstid bibehålla samma byggnader

med tillhörande område mot erläggande inom januari månads utgång

hvarje år till drätselkammaren af de afgifter, som funnes fastställda i

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes arrendekontrakt om slottsjorden den

31 januari 1894, men utan rättighet för lägenhetsinnehafvarne att verkställa

nybyggnad å de af dem disponerade områden.

I den underdåniga ansökningen hafva stadsfullmäktige till en

början erinrat, hurusom stadsfullmäktige redan år 1891, i sammanhang

med sin då gjorda underdåniga framställning att få tillösa sig en del

af slottsjorden, fäst uppmärksamheten på de stora vådor, som för samhället

kunde uppstå därigenom, att lägenhetens arrendatorer under

loppet af senare årtionden upplåtit boningsplatser mot tomthyra åt en

mängd personer, hvilka å dessa platser uppfört byggnader utan hänsyn

till vare sig byggnads- eller hälsovårdsstadgan; och hafva stadsfullmäktige

vidare anfört, att ju längre detta oefterrättliglietstillstånd finge

fortfara, desto svårare komme följderna däraf att blifva för staden.

Enda utvägen att afhjälpa antydda missförhållande vore, att staden

finge tillösa sig jorden, ordna gator, vatten- och afloppsledningar samt

träffa aftal med husägarne, hvarigenom dessa kunde komma i en tryggare

ställning än den, hvari de nu befunne sig. De skäl, som åberopats för

stadsfullmäktiges nyssnämnda, år 1891 gjorda framställning, hade under

åren vunnit i styrka och ett ytterligare skäl hade nu tillkommit, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

gjorde det för staden ännu mer önskvärdt att komma i besittning af

jorden, nämligen bostadsbrist. År 1865 utgjorde stadens folkmängd endast

4,654 personer, men sedan dess hade densamma vunnit sådan tillökning,

att folkmängden för närvarande öfverstege 14,000 personer; och som

arbetarbostäder företrädesvis vore af behofvet påkallade, men staden

icke kunde därtill upplåta lämpliga platser, behöfde staden för detta

ändamål inköpa delar af slottsjorden. De kostnader, som staden för

markens användande för det afsedda ändamålet finge vidkännas, nämligen

för fyllningar, dränering samt ordnande af gator, vatten- och

afloppsledningar, komme helt säkert att flerdubbla inköpssumman och

kunde aldrig återvinnas genom försäljning af tomter, i synnerhet som

tomtförsäljningen komme att försiggå så småningom under flere årtionden,

hvaremot en stor del af nämnda utgifter måste göras genast och skulle

jämte köpesumman tillskynda staden en årlig ränteförlust. Staden ville

emellertid hellre bära denna förlust än de stora olägenheter, som vore

att förvänta, därest området upplätes åt enskilda till ett fortsatt okontrolleradt

bebyggande. Af slottsjorden lämpade sig visserligen endast

en mindre del att ingå i stadsplanen, och det skulle fördenskull för

staden vara fördelaktigast att inskränka sig till inköp af endast denna

del, men, då den öfriga delen vore så godt som värdelös såsom åkerjord

och i följd däraf en blifvande arrendator icke skulle kunna bereda

sig någon inkomst däraf på annat sätt, än genom att upplåta jorden

till byggnader af sämsta beskaffenhet, hvithet staden till hvarje pris

ville förekomma, måste staden sträcka sitt anbud till hela slottsjorden,

med undantag dock af hvad Kungl. Maj:t pröfvade böra bibehållas fökronans

eventuella behof. ''■«

Öfver denna underdåniga ansökning har domänstyrelsen inhämtat

underdåniga utlåtanden från magistraten i Halmstad, vederbörande domänintendent

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilka

samtliga myndigheter tillstyrkt medgifvande för Halmstads stad att få

inköpa slottsjorden. Beträffande åter de af stadsfullmäktige föreslagna

villkoren för inköpet hafva domänintendenten och Kungl. Maj ds befallningshafvande

ifrågasatt, huruvida staden borde få komma i åtnjutande

af den begärda lättnaden i betalningsvillkoren, enär denna förmån

syntes vara afsedd för en annan klass af köpare än den, som staden

kunde anses tillhöra.

I ofvan omförmälda, af direktionen för lasarettet i Halmstad gjorda

underdåniga ansökning har direktionen anhållit, att, vare sig Halmstads

slottsjord upplätes till nämnda stad eller till någon annan, vid

upplåtelsen måtte fästas det villkor, att länets näst sammanträdande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

9

ordinarie landsting skulle, om landstinget så funne för godt, äga att

inom viss tid och mot köpeskilling, som bestämdes i enlighet med

föreskrifterna i kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof den 14 april 1866, tillösa sig två, lasarettet

angränsande områden af slottsjorden om tillsammans 19,4 ar, hvilka

områden å ett handlingarna i ärendet bilagdt, af läsarettsdirektionen

med skrifvelse den 13 januari innevarande år till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

insändt utdrag af Lekanders karta öfver slottsjorden funnes

utmärkta med blå linie. Till stöd för ansökningen har direktionen åberopat

dels sanitära skäl, dels ock nödvändigheten att skydda lasarettet

mot eldfara, hvarjämte framhållits, att, för den händelse lasarettet behöfde

tillbyggas, ifrågavarande områden blefve för sådant ändamål nödvändiga;

och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet underdånigt

utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall till

berörda underdåniga ansökning.

Domänstyrelsen har den 4 februari 1898 afgifvit underdånigt utlåtande

öfver förevarande underdåniga ansökningar; och har styrelsen

därvid i fråga om den framtida dispositionen af lägenheten Halmstads

slottsjord anfört, att, då lägenheten med afseende å dess beskaffenhet

icke lämpade sig att allt framgent bibehållas såsom jordbruksegendom,

lägenhetens försäljning ju förr desto hellre vore önskvärd; och som de

i stadsfullmäktiges underdåniga ansökning anförda, af de lokala myndigheterna

icke bestridda skäl för lägenhetens upplåtande åt staden syntes

■‘■yrelsen beaktansvärda, samt därtill komme, att köpesumman vore afedd

att bestämmas i enlighet med föreskrifterna i gällande expropriaionslag,

hvarigenom statsverket med visshet kunde påräkna en köpeskilling,

som fullt motsvarade lägenhetens värde, hade styrelsen icke

något att erinra mot bifall till stadsfullmäktiges underdåniga ansökning

att få inköpa lägenheten.

Hvad anginge de i den underdåniga ansökningen ifrågasatta villkor,

hvarunder inköpet skulle ske, föreställde sig domänstyrelsen, att med

stadsfullmäktiges framställning om medgifvande för staden att vid gäldande

af köpeskillingen få åtnjuta samma lättnader, som vore vanliga

vid kronojords försäljning till enskilda, åsyftades det i kungl. brefvet

den 29 maj 1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter

intagna stadgande, att köpare af dylika lägenheter ägde att inbetala

köpeskillingen under loppet af sex år med en sjättedel årligen.

Med erinran att detta stadgande sedermera tillämpats vid försäljningar

af kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 500 kronor, har

domänstyrelsen anfört, att, ehuru de stora utgifter utöfver jordlösen,

Bih. till Jliksd. Prat. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 90 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

staden skulle komma att få vidkännas för markens dränering, gators

ordnande med mera, talade för en dylik förmåns beviljande, styrelsen

likväl, enär af de lokala myndigheternas yttrande syntes framgå, att

denna lättnad vid köpeskillingens erläggande vore obehöflig, saknade

anledning'' att till ansökningen i denna del tillstyrka bifall.

Domänstyrelsen har vidare erinrat, hurusom Kungi. Maj:t genom

nådigt bref den 18 maj 1888 förordnat, att, då styrelsen vid pröfning

af arrende förslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början uppgjordt,

funne lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom

själf tillhöriga, före den 1 januari 1883 uppförda byggnader, kunna

utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas, styrelsen

skulle äga bland arrendevillkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom

lägenhetsinnehafvaren och hans hustru förbehölles att mot utgörande

till arrendator^! af afgäld, som i sammanhang härmed af styrelsen

blefve fastställd, kvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut, om de

så länge lefde och styrelsen ej under arrendetiden på grund af deras

uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning dem

genom uppsägning från lägenheten skilja. Det vore synbarligen detta

stadgande, som legat till grund för stadsfullmäktiges i den underdåniga

ansökningen framställda förslag beträffande stadens blifvande rättigheter

och skyldigheter mot nuvarande lägenhetsinnehafvare och särskildt

förbindelsen, att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda

byggnader, som funnes upptagna å förre domänintendenten Claessons

ofvan omförmälda förteckning, skulle under egen och hustrus lifstid få

bibehålla samma byggnader med tillhörande område.

Då i det område, som stadsfullmäktige önskade expropriera, inginge

jämväl den jordrymd om 19,4 ar, som direktionen för Halmstads

lasarett ansett vara behöflig^ för lasarettets behof, har domän styrelsen,

med förordande af lasarettsdirektionens underdåniga ansökning, föreslagit,

att det ytterligare villkor måtte fästas vid bifall till stadsfullmäktiges

ansökning, att staden skulle vara skyldig att till lasarettet

afstå omförmälda 19,4 ar mot enahanda ersättning, som staden, vid

expropriationen för dess räkning, kunde varda ålagdt att för samma område

till kronan erlägga.

På grund af nådig befallning har jämväl fångvårdsstyrelsen afgifvit

underdånigt utlåtande i detta ärende; och har styrelsen, med

framhållande af vikten att skydda cellfängelset mot fara för eldsolycka

från angränsande område samt att vid behof i framtiden af byggnader

för fängelset äga tillgång till välbelägna tomter, vidare anfört, att för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

11

tillgodoseende af berörda önskemål det område af slottsjorden, Knngl.

Maj:ts befallningshafvande föreslagit att undantaga från försäljningen,

vore alltför knappt beräknadt; att, på sätt den af Lekander upprättade

kartan utvisade, fängelsets för fångpersonalen afsedda promenadgårdar

sträckte sig med sina plank i södra delen af fängelseområdet nästan

ända fram till den del af slottsjorden, som skulle komma att försäljas;

att fängelset alltså, för den händelse den å södra sidan angränsande

marken bebyggdes eller användes till upplag, fortfarande skulle blifva

utsatt för enahanda fara för eldsolycka, som man genom det föreslagna

undantaget afsett att afvända; att, då eu blifvande tillbyggnad af fängelset,

hvilket i sin norra del inrymde tingslokal och ekonomilägenheter

samt i den södra delen fångceller, ej kunde ske åt annat håll än söder,

åt hvilken sida jämväl fånggårdarne fortfarande måste vara förlagda,

eu begränsning af kronans mark på det sätt, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagit, skulle lägga afgjordt hinder i vägen för en dylik

tillbyggnad; samt att beträffande platsen för uppförande af en erforderlig

ansedd vaktbetjäntsbyggnad, hvilken i anseende till markens sänka beskaffenhet

ej kunde läggas å den östra åt Nissaån vettande delen af

fängelseområdet, dylik plats visserligen kunde beredas å kronans mark

på andra sidan vägen väster om fängelset, men att det i allt fall syntes

vara ändamålsenligast att härför använda den med fängelseområdet

omedelbart sammanhängande marken söder om fängelset. Vidare har

styrelsen fäst uppmärksamheten därå, att slottsj ordens försäljning i

hela den utsträckning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt,

skulle medföra, utom ofvanberörda följder, jämväl den stora olägenheten,

att fängelset beröfvades utväg att skydda sig mot störande inverkan

från grannskapet å den afytt.rade marken omedelbart utanför dess fånggårdar.

Då det således vore i fångvårdens intresse synnerligen angeläget,

att för kronans räkning bibehölles tillräcklig mark söder om

fängelset utanför den å Lekanders karta med blått streckade linjen, har

fångvårdsstyrelsen ansett ändamålsenligast, om det område, som af

denna orsak blefve, utöfver hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

föreslagit, undantaget från den ifrågasatta försäljningen, komme att

omfatta hela den utanför samma blå linje befintliga delen af den å

kartan med rödt d 1 betecknade figur, hvilken till den 14 mars 1899

vore upplåten åt borgmästaren Stockenbergs stärbhusdelägare.

I underdånig skrifvelse den 4 december 1898 har slutligen direktionen

för lasarettet i Halmstad, med anmälan att Hallands läns senast

församlade landsting godkänt direktionens redan vidtagna åtgärder förberedande

af tillfälle för landstinget att för lasarettets räkning för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Kungl. Maj.ts

framställning

till Riksdagen

år 1899.

värfva det i direktionens förenämnda underdåniga ansökning omförmälda

område af slotts jorden samt bemyndigat direktionen att vidtaga ytterligare

åtgärder för sagda områdes förvärfvande, anhållit, att, vare sig

försäljning af slottsjorden komme till stånd eller ej, det måtte varda

landstinget medgifvet att till sig lösa samma område mot köpeskillingbestämd

i enlighet med föreskrifterna i kungl. förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit,--— vill Kungl.

Maj:t, härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten

Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda,

af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägenheten

med litt. E angifna mark jämte det härintill liggande, å samma

karta med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder

om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta

ägofigur — må till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som

skall på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kungl.

förordningen den 14 april 1866 är föreskrifven i fråga om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof, samt under villkor i öfrigt,

att lägenheten må af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid

hvilken tid staden inträder i de rättigheter och skyldigheter gent emot

lägenhetens arrendator, som tillkomma kronan;

att köpeskillingen skall erläggas vid tillträdet och af staden till

landtränteriet i länet inbetalas;

att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upplåtna

delen af slottsjorden skola vara berättigade att bibehålla samma

byggnader jämte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare

under hans och hans hustrus lifstid, därest han till staden inom

utgången af januari månad hvarje år erlägger den årliga afgift, som för

lägenheten är bestämd i Kungl. Maj:ts befällningshafvandes om slottsjordens

utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt, samt

staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande eller underlåtenhet

att utgöra berörda afgift finner skäl att honom genom uppsägning

från lägenheten skilja; ägande lägenhetsinnehafvare icke utan

medgifvande af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt

att, därest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter

afslutandet af landstingets näst därefter infallande ordinarie sammanträde

därom hos staden framställer yrkande, staden skall vara skyldig

att till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen

företedda utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

18

19,4 ar af ägofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden

erlägger enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens

beslut skall till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om

staden så påfordrar, landstinget, därest det vill begagna sig af lösningsrätten,

vara skyldigt att till sig lösa jämväl återstoden af den å

Lekanders karta med d 2 betecknade ägofigur;

viljande Kungl. Maj:t tillika föreslå Riksdagen att medgifva, att

köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet må på samma sätt

som köpeskillingarne för försålda mindre kronolägenheter, användas till

inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark.»

I anledning af berörda nådiga proposition anmälde Riksdagen i

skrifvelse den 10 maj 1899, att Riksdagen fann frågan om dispositionen

af Halmstads slottsjord böra underkastas förnyad pröfning, och anförde

därvid, bland annat, följande.

Af hvad i ärendet förekommit framginge att å den del af slottsjorden,

som staden Halmstad önskat åt sig förvärfva, äfven gjordes anspråk

för fångvårdens behof till utvidgning af den plats, som vore upplåten

till länsfängelse. Och otvifvelaktigt vore, att det måste vara för

staden förmånligt att, vid inköp af det nu ifrågavarande området för

dess utläggning till tomter och gator m. in., äfven komma i besittning

af nämuda del af slottsjorden, på samma gång det syntes uppenbart,

att, vid bebyggande af det nya stadsområdet med däraf föranledd lifligare

trafik, den nuvarande platsen för länsfängelset måste komma att

visa sig vara oändamålsenlig. Vid sådant förhållande hade Riksdagen

ansett, att, i sammanhang med förslaget om förändrad disposition af

slottsjorden borde tagas i öfvervägande, huruvida icke å densamma

kunde beredas ännu mera fördelaktigt belägen plats för länsfängelset;

och syntes så mycket större anledning härtill förefinnas, som, efter de

då mera förändrade kommunikationsförhållandena inom Hallands län,

det syntes kunna sättas i fråga, huruvida fortfarande inom länet borde

finnas förutom länsfängelset två kronohäkten, nämligen de i Varberg

och Kungsbacka belägna; utan syntes dessa lämpligen böra utrymmas

och i stället länsfängelset utvidgas, hvithet gifvetvis skulle lända till

besparing i förvaltningskostnaden. Härvid hade Riksdagen velat tillägga,

att staten syntes för den gamla fängelsebyggnaden med dess tomt kunna

betinga sig så stor köpeskilling, att däraf borde kunna vinnas ett

väsentligt bidrag till kostnaden för uppförande af ett nytt länscellfängelse.

Riksdagens

skrifvelse

år 1899.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Fångvårdsstyrelsen.

Framställning

från

fångvårdsstyrelsen.

Kungl. Maj.ts

befallningshafvande

i

Hallands län.

Domän
styrelsen.

Emellertid hade Riksdagen velat framhålla önskvärdheten däraf,

att vid förnyad öfverenskommelse med staden uti ifrågavarande ämne

Kungl. Maj:t måtte tillse, att förhållandena mellan, å ena sidan, köparen

af slottsjorden och, å andra sidan, innehafvarne af lägenheter därå

kunde ordnas på ett för båda parterna så tillfredsställande sätt som

möjligt.

Slutligen hade Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts föreliggande

förslag velat erinra, att, då, på sätt i den kungl. propositionen

meddelats, slottsjorden vore i judiciellt, administrativt och ecklesiastikt

hänseende förlagd till Halmstads stad, den inflytande köpeskillingen

för densamma syntes böra, i likhet med hvad vid försäljning af kronans

fastigheter i städer under senare tider i allmänhet iakttagits, ingå till

fonden för anordnande åt lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstad en.

Vid underdånig anmälan den 29 maj 1899 af denna Riksdagens

skrifvelse anbefallde Kungl. Maj:t fångvårdsstyrelsen att inkomma med

det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse ur fångvårdens synpunkt

kunde finnas föranleda.

Fångsstyrelsen afgaf underdånigt utlåtande den 23 mars 1900 och

förklarade däri, att styrelsen, som icke fann sig kunna tillstyrka ett

från stadsfullmäktige inkommet förslag om byte af tomt för länsfängelset,

vidhölle hvad styrelsen uti sin underdåniga skrifvelse den 22 februari

1898 uti ärendet anfört.

Glenom nådig remiss den 1 maj 1900 anbefalldes nu Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands län att, efter vederbörlig utredning, inkomma

med det yttrande, hvartill Riksdagens skrifvelse och fångvårdsstyrelsens

i anledning däraf afgifna utlåtande kunde finnas föranleda.

Emellertid inkom fångvårdsstyrelsen med en underdånig framställning

af den 19 juni 1900, däruti styrelsen anhöll, att Kungl. Maj:t

måtte, så snart ske kunde, till styrelsen öfverlåta dispositionsrätten till

förenämnda med d 1 å Lekanders karta betecknade del af slottsj orden.

öfver denna sistberörda framställning anbefalldes den 17 juli 1900

domänstyrelsen att afgifva utlåtande.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län afgaf, till följd

af förberörda remiss den 1 maj 1900, underdånigt utlåtande af den 24

december samma år.

I underdånigt utlåtande den 11 januari 1901 besvarade domänstyrelsen

nyssberörda remiss af den 17 juli 1900 å fångvårdsstyrelsens

framställning af den 19 därförutgångna juni samt öfverlämnade därvid

tillika underdåniga yttranden af stadsfullmäktige i Halmstad och

vederbörande domänintendent samt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

länet underdåniga utlåtande af den 24 december 1900; och inhämtas

af dessa handlingar, att stadsfullmäktige anhållit, att, i händelse fångvårdsstyrelsens

framställning om upplåtande åt styrelsen af berörda med

d 1 betecknade område bifölles, därifrån dock måtte undantagas erforderlig

mark dels för anordnande af en 30 meter bred gata norr om lasarettet

och för anläggande af en 10 meter bred gata och lastkaj utmed

Nissaån; att domänintendenten tillstyrkt fångvårdsstyrelsens framställning

med den af stadsfullmäktige gjorda inskränkning; att Kung!. Maj:ts befallningshafvande,

för den händelse fängelset skulle bibehållas på sin nuvarande

plats, gifvit enahanda tillstyrkande; samt att domänstyrelsen

hemställt, att därest så kunde ske, utan att det med fångvårdsstyrelsens

framställning åsyftade ändamål förfelades, den af stadsfullmäktige berörda

del af det med d 1 betecknade området måtte vid upplåtelsen till fångvårdsstyrelsen

undantagas och få i sammanhang med den öfriga slottsj

orden af staden förvärfvas.

Ärendet remitterades härefter till fångvårdsstyrelsen för inhärntande

af dess yttrande i anledning af hvad stadsfullmäktige i sitt sist- y

berörda yttrande anfört, och afgaf styrelsen i anledning häraf underdånigt

utlåtande af den 20 december 1901.

Landshöfdineren i länet A. Asker, som lämnats tillfälle att i ärendet Landshöfding

afgifva yttrande, har anfört, bland annat, att, om det åt stadsfullmäktige

i Halmstad uppgjorda förslag till utvidgad stadsplan —

hvilken plan afsåge, bland annat, att upptaga en 30 meter bred gata

från slottsj ordsområdet till hamnen samt att utmed Kissaån i nuvarande

länsfängelsets närhet anlägga en 10 meter bred strandgata med lastkaj

—— kotnme att genomföras, komme länsfängelset med dess nuvarande

område och än mer genom utvidgning af samma område, på sätt fångvårdsstyrelsen

föreslagit, genom förvärfvande af området d 1 å Lekanders

karta, att få ett synnerligen ofördelaktigt läge invid en starkt trafikerad

gata å ena sidan och en lastkaj å den andra sidan. Då kronohäktena

i Varberg och Kungsbacka till besparing i förvaltningskostnaderna utan

olägenhet kunde indragas och länsfängelset i Halmstad i följd däraf

måste utvidgas, vore det i såväl statens som staden Halmstads intresse

att vid inköp af det område, hvarom nu vore fråga, för dess utläggning

till tomter och gator jämväl den del af slottsjorden, som vore upplåten

till länsfängelse, blefve af staden med äganderätt förvärfvad och fängelsebyggnaden

efter värdering af skiljemän af staden inlöst. Beträffande

lämplig plats för ett nytt länscellfängelse i Halmstad, hade hamningenjören

i Halmstad, löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Filip

Wetterling, som verkställt undersökning af marken å sydvästra delen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Fångvårds
styrelsen.

af slottsjorden vid Halmstad på en areal af omkring 14,000 kvadratmeter,

enligt hvad ett handlingarna bifogadt intyg utvisade, kommit

till det resultat, att en byggnad af ett fängelses storlek därå kunde

uppföras, dock att, då den fasta, bärande jordarten träffats först på

omkring 5 meters djup, kostnaderna för grundläggningen där komme

att ställa sig 30 till 40 procent högre än i östra stadsdelen. Då sålunda

lämplig plats för ett nytt länscellfängelse kunde beredas å sydvästra

delen af slottsjorden i Halmstad och den omständigheten, att kostnaden

för grundläggningen vid detsammas uppförande där komme att ställa

sig 30 till 40 procent högre än i stadsdelen öster om Nissaån, syntes

vara af underordnad betydelse i jämförelse med slottsjordsfrågans ordnande

i dess helhet på ett för såväl staten som staden Halmstad fördelaktigt

sätt, har landshöfding Asker förordat, att kronolägenheten

Halmstads slottsjord med undantag af så stort område å sydvästra delen

af samma jord, som för ett nytt länscellfängelses ordnande ansåges

behöfligt, finge till staden Halmstad på vissa villkor försäljas.

Uti underdånigt utlåtande, som fångvårdsstyrelsen den 28 juli

1903 afgifvit i anledning af hvad landshöfding Asker i ärendet anfört,

har styrelsen till en början framhållit, hurusom af styrelsens biträdande

arkitekt gjordt uttalande om slottsjordens olämplighet som byggnadsgrund

syntes till fullo bekräftadt genom hamningenjören Wetterlings

af landshöfding Asker omförmälda intyg. Fängelsets förläggande till

den af landshöfdingen föreslagna platsen skulle medföra, förutom andra

olägenheter, jämväl en ökning till omkring lVs kilometer i fängelsets

afstånd från länsstyrelsens ämbetslokaler samt åsamka kronan dryga

extra kostnader för väganläggning, gas-, vatten- och afloppsledningar

m. m. Dessutom syntes det mindre välbetänkt att för att undgå den

ökade trafiken och det olämpliga grannskapet af de i stadsplanen föreslagna

nya arbetarkvarteren och hamnområdena flytta fängelset just i

den riktning, hvaråt dessa områden enligt planen vore afsedda att å

slottsj ord som rådet utvidga sig.

Beträffande det af Riksdagen äfvensom af landshöfding Asker

anförda skälet till länsfängelsets förflyttande och, i sammanhang därmed,

utvidgande, nämligen den ifrågasatta indragningen af kronohäktena i

Varberg och Kungsbacka, har styrelsen, jämte framhållande att eu

utvidgning af länsfängelset för detta ändamål blefve af sådan mindre

omfattning, att detta oaktadt fängelsets nuvarande tomt blefve ändamålsenlig,

om till densamma lades tillräcklig mark af slottsjorden, vidare

meddelat, att tilloppet af fångar från Hallands län icke varit större än

att de samtliga utan svårighet kunnat rymmas i länsfängelset, sådant

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

17

det befunnes, utan tillbyggnad. Medeltalet fångar i detta fängelse,

hvilket innehölle 34 ljusa celler, hade under de senaste åren icke öfverstigit

10. Sammanlagda medelsiffran för de bägge kronohäktena inom

länet under samma tid hade i allmänhet hållit sig mellan 6 och 9.

Skulle, för den händelse kronohäktena komme att indragas, i något

sällsynt fall utrymmet i länsfängelset visa sig knappt, så kunde, såsom

af dylik anledning ofta skedde annorstädes, nödigt antal fångar förflyttas

till annat fängelse, exempelvis till något af de närbelägna fängelserna

i Jönköping eller Växjö, där likaledes tilloppet af fångar från de egna

länen vore jämförelsevis ringa.

Beträffande frågan angående indragning af berörda två kronohäkten

har styrelsen i detta sammanhang meddelat, att efter verkställd

utredning förslaget om nedläggandet af krön ohäktet i Varberg ansetts

böra förfalla. Däremot hade undersökningarna i fråga om det mindre

kronohäktet i Kungsbacka ledt till det resultat, att, på därom gjord

underdånig framställning, styrelsen erhållit nådigt bemyndigande att för

detta häktes indragning, så snart förhållandena det medgåfve, förberedelsevis

träffa därför nödig uppgörelse; och hade styrelsen för afsikt

att vid den nuvarande häktesföreståndarens afgång, i underdånighet

inkomma med slutlig framställning i ärendet.

Då anledning emellertid syntes styrelsen förefinnas att i fråga om

den af staden Halmstad begärda mark till gata och lastkaj från ägofiguren

d 1 visa tillmötesgående mot staden, har styrelsen beträffande

det af styrelsen förut anförda skäl till afstyrkandet af samma begäran,

nämligen att vid ifrågasatt utrymmande åt flottan af centralfängelset

å Nya Varfvet utanför Göteborg äfvensom försäljning af det gamla och

otidsenliga centralfängelset i Malmö, det synts nödigt att vid länsfängelset

i Halmstad, hvars af lätta kommunikationer gynnade läge

syntes för ändamålet erbjuda flera fördelar, bevara i kronans hand tillräcklig

mark för eventuellt uppförande därstädes af en nybyggnad till

ersättande af en del af cellutrymmena vid nämnda två centralfängelser,

meddelat, att, sedan jämlikt nådigt beslut den 14 mars 1903 förordnats

om förläggande i Göteborg och Hernösand af de nödiga fängelsebyggnaderna

till Nya varfsfängelsets ersättande samt inkommet köpeanbud

å centralfängelset i Malmö enligt nådigt beslut den 19 september 1902

lämnats utan afseende, berörda skäl till utslag å stadens begäran förfallit,

och syntes, vid bedömandet af hvad af slottsjorden kunde böra

tilläggas fängelset, hänsyn numera endast vara att taga till öfriga af

styrelsen i detta ärende påvisade behof i fråga om ökning i fängelseområdet,

nämligen för uppförande af de nya fånggårdar, hvartill anslag

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 90 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

af 1899 års. Riksdag redan beviljats, men som i afvaktan på nådigt

beslut i föreliggande ärende icke kunnat byggas, för uppförande af en

för fängelset nödig vaktbetjäntsbyggnad m. m. samt framför allt för

beredande af nödig isolering åt fängelset.

En blick på kartan visade att, äfven om den af staden begärda

remsan af figuren d 1 afstodes, den återstående delen däraf skulle vara

tillräcklig för tillgodoseende af dessa behof och äfven för utvidgning

af fängelset, därest sådant skulle i framtiden erfordras för hysande i

fängelset af fångarna från hela länet.

Afståndet från den nuvarande fängelsegafveln till stadens nya

30 meters gata blefve minst 80 meter och afståndet från fängelsets

långsida till den nya strandgatan med dess lastkaj minst 85 meter,

planterad och till fängelsets disposition liggande mark.

Däremot hotades fängelset af en allvarlig olägenhet genom den

strax väster därom löpande allmänna vägen. Denna vore å Lekanders

karta utlagd från omkring 10 till omkring 18 meters bredd och tydligen

afsedd till hufvudgata för den nya stadsdelen, hvars största trafik

således skulle gå alldeles utanför fängelsets västra cellfönster. Då

emellertid vägen just utanför fängelset passerade ägofiguren E och det

härintill liggande med blå streckning begränsade området å Lekanders

karta, som skulle från försäljningen till staden undantagas, syntes denna

olägenhet enkelt och för all framtid kunna afhjälpas därigenom att

nuvarande utfartsvägen förbi fängelset för framtiden afstängdes från

allmän trafik i den del, som passerade ägofiguren E och berörda med

blå streckning angifna område, och att hufvudgatan till den nya stadsdelen

i stället flyttades till närmast västerut belägna gata samt öfver

slottsvallen leddes in till stadens nuvarande gatusystem, på sätt ett

handlingarna bilagdt, af styrelsens biträdande arkitekt, hofintendenten

G. Lindgren uppgjordt förslag till ändring af stadsplanen för slottsjorden

utvisade.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört har styrelsen afstyrkt

det af landshöfding Asker framställda förslaget till flyttning af länsfängelset

i Halmstad till sydvästra delen af slottsjorden, hvarjämte

styrelsen dels uttalat, att numera icke något hinder från fångvårdens

synpunkt syntes förefinnas för afträdandet till staden Halmstad af det

utaf stadsfullmäktige begärda området af den å Lekanders karta med

d 1 utmärkta ägofigur, och dels tillstyrkt, att, i händelse den ifrågasatta

försäljningen af slottsjorden komme till stånd, bland villkoren därför

stadgades, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga den nu
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

19

varande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt den

följde ägofiguren E ocli fortginge öfver det därintill liggande, med blå

streckning begränsade området å Lekanders karta, samt att i stället

hufvudgatan till den nya stadsdelen å slottsjorden skulle, på sätt ofvanberörda

af bofintendenten Lindgren uppgjorda förslag till ändring af

stadsplanen för slottsjorden angåfve, flyttas till närmast västerut belägna

gata.

Till följd af nådig remiss bar härefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Hallands län den 19 oktober 1904 afgifvit underdånigt utlåtande

och därvid tillika öfverlämnat underdånigt yttrande af den 5 mars

1904 från stadsfullmäktige i Halmstad, instrument öfver en den 8 och

30 augusti 1904 af domänintendenten och förste landtmätaren i länet

samt stadsingenjören i Halmstad verkställd saluvärdering å kronolägenheten

Halmstads slottsjord samt utdrag af protokollet, hållet vid stadsfullmäktiges

sammanträde den 26 september 1904, af hvilka handlingar

inhämtas följande.

Stadsfullmäktige hafva uti sitt underdåniga yttrande af den 5 mars

1904 anfört hufvudsakligen, att det af fångvårdsstyrelsen ifrågasatta

villkor för slottsjordens försäljning till staden eller att södra utfartsvägen

skulle för trafik afstängas å viss, bestämd sträcka, nämligen från

den i öster och väster gående samt omedelbart norr om slottet varande

gatan, benämnd Trädgårdsgatan, förbi cellfängelsets tomt, vore från

stadens sida oantagligt, enär genom eu dylik afstängning af utfartsvägen

alltför stora olägenheter i trafikhänseende skulle uppstå, hvartill

komme, att de enskilda personer och inrättningar, som ägde tomter

utmed fortsättningen af vägen utan tvifvel aldrig in ginge på, att densamma

till någon del afstängdes; att stadsfullmäktige på grund af hvad

sålunda blifvit anfördt icke kunde antaga nämnda, af fångvårdsstyrelsen

föreslagna villkor, samt att stadsfullmäktige, som i sin underdåniga

skrifvelse den 16 november 1897 anhållit, att köpeskillingen för slottsjorden

finge bestämmas af uppskattningsnämnd, utsedd i den ordning,

som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof, nu och

då stadsfullmäktige, med tagen hänsyn till stadens finansiella ställning

samt de många och stora för stadens skattdragande invånare betungande

skulder, staden, sedan nämnda anbud afgafs, måst ikläda sig,

ansåge det icke vara med klok omtanke förenligt att förbinda staden

betala ett belopp, hvars storlek icke vore på förhand bekant, synnerligast

som ej obetydligt belopp utöfver köpeskillingen komme att åtgå

för slottsjordens ordnande till byggnadskvarter med utläggning af gator

och anläggning af kloakledningar, förklarat, att de visserligen vidhölle

Stadsfullmäktige

i

Halmstad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Kungl. Majits

befallningshafvande

i

Hallands län.

sin ansökan att få inköpa slottsjorden, men under förutsättning dock

att köpeskillingen bestämdes till det belopp, som åsattes densamma vid

saluvärderingen år 1896 eller 102,855 kronor 95 öre, dock att, därest

töre ärendets slutliga afgörande en ny saluvärdering komme att äga

mm, stadsfullmäktige i underdånighet anhölle att blifva satta i tillfälle

yttra sig, huruvida staden kunde önska att för den efter denna värdering

möjligen åtsatta köpeskillingen förvärfva sig slottsjorden.

Med föranledande åt hvad sålunda förelupit, förordn ade Kungl.

Majits befallningshafvande den 2 april 1904 domänintendenten i länet

friherre R. Hermelin, förste landtmätaren C. O. Fröman och stadsingenjören

C. Lundgren att verkställa förnyad saluvärdering af kronolägenheten

Halmstads slottsjord, och sedan protokoll öfver den sålunda

den 8 och 30 augusti 1904 verkställda värderingen till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande inkommit jämte en af nyssbemälde Lundgren författad

promemoria med tillhörande kartor, utvisande dels att lägenheten

i dess helhet af värderingsmännen uppskattats till sammanlagdt 180,520

kronor 95 öre och dels att den del af nämnda lägenhet, som Halmstads

stad önskade förvärfva, kunde beräknas till ett värde af 114,419 kronor

95 öre, hafva stadsfullmäktige uti eu till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

den 27 september 1904 aflåten skrifvelse — grundande

sig å beslut den 26 i samma månad, hvilket numera tagit åt sig laga

kraft — förklarat, att, för den händelse stadens ansökan att få inköpa

kronolägenheten Halmstads slottsjord, med undantag af de för Kungl.

Maj:t och kronan, fångvården och länslasarettet afsedda områden, hvilka

funnes närmare bestämda i en af stadsingenjören Carl Lundgren den 14

september 1904 dagtecknad samt instrumentet öfver saluvärderingen af

slottsjorden den 8 och 30 augusti 1904 bifogad promemoria, skulle

bifallas, stadsfullmäktige vore villige att för slottsjorden i öfrigt erlägga

den i nämnda promemoria omförmälda köpeskilling 114,419 kronor 95 öre.

För egen del har Kungl. Majits befallningshafvande anfört följande.

Hvad först beträffade län sfängelsets läge, därest äganderätten till

den del af slottsjorden, hvarom nu vore fråga, öfverginge till Halmstads

stad, så och då fångvårdsstyrelsen på anförda skäl afstyrkt

det af landshöfding Asker väckta förslag om fängelsets flyttning till

sydvästra delen af nämnda jord samt förklarat, att hinder numera icke

mötte från fångvårdens synpunkt, att staden förvärfvade, bland annat,

mark af den å Lekanders karta med d 1 utmärkta ägofigur, ansåge sig

Kungl. Majits befallningshafvande icke böra motsätta sig, att länsfängelset

finge å sin nuvarande plats bibehållas; men hvad vidkomme fångvårdsstyrelsens

ifrågasatta villkor, i händelse försäljningen af slottsjorden

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

21

komme till stånd, eller, att kronan skulle äga från allmän trafik afstånga

den nuvarande, strax väster om fängelset gående utfartsvägen så långt

den följde ägofiguren E och fortginge öfver det därintill liggande med

blå streckning begränsade område å Lekanders karta, syntes eu närmare

utredning angående denna utfartsvägs tillkomst och användning nödvändig

för bedömande af frågan, huruvida Halmstads stad kunde mot

stadens bestridande tillförbindas ett dylikt villkor, och finge Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i sådant syfte åberopa följande.

Af vid Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utlåtande fogadt transumt

af magistratens i Halmstad vid förrättning den 12 juli 1797 förda protokoll

framginge, att den norra och hufvudsakliga delen af den väg,

hvarom nu vore fråga, eller från Trädgårdsgatan vid slottet ända ned

till hafsstranden, redan då funnits.

Emellan ifrågavarande väg och Nissaån funnes åtskilliga, enskilde tillhöriga

tomter, hvilka på 1700-talet blifvit af kronan försålda och hvilka

icke hade någon annan utfartsväg till stadens planlagda område än denna.

Genom nådigt bref den 6 augusti 1826 hade stadens invånare

erhållit rätt att nyttja ifrågavarande väg mot skyldighet att deltaga i

underhållet af densamma.

Vidare framginge af ett jämväl bifogadt, behörigen styrkt protokollstransumt

med därtill hörande kartkopia öfver en af förste landtmätaren

J. S. Wallmark den 14 december 1869 börjad och den 24 maj

1870 slutad förrättning för uträkning, bland annat, huruvida icke åtskilliga

staden Halmstads gator och allmänna platser samt bland dessa äfven

en genom slottsträdgården framgående äldre gata blifvit obehörigen

inkräktade, att den 24 maj 1870 träffats en förening, till hvilken

landshöfdingeämbetet i länet den 27 i samma månad och år funnit

skäligt att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar lämna samtycke,

därom att för utvidgning af den så kallade Hospitalsgatan, för södra

Vallgatans anläggning och ny strandvägs utläggning slottet skulle mot

vederlag i andra, staden tillhöriga ägoområden, till staden afträda hufvudsakligen

af de forna vallarna och vallgrafven tillhopa 2 kvadratref

57 kvadratstänger 18 kvadratfot mark, i hvilket område otvetydigt

ingått de med n:ris 1—9 betecknade ägofigurer, hvilka numera utgjorde

just den vägsträcka, hvarom fångvårdsstyrelsen framställt yrkande, att

den måtte från allmän trafik afstängas.

Med framhållande af att Halmstads stad, med stöd af hvad sålunda

blifvit visadt, måste anses vara ägare af ifrågavarande utfartsväg strax

väster om fängelset och att denna väg vore för samfärdseln mellan

stadens planlagda område och hafvet oundgängligen erforderlig, har

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Lägenhetsinnehafvare.

Stadsfullmäktige

i

Halmstad.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att det af fångvårdsstyrelsen

i ofvanberörda hänseende uppställda villkor för slottsjordens försäljning

till staden måtte lämnas utan afseende.

Hvad slutligen vidkomme det köpeskillingsbelopp 114,419 kronor

95 öre, som Halmstads stad erbjudit sig erlägga för de delar af kronolägenheten

Halmstads slottsjord, som skulle till staden med äganderätt

öfvergå, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, vid det förhållande att

beloppet syntes öfverensstämma med det af vederbörande värderingsmän

den 8 och 30 augusti 1904 åsätta värde på ifrågavarande ägoområde,

tillstyrkt, att sagda belopp blefve såsom löseskilling af Kungl. Maj:t

och Riksdagen godkändt.

Emellertid hafva C. Jörgensen, G. F. Svensson med flere innehafvare

af byggnader å Halmstads slottsjord inkommit med en underdånig

skrifvelse, däruti de anhålla, att Kungl. Maj:t måtte till dem

upplåta tomter mot skäligt pris eller ock i upplåtelsehandlingen till

staden göra förbehåll om rätt för sökandena att lösa sig till egna

tomter efter grunder, som Kungl. Maj:t kunde bestämma.

Genom nådig remiss den 11 mars 1905 anbefalldes Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands län att i anledning af denna ansökning

lämna stadsfullmäktige i Halmstad tillfälle att yttra sig.

Till följd häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande med underdånigt

utlåtande den 23 augusti 1905 öfverlämnat underdåniga yttranden

af stadsfullmäktige och af magistraten i Halmstad.

Stadsfullmäktige hafva uti sitt yttrande anfört följande.

Uti stadsfullmäktiges underdåniga ansökan den 16 november 1897

att få för stadens räkning inköpa kronolägenheten Slottsjorden hade förhållandet

till de personer, hvilka å lägenheten uppfört byggnader, uppmärksammats,

i det att stadsfullmäktige förklarat sig vilja såsom villkor

vid köpet godkänna, att de innehafvare af å slottsjorden före 1883

uppförda byggnader, som funnes upptagna å en ansökningen bilagd, af

domänintendenten C. A. Claesson den 7 september 1891 upprättad förteckning,

fortfarande skulle vara berättigade att, hvar och en under sin

och sin hustrus lifstid, samma byggnader med tillhörande område bibehålla

mot erläggande till staden af de årliga arrendeafgifter, som i arrendekontraktet

mellan kronan och arrendatorn af slottsjorden blifvit bestämda,

men utan rättighet för dem att å lägenheterna verkställa nybyggnad.

Detta villkor hade sedermera icke af stadfullmäktige återkallats.

Anledningen till att endast de lägenhetsinnehafvare, hvilkas byggnader

uppförts före 1883, föreslagits skola erhålla tryggad besittnings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 146.

23

rätt till sina tomtplatser, hade varit den, att, då dessa på grund af

Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till domänstyrelsen den 18 maj 1888

syntes hafva erhållit viss rätt att fortfarande få kvarsitta, så länge

slottsjorden af kronan utarrenderades, de kunde ur billighetshänsyn äga

anspråk på, att kronan vid en eventuell försäljning af slottsjorden tillförsäkrade

dem att äfven därefter varda vid sina lägenheter bibehållna.

De lägenhetsinnehafvare åter, hvilka efter år 1883, utan vederbörligt

tillstånd och med vetskap om den därmed förbundna risk, uppfört sina

byggnader, hade ansetts icke böra beredas en liknande förmån.

Mot den skillnad, som sålunda gjorts mellan lägenhetsinnehafvare,

hvilkas byggnader uppförts före eller efter 1883, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet och domänstyrelsen uti på sin tid afgifna

utlåtanden icke haft något att i hufvudsak erinra, men uti den proposition

om slottsjordens försäljning till staden, som afläts till 1899 års

Riksdag, hade Kungl. Maj:t, att döma af den handlingarna bilagda

skrifvelse, som utgjorde Riksdagens svar å berörda proposition, ej funnit

skäl göra någon skillnad mellan olika lägenhetsinnehafvare, utan såsom

villkor för försäljningen föreslagit, att samtliga innehafvare af byggnader

å slottsjorden skulle under vissa villkor vara berättigade att

bibehålla samma byggnader jämte till dem hörande jordområden, en

hvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus lifstid.

Emellertid hade åtskilliga af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare

ingått till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om att få förvärfva

äganderätt till de lägenheter, de innehade. De skäl, som härför

åberopats, funne stadsfullmäktige ej vara af beskaffenhet att vare sig

kronan eller staden såsom eventuell köpare till slottsjorden borde ingå

på en dylik upplåtelse.

Om förenämnda af tretton lägenhetsinnehafvare gjorda ansökan

skulle bifallas och såsom eu gifven följd däraf jämväl öfriga, till ett

antal af tjugu uppgående innehafvare af lägenheter å slottsjorden berättigas

att med äganderätt förvärfva nämnda lägenheter, skulle större

delen af det värdefullaste och för staden mest behöfliga området af

slottsjorden för all framtid undanhållas staden. Detta måste i väsentlig

mån inverka på priset för den öfriga delen af jorden, helst ett undantagande

från köpet af ifrågavarande trettitre lägenheter komme att

vålla staden betydande olägenheter och kostnader.

De sanitära olägenheter, som vidlådde den bebyggda delen af

slottsjorden, i det att marken ej vore torrlagd och allt spillvatten utsläpptes

i öppna afloppsdike^ så lågt belägna, att vid högvatten i

Nissaån spillvattnet ej kunde afrinna, hade redan förut i ärendet blifvit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

vidrörda. Dessa olägenheter kunde afhjälpas endast genom markens

förhöjning, men en dylik förhöjning kunde icke med bibehållande af

en stor del utaf de nu befintliga byggnaderna verkställas, enär dessa

byggnader då skulle komma att till en del ligga under markytan.

Många af byggnaderna i fråga vore ock så belägna, att de hindrade

genomförandet af en ordentlig stadsplan med framdragande af gator

på lämpliga ställen och till erforderlig bredd. Flera af desamma vore

dessutom i det skick, att de med hänsyn till sundhet och, trygghet mot

eldfara borde genast nedrifvas. Skulle nu ägarna af ifrågavarande

byggnader få med äganderätt förvärfva tomtplatserna, blefve följden

den, att staden för att kunna tillgodogöra sig den öfriga delen af

slottsjorden samt för att uppfylla de kraf, som byggnads- och hä-lsovårdsförordningar

ställde på ett stadssamhälle, finge med betydande

kostnader inköpa byggnader, som olagligen tillkommit, och måhända

betala jordområdena med flerdubbelt det pris, som ägarna erlagt till

kronan.

Då icke någon enda af ifrågavarande lägenhetsinnehafvare hade

laglig rätt att bibehålla sina byggnader, syntes det vara att gå väl

långt uti billighet, om kronan för att tillgodose deras intressen skulle

tillskynda sig själf förlust och bereda staden olägenheter för en lång

framtid. Härtill komme, att flera af dessa lägenhetsinnehafvare skulle

genom att få förvärfva äganderätt till lägenheterna skörda en alldeles

obehörig vinst. Det vore nämligen i många fall icke de ursprungliga

ägarna, som nu innehade byggnaderna i fråga, utan personer, som köpt

dem för en billig penning just med hänsyn till, att äganderätt till

tomterna ej kunnat förvärfvas, och flera af dessa byggnader utgjorde

ingalunda hvad som menades med egna hem, utan vore byggda i spekulationssyfte

och beboddes icke af ägarna själfva.

På grund af de olika förhållanden, som vore rådande med afseende å

ifrågavarande byggnader, vore det mest önskvärdt, att icke några som

helst bestämmelser träffades angående desamma vid en försäljning af

slottsj orden till staden, utan att det lades i stadens hand att med afseende

å hvarje särskild byggnads läge, beskaffenhet och ändamål samt

ägarnas ställning afgöra om tiden och villkoren för eu fortsatt besittning;

men då Kungl. Maj:t och Riksdagen möjligen icke torde befinnas

villiga att öfverlämna en sådan bestämmanderätt till staden, finge stadsfullmäktige,

med vidhållande af sitt en gång gjorda erbjudande att låta

vissa lägenhetsinnehafvare kvarsitta under deras och deras hustrus lifstid,

härmed utsträcka detta att omfatta innehafvarna af alla de lägenheter,

hvilka funnes upptagna i det mellan kronan och staden ingångna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

25

arrendekontrakt om slottsjorden, dock med undantag af de två lägenheter,

som betecknades med n:o 1 och n:is 142—143. Beträffande den

med n:o 1 betecknade lägenheten, som af kronan utarrenderats sedan

1865, så hade ägaren med den billiga arrendeafgift, som utgått, fullt

godtgjort sig kostnaden för byggnadens uppförande och lägenheten vore

för staden oundgängligen behöflig i och för utläggande af gata och

hvad anginge den lägenhet, som betecknades med n:is 142—143, så

innehades densamma af ett bolag, som, sedan den ursprunglige innehafvaren,

Aug. Hanssons gjuteri, gjort konkurs, inköpt de på 1890-talet

uppförda byggnaderna med full kännedom om, att någon rätt att bibehålla

desamma ej förefunnes.

Erhölle innehafvarna endast lifstidsbesittningsrätt till lägenheterna,

funnes dock en gräns satt för byggnadernas kvarstående, och om staden

därförinnan skulle vilja förvärfva några af desamma, kunde sådant ske

till rimligt pris.

Vid tillförsäkrandet af lifstidsbesittningsrätt åt lägenhetsinnehafvarna

syntes dock en inskränkning böra göras. Staden kunde nämligen

ganska snart behöfva taga delar af lägenheterna i anspråk för utläggande

af gator eller framdragande af kloak- och andra ledningar, och

i så fall borde lägenhetsinnehafvarna vara skyldiga att utan ersättning

afstå sådana delar, som ej upptoges af byggnader. Hufvudsaken för

dem vore ju att få hafva byggnaderna kvarstående.

Med anledning af och under åberopande af hvad sålunda anförts,

hafva stadsfullmäktige hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökan ej

måtte vinna bifall, men hafva stadsfullmäktige tillika tillkännagifvit, att

staden vid ett blifvande inköp af slottsjorden vore villig ingå på, att innehafvarna

af samtliga de uti arrendekontraktet emellan kronan och staden

upptagna lägenheter med undantag af de två, som förut omnämnts,

berättigades att bibehålla sina byggnader jämte till dem hörande jordområden,

enhvar lägenhetsinnehafvare under hans och hans hustrus

lifstid, mot skyldighet för dem att hvar för sig till staden inom utgången

af januari månad hvarje år erlägga den för lägenheten nu utgående

arrendeafgift samt med villkor att dels icke å lägenheten uppföra

nybyggnad dels ock till staden utan ersättning, men emot motsvarande

afdrag å arrendeafgiften afstå hvad af den obebyggda delen

af lägenheten möjligen kunde behöfva tagas i anspråk för utläggande

af gata enligt fastställd stadsplan eller framdragande af aflopps- och

andra ledningar.

Magistraten har hemställt, att lägenhetsinnehafvarnas ansökning

måtte lämnas utan bifall, och har till stöd för denna hemställan anfört,

Bih. till Riksd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 90 Häft. 4

Magistraten

Halmstad.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

att ett afskiljande från slottsjorden af ifrågavarande tomter ej skulle

tillskynda kronan någon fördel utan tvärtom menligt inverka å försäljningen

af den öfriga delen af slottsjorden, samt att det enda skäl, som

af lägenhetsinnehafvarna kunnat åberopas för bifall till deras framställning,

eller billighetshänsyn, ej kunde, särskild! med hänsyn till de

omständigheter, under livilka de kommit i besittning af lägenheterna,

anses tillräckligt vägande, för att kronan skulle påtvinga staden Halmstad

att för en lång framtid inom sina gränser behålla en oordnad samling

träbyggnader.

Kiefaii^ngs-S Kungl. Maj:ts befallningshafvande har för sin del anfört följande.

hafvande i Lika med stadsfullmäktige och magistraten ansåge Kungl. Maj:ts

Hallands län. befallningshafvande, att den af sökandena gjorda hemställan att få förvärfva

äganderätt till de af dem arrenderade tomtplatser icke borde

förtjäna nådigt afseende. Kungl. Maj:ts befallningshafvande hölle före,

att ett bifall till föreliggande framställning skulle leda därhän, att,

därest Halmstads stad medgåfves rätt att inköpa lägenheten Halmstads

slottsjord, men ifrågavarande tomtplatser från köpet undantoges eller

staden förpliktades att mot visst pris öfverlåta äganderätten till samma

tomtplatser,, områdets reglering i enlighet med en för Halmstads slottjords

framtida bebyggande erforderlig stadsplan skulle för staden högst

väsentligt försvåras och fördyras, helst enhvar af de tomtplatser, som

nödvändigt måste användas för ordnande af gator och torg enligt den

nya stadsplanen, antagligen icke skulle kunna, sedan de med äganderätt

öfvergått i tomtinnehafvarnas händer, i annan ordning än medelst

expropriation af staden förvärfvas.

Under sådana förhållanden och då de nuvarande innehafvarna af

ofvanberörda tomtplatser saknade rättsliga anspråk för sin hemställan,

syntes Kungl. Maj:ts befallningshafvande de af stadsfullmäktige gjorda

medgifvanden för bevarande af tomtinnehafvarnas nyttjanderätt till de

bebyggda tomtplatserna vara för staden möjliga att uppfylla och för

tomtinnehafvarna tryggande, sålänge de eller deras hustrur lefde, i

följd hvaraf Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra underdånigst

förorda bifall till stadsfullmäktiges härutinnan gjorda hemställan.

I sammanhang härmed och för att än ytterligare framhålla svårigheten

att, på sätt fångvårdsstyrelsen i ärendet hemställt, för framtiden

utstänga den s. k. södra vägen, hvilken från stadens centrala

delar ledde förbi länsfängelset till länslasarettet, hade Kungl. Maj:ts

befallningshafvande låtit genom tillförordnade stadsingenjören L. Hellman

upprätta eu vid utlåtandet fogad karta, å hvilken med röda streck

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

27

funnes utmärkt den väg-, fångvårdsstyrelsen föreslagit att ersätta vägen

till länsfängelset, och af hvilken karta framginge bland annat, att afståndet

från slottsträdgårdens nordvästra hörn eller punkten a till länslasarettet

eller punkten b å kartan utgjorde endast 265 meter, under

det att den af fångvårdsstyrelsen föreslagna vägen från nyssnämnda

punkt a öfver punkterna d och c till b komme att utgöra icke mindre

än 470 meter, en omväg så mycket olämpligare, som vägen till ett

lasarett för såväl stadens som ortens innebyggares bekvämlighet borde

vara så kort som möjligt.

Med åberopande af hvad sålunda nu blifvit ytterligare anfördt till

stöd för bibehållande af den s. k. södra vägen i dess nuvarande sträckning,

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande underdånigst hemställt om

nådigt bifall till sin i denna del af ärendet tillförene gjorda hemställan.

Slutligen har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 8 Fångvård!- december 1905 af anförda skäl funnit sig nödsakad att ånyo påkalla framKungl.

Maj:ts beslut angående öfverlåtande på styrelsen af dispositions- ställning.

rätten till det i styrelsens framställning den 19 juni 1900 beskrifna

tomtområde med den begränsning, som, enligt styrelsens utlåtande den

28 juli 1903, fångvårdens intressen funnits kunna medgifva.

Angående nuvarande dispositionen af lägenheten Halmstads slotts- Lagenheten»

jord tillåter jag mig meddela, att densamma, på grund af Kungl. Maj:ts

i nådigt bref den 9 nästlidna februari gifna bemyndigande, blifvit

genom kontrakt den 8 innevarande mars till Halmstads stad upplåten

på arrende till den 14 mars 1907. Enligt punkt 6:o i detta

kontrakt äro däri upptagna innehafvare af byggnader berättigade att

bibehålla samma byggnader med tillhörande områden, mot det att de

till arrendatorn inom januari månads utgång år 1907 erlägga i samma

punkt upptagna afgälder.

Den utredning, som numera föreligger i ärendet, synes mig gifva

vid handen, att någon förflyttning af länsfängelset i Halmstad från dess Offrande.

nuvarande tomt icke bör ifrågakomma. På sätt fångvårdsstyrelsen framhåller,

erbjuder denna tomt med den af styrelsen föreslagna tillökning

jämväl tillräckligt utrymme för en utvidgning af fängelset, om eu

sådan till äfventyrs kan blifva erforderlig. Från fångvårdens synpunkt

synes ej heller möta något hinder mot upplåtande till staden af vissa

delar af ägofiguren d 1 till gatuanläggningar.

Däremot har fångvårdsstyrelsen sökt göra gällande, att bibe
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

Utskottets

yttrande.

hållande af den utmed fängelsetomtens västra gräns löpande vägen

såsom samfärdsled till slotts jordsområdet skulle för fängelset medföra

sådana olägenheter, att den borde afstängas och trafiken i stället ledas

en omväg på en västligare belägen gata. Genom denna af fångvårdsstyrelsen

föreslagna anordning skulle emellertid staden i stället för den

nuvarande utfartsvägen, till hvilken staden delvis redan är ägare och

som i långliga tider användts för sitt ändamål, såsom den af liofintendenten

Lindgren uppgjorda skissen utvisar, erhålla en samfärdsled, ägnad

att försvåra trafiken och förlänga vägen från stadens centrala delar

till såväl lasarettet som stadens nya hamn. De hinder i trafikhänseende,

som skulle uppstå af ett dylikt förflyttande af hufvudtrafikleden från

dess nuvarande läge mer västerut, synas mig i hög grad ägnade

att nedsätta värdet för staden af slottsjordens förvärfvande, och då

jag icke finner mig öfvertygad, att de olägenheter, som den nuvarande

trafikledens bibehållande skulle komma att medföra för fängelset, skulle

blifva af mer afsevärd art, finner jag mig icke i denna del kunna biträda

fångvårdsstyrelsens förslag.

Hvad härefter angår frågan om den rätt, som bör förbehållas

innehafvarna af lägenheter å slottsjorden, finner jag mig böra biträda,

hvad stadsfullmäktige därutinnan föreslagit. Den af C. Jörgensen m. fl.

gjorda underdåniga ansökan, att Kungl. Maj:t måtte till dem upplåta

tomter till skäligt pris eller ock i upplåtelsehandling till staden göra

förbehåll om rätt för sökandena att lösa till sig sina tomtområden,

synes mig sålunda icke böra vinna vidare afseende, än att lägenhetsinnehafvarna,

med det af stadsfullmäktige gjorda undantag, berättigas

på lifstid bibehålla sina byggnader och områden, dock med skyldighet

att af dessa mot ersättning afstå hvad staden för ordnande af gator

och ledningar behöfver. Ett vidsträcktare medgifvande åt lägenhetsinnehafvarna

torde vara ägnadt att försvåra ett tillfredsställande ordnande

af området, och samtidigt synes mig det afl mig nu förordade

förbehållet innebära ett tillbörligt tillgodoseende af lägenhetsinnehafvärnas

rätt. Uppenbart är ju dessutom att den dem förbehållna besittningsrätt

bör ställa dem i gynnsammare ställning än andra spekulanter

i fråga om äganderättsförvärf af deras lägenheter.»

Då utan tvifvel fråga inom den närmaste tiden måste uppstå om

utvidgning för statens järnvägars behof af Halmstads järnvägsstation,

hvilken till hufvudsakligaste delen tillhör Halmstad—Nässjö järnväg,

och då i sammanhang med denna fråga torde böra tagas i öfvervägande,

om ej de områden, som erfordras för en sådan utvidgning, lämpligen

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 146.

29

böra gå i utbyte mot större eller mindre del af den mark, som nu är

ifrågasatt att af statsverket öfverlämnas till staden Halmstad, anser sig

utskottet icke böra, innan utredning i omförmälda afseende blifvit

åvägabragt, tillstyrka det nu framlagda förslaget.

Ehuruväl den ifrågakommande köpeskillingen först genom expropriaiionsnämnd

skall definitivt bestämmas, anser sig dock utskottet

höra uttala, att den förslagsvis angifna synes vara alltför låg. Exempelvis

har det å förste landtmätaren A. Lekanders ofvannämnda karta

med litt. A. betecknade skiftet, hvilket sträcker sig utefter västra

sidan af gata, å hvars motsatta sida marken är indelad till tomtplatser,

värderats i likhet med de öfriga åkerskiftena till 500 kronor

per hektar, ehuru enligt utskottets förmenande vid uppskattning af

den del af detta skifte, som ligger invid gatan, bort fästas afseende å

dess värde såsom tomtplats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1906.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:173 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående disposition af den för statsverkets räkning utarrenderade delen af kronolägenheten Ha s. 7 i texten