Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till elfte internationella antialkoliollcongressen i Stockholm år 1907.
1906-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1906:152, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till elfte internationella antialkoliollcongressen i Stockholm år 1907.
Dokumentets text
20
Statsutskottets Uttåtande N:o 1S2.
X:o 153.
Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1906, kl. 9 f. m
Utlåtande,
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till elfte internationella antialkoliollcongressen i
Stockholm år 1907. (2:a U. A.)
Uti en till Riksdagen den 4 maj 1906 aflåten proposition (n:o 155)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver civilärenden för gamma dag, föreslagit Riksdagen
att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för den elfte internationella
antialkoholkongressens hållande i Stockholm år 1907 bevilja ett anslag
af 15,000 kronor.
Till förenämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
anfört följande:
»Från kommittén för ordnande af den elfte internationella antialkoholkongressen
i Stockholm år 1907 genom direktören Ernst Beckman,
biskopen K. H. Gez. von Schéele, direktören Edv. Wavrinsky, professorn
Curt Wallis, friherre Josef Hermelin, medicine doktorn Knut Kjellberg
och fabrikören A. Forssell har den 2 innevarande maj till Kungl. Maj:t
inkommit en så lydande framställning:
»Den tionde internationella kongressen mot alkoholmissbruket beslöt
Statsutskottets Utlåtande N:o 152.
21
förra året i Budapest att mottaga den dåvarande svenska regeringens inbjudning
att låta nästa kongress äga rum i Stockholm sommaren 1907.
Dessa internationella kongresser började år 1885 i Antwerpen och
hafva sedan dess sammanträdt 9 gånger, nämligen 1887 i Ziirich, 1890
i Kristiania, 1893 i Haag, 1895 i Basel, 1897 i Brilssel, 1899 i Paris,
1901 i Wien, 1903 i Bremen och 1905 i Budapest. Kongressernas ändamål
har varit att till sakkunniga och utredande debatter sammanföra
personer från olika länder och ur olika samhällsklasser, intresserade för
frågan att motverka de svåra samhällsolyckor, som resultera ur det vidt
spridda missbruket af rusdryckerna. Kongresserna hafva alltmera antagit
en rent saklig och med vetenskapens medel utredande metod att
studera de alkoholfrågan berörande och af densamma berörda många viktiga
samhällsspörsmålen, och i samma mån har anslutningen till dem
blifvit lifligare och deltagarnas intresse för förhandlingarna ökats. Dessa
kongresser ha i hög grad gagnat genom att bidraga till att i vida kretsar
sprida kunskapen om den moderna alkohologiens resultat. De ha
gjort viktiga inlägg i debatterna om det större eller mindre värdet af
de åtgärder, hvilka af enskilda, kommuner eller regeringar vidtagits för
att stäfja alkoholmissbruket, och de ha visat sig synnerligen verksamma
att härigenom i länder, där sträfvandena att motverka alkoholmissbruket
varit föga lifskraftiga, väcka dessa sträfvanden till lifligare verksamhet
och på ställen, där striden mot rusdrycksmissbruket redan varit ganska
kraftig, förläna densamma större djup och styrka.
Att förhandlingarna vid kongresserna varit rikhaltiga och värdefulla
bevisas af innehållet i de stora publikationer af dessa förhandlingar, som
af hvarje kongress ombesörjts och som för de senare kongresserna uppgå
till volymer om 600—1,200 sidors storlek och hvartill flera högt stående
vetenskapsmän bidragit. Att kongresserna omfattats med allt större intresse
framgår af de stigande medlemssiffrorna. Medan de första kongresserna
bevistades af blott några hundra medlemmar, hafva de sista
fem besökts hvardera af 1,000—2,200 personer.
Äfven regeringarna hafva i allt högre grad skänkt uppmärksamhet
åt kongressernas arbete. Sålunda deltog i Brussel Belgiens statsminister
Le Jeune i förhandlingarna, i Wien öppnade den österrikiska ministerpresidenten
v. Körber förhandlingarna med ett tal, som visade hans behjärtande
af kongressernas arbete, i Bremen talade den tyske civilministern
grefve von Posadowsky i hälsningstalet varmhjärtadt och förstående för
kongressernas syfte, och i Budapest höll undervisningsministern Lucacz ett
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 152.
hälsningstal, som visade hvilket stort värde den ungerska regeringen satte
på kongressens möte i Budapest.
Regeringarna ha också uppmärksammat kongresserna genom att till
dem sända delegerade med uppdrag att följa och tillgodogöra sig kongressernas
arbete, och statsmakterna i de länder, där kongresserna ägt rum,
hafva lämnat kongresserna sitt ekonomiska stöd.
Kongressen sammanträder 1907 för första gången i Sverige, och
detta med anledning af det af de svenska delegerade vid kongressen i
Budapest, biskop K. H. Gez. v. Schéele och professor Curt Wallis, till kongressen
i bref från dåvarande civilministern, statsrådet. Johan Widén, lämnade
meddelandet, »att den svenska regeringen gärna ser, att Stockholm
utses till samlingsort för härnäst år 1907 infallande antialkoholkongress».
Redan vid kongressen i Bremen år 1903 uttalades af många kongressmedlemmar
önskan, att följande kongress skulle sammanträda i Sveriges
hufvudstad, men då ingen inbjudning från Sverige förelåg och däremot
den ungerska regeringen inbjudit|kongressen till Budapest, valdes1 det senare
stället.
Vid kongressen i Budapest föranledde det ofvan citerade meddelandet
från den svenska regeringen kongressen att med stor majoritet utse Stockholm
till samlingsplats för nästa kongress, oaktadt en samtidigt gjord inbjudning
till London förelåg, till kongressen inlämnad från de stora engelska
nykterhetsorganisationerna, och torde alla i Sverige för nykterhetsarbetet
intresserade med oblandad tacksamhet och glädje hafva förnummit
denna den svenska regeringens åtgärd.
Vid sammanträde den 2 mars d. å. konstituerades på uppdrag af
kongressernas permanenskommitté eu kommitté för ordnandet af den elfte
internationella antialkoholkongressen i Stockholm. Kommittén utgöres af
följande personer: byråchefen V. Almqvist, direktör E. Beckman, lektor
J. Bergman, kassör C. Ekman, fabrikör A. Forssell, friherre J. Hermelin,
doktor K. Kjellberg, fattigvårdsinspektören A. Lindblom, redaktör E.
Ljunggren, general A. Rappe, f. d. polismästaren S. Rubenson, professor
W. Rudin, biskop K. H. G. von Schéele, professor F. von Schéele, fabrikör
C. J. Svanfeldt, lektor P. Waldenström, professor Curt Wallis,
direktör E. Wavrinsky, generaldirektör S. Wieselgren och doktorinnan E.
Wretlind. Denna kommitté valde till ordförande direktör E. Beckman,
till vice ordförande biskop von Schéele och direktör Wavrinsky samt till
sekreterare professor Wallis, hvilka jämte friherre Hermelin, doktor Kjellberg
och fabrikör Forssell skulle bilda ett verkställande utskott, hvilket
Statsutskottets Utlåtande N:o 152.
23
utskott bland andra uppdrag äfven fick det att hos regeringen anhålla
om kungl. proposition till Riksdagen för erhållandet af det statsbidrag,
som kunde anses nödvändigt att trygga kongressens ekonomi.
Detta utskott har att i ärendet anföra hufvudsakligen följande:
Kongressmedlemmarna hafva vid alla hittillsvarande kongresser utgjorts
af personer ur olika samhällsklasser, och flertalet hafva tillhört de
mindre bemedlade, nämligen folkskollärare kåren. Medlemsafgifterna hafva
därför alltid satts lågt; de uppgingo vid kongressen i Bremen till 5 riksmark,
vid kongressen i Budapest till 6 öster, kronor, alltså vid hvardera
kongressen till omkring i 1/i svenska kronor. Häraf har följden blifvit,
att kongresserna nödgats vädja till de respektive ländernas statsmakters
ekonomiska hjälp, alldenstund utgifterna för så stora kongresser blifva
ganska dryga, särskildt genom den värdefulla, men också dyra publikationen
af kongressernas förhandlingar, hvilka kostnadsfritt tillhandahållas
medlemmarna för att dessa förhandlingar skola kunna göra den största
möjliga nytta. Till kongressen i Bremen lämnade tyska regeringen 10,000
rmk., till kongressen i Budapest lämnade ungerska staten 30,000 österrikiska
kronor. Statsbidragets storlek beror väsentligen på storleken af det
medlemsantal, som vid en kongress kan påräknas. I Bremen uppgick
antalet till 2,200 personer, hvarigenom kongressen hade att förfoga öfver
11,000 rmk i ledamotsafgifter, hvilka jämte statsbidraget, 10,000 rmk.,
enligt uppgift i det närmaste räckt till kongresskostnadernas betäckande.
1 Budapest, såsom varande en mera aflägsen plats, kunde man ej beräkna
samma stora medlemsantal som i Bremen, Wien eller Paris — antalet
uppgick endast till något öfver 1,000 personer — och därför nödgades
man i högre grad anlita statens bistånd. 1 Stockholm torde förhållandena
gestalta sig närmast i likhet med i Budapest. Stockholms mera aflägsna
lä^e torde hindra, att ett lika stort antal medlemmar, som förekommit
vid kongresserna å mera centrala platser i Europa, infinner sig från utlandet,
och de vid dessa kongresser använda utländska språken torde
hindra, att så många svenskar i kongressen deltaga, att medlemsantalet
sväller ut till det, som i Bremen förekom. Snarare torde ett medlemsantal
af omkring 1,000 personer — detsamma som i Budapest — kunna
antagas blifva Stockholmskongressens, och då skulle det statsanslag, som
för kongressens hållande i Stockholm blir erforderligt, uppgå till en summa
af 15,000 kronor. Kongressens kostnader kunna nämligen anslås till
ungefär desamma som Bremenkongressens. Dessa uppgingo enligt inhämtade
upplysningar till något öfver 20,000 kronor och fördelade sig dels
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 152.
på kongressens organisation (trycksaker, såsom program, cirkulär m. m.,
upplysnings- och inkvarteringsbyrå, hyror och administration af den utställning
af åskådningsmateriel, statistiskt-grafiska framställningar etc., som
vid kongresserna bildat en värdefull länk i deras upplysningsarbete, hyror
för samlingslokalerna m. m.), dels på utgifvandet i tryck af kongressens
vidlyftiga förhandlingar.
Då Stockholmskongressens inkomster af medlemsafgifter icke torde
kunna uppskattas till mer än 4,000—5,000 kronor, synes ett statsanslag
af 15,000 kronor vara erforderligt för att betrygga dess ekonomi.
Under hänvisning till ofvanstående framställning och på grund af
det oss lämnade uppdraget våga vi till Eders Kungl. Maj:t framföra organisationskommitténs
underdåniga anhållan om ett statsbidrag till den elfte
internationella antialkoholkongressen i Stockholm 1907 af 15,000 kronor.»
I häröfver afgifvet yttrande har medicinalstyrelsen, under framhållande
af kongressens betydelse, förordat framställningen.
De skäl, som anförts för framställningen om statsanslag för ifrågavarande
kongress, synas mig i allo behjärtansvärda. Riksdagen har också
vid flera tillfällen beviljat medel till internationella eller skandinaviska
kongressers hållande i Stockholm.»
Då det i och för vidtagande af erforderliga förberedelser vore nödigt,
att frågan om anslag till förevarande kongress, ehuru så sent väckt,
komme till afgörande vid innevarande riksdag, hemställde departementschefen,
på grund af hvad i ärendet förekommit och uttalats, att Kungl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu förevarande framställning.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för den elfte internationella antialkoholkongressens
hållande i Stockholm år 1907 bevilja ett
anslag af 15,000 kronor.
Stockholm den 10 maj 1906.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1906.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.