Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående godkännande af öfverenskommelse rörande ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning.

1906-05-17 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:157, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående godkännande af öfverenskommelse rörande ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

N:o 157.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 maj 1906, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående godkännande af öfverenskommelse rörande ekonomisk

uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af

unionens upplösning. (l:a U. A.)

I en den 30 april 1906 till Riksdagen aflåten proposition (n:o 144)

bar Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver utrikesdeparteinentsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att godkänna den af Kungl. Maj:t den 23 nästlidne mars under

förutsättning af Riksdagens samtycke biträdda öfverenskommelse angående

ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge i anledning af unionens

upplösning.

Departementschefen har beträffande denna fråga till åberopade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Vid underdånig föredragning den 23 nästlidne mars godkände Kungl.

Maj:t för Sveriges del följande i samråd med den norska regeringen uppgjorda

förslag till öfverenskommelse angående ekonomisk uppgörelse mellan

Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning:

Art. 1. Norge erlägger till Sverige den på första halfåret 1905

belöpande andelen af det i Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget

för nämnda år upptagna norska anslaget till kabinettskassan, samt, af

Norges anslag till kabinettskassans tillIälliga och oförutsedda utgifter samma

Bih. till Rilcsd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 98 Haft. (N:o 151). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

år, den på Norge belöpande andelen af de till svenska utrikesdepartementets

tjänstemän ocli betjente för första halfåret 1905 utbetalda dyrtidstillägg.

Art. 2. Norge erlägger till Sverige den på tiden 1 januari—31

oktober 1905 belöpande andelen af det i den gemensamma budgeten för

nämnda år upptagna norska anslaget till konsulskassan samt dessutom

Norges andel i följande utgifter för 1904, Indika icke bestridts med anslaget

för nämnda år, nämligen:

a) de verkliga ämbetsutgifterna vid konsulaten för hela år 1904;

samt

b) de verkliga kontorskostnadser sättningarna med redovisningsskyldighet

vid de lönade konsulaten under andra halfåret 1904.

Art. 3. Den konsulskassan tillfallande andel af de vid konsulaten

under tiden 1 januari—31 oktober 1905 i norska ärenden erlagda expeditionsafgifter

ingår till det svenska utrikesdepartementet för att, jämte

Sveriges och Norges direkta anslag samt konsulskassans andel i expeditionsafgifterna

i svenska ärenden för samma tid, användas till bestridande

af utgifter i konsulära ärenden år 1905.

Art. 4. De pensioner och den expektanslön, som utgå till i gemensam

diplomatisk eller konsulär tjänst förut anställda personer, skola utgöras

af det land, hvars undersåte pensions- eller expektanslön!agaren

för närvarande är. Utgår pension till änka efter sådan tjänsteman, utgöres

pensionen af det land, hvars undersåte den aflidne vid dödstillfället

var.

Denna bestämmelse tillämpas med afseende å de från kabinettskassan

utgående pensioner från den 1 juli 1905 samt beträffande pensioner och

expektanslön från konsulskassan från den 1 november 1905.

Art. 5. Hemflyttningskostnaderna för de förut i Sveriges och Norges

tjänst i Japan och Kina anställde diplomatiska och konsulära tjänstemän,

hvilka vid utnämning eller förordnande fått sig ersättning för berörda

kostnader tillförsäkrad, bestridas:

i fråga om de tjänstemän, hvilka varit anställda i Japan med anledning

af rysk-japanska kriget, af svenska utrikesdepartementet af anslagen

för år 1905; och

i fråga om annan tjänsteman af det land, hvars undersåte tjänstemannen

är.

Art. 6. a) Sverige tillöser sig Norges andel dels i de svenska utrikesdepartementets

lokal befintliga inventarier, sådana föremål dock undantagna,

till hvilkas anskaffande, efter hvad skäligen kan antagas, Norge

icke bidragit, dels ock i de vid beskickningarna i utlandet befintliga för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

3

gemensamma medel inköpta inventarier. Värderingen af ifrågavarande

inventarier verkställes af sakkunniga personer ocli skall godkännas af de

svenska ocli norska utrikesdepartementen;

b) De för gemensamma medel inköpta inventarierna vid konsulaten fördelas

mellan Sverige och Norge utan föregående värdering på följande sätt:

Sverige erhåller inventarierna vid:

generalkon sidatet i Barcelona,

» » Hamburg,

» » Helsingfors,

» » Köpenhamn,

» » London,

» » Lybeck,

» » Quebec,

» » Shanghai,

konsulatet i Riga.

Norge erhåller inventarierna vid:

generalkonsulatet i Antwerpen,

» » Archangel,

» » Genua,

» » Havre,

» » Kobe,

» » Lissabon,

konsulatet i Bilbao,

» » Leith,

» » Newyork.

Art. 7. Den af den gemensamma konsulskassan år 1877 inköpta

till år 1945 gällande besittningsrätten till konsulathuset i London, hvithet

för närvarande innehafves af den svenske generalkonsuln därstädes, skall

försäljas genom det svenska generalkonsulatets försorg. Köpeanbud skall,

innan det antages, godkännas af de svenska och norska utrikesdepartementen.

Köpeskillingen fördelas lika mellan Sverige och Norge.

För tiden från det norska generalkonsulatets afflyttning från konsulathuset

och så länge Sveriges generalkonsulat är där inrymdt, skall Sverige

till norska statskassan erlägga hyresersättning med belopp motsvarande 4

procent för år räknadt på Norges andel af den blifvande försäljningsumman.

Under samma tid utgör Sverige kostnaderna för husets underhåll

samt de å detsamma hvilande utgifter och onera.

Art. 8. Vid de konsulat, hvarest hyra för de af konsulaten förhyrda

kontorslokaler bestridts med de konsulaten tillagda kontorskostnadsersättningar

mot redovisningsskyldighet, skola hyresbeloppen för tiden från

den 1 november 1905 utgöras af de båda rikena särskild!, livartdera riket

för de kontorslokaler, som af dess konsulat efter nämnda dag disponerats.

Art. 9. Denna öfverenskommelse skall ratificeras.

Biträdandet af öfverenskommelsen ägde rum under förbehåll af att

densamma jämväl af Riksdagen godkändes.

Öfverenskommelsen har förelagts det norska stortingets pröfning men

ännu icke blifvit föremål för dess behandling.»

Under åberopande af hvad departementschefen i ärendet till statsrådsprotokollet

vid föredragningen den 23 mars 1906 anfört, hemställde de
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

partementschefen om aflåtande till Riksdagen af proposition i nu förevarande

ämne.

Till nämnda statsrådsprotokoll hade departementschefen gjort följande

uttalande:

»Unionens upplösning påkallar med nödvändighet eu ekonomisk uppgörelse

mellan Sverige och Norge. Denna fråga har dock icke af Riksdagen

tillagts den vikt, att densamma borde göras till föremål för underhandling,

innan Sverige erkände Norge såsom en från unionen med Sverige

skild stat, hvadan frågan icke berördes vid de i Karlstad förda förhandlingarna.

Sedermera hafva emellertid underhandlingar uti ifrågavarande

syfte förts med den norska regeringen och ledt till det resultat, att för

närvarande föreligger ett i samråd uppgjordt förslag till sådan uppgörelse.

Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj:t anmäla detta förslag äfvensom

att i korthet få angifva hufvuddragen af detsamma.

Beträffande anslagen å kabinettskassan har föreslagits, att Norge skulle

till Sverige erlägga den på första halfåret 1905 belöpande andelen af det

i den gemensamma utrikesbudgeten för år 1905 upptagna norska anslaget

till nämnda kassa. Vid utgången af juni månad 1905 hade alla förutvarande

i den gemensamma diplomatiens tjänst anställde norrmän frivilligt

eller på anmodan lämnat densamma med undantag af en enda tjänsteman,

som emellertid sedermera förvärfvat svensk medborgarrätt. Ej heller kunna

efter denna tid de svenska tjänstemännen inom utrikesdepartementet och

vid beskickningarna sägas hafva varit sysselsatta med handläggandet af

politiska angelägenheter, som enbart rört Norge. Vid sådant förhållande

har jag icke ansett mig böra framställa anspråk på ytterligare bidrag till

kabinettskassan.

Hvad åter angår konsulskassan skulle enligt förslaget Norges bidragsskyldighet

till densamma först upphöra med utgången af oktober månad

1905. Under hela sommaren 1905 voro fortfarande norske män anställda

i den gemensamma konsulskåren, hvilken äfven i viss mån tillvaratog

vården om Norges konsulära ärenden. På grund häraf synes

äfven bidrag till denna kassa böra från norsk sida fortfarande under

nämnda tid utgå. Likaledes bör äfven den konsulskassan tillfallande andelen

af de vid konsulaten under samma tid i norska ärenden erlagda

expeditionsafgifter ingå till det svenska utrikesdepartementet.

Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att något bidrag från

Norge till den gemensamma utrikesbudgeten efter den 1 april 1905 icke

från norsk sida beviljats, ehuruväl norska regeringen förskottsvis utbetalt

det på kvartalet 1 april—30 juni belöpande belopp.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

5

Uti Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget förekom årligen

å Konsulskassan under hufvudruhriken skrifmaterialier, expenser och extra

utgifter ett anslag för ämbetsutgifter vid konsulaten. Dessa ämbetsutgifter,

hvilka icke godtgjordes vederbörande konsuler förrän efter utgången af

det år, för hvilket anslaget beviljades, redovisades ej heller i konsulskassans

räkenskap för samma år, utan uti det näst därpåfölj ande årets

räkenskap. Sålunda ersattes 1904 års ämbetsutgifter icke af det i nämnda

års budget till ämbetsutgifter upptagna anslag, hvilket användes till bestridande

af ämbetsutgifter vid konsulaten under år 1903, utan först under

loppet af år 1905; och komma de att redovisas i konsulskassans ännu

icke afstötande räkenskap för detta senare år.

Då nu Norge enligt det uppgjorda förslaget skall betala den på

tiden 1 januari—31 oktober 1905 belöpande andelen af det i den gemensamma

budgeten för nämnda år upptagna norska anslaget till konsulskassan,

ingår däri anslaget för ämbetsutgifter vid konsulaten för samma tid.

Däremot linnes, på sätt af ofvan lämnade redogörelse framgår, icke något

norskt anslag till bestridande af ämbetsutgifterna. under år 1904. Det har

därför föreslagits, att Norge utöfver anslaget till konsulskassan för tiden

1 januari—31 oktober 1905 vidare skall till utrikesdepartementet inbetala

sin andel af det verkliga beloppet af ämbetsutgifterna vid konsulaten

under år 1904.

På samma sätt förhåller det sig med kontorskostnadsersättningarna

mot redovisningsskyldighet vid de lönade konsulaten allenast med den

skillnad, att det icke är ersättningarna för hela kalenderåret utan endast

för den senare hälften af detsamma, som icke gäldas af anslaget för det

löpande året utan i stället först redovisas i konsulskassans räkenskaper för

det påföljande året. På grund häraf har föreslagits, att Norge skall till

utrikesdepartementet särskildt inbetala jämväl sin andel af de verkliga

kontorskostnadsersättningarna mot redovisningsskyldighet vid de lönade

konsulaten för senare halfåret af 1904.

Beträffande de pensioner, hvilka utgöras till i gemensam diplomatisk

eller konsulär tjänst förut anställda personer har tillämpats den grundsatsen,

att hvarje land för framtiden öfvertager utgörande af pensioner

till dess undersåtar. Liknande grundsats är äfven föreslagen i fråga om

pensioner till änkor efter sådana tjänstemän.

I förslaget till öfverenskommelse äro äfven intagna bestämmelser

angående gäldandet af hemflyttningskostnaderna för förut i Sveriges och

Norges tjänst i Kina och Japan anställda diplomatiska och konsulära

tjänstemän, hvilka vid utnämning eller förordnande fått sig ersättning

härför tillförsäkrad. Af bemälda tjänstemän hafva två varit anställda i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statutskottets Utlåtande N:o 157.

Japan med anledning af det rysk-japanska kriget. Då detta i verkligheten

upphörde under sommaren 1905, om än det officiella fredsslutet icke ägde

rum förrän i september samma år, och Norge enligt öfverenskommelsen

skulle komma att erlägga den på Norge belöpande andelen af nämnda års

anslag till kabinettskassan för hela första halfåret och till konsulskassan

för tiden 1 januari till 31 oktober, har ansetts med billighet öfverensstämmande,

att kostnaderna för nämnda tjänstemäns hemflyttning bestridas

af utrikesdepartementet medelst anslagen för 1905.

Beträffande öfriga till förevarande kategori hörande tjänstemän, hvilka

innehaft eller på förordnande bestridt på stat uppförda befattningar, föreslås,

att kostnaderna gäldas af det land, hvars undersåte tjänstemannen är.

Af sistnämnda tjänstemän är en svensk och tvä norrmän.

1 förslaget upptagas vidare bestämmelser, som afse upplösningen af

hittills bestående gemensam äganderätt till vissa i utrikesdepartementet

samt vid beskickningarna och konsulaten befintliga inventarier. Dessa

bestämmelser lära i allmänhet icke tarfva någon närmare utveckling. Det

torde vara tillräckligt att påpeka, att vid fördelningen af de vid konsulaten

befintliga inventarier, hvilka inköpts för gemensamma medel, i allmänhet

följts den grundsats, att ett hvart land behölle inventarierna vid

de konsulat, där konsulsbefattningen senast beklädts af dess undersåte.

Värdet af såväl dessa som vid beskickningen befintliga för gemensamma

medel inköpta inventarier uppgå endast till obetydliga belopp.

De beskickningshus, som å vissa platser utomlands stå till beskickningschefernas

förfogande, tillhöra samtliga Sverige ensamt, hvarför någon

öfverenskommelse härvidlag icke behöft träffas. Däremot hafva Sverige

och Norge gemensamt förvärfvat besittningsrätten å viss tid till ett konsulathus

i London. För närvarande är allenast Sveriges generalkonsulat därstädes

inrymdt. Omedelbart efter unionens upplösning afflyttade nämligen

det norska konsulatet därifrån. Huset synes böra försäljas och köpeskillingen

lika fördelas mellan de båda länderna, hvarjämte det bör tillkomma

Sverige att för den tid, vårt land ensamt drager nytta af huset,

till Norge utgifva viss hyresersättning, hvilken lämpligen ansetts böra bestämmas

till 4 procent å Norges andel af den blifvande köpeskillingen.

Slutligen afser art. 8 i förslaget att reglera utgörandet af den hyreskostnad,

som för tiden efter den 1 november 1905 belöper å vissa gemensamt

förhyrda kontorslokaler vid konsulaten. Såsom rimligt är, skall

kostnaden härför utgöras af hvardera riket för de lokaler, som af dess

konsulat disponeras.

Förslaget är afsedt att ratificeras. Jag anser nämligen, att detsamma

för att vinna slutlig stadfästelse bör underställas Riksdagens godkännande.

Det är dock, under förutsättning att förslaget skulle af Kungl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 157.

7

Maj:t godkännas, icke min afsikt alt föreslå dess omedelbara framläggande

för Riksdagen, utan synes härmed lämpligen böra anstå, till dess frågan

om den slutliga pröfningen af utgifterna å tredje hufvudtiteln varder

innevarande Riksdag förelagd. I detta sammanhang tillåter jag mig erinra,

hurusom Kungl. Maj:t i den till Riksdagen i år »flatna statsverkspropositionen

föreslagit Riksdagen att till bestridande af en del af den på Norge

belöpande andelen af kabinetts- och konsulskassornas utgifter år 1905

bland de extra anslagen för 1907 upptaga ett förslagsvis beräknadt belopp

af 300,000 kronor. På sätt jag anförde vid ärendets föredragning inför

Kungl. Mnj:t den 13 sistlidne januari kommer tydligen på storleken af

det belopp, som för nu berörda ändamål behöfves, att äfven inverka utgången

af de nu afslutade underhandlingarna med Norge. Det synes mig

således lämpligt, att ifrågavarande öfverenskommelse underställes Riksdagens

pröfning först samtidigt med föreläggandet af proposition angående

reglerande af utgifterna å tredje hufvudtiteln.

Efter hvad jag inhämtat, lärer äfven den norska regeringen, hvilken

för Norges del redan godkänt ifrågavarande förslag till öfverenskommelse,

underställa detsamma Stortingets pröfning.»

Efter att härefter hafva uppläst ifrågavarande förslag hade departementschefen

vidare yttrat:

»Emot detta i samråd uppgjorda och af den norska regeringen redan

godkända förslag har jag icke någon erinran att framställa. Jag får således

i underdånighet hemställa, att förslaget måtte af Kungl. Maj:t godkännas

för Sveriges del, under förbehåll af ratificering, sedan Riksdagen

härtill gifvit sitt samtycke.»

Enligt utskottet från utrikesdepartementet tillhandakommet meddelande

har norska Stortinget den 4 maj 1906 enhälligt godkänt ifrågavarande

öfverenskommelse mellan Sverige och Norge.

Utskottet får hemställa,

att Riksdagen må godkänna den af Kungl. Maj:t

den 23 sistlidne mars biträdda öfverenskommelse angående

ekonomisk uppgörelse mellan Sverige och Norge

i anledning af unionens upplösning.

Stockhobn den 17 maj 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Herr L. Eriksson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.