Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1906-02-13 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:3, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3,

1

N:o 3.

Ånk. till Riksd. kansli den 13 februari 1906, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.).

Ordinarie anslag.

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande.

I:o) I den till Riksdagen den 13 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd ock behof har Kung]. Maj:t,

under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

för samma dag, uti punkten 1 under andra hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till departementschefens ombud

för tillsyn öfver skrifters allmängörande, nu upptaget till 6,000

kronor, med 2,000 kronor till 8,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i detta

ärende anfört, hurusom beloppet af de arfvoden, som enligt särskilda

kung!, bref utginge till departementschefens ombud i orterna, under de

senare åren öfverstigit 7,000 kronor och småningom, alltefter tillkomsten

af nya boktryckerier, ökats, så att det för närvarande uppginge

till 7,850 kronor. Anslaget, som under sin nuvarande titel alltifrån

år 1876 varit i riksstaten uppfördt till 6,000 kronor, hade under de

sista tjugu åren ständigt visat brist, och syntes denna oegentlighet i

beräkningen böra undanröjas.

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.)

Höjning af

anslaget till

departementschefens

ombud.

[1-]

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Höjning af

anslaget till

nedre justitie■

revisionen.

[2.]

Med anledning af livad departementschefen sålunda anfört, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställning, höja förslagsanslaget till

chefens för justitiedepartementet ombud för tillsyn öfver

skrifters allmängörande, nu 6,000 kronor, med 2,000

kronor till 8,000 kronor.

Nedre justitierevisionen.

2:o) Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att höja anslaget till nedre justitierevisionen med aflöning

till dels en konstituerad revisionssekreterare och dels två amanuenser,

däraf en med skyldighet att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, tillhopa

8,600 kronor, hvarigenom anslaget i dess helhet, nu 151,700

kronor, skulle komma att i 1907 års riksstat uppföras till 160,300 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Vid behandlingen af de frågor, som rörde regleringen för år 1906

af andra hufvudtitelns stat, erinrade dåvarande chefen för justitiedepartementet

med anledning af den då föreslagna ökningen af antalet

justitieråd, att å nedre revisionens stat finnas uppförda 8 ordinarie och

5 konstituerade revisionssekreterare äfvensom att, då det visat sig

omöjligt för dessa att uppehålla all föredragningen i högsta domstolen,

sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare varit förordnad.

Enligt departementschefens beräkning skulle genom den föreslagna

ökningen af justitierådens antal till 21 antalet föredragningsveckor

ökas med 19 om året, och då för enhvar af de 14 revisionssekreterarne

beräknats i det närmaste 6 veckors föredragning, ansågs, att ökningen

af justitierådens antal skulle komma att medföra behof af minst tre

nya revisionssekreterare. Departementschefen inskränkte sig till att

begära anslag till aflöning åt tre tillförordnade revisionssekreterare, men

framhöll äfven möjligheten af att detta antal skulle visa sig icke vara

fullt tillräckligt.

På Kungl. Maj:ts förslag anvisade Riksdagen till aflöning åt enhvar

af tre tillförordnade revisionssekreterare på extra stat för år 1906

5,800 kronor. Tillika anslog Riksdagen medel till aflönande af tre

amanuenser i nedre revisionen med tjänstgöringsskyldighet såsom

protokollssekreterare samt af tre andra amanuenser därstädes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

Såsom redan nämnts, har sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare

haft sig anförtrodd föredragning af justitieärenden i högsta

domstolen. Tillvaron af den så kallade extra roteln kan räknas från år

1894, ehuru äfven därförut förekommit, att under vissa tider extra

revisionssekreterare förordnats. År 1893 anmälde nämligen såväl högsta

domstolen som nedre revisionen, att det visat sig vara med svårighet

förenadt att med det stadgade antalet revisionssekreterare utan afbrott

uppehålla föredragningen under högsta domstolens sessioner och att

denna svårighet ökats genom beslutadt upphörande af högsta domstolens

pingstferier. Med anledning häraf medgaf Kungl. Maj:t, att under år

1894 en extra revisionssekreterare skulle få förordnas.

Sedan dess har för hvarje år en extra revisionssekreterare varit

förordnad, och från och med den 3 april 1897 har beträffande den

extra revisionssekreterarens föredragning varit bestämdt, att till extra

roteln skola i främsta rummet öfverlämnas alla till nedre revisionen

inkommande civila besvärsmål, dock med undantag af sådana mål, som

afses i 6 § 5 mom. af instruktionen för nedre revisionen. Till följd

häraf har den extra revisionssekreteraren haft skyldighet att föredraga

i högsta domstolen en dag i hvarje vecka.

När, efter Riksdagens beslut år 1905 om förstärkning af högsta

domstolens och nedre revisionens arbetskrafter, ny ordning för revisionssekreterarnes

föredragning inför högsta domstolen skulle uppgöras, fann

nedre revisionen för fullgörande af den ökade föredragningsskyldigheten

nödigt, att den extra revisionssekreterarens föredragningsskyldighet ordnades

på alldeles samma sätt som de öfriga föredragandenas, med

undantag af innehafvare af skiftesrotel. Till följd häraf blef i det förslag

till föredragningsordning, som uppgjordes af nedre revisionen och

underställdes Kungl. Maj:ts godkännande, den extra revisionssekreteraren

hittills åliggande skyldighet att föredraga en dag i hvarje vecka icke

bragt i tillämpning. Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den

6 oktober 1905 fann Kungl. Maj:t godt fastställa det anmälda förslaget

till föredragningsordning, och i sammanhang härmed förklarades, att

livad förut varit bestämdt om öfverlämnande till extra roteln i främsta

rummet af inkommande civila besvärsmål skulle upphöra att gälla. Enär,

enligt den fastställda föredragningsordningen, hvarje revisionssekreterares

föredragningstur i allmänhet omfattar endast eu vecka i sänder emot

förut två veckor, är nu möjlighet beredd att, äfven efter de civila besvärsmålens

fördelning mellan de olika rotlarna, få dessa mål snabbt

afgjorda.

Möjligheten för nedre revisionen att kunna i den fastställda ordningen

uppehålla föredragningen i högsta domstolen är således helt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

och hållet beroende på tillvaron af en extra revisionssekreterare. Behofvet

af den förstärkning i arbetskraft, som genom förordnande af en extra

revisionssekreterare alltsedan 1894 oafbrutet och jämväl för år 1906

måst tillföras nedre revisionen, torde således få anses vara konstant,

och frågan om åtgärders vidtagande i syfte, att ytterligare en revisionssekreterare

må varda uppförd på nedre revisionens stat, synes icke längre

kunna undanskjutas. Ehuru icke direkt inverkande på förevarande

fråga, torde dock äfven böra anmärkas, att, enligt den år 1905 af dåvarande

departementschefen gjorda beräkning, förändringen samma år

i afseende å föredragningen i högsta domstolen medförde, oaktadt förstärkningen

af revisionens arbetskrafter, en ökning i revisionssekreterarnes

arbetsbörda, och denna ökning var i verkligheten ej oväsentligt

högre, än departementschefens beräkning gaf vid handen.

Af nedre revisionen har emellertid uti en till chefen för justitiedepartementet

den 25 november 1905 aflåten skrifvelse hemställts om

åtgärd i syfte, att anslaget för nedre revisionen måtte höjas med lön

till en ordinarie revisionssekreterare.

Utan att inlåta mig på frågan om lämpligheten däraf, att revisionssekreterarne

äro försedda med fullmakt, en fråga, som länge varit omstridd,

anhåller jag att här få erinra, att, så länge den nu pågående

undersökningen rörande statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden

ej hunnit omfatta löneförhållandena m. m. vid nedre revisionen,

det icke torde vara lämpligt att beträffande inrättandet af nu

ifrågasatta ämbete frångå den princip, som i senare tider följts vid

ökning af revisionssekreterarnes antal eller ämbetets tillsättande medelst

konstitutorial.

Enligt de föredragningsordningar, som gällde före den senast

fastställda, hade den extra revisionssekreteraren ej skyldighet att mottaga

s. k. veckomål, och hans föredragningsskyldighet var bestämd till

en viss dag i veckan. Protokollssekreteraretjänstgöringen å extra roteln

ålåg då den protokollssekreterare, som hade skyldighet att under de

öfriga dagarna i samma vecka föra protokollet i högsta domstolen. Vid

expeditionen hade den extra revisionssekreteraren till biträde en amanuens,

till hvars aflöning Kungl. Maj:t anslagit medel. Då emellertid,

såsom redan erinrats, den af Kungl. Maj:t förordnade extra revisionssekreteraren

icke kommer att i högsta domstolen föredraga blott en dag

i hvarje vecka, utan i likhet med de öfriga revisionssekreterare, hvilkas

föredragning omfattar en vecka i sänder, och extra roteln såsom följd

häraf äfven har att mottaga veckomål, har för extra roteln uppstått samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

behof af eu protokollssekreterare som för öfriga rottal''. Med anledning

häraf har Kung!. Maj:t för år 1906 förordnat en extra amanuens i nedre

revisionen, som skall hafva skyldighet att bestrida protokollssekreteraretjänst,

och anvisat åt honom ett arfvode, motsvarande den åt nuvarande

amanuenser med liknande tjänstgöringsskyldighet i stat anslagna aflöning,

eller 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i

renskrifningspenningar.

Vid extra rotelns förändring till rotel å nedre revisionens stat

torde den tjänsteman, som skall hafva att fullgöra protokollssekreteraretjänstgöringen

å roteln äfvensom den å roteln tjänstgörande amanuensen

äfven böra upptagas i staten. Aflöningen för de nuvarande å stat uppförda

amanuenserna bestämdes af Riksdagen år 1905. Enahanda

aflöningsförmåner torde nu böra äskas för ifrågavarande två amanuenser.

För den ifrågasatta förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter

skulle således erfordras följande belopp:

Tjänst-

Een-

Arfvode

görings-

skrifnings-

Summa

penningar

penningar

1

konstituerad revisionssekreterare...

3,800

2,000

—

5,800

1

amanuens med skyldighet att tjänst-

göra såsom protokollssekreterare

—

1,500

300

1.800

1

amanuens...........................................

—

1,000

—

1,000

summa kronor 8,600.

1 detta sammanhang anhåller jag att få anmäla, att sexton tjänstförrättande,

men icke ordinarie revisionssekreterare uti underdånig skrifvelse

i november 1905 anhållit, att Kung! Maj:t måtte taga under

nådigt öfvervägande:

l:o) huruvida icke ordinarie revisionssekreterareämbeten torde böra

inrättas till så stort antal, som det erfordras föredragande af justitieärenden

i Kungl. Maj:ts högsta domstol;

2:o) lämpligheten af att vid bestämmandet utaf antalet erforderliga

tjänster möjlighet till någon tids ledighet hvarje sommar beredes

tj änstförrättande revisionssekreterare;

3:o) om icke bestämmelsen uti gällande instruktion för Kungl.

Maj:ts kansli, att en revisionssekreterare skall vara anställd såsom byråchef

för lagärenden i justitiedepartementet, lärer böra upphäfvas;

4:o) huruvida icke å nedre justitierevisionens stat upptagen lön

eller arfvode, som revisionssekreterare i anledning af erhållet förord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ilande att bestrida annat ämbete ej nppbär, kunde tilldelas den tjänstförrättande

revisionssekreterare, som må anses därtill vara i tur;

5:o) om ej förhållandena kräfva, att äfven för kortare tid tillförordnad

revisionssekreterare för sitt arbete tilldelas ersättning efter en

beräknad årlig aflöning af 5,800 kronor; samt

6:o) önskvärdheten däraf, att den, som i följd af erhållet uppdrag

att förvalta revisionssekreterareämbete nödgas vidkännas rese- och flyttningskostnader,

af statsmedel tillägges ersättning härför.

Därest Eders Kungl. Maj:t godkänner hvad jag förut yttrat beträffande

det ifrågasatta nya revisionssekreterareämbetet, torde därmed

den i nämnda framställning från nedre revisionen först uppställda frågan

få anses vara besvarad. Möjligheten att bereda föredragandena i högsta

domstolen någon sommarledighet förutsätter helt naturligt en ej oväsentlig

ökning af revisionssekreterarnes antal; men icke heller denna fråga

torde lämpligen böra komma under öfvervägande annat än i sammanhang

med en blifvande undersökning rörande reglering af nedre justitierevisionens

löneförhållanden.

Genom den ändring af instruktionen den 7 juni 1878 för ämbetsoch

tjänstemännen i Kungl. Maj:ts kansli, som genom Kungl. Maj:ts

nådiga kungörelse den SO december 1905 ägt rum, har det önskemål,

som i tredje punkten af nyssnämnda framställning uttalats, redan blifvit

uppfylldt.

I afseende å de önskemål, som framställts i fjärde och femte

punkterna, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t upprepade gånger

af andra hufvudtitelns besparingar tillagt tillförordnade revisionssekreterare,

som icke äro assessorer och således icke äga att uppbära

assessorslön, lönefyllnad till sådant belopp, att de därigenom kommit i

åtnjutande af lika löneförmåner med de assessorer, hvilka haft förordnande

såsom revisionssekreterare. Dessutom har Kungl. Maj:t genom

nådigt beslut den 30 december 1905 beträffande de tillförordnade revisionssekreterare,

som, utan att åtnjuta arfvode på nedre revisionens

stat, erhållit mera ständiga förordnanden, tillagt dem sådan förhöjning

i aflöningen, att denna fullt motsvarar de konstituerade revisionssekreterarnes

arfvode. Sådan lönefyllnad utgår för närvarande till icke

mindre än sju tjänstförrättande revisionssekreterare, och medlen härtill

bestridas af ordinarie revisionssekreterares löner. Föga anledning torde

finnas att gifva lönefyllnad åt mera tillfälliga vikarier, ej heller att

tillägga konstituerad revisionssekreterare ordinarie revisionssekreterares

lön. Den omständigheten, att en ordinarie revisionssekreterare förord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

nate till annan statstjänst, har icke verkat någon förändring i den konstituerades

verksamhet; denne sköter såsom förut den rotel, som han

genom konstitutorialet är satt att förvalta, under det att däremot vikarie

förordnas för den ordinarie. Icke heller kan det angifna förhållandet

i allmänhet sägas hafva verkat något intrång i den konstituerades befordringstur.

Han har eller åtminstone bör hafva räknat med möjligheten

af att innehafvare af ordinarie tjänst, med bibehållande af densamma,

någon tid användes i högre tjänst; en möjlighet, som ju för

den konstituerade innebär en liknande utsikt för framtiden. Och otvifvelaktigt

har den omständigheten, att den ordinarie är eller före sin

utnämning till ordinarie varit använd på annat håll, beredt de yngre

i verket en raskare befordran och ofta äfven bättre löneförmåner, än

eljest skulle ifrågakommit. Att för närvarande ordinarie revisionssekreterare

till så stort antal som fem äro i annan statstjänst anställda,

är en tillfällighet, men icke ens denna tillfällighet kan i ett

ämbetsverk som detta, där rörligheten i ledamöternas sammansättningär

och bör vara ett utmärkande drag, i stort sedt sägas vara till de

yngres skada. När den antydda rörligheten, såsom äfven händt någon

gång, tillfälligtvis stoppats, har detta varit föga gynnsamt för dem,

som i högre tjänst eller högre åldersklass i tjänsten sökt belöning för

sitt arbete. En annan fråga är däremot, huruvida de nu utgående

lönerna öfver hufvud taget äro efter nutida förhållanden tillräckliga.

Denna fråga torde af skäl, som jag redan förut haft tillfälle att beröra,

för närvarande icke böra komma under öfvervägande, likasom ej heller

det i sjätte punkten uttalade önskemålet om ersättning af statsmedel

för rese- och flyttningskostnader till dem, som, boende å annan ort

än Stockholm, mottagit uppdrag att förvalta revisionssekreterareämbete.

»

Utskottet, som mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

funnit anledning till erinran, hemställer,

att Riksdagen må höja anslaget till nedre justitierevisionen

med aflöning till dels en konstituerad

revisionssekreterare och dels två amanuenser, däraf

en med skyldighet att tjänstgöra såsom protokollssekreterare,

tillhopa 8,600 kronor.

Vid bifall härtill kommer ifrågavarande anslag, nu 151,700 kronor,

att i 1907 års riksstat uppföras med 160,300 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat.

AökninSl(förS 3:o) Kung! Maj:t har i punkt 3 under andra hufvudtiteln föreregilring

°af slagit Riksdagen, att för möjliggörande af en reglering af Norra och

två domsagor. Södra Hälsinglands domsagor sålunda, att nuvarande Södra Hälsing[3-]

lands västra tingslag komme att bilda en domsaga under namn af

Bollnäs domsaga, att Södra Hälsinglands östra tingslag komme att tillsammans

med Enångers tingslag af Norra Hälsinglands domsaga utgöra

en domsaga under benämning Söderhamns domsaga, samt att återstående

tre tingslag af Norra Hälsinglands domsaga komme att utgöra

en domsaga under bibehållande af sin nuvarande benämning, öka anslaget

till häradshöfdingarne under Svea hofrätt med 4,500 kronor samt,

under förutsättning af bifall härtill, fastställa aflöningsförmånerna för

häradshöfdingarne i de ifrågasatta tre domsagorna så, som förut

åberopade statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13

januari 1906 upptoge; och skulle, i händelse af bifall härtill, anslaget

till Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat, nu 684,487 kronor,

komma att höjas till 688,987 kronor.

Förenämnda statsrådsprotokoll innehåller i detta ämne följande

yttrande af departementschefen:

»Uti underdånig ansökning af den 20 augusti 1904 hafva åtskilliga

invånare i Norra Hälsinglands domsaga anfört, att det behof af en förbättrad

tingsordning, som föranledt kungl. förordningen den 17 maj

1872, sedan längre tid tillbaka gjort sig kändt måhända mera i denna

domsaga än i någon annan del af riket, men att de förslag, som, i

ändamål att få den nya tingsordningen tillämpad inom domsagan, framställts

därom, att de fyra tingslag — Bergsjö, Delsbo, Forsa och Enånger

—, al hvilka domsagan för närvarande utgöres, måtte förenas

till antingen två tingslag eller allenast ett tingslag, icke vunnit framgång.

Då ett anordnande på angifna sätt af tingslagen inom domsagan

syntes möta stora svårigheter och af myndigheterna förklarats ej böra

äga rum, återstode endast ett sätt för frågans lösning, nämligen domsagans

delning i två domsagor; och eu sådan åtgärd förefölle befogad

jämväl med hänsyn till domsagans utsträckning och stora invånareantal

samt den betydande mängden af därstädes förekommande mål och ärenden.

Enligt sökandenas mening kunde en delning af domsagan lämpligen

ske sålunda, att af de två nya domsagorna den ena komme att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

bestå af Bergsjö tingslag ocli Delsbo tingslag med tingsställen i Bergsjö

och Delsbo samt fem allmänna tingssammanträden om året i hvartdera

tingslaget och den andra domsagan komme att utgöras af Forsa

och Enångers nuvarande tingslag, förenade till ett tingslag med tingsställe

i Hudiksvall och tio allmänna tingssammanträden årligen. Under

åberopande af hvad sålunda och i öfrigt anförts anhöllo sökandena i

underdånighet, att åtgärder måtte vidtagas för Norra Hälsinglands domsagas

delning i två domsagor i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

sökandenas förslag eller på annat sätt, som kunde finnas mera ändamålsenligt.

Hos Kungi. Maj:t hafva vidare åtskilliga invånare i Södra Hälsinglands

domsagas östra tingslag i underdånighet anfört, att under den

tid af nära trettio år, som förflutit, sedan Södra Hälsinglands domsaga

delades i två tingslag, domsagan gått framåt såväl i folkmängd som

ock genom uppkomst af nya industriella anläggningar samt tillväxt af

förut befintliga sådana, hvartill bidragit tillkomsten af nya kommunikationsförbindelser

inom domsagan. Den reglering, som sålunda ägt rum,

motsvarar emellertid icke längre de ökade krafven på snabbhet i rättsskipningen

och lätthet att få äfven andra rättsärenden än de å tingen

förekommande utförda. Enär liäradshöfdingen i domsagan, helt visst

till följd af det större antalet göromål i det västra tingslaget, varit

bosatt och troligen äfven hädanefter finner sig nödsakad att vara bosatt

i Bollnäs, men det östra tingslagets inbyggare sedan gammalt

hafva sin handels- och köpstad i Söderhamn, hafva omförmälda kraf

synnerligen framträdt inom östra tingslaget, och behof att få tingslaget

skildt från det västra visat sig oundgängligt. Det västra tingslaget

har för öfrigt, anfördes vidare, numera nått en sådan utveckling,

att göromålen därstädes kräfva eu särskild häradshöfding, och såväl

sökandenas önskemål som äfven de önskningar om en snabbare rättsskipning,

livilka upprepade gånger försports från Norra Hälsinglands

domsaga, synas kunna förverkligas därigenom, att Södra Hälsinglands

domsagas östra tingslag och Enångers härintill gränsande tingslag inom

Norra Hälsinglands domsaga förenas till en domsaga och ett tingslag

med tio allmänna tingssammanträden om året. Enligt sökandenas mening

vore en sådan förening desto mera lämplig, som den tillämnade

så kallade ostkustbanan är afsedd att genomlöpa den föreslagna nya

domsagan och Söderhamn utgör köpstad och afsättningsort för åtminstone

en god del af Enångers tingslag. Sökandena anhöllo därför, att

Kungl. Maj:t täcktes taga under pröfning, huruvida icke sådan ändring

i Södra Hälsinglands domsagas omfång kunde ske, att domsagans östra

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

tingslag antingen ensamt för sig eller i förening med Enångers tingslag

må blifva en själfständig domsaga.

Invånarna i Södra Hälsinglands domsagas västra tingslag, som

lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, hafva åberopat en jämväl från detta

tingslag till Kungl. Maj:t ingifven ansökning att, med hänsyn till vikten

för särskildt Bollnäs köping att tingssammanträden hållas tio gånger om

året, åtgärder måtte vidtagas för domsagans delning i två olika domsagor.

Och västra tingslagets häradsrätt har för sin del förklarat, att den, i

betraktande af mängden af de inom tingslaget förekommande rättegångsmål

och ansökningsärenden samt öfriga på domhafvandens åtgärd

ankommande ämbetsgöromål, ansåge nödigt, att västra tingslaget blifver

en domsaga för sig.

Ostra tingslagets häradsrätt åter har, efter att hafva hört tingslagsborna,

yttrat, att häradsrätten funne förändrad reglering af domsagan

icke vara för detta tingslag erforderlig, men att, för den händelse det

kan anses nödigt, att domsagans västra tingslag blifver egen domsaga,

häradsrätten ville förorda, att så äfven må blifva förhållandet med östra

tingslaget, dock utan att därvid med detsamma förenas något annat

tingslag eller del af sådant tingslag eller att från östra tingslaget någon

de! afskiljes.

Inom Norra Hälsinglands domsaga hafva samtliga tingslagsbor och

häradsrätter afstyrkt bifall till ansökningen om Enångers tingslags

sammanslagning med Södra Hälsinglands östra tingslag. Såsom skäl

härför anfördes, att införandet i norra domsagans återstående tingslag

af den i 1872 års förordning afsedda tingsordning icke skulle kunna

ske utan afsevärda olägenheter och kostnader. Däremot ansågo häradsrätterna

sig böra tillstyrka delning af Norra Hälsinglands domsaga

på sätt föreslagits. Genom en sådan delning skulle nämligen, ritan

egentlig olägenhet för någon, det önskemål vinnas, att i de nya domsagorna

nämnda tingsordning med däraf befordrade snabbare rättsskipning

kunde komma i tillämpning.

Häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga har anfört, att

det till följd af domsagans storlek (40 kvadratnymil) och alltjämt

stigande befolkning är nästan omöjligt för en person att sköta densamma,

helst svårigheten att erhålla dugliga såväl juridiska som renskrifvarebiträden

synes blifva större för hvarje år. Häradshöfdingen

kunde därför icke finna annat botemedel, än att domsagan delas i två

domsagor sålunda, att Forsa och Enångers tingslag bilda en domsaga

med tingsställe i Hudiksvall samt Delsbo och Bergsjö, som nyligen

uppfört nya tidsenliga tingshus, en domsaga med två tingsställen, där

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

dessa nu finnas. Befolkningen skulle då komma att utgöra något öfver

19,000 personer i den ena domsagan (Forsa och Enångers tingslag;

samt omkring 24,700 i den andra. Olikheten i invånareantalet i de

båda sålunda bildade domsagorna kunde emellertid väntas snart utjämnas.

Från år 1903 har invånareantalet i Norra Hälsinglands domsaga ökats

med 261 personer, däraf blott 48 i Delsbo och Bergsjö tingslag, mot

213 i Forsa och Enångers tingslag. Befolkningen i de östra tingslagen

tillväxer således betydligt hastigare än i de västra och kommer säkerligen

att hastigt ökas när, såsom antagligt är, ostkustbanan varder

färdig. Dock ansåg häradshöfdingen i allt fall ej olämpligt, om, på

sätt ombuden för Delsbo tingslag och ett ombud för Forsa tingslagsbor

hemställt, Norrala och Trönö socknar öfverflyttades från Södra

Hälsinglands domsaga till Norra Hälsinglands domsaga. På dessa skäl

ansåg häradshöfdingen den från Södra Hälsinglands domsaga inkomna

ansökning icke, såvidt angår Norra Hälsingland, höra till vidare åtgärd

föranleda.

Tillförordnade domhafvanden i Södra Hälsinglands domsaga har

med ledning af den officiella statistiken uppgjort en öfversikt till och

med år 1902 öfver folkmängdstalen och antalet mål och ärenden inom

såväl domsagan och dess särskilda tingslag som ock Enångers tingslag

af norra domsagan. Af denna öfversikt torde en del, kompletterad med

sedermera tillkomna siffror för år 1903 och folkmängdstal för år 1904

samt uträknade medeltal, här få intagas
-

■Södra Hälsinglands domsagaj Västra tingslaget | Östra tingslaget | Enångers tingslag

År

Folk- mängd

den 31

decem-

ber

i

Afdömda tvistemål

Afdömda eller till annan

domstol förvista brottmål

j Slutligen handlagda an- söknings- och anmäl- ningsärenden

Folk- mängd

den 31

decem-

ber

Afdömda tvistemål

! Afdömda eller till annan

domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda an- söknings- och anmäl- ningsärenden

.

Folk- mängd

den 31

decem-

ber

Afdömda tvistemål

Afdömda eller till annan

domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda an- söknings- och anmäl- ningsärenden

Folk- mängd

den 31

decem-

ber

Afdömda tvistemål

•

Afdömda eller till annan

domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda an-j

söknings- och anmäl- j

ningsärenden

1

2

3

4

1

2

3

4

1

2

3

4

1

2

3

4

1899......

51,296

103

218

11,764

28,812

73

114

1,119

22,484

30

: 104

645

6,432

ii

65

223

1900......

51,863

109

329

jl,735

29,190

80

203

1,078

22,673

29

126

| 657

6,364

11

86

274

1901......

52,712

121

360

! 1,654

29,739

77

299

1,117

22,973

1 44

61

537

6,471

| 16

| 79

248

1902......

53,031

130

268

jl,933

29,812

89

213

1,289

23,219

41

| 55

644

6,540

j 12

59

233

1903.....

53,241

134

239

4,977

29,955

91

168

1,361

23,286

i 43

71

616

6,410

9

49

324

1904......

53,436

1

30,085

i

23,351

|

1

6,409

Medeltal

119,4 282,sb,812,6

82

199,4

1,192,8

37,4

83,4

! 619,sj

11,8

! 67, c

260,4

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Till jämförelse meddelas ock motsvarande siffror för Bergsjö,

Delsbo och Forsa tingslag, på sätt visas af följande tablå:

i

Afdömda tvistemål

Afdömda eller till annan

domstol förvista brottmål

Slutligen handlagda ansök- ningar och anmälnings- ärenden

Bergsjö.

Delsbo.

Forsa.

Bergsjö.

Delsbo.

Forsa.

Bergsjö.

Delsbo.

Forsa.

1899......

7

31

14

102

137

44

540

573

653

1900......

22

29

30

60

68

55

605

721

784

1901......

13

26

31

67

69

54

638

649

614

1902......

11

28

24

56

73

52

496

573

675

1903......

17

29

48

28

44

36

586

681

736

70

143

147

313

391

241

2,865

3,197

3,462

Medeltal

14

28,0,

29,4

62,6

78,2

48,2

573

639,4

692,4

Folkmängdstalen inom sistnämnda tre tingslag för åren 1899—

1904 framgå af följande tabell:

Bergsjö. Delsbo. Forsa.

1899 .................................... 13,975. 10,509. 12,213.

1900 .................................... 13,980. 10,528. 12,477.

1901 .................................... 14,001. 10,591. 12,519.

1902 .................................. 14,151. 10,617. 12,557.

1903 .................................... 14,202. 10,561. 12,713.

1904 ................................. 14,234. 10,545. 12,922.

Under erinran, att folkmängden vid 1902 års slut utgjorde i hela

södra domsagan 53,031 personer, däraf 29,812 i västra tingslaget och

23,219 i östra tingslaget, under det att folkmängden i medeltal för

rikets domsagor vid nämnda tid uppgick till 34,123 samt att målens

och ansökningsärendenas antal vid domsagans båda häradsrätter sammanlagdt

länge öfverstigit hvad som i sådant hänseende kan anses såsom

medeltal för domsagorna i riket, har tillförordnade domhafvanden vidare

framhållit, att de vid domsagans häradsrätter handlagda brottmålen till

stor del äro af gröfre beskaffenhet och att domhafvandens tid mellan de

allmänna tingssammanträdena ofta upptages af rannsakningar med häktade

personer. Ofriga domhafvanden åliggande ämbetsgöromål äro icke

blott, såsom en följd af den stora folkmängden, många utan äfven,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

särskild! livad angår ägodelningsärenden och expedition af gravationsbevis,

i hög grad tidskräfvande.

Vid öfvervägande af de sålunda anförda förhållandena lärer det

— yttrar tillförordnade domhafvanden vidare i sitt den 12 augusti 1905

afgifna utlåtande — icke kunna förnekas, att domsagan är större, än

att den äfven med anlitande af biträden kan lämpligen af en person

förvaltas. Det missförhållande kan under nuvarande omständigheter

icke undvikas, att domhafvanden måste i stor utsträckning lita på

biträden i arbetet, utan att äga tid att i erforderlig mån öfva tillsyn

å deras arbete. Domsagan har ock under åtskilliga tider faktiskt varit

delad, i ty att domarämbetet i hvartdera tingslaget utöfvats af olika

personer. Af de statistiska uppgifterna framgår, att inom domsagans

västra tingslag ämbetsgöromålen redan uppgå till sådan mängd, att de,

hvad angår tvistemål och ansöknings- eller anmälningsärenden, i det

närmaste motsvara och, hvad brottmålen beträffar, öfverstiga hvad som

i detta afseende är att anse såsom medeltalet för rikets domsagor.

Redan nu visar sig ett kännbart behof att få antalet af de allmänna

tingssammanträdena inom västra tingslaget ökadt så, som ske kunde,

därest tingslaget blefve en domsaga för sig, och detta behof lärer

väl komma att med åren framträda allt starkare. Särskild! torde vara

att vänta att, om, såsom det antages, Bollnäs municipalsamhälle inom

kort varder köping, göromålen inom västra tingslaget, under hvars

häradsrätts domvärjo samhället är beläget, komma att rätt betydligt

ökas och behofvet af flera tingssammanträden göra sig gällande. Inom

tingslaget råder också ett lifligt intresse för, att detsamma måtte varda

ur domsagan utbrutet till en egen domsaga.

Tillförordnade domhafvanden anser däremot icke skäl föreligga,

som nödvändigt böra föranleda, att domsagans östra tingslag skall ensamt

utgöra eu domsaga. Åmbetsgöromålens mängd inom östra tingslaget

gifver icke tillräcklig anledning därtill, och något behof af flera rättegångstillfällen

inom tingslaget kan icke anses vara förhanden. De skäl

för tingslagets afskiljande från domsagan, hvilka anförts i den underdåniga

petitionen från tingslagsbor inom östra tingslaget och andra i

frågan intresserade personer, hafva vid sammanträdet inför häradsrätten

icke vunnit någon förespråkare.

Då emellertid för tillfredsställande af det trängande behofvet att

domsagans västra tingslag varder egen domsaga uppenbarligen är nödvändigt,

att östra tingslaget kommer att ingå i någon annan domsaga,

samt från Norra Hälsinglands domsaga uttryckts den önskan, att sistnämnda

domsaga måtte blifva delad, s}rnes, enligt tillförordnade domhaf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vandens mening, frågan kunna så ordnas, att Enångers tingslag, som

gränsar till Södra Hälsinglands östra tingslag, afskiljes från Norra Hälsinglands

domsaga och förenas med östra tingslaget till en domsaga.

Därvid torde, åtminstone till dess kommunikationerna varda förbättrade,

hvardera tingslaget böra bibehållas såsom särskilt tingslag med hvar

sitt tingsställe. Det synes nämligen icke böra ifrågasättas, att Enångers

tingslags tingsstad skulle flyttas till östra tingslagets för Enångers tingslagsbor

obekvämt belägna tingsställe i Söderala, och ännu mindre torde

det kunna blifva tal om att förlägga östra tingslagets tingsplats till

Enånger. Under nuvarande förhållanden, då östra tingslaget icke torde

kunna realisera sitt dyrbara, tämligen nya tingshus i Söderala, torde

det icke heller kunna sättas i fråga att förlägga ett för båda tingslagen

gemensamt tingsställe i Söderhamn, som eljest, åtminstone i den händelse

att den föreslagna ostkustbanan blir en verklighet, synes vara lämpligaste

platsen för ett sådant tingsställe. En förening af östra tingslaget.

och Enångers tingslag till en domskrets är för öfrigt under närvarande

förhållanden icke nödvändig, då icke i någotdera tingslaget

antalet mål och ärenden, som det tillkommer häradsrätterna att behandla,

är större, än att fem allmänna sammanträden i hvardera tingslaget

fullt motsvara behofvet.

Därest sålunda — yttrar tillförordnade domhafvanden vidare —

Enångers tingslag förenas med Södra Hälsinglands östra tingslag till

eu domsaga, blefve de tingsgöromål, som därstädes komme att åligga

domhafvanden, ungefär motsvarande hvad förhållandet är i några af

rikets mindre domsagor. Med tillämpning af de statistiska uppgifterna

för år 1902 äro för nämnda båda tingslag tillhopa antalet afdömda

tvistemål att beräkna till 53, de afdömda eller till annan domstol förvista

brottmålen till 114 samt de slutligen handlagda ansöknings- och

anmälningsärendena till 877. För jämförelses skull har tillförordnade

domhafvanden antecknat motsvarande siffror för eu del angifna domsagor,

hvilka siffror, behörigen rättade, här anföras, nämligen för Mellersta

Roslags domsaga resp. 42, 50, 1,007, för Stockholms läns västra

domsaga resp. 37, 57, 780, för Västmanlands södra domsaga resp.

51, 59, 1,010, för Västmanlands norra domsaga resp. 57, 104, 769,

för Ångermanlands västra domsaga resp. 140, 81, 768, för Åkerbo,

Bankekinds och Hanekinds härads domsaga resp. 29, 28, 881, för

Finspånga läns härads domsaga resp. 32, 25, 789, för Östra härads domsaga

i Jönköpings län resp. 45, 85, 845, för Mellersta Värends domsaga

resp. 78, 82, 836, för Listers härads domsaga resp. 90, 35, 960, för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

Bräkne härads domsaga resp. 63, 44, 846, och för Östra härads domsaga

i Blekinge län resp. 50, 62, 967.

I sammanhang härmed har tillförordnade domhafvanden erinrat,

hurusom siffrorna i förevarande afseende för den del af Norra Hälsinglands

domsaga, som efter frånskiljandet af Enångers tingslag skulle

återstå, utgöra enligt statistiska uppgifterna för 1902 resp. 63, 180

(rätteligen 181), 1,744, eller således, hvad tvistemålen angår, mindre än

medeltalet (92) för rikets domsagor men i öfrigt något mer än samma

medeltal (resp. 121 och 1,513).

På grund af hvad sålunda anförts, har tillförordnade domhafvanden

förordat, att Södra Hälsinglands västra tingslag måtte, med bibehållande

af sitt nuvarande tingsställe, blifva en domsaga för sig, där således

skulle årligen hållas tio allmänna tingssammanträden, samt att Enångers

tingslag måtte afskiljas från Norra Hälsinglands domsaga och förenas

med Södra Hälsinglands östra tingslag till en domsaga sålunda, att

tingslagen tillsvidare behålla hvar sitt tingsställe, och att, i likhet med

hvad i östra tingslaget är förhållandet, jämväl i Enångers tingslag

kung!, förordningen den 17 maj 1872 med fem allmänna tingssammanträden

om året måtte varda tillämpad.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har beträffande de

båda ifrågavarande domsagorna funnit det vara angeläget, att en förändrad

reglering af desamma äger rum, så snart omständigheterna det

medgifva. Domsagornas storlek och folkrikhet och den hufvudsakligen

däraf beroende stora mängden af rättegångsärenden och öfriga göromål,

som tillkomma domhafvandena, påkalla med nödvändighet en förändring,

och det allmänt framställda krafvel på ett snabbare rättegångsförfarande

genom större antal tingssammanträden bör ock, om möjligt,

tillgodoses, livilket äfven låter sig göra genom en reglering i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad som nu blifvit ifrågasatt.

I fråga om sättet för regleringens genomförande har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande utgått från, att den nödvändigaste åtgärden

är afskiljande! af Södra Hälsinglands västra tingslag till en domsaga

för sig med tingsställe i Bollnäs. Emot lämpligheten af denna åtgärd

har ej heller någon erinran gjorts från någon af dem, hvilka yttrat

sig i saken. Men enär Södra Hälsinglands östra tingslag torde ensamt

för sig blifva väl litet för att utgöra egen domsaga, har det synts

Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämpligt, att Enångers tingslag åtskiljes

från nuvarande Norra Hälsinglands domsaga för att jämte Södra

Hälsinglands östra tingslag bilda en domsaga, hvartdera tingslaget med

sitt tingsställe. En sådan anordning har visserligen mött motstånd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

från såväl tingslagsborna i Södra Hälsinglands östra tingslag och samtliga

tingslag inom Norra Hälsinglands domsaga som vederbörande

häradsrätter i dessa tingslag. Men såsom skäl för detta motstånd har

dock icke anförts något annat, än att Enångers tingslags afskiljande

från Norra Hälsinglands domsaga skulle omöjliggöra eller försvåra införandet

af en snabbare rättsskipning i Norra Hälsinglands domsaga i

enlighet med kung! förordningen den 17 maj 1872. Några omständigheter,

som styrka befogenheten af denna invändning, hafva dock icke

åberopats, och Kungl. Majrts befallningshafvande har icke heller kunnat

finna, att invändningen är befogad. Vid åtskilliga föregående tillfällen

hafva framställningar gjorts om införande af förändrad tingsordning

inom Norra Hälsinglands domsaga, därvid ifrågasatts, att samtliga tingslagen

därstädes skulle förenas till ett tingslag med tingsställe i Hudiksvall,

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande har upprepade gånger uttalat

sig för en dylik förändring såsom synnerligen önskvärd. Äfven

nu har af Forsa tingslagsbor alternativt förordats eu sådan anordning.

Därest Enångers tingslag afskiljes från Norra Hälsinglands domsaga,

bör det enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening blifva

desto lättare att förena de återstående Bergsjö, Delsbo och Forsa tingslag

till ett enda tingslag, och låta detsamma utgöra en domsaga, där

kungl. förordningen af den 17 maj 1872 i så fall komme att vinna

tillämpning. För detta tingslag borde tingsstället helst förläggas till

Hudiksvall men torde ock utan synnerlig olägenhet kunna förläggas till

Bergsjö, i livilket senare fall det därstädes uppförda tingshuset fortfarande

kunde komma till användning. Genom en reglering af ifrågavarande

båda domsagor på nu antydda sätt ansåg Kungl. Maj:ts befallningshafvande

det afsedda ändamålet lämpligen kunna vinnas, under

beaktande tillika, så långt möjligt är, af alla befogade anspråk från de

i saken intresserade.

Svea hofrätt har på de af tillförordnade domhafvanden i Södra

Hälsinglands domsaga anförda grunder tillstyrkt, att nämnda domsagas

västra tingslag måtte afskiljas till en särskild domsaga, hvilken lämpligen

torde kunna benämnas Bollnäs domsaga, med tingsställe i Bollnäs

och tio allmänna tingssammanträden om året, samt att Södra Hälsinglands

domsagas östra tingslag måtte med Enångers tingslag af Norra

Hälsinglands domsaga förenas till en domsaga, hvilken synes lämpligen

kunna kallas Söderhamns domsaga, men att vid sådan reglering sistnämnda

två tingslag, af hvilka nuvarande östra tingslaget torde böra

erhålla annan benämning, exempelvis Ala tingslag, måtte få tills vidare

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

utgöra särskilda tingslag med samma tingsställen som förut och med

fem allmänna tingssammanträden årligen i hvardera tingslaget.

Någon delning af livad som återstår af Norra Hälsinglands domsaga,

sedan Enångers tingslag därifrån afskilts, har hofrätten däremot

ansett icke böra ifrågakomma.

Af hvad sålunda anförts torde framgå, att båda ifrågavarande

domsagor, men särskilt Södra Hälsinglands domsaga, med afseende å

såväl folkmängd som antalet handlagda mål och ärenden äro af sådan

storlek, att åtgärder till minskning af domhafvandens arbetsbörda och

till beredande af en tillfredsställande tingsordning äro högst trängande,

läka med hofrätten anser jag uppenbart, att vid en delning af den södra

domsagan, som nu är vakant, dess västra tingslag bör ensamt för sig

bilda en domsaga. Att äfven låta östra tingslaget utgöra eu domsaga

torde däremot åtminstone för närvarande icke hafva skäl för sig, och

då en minskning af området för Norra Hälsinglands domsaga visat sigbehöflig,

synes en sådan åtgärd icke kunna ske lämpligare än genom

afskiljande från denna domsaga af Enångers tingslag och dess förening

med Södra Hälsinglands domsagas östra tingslag. Åtgärder för ett sådant

afskiljande kunna redan under innevarande år vidtagas. Långt ifrån

att, såsom inom norra domsagan anförts, försvåra den länge önskade

regleringen af tingslagen inom denna domsaga, synes den nu ifrågasatta

anordningen tvärtom vara ägnad att befordra denna mycket

viktiga frågas lösning, hvarigenom ock den därmed nära förbundna,

sedan 20 år på dagordningen stående frågan om byggande af tingshus

för Forsa tingslag kan blifva på ett tillfredsställande sätt afgjord. Ehuru

pröfningen häraf samt af den närmare regleringen inom de båda nuvarande

domsagorna icke kan äga rum, förrän Riksdagen lämnat sitt

bifall till inrättande af en ny häradshöfdingetjänst, torde dock för bestämmande

af häradshöfdingarnas aflöningsförmåner vara nödigt att,

utöfver hvad hittills skett, något ingå jämväl på dessa frågor.

Beträffande sättet att reglera de delar af norra domsagan, som

återstå, sedan Enångers tingslag därifrån utbrutits, kunna helt visst råda

olika meningar, såsom ock framgår af de förslag till reglering af denna

domsaga, hvilka tid efter annan framkommit. Härom har hofrätten

yttrat, att, med hänsyn till göromålens mängd och särskild! till det betydliga

antalet rannsakningar med häktade personer och andra extra

förrättningar, en sammanslagning af de tre tingslagen till ett enda tingslag

knappast kan blifva lämplig, utan det har synts hofrätten, att af

samma tre tingslag böra bildas två tingslag därigenom, att Forsa tingsBih.

till Riksd, Prot. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

lag förenas med ett af de öfriga tingslagen. Vid öfvervägande af frågan,

huruvida i sådant fall Bergsjö tingslag eller Delsbo tingslag bör såsom

särskild! tingslag bibehållas, har hofrätten af offentliggjorda statistiska

uppgifter inhämtat, att visserligen antalet invånare i Bergsjö

tingslag, uppgående vid 1903 års slut till 14,202 personer, icke obetydligt

öfverstiger folkmängden i Delsbo tingslag, som vid samma tid

utgjorde 10,561 personer, men att däremot under femårsperioden 1899—

1903 det årliga medeltalet mål och ärenden inom Bergsjö tingslag väsentligt

understigit motsvarande siffror för Delsbo tingslag, ity att medeltalet

afdömda tvistemål utgjort i Bergsjö tingslag 14, i Delsbo tingslag

29, medeltalet afdömda eller till annan domstol förvisade brottmål i

Bergsjö tingslag 63, i Delsbo tingslag 78 samt medeltalet slutligen

handlagda ansöknings- och anmälningsärenden i Bergsjö tingslag 573,

i Delsbo tingslag 639. Vid sådant förhållande har det synts hofrätten,

som om icke Delsbo, utan Bergsjö tingslag borde med Forsa tingslagförenas

till ett tingslag. Vid bestämmande af tingsställe för detta större

tingslag torde valet kunna stå allenast mellan Hudiksvall, å ena sidan,

samt, å den andra, Bergsjö kyrkoby, hvarest Bergsjö nuvarande tingslag

har ett på senare tid uppfördt tingshus. Af de offentliggjorda

statistiska uppgifterna visar sig, att, ehuru antalet invånare i Forsa

tingslag vid 1903 års utgång ej utgjorde mer än 12,713 personer och

således understiger folkmängden i Bergsjö tingslag, likväl under femårsperioden

1899—1903 det sammanlagda årliga medeltalet afdömda

tvistemål samt afdömda eller till annan domstol förvisade brottmål för

Forsa tingslag uppgått till ungefär samma siffra som motsvarande årliga

medeltal för Bergsjö tingslag och det årliga medeltalet slutligen

handlagda ansöknings- och anmälningsärenden för Forsa tingslag, 692,

betydligt öfverstigit medeltalet dylika ärenden för Bergsjö tingslag.

Med hänsyn härtill samt i betraktande jämväl af Hudiksvalls egenskap

af hufvudort i trakten och att, särskildt sedan den tillämnade ostkustbanan

kommit till stånd, kommunikationerna med Hudiksvall för tingslagets

inbyggare i allmänhet blifva fördelaktiga, har hofrätten ansett

företrädet böra gifvas åt Hudiksvall.

Enligt det förslag till jämkning af de till häradshöfdingarna i

form af tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag utgående

belopp, hvilket finnes intaget i statsverkspropositionen vid 1905 års

riksdag, har ansetts, att tjänstgöringspenningarna i norra domsagan,

nu uppgående till 3,300 kronor, kunna tåla vid en minskning af 700

kronor. Om Enångers tingslag frånskiljes domsagan, torde däraf kunna

föranledas en minskning af ytterligare 500 kronor. Utom de till liäradshöfdingen

i den södra domsagan nu utgående tjänstgöringspenningarna,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

2,300 kronor, skulle således för häradshöfdingarna i de föreslagna två

nya domsagorna finnas att tillgå 1,200 kronor. Med hänsyn särskild t

till antalet brottmål i den föreslagna västra domsagan torde häradsliöfdingen

i denna domsaga icke skäligen böra i tjänstgöringspenningar

åtnjuta mindre än 1,700 kronor om året. I fråga om den föreslagna

östra domsagan kommer i betraktande, att en förening af dess olika

delar till ett tingslag åtminstone icke under den närmaste framtiden

synes böra äga rum. Häradshöfdingen där kommer således att få vidkännas

ganska betydliga utgifter för tingsresor och dylikt. Sportelinkomsterna

i denna domsaga blifva däremot ganska ringa och kunna

icke beräknas gifva något större öfverskott efter afräkning af utgifterna

för domsagans skötsel. Vid sådant förhållande och dä lefnadskostnaderna

i denna del af landet äro betydligt högre än i sydligare belägna

delar, torde häradshöfdingen i den föreslagna östra domsagan

böra i tjänstgöringspenningar erhålla 1,800 kronor om året. Hans

årliga nettoinkomst kommer då att uppgå till allra högst 7,200 kronor.»

Under framhållande, hurusom således för åstadkommande af nu

ifrågasatta domsagereglering erfordrades anvisande af medel till en ny

häradshöfdingelön, 4,500 kronor, hemställde alltså departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för möjliggörande af berörda

reglering af norra och södra Hälsinglands domsagor på sätt departementschefen

föreslagit, öka anslaget till häradshöfdingarne under

Svea hofrätt med 4,500 kronor samt, under förutsättning af bifall härtill,

fastställa aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i de ifrågasatta

tre domsagorna sålunda:

för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga

lön................................................................................. 4,500: —

tjänstgöringspenningar ........................................... 2,100: — 6,600: —

för häradshöfdingen i Bollnäs domsaga lön .............. 4,500: —

tjänstgöringspenningar ........................................... 1,700:— 6,200: —

för häradshöfdingen i Söderhamns domsaga lön ...... 4,500: —

tjänstgöringspenningar ............................................ 1,800: — 6,300: —

1 sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande framställning har

utskottet till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr

M. Sundström väckt motion (n:o 68), däri motionären — under framhållande

af att den föreslagna Bollnäs domsaga komme att omfatta

icke blott Bollnäs socken, utan äfven fem andra socknar inom sydvästra

delen af Hälsingland samt att den föreslagna Söderhamns domsaga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottets

yttrande.

skulle komma att omfatta åtta socknar inom sydöstra Hälsingland, men

icke någon del af Söderhamns område — på grund häraf, och då det

syntes motionären lämpligt att välja namnen å domsagorna så, att man

genom dem kunde få ett ungefärligt begrepp om hvilka områden de

olika domsagorna omfattade, föreslagit, att, i den händelse Kungl. Majrts

förslag i fråga om domsagornas reglering inom Hälsingland bifölles,

de af Kungl. Maj:t föreslagna namnen Bollnäs domsaga och Söderhamns

domsaga måtte „ utbytas mot namnen Sydvästra Hälsinglands domsaga

och Sydöstra Hälsinglands domsaga.

På grund af den i statsrådsprotokollet lämnade utredning finner

utskottet det vara för rättsskipningens behöriga tillgodoseende särdeles

önskvärd!, att en ny domsaga inom det nuvarande vidsträckta området

för norra och södra Hälsinglands domsagor inrättas — en förändring,

som, då häradshöfdingämbetet i södra domsagan för närvarande är

obesatt samt nuvarande häradshöfdingen i norra domsagan till följd af

uppnådd pensionsålder kommer att inom kort afgå från sitt ämbete,

lämpligen kan till år 1907 verkställas; och biträder utskottet Kungl.

Maj:ts förslag såväl med afseende å den ifrågasatta regleringen af

norra och södra Hälsinglands domsagor som ock i fråga om löneförmånerna

för häradshöfdingarne i de tre föreslagna domsagorna, hvilka

löneförmåners summa med allenast beloppet af vanlig häradshöfdinglön,

4,500 kronor, öfverskjuter summan af för närvarande till häradshöfdingarne

i norra och södra domsagorna utgående löneförmåner.

I detta sammanhang vill emellertid utskottet uttala önskvärdheten

af att respektive domsagor må, såvidt sådant lämpligen kan ske, hvar

för sig utgöra allenast ett tingslag med tio allmänna sammanträden

årligen.

Vidkommande benämningarna å de föreslagna domsagorna har

utskottet, i anledning af den i ämnet väckta motionen, funnit sig böra

uttala den mening, att, då det enligt utskottets uppfattning icke är

lämpligt, att en domsaga namngifves efter en ort, som i judiciellt hänseende

icke tillhör domsagan, den af Kungl. Maj:t föreslagna benämningen

»Söderhamns domsaga» icke synes böra komma till användning,

utan lämpligen kunna utbytas mot det af motionären föreslagna

namnet »Sydöstra Hälsinglands domsaga». Mot den af Kungl. Maj:t

föreslagna benämningen »Bollnäs domsaga» anser åter utskottet, i motsats

mot motionären, icke något vara att erinra, enär Bollnäs’ fortfarande

under landsrätt lydande samhälle otvifvelaktigt är hufvudorten

inom den ifrågasatta nya domsagan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

21

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

a) att, i anledning’ af Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, Riksdagen må, för möjliggörande af eu

reglering af Norra och Södra Hälsinglands domsagor

sålunda, att nuvarande Södra Hälsinglands västra tingslag

må bilda en domsaga, att Södra Hälsinglands östra

tingslag må tillsammans med Enångers tingslag åt

Norra Hälsinglands domsaga utgöra en domsaga, samt

att återstående tre tingslag af Norra Hälsinglands domsaga

må utgöra en domsaga, öka anslaget till häradshöfdingarne

under Svea hofrätt med 4,500 kronor;

samt, under förutsättning af bifall härtill, fastställa

aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i de

ifrågasatta tre domsagorna sålunda:

för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands

domsaga lön............. 4,500: —

tjänstgöringspenningar .............. 2,100:— 6,600: —

för häradshöfdingen i den af Södra

Hälsinglands västra tingslag bildade

domsagan lön .................... 4,500: —

tjänstgöringspenningar.............. 1,700^— 6,200: —

för häradshöfdingen i den af Södra

Hälsinglands östra tingslag samt

Enångers tingslag bildade domsagan

lön ..................................... 4,500: —

tjänstgöringspenningar............... 1,800: — 6,300: —;

b) att herr Sundströms ifrågavarande motion må

anses vara genom hvad ofvan anförts besvarad.

Vid bifall till utskottets under a) gjorda hemställan kommer anslaget

till Svea hofrätt med därunder ljudande justitiestat, nu uppgående

till 684,487 kronor, att höjas med 4,500 kronor till 688,987 kronor.

Fångvården.

4:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under punkten 4

af andra hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll ett belopp af 3,500 kronor må

tills vidare ”från och med år 1906 årligen användas för beredande af

den ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter, som påkallas af bestyren

med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Medgifvande

att af förslagsanslaget

till fångars

vård och

underhåll årligen

få använda

3,500

kronor till

visst ändamål.

[4-]

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Enligt hvad statsrådsprotokollet i detta ärende innehåller, har

fångvårdsstyrelsen uti skrifvelse till Kung! Magt den 26 september 1905

anfört följande.

Genom de af 1902 och 1903 års Riksdagar antagna nya lönestaterna

för föreståndare och vaktbetjänte vid rikets läns- och kronocellfängelser

hade aflöningen till dessa gjorts oberoende af fångarbetet

och inkomsten häraf. I sammanhang härmed hade arbetena, som

förut drif vits å föreståndarnes förlag med biträde af vaktbetjäningen,

öfvertagits af kronan, hvarigenom de förra hindren undanröjts för

fängelsearbetsdriftens ordnande på praktiskt och systematiskt sätt. På

framställning af fångvårdsstyrelsen hade Kungl. Magt därefter genom

bref den 14 oktober 1904 föreskrifvit, bland annat, att de för armén,

flottan och kustartilleriet, statens järnvägar, postverket samt telegrafverket

erforderliga persedlar, Indika vore af beskaffenhet att lämpligen

kunna förfärdigas af fångar, skulle i så stor utsträckning som möjligt

tillverkas å fängelserna utan utgörande af någon betalning för själfva

arbetet, men med upptagande af värdet däraf enligt gängse pris i

fångvårdens räkenskap inom linjen.

Efter emottagande! af nämnda kungl. bref hade styrelsen ofördröjligen

satt sig i förbindelse med de vederbörande, som hade bestyren

med persedelanskaffningarna för statens räkning, samt hade låtit utreda,

livilka tillverkningar lämpligen kunde öfvertagas af fängelserna, och därom

inleda aftal för behörig underställelse och godkännande. Samtidigt hade

uppsagts de kontrakt med enskilda arbetsgivare, som vore till hinder för

den nya ordningens införande, och fångförflyttningar vidtagits för att

på de fängelser, som i första hand funnos lämpliga för de nya arbetsuppdragen,

samla därför passande fångkategorier. Yrkesundervisare

både anställts och nödiga vaktbetjäntsförflyttningar företagits för att

å fängelser, där yrkesarbeten införts, erhålla därför kompetent tillsyn.

Härigenom hade nu den ifrågasatta reformen hunnit så långt,

att för närvarande vid centralfängelserna å Långholmen och Nya varfvet,

tvångsarbetsanstalten i Landskrona, länsfängelserna i Stockholm, Linköping,

Jönköping, Växjö och Vänersborg omkring 350 fångar äro sysselsatta

med skomakeri-, skrädderi- och sömnads- samt snickeri- med flera

arbeten för såväl de i det kungl. brefvet omförmälda förvaltningar som för

medicinalstyrelsens och underlydande statsinrättningars räkning. Vidare

skulle med oktober månad 1906, då nu gällande arbetskontrakt för tvångsarbetsanstalten

i Norrköping upphörde, samtliga fångar därstädes, som

icke erfordrades i arbeten för fångvårdens egen räkning, komma att på

enahanda sätt sysselsättas, hvarjämte åtgärder vidtagits för utsträckning

af den arbetsdrift, som sålunda satts i gång, jämväl till andra fängelser

och i ytterligare ökad omfattning till olika kategorier af fångar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

Dessa nya förhållanden hade inom fångvårdsstyrelsen föranledt

betydlig ökning i göromålen. Redan föreskriften om kronans öfvertagande

af arbetsdriften vid läns- och kronofängelserna hade under

styrelsens omsorg indragit eu ny grupp af ärenden, med hvilka styrelsen

förut icke haft befattning; hvarjämte för styrelsens revision tillkommit

granskning och för dess bokhållare bokföring af de nya specialredovisningar

öfver arbetena, som vid hvarje fängelse nu måste föras och till styrelsen

insändas. Men detta vore dock en obetydlighet mot de göromål, som

måst uträttas för ordnandet, sammanhållandet och ledandet af hela

den affärsverksamhet, som vid fängelsernas användning jämlikt kungl.

brefvet den 14 oktober 1904 såsom tillverkningsplatser för de olika

statsförvaltningarnas behof måst alltmer utvecklas.

I sådant afseende både styrelsen framhållit att, såsom redan nämnts,

insikt hos styrelsen måste finnas om alla för statsförvaltningarna förekommande

arbeten, som lämpade sig för fångvården. Aftal om sådana

måste inledas och uppgöras och beställningarna på lämpliga fängelser

fördelas. Och för beräknande af förmågan till mottagande af nya

arbeten måste man ständigt hålla sig å jour med de redan pågående

och deras fortskridande. För bedömandet, hvarest nykommande fångars

arbetsförmåga bäst kunde tillgodogöras, måste uppgifter om dessa insamlas

och antecknas. Förfrågningar och meddelanden från såväl statsförvaltningarna

som fängelserna skulle mottagas och besvaras, och de

åtgärder vidtagas, som däraf föranleddes. Sätten måste utfinnas för de

olika arbetenas praktiska utförande, och insikt måste förvärfvas, huru

de materialier borde i olika afseenden vara beskaffade, som bäst lämpade

sig för ifrågakommande tillverkningar. Härvid hade svårighet mött därigenom

att, då en stor mängd persedlar af förvaltningarna uppköpts

färdiga, tillverkningsinsikterna i afseende å dem icke kunde inhämtas

från förvaltningarna. Leverantörerna, som ägde dessa insikter, vore icke

hugade att delgifva dem åt fångvården. Och hvad anginge persedlar, som

förut tillverkats å förvaltningarnas egna verkstäder, så öfverlämnades gärna

åt fångvården att för dem jämväl anskaffa materialierna. Sådana måste

ofta uppköpas i betydliga partier, och uppköpta eller från förvaltningarna

lämnade materialier måste fördelas på fängelserna. En betydande skriftväxling

måste föras, leveranser till och från fängelserna förmedlas och besiktigas

samt ärenden uträttas. Vaksamhet måste ägnas däråt, att arbetena

utfördes på bästa sätt, samt fel och missförhållanden rättas. Och härför

och för de förbindelser, som i följd af affärsverksamheten uppstått eller

böra inledas med personer å olika orter, måste tidtals resor göras.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

För underlättande af dessa styrelsens nya uppgifter både styrelsen

genom cirkulärskrifvelse anmodat föreståndarna för de olika fångvårdsanstalterna

att söka förhandla med representanter för statsförvaltningarna

hvar å sin ort och med dem till styrelsens underställning inleda aftal

om fångarbete för statens räkning; men de inkomna svaren hade med

full tydlighet visat, att på denna väg det med nådiga brefvet den 14

oktober 1904 afsedda mål icke kunde vinnas. Icke heller ginge det för

sig att hänvisa vederbörande vid vare sig förvaltningarna eller fängelserna

att i uppkommande frågor rörande redan igångsatta arbeten vända

sig direkt till hvarandra, utan till förekommande af att det igångsatta

maskineriet skulle trasslas sönder och afstanna måste allt sådant gå

genom fångvårdsstyrelsen.

Det hufvud sakliga af bestyren i den nya verksamhet, hvars hufvuddrag

styrelsen sålunda sökt skildra, hade styrelsen för enhets och kontinuitets

vinnande funnit böra uppdragas åt en person och med hänsyn

till beskaffenheten af hans tjänsteställning därtill valt kamreraren, åt

hvilken styrelsen därför uppdragit att i samarbete med föredragande

byråchef ombesörja dessa bestyr under iakttagande af viktigare frågors

hänskjutande till styrelsens beslut eller godkännande. Kamreraren

intoge sålunda här ungefär samma ställning som ledaren af en större

verkstadsaffär inför sin styrelse. Men då en dylik verksamhet icke

kunde anas, då år 1877 de nuvarande lönerna för fångvårdsstyrelsen

fastställdes och den för styrelsen nu gällande instruktion utfärdades,

måste såväl aflöningen höjas som instruktionen ändras för att bringas

i öfverensstämmelse med kamrerarens nya ställning och ökade ansvar.

Den nya verksamheten för kamreraren hade i hans göromål medfört

sådan ökning, att han omöjligen kunnat under alla tider på året

medhinna jämväl de öfriga med hans tjänst förenade åligganden. Styrelsen

hade därför icke blott för sådana tider, då kamreraren för ordnandet

af den nya arbetsdriften måst företaga resor till orterna, utan

äfven vid andra tillfällen nödgats bevilja kamreraren med bibehållande

af full lön ledighet från de i instruktionen afsedda kamreraregöromålen

samt för deras ombesörjande förordna vikarie med vikariatsarfvode

till vanligt belopp, som utgått af det i fångvårdsstyrelsens aflöningsstat

med 11,800 kronor uppförda anslag till vikariatsersättningar

samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. in.

Men äfven med fortfarande användning af denna utväg kunde de

med det nya arbetssystemet alltjämt växande bestyren icke medhinnas

af kamreraren, utan nödvändigt vore, att vid hans sida ställa lämpliga

biträden. Af dessa måste för kontinuitet i arbetsledningen åtminstone

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

en vara kompetent att under tider, då kamreraren måste för arbetsdriften

företaga resor, och under hans semester eller annat hinder för

honom öfvertaga hans befattning med arbetsfrågorna.

För tillgodoseendet af detta behof kunde medel omöjligen beredas

af omförmälda i fångvårdsstyrelsens stat uppförda anslag till vikariatsersättningar

och flitpenningar m. m., hvilket, enligt hvad styrelsen i

skrivelser till Kung! Maj:t den 20 maj och 30 september 1902 visat, redan

förut varit otillräckligt för behofvet och som hädanefter genom vikariatsarfvoden

vid kamrerarens ledigheter från de ursprungliga kamreraregöromålen

komme att än mer reduceras, utan erfordrades för nu ifrågavarande

ändamål ytterligare årligen 3,500 kronor. Att emellertid under

nuvarande förhållanden, då en allmän lönereglering för ämbetsverken

vore under utarbetande, ifrågasätta proposition till Riksdagen om särskild!

tillägg i fångvårdsstyrelsens stat för nämnda ändamål, hade styrelsen

ej ansett lämpligt, utan styrelsen hade velat föreslå, att berörda

belopp, hvilket redan för år 190G erfordrades, måtte såsom afseende

anordningarna för fångvårdens arbetsdrift, hvars inkomst inginge till

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, af Kungl. Maj:t anvisas

af detta anslag.

Statskontoret, som varit hord! i ärendet, hade yttrat, att enligt

kungl. brefvet den 14 november 1873 inkomsten af straffarbetsfångarnas

arbeten skulle efter vissa grunder fördelas mellan fångarna själfva,

fängelsernas föreståndare och vaktbetjänte samt de vid fängelserna befintliga

s. k. besparingskassorna. Sedan dels i sammanhang med och

dels efter fastställandet af de nya afiöningsstaterna för tjänstemän och

betjänte vid fångvårdsanstalterna denna arbetsinkomst i sin helhet blifvit

till statsverket indragen, hade fångvårdsstyrelsen genom cirkulär till

vederbörande myndigheter föreslcrifvit, att samma inkomst skall till

landtränterierna öfverlämnas och i deras fångvårdskostnadslikvider under

, titel »arbetsinkomst» upptagas såsom inkomst å förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll.

Med afseende härå hade statskontoret i likhet med fångvårdsstyrelsen

ansett lämpligt, att kostnaden för den ökning af fångvårdsstyrelsens

arbetskrafter, som påkallades af bestyret med fångarbetets ordnande,

bestredes af nyssnämnda anslag. Men då denna kostnad icke vore af

beskaffenhet att kunna såsom med fångarbetet förenad driftkostnad afdragas

före arbetsinkomstens inleverering till statsverket, samt ifrågavarande

inkomstmedel, sedan de tillgodoförts förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll, icke kunde disponeras på annat sätt än anslaget

Bih. till Bilcsd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Höjning af

förslagsanslaget

till

ålderstillägg

för eu del

ärribets- och

tjänstemän.

[4-]

i öfrigt, hvilket ej kunde utan Riksdagens medgifvande anlitas till

förstärkande af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter, hade statskontoret ansett

det framställda förslaget böra hänskjutas till Riksdagens pröfning.

En åtgärd att från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

tills vidare anvisa medel till fyllande af fångvårdsstyrelsens behof

af ökade arbetskrafter vid ordnandet af fångarbetet ansåges så mycket

mindre vara olämplig, som de till följd af kungl. brefvet den 14 oktober

1904 erforderliga anordningar ännu icke kunnat helt genomföras och

tillräcklig erfarenhet således saknades om fångvårdsstyrelsens framtida

behof af biträde vid arbetsledningen. Enligt hvad departementschefen

inhämtat, hade fångvårdsstyrelsen afsett, att af det ifrågavarande beloppet

omkring 2,000 kronor skulle användas till aflönande af assistent åt

kamreraren i göromålen med arbetsdriften och återstående 1,500 kronor

till arfvoden åt biträden i öfrigt med skrifgöromål, leveransers aflämnande

och besiktning, kostnaders beräknande och granskande, ärendens

uträttande med flera dylika göromål, efter hvad förut vore angifvet.

På grund häraf och då det föreslagna beloppet icke syntes utgöra

mer än skälig ersättning för de arbeten, som därmed skulle godtgöras,

hade departementschefen hemställt om ifrågavarande framställning till

Riksdagen, därvid han jämväl framhållit, att bifall till framställningen

icke behöfde föranleda någon ökning uti ifrågavarande förslagsanslag,

som för år 1904 visat något öfverskott.

Under samma punkt har Kungl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen

att öka förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän med 10,000

kronor; och skulle genom bifall härtill nämnda anslag, som nu utgör

75,000 kronor, komma att upptagas till 85,000 kronor och fångvårdsanslaget

i dess helhet, nu 1,839,245 kronor, att höjas till 1,849,245

kronor.

Uti denna fråga har i åberopade statsrådsprotokollet anförts, hurusom

förslagsanslaget till ålderstillägg för en de! vid fångvårdsstyrelsen

och fångvården anställda ämbets- och tjänstemän under en längre

följd af år öfverskridits. I sammanhang med vissa löneregleringar

inom fångvården hade 1903 års riksdag höjt detta anslag med 10,000

kronor, men anslaget hade likväl under år 1904 öfverskridits med icke

mindre än 10,045 kronor 63 öre.

Utskottet, som finner den af Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden att

från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll anvisa medel för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3,

27

behörigt ordnande af fångarbetet vara lämplig och icke har något

att erinra mot det därför afsedda beloppet, anser sig böra biträda

hvad Kungl. Maj:t under förevarande punkt föreslagit och får alltså

hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att af förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll ett belopp af

3,500 kronor må tills vidare från och med år 1906

årligen användas för beredande af den ökning af fångvårdsstyrelsens

arbetskrafter, som påkallas af bestyren

med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, samt

b) att Riksdagen må öka förslagsanslaget till

ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och

fångvården anställda ämbets- och tjänstemän, nu

75,000 kronor, med 10,000 kronor till 85,000 kronor.

Bifall till den under b) gjorda hemställan föranleder en ökning

af fångvårdsanslaget i dess helhet, nu 1,839,245 kronor, till 1,849,245

kronor.

Medikolegal besiktningar.

5:o) Under punkten 5 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till medikolegal besiktningar,

nu upptaget till 12,000 kronor, med 6,500 kronor till 18,500 kronor.

I denna fråga har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Förslagsanslaget till medikolegal besiktningar har under de

senare åren ständigt visat brist. Medeltalet af dessa brister utgör för

5-årsperioden 1899—1903 ej mindre än 7,596 kronor. Emellertid visas

i bristerna en nedgående tendens. Med inberäkning af år 1904 uppgår

medeltalet från och med år 1899 till 6,977 kronor. För att anslaget

skall kunna i verkligheten motsvara behofvet för år 1907, torde en

höjning med 6,500 kronor säkerligen vara fullt tillräcklig.))

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts,

hemställer utskottet,

Höjning af

anslaget till

medikolegala

b e siktning ar,

[5-J

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till medikolegal

besiktningar, nn 12,000 kronor, med 6,500

kronor till 18,500 kronor.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

^förslagsan- 6:o) Vidare bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att böja för
siaget

till er- slagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter, nu upptaget

sättning åt till 135,000 kronor, med 30,000 kronor till 165,000 kronor.

domare, vilt- '' '' 7 •

nen ochparter.

[6-] Uti åberopade statsrådsprotokollet bar i detta ärende anförts,

hurusom äfven förslagsanslaget åt domare, vittnen och parter under

senare åren ständigt visat brist. Då medeltalet af dessa brister för

5-årsperioden 1899—1903 uppginge till 28,306 kronor och för 6-årsperioden

1899—1904 till 28,958 kronor, borde detta anslag för att

kunna fylla sitt ändamål höjas med 30,000 kronor.

På grund af de i statsrådsprotokollet i förevarande hänseende

lämnade uppgifter hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till ersättning

åt domare, vittnen och parter, nu 135,000

kronor, med 30,000 kronor till 165,000 kronor.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

Böjning af 7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget

1''slagettat till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., nu upptaget till 64,432

skrifmateria- kronor, med 47,568 kronor till 112,000 kronor.

lier och expenser,

ved m. m.

[7.] Statsrådsprotokollet innehåller härom följande:

»Förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. är i

riksstaten för år 1906 upptaget till belopp af 64,432 kronor. Medelbristen

under 5-årsperioden 1899—1903 uppgick till 47,113 kronor och för 6-årsperioden

1899—1904 till 46,393 kronor. En höjning af anslaget så,

att det skall kunna motsvara utgifterna, torde icke böra beräknas lägre

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

än omkring 47,000 kronor. För att vinna ett afrundadt tal för anslaget

torde detta böra höjas med 47,568 kronor.»

I anledning af livad departementschefen sålunda anfört beträffande

förevarande anslags otillräcklighet får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. in., nu 64,432 kronor,

med 47,568 kronor till 112,000 kronor, dock att detta

anslagsbelopp må få jämkas i den mån, som för jämnande

af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erfordeidigt.

Öiriga ordinarie anslag.

8:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som finnas i nu gällande

riksstat uppförda, har Kungl. Maj:t icke föreslagit någon förändring, i

anledning hvaraf utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under denna

hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här

ofvan framställt särskilda förslag, må i riksstaten för

år 1907 uppföras till oförändrade belopp.

Extra anslag.

9:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af

lagberedningens verksamhet å extra stat för år 1907

bevilja ett belopp af 50,000 kronor.

10:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i punkten

9 af denna hufvudtitel föreslagit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för bestridande af de utaf

tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader

för amanuenser, renskrifning in. in. vid justitie
-

Ang. omslag

Ull lagberedningen.

[8]-

Ang. omslag

till kostnader

för straffregister.

[9.]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ang. anslag

till ökadt

arbetsbiträde

åt justitiekansler

sämbetet.

[io.]

Ang. anslag

till förstärkning

af nedre

justitierevisionens

arbetskrafter.

[il.]

Ang. anslag

till biträde å

nedre justitierevisionens

registratorskontor.

[12.]

Ang. anslag

till en extra

division i L.

Svea hofrätt.

[13-]

''3

departementets afdelning af Kungl. Maj ds kansli, å extra

stat för år 1907 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

ll:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till ökadt arbetsbiträde åt

justitiekanslersämbetet på extra stat för år 1907 anvisa

ett belopp af 3,500 kronor.

12:o) I öfverensstämmelse med Kung]. Maj:ts i ämnet gjorda främst

ältning hemställer utskottet,

att Riksdagen må till aflönande af dels tre tillförordnade

revisionssekreterare och dels sex amanuenser

i nedre justitierevisionen, däraf tre med skyldighet

att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, på extra

stat för år 1907 anvisa ett belopp af 25,800 kronor.

13:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under

punkten 12 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till aflönande af ett biträde å

nedre justitierevisionens registratorskontor å extra stat

för år 1907 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.

14:o) Under punkt 13 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, för beredande af tillfällig förstärkning af Svea

hofrätts arbetskrafter med en extra division för behandling af instämda

och vädjade mål under ett år från den 1 september 1906, på extra

stat för år 1907 anvisa ett belopp af 15,900 kronor att utbetalas enligt

de i kungl. brefven den 27 maj 1904 och den 12 maj 1905 bestämda

grunder, äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t måtte få under år 1906

förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad af nämnda belopp

belöper på tiden från den 1 september till årets slut.

Beträffande denna framställning har departementschefen till ofvan

åberopade statsrådsprotokoll anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 13 maj 1904 erinrade Svea hofrätt

att, sedan under år 1896 beslutits, att till hofrätten, som dittills bestått

af sex divisioner men under en lång följd af år nästan ständigt måst

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

31

förstärkas med en extra eller sjunde division, skulle från Göta hofrätt

öfverfljttas en division, Svea hofrätt från och med den 1 oktober 1896

arbetat på sju ordinarie divisioner. Den balans af instämda och vädjade

mål, som år 1896 förefanns och som vid 1897 års ingång- uppgick

till 893 mål, kunde under den följande tiden efter hand afarbetas,

så att antalet vid ingången af år 1900 utgjorde endast 510 mål och

vid 1901 års ingång lika många — ett antal, som hofrätten ansåg

ungefärligen motsvara normal balans, enär i beräkningen ingick ett

större antal mål, i hvilka parternas skriftväxling ej vid årsskiftet hunnit

afslutas eller hvilka af andra orsaker då ännu icke kommit i skick att

kunna till afgörande företagas. Men balansen af instämda och vädjade

mål, som under år 1901 åter började ökas och vid 1902 års ingång

utgjorde 643 mål, tillväxte därefter hastigt, nämligen under år 1902

med icke mindre än 327 mål och under år 1903 med 178 mål, så att

de instämda och vädjade mål, som måst balanseras till år 1904, uppgingo

till ett antal af 1,148.

Af brottmål och civila besvärsmål, hvilka bägge slag af mål på

grund af den för hofrätten gällande arbetsordning i regeln komma till

mycket snar föredragning, förefanns däremot vid 1904 års ingång

allenast sådan balans, som vid årsskifte regelbundet måste uppstå.

Hofrätten anförde vidare, att den sålunda anmärkta, under åren

1902 och 1903 inträffade hastiga tillväxt af balansen utaf instämda

och vädjade mål uppenbarligen stod i nära samband med en under

samma år uppkommen betydande stegring i antalet nyinkomna mål af

detta slag, i det att antalet, som under femårsperioden 1897—1901 utgjorde

i medeltal 1,227 mål årligen och särskild! år 1901 utgjorde

1,247, därefter under år 1902 steg till icke mindre än 1,508 och under

år 1903 uppgick till 1,451.

En större balans af vädjade mål måste emellertid enligt hofrättens

mening leda till ett för rättsskipningen menligt försenande i allmänhet

af dylika måls afgörande i hofrätten, och afsevärd tillbakagång i antalet

inkommande vädjade mål ansåg hofrätten ej vara att under den

närmaste tiden påräkna, helst antalet af de vädjade mål, som till hofrätten

inkommo under de fyra första månaderna af år 1904, till och

med öfversteg antalet inkomna vädjade mål under motsvarande månader

hvardera af åren 1902 och 1903.

På grund häraf och då hofrätten saknade utsikt att under sådana

förhållanden kunna med de tillgängliga ordinarie arbetskrafterna afarbeta

balansen, ansåg hofrätten sig böra i tid göra framställning om

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vidtagande af särskilda åtgärder till balansens nedbringande och till

förebyggande af ställningens försämrande.

Med anledning af denna framställning beslöt Kungl. Maj: t enligt

nådigt bref den 27 maj 1904, att en extra division skulle få hos hofrätten

bildas och den 1 september 1904 träda i verksamhet för att

under ett år handlägga uteslutande instämda och vädjade mål.

För detta ändamål anslogs dels åt enhvar af fem adjungerade

ledamöter 2,000 kronor, motsvarande de för hofrättsledamot bestämda

tjänstgöringspenningar, dels åt två personer, hvilka kunde blifva af

hofrätten förordnade att å den extra divisionen tjänstgöra i egenskap

af notarier, arfvode af 1,800 kronor och renskrifningspenningar 400

kronor, tillhopa 2,200 kronor för hvardera, och dels till gratifikationer

åt extra ordinarie tjänstemän 1,200 kronor jämte ersättning till erforderligt

vaktmästarebiträde 300 kronor, eller tillhopa för år räknadt

15,900 kronor. Dessa medel anvisades af besparingarna å riksstatens

andra hufvudtitel.

Efter det denna extra division trädt i verksamhet, inkom Svea

hofrätt till Kungl. Maj:t med en ny skrifvelse den 20 oktober 1904,

däri hofrätten anförde, att det naturligtvis icke kunde på förhand tillförlitligen

beräknas, huru stor balans skulle komma att förefinnas, sedan

den från den 1 september arbetande extra divisionen varit i verksamhet

under ett år. Enär emellertid med ledning af tidigare erfarenhet arbetsprodukten

för ett år af en sådan division ej torde böra uppskattas

högre än till omkring 300 afgjorda vädjade mål, ansåg hofrätten, att

balansen icke genom divisionens verksamhet under ett år skulle kunna

nedbringas lägre än till omkring 848, och detta endast under antagande,

att samtidigt icke tillkommit något nytt öfverskott af oafgjorda vädjade

mål. Balansens minskning måste nämligen blifva fördröjd, därest nya

vädjade mål fortfarande inkommo i större antal, än som hunne afgöra^

å de ordinarie divisionerna, på sätt under de sistförflutna åren inträffat.

Sådant trodde hofrätten emellertid i verkligheten, att förhållandet skulle

komma att blifva jämväl för år 1904, att döma däraf att antalet af de

vädjade mål, som till hofrätten inkommit under årets dittills gångna

månader, januari—september, i någon mån öfversteg antalet under motsvarande

månader af år 1903.

Med afseende å angelägenheten däraf, att den extra divisionens

verksamhet finge fortfara, intill dess tillfyllestgörande minskning i

balansen af vädjade mål uppnåtts, fann hofrätten sig därför böra hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes för ifrågavarande, för den rättssökande

allmänheten viktiga ändamål bereda hofrätten tillfällig förstärkning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

33

med eu öfvertalig division under ytterligare ett år, räknadt från den

1 september 1905, därför kostnaderna, enligt förut tillämpade grunder,

skulle uppgå till sammanlagd! 15,900 kronor.

Äfven denna framställning bifölls af Kungl. Maj:t, ock genom nådigt

bref den 12 maj 1905 anvisade Kungl. Maj:t de för ändamålet erforderliga

medlen att utgå af besparingarna å riksstatens andra hufvudtitel.

Hofrätten bar nu i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1905

ytterligare anfört, att från den 1 september 1904, då den extra divisionen

trädde i verksamhet, och till slutet af år 1904 å den extra

divisionen afgjorts 117 vädjade mål. Antalet af de under år 1904 till

hofrätten inkomna nya dylika mål uppgick emellertid till icke mindre

än 1,509 och öfversteg med 261 det antal vädjade mål, som år 1904

hunnit å de ordinarie divisionerna afgöras. Om från detta öfverskott

af 261 mål afräknas omförmälda af den extra divisionen afgjorda 117,

visar sig sålunda, att under år 1904 balansen ökats med 144 eller från

1,148 till 1,292 mål. Med ledning af förhållandena under de dittills

gångna månaderna af år 1905 har hofrätten antagit, att under år 1905

antalet nya vädjade mål skall blifva, likasom under de nästförflutna

åren, ej obetydligt större än det antal, som hinner af de ordinarie

divisionerna under året afgöras, och att till följd af det uppkommande

nya öfverskottet af mål balansens totalsumma, oaktadt biträdet af den

extra divisionen, ej kan komma att vid utgången af år 1905 i någon

afsevärd grad understiga balansen vid 1904 års slut.

Då det således torde vara uppenbart, att biträde af en extra division

är af nöden jämväl efter den tid, för hvilken medel därtill hittills anvisats,

har hofrätten hemställt, att förstärkning med en extra division

för behandling af instämda och vädjade mål måtte hofrätten beredas

under ytterligare ett år, räknadt från den 1 september 1906, därför

kostnaderna enligt förut tillämpade grunder skulle komma att uppgå

till sammanlagd! 15,900 kronor.

Lika med hofrätten finner jag den af hofrätten afgifna redogörelse

klart ådagalägga behofvet däraf, att en extra division i hofrätten må

vara i verksamhet under ytterligare ett år från den 1 september 1906.

Då emellertid andra hufvudtitelns besparingar, särskildt genom anvisandet

af medel för uppehållande under hela två år af den extra

divisionen, numera äro så starkt reducerade, att det icke finnes möjlighet

att därmed bestrida kostnaderna för tiden efter den 1 september 1906,

torde det blifva nödigt att, såsom äfven tidigare skett, hos Riksdagen

begära hvad för ändamålet kan erfordras.

Bil). till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hcift.

h

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1 detta hänseende har jag att anmäla, att i en till Kungl. Maj:t

ingifven underdånig skrift af den 11 december 1905 tjuguen i Svea

hofrätt såsom adjungerade ledamöter eller fiskaler tjänstgörande hemställt,

att, därest anslag för ifrågavarande ändamål hos Riksdagen begäres,

de nya arfvodena måtte föreslås till samma belopp, hvartill

ordinarie assessors aflöningsförmåner uppgå.

Till stöd för denna anhållan har i hufvudsak anförts, att för

närvarande icke mindre än 15 af de ordinarie ledamotsplatserna i hofrätten

uppehållas af adjungerade ledamöter, hvarjämte, i anledning af

den extra divisionens upprättande, ytterligare 5 extra ordinarie tjänstemän

adjungerats. Till följd häraf utgöres hälften af de i hofrätten

arbetande ledamöterna af adjungerade. Beträffande löneförmånerna

för dessa anföres vidare, att endast sex af de tjugu adjungerade ledamöterna

åtnjuta till hofrättens disposition ställda assessorslöner, 3,300

kronor, jämte assessors tjänstgöringspenningar, 2,000 kronor; sex

andra åtnjuta fiskalslön, 1,500 kronor, jämte tjänstgöringspenningar,

2,000 kronor, eller sålunda tillsammans 3,500 kronor, men de öfriga

åtta adjungerade ledamöterna och tre extra ordinarie tjänstemän, som

vid tillfälliga ledigheter adjungeras, men eljest tjänstgöra såsom fiskaler,

samt sex extra ordinarie tjänstemän, hvilka hafva fiskalsförordnande

för längre eller kortare tid, eller sålunda sjutton tjänstemän erhålla

endast tjänstgöringspenningar såsom ledamöter efter 2,000 kronor för

år eller såsom fiskaler efter 1,200 kronor för år. Dessa inkomster,

som sålunda icke öfverstiga 2,000 kronor för år, äro uppenbarligen

för lefnadskostnadernas bestridande otillräckliga, och till följd af den

stränga tjänstgöringen i hofrätten finnes icke tillfälle till erhållande af

inkomster från annat håll. Medelåldern för de i hofrätten tjänstgörande

adjungerade ledamöter och fiskaler öfverstiger 34 år, ändock att i

beräkningen icke medtagits de adjungerade ledamöter, hvilka från

tingsbanan inkallats att tills vidare tjänstgöra i hofrätten och hvilka

alla äro ännu äldre. Under loppet af den utbildning vid underdomstol,

kräfvande en tid af omkring tre år, som af hofrätten fordras såsom

förutsättning för erhållande af fiskalsförordnande, och under den tid af

i allmänhet likaledes omkring tre år, som en extra ordinarie tjänsteman

efter afslutad tingstjänstgöring måste tjänstgöra i hofrätten, innan

han ernår fiskalsförordnande, erbjuder sig sällan möjlighet till erhållande

af nämnvärda inkomster. Den inkomst, som erhålles, sedan ordinarie

befattning såsom ledamot af hofrätten nåtts, kan med hänsyn till

ämbetets art och vikt icke betraktas annat än såsom ganska måttlig

och lämnar en ytterst knajjp ersättning för de pekuniära uppoffringarna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

35

under den långa studie- och utbildningstiden. Hvad vidkommer dem,

hvilka från tingsbanan inkallats i hofrätten, torde kändt vara, att på

tingsbanan för uppehället tillräckliga inkomster i allmänhet ej stå att

vinna förrän tidigast några få år före utnämningen till häradshöfding,

hvadan de ekonomiska förhållandena för dem ej ställa sig afsevärdt

gynnsammare.

Vid en jämförelse af förhållandena förr och nu — anföres det

vidare i nämnda skrift — visar det sig, att medelåldern vid utnämning

till assessor är stadd i stigande. Redan nu torde förhållandena vara

sådana, att en person, som saknar enskild förmögenhet, näppeligen

utan att för framtiden få sin ekonomi undergräfd kan ägna sig åt

hofrättsbanan. Men olägenheten af att denna bana förbehålles endast

de förmögna ligger i öppen dag, helst om man besinnar, att från hofrätterna

plägat utgå en mycket stor del af landtdomarekåren och den

allra största delen af högsta domstolens ledamöter. Hade i förevarande

fall varit fråga om att allenast för några få år extra ordinarie tjänstemän

skulle för afarbetande af arbetsbalans förordnas att tjänstgöra

såsom ledamöter af hofrätten, så skulle sökandena väl ej ansett sig

böra framkomma med erinringar i anledning af hofrättens förslag.

Men intet tvifvel kan förefinnas därom, att den åttonde divisiouen för

afarbetande af nu förefintlig balans måste bibehållas åtminstone ett

tiotal år, och då antagligen, därest de af hofrätten föreslagna arfvodena

af Riksdagen en gång beviljats, svårigheter skola möta att sedermera

få anslaget höj dt, hafva sökandena där af funnit sig föranlåtna att göra

ifrågavarande framställning.

Sökandena hafva slutligen erinrat därom, att, då fråga år 1905

förelåg om förstärkning af nedre justitierevisionens arbetskrafter för

afarbetande af förefintlig balans, de för sådant ändamål erforderliga

extra revisionssekreterarne ansågos böra erhålla enahanda löneförmåner

som de konstituerade.

Med anledning af innehållet i den nu anmälda skriften anhåller

jag att få erinra, att på grund af de utnämningar och förordnanden,

som af Kungl. Maj:t den 30 december 1905 meddelades, äfvensom de

dispositioner i afseende å lediga löner i hofrätten, hvilka samma dag

af Kungl. Maj:t vidtogos, tills vidare från den 1 januari 1906 ej mindre

än 10 assessorslöner stå till hofrättens förfogande att tilldelas dem bland

hofrättens adjungerade ledamöter, som hofrätten anser däraf böra komma

i åtnjutande. Sålunda komma från och med nämnda dag tio adjungerade

ledamöter i hofrätten att åtnjuta inkomst lika med assessor. Med an
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ang. anslag

Ull krigshofrätten.

k

[14]

litande af sex fiskalslöner, som på grund häraf torde blifva lediga, komma

ytterligare sex af de adjungerade ledamöterna att enhvar erhålla en inkomst

af 3,500 kronor för år räknadt. Och slutligen finnes för ännu en

adjungerad ledamot att tillgå, utom tjänstgöringspenningarna 2,000

kronor för år räknadt, ytterligare 1,100 kronor, utgörande det belopp,

hvarmed en ledig lrofrättsrådslön öfverskjuter hvad däraf motsvarar en

assessorslön. Följaktligen kommer af sjutton adjungerade ledamöter

enhvar af tio ledamöter att i inkomst erhålla 5,300 kronor, enhvar

af sex 3,500 kronor samt en 3,100 kronor, allt för år räknadt.

Då härigenom den ersättning, som beredes hofrättens adjungerade

ledamöter, ej torde vara mindre, än hvad under en lång följd af år

kunnat bestås dem, hvilka innehaft förordnande att vara ledamöter i

hofrätten, synes från denna synpunkt icke kunna hämtas någon särskild

anledning att af Riksdagen begära högre anslag till den ifrågasatta

extra divisionen, än som förut utgått. Att från andra synpunkter

mycket af hvad i den ingifna skriften anförts är synnerligen beaktansvärdt

vill jag ingalunda förneka; och af innehållet däri har jag just

af denna anledning här upptagit mera, än som strängt taget hör till

den föreliggande frågan. Men dessa synpunkter beröra ganska nära

själfva organisationen af våra ämbetsverk och torde därför tills vidare

böra lämnas å sido, till dess en mera omfattande undersökning af hithörande

spörsmål blifvit verkställd.»

På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för beredande af tillfällig förstärkning

af Svea hofrätts arbetskrafter med en extra

division för behandling af instämda och vädjade mål

under ett år från den 1 september 1906, på extra stat

för år 1907 anvisa ett belopp af 15,900 kronor att

utbetalas enligt de i förutnämnda kungl. bref af den

27 maj 1904 och den 12 maj 1905 bestämda grunder,

äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1906

förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad af

nämnda belopp belöper på tiden från den 1 september

till årets slut.

15:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under

punkten 14 af denna hufvudtitel föreslagit får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

87

att Riksdagen må för år 1907 till arfvoden åt

krigshofrättens ordförande och militära ledamöter å

extra stat anvisa enahanda belopp, som för innevarande

och derå föregående år därtill anslagits, eller 3,250

kronor.

16:o) Kxingl. Maj:t har under punkten 15 af denna hufvudtitel Ang. anslag

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1907 bevilja: _ upp fostrings
till

aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostrings- anstalten &

anstalten å Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor,

samt till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever L ''J

m. m. ett förslagsanslag af 24,000 kronor.

Departementschefen har i fråga om denna framställning till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Samtliga de byggnader vid tvångsuppfostringsanstalten å Bona,

till hvilka Riksdagen under de fyra sista åren anslagit medel, äro nu

fullbordade, och de medel, Riksdagen år 1905 anvisade för utförande

af hvad då återstod af byggnads- och reparationsarbetena, hafva visat

sig jämnt motsvara de beräknade kostnaderna.

Bestyret med anstaltens anordnande har äfven under år 1905

handhafts af generalmajoren Richard Berg, ledamoten af Riksdagens

Andra Kammare Hans Andersson i Nöbbelöf och kontraktsprosten August

Pettersson. Sedan dessa med utgången af år 1905 fullgjort sitt maktpåliggande

uppdrag att vara delegerade för anstaltens anordnande,

har från och med år 1906 den af Kungl. Maj:t den 20 oktober 190o

för anstalten utsedda styrelse öfvertagit högsta ledningen af anstaltens

verksamhet och vårdnaden af dess angelägenheter.

Ännu återstå emellertid att täcka en del smärre utgifter, som

icke ingått i förut framlagda beräkningar och som statskontoret anbefallts

att af tillgängliga medel förskottsvis utanordna. Sålunda har

för en del kostnader, som aflidne presidenten Annerstedt, såsom före

1905 en af delegerade för tvångsuppfostringsanstaltens anordnande, af

egna medel bestridt, utbetalts sammanlagd t 1,485 kronor 35 öre. Dessa

kostnader afse kopior af byggnadsritningar, värdering af maskiner

samt uppgörande af förslag till elektrisk belysning vid Bona, reseoch

traktamentsersättning till landtbruksinspektoren vid Bona för vissa

på anmodan af delegerade företagna resor, ritningar och beskrifning

samt kostnadsförslag å vatten- och afloppsledningar, program och förslag

till kontrakt rörande den elektriska belysningsanläggningen vid anstalten

m. m., kontroll och inspektion å en del utförda arbeten för den elekt
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

riska belysningen, vid anstalten m. m., samt annonser och renskrifning.

Vidare har på delegerades förslag till deras biträdande arkitekt genom

särskilda nådiga bref anvisats dels godtgörelse för åtskilliga af honom

nppgjorda ritningar och kostnadsförslag m. m. till byggnader och reparationer

vid anstalten med sammanlagdt 1,445 kronor, dels arfvode för den

af honom under åren 1903—1905 utöfvade ledning af samt högsta tillsyn

vid byggnadsarbetenas utförande med 3,000 kronor, dels ock ersättning för

de resor, han under åren 1902—1905 företagit till Bona för uppgörande

af byggnadsförslag och för besiktning af byggnadsarbetena m. m., med

sammanlagdt 1,235 kronor 70 öre. Och slutligen har till gäldande

enligt fastställda grunder af delegerades egna resor och arfvoden under

åren 1902—1905 åtgått sammanlagdt 8,887 kronor 38 öre. Förslag

till ersättande af dessa utgifter torde jag emellertid få anmäla i sammanhang

med öfriga af statskontoret förskjutna kostnader.

Till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid anstalten beviljade

Riksdagen på extra stat för år 190G ett belopp af högst 24,550 kronor

enligt följande fördelning:

direktören .............................................

.................. kronor

4,000

—

predikanten och förste läraren ............

................... 11

2,400

—

andre läraren ..

1,200

3,200

två afdelningsbefälhafvare .....................

.................... 11

.................... 11

_

bokhållaren ...........................

1,200

6,800

åtta förmän ...................................

.................... 11

husmodern..................................................

...................

500

_

maskinisten .............................................

................... 11

1,150

_

läkaren ...........................................

500

landtbruksinspektoren...............................

.................... 11

1,800

—

säger kronor 22,750: —,

hvartill för möjligen erforderliga ålderstillägg till

direktören och afdelningsbefälhafvarne skulle få

läggas ett belopp af................................................. „ 1,800: —

eller således sammanlagdt................................................... kronor 24,550: —.

Ett anslag af enahanda art och belopp hafva delegerade, enligt

underdånig skrifvelse den 20 oktober 1905, ansett böra finnas att tillgå

jämväl för år 1907.

Beträffande löneförmånernas uppdelning i lön, tjänstgöringspenningar

in. m. hafva delegerade hemställt, att det förslag, hvilket i sådant

hänseende var uppgjordt och bilagdt statsverkspropositionen till 1905

års Riksdag, fortfarande måtte få lända till efterrättelse. Detta förslag

var af följande innehåll:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 39

Tjänst-

Ålderstillägg

Lön.

gönngs-

penningar.

Arlvode.

Summa.

efter

5 år.

efter

10 år.

direktören.......

2,500

1,500

4,000

2,400

1,200

1,600

1,200

850

500

1,150

500

1,800

500

500

predikanten och för- ste läraren

2,400

andre läraren

1,200

1,000

200

200

200

200

1 afdelningsbefäl- hafvare

600

bokållaren

1,200

1 förman

450

300

650

400

200

500

75

50

75

75

50

75

husmodern, jämte

fri kost

maskinisten

läkaren

500

landtbruksinspekto- ren ........................

1,200

600

200

200

Enligt hvad delegerade anmält, hafva vid 1905 års utgång endast

16 minderåriga förbrytare blifvit med stöd af lagen angående verkställighet

af domstols förordnande om tvångsuppfostran till anstalten

öfverlämnade. Då till följd häraf anstaltens organisation ännu icke

kunnat i dess helhet pröfvas eller någon bestämd erfarenhet vinnas i

fråga om den personal, som kan finnas nödig, sedan anstalten erhållit

fulla antalet elever, föreligger enligt delegerades åsikt icke någon

anledning att för år 1907 uppföra anstaltens aflöningsanslag å ordinarie

stat.

I detta sammanhang hafva emellertid delegerade tillkännagifvit,

att de med hänsyn till det angifna ringa elevantalet icke funnit sig böra

vidtaga någon åtgärd för tillsättande af följande i 1906 års aflöningsstat

upptagna tjänstemän, nämligen en andre lärare, en afdelningsbefälhafvare

och fyra förmän, utan ansett att därmed kan anstå, till dess

den under september 1905 fullbordade elevbyggnaden B måste för sitt

ändamål tagas i anspråk.

Under antagande, att elevantalet under år 1906 skulle komma att

uppgå till 100 eller så många, som anstalten är afsedd att upptaga,

anvisade Riksdagen till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

elever in. m. å extra stat för år 1906 ett förslagsanslag af 24,000 kronor

enligt följande beräkning:

till anskaffande och underhåll af beklädnad åt 100

elever, 80 kronor för hvarje elev.......................... kronor 8,000: —

„ förplägning samt till aflönande af tjänstfolk till

biträde åt husmodern i hushållet .......................... „ 10,000: —

„ bränsle och lyse .......................................................... „ 3,000: —

,, bestridande af diverse omkostnader, såsom utskylder,

medicin, telefon, frakter, ersättning för

återförande af förrymda elever m. m................... ,, 3,000: —

Summa kronor 24,000: —.

Vid det förhållande, att anstalten i hvarje fall måste vara beredd

att när som helst mottaga ett större antal elever, hafva delegerade

hemställt, att för år 1907 ett förslagsanslag till nyss angifna belopp

måtte hållas tillgängligt att i mån af behof anlitas, men äfven detta

anslag hafva delegerade af samma skäl, som åberopats i fråga om

anslaget till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid anstalten, ansett

böra kvarstå å extra stat.

Mot hvad sålunda af delegerade anförts och hemställts har jag

icke funnit anledning till erinran.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

framställning, må på extra stat för år 1907

bevilja:

a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid

tvångsuppfostringsanstalten å Bona ett förslagsanslag

högst 24,550 kronor; samt

b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten

intagna elever m. in. ett förslagsanslag af 24,000 kronor.

Ang. anslag 17:o) Under punkten 16 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

till beredande föreslagit Riksdagen att, för beredande af uppfostran åt minderåriga

fostran^åt förbrytare af kvinnligt kön, Indika enligt domstols förordnande skulle

minderåriga fattas i allmän uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1907 anvisa

förbrytare, dels ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom ersättning för hyra, ved,

[16.] inventarier m. in. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinnan vid

sådan anstalt, dels ock ett förslagsanslag å 5,000 kronor till godtgörande

af de vid anstalten mottagna elevers bespisning, beklädnad, undervis
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

41

ning, läkare- och sjukvård m. in. äfvensom till utrustning vid, elevers

utskrifning.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen beträffande denna

fråga anfört följande:

»Såsom i statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag anmäldes,

har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1904, med stöd

af 1 § i lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet af domstols

förordnande om tvångsuppfostran, erkänt diakonissanstaltens i Stockholm

skyddshem vid Sjötorp i Stockholms län såsom allmän uppfostringsanstalt.

Erforderliga medel för beredande vid detta skyddshem af uppfostran

åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön beviljade 1905 års

Riksdag genom att på extra stat för år 1906 anvisa ett förslagsanslag

af 10,000 kronor, däraf 5,000 kronor beräknades för hvart af åren

1905 och 1906.

Angående villkoren för minderåriga kvinnliga förbrytares mottagande

vid skyddshemmet å Sjötorp hade Kungl. Maj:t genom nådiga

brefvet den 31 december 1904 uppdragit åt delegerade för anordnande

af tvångsuppfostringsanstalten å Bona att med diakonissanstalten uppgöra

närmare aftal. Redan dessförinnan eller den 7 oktober 1904 hade

nämnda delegerade erhållit uppdrag att inkomma med underdånigt förslag

till de anordningar, som lämpligen böra vidtagas för beredande

af uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare.

Efter det delegerade med diakonissanstalten träffat aftal, hvarigenom

denna åtog sig att under en tid af högst två år från 1905 års

början å skyddshemmet mottaga högst sex minderåriga kvinnliga förbrytare,

och detta aftal blifvit underställdt Kung!. Maj:ts pröfning, bestämde

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 30 juni 1905, bland annat,

att diakonissanstalten skulle vara berättigad att uppbära dels för nödiginredning

och nyanskaffning i lokalerna äfvensom i hyresafgift och för

eventuellt återställande af lokalerna i deras förra skick en summa för en

gång af 1,000 kronor, dels ock för beklädnad, kost, undervisning, sjukvård

m. in. en dagafgift för hvarje elev, ej understigande en krona 50

öre och ej öfverstigande två kronor, däri ej inräknadt resekostnader

eller utrustning vid elevs utskrifning från skyddshemmet.

Enligt hvad delegerade i underdånig skrifvelse den 27 oktober

1905 anmält, har diakonissanstalten förklarat sig icke kunna efter den

1 januari 1907 mottaga minderåriga kvinnliga förbrytare till uppfostran

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vid skyddshemmet å Sjötorp, men däremot erbjudit sig att på vissa

villkor å den af diakonissanstalten inköpta egendomen Wiebäck i Västra

härad af Jönköpings län från och med den 1 januari 1907 tills vidare

och intill två år efter skedd uppsägning till uppfostran mottaga högst

12 minderåriga kvinnliga förbrytare, som enligt domstols förordnande

skola insättas i allmän uppfostringsanstalt. De af diakonissanstalten

härför uppställda villkor äro, att staten till anstalten erlägger:

l:o) såsom hyresersättning årligen .............................. kronor 1,000: —

Därest till följd af uppsägning från statens sida aftalet upphör

innan 10 år förflutit, skall likväl denna hyresersättning utgå under 10

år, räknadt från och med år 1907.

2: o) såsom ersättning för vedbrand, inventarier,

telefon m. m. årligen ............................................................ kronor 300: —

3:o) såsom bidrag till lön åt föreståndarinnan årligen ,, 800: —

4:o) såsom ersättning för bespisning, beklädnad, undervisning, läkareoch

sjukvård m. m. för hvarje vid anstalten mottagen elev en afgift

för hvarje dag af en krona.

Härom hafva delegerade anfört, att, ehuru någon nämnvärd erfarenhet

rörande sättet för anordnande af uppfostran åt minderåriga

kvinnliga förbrytare icke kunnat vinnas under år 1905, så mycket

mindre som blott en dylik elev hittills varit å skyddshemmet vid Sjötorp

intagen, delegerade dock ansett att, så länge antalet ej öfverskrider

det nu beräknade, ifrågavarande uppfostran icke kan anordnas

bättre och billigare än genom att, på sätt föreslagits, öfverlämna de

minderåriga kvinnliga förbrytarne till uppfostran och vård af diakonissanstalten

i Stockholm. Denna har visat sig äga vilja och förmåga att

vid sina skyddshem så uppfostra vanartiga flickor, att stora förhoppningar

kunna hysas om att de elever, som af diakonissanstalten mottagas,

kunna efter 1 å 2 år återlämnas till samhället såsom ordentliga,

arbetsdugliga och förbättrade människor.

I de angifna villkoren ingår elevernas beklädnad endast under

vistelsen vid anstalten; och då den beklädnad, som af elev till anstalten

medföres, i allmänhet är af mycket dålig beskaffenhet samt dessutom vid

utskrifningen urväxt, hafva delegerade framhållit nödvändigheten däraf,

att elev vid utskrifning från anstalten förses med nödiga beklädnadspersedlar.

Kostnaden härför har ansetts icke böra beräknas till mindre

än 100 kronor för hvarje afgående elev, eller, då minst sex elever

antagas årligen komma att utskrifvas, en årlig kostnad af 600 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hafva delegerade hemställt, att

för beredande af uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare Kungl.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

43

Maj:t måtte af Riksdagen begära anvisande på extra stat för år 1907

dels såsom ersättning för hyra, ved, inventarier, bidrag till lön åt föreståndarinna

m. in. 2,100 kronor, dels ock såsom ersättning för bespisning,

beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård m. m. äfvensom

till utrustning vid utskrifning ett förslagsanslag af 5,000 kronor.

Såsom en enkel beräkning visar, kommer den af diakonissanstalten

för mottagande af kvinnliga förbrytare å Wiebäck fordrade ersättning

icke att ställa sig högre, utan tvärtom lägre än hvad förut fordrats.

Möjlighet för staten att på billigare villkor bereda en verksam uppfostran

åt dylika förbrytare torde, såsom delegerade anfört, icke vara

att finna. Till jämförelse i fråga härom har diakonissanstalten uppgifvit,

att dess skyddshem vid Sjötorp erhåller i årsafgifter för hvarje

elev sammanlagdt 350 kronor och dessutom ett särskildt anslag af

2,500 kronor årligen. Att diakonissanstalten nu fordrat 800 kronor

årligen såsom bidrag till lön åt föreståndarinnan torde till fullo försvaras

af nödvändigheten att, antingen anstalten hyser en eller tolf skyddslingar,

hålla föreståndarinneplatsen besatt. Någon tvekan torde därför

ej kunna uppstå att, sedan erforderliga medel af Riksdagen beviljats,

erkänna ifrågavarande skyddshem såsom allmän uppfostringsanstalt,

afsedd för kvinnliga förbrytare. Ej heller i öfrigt har jag något att

erinra mot hvad delegerade föreslagit.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kung]. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må, för beredande af uppfostran

åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka

enligt domstols förordnande skola insättas i allmän

uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1907 anvisa

a) ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom

ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom

bidrag till lön åt föreståndarinna vid sådan anstalt samt

b) ett förslagsanslag å 5,000 kronor till godtgörande

af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,

beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård

in. m. äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning.

18:o) Kungl. Maj:t har under punkten 17 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af

Ang. anslag

till resestipendier

åt

domare.

[17.]

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

6,000 kronor till resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid

domstolarna beredde sig för domarekallet.

Departementschefen bär i fråga om denna framställning till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Det anslag, som under de senare åren beviljats till resestipendier

åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna bereda sig för

domarekallet, synes mig fortfarande böra utgå mod oförändradt belopp.

Emellertid bär erfarenbeten från de fyra år, under Indika resestipendier

till domare hittills utdelats, ådagalagt, att de grunder, som

Riksdagen år 1901 i sammanhang med beviljandet af då begärdt anslag

förutsatte böra följas vid stipendiernas utdelande och Indika synas därefter

hafva blifvit af Kungl. Maj:t tillämpade, i vissa afseenden icke

äro fullt ändamålsenliga.

Med fog torde kunna sägas, att de ifrågavarande stipendierna icke

varit så eftersökta, som de bort kunna vara, och att anslaget därför

ej heller hittills visat sig så fruktbärande, som önskligt hade varit.

Om så är, kan orsaken härtill knappast vara någon annan, än att det

belopp, som enligt de angifna grunderna borde få utdelas för viss tids

utrikes vistelse — eller under vanliga förhållanden 2,000 kronor för

sex månaders utrikes vistelse samt i proportion därefter för längre eller

kortare tid — af åtskilliga domare, som skulle varit synnerligen väl

skickade att med goda resultat studera den utländska rätten, ansetts

otillräckligt. Också har det försports, att de stipendiater, som besökt

mera aflägset belägna länder, fått af egna medel vidkännas icke obetydliga

kostnader. Men äro stipendiebeloppen sådana, att såsom stipendiesökande

icke kunna anmäla sig andra än de, hvilka äga en mera

gynnsam ställning i ekonomiskt afseende, så torde ändamålet med stipendierna

få anses vara till stor del förfelad t. I öfri-gt måste tydligen

vid stipendiebeloppens bestämmande hänsyn tagas icke blott till de

större eller mindre resekostnader, som med en angifven resa äro förbundna,

utan äfven till lefnadskostnadernas storlek i de olika länderna

samt de större eller mindre behof af förflyttningar mellan särskilda

orter utrikes, som vid ett visst rättsstudium uppkommer, därest det

skall gifva önskadt utbyte.

Det är visserligen endast 1901, 1902 och 1903 års Riksdagar,

som uttalat sig rörande de grunder, efter Indika stipendierna borde utdelas.

I 1904 och 1905 års riksdagsbeslut finnes hvarken detta uttalande

åberopadt, ej heller något nytt uttalande i ämnet gjordt, och

Kungl. Maj:t har således i själfva verket från och med år 1905 icke

varit bunden af de af föregående Riksdagar uppställda grunderna. Då

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

emellertid, på sätt jag nämnt, dessa dock hittills blifvit följda, har jag

ansett riktigast, att den afvikande uppfattning, jag ofvan uttalat, borde

göras Riksdagen bekant, innan samma uppfattning till äfventyrs kommer

att vinna praktisk tillämpning.))

Emot beviljandet af anslag till resestipendier af förevarande slag

jämväl för år 1907 har utskottet icke funnit något att erinra.

Emellertid har utskottet, som, med hänsyn därtill att genom

utländska studieresor stipendiaterna komma i tillfälle att vidga sina

kunskaper och vinna ökad erfarenhet, icke anser oskäligt, att stipendiaterna

till äfventyrs af egna medel få vidkännas någon kostnad för

sina resor, icke funnit anledning att frångå det af 1901 års Riksdag

gjorda uttalande, att för ifrågavarande tjänstemän ett belopp af 2,000

kronor för sex månaders utrikes vistelse samt i proportion därefter för

längre eller kortare tid bör under vanliga förhållanden vara tillräckligt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1907

anvisa ett belopp af 6,000 kronor till resestipendier

åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna

bereda sig för domarekallet.

19:o) Under punkten 18 af denna liufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att till ersättande af vissa i statsrådsprotokollet

omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 44,070 kronor

62 öre, å extra stat för år 1907 anvisa ett motsvarande belopp, som

för afrundande af hufvudtitelns slutsumma syntes böra uppföras med

44,142 kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga anfört, hurusom

statskontoret uti skrifvelse!’ den 8 december 1905 och den 2 januari

1906 hos Kungl. Maj:t anmält, att statskontoret jämlikt föreskrifter i

särskilda kungl. bref under förskottstitel utbetalt dels 15,384 kronor 14

öre för den af Kungl. Maj:t den 1 april 1901 tillsatta kommitté för

revision af strafflagen för krigsmakten och förordningen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes, dels 1,679 kronor 5 öre till bestridande

af kostnaden för anskaffande åt Västerbottens södra domsaga af afskrifter

utaf vissa i hofrätten befintliga renoverade protokoll, dels

16,053 kronor 43 öre för täckandet af förut omförmälda utgifter för

anordnande af tvångsuppfostringsanstalten å Bona, dels ock 10,954

kronor för den af Kungl. Maj:t den 30 september 1904 tillsatta kom
-

Utskottets

yttrande.

Ang.

ersättande af

förskott.

[18.]

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ang. dyrtiästillägg.

[19.]

mitté för afgifvande af förslag till ändradt jordeboksväsen; hvarjämte

statskontoret anhållit, att ersättning måtte beredas statskontoret för de

sålunda förskjutna beloppen.

Utskottet, som under punkt 9 bär ofvan hemställt om rätt att

för jämnande af hufvudtitelns slutsumma få jämka där upptagna anslagsbelopp,

får, med anledning af Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag och under

iakttagande af regeln om anslags utförande i jämnt krontal, hemställa,

att Riksdagen må till täckande af omförmälda

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 44,070

kronor 62 öre, å extra stat för år 1907 anvisa ett

belopp af 44,071 kronor.

20:o) Kungl. Maj:t har slutligen underpunkten 19 af denna hufvudtitel

föreslagit Riksdagen att, till beredande af dyrtidstillägg för år 1906 åt

en del tjänstemän och betjänte i justitiedepartementets afdelning af

Kungl. Maj:ts kansli samt i de till justitiedepartementet hörande ämbetsverk

och kårer, å extra stat för år 1907 anvisa såsom förslagsanslag

ett belopp af 12,500 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 13 februari 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

47

Reservationer:

Vid punkten 3 (angående ökning af anslaget till Svea hofrätt med

därunder lydande justitiestat:)

af herrar C. Persson, II. Andersson, A. Wiklund, J. A. Sjö, K.

Starbäck, Å. H. Hammarskjöld, E. Hammarlund, L. Eriksson, G. Lindgren

och 0. Anderson, hvilka ansett, att utskottets utlåtande och förslag

bort hafva följande lydelse:

»På grund af den ■— — — verkställas; och biträder utskottet

Kungl. Maj:ts förslag med afseende å bestämmandet af de ifrågasatta

tre domsagornas områden.

I detta sammanhang — — — årligen.

I fråga om aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i nämnda

tre domsagor kan åter utskottet icke tillstyrka bifall till hvad Kungl.

Magt föreslagit beträffande tjänstgöringspenningarna, hvilka af Kungl.

Maj:t upptagits till, sammanlagdt, summan af för närvarande till häradshöfdingarne

i norra och södra domsagorna utgående tjänstgöringspenningar

eller 5,600 kronor.

Enligt det förslag till jämkning af de till häradshöfdingarne i form

af tjänstgöringspenningar m. m. utgående belopp, hvilket finnes intaget

i statsverkspropositionen vid 1905 års lagtima riksdag, har nämligen,

på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet erinrat, ansetts, att

tjänstgöringspenningarna i norra domsagan, nu uppgående till 3,300

kronor, skulle kunna tåla vid en minskning af 700 kronor; och skulle

enligt samma förslag sammanlagda beloppet af tjänstgöringspenningar

i norra och södra domsagorna uppgå till 4,900 kronor. Utskottet, som

anser, att summan af tjänstgöringspenningarna i de tre domsagor, lrvaruti

norra oph södra domsagorna föreslagits skola uppdelas, icke bör

öfverstiga sistnämnda belopp, vill fördenskull föreslå följande minskning

uti de af Kungl. Maj:t föreslagna tjänstgöringspenningarnas belopp,

nämligen:

för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga från

2,100 kronor till 1,800 kronor eller med 300 kronor;

ii ii i Bollnäs domsaga från 1,700 kronor

till 1,500 kronor eller med .................. 200 ,,

ii ii i Söderhamns domsaga från 1,800 kronor

till 1,600 kronor eller med.................... 200 „

summa minskning 700 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Vidkommande benämningarna å de föreslagna domsagorna bär

vidare utskottet, i anledning af —---nya domsagan.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts i ämnet gjorda framställning, att Riksdagen,

för möjliggörande af eu reglering af Norra och Södra

Hälsinglands domsagor sålunda, att nuvarande Södra

Hälsinglands västra tingslag må bilda en domsaga, att

Södra Hälsinglands östra tingslag må tillsammans med

Enångers tingslag af Norra Hälsinglands domsaga

utgöra en domsaga, samt att återstående tre tingslag

af Norra Hälsinglands domsaga må utgöra en domsaga,

öka anslaget till häradshöfdingarne under Svea

hofrätt med 3,800 kronor;

samt, under förutsättning af bifall härtill, fastställa

aflöningsförmånerna för häradshöfdingarne i de

ifrågasatta tre domsagorna sålunda:

för häradshöfdingen i Norra Hälsinglands domsaga:

lön ................................................... 4,500:

tjänstgöringspenningar............... 1,800: — 6,300: —

för häradshöfdingen i den af Södra

Hälsinglands västra tingslag bildade

domsagan:

lön.................................................. 4,o00:

tjänstgöringspenningar.............. 1,500: — 6,000: —

för häradshöfdingen i den af Södra

Hälsinglands östra tingslag samt

Enångers tingslag bildade domsagan

:

lön ................................................... 4,500:

tjänstgöringspenningar ............... 1,600: Z7_ 6,100: —;

b) att herr Sundströms — — — — besvarad.

Vid bifall----höjas med 3,800 kronor till 688,287 kronor.»

af herrar P. Olsson och I). Persson;

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

49

vid punkten 18:o (angående anslag till resestipendier åt domare):

af herrar I). Persson, K. Starläck, Å. H. Hammarskjöld och

E. Hammarlund, hvilka ansett, att utskottets yttrande bort hafva följande

lydelse:

»Utskottet, som delar departementschefens uppfattning om att

ifrågavarande stipendier må kunna, där så pröfvas lämpligt, bestämmas

till högre belopp än 2,000 kronor för sex månaders vistelse utomlands

samt i proportion därefter för längre eller kortare tid, hemställer,

att Riksdagen — — — — — — — —--

domarekallet.»

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami.

1 Afd. 3 Käft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1906 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

Ö.

17,000

38,800

6,000

212.700

18,800

151.700

—

684,487

476,913

208,713

11,100

55,000

! 1,839,245

_ j

84.000

12.000

18,000

135,000

64,432

i —

4,500

|

i| 4,038,390

| —

Justitie
-

Departementsehefen ...............................................................................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli............................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande,

Ökas med ............................................................................................................

Högsta domstolen....................................................................................................

Justitiekanslersexpeditionen....................................................................................

Nedre justitierevisionen. Nuvarande belopp ....................................................

Ökas med aflöning till dels en konstituerad revisionssekreterare dels två

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp............

Ökas för reglering af Norra och Södra Hälsinglands domsagor med........

Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat................................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat........

Krigshofrätten .......................................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag....................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen ............................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag................................................................................................

Förslagsanslag ................................................................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

varande belopp ................................................................................................

Ökas med ........................................................................................................

Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ............

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem

Medikolegala besiktningar, förslagsanslag. Nuvarande belopp........................

Ökas med ............................................................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ............................................................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ............................................................................................................

Extra utgifter, reservationsanslag ........................................................................

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

51

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtitei.

departementet.

förslagsanslag.

Nuvarande belopp....

6,000: —

2,000: —

amanuenser

151,700: —

8,600: —

684,487: —

4,500: -

........................................................................................................... 59,500: —

................................................................................... 625,600: —

.................................................................................... 1,039,145: — 1,664,745: -

ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag. Nu
.

................................................................................... 75,000: —

.................................................................................... 10,000: - 85,000: —

............................................................................................................ 40,000: —

genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag....

............................................................................................................ 12,000: —

............................................................................................................ 6,500: —

135,000: —

30,000: —

64,432: —

47,568: —

Förslag till blif- vande riksstat.

Anvisning i

kontant.

Kronor.

ö.

17,000

38,800

—

8,000

212,700

18,800

____

160,300

—

688,987

476,913

208,713

11,100

55,000

—

1,849,245

84,000

—

18,500

18,000

—

165,000

—

112,000

4,500

—

4,147,558

1 —

Summa

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Ändra hufvudtitel.

Kronor. ö.

Justitiedepartementet.

För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet

» bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister

föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning in. m. vid

justitiedepartementets afdelning af Kung! Maj:ts kansli

Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet ...............

» aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sexj

amanuenser i nedre justitierevisionen ............................................

» aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrator-j

kontor....................................................................................................

För beredande af tillfällig förstärkning af Svea hofrätts arbetskrafter

med en extra division under ett år från den 1 september 1906

Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter

» aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostrings
anstalten

å Bona, förslagsanslag, högst ........................................

» kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. in.,

förslagsanslag........................................................................................

För beredande af uppfostran i allmän uppfostringsanstalt åt minderåriga

förbrytare af kvinnligt kön såsom ersättning för hyra, ved,

inventarier in. m. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinna

Till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,

beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård m. m. äfvensom

till utrustning vid elevs utskrifning, förslagsanslag ..................

» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna

bereda sig för domarekallet ...........................................

» täckande af utaf statskontoret utbetalda förskott

Summa 211,871 —

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.