Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen qjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten.

1906-03-09 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:54, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen qjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ank. till Biksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

qjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten.

(R. A.)

1:0.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kung-].

Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till ombyggnad

af Simrishamns hamn på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af

100,000 kronor.

För nämnda ändamål har Riksdagen år 1905 beviljat ett anslag af

253,500 kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisat ett belopp

af 53,500 kronor.

Med erinran, att ifrågavarande arbete vore afsedt att verkställas

inom loppet af tre år, har, enligt livad af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 13 januari 1906 inhämtas, föredragande departementschefen

i öfverensstämmelse med därom af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjord hemställan tillstyrkt framställning till Riksdagen om

anvisande för nästa år af ofvan omförmälda belopp 100,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Bill. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 54.)

Ombyggnad

af Simrishamns

hamn.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Iståndsättande

och ombyggnad

af

Skanörs hamn.

Hamnens

tillkomst.

Riksdagens

yttrande 1878.

2:o.

Vidare har Kung]. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att till iståndsättande och ombyggnad af Skanörs hamn, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med ett af majoren V. Gagner upprättadt

förslag jämte däri af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda ändringar

och tillägg, bevilja ett anslag af 272,900 kronor, under villkor att

städerna Skanör och Falsterbo till Kung!. Maj:t och kronan afstå den

nuvarande hamnen med tillhörande bålverk, vågbrytare och ledarm jämte

så stort intill hamnen gränsande område, som kan för hamnens möjligen

blifvande utvidgning eller eljest ändamålsenliga användning enligt

Kungl. Maj:ts bedömande anses erforderligt,

dels ock att af detta anslag på extra stat för år 1907 anvisa ett

belopp af 72,900 kronor.

Det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet i detta

ärende är af följande innehåll.

»Den 4 och 5 december 1899 förorsakade en våldsam stormflod så

betydande skador å Skanörs hamn, att dess fortfarande bestånd därigenom

kan anses äfventyradt. Äfven vid två senare tillfällen i december

1902 och 1904 har hamnen, ehuru i mindre betydande grad, lidit

skada af storm.

Ifrågavarande hamn har tillkommit hufvudsakligen på bekostnad

af statsmedel. På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade nämligen

1878 års Riksdag till utförande af en mindre hamnanläggning

vid Skanör ett belopp af 50,000 kronor, motsvarande Vs af den därför

beräknade kostnaden. Vid anmälan om anslagets beviljande yttrade

Riksdagen, att Riksdagen hade funnit den ifrågasatta hamnanläggningen

ej blott vara af stort gagn för städerna Skanör och Falsterbo,

hvilka likväl uppenbarligen ej förmådde att utan understöd af allmänna

medel utföra densamma, utan ock äga ej ringa vikt ur synpunkten

af ett sorgfälligt upprätthållande af de internationella förpliktelser,

hvilka i och för sjöfartens underlättande å denna punkt af kusten

borde tillgodoses. Med säkerhet kunde det ock antagas, att hamnens

anläggning, till följd af dess läge vid landets utskjutande sydvästra hörn

och den stora mängd fart}7g, som dagligen måste passera denna punkt,

komme att bidraga till en betydlig ökning af den inkomst, som lotsningen

kunde medföra. Saknaden af en hamn vid Skanör bidroge nämligen

att leda en del af lotsningen med alla däraf följande fördelar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

3

i den danska farleden genom Drogden i stället för i den svenska farleden

genom Flintrännan, ehuru denna senare, dåmera med erforderliga

sjömärken och fyrar försedda, förbi Malmö ledande farled syntes erbjuda

seglaren fullt lika stor trygghet som den mellan Saltholmen och Frågor

belägna, förbi Köpenhamn ledande, smalare och grundare leden genom

Drogden. Frågan om anläggande af en hamn vid Skanör syntes Riksdagen

således böra bedömas u» en långt vidsträcktare synpunkt än endast

den af Skanörs och Falsterbos intresse. Såsom villkor för anslagets

anvisande föreskref Riksdagen, att det, i öfverensstämmelse

med hvad tillförne vid beviljande af statsbidrag för hamnarbeten vid

Trelleborg, Simrishamn och Visby blifvit bestämdt, jämväl uti ifrågavarande

fall borde såsom villkor stadgas, att städerna Skanör och

Falsterbo skulle åtaga sig att utan vidare anspråk på bidrag af allmänna

medel fullborda arbetet enligt af Eders Kungl. Maj:t fastställd plan och

därefter ständigt underhålla hamnanläggningen i sådant skick, att den

kunde för trafiken begagnas.

Efter det städerna ingått på detta villkor och plan för arbetet

blifvit af Eders Kungl. Maj:t fastställd samt anläggningen i enlighet

därmed fullbordad för en kostnad af 76,000 kronor, däraf städerna

bidragit med 20,000 kronor och Malmöhus läns hushållningssällskap

med 6,000 kronor, afsynades och godkändes hamnen den 14 oktober

1881.

Kort därefter, särskild! under en stormflod den 5 december 1883,

led hamnen sådana skador, att hamndirektionen, i ändamål att bota

skadorna och för framtiden förekomma liknande förödelser, lät uppgöra

en af ritning och kostnadsberäkning åtföljd plan därför, hvilken

äfven afsåg åtgärder för hamnens fördjupande, allt för en kostnad,

som alternativt beräknades uppgå till respektive 20,700 och 21,400

kronor.

Sedan därpå magistraten i Skanör och Falsterbo, å städernas vägnar,

år 1884, med bifogande af denna plan, anhållit, att med hänsyn till

hamnens betydelse för såväl sjöfarten i allmänhet som lotsverket samt

då städerna icke förmådde göra flera uppoffringar för hamnen, denna

måtte iståndsättas på bekostnad af statsmedel, och kostnaden därför

blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknad uppgå till 34,200

kronor, hafva städerna, på tillfrågan huruvida de vore villiga att bidraga

till företaget med åtminstone en tredjedel af nämnda kostnad,

förklarat sig vilja lämna allenast en sjättedel af det belopp 21,400 kronor,

hvartill utgifterna för hamnens i ståndsättande förut beräknats. På

framställning af Eders Kungl. Maj:t har därefter 1886 års Riksdag för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

iståndsättande och. förstärkande af hamnen vid Skanör på extra stat beviljat

20,000 kronor, därvid Riksdagen förmälde sig- ej hafva förbisett,

att bifall till Eders Kung!. Maj:ts framställning i viss män innefattade

en afvikelse från i allmänhet följa grundsatser, i det att dels en del af de

föreslagna arbetena afsåge underhåll, som rätteligen skulle åligga samhällena

Skanör och Falsterbo, dels ock det af dessa samhällen utfästa

bidrag understege det för mindre hamnbyggnader stadgade af minst

Va af kostnaden. Då Riksdagen likväl ansåge sig kunna bifalla det

väckta förslaget, skedde detta ej mindre på grund af ifrågavarande

hamns vikt för lotsverket, än ock med hänsyn därtill, att den Skanör

då nyligen öfvergångna eldsvåda, som lågt 89 gårdar i aska, naturligtvis

varit för invånarna mycket betungande, och att de hamnanläggningen

åkomna skador i ej ringa mån härrört af en sådan naturhändelse

som den år 1883 inträffade stormfloden.

Med fastställande af den till en kostnad af 34,200 kronor beräknade

arbetsplanen, har Eders Kungl. Maj:t, såsom bidrag till arbetets utförande,

genom nådigt bref den 2 april 1886 anvisat, förutom de af Riksdagen

anslagna 20,000 kronor, ett belopp af 10,700 kronor att utgå

från behållna lots- och fyrmedel, med villkor att vederbörande kommunalstyrelse

i städerna Skanör och Falsterbo åtoge sig att fullborda

hamnanläggningen enligt den af Eders Kungl. Maj:t fastställda planen

och därefter för framtiden underhålla densamma i det skick, hvari den

genom arbetets utförande blefve försatt. Hamnens iståndsättande verkställdes

genom städernas försorg och fullbordades år 1889.

Då underhållet, som enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 2

april 1886 fortfarande ålåge städerna, befunnits vara för dessa mycket

betungande, anhöllo städernas invånare, jämlikt därom vid allmän

rådstuga den 28 mars 1892 fattadt beslut, att Eders Kung]. Maj:t

täcktes befria städerna Skanör och Falsterbo från skyldigheten att underhålla

Skanörs hamn samt medgifva, att hamnen finge af städerna öfverlåtas

på lotsverket. Till stöd därför åberopades hufvudsakligen, att hamnen

egentligen icke uppfyllt sitt ändamål för andra än lotsarna och

ett fåtal fiskare, att hamnen för det dåvarande visserligen befunne

sig i trafikabelt skick, men att densamma ständigt hotades genom uppgrundning

af sanden, samt att trävirket snart vore förstördt, hvadan en

vidtomfattande reparation förestode. Uti afgifvet underdånigt yttrande

öfver denna städernas anhållan ansåg sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke böra afstyrka densamma, då de i ansökningen anförda skälen

syntes styrelsen behjärtansvärda och då dels städerna torde sakna

tillgång att utan bidrag besörja underhållet af hamnen, dels af de på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

5

sill tid gjorda framställningarna till Riksdagen framginge, att hamnanläggningen

i Skanör tillkommit i hufvudsakligt syfte att bereda lotsverket

fördel.

Efter det lotsstyrelsen och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Malmöhus län uti afgifna underdåniga yttranden likadeles förordat

nådigt bifall till den underdåniga framställningen, förklarade emellertid

Eders Kungl. Maj:t den 17 mars 1894 densamma icke till vidare åtgärd

föranleda.

Då fyra år därefter, eller år 1898, lotsuppassningen vid Öresunds

södra lotsstation i Skanör började bestridas med lotsångare, uppkom

behof af en fördjupning af hamnens inseglingsränna till 3,6

meter samt en förlängning af eu befintlig sandafledare för tryggande

af det ökade djupet. Med anledning däraf gjorde lotsstyrelsen, sedan

på dess uppdrag majoren i väg- och vattenbyggnadskåren m. m. V. Gagner

utarbetat plan och kostadsförslag för dessa arbeten, framställning

hos städerna om arbetets utförande, men städernas invånare förklarade

å allmän rådstuga, att de icke ansåge rådligt, att städerna åtoge sig

underhållet af den fördjupade inseglingsrännan eller deltoge i kostnaden

för arbetets verkställande. Då arbetets utförande sålunda icke

kunde förväntas ske genom städernas försorg, anvisade Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 9 juni 1899 för detta ändamål 500 kronor

att utgå från behållna fyr- och båkmedel; och blef därefter inseglingsrännans

fördjupning genom lotsstyrelsens försorg verkställd.

Såsom af det föregående framgår, har ifrågavarande hamn under

den jämförelsevis korta tid, den funnits, i hög grad lidit af stormarnas

inverkan. Detta finner sin naturliga förklaring i hamnens läge och

svaga byggnadssätt. Densamma saknar nämligen hvarje naturligt

skydd. Genom en nära 700 meter lång, delvis öfver sandreflar

gående bro förbunden med fastlandet, skyddas hamnen af två vågbrvtare,

hvaraf den södra, enligt i ärendet af distriktsingenjören

i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet ingifven rapport, utgöres

af en vanlig stenjetée med allenast 2 eller, enligt andra uppgifter,

endast 1,6 till 1,8 meters höjd öfver medelvattenytan samt med betäckning

af rund oklufven sjösten. Jetéen afslutas med ett pirhufvud,

hvars yttre del utgöres af betonfyllda kistor. Den norra vågbrytaren

består af två i vinkel ställda armar. Den inre närmast hamnen belägna

armen utgöres af en träskodd jordvall, utvändigt skyddad af en

stenfyllning, samt den yttre af en stenjetée, liknande den vid den södra

vågbrytaren, men å inre sidan försedd med en spåntvägg med jord
-

Hamnens

konstrnktion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Lotsstyrelsen

ingår till

Knngl. Maj:t

med framställning

om

hamnens

iståndsättande.

Förslag till

liamnens

iståndsättande.

fyllnad mot stenbänken och brovandring af plank öfver jordfyllningen.

Äfven denna vågbrytare afslutas med ett pirhufvud. Enligt förenämnda

rapport höjer sig den norra vågbrytaren allenast 1,3 meter

öfver vattenytan. Förnämsta orsaken till skadorna å hamnen tillskrifves

dock i rapporten den omständigheten, att flertalet af de bröstvärnspålar,

som på den inre sidan af den norra hamnarmen stå i förbindelse

med därvarande bålverk, under tidernas lopp till den del de befinna

sig ofvan vattenytan ruttnat. För botande häraf har man sett

sig nödsakad att skarfva dessa pålar ofvan vattenytan samt mellan

dem nedsätta nya pålar, som dock endast nedförts genom den öfre stenbetäckningen

utan att kunna nedtvingas till något afsevärdt djup i stenfyllningen.

Denna svaghet i konstruktionen af den norra vågbrytaren har

varit af så mycket mer ödesdiger verkan, som enligt samstämmande uppgifter

i synnerhet denna vågbrytare är utsatt för de i trakten ofta återkommande

häftiga nord- och nordväststormarna. Också är det hufvudsakligen

denna vågbrytare, som enligt den ingifna rapporten lidit af stormen,

i det de korta pålarna i jetéen ryckts upp samt de skarfvade pålarna

slitits lösa från de gamla pålresterna, hvarefter alla förbindningar brustit.

Dock hafva äfven å den södra hamnarmen betydande skador anställts.

Slutligen torde böra omnämnas, att ungefär från midten af den

södra vågbrytaren utgår i inseglingsrännans riktning en 60 meter lång

strömledare eller ledarm, utgörande en till vanligt medelvattenstånd

nående spånt, som å båda sidor skyddas af stenfyllning.

Sedan lotsstyrelsen, under åberopande af den vikt hamnen ägde för

lotsuppassningen i södra delen af Öresund äfvensom såsom nödhamn

för smärre segel- och fiskarfartyg, hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om

företagande af undersökning för utrönande af behöfliga åtgärder för

skadornas provisoriska afhjälpande samt för hamnens fullständiga reparation

och förstärkning, ställde Eders Kungl. Maj:t, i enlighet med hvad

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i ett öfver berörda underdåniga ansökning

inhämtadt utlåtande hemställt, genom beslut den 7 september

1900 till sistnämnda styrelses förfogande 1,200 kronor med åliggande

att verkställa undersökning samt uppgöra förslag till hamnens iståndsättande

med ett djup under lågvatten af 3 meter.

Till fullgörande häraf har, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

uppdrag, majoren Gagner afgifvit ett af plan- och detaljritningar äfvensom

kostnadsförslag åtföljdt utlåtande. Detta förslag innefattar hufvudsakligen

följande anordningar: Södra vågbrytaren, som är af mycket

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

7

svag konstruktion och klena dimensioner, bör på samma grund som förut

ombyggas sålunda, att på lämpligt afstånd från nuvarande strandlinjen anbringas

en plankspånt, omgifven på ömse sidor af en riklig stenfyllning af

skarf eller flinta, h varjämte från land ända ut till pirliufvudet uppföres en

granitbeklädd betonmur, hvars krön lägges 2,5 meter öfver medelvattenytan

ut till ledarmen och 3 meter därifrån fram till södra pirhufvudet.

Betonmuren hvilar på den gamla stenfyllningen och är i vattengången

försedd med ett skifte af foghuggen, men för öfrigt rå granit. Pirhufvudet

förses med en krans af pålar och plank, mellan hvilken garnering

och gamla pirens yttersidor gjutes beton, beklädd med granit.

Beträffande den norra vågbrytaren har majoren Gagn er, enär den

yttersta delen af denna ej med fördel kan repareras och den dessutom

har ett mycket olämpligt läge, i det att den till stor del fångar och

indrager den nordliga strömmen i hamnen, hvarigenom hamnbottnen

löper fara att fyllas af sand, föreslagit, att ifrågavarande vågbrytare helt

och hållet ombygges och förlägges, på sätt med röda linjer å en bifogad

karta0) är angifvet. Den nybyggda armen af vågbrytaren, hvilken mest är

utsatt för vågorna, skall enligt förslaget konstrueras af stenfyllda kistor

med öfverbyggnad af granitbeklädd beton samt stenfyllning under vatten

på yttre sidan, allt hvilande på ett lager af flinta eller granitskärf.

Då det plankverk, hvilket uppförts till skydd för den del af vågbrytaren,

som skall bibehållas i dess nuvarande läge, är alldeles uppruttet, föreslås

dess borttagande och uppförande af en granitklädd betonmur,

hufvudsakligen hvilande på den gamla stenfyllningen, efter samma principer

som å södra vågbrytaren. Med hänsyn därtill att trävirket jämväl

på den allra innersta delen å norra vågbrytaren är ofvan vatten uppruttet,

skall detsamma täckas med rå stenfyllning och där ofvanpå anbringas en

lägre parapet af sten i cementbruk.

På norra och östra sidan af hamnen ombyggas bålverken, och tilllämpas

därvid följande förfaringssätt: Pålarna, som böra vara af sär
skilt

groft furuvirke, få till hindrande af röta ej nå längre än till

medelvattenytan, hvarest anbringas ett sträckband af pitch-pine, hvilket

uppgifves vara nästan dubbelt så varaktigt som furu. Ofvan vatten tappas

i sträckbandet midt emellan grundpålarna själfva bålverkspålarna, likaledes

af pitch-pine, och på dessa anbringas ett hammarband af samma

träslag på en höjd af 1,6 meter öfver medeivattenytan. Nämnda kortare

bålverkspålar förbindas med ankarna genom vid desamma fastbultade

snedsträfvor. I fråga om ledarmen har föreslagits dess förlängande i

'') Kartan Ur inliiiftad i statsrådsprotokollet vid sidan 190.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Kostnads
beräkning.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens

revision af

majoren Gagners

förslag.

fortsatt riktning, till dess den uppnår 6 meters djup; och skulle den

härigenom i sin helhet erhålla en längd af 120 meter. Äfven ledarmen

afslutas med ett pirhufvud, bestående af en stenfylld kista med öfverbyggnad

af granitklädd beton. Inseglingsrännan och större delen af

hamnen uppmuddra^ till ett djup af 4 meter under medelvatten. Slutligen

föreslås förstärkande af vägen mellan hamnen och Skanör.

Kostnaden för de ifrågasatta arbetena skulle uppgå

för ombyggnad åt den södra vågbrytaren............

till kronor

45,684: —

» » » » norra )) ............

»

62,160: —

» :» )> bålverken samt uppförande af

nya ....................................................................

))

»

34,400: —

)) ledarmens förlängande och förstärkande......

)>

46,390: —

)> hamnens uppmuddring .......................................

»

»

54,800: —

» inseglingsrännans uppmuddring.......................

»

8,800:

samt för förstärkning af vägen till Skanör.........

»

4,000: —

kronor

256,234: -

hvartill kommer till omkring 10 % af kostnaderna

beräknade utgifter för arbetsmaterial, ingenjörs-

ledning och tillsyn in. m.................................

kronor

23,766: —

kronor 280,000: —

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har, samtidigt med att styrelsen

Öfverlämnat ifrågavarande förslag till lotsstyrelsen, därvid gjort åtskilliga

smärre ändringar och tillägg. Å ena sidan ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att, då det läge i sakens natur, att stenfyllning svårligen

kunde alldeles motstå angreppen från eu af storm upprörd sjö,

om den ej inneslötes på sådant sätt, att enstaka stenar ej kunde af

vågen utspolas, det vore nödvändigt, att i vissa delar af den södra

och norra vågbrytaren öfre skiftet i stenfyllning^! mellan spånten och

betonmurens fot byggdes af fogtuktad sten i cement på väl ordnadt

underlag, hvarigenom uppstode en ökad kostnad af 36,500 kronor,

samt att den föreslagna anordningen af bålverket till norra vågbrytaren

lämpligen borde utbytas mot en kajmur på pålar, hvilket medförde eu

ökad kostnad af 4,200 kronor. Å andra sidan ansåg styrelsen, dels att

hamnen allenast på omkring hälften af dess areal behöfde uppmuddras

till 4 meters djup under medelvatten, hvaremot å öfriga delen 1,5

meters djup vore tillräckligt, dels att strömledaren icke behöfde

utsträckas längre, än att den i sin helhet blefve 85 meter. Genom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

9

dessa ändringar i majoren Gagners förslag nedbragtes kostnadssumman

med respektive 16,800 kronor samt 26,600 kronor. Då vidare inseglings

rännan väl å norra, men ej å södra sidan vore utsatt för högvatten,

ansågs den södra sidan af dosseringen kunna lämnas oförändrad,

hvarigenom uppstode en besparing af 2,200 kronor. Slutligen

blefve, om hamnen icke uppmuddrades i den omfattning, majoren Gagner

föreslagit, en ifrågasatt landbrygga obehöflig, och inbesparades härigenom

likaledes 2,200 kronor. I allt nedbragtes således kostnadsförslaget

med 47,800 kronor, hvadan, då styrelsen, såsom nämnts, tillika

hemställt om arbeten, som betingade en ökad kostnad af tillhopa 40,700

kronor, styrelsens ändringsförslag i sin helhet slutade å en summa af

272,900 kronor. Med utförande af detta förslag ansåg styrelsen, att hamnen

åtminstone tills vidare skulle komma att fullt motsvara sitt ändamål.

Lotsstyrelsen har därefter inkommit till Eders Kungl. Maj:t med Lotsstyrelsen*

berörda båda förslag samt med yttranden af lotskaptenen i Malmö Yttrande af

och öfverlotsen i Skanör äfvensom eget underdånigt utlåtande af den lotskaptenen

30 januari 1903. Lotskaptenen har i sitt yttrande, bland annat, 1 Malm°- anfört, att, därest hamnen skulle på statens bekostnad göras till en

nöd- och skyddshamn för kustfarande, hvilket han på det lifligaste tillstyrkte,

en förstärkning och ombyggnad i ungefärlig öfverensstämmelse

med majoren Gagners förslag vore fördelaktigast, men att, för den händelse

detta förslag på grund af den höga slutsumman icke kunde genomföras,

hamnen liksom hittills torde blifva till stort gagn såväl för kust- och

fiskarfartyg som för lotsfartygen, om en mindre omfattande iståndsättning

med anslag af statsmedel utfördes. I sådant syfte har lotskaptenen

uppgjort ett utkast, som hufvudsakligen går ut på att, med bibehållande

af de nuvarande vågbrytarnas läge och konstruktion, allenast bota de dem

ågångna skador, hvarjämte i allmänhet de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagna reduktioner i det af majoren Gagner uppgjorda

förslag förordats. Enligt hvad lotsstyrelsen i sitt utlåtande uppgifver,

skulle kostnaden genom dessa förändringar nedbringas till 114,000

kronor.

Ur de af lotskaptenen och öfverlotsen i Skanör afgifna yttrandena uppgifter römå

följande uppgifter rörande hamnens betydelse för lotsningen i Oresund

återgifvas: lotsningen i

Antalet fartyg, som från Skanör lotsades, utgjorde årligen i medel- 0resundtal

före hamnens anläggning 822, men hade därefter stigit till 908 med

en inkomst af 36,846 kronor. På senare tiden hade skeppsfarten på

grund af Flintrännans med åren förbättrade belysning och utprickning

Bill. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami 1 Afd. 28 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Lotsstyrelsen

angående

hamnens

betydelse.

Lotsstyrelsen

angående

hamnens

underhåll.

blifvit mera oberoende af lotsbiträde, med anledning hvaraf lotsarnas

antal äfven kunnat minskas från 20 till 16. Under den senast tilländalupna

10-årsperioden både antalet lotsningar nedgått till 535 i

medeltal för år. Härvid vore dock att märka, att inkomsterna af lotsningarna

icke i samma proportion minskats, utan utgjorde de för samma

period i medeltal 30,851 kronor, hvilket visade, att det numera företrädesvis

var större ångare, som under passerande af den djupare farleden

Flintrännan anlitade svensk lots.

Rörande ifrågavarande hamns betydelse har lotsstyrelsen i sitt nyss

berörda utlåtande anfört:

»Hamnanläggningen vid Skanör har genom sitt läge på utsidan

af den från Skånes sydvästra hörn i hafvet. utskjutande sandiga landudden,

från hvilken i sydlig riktning sträcker sig långt ut till hafs

Falsterboref, öfver hvilket intet fartyg kan passera, för kustfarten med

mindre jakter och för de fiskarbåtar, som här utanför vissa årstider

idka drifgarnsfiske, en alldeles särskild betydelse, därigenom att någon

annan tillflyktsort å sagda del af kusten ej finnes närmare än Trelleborg

ostvart och Klagshamn samt Limhamn nordvart i Öresund. Fördelen

af att i omedelbar närhet af det vidsträckta och farliga refvet

äga en dylik nödhamn, dit de smärre kustfararna och fiskarfartygen

vid inträffande hårdt. väder kunna taga sin tillflykt och på närmaste

håll afvakta ett gynnsamt tillfälle att löpa ut för fortsättning af sin

näring, har ock, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen, flitigt begagnats

af kustbefolkningen. Härtill kommer, att för Öresunds södra

lotsstation dess ojämförligt lämpligaste förläggningsort är Skanör, i

hvilken stad lotsverket dessutom äger bostad för öfverlotsen och de

talrika lotsarna äro bofasta.»

Efter att härefter hafva påpekat, såväl att hamninkomsterna vore

alldeles otillräckliga för hamnens underhåll som att de obetydliga samhällena

Skanör och Falsterbo, hvilka endast genom en lång landsväg

stode i förbindelse med hamnen, saknade förmåga att till underhållet

bidraga, upptager lotsstyrelsen till bedömande frågan, huruvida underhållsskyldigheten

rimligen borde tillkomma lotsverket, samt anför i sådant

hänseende hufvudsakligen följande:

Den utprickning och belysning af Öresund och Flintrännan, som

med högst betydande omkostnader upprätthålles af lotsverket, vore af

den beskaffenhet, att det öfvervägande flertalet af dessa farvatten

trafikerande fartyg numera passerade sundet utan lotsbiträde. De stora

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

11

lotsstationerna vid Öresunds norra och södra inlopp hade också i själfva

verket aldrig burit sig, hvarför fyr- och båkmedlen måste lämna mycket

dryga tillskott ej blott till vidmakthållandet af två dyrbara lotsångare

m. m., utan jämväl till fyllnad i den talrika lotspersonalens aflöning,

ehuru denna under de senare åren efter lotsångarnas anskaffande kunnat

något minskas. Skulle, utöfver dessa betydande utgifter för sjöfartens

underlättande i Öresund, det ställas i utsikt, att fyr- och båkmedlen

komme att i större eller mindre mån drabbas af ombyggnaden och

underhållet af Skanörs hamn i det bedröfliga skick, hvari den numera

befunne sig, torde frågan om inskränkande förändringar af lotsningsförhållandena

i sundet tvingas upp på dagordningen. Visserligen hade

lotsstyrelsen med anledning af ofvanberörda förslag till öfverlämnande

af Skanörs hamn till lotsverket i underdånigt utlåtande af den 11

oktober 1892 tillstyrkt samma förslag, men dels hade krafven på

förbättrade säkerhetsanstalter sedan dess stigit, under det öfverskotten

af lotsverkets medel, med hvilka dessa förbättringar skulle utföras,

minskats, dels hade de hamnen under de följande åren åsamkade

skadorna visat, hvilka betungande förpliktelser ett sådant öfvertagande

i själfva verket numera skulle medföra, hvadan ett frångående af de

åsikter, som lotsstyrelsen uttalade 1892, fullt motiverades af lotsverkets

nuvarande ekonomiska ställning och hamnens sedan dess konstaterade

dåliga beskaffenhet.

Härefter fortsätter lotsstyrelsen:

»Som ett öfvergifvande af Skanörs hamn dock otvifvelaktigt i första Lotsstyreisens

rummet skulle verka till skada för den å Skånes kust idkade lifliga he“stallan

trafiken med smärre jakter och fiskarfartyg, hvilka här på en lång och iståndsättande

farlig kuststräcka under ofördelaktiga väderleksförhållanden äga sin ^rketfbeenda

säkra tillflykt, håller lotsstyrelsen före — med erinran dels kostnad.

om de stora uppoffringar från statens sida, som i vårt grannland

Danmark gjorts för fiskarbefolkningens hamnar såsom vid Anholt, där

den för cirka 1,000,000 kronor nyuppförda fiskarhamnen helt och hållet

uppförts af statsmedel, dels om de många tillfällen, då det allmänna

trädt emellan ej blott med bidrag till anläggning af smärre nödhamnar,

utan ock, exempelvis å Bohuskusten, för att genom dyrbara farledsupprensningar

underlätta och betrygga fisket och den mindre kustfarten

— att här förefinnes ett verkligt behof, där staten måste träda

hjälpande emellan.» Styrelsen hemställde således, att Eders Kung!.

Maj:t täcktes besluta om hamnens snara iståndsättande till den utsträckning,

som Eders Kungl. Maj:t med stöd af den gifna utredningen kunde

pröfva lämpligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N-.o M.

Väg- och

vatteubyggnadestyrelsens

utlåtande.

Väg- och

vatt en byggnadsstyrelsen

angående

hamnens

underhåll.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens

hemställan.

Till fullgörande af Eders Kungl. Maj:ts nådiga befallning liar därefter

väg- ocli vattenbyggnadsstyrelsen den 27 oktober 1904 i ärendet afgifvit

underdånigt utlåtande. Efter att kafva kraftigt betonat den betydelse,

som ifrågavarande hamn äger såväl för lotsverket som för

segelfarten och särskildt fisket i Sundet, har styrelsen beträffande det

af lotskaptenen i Malmö ifrågasatta ändringsförslag anmärkt, att detsamma

icke skulle åt hamnen gifva vare sig en sådan soliditet, att den

kunde förväntas komma att för framtiden motstå inträffande svårare

stormar, eller nöjaktig varaktighet genom undvikande i möjligaste mån

af det jämförelsevis ovaraktiga trävirket ofvan vatten. Då vidare erfarenheten

numera ådagalagt, att hamninkomsterna vore otillräckliga

för underhållet af hamnen och för bildandet af en förnyelsefond nog

stor att medgifva träkajernas och träbålverkens ombyggnad, vore styrelsen

för sin del fortfarande af den åsikten, att ombyggnaden af

Skanörs hamn borde ske med det solidare byggnadssätt, som angåfves

i den af majoren Gagner upprättade arbetsplanen med däri af styrelsen

föreslagna ändringar.

Beträffande frågan, huru underhållsskyldigheten af hamnen för framtiden

borde ordnas, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i hufvudsak

anfört: Erfarenheten hade visat, att städerna Skanör och Falsterbo icke

förmått fullgöra sin underhållsskyldighet i den omfattning, som skulle

erfordrats för att hindra hamnens försämring genom tilltagande röta å

träkajer och bålverk. Då emellertid tryggandet af hamnens bestånd

genom en omfattande ombyggnad torde kunna motiveras endast af

hänsyn till det allmännas intresse och i öfvervägande grad betingades

af dess vikt och betydelse för lotsverket, men däremot icke i afsevärd

mån af hänsyn till Skanörs och Falsterbos intressen, syntes det också

vara en naturlig konsekvens af förhållandena, att kostnaden för framtida

underhållet af hamnen till öfvervägande del bestredes af lotsverkets

medel.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Biksdagen

att på extra stat bevilja ett belopp af 272,900 kronor till iståndsättande

och ombyggande af Skanörs hamn enligt den af majoren Gagner upprättade

planen, med däri af styrelsen sedermera föreslagna ändringar,

under villkor att kostnaden för hamnens framtida underhåll efter ombyggnaden

skulle till 3 bekostas af lotsverkets medel och till Vs af

städerna Skanör och Falsterbo, samt att nämnda städer finge, till be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

13

stridande af den på dem belöpande andelen af underhållskostnaden, i första

hand använda de enligt gällande taxa till hamnkassan ingående hamnafgifter.

Vidare har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, under förutsättning

att Riksdagen beviljade för hamnens ombyggnad erforderliga

medel, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes anbefalla styrelsen

att ombesörja hamnens ombyggnad samt för framtiden äfven

dess underhåll, under villkor och föreskrift att för underhållet finge

användas de bidrag, som för hamnens underhåll af styrelsen beräknats,

samt att den hamnkassa, som af inflytande, för hamnunderhållet afsedda,

men icke omedelbarligen använda utgifter kunde komma att bildas,

skulle stå under styrelsens förvaltning.

I anledning af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i

fråga om det framtida underhållet af Skanörs hamn, erhöll lotsstyrelsen förständigande

att ånyo i ärendet afgifva yttrande. I utlåtande den 1

december 1904 anförde lotsstyrelsen i hufvudsak följande: Någon

beräkning af den sannolika underhållskostnaden hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke lämnat, och en dylik torde ock vara vansklig

att utföra. Af vunnen erfarenhet visste man, att med hamnens nuvarande

konstruktion inkomsterna från hamnen icke betäckt utgifterna,

samt att underhållet, som för åren 1890—1901 i medeltal oaktadt

största sparsamhet och omtanke kostat 840 kronor för år, varit alldeles

otillräckligt, enär muddringen försummats och trävirket för närvarande

vore så skadadt, att det helt och hållet borde förnyas. Genom det

föreslagna solidare och dyrbarare byggnadssättet torde visserligen

hamnen komma att erhålla en styrka, som tryggade den mot de

tätt återkommande stormskadorna, men möjligheten af dylika skador

vore icke utesluten, och kostnaden för skadornas afhjälpande, då dylika

inträffade, stode i en viss proportion till anläggningskostnaden.

Om man jämförde de kostnader, med hvilka de olika lotsstationerna

betungade lotsstyrelsens budget, och därvid toge i betraktande den nytta,

dessa stationer bragte den allmänna sjöfarten, torde lotsningen genom

Öresund både absolut och relativt till sin nytta vara ep bland de allra

dyrbaraste. Så länge lotsningen i södra delen af Öresund bestreds

medelst segelfartyg, hade Skanörs hamn varit så godt som oersättlig,

och äfven nu, sedan ångbåt ställts till lotsarnas disposition och hamnarna

vid Klagstorp och Limhamn tillkommit, vore den utan tvifvel af stor

betydelse för lotsverket på grund af sin närhet till uppassningsområdet,

äfvensom på grund däraf att de flesta af lotsarna vore bofasta i Skanör,

men lotsningen kunde numera, om ock ej utan stora olägenheter, upp
-

Lotsstyrelsen

afger nytt

utlåtande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Yttrande af

städerna

Skanör och

Falsterbo

angående

hamnens

underhåll.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande

i

Malmöhus län

angående

hamnens betydelse

och

underhåll.

rätthållas, utan att ångbåten angjorde Skanörs hamn; och lotsarna

torde, sedan järnväg till Skanör öppnats, kunna äfven under dessa förhållanden

fortfarande bo i Skanör. Det vore därför icke det intresse,

som representerades af lotsverket, kvilket i första hand motiverade hamnens

ombyggnad, utan i stället dess egenskap af enda nödhamn mellan

Klagshamn och Trelleborg för fiskarfartyg och mindre jakter vid en

farlig, af långt utskjutande sandreflar uppfylld kust. Härmed förfölle

det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförda skälet för lotsverkets

öfvertagande af hamnens hufvudsakligaste underhåll.

Efter att hafva påpekat, hurusom fyr- och båkmedlen, medelst

livilka säkerhetsanstalterna för sjöfarten skulle underhållas och såvidt

möjligt hållas i jämnhöjd med tidens fordringar, vore redan nu därtill

otillräckliga, förklarade sig lotsstyrelsen under sådana förhållanden på

det bestämdaste afstyrka, att lotsverkets medel på ett oberäkneligt

sätt anvisades för ett ändamål, som endast medelbart och ingalunda

till den utsträckning, som blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållet, stode i sammanhang med verkets ändamål. Dessutom kunde

styrelsen för sin del icke godkänna, att underhållet åt hamnen, om det

till väsentlig del skulle bestridas af lotsverkets medel, handhades al

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som därvid helt naturligt skulle låta

sig bestämmas af hamnens tillstånd i allmänhet och icke af direkt hänsyn

till det, som vore erforderligt för lotsverket.

Däremot tillstyrkte styrelsen i betraktande af den stora betydelse,

hamnen ägde förnämligast såsom tillflyktsort i hårdt väder för de smärre

kustfarare och fiskarfartygen, på det lifligaste bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag, med den förändringen att den del af underhållskostnaden,

som föreslagits skola bestridas af lotsverkets medel,

måtte bekostas af handels- och sjöfartsfonden.

Städerna Skanör och Falsterbo, livilka lämnats tillfälle att yttra

sig rörande frågan om hamnens underhåll, hafva vid allmän rådstuga

den 27 december 1904 förklarat sig, vare sig hamnen blefve iståndsatt

enligt majoren Gagners eller enligt lotskaptenens i Malmö förslag,

vilja för framtiden åtaga sig hamnens underhåll, dock under

uttrycklig förutsättning att hamnen och inseglingsrännan finge det af

majoren Gagner föreslagna djup.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

län i underdånigt utlåtande den 28 januari 1905 i hufvudsak anfört

följande: Upprepade gånger, då fråga förevarit om anläggning och

underhåll af Skanörs hamn, hade framhållits och jämväl erkänts hamnens

betydelse såväl för lotsverket och de allmänna sjöfartsintressen,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

15

hvilka genom lotsverket tillgodosåges, som ock för det ansenliga antal

fiskarbåtar från de skånska fiskelägena och blekingska kusten, hvilka

särdeles under viss tid af året idkade fiske i Sundet och anlitade

hamnen såsom skydd vid stormar. Om än numera jämväl Limhamns

och Klagshamns hamnar kunde såsom nödhamnar anlitas af fiskarbåtar

samt mindre jakter och, såsom lotsstyrelsen anfört, lotsverket numera

skulle i mindre mån än förut vara beroende af Skanörs hamn, vore

den dock fortfarande ur båda ofvannämnda synpunkter oumbärlig.

Hvad anginge bestridande af kostnaderna för hamnens iståndsättande,

hade det icke ifrågasatts, att städerna Skanör och Falsterbo skulle därtill

bidraga, och deras förmåga att för ändamålet underkasta sig uppoffringar

torde ock, om möjligt, vara mindre än tillförne. Allmänna

rådstugans åtagande af hamnens framtida underhåll vittnade väl fördelaktigt

om städernas offervillighet, men kunde Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, med sin kännedom om befolkningens näringsvilllior,

icke tillmäta detta åtagande afgörande betydelse såsom säkerhet för att

hamnen verkligen för framtiden blefve behörigen underhållen. Erfarenheten

hade nogsamt gifvit vid handen, att städerna ej dittills

förmått ens tillnärmelsevis fullgöra den städerna för närvarande

påhvilande skyldigheten att underhålla hamnen, och rimlig anledning

funnes ej att antaga, det samhällenas förmåga härutinnan skulle

under den närmaste framtiden höjas. Om än ett solidare byggnadssätt

gjorde hamnen mera motståndskraftig, hade dock erfarenheten lärt, att

stormar kunde vid denna landsträcka härja fruktansvärd^ så att möjligheten

af hamnens påverkan af storm ej vore utesluten; och plägade

kostnaderna för afhjälpande af skador å en hamn stå i visst förhållande

till anläggningskostnaden. På grund af hvad sålunda anförts,

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt, att Skanörs hamn

blefve på allmän bekostnad iståndsätta samt att underhållsskyldigheten

måtte bestridas till 2/s af allmänna medel samt till allenast Va af städerna,

hvilket vore det högsta, hvartill städernas krafter försloge.

Af den redogörelse, jag ofvan lämnat, torde framgå, att ifrågavarande

hamn är af stor betydelse såväl såsom nödhamn för smärre

fartjTg och fiskarbåtar som äfven för lotsverket. I förstberörda afseende

må påpekas, hurusom enligt tillgängliga uppgifter hamnen årligen besökes

af ett icke ringa antal fartyg, som vid inträffande stormar därstädes

söka skydd. Sålunda skulle antalet främmande jakter och fiskarbåtar,

som besökt hamnen, uppgått för år 1898 till 243, för år 1899

till 349 och för år 1900 till 263. Uppenbart är äfven, att behofvet af

Departements
chefens
yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

en hamn gör sig synnerligen starkt gällande vid ifrågavarande på en

gång för häftiga stormar och farliga ref kända kust. Gagnet af hamnen

har äfven enstämmigt vitsordats af i ärendet hörda myndigheter och

tjänstemän.

Det synes mig äfven påtagligt, att hamnen med dess läge omedelbart

vid Sundets södra inlopp allt jämnt måste tillerkännas stor betydelse

i fråga om lotsuppassningen i denna del af Sundet. Äfven om,

på sätt lotsstyrelsen i dess sist afgifna yttrande velat göra gällande,

hamnen i detta afseende icke numera vore så oumbärlig som förut,

torde den dock aldrig till fullo kunna ersättas af de mera aflägset belägna

hamnarna i Trelleborg och Klagshamn. För de svenska intressenas

tillvaratagande är det tydligen af vikt, att i fråga om lotsupppassningen

i Sundet allt är ordnadt på bästa möjliga sätt, så att förbipasserande

faidyg icke tveka att företaga färden genom Sundet i svenskt

farvatten, hvaraf på en gång lotsverket tillskyndas inkomst och äfven

de närbelägna svenska hamnarna kunna förväntas draga fördel.

De skäl, som förmått Riksdagen att vid två tillfällen och därvid

delvis utöfver hvad i allmänhet är vedertaget lämna betydande anslag

till ifrågavarande hamn, synas mig således fortfarande tala för att staten

bör träda hjälpande emellan. Under ärendets gång har icke heller

ifrågasatts annat, än att kostnaden för hamnens iståndsättande skulle i

sin helhet utgöras af statsverket. Visserligen kunde det synas, som om

äfven de båda städerna borde, såsom vid hamnens byggande och iståndsättande

efter olyckan år 1883 varit fallet, bidraga med något mindre

belopp. Då, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus

län vitsordat, de båda städernas ekonomiska svaghet beröfva!'' dem

möjlighet att underhålla hamnen, torde dock ännu mindre kunna ifrågasättas,

att dessa båda små samhällen skulle kunna lämna något nämnvärdt

bidrag till hamnens iståndsättande. I detta sammanhang tillåter

jag mig åberopa, hurusom enligt mig tillhandakomna upplysningar de

båda städernas tillgångar vid 1904 års slut utgjort i fastigheter och

inventarier allenast 10,000 kronor samt i fordringar, värdepapper och

kontanter 18,001 kronor 73 öre. Vidare får ej lämnas obeaktadt, att,

såsom under ärendets utredning framhållits, hamnens betydelse för de

ifrågavarande båda städerna är af jämförelsevis underordnad vikt.

Slutligen kan med skäl befaras, att, därest såsom villkor för statens

ingripande skulle fordras något bidrag från städerna eller möjligen från

annan korporation, arbetet med hamnens iståndsättande komme att

ytterligare fördröjas, hvaraf åter följden blefve, att hamnen, som redan

i sex år befunnit sig i skadadt skick, än mera förfölle.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

17

I. fråga om valet mellan de båda föreliggande förslagen till hamnens

iståndsättande tvekar jag icke, oaktadt den därtill hörande kostnadsberäkningens

höga slutsumma, att förorda det af majoren Gagner upprättade

förslag med däri af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda

ändringar och tillägg. Mot lotskaptenens i Malmö förslag kan först

och främst anmärkas, att det icke är uppgjordt af en tekniskt sakkunnig

person.. Icke heller har det vunnit understöd af någon i ärendet

hörd myndighet. Det synes mig äfven uppenbart af den utredning,

sorn lämnats, att förnämsta orsaken till att hamnen så ofta och så starkt

blifvit skadad af stormar varit dess alltför svaga konstruktion. Särskilt

gäller detta om de båda vågbrytarna. Inskränker man sig, såsom

lotskaptenen föreslagit, till att bota de ågångna skadorna, men att

för öfrigt i hufvudsak bibehålla vågbrytarna oförändrade, blifver följden

däraf tvifvelsutan, att hamnen inom kort ånyo utsättes för liknande

skador, som nu varit fallet, hvarvid man slutligen drifves till att antingen

nedlägga hamnen eller att iståndsätta den enligt solidare grunder. I

bådadera fallen hafva de å hamnens reparation använda kostnader varit

bortkastade.

Såsom af den föregående redogörelsen framgår, föreligger äfven

frågan om hamnens blifvande underhåll till bedömande. Detta åligger

för närvarande städerna. Uppenbart är dock, att de med sina starkt

begränsade tillgångar icke mäkta på ett tillfredsställande sätt uppfylla

denna förpliktelse. Oaktadt städerna, efter hvad i ärendet af olika myndigheter

och personer vitsordats, på ett synnerligen klokt sätt sökt sörja

för hamnens underhåll, hafva deras krafter dock icke räckt härtill; och

i denna deras oförmåga ligger äfven en medverkande orsak till de

olyckor, som öfvergått hamnen. Inkomsten af hamnen förslår, såsom

ofvan påpekats, icke ens att täcka utgifterna. Under 12-årsperioden

1890—1901 uppgingo inkomsterna till sammanlagdt 8,156 kronor eller

i medeltal omkring 680 kronor om året, under det att det med nödtvungen

sparsamhet verkställda underhållet under samma tid medtagit ett

belopp af 10,052 kronor eller i medeltal omkring 840 kronor om året.

Visserligen hafva städerna förklarat sig villiga att äfven för framtiden

sörja för hamnens underhåll — dock endast under villkor, att

hamnen uppmuddras till det af majoren Gagner föreslagna djup, men,

alldeles frånsedt att denna förutsättning icke inträder, därest väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens af mig förordade ändringsförslag lägges till

grund för hamnens .iståndsättning, torde, på sätt Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Malmöhus län anfört, icke någon afgörande beBih.

till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

lydelse böra tilläggas detta åtagande. För hamnens behöriga underhåll

erfordras större tillgångar än dem, som stå städerna till buds.

Med hänsyn härtill har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äfven

föreslagit underhållskostnadens fördelning på det sätt, att städerna

åtoge sig en tredjedel samt lotsverket återstoden. Mot detta förslag,

i hvad det afser underhållskostnadens delvisa öfverförande på lotsverket,

har likväl lotsstyrelsen inlagt sin bestämda gensaga. För min del

anser jag mig ej heller kunna biträda berörda förslag. Den föreslagna

fördelningen af underhållskostnaden synes mig dels godtycklig, dels lätt

föranledande slitningar mellan de olika institutioner, å hvilka underhållsskyldigheten

skulle hvila.

Den enklaste lösningen torde i stället vara, att staten för framtiden

åtager sig allt underhåll af hamnen, mot det att städerna till

staten afstå hamnen. Då härigenom hamninkomsterna komma att tillfalla

staten, bör underhållsskyldigheten, hvilken, i den män hamninkomsterna

icke därtill förslå, torde böra bestridas medelst handelsoch

sjöfartsfondens tillgångar, för hvarje år icke belöpa sig till något

större belopp. Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, har den

årliga underhållskostnaden utöfver hamninkomsterna hitintills endast

belöpt sig till ej fullt 200 kronor, och, äfven om detta låga ^ belopp

delvis beror på nödtvunget åsidosättande af de med underhållet

förenade skyldigheter, torde åtminstone i allmänhet hamnens underhåll,

helst sedan den en gång blifvit på ett betryggande sätt iståndsatt,

icke kräfva så stort belopp, att det i någon afsevärd män kan inverka

på handels- och sjöfartsfondens tillgångar eller på tillgodoseende af

de intressen, som med denna fond pläga understödjas. Då städerna

redan en gång velat åt statsverket öfverlåta hamnen i syfte att därigenom

befria sig från underhållsbördan, torde icke något motstånd

mot den föreslagna anordningen behöfva från deras sida befaras. Slutligen

medför frågans lösning, på sätt af mig föreslagits, den fördel,

att, därest i framtiden oförutsedda omständigheter skulle medföra, att

hamnen komme att lämna afkastning utöfver underhållskostnaden,

vinsten häraf tillfölle statsverket såsom en billig ersättning för de å

hamnen nedlagda kostnader.

Utom den nuvarande hamnen torde ytterligare böra till statsverket

öfverlåtas så stor del af närgränsande område, som kan för hamnens

möjligen blifvande utvidgning eller eljest ändamålsenliga användning

erfordras. För närvarande är det i brist på utredning uppenbarligen

omöjligt att närmare angifva storleken af detta område. Att det

icke behof ver vara af någon större omfattning, är uppenbart. I sam
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

19

manhang härmed tillåter jag mig att erinra, att, då på 1890-talet fråga

var om hamnens öfverlåtande å lotsverk^, lotsstyrelsen, hvilken, såsom

i det föregående omnämnts, härtill tillstyrkte bifall, därvid angaf det

område, som borde åt lotsverket öfverlåtas, sålunda, att detsamma skulle,

utom hamnen med tillhörande bålverkskaj och vågbrytare, utgöras af

det land- och vattenområde, hvilket inneslötes mellan två linjer, lönande

parallellt med utfartsvägen till ett afstånd af 150 meter å ömse sidor

om denna samt från den s. k. Möllehäjdens västra gräns till ett vattendjup

af 4,75 meter.

Därest det af mig förordade förslag i fråga om hamnens underhåll

skulle vinna Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, torde uppsikten

öfver hamnens underhåll böra anförtros åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

hvarom närmare bestämmelse i sinom tid lärer komma

att af Eders Kung], Maj:t meddelas.»

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då anslaget syntes

böra lämpligen fördelas på tre år, har departementschefen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den framställning, som här

ofvan meddelats.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst om ifrågavarande

hamns stora betydelse såväl för lotsuppassningen i södra delen

af Öresund som ock såsom nöd- och skyddshamn för smärre fartyg

och fiskarbåtar, anser utskottet det vara angeläget, att hamnen istånd^

sättes genom en omfattande och solid ombyggnad, och med hänsyn

till de begränsade tillgångar, hvaröfver städerna Skanör och Falsterbo

förfoga, finner sig utskottet i detta fall hafva skäl förorda, att kostnaderna

för arbetets utförande helt och hållet bestridas af statsverket.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot den af Kungl. Maj:t

föreslagna planen för hamnens iståndsätta^ e och ombyggnad, vill

sålunda tillstyrka, beviljandet af det för ändamålet äskade anslaget.

Däremot anser sig utskottet icke böra biträda Kungl. Maj:ts förslag

i hvad det afser att underhållet af hamnen skulle, med städernas befriande

från denna skyldighet, för framtiden öfvertagas af staten, som

clå ock skulle få äganderätt till hamnen med angränsande område.

Såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, har detta förslag framkommit

med anledning af de tvifvel, man hyst beträffande städernas förmåga

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra underhållsskyldigheten. Härvid

må dock framhållas, att, sedan hamnen erhållit den solida och motståndskraftiga

ombyggnad, som nu föreslagits, kostnaderna för under
-

Utskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N-.o 54.

hållet af densamma för framtiden icke torde blifva synnerligen stora.

Å andra sidan synes det ock antagligt, att efter ombyggnaden hamnen

skall blifva mera besökt än förut och att i följd häraf ökade hamnafgifter

komma att inflyta. Äfven torde man kunna hafva anledningförvänta,

att de båda städerna Skanör och Falsterbo, som numera genom

en bibana kommit i förbindelse med det skånska järnvägsnätet,

i anledning häraf skola gå något framåt i ekonomiskt hänseende. De

uppgifter, utskottet erhållit om städernas bevilling under de senare

åren, visa ock en jämnt fortgående stegring af densammas belopp.

Med hänsyn till dessa förhållanden anser utskottet, att i förevarande

fall giltiga skäl ej föreligga för frångående af grundsatsen att vederbörande

samhällen böra svara för underhållet af en anläggning, hvaraf

de i ej ringa mån torde komma att draga fördel.

Gifvetvis böra i första hand till underhåll af hamnen användas

inflytande hamnafgifter, och anser utskottet därför lämpligt, att desamma,

i den mån de icke omedelbart behöfva tagas i anspråk för

ändamålet, reserveras till en för underhållet afsedd fond, öfver hvars

förvaltning Kungl. Maj ds befallningshafvande i länet torde böra genom

utsedt ombud utöfva kontroll.

Hvad angår tillsynen öfver hamnens underhåll, åligger det, enligt

den för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gällande instruktionen,

nämnda styrelse att öfvervaka, det anläggningen vederbörligen underhålles,

och lärer man på grund häraf hafva anledning förvänta, att styrelsen

skall kraftigt ingripa, därest vid de inspektioner, som af vederbörande

distriktschef verkställas, skulle visa sig, att något i berörda

hänseende blifvit försummadt.

I enlighet med hvad ofvan framhållits, anser utskottet sålunda, att

såsom villkor för statsanslagets utgående bör fordras, att städerna

Skanör och Falsterbo — hvilka redan förklarat sig villiga att underhålla

hamnen, om den vid iståndsättandet uppmuddrades till visst ifrågasatt

djup — förbinda sig att, sedan hamnen blifvit iståndsatt och ombyggd

enligt den af Kungl. Maj:t nu föreslagna planen, för framtiden

utan bidrag af statsmedel underhålla densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen till iståndsättande

och ombyggnad af Skanörs hamn, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det i statsrådsprotokollet öfver

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

21

civilärenden den 13 januari 1906 omförmälda, af majoren

V. Gagner upprättade förslag, jämte däri enligt

samma protokoll af väg- och. vattenbyggnadsstyrelsen

gjorda ändringar och tillägg, beviljar ett anslag

af 272,900 kronor och däraf på extra stat för år

1907 anvisar 72,900 kronor, dock att ej någon del af

anslaget må utgå, förrän städerna Skanör och Falsterbo

förbundit sig att, sedan hamnen blifvit enligt berörda

plan iståndsatt och ombyggd, för framtiden utan bidrag

af statsmedel underhålla densamma.

3:o.

Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen

att på extra stat för år 1907 anvisa ett belopp af 15,800 kronor

att såsom anslag, utan återbetalningsskyldighet, för iståndsättande af Skillinge

hamn till hamnintressenterna utgå, under villkor, att i sammanhang

med arbetet å hamnens iståndsättande jämväl arbete till densammas förstärkande

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af löjtnanten E. Sahlén

härom uppgjordt förslag utföres, äfvensom att de nu gällande allmänna

villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag

från bro- och hamnbyggnadsfonden blifva i tillämpliga delar

gällande för ifrågavarande statsbidrag.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet har

föredragande departementschefen i detta ärende anfört följande:

»Vid en våldsam storm, som den 30 och den 31 december 1904

härjade södra delen af vårt land, blef, bland andra, hamnen i Skillinge

i Ostra Hoby socken af Kristianstads län betydligt skadad. Till Eders

Kungl. Maj:ts pröfning föreligger för närvarande en underdånig framställning

om beviljande af statsbidrag till hamnens iståndsättande och

förstärkande.

Till en början må det tillåtas mig att erinra, att Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 30 december 1899 vid fördelning af 1900

års bro- och hamnbyggnadsfond utan återbetalningsskyldighet anvisat

ett anslag af 30,500 kronor till förbättring af ifrågavarande hamn.

Arbetet, hvilket enligt uppgift af hamnstyrelsen i sin helhet kostat

50,020 kronor, utfördes under åren 1901—1903 och godkändes sistnämnda

år.

Iståndsättande

af Skillinge

hamn.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

Enligt nu föreliggande, af distriktsingenjören, löjtnanten vid vägoch

vattenbyggnanskåren E. Salilén uppgjordt förslag till hamnens

iståndsättande och förstärkande uppgår kostnaden enbart för dess

iståndsättande till 15,800 kronor samt för dess iståndsättande i förening

med utförande af förstärkningsarbeten till ytterligare 13,200 kronor

eller således tillhopa till 29,000 kronor.

Enligt gällande bestämmelser kan, såsom Eders Kungl. Maj:t behagade

erinra sig, ur det af Riksdagen årligen anvisade anslag till

understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder, Eders Kungl. Maj:t

för bro- och hamnbyggnader bevilja statsbidrag, uppgående till högst

två tredjedelar af den beräknade kostnaden; dock att för mindre

hamnar, '' företrädesvis fiskehamnar, bidraget må under vissa särskilda

villkor kunna bestämmas till högst nio tiondelar af den beräknade

kostnaden. Underhållskostnaden för hvarje arbete, som utförts med

understöd af allmänna medel, åligger den eller dem, som bekommit

sådant, I hvad ifrågavarande af löjtnanten Sahlén uppgjorda

kostnadsförslag afser hamnens förstärkande, kan således bidrag ur

nämnda anslag af Eders Kungl. Maj:t anvisas, hvaremot för beviljande

af understöd till hamnens iståndsättande, hvithet närmast är att anse

såsom ett hamnintressenterna åliggande underhållsarbete, Riksdagens

samtycke torde erfordras. Å enahanda sätt har äfven förfarits vid beviljande

vid 1904 års riksdag af understöd för iståndsättande af ett flertal

af storm skadade skånska hamnar och fiskelägen.

Innan jag öfvergår till en framställning af innehållet i föreliggande

underdåniga ansökan, torde jag böra nämna, att en liknande

ansökan äfven ingått från hamnstyrelsen i Abekås’, å Skånes

sydkust belägna fiskeläge, hvars hamn vid samma tillfälle som Skillinge

led betydande skada, Denna underdåniga ansökan är likväl

ännu icke i skick att kunna inför Eders Kungl. Maj:t föredragas.

Med bifogande af protokoll vid kommunalstämma med Ostra Iioby

socken den 3 juli 1905, utvisande, att med hänsyn till den stora betydelse,

hamnen ägde för fisket och kustfarten, kommunen, under förutsättning

om erhållande af statsbidrag, beslutit att af den till förstärkangsarbetet

beräknade kostnaden — 13,200 kronor — ikläda sig garanti

för Vs med 4,400 kronor eller, om så skulle behöfvas, med högst 5,000

kronor, har nu kommunen genom ordföranden i hamnstyrelsen F. Norberg

i en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Majrts

befallningshafvande i Kristianstads län med underdånig skrifvelse den

12 augusti 1905 ingifven ansökan anhållit, det Eders Kungl. Maj:t

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

23

ville af statsmedel bevilja de i öfrigt för hamnens iståndsättande och

förbättrande i enlighet med den af löjtnanten Sahlén uppgjorda planen

erforderliga belopp. Såsom bevis på den betydelse för fisket och

kustfarten, hamnen under den korta tid, den varit i brukbart skick,

visat sig äga för fisket och kustfarten, tiar kommunen i berörda ansökan

anfört, att densamma år 1904 besöktes af 95 större eller mindre

fartyg och en stor del fiskarbåtar. Fiskare på platsen hade äfven för

mer intensivt bedrifvande af sin näring år 1905 anskaffat en motorbåt.

Med påpekande att enligt företedd ritning öfver hamnen densamma

består af två vågbrytare, benämnda den östra och den västra, samt att

af dessa den förra skjuter längst ut i hafvet och består inåt land af

en cirkelformad samt vidare af en rakt ut i hafvet gående arm, må

ur ett af löjtnanten Sahlén afgifvet, den underdåniga ansökningen bifogadt

utlåtande rörande den hamnen vid stormtillfället öfvergångna

skadan äfvensom planen för det ifrågasatta arbetet å hamnens iståndsättande

och förstärkande följande här återgifvas:

»Den orkanlika storm, som började på middagen den 30 december

1904 och med tilltagande styrka under den därpå följande natten rasade

öfver södra delen af vårt land, hade en hufvudsaklig riktning af O. N. O.

och dref vattenståndet längs Skånes ost- och sydkust upp till eu höjd

af omkring 2 meter öfver dagligt vattenstånd samt åstadkom på, bland

annat, Skillinge hamn nedannämnda skador.

A den östra vågbrytarens inre (äldre) del blef brobänken ramponerad

och delvis bortspolad utom på en sträcka af cirka 30 meter

närmast land samt 4 meter längre ut. Parapeten blef dels underminerad

och förstörd på en sträcka af 14 meter, dels helt och hållet

bortspolad på en längd af 43 meter. Glacisen utanför parapeten blef

dels upprifven, dels bortspolad på en sträcka af 52 meter. Det gamla

pirhufvudet kvarstår tämligen orubbadt. — Å den yttre, senast byggda

delen af hamnarmen äro skadorna ganska betydliga. Brobänken är så

godt som helt och hållet borta. Parapeten kvarstår på en sträcka af

11 meter från gamla pirhufvudet räknadt som en massiv betonklump,

upplyftad i ytterkant och fallfärdig inåt. Utanför denna skadade del

är parapeten oskadad på en sträcka af 6 meter, men därutanför finnes

af den endast ett par år gamla byggnaden så godt som intet kvar

ofvanför medelvattenytan. Stenfyllningen utanför den yttre delen af

hamnarmen är delvis bortspolad. Däremot äro stenkistorna, såvidt utrönaso

kunnat, alldeles orubbade.

A den västra hamnarmen, som består af kullerstensmur delvis i

cementbruk, hafva äfven uppstått skador, i det densamma på ett par

ställen raserats och den utvändiga glacisen ramponerats.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

I hamnbassängens nordöstra hörn hafva jord och sten från den utanför

vågbrytaren varande utfyllningen sköljts öfver parapeten och in i bassängen

; likaså har en uppgrundning, ehuru till mindre omfång, ägt rum

i nordvästra hörnet. Sten och betonmassa från brobänken och parapeten

kvarligger naturligtvis äfven i bassängen och inseglingsöppningen.

Då den använda konstruktionen af östra vågbrytaren tydligen ej

varit så kraftig som erfordras, har jag föreslagit, att den vid hamnens

iståndsättande göres mera motståndskraftig, i det att hela öfverbyggnaden

ofvan vattenytan — förutom å en sträcka af cirka 60 meter

närmast land — nybygges helt och hållet af sten, nämligen med parapet

och kajmur af kilad och tuktad granit och med mellan varande fyllning

af sjösten, allt muradt med cementbruk. Jäg anser, att hamnarmens

hittillsvarande konstruktion kan bibehållas pa en sträcka af cirka 60

meter från land räknadt, då armen här är skyddad genom den utanför

varande mudderuppfyllningen; dock töreslås, att utfyllningens yttre

dossering stenbeklädes på en längd af 35 meter. Härutanför bör stenutfyllningen

längs hela vågbrytaren ökas, sa att densamma i medelvattenytan

blir 5 meter bred med lutning 1U öfver och Va under sagda

vattenyta. — Om dessa åtgärder vidtagas, torde hamnarmen sedermera

erbjuda tillräckligt motstånd, äfven mot så svåra stormar som den,

hvilken nu senast ödeläde densamma.»

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län har

uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse i hufvudsak anlört följande:

Med hänsyn till hamnens betydelse såväl för Skillinge samhälle

och angränsande fiskelägen med där hemmahörande ansenliga fiskarflotta

som för den allmänna samfärdseln torde hamnens återställande i användbart

skick vara oafvisligen nödvändigt. Då det emellertid redan

så kort tid efter förutvarande hamnanläggningens fullbordande visat^sig,

att densamma icke varit tillräckligt motståndskraftig mot de å Skånes

östra kust ofta förekommande svåra stormar med åttöljande högvatten,

syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke välbetänkt att

inskränka nu ifrågasatta hamnbyggnader till att endast afse hamnens

återförsättande i förut befintligt skick. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

anslöte sig därlör till fullo till löjtnanten Sahléns och

Skillinge hamnstyrelses af dess ordförande uttalade mening, att blifvande

reparationsarbetet jämväl borde omfatta åtgärder till förstärkning af hamnen,

i hvilket hänseende löjtnanten Sahléns förslag torde erbjuda tillräckliga

garantier för hamnens framtida bestånd.

Med åberopande däraf och då det icke kunde ifrågasättas, att Ostra

Hoby kommun, som för blott ett fåtal år sedan fått vidkännas synner
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 5å.

25

ligen afsevärda utgifter för hamnanläggningen vid Skilling^ och det

oaktadt äfven nu utfäst sig att till hamnens iståndsättande bidraga med

intill 5,000 kronor, skulle med sin svaga ekonomiska bärkraft ytterligare

betungas med utgifter för ändamålet, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

på det varmaste förordat, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

dels till utförande af löjtnanten Sahléns förslag till nämnda hamns iståndsättande

och förbättring för en beräknad kostnad af 29,000 kronor

anvisa så stort belopp, som af de för dylika företag af Riksdagen anvisade

medel kunde stå till förfogande, och dels hos Riksdagen göra

framställning om anslag å det belopp, som ytterligare kunde för arbetets

utförande erfordras utöfver de af Östra Hoby kommun anslagna 5,000

kronor.

Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i infordradt underdånigt

utlåtande af den 7 november 1905, med förmälan att styrelsen

vid granskning af den upprättade arbetsplanen icke funnit anledning

till ändring af kostnadsförslaget, i underdånighet hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t måtte för hamnens iståndsättande med användande af det

byggnadssätt, som den af löjtnanten Sahlén upprättade arbetsplanen

utvisade, dels föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet

af 15,800 kronor, motsvarande den kostnad, som skulle

uppstå allenast för hamnens återförsättande i samma skick och med

samma svagare byggnadssätt som före decemberstormen 1904, dels ock,

under förutsättning af Riksdagens bifall därtill, af de för år 1906 af

Riksdagen beviljade anslagsmedel för understödjande af brobyggnader

och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader på vanliga villkor bevilja två

tredjedelar af den återstående kostnaden, 13,200 kronor.

Då Eders Kungl. Maj:t år 1904 till Riksda gen albit proposition om Departementsbeviljande

af statsbidrag till iståndsättande af åtskilliga smärre hamnar ohefens

och fiskelägen i Skåne, Indika vid ett annat stormtillfälle lidit be- yttraRde''

tydande skada — en framställning, som af Riksdagen bifölls — yttrade

dåvarande departementschefen, bland annat, att för beviljande af

statsunderstöd talade i förevarande fall dels den omständigheten, att

skadorna orsakats af eu sällsynt och ovanligt våldsam naturhändelse

samt således ej kunde tillskrifvas försummelse af det sedvanliga underhållet,

dels ock hamnintressenternas ekonomiska ställning. Samma skäl

för statens mellankomst föreligga äfven nu. I förevarande fall kan så

mycket mindre antagas, att ett åsidosättande af vederbörandes underhållsskyldighet

varit eu bidragande orsak till olyckan, som hamnen endast

en helt kort tid varit i bruk, sedan den delvis med hjälp af statsBiJi.

till Biksd. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 28 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

medel blifvit iståndsätta Hvad åter angår liamnintressenternas ekonomiska

ställning, har af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads

län vitsordats, att den kommun, inom hvilken hamnen är belägen,

icke äger förmåga att bidraga till det erforderliga hamnarbetet

i vidsträcktare mån än enligt dess redan gjorda utfästelse. Vid sådant

förhållande och då ifrågavarande hamn utan tvifvel är af Bibetydelse

för fisket och kustfarten å Skånes ostkust, anser jag mig

höra till Eders Kungl. Maj:ts bifall förorda ifrågavarande framställning.

Då det uppenbart för hamnens framtida bestånd är af stor vikt, att

densamma icke blott iståndsättes, utan äfven, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det af löjtnanten Salilén uppgjorda förslag, vinner nödig

förstärkning, synes mig såsom villkor för erhållande af det nu ifrågasatta

statsunderstödet böra uppställas, att arbetet å hamnens förstärkande,

hvartill i sinom tid bidrag torde böra af Eders Kungl. Maj:t ur

meranämnda hamn- och brobyggnadsanslag anvisas, utföres i sammanhang

med arbetet å dess iståndsättande.»

Hvad i detta ärende blifvit till statsrådsprotokollet anfördt har synts

utskottet innefatta giltiga skäl för den gjorda framställningen, och får

utskottet därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservationer:

vid punkten 2:o, angående iståndsättande och ombyggnad af Skanörs

hamn,

af herr E. Hammarlund, som ansett, att utskottet bort hemställa,

»att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj ds framställning,

må

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 54.

27

dels till iståndsättande och ombyggnad af Skanörs

hamn, i hnfvudsaklig öfverensstämmelse med ett af

majoren V. Gagner upprättadt förslag jämte däri af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda ändringar och

tillägg, bevilja ett anslag af 272,900 kronor, under

villkor att städerna Skanör och Falsterbo till Kungl.

Maj:t och kronan afstå den nuvarande hamnen med

tillhörande bålverk, vågbrytare och ledarm jämte så

stort intill hamnen gränsande område, som kan för

hamnens möjligen blifvande utvidgning eller eljest

ändamålsenliga användning enligt Kungl. Maj:ts bedömande

anses erforderligt;

dels ock af detta anslag på extra stat för år 1907

anvisa ett belopp af 72,900 kronor.»

och af herr J. A. Sjö.

Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda

ärenden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:66 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till vissa hamnarbeten.. s. 14 i texten