Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen af Strömstad—Skee järnväg.

1906-03-09 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:55, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inlösen af Strömstad—Skee järnväg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

1

N:o 55.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

inlösen af Strömstad—Skee järnväg. (R. A.)

I en den 26 sistlidne januari afbiten proposition (n:o 25) har

Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

besluta

att för en köpeskilling af 600,000 kronor inlösa Strömstad—Skee

järnväg med allt hvad därtill bör, att af staten tillträdas den 1 januari

1907 på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t finner skäligt bestämma; äfvensom

att anvisa det för köpeskillingens gäldande erforderliga beloppet

att utgå från riksgäld skontoret.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört följande:

»Till Eders Kungl. Maj:ts pröfning föreligger för närvarande en

underdånig ansökan af styrelsen för Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag

därom, att bolagets järnväg från Strömstad till Skee måtte för ett

pris af 600,000 kronor af statsverket inlösas. I anledning häraf anhåller

jag till en början att få lämna en sammanfattning af omständigheterna

vid tillkomsten af ifrågavarande järnväg.

Efter det Eders Kungl. Maj:t uti nådig proposition föreslagit 1897

års Riksdag att besluta anläggning genom statens försorg af en längdbana

genom Bohuslän från Göteborg till Svinesund, men detta förslag

Bih. till Rilcsd. Prot. IDOG. 4 Sami. 1 Afd. 29 Käft. (N:o 55.) 1

Strömstad—

Skee-banans

tillkomst.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

icke vunnit Riksdagens bifall, aflat Eders Kung!. Maj:t nådig proposition till

1898 års Riksdag om byggande genom statens försorg af en sådan

längdbana från Göteborg till trakten af Skee jämte en utfartsbana till

Strömstad. För denna sistnämnda bana, hvars längd komme att utgöra

6,275 kilometer, beräknades kostnaden, enligt af järnvägsstyrelsen upprättadt

kostnadsförslag, till 1,283,000 kronor, anskaffning af rullande

materiel däri inberäknad.

Riksdagen beslöt emellertid anläggning af en statsbana från Göteborg

allenast till Skee under villkor, bland andra, att landsting, kommuner

eller enskilda genom förbindelse, som kunde af Eders Kungl.

Maj:t godkännas, åtoge sig att efter viss angifven tid hafva anlagt och

för trafik öppnat järnväg från statsbanans mellan Göteborg och Skee

ändpunkt vid Skee till Strömstad af normal spårvidd och i öfrigt af

sådant byggnadssätt, att statsbanans bantåg kunde med skälig hastighet

därå framföras. Såsom skäl för uppställande af detta villkor anförde

Riksdagen, att det, enligt Riksdagens mening, vore såsom länk

i en blifvande mellanriksbana, som längdbanan genom Bohuslän hade

betydelse för staten, och på denna grund ansåge Riksdagen, att till

anläggande såsom statsbana borde ifrågakomma endast den del af den

föreslagna järnvägslinjen, som sträckte sig från Göteborg till Skee.

Den från sistnämnda ort utgående linjen till Strömstad vore däremot

uppenbarligen endast en sidobana, hvars byggande, enligt dittills följda

grundsatser, måste öfverlämnas åt den enskilda företagsamheten. Emellertid

ägde i detta fall ett synnerligen nära sammanhang rum mellan

statsbanans tillkomst och byggandet af den enskilda järnvägen, ty man

kunde icke låta den tillämnade mellanriksbanan tills vidare stanna i Skee

utan att tillse, att den dit färdigbyggda banan redan från början

komme till nytta, såsom förmedlande trafik mellan orter med lifligare

samfärdsel eller möjlighet därför. Det vore således, enligt Riksdagens

förmenande, nödvändigt, att byggandet genom enskild försorg af järnvägen

Skee—Strömstad gjordes till villkor för beviljandet af medel till

byggande af statsbana mellan Göteborg och Skee.

Till fullgörande af det utaf Riksdagen sålunda uppställda villkor

bildades Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag, hvars ändamål, enligt

den af Eders Kungl. Maj:t den 22 december 1898 fastställda ordning,

är att efter erhållen koncession anlägga och trafikera eller för trafik

upplåta järnväg från Strömstad till Skee station på statsbanan Göteborg—Skee.

Bolagets aktiekapital skulle utgöra minst 350,000, högst

900,000 kronor; och torde af bolagsordningens innehåll i öfrigt endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

böra erinras därom, att enligt 27 § skall, därest förslag väckes, bland annat,

om järnvägens öfverlåtande till annan ägare, sådan framställning jämte

styrelsens och revisorernas däröfver afgifna yttranden hållas för aktieägarna

tillgänglig å bolagets kontor i Strömstad minst två månader

före den bolagsstämma, å hvilken ärendet företages till behandling.

Den 22 december 1898 erhöll bolaget koncession å järnvägsanläggning

från Strömstad till Skee med en spårvidd af 1,435 meter och en

längd i hufvudspår af 6,45 kilometer. Samtidigt fastställdes plan för

järnvägen, dock med undantag af sträckan 1,45 kilometer närmast

Skee station, för hvilken sträcka Eders Kung!. Maj:t förklarade sig

vilja framdeles, sedan öfverenskommelse mellan bolaget och järnvägsstyrelsen

träffats angående järnvägens inledande på Skee station, fastställa

plan. De tekniska bestämmelserna för järnvägen voro följande:

skenvikt 27,27 kilogram för meter, syllarnas längd 2,7 meter och tjocklek

0,165 meter, största syllafstånd 0,75 meter, största lutningen å banan

10 :1,000, minsta krökningsradie i hufvudspår 300 meter, ballastens bredd

i krönet 3,6 meter och djup från syllens öfverkant till balansplanet 0,6

meter, banvallens krönbredd 6 meter, jordskärningarnas bredd i balansplanet

9,6 meter med sidolutningar af 1 : 1,5, bergskärningarnas bredd i

balansplanet 6 meter med sidolutningar af 10:1, tunnels höjd i hjässan

öfver balansplanet 6 meter och bredd i samma plan 5,6 meter samt minsta

dimensioner å afloppstrumma 0,6x 0,6 meter. Kostnadsförslaget, hvithet

upptog en bro öfver Vettelanda å med ett spann om 12 meter, station i

Strömstad, lokomotivstall, vändskifva, vagnvåg, stängsel, telegraf och

signaler, men däremot icke kostnad för anskaffande af rullande materiel

eller för anslutning till blifvande statsbanestation i Skee, slutade å en

summa af 716,000 kronor.

Uti afgifna yttranden öfver koncessionsansökningen hade såväl

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som järnvägsstyrelsen framhållit, att

den underställda planen för banan syntes uppfylla den af Riksdagen

uppställda fordran, att byggnadssättet skulle vara sådant, att statsbanans

bantåg kunde med skälig hastighet därå framföras, hvarjämte

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärkt, att vissa poster i kostnadsförslaget

borde höjas och slutsumman därigenom komma att uppgå till

750,000 kronor.

Uti koncessionen föreskrefs, bland annat, att tillsynen öfver järnvägsarbetet

skulle, intill dess arbetschef för statsbanebyggnaden Göteborg—Skee

blifvit utsedd, utöfvas af öfveringenjören vid statens järnvägsbyggnader

och sedermera af bemälde arbetschef, samt att koncessionsinnehafvaren

skulle vara pliktig tåla, att, på villkor, som mellan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

järnvägsstyrelsen och koncessionsinnehafvaren öfverenskommes, eller, om

öfverenskommelse ej kunde träffas, af Eders Kung!. Maj:t bestämdes,

statsbanans tåg mellan Göteborg och Skee framginge jämväl å linjen

Strömstad—Skee. Beträffande statens rätt till inlösen af järnvägen meddelades,

på sätt i allmänhet plägar ske, olika bestämmelser, för den

händelse yrkande härom framställdes inom eller efter tio år, efter det järnvägen

i sin helhet eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik; och

stadgades i förstnämnda fall, att statsverket skulle vara berättigadt inlösa

järnvägen mot ett penningbelopp, som motsvarade hvad järnvägen med

tillhörigheter och trafikmateriel, enligt, af Eders Kungl. Maj:t godkända

räkenskaper, kostat koncessionsinnehafvaren med tillägg af fem procent

årlig ränta, men med afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden

lämnat. Slutligen föreskrefs, likaledes i enlighet med hvad i allmänhet

plägar ske, att, därest koncessionsinnehafvaren skulle underlåta att uppehålla

trafiken i sådant omfång, som af Eders Kungl. Maj:t pröfvades

skäligt, Eders Kungl. Maj:t skulle äga förordna, att trafiken tills vidare finge

besörjas af staten eller annan med användande af järnvägens materiel

och öfriga tillhörigheter, men med rätt för järnvägens ägare att uppbära

den behållna afkomsten af banan.

På framställning af Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag om sådan

lindring i de tekniska bestämmelserna för bolagets järnväg, att dessa

blefve desamma, som tillämpades å statsbanan Göteborg—Skee, medgaf

Eders Kungl. Maj:t den 16 februari 1900, att vid utförandet af bolagets

järnvägsanläggning finge gifvas åt ballasten en bredd i krönet af

3,3 meter och ett djup från syllens öfverkant till balansplanet af 0,5

meter, åt banvallen en krönbredd af 5,6 meter, åt jordskärningarna en

bredd i balansplanet af 9 meter och åt bergskärningarna en bredd i

balansplanet af 5,78 meter. Sedan sådan öfverenskommelse, som i koncessionen

förutsatts, blifvit träffad mellan järnvägsstyrelsen och järnvägsaktiebolaget

angående inledande af bolagets järnväg å Skee station

och sammanslutning därstädes med statsbanan, har Eders Kungl.

Maj:t genom nådig resolution den 26 april 1901 fastställt plan för järnvägens

sträckning fram till Skee station. Slutligen har Eders Kungl.

Maj:t den 3 oktober 1903 medgifvit viss ändrad föreskrift beträffande

tjockleken af de syllar, som för järnvägen användes.

Kort före det järnvägen öppnades för trafik den 16 december 1903,

verkställdes besiktning å densamma; och framgår af det därvid förda

protokollet, att järnvägens längd utrönts vara 7,118 kilometer; att besiktningsmännen

funnit järnvägen, ehuru ej fullt färdig, likväl vara i sådant

skick, att densamma kunde upplåtas för allmän trafik, dock med eu

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

5

största tåghastighet tills vidare af 30 kilometer i timmen, under förutsättning,

att hjultrycket å fordon icke öfverstege 6,25 ton; samt att

hufvudsakliga skillnaden mellan de för denna järnväg använda och de

för längdbanan genom Bohuslän fastslagna tekniska bestämmelserna

bestode däri, att för bolagets järnväg rälsvikten utgjorde 27,27 kilogram

samt minsta krökningsradie i hufvudspår 300 meter, medan motsvarande

tal för längdbanan vore 34 kilogram och 400 meter. Vid den 29

november 1905 å järnvägen förrättad, slutlig afsyning befanns banan

väl underhållen och järnvägen i sådant skick, att densamma godkändes

af förrättningsmännen, hvilka ansågo den största tåghastigheten å

järnvägen kunna fastställas till 60 kilometer i timmen, under förutsättning,

att hjultrycket å de fordon, som komme att framföras å banan,

icke öfverstege 6,3 ton.

Beträffande det sätt, hvarpå trafikförhållandena å järnvägen äro

ordnade, har järnvägsstyrelsen meddelat följande:

Uti skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 5 februari 1902 framhöll

styrelsen för Strömstad—Skee järnvägsaktiebolag, att bestämmelse

saknades om, hvem som borde trafikera bolagets järnväg, men att man

syntes kunna sluta sig till, att denna angelägenhet varit afsedd att

omhändertagas af järnvägsstyrelsen. Anläggningen af linjen Strömstad

—Skee vore förenad med mycket stora kostnader genom terrängens

svårartade beskaffenhet. Förutom tecknadt och inbetaldt aktiekapital

360,400 kronor syntes linjens fullständigande kräfva användandet af ett

till 360,000 å 380,000 kronor beräknadt lånebelopp, förskotteradt af

landstinget. Utöfver sistnämnda belopp erfordrades medel till rullande

materiel och driftkostnader, därest bolaget själft skulle ombesörja trafiken.

Med hänsyn till de stora uppoffringar, som landstinget iklädt sig för anskaffning

af fri jord, byggnaders lösen, skadors ersättning m. in. för statsbanans

framdragande och slutligen för eu aktieteckning af 150,000

kronor i bolaget tillika med ansvaret för ofvannämnda lånebelopps

slutliga gäldande, syntes det bolagsstyrelsen, som om man icke rimligen

kunde ifrågasätta, att landstinget skulle betungas med ytterligare utlägg

för trafikens drift. Härtill kunde läggas, att ett enskildt bolag icke

gärna kunde drifva trafiken å en så kort bansträcka, som linjen omfattade,

med samma fördel som statsbanan, för hvilken den åtminstone tills

vidare utgjorde en ändpunkt. Denna handel hade icke tillkommit

genom enskild företagsamhet eller enskildt initiativ, utan på grund af

ett särskildt enastående tillägg från Riksdagens sida utöfver de villkor,

som föreskrifvits i liknande fall vid statsbaneanläggningar inom rikets

öfriga län. Bolagsstyrelsen hemställde därför om träffande af öfverens
-

Trafikförhållandena

vid

Strömstad—

Skee-banan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

kommelse rörande statens öfvertagande af trafikens ordnande och upprätthållande

å linjen Strömstad—Skee, därvid styrelsen ville såsom

sin åsikt framhålla, att åtminstone skälig ränta å det lånebelopp, som

för linjens slutliga anläggning behöft användas, borde oafkortad komma

bolaget till del.

Efter i ärendet förda underhandlingar ingicks öfverenskommelse

den 6 april 1903 mellan järnvägsstyrelsen och bolaget, enligt hvilken

öfverenskommelse järnvägsstyrelsen åtog sig att från och med den dag,

då statsbanedelen Uddevalla—Skee öppnades för allmän trafik, och

sedan den bolaget tillhöriga Strömstad—Skee järnväg blifvit behörigen

besiktigad och godkänd, tills vidare och intill den 1 juni 1904 för

bolagets räkning ombesörja trafikering med därtill hörande förvaltning

af sistnämnda järnväg på hufvudsakligen följande, i öfverenskommelsens

2 och 3 paragrafer intagna villkor:

»§ 2. Kungl. styrelsen tillhandahåller den rörliga materiel och den

personal, som erfordras för trafikens handhafvande och banans bevakande;

och äger kungl. styrelsen eller vederbörande distriktsförvaltning att

besluta i alla frågor rörande trafikskötseln, banans bevakande och

underhåll och hvad öfrigt till förvaltningen hörer, utan rätt för bolaget

att klandra de i sådant hänseende fattade beslut eller vidtagna åtgärder.

§ 3. All af trafiken uppkommande inkomst äfvensom ail annan

inkomst, som kan af järnvägsrörelsen härflyta, tillkommer bolaget,

hvaremot bolaget skall vidkännas alla utgifter för trafikskötseln, banans

bevakande och underhåll samt byggnaders och inventariers underhåll,

jämte öfriga i anledning af järnvägens drift uppkommande kostnader,

af hvad slag de vara må; ägande bolaget således rätt att af kungl.

styrelsen erhålla den vinst, som af järnvägsrörelsen under nämnda tid

må uppkomma, likasom bolaget, därest förlust under berörda tid skulle

å rörelsen uppstå, är skyldigt ansvara kungl. styrelsen för densamma.»

I skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 12 januari 1904 gjorde därefter

bolagsstyrelsen framställning om trafikfrågans ordnande efter den

i nyssnämnda öfverenskommelse stadgade tid eller den 1 juni 1904.

Under förhoppning, att järnvägsstyrelsen, därest tidpunkten ej skulle

anses lämplig att taga steget fullt ut och föreslå järnvägens inlösen af

staten, ansåge arrendeformen lämpligast för trafikaftalets ordnande, åberopade

bolagsstyrelsen innehållet uti förenämnda skrifvelse den 5 februari

1902. Vidare framhölls, att ifrågavarande handel i verkligheten utgjorde

den nordliga ändpunkten vid hafvet för längdbanan genom Bohuslän;

och bolaget hade icke heller underlåtit att genom bekostande af ett

dyrbart hamnspår göra hvad på bolaget ankomme för att förmedla för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55. 7

bindelsen emellan järnvägen och hafvet, en förbindelse, som, sedan

Strömstads stad intill hamnspåret lagt brygga, borde blifva af mycket

tillfredsställande beskaffenhet och af största betydelse för längdbanan.

Vidare hade bolaget, för att göra bandelen statsbanemässig, i fråga

om lokomotivstall, vändskifva, vattenauordning och vagnvåg måst vidtaga

mycket dyrbarare anordningar, än enligt koncession och kostnadsförslag

beräknats, hvarigenom bolagets utgifter ökats till fromma förståten,

som i sin ordning kunnat inbespara motsvarande anordningar vid

sin ändstation Skee. På grund af dessa och andra ökade utgifter, däribland

betydande kostnader för banans inledande å Skee station, hade

lånebeloppet betydligt öfverstigit det förut uppgifna af 360,000 å

380,000 kronor, men enär kostnaderna för jordlösen, expropriation

m. m. ännu icke vore kända, samt slutuppgörelse med entreprenören i

följd af tvistefrågor icke kunnat träffas m. m., kunde det för järnvägens

fullbordande erforderliga lånebeloppet icke exakt uppgifvas; dock syntes

lånesumman höra beräknas till omkring 450,000 kronor.

Förhandlingarna med bolaget i anledning af bolagsstyrelsens sistberörda

framställning ledde emellertid till det resultat, att förenämnda

öfverenskommelse af den 6 april 1903 förlängdes på oförändrade villkor

till utgången af år 1904; och har sedermera genom särskilda aftal

sagda öfverenskommelse ytterligare förlängts till utgången af år 1906.

Redan den 20 februari 1905 eller således föga mer än ett år,

efter det ifrågavarande järnväg öppnats för allmän trafik, ingick bolaget

genom dess styrelse till Eders Kungl. Maj:t med eu underdånig skrift,

däri bolaget, med åberopande af ett vid extra bolagsstämma nämnda

dag fattadt beslut, för en summa af 600,000 kronor hembjöd järnvägen

till inlösen af staten. Ehuru denna framställning, såsom Eders Kungl.

Maj:t behagade erinra sig, redan eu gång blifvit inför Eders Kungl.

Maj:t föredragen, därvid Eders Kungl. Maj:t fann densamma icke för

det dåvarande till någon vidare åtgärd föranleda, torde det för bättre

öfverskådlighets skull tillåtas mig att i minnet återkalla det hufvudsakligaste

innehållet af denna framställning äfvensom af järnvägsstyrelsens

däröfver afgifna yttrande.

Såsom skäl för det gjorda hembjudande! åberopade bolagets styrelse

en af länets landstings förvaltningsutskott, i anledning af begäran om

ytterligare lån af landstinget för järnvägsanläggningens fullbordande,

den 26 januari 1905 till styrelsen aflåten skrifvelse, hvilken föranledt

utlysande af nämnda bolagsstämma; och torde ur denna skrifvelse följande

här böra anföras.

Bolagets skrift

den 20 februari

1905 angående

järnvägens

hembjudande

till staten.

Göteborgs

och Bohus

läns landstings

förvaltningsutskotts

skrifvelse den

26 januari

1905.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Beträffande bolagets ekonomiska ställning påvisar utskottet, att,

sedan aktieteckning verkställts af landstinget med 150,000 kronor, åt

hushållningssällskapet med 100,000 kronor, af Strömstads stad med

113,000 kronor samt af Skee kommun och enskilda med 12,400 kronor

eller inalles 375,400 kronor, landstinget genom särskilda beslut åren

1898 och 1903 lämnat bolaget lån till belopp af sammanlagdt 450,000

kronor, samt att å andra sidan järnvägens anläggningskostnad uppgått

till 841,000 kronor, hvartill komme diverse skulder, 53,300 kronor, återstående

arbeten, beräknade till 15,000 kronor, och olikviderade räntor

å lån från landstinget till den 1 januari 1905, 38,980 kronor, hvadan

totalsumman uppginge till 948,280 kronor. Den höga anläggningskostnaden

hade, enligt hvad utskottet framhåller, föranledts hufvudsakligen

af den genom nådiga resolutionen den 26 april 1901 gjorda fastställelsen

af järnvägsstyrelsens förslag att förlägga Skee station på

längre afstånd från Strömstad. Därigenom hade järnvägens anläggningskostnad

opåräknadt och i betydande grad fördyrats, icke blott

genom den med nära 15 procent ökade våglängden, utan äfven genom

åläggandet att med halfva kostnaden deltaga i en brobyggnad vid Skee

station, som eljest för bolaget kunnat undvikas. Därtill hade kommit

statens ökade anspråk på lokomotivstall, vagnvåg och anordning för

vattentillgång, hvilka i bolagets kostnadsförslag uppförts till t,500

kronor, men, jämte ett i förslaget ej upptaget vattentorn, kostat bolaget

46,531 kronor. Utskottet, som hade sig bekant, att öfverenskommelse

blifvit träffad med järnvägsstyrelsen om trafikens upprätthållande

af staten intill 1905 års utgång, hade visserligen vid förberedande

öfverläggningar tagit i öfvervägande, huruvida det icke möjligen

skulle ställa sig förmånligare, om bolaget själft omhändertoge trafiken,

men vore ännu icke i tillfälle att uttala någon bestämd mening i denna

fråga. Dock kunde utskottet icke underlåta att redan nu såsom sin

uppfattning framhålla det olämpliga däruti, att, medan staten med sin

rullande materiel uppeliölle banans trafik, bolaget ombesörjde banans

underhåll samt telegraf- och signalsystem, och att för denna korta banbit

af ungefär 7 kilometer ett särskilt bolag med tillhörande styrelse och

verkställande direktör, hvilka droge afsevärda, årliga kostnader utan motsvarande

göromål, skulle behöfvas, under det att statens järnvägsbefäl

med jämförelsevis mindre kostnader och med mera tillfredsställande

resultat borde kunna ombesörja banans skötsel. Därjämte måste, enligt

utskottets förmenande, befaras, att en så beskaffad ordning framdeles

komme att medföra oundvikliga meningsskiljaktigheter, tvister och obehag

parterna emellan, på samma gång det syntes utskottet naturligt, att

denna obetydliga handel till Sveriges västligast belägna stad vid hafvet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

9

som tillika kanske för en lång tid framåt måste utgöra den ena slutpunkten

för statsbanan, borde ägas af staten, vare sig statsbanan komme

att framdragas till Norges järnvägsnät eller ej.

Vidare framhåller utskottet, hvilka betydliga utgifter landstinget

åtagit sig för statsbanans jordlösen m. m., utgifter, som till följd af

den långa, till inemot 10 år uppgående tid, banans byggande sannolikt

komme att taga i anspråk, stegrats och antagligen ytterligare komme

att stegras genom uppåtgående jordvärden i de orter, banan genomlöpte.

Intrycket af jordens under byggnadstiden ökade värde rotfäste sig nämligen

omedvetet hos expropriationsnämnderna, om än expropriationslagen

föreskrefve, att afseende därå icke finge fästas vid jordens värdering.

Därtill komme frånvaron af bestämmelser för expropriation af

sten och grustäkter, hvilket, tillika med det förhållande att för såväl

linjen som bangårdar tagits i anspråk betydligt större jordareal än landstinget

ansett erforderligt, framkallat vida högre kostnader, än landstinget

kunnat på förhand beräkna.

Det hade under sådana förhållanden synts utskottet vara en plikt

att tillse, huruvida icke någon utväg funnes att bereda länet en lättnad

i de tunga bördor, som statsbanans framdragande genom länet lagt

å detsamma, och hade utskottet trott sig finna en sådan i Strömstad—

Skee-banans hembjudande till staten. Önskligt hade ju visserligen varit,

om vid ett sådant hembjudande priset å banan hade kunnat sättas till

samma belopp som de å densamma nedlagda kostnaderna eller ungefär

948,000 kronor, men utskottet föreställde sig, att ett sådant förslag,

hvarigenom det af Riksdagen en gång beslutade villkoret för banans

byggande komme att upphäfvas, skulle hafva föga utsikt till framgång.

Dtginge man åter därifrån, att länet borde bära åtminstone en del af

bördan, och att man finge åtnöjas, därest staten ville öfvertaga den andra

delen, syntes ett bestämmande af länets andel till en tredjedel och statens

till två tredjedelar representera en rimlig proportion. Det pris, hvartill

banan skulle hembjudas till inlösen, skulle då blifva 632,000 kronor eller

i rundt tal 600,000 kronor, en summa, som för öfrigt motsvarade 50 procent

af den kostnad, bandelen Strömstad—Skee enligt beräkning skulle

kostat staten, om byggandet skett på statsverkets bekostnad. Ty äfven

om den ursprungliga summan, 1,283,000 kronor, kunnat något minskas

genom vissa lättnader, som medgifvits det enskilda bolaget, syntes denna

minskning mer än väl uppvägas af den betydliga förlängning, som, enligt

hvad förut påvisats, bandelen Strömstad—Skee sedermera fått sig

påförd, och som naturligtvis betydligt ökat den af järnvägsstyrelsen för

densamma beräknade kostnaden.

Bill. till Rikscl. Prof. 1906. 4 Samt. 1 Afd. 29 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Järnvägs- I underdånigt utlåtande den 8 mars 1905 tillstyrkte järnvägsstyrelsen

underdåniga den gjorda framställningen om inlösen af Strömstad—Skee-banan och

utlåtande den anförde därvid hufvudsakligen följande:

Vid öfvervägande af de skäl, som talade för järnvägens inlösen af

statsverket, hade styrelsen haft att i första rummet taga i beaktande

den sannolika afkomst, järnvägen komme att för framtiden lämna. De

för beräkning af sådan afkomst då föreliggande uppgifter från det tilländagångna

trafikåret 1904 visade därutinnan intet gynnsamt resultat.

Under de närmaste åren, innan den nu färdigbyggda norra delen af

bohuslänska längdbanan genom den södra delens fullbordande sattes

i direkt förbindelse med det öfriga statsbanenätet, syntes icke heller

någon förbättring i afsevärd mån i det ditintills vunna trafikresultatet

af Strömstad—Skee-banan vara att förvänta, och med de många faktorer,

som i frågan spelade in, kunde något bestämdt omdöme icke gifvas

rörande utsikterna för ett gynnsammare trafikresultat än ditintills efter

längdbanans slutliga fullbordande, ehuru sannolikheten talade därför.

Om således ur berörda synpunkt skäl icke förelåge att för närvarande

tillstyrka bolagsstyrelsens ifrågavarande framställning, syntes

däremot, enligt styrelsens förmenande, andra tungt vägande hänsyn tala

för bifall till framställningen. Af de utaf styrelsen lämnade trafikuppgifterna

framginge, att en jämförelsevis rätt afsevärd trafik genom

bandelen Strömstad—-Skee redan nu tillfördes längdbanan genom Bohuslän.

Vid sådant förhållande och då, såsom i ärendet påvisats, denna

handels ändstation, hamnstaden Strömstad, i verkligheten utgjorde ändpunkten

för banan genom Bohuslän, hvilket förhållande torde komma att

fortfara under en längre följd af år, måste det ligga i statens järnvägars

intresse att tillse, att trafikskötseln å Strömstad—Skee-banan ordnades

på fullt effektivt sätt. Med hänsyn till de ekonomiska svårigheter, hvari

järnvägsbolaget råkat, och hvilka icke syntes vara af öfvergående art,

torde det vara för bolaget ogörligt, därest ytterligare lån från landstinget

förvägrades, att själft taga trafikskötseln om hand. Fråga kunde

då uppstå, huruvida staten, därest koncessionsinnehafvaren skulle underlåta

att uppehålla trafiken i det omfång, som af Eders Kungl. Maj:t

pröfvades skäligt, ville begagna sig af deri i koncessionen staten förbehållna

rätt att tillsvidare besörja trafiken å banan med användande åt

järnvägens tillhörigheter, men med rätt för järnvägens ägare att uppbära

den behållna afkomsten af banan. Men såväl för dylikt fall som

i händelse trafikens handhafvande skulle fortgå på samma sätt som hitintills,

eller genom förnyadt trafikaftal med statens järnvägar, skulle helt

naturligt svårigheter uppstå för järnvägsstyrelsen att vidtaga erforder
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

11

liga anordningar för trafikens rätta skötsel och. banans underhåll, då

kanske föga utsikt till kostnadernas täckande förefunnes. Det hade

under sådana förhållanden synts styrelsen vara en lämplig utväg för

frågans lösning att på skäliga villkor antaga bolagets anbud om järnvägens

inlösen af statsverket.

Billighetshänsyn syntes ock tala för den mellankomst från statens

sida, som satts i fråga. Landstingets förvaltningsutskott hade i sådant

hänseende erinrat om de betydande utgifter, landstinget fått och komme

att få vidkännas för statsbanans jordlösen m. m. Därtill komme de genom

Riksdagens omförmälda villkor länet åsamkade utgifter för ifrågavarande

järnväg, hvilkens anläggningskostnad uppgått till omkring 950,000

kronor. Då landstingets förvaltningsutskott uttalat, att, med hänsyn

till berörda villkor, föga utsikt förefunnes att få hela anläggningskostnaden

betäckt, men att däremot staten syntes böra genom inlösen

erlägga omkring två tredjedelar af nämnda kostnad, syntes, enligt järnvägsstyrelsens

förmenande, därmed en skälig och af omständigheterna

påkallad proportion i fördelning af kostnaderna hafva föreslagits, enär,

enligt bolagsstyrelsens uppgift, bolagets hela skuld vid 1905 års utgång

komme att ungefär motsvara det föreslagna inlösningspriset, 600,000

kronor.

I anledning af förvaltningsutskottets uttalande, att inlösningssumman

skulle motsvara ungefär hälften af den utaf järnvägsstyrelsen beräknade

kostnad för en statsbana Strömstad—Skee, hvilken kostnad, inklusive

för rullande materiel 45,000 kronor, uppgick till 1,283,000 kronor, ville

styrelsen emellertid i detta sammanhang erinra, att med detta kostnadsbelopp

afsåges anläggande af en banbyggnad med helt andra förutsättningar

än de för bolagets bana slutligen medgifna, såsom i afseende å

minsta tillåtna krökningsradie, rälsvikten m. m., hvadan man svårligen

vid förevarande beräkning finge utgå från sagda kostnadsbelopp, äfven

om man toge i beaktande de af utskottet anmärkta, opåräknadt ökade

utgifter för järnvägens anläggning.

Genom den ifrågasatta mellankomsten från statens sida skulle ock

otvifvelaktigt åtskilliga, ej oväsentliga fördelar beredas. I händelse

vid utgången af gällande trafikaftals giltighetstid de gemensamma

trafikförhållandena upphäfdes, eller ock — hvilket ju vid samma trafikaftals

upphörande skulle kunna vara att befara — trafiken å Strömstad—

Skee-linjen af bolaget inställdes, och staten därvid ej begagnade

sig af den staten i koncessionen förbehållna rätt att öfvertaga trafiken,

skulle nämligen vid Skee station, som vore i saknad af en del af de för

en ändstation nödiga anordningar, såsom lokomotivvändskifva, lokomotiv
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts

beslut den 7

april 1905.

Bolagsstämmans

beslut

den 26 september

1905

om järnvägens

försäljning.

Järnvägsstyrelsens

underdåniga

utlåtande den

19 december

1905.

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

stallar, bostäder för personal m. m., utförandet af sådana anordningar,

därför kostnaden beräknats uppgå till omkring 80,000 kronor, påfordras

omedelbart utan att blifva till gagn, därest trafikgemensamheten

återställdes eller trafiken å bibanan åter öppnades eller ock, såsom ju

måste antagas, i en framtid en fortsättning af statsbanan norrut blefve

utförd. Men genom statens ifrågasatta mellankomst skulle en dylik

utgiftspost för statens järnvägar icke vidare vara att befara. Och farhågorna

för ett inställande af trafiken å Strömstad— Skee-linjen med

däraf följande stora olägenheter för allmänheten samt, minskning i inkomster

å statsbanan till Sken vore ock därmed häfda. Slutligen vore

det själffallet, att under det bibanans trafikerande genom ägarens egen

försorg blefve med hänsyn till banans ringa längd alltför kostsamt,

förhållandena komme att ställa sig gynnsammare, om banan komme att

skötas såsom statsbana, då särskild!, administrationskostnaderna för längdbanan

genom Bohuslän skulle föga ökas på grund af tillkomsten af

denna endast omkring 7 kilometer långa bana.

Såsom jag redan haft tillfälle nämna, fann Eders Kungl Maj:t

genom beslut den 7 april 1905 styrelsens berörda framställning för det

dåvarande icke till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

Frågan om järnvägens försäljning blef genom detta Eders Kungl.

Majds beslut allenast en kortare tid uppskjuten. Sedan nämligen frågan

härom ägnats den behandling, som föranleddes af stadgandet i 27 § af

bolagets ordning, beslöto delägarna i bolaget å extra bolagsstämma den

26 september 1905 att bemyndiga bolagets styrelse att till Eders Kungl.

Maj: t och kronan öfverlåta järnvägen med tillträdesrätt den 1 juni 1906

lör en köpeskilling af 600,000 kronor, som bolagsstyrelsen skulle äga

uppbära och kvittera, med rätt för styrelsen därjämte att vidtaga alla

i och för försäljningen nödiga åtgärder. Vid stämman uttalades dock,

på sätt jämväl af två utaf bolagets revisorer i deras algifna yttrande

ifrågasatts, att bolaget nu borde kunna påräkna ett högre försäljningspris,

än då framställning om banans öfvertagande af statsverket första

gången gjordes, emedan bolaget efter denna tid haft ytterligare utgifter,

som besparats en blifvande köpare, samt banan, till följd af landets

ändrade politiska ställning gent emot Norge, fått en vida större nationell

betydelse än förr.

I underdånigt utlåtande den 19 december 1905 har järnvägsstyrelsen,

under åberopande af styrelsens förut i ärendet afgifna yttrande, förklarat

sig anse de skäl, som styrelsen då anfört för bifall till bolagsstyrelsens

ansökning, fortfarande förefinnas. Visserligen måste styrelsen

med den erfarenhet, som vunnits under det snart tilländagångna andra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

13

trafikåret, vidhålla sitt förut gjorda uttalande, att, med hänsyn enbart

till trafikresultatet af banan, skäl icke funnes för framställningens tillstyrkande.

Men däremot ådagalade de statistiska uppgifterna för nämnda

år angående den trafik, som ifrågavarande handel tillförde längdbanan

genom Bohuslän, att denna trafik icke vore obetydlig. Enligt järnvägsstyrelsens

berättelse för år 1904 hade nämligen statsbanornas inkomst

af samtrafik med Strömstad—Skee järnväg utgjort i afsänd trafik för

personbiljetter och resgods 17,483 kronor, för ilgods, styckegods och

vagnslastgods 8,165 kronor samt för åkdon m. in. 244 kronor eller

inalles 25,892 kronor; och hade statsbanornas inkomst af denna samtrafik

för såväl afsänd som anländ trafik uppgått till 58,955 kronor.

Med hänsyn därtill och då bandelens ändstation, hamnstaden Strömstad,

i verkligheten utgjorde ändpunkten för banan genom Bohuslän, däri

äfven på grund af de ändrade politiska förhållanden, som inträdt, någon

förändring icke snart syntes vara att förvänta, hvadan ock, såsom vid

bolagsstämman den 26 september 1905 framhållits, ifrågavarande järnvägerhållit

en mera nationell betydelse, ansåge styrelsen fortfarande, att det

läge i statens järnvägars intresse att tillse, att trafikskötseln å Strömstad—Skee-banan

ordnades på fullt effektivt sätt. Hvad styrelsen i

detta hänseende anfört i sitt underdåniga utlåtande den 8 mars 1905

tilläte styrelsen sig åberopa, likasom ock ej mindre de däri angifna

billighetshänsyn, som syntes tala för den mellankomst från statens sida,

som nu satts i fråga, än äfven de i samma utlåtande närmare angifna,

ej oväsentliga fördelar, som staten skulle beredas genom den ifrågasatta

mellankomsten.

Beträffande det inlösningspris, 600,000 kronor, som bolagsstyrelsen

äfven i sin senare ansökning föreslagit, vidhölle järnvägsstyrelsen sin

därutinnan uttalade mening, att därigenom en skälig och af omständigheterna

påkallad proportion i fördelning mellan staten och länet ifrågasatts.

I detta sammanhang syntes böra framhållas, att bolaget funnit

sig böra, ehuru tvenne af revisorerna för granskning af bolagets räkenskaper,

enär järnvägens trafikinkomster visat stadig ökning, och detta

förhållande syntes blifva än fördelaktigare, efter det längdbanan i sin

helhet öppnats för trafik, ifrågasatt ett högre försäljningspris, vidhålla

sitt förut afgifna anbud om banans inlösen mot en köpeskilling

af 600,000 kronor. Denna köpeskilling komme att i något större mån

än vid förra anbudets afgifvande understiga föreslagna två tredjedelar af

anläggningskostnaden, hvilken enligt de af bolagsstyrelsen senast lämnade

uppgifter kunde beräknas don 1 januari 1906 uppgå till 963,077 kronor

56 öre mot 950,172 kronor 56 öre enligt vid tiden för den första an
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Uppgifter

rörande järnvägens

anläggningskostnad

och trafikinkomster.

sökningens ingifvande gjorda beräkningar. Inlösningspriset, 600,000

kronor, skulle komma att ungefär motsvara bolagets skuld till landstinget

med tillägg af öfriga olikviderade skulder. Enligt hvad styrelsen

inhämtat, hade kapitalskulden med obetalda räntor den 31 december

1906 beräknats utgöra 605,857 kronor 50 öre, hvartill komme, efter

visst afdrag, öfrig skuld och oförutsedda utgifter till belopp af 4,229

kronor, hvadan totalskulden vid 1906 års utgång skulle uppgå till

610,086 kronor 50 öre, däri ej inberäknade trafikförlusten under år

1904, 8,618 kronor 63 öre, och eventuell sådan förlust under åren 1905

och 1906.

1 fråga om tidpunkten för statens öfvertagande af bolagets järnväg

hade bolaget föreslagit, att denna tidpunkt borde bestämmas till den 1

juni 1906. Järnvägsstyrelsen funne för sin del det eventuella öfvertagandet

lämpligen böra ske den 1 januari 1907, till hvilken tidpunkt

förberörda aftal rörande trafikeringen af Strömstad—Skee-banan utsträckts

att gälla, och då bohuslänska längdbanan äfven å sträckan mellan Göta

älf och Uddevalla antoges blifva fullt färdig, hvarmed ock större utsikt

skulle förefinnas att ernå ett bättre trafikresultat än under ifrågavarande

järnvägs tvenne första trafikår.

Järnvägsstyrelsen, som inhämtat, att inga inteckningar graverade

Strömstad—Skee järnväg, hade, med hänsyn till de jämförelsevis föga

invecklade förhållanden, som i ett blifvande köpekontrakt rörande ifrågavarande

inlösen syntes böra regleras, ansett sig i frågans nuvarande

läge icke böra öfverlämna förslagskontrakt, utan borde, i händelse bolagets

anbud antoges, styrelsen erhålla bemyndigande att för fastställelse

till Eders Kungl. Maj:t ingifva med bolaget träfifadt förslagskontrakt;

och hemställde styrelsen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig

proposition till 1906 års Riksdag föreslå Riksdagen att på extra stat

anvisa ett anslag å 600,000 kronor för inlösen af Strömstad—Skee järnvägsaktiebolags

järnväg mellan Strömstad och Skee med allt hvad därtill

hörde, att gravationsfri af statsverket tillträdas den 1 januari 1907.

Slutligen torde det tillåtas mig att meddela några i ärendet lämnade

uppgifter rörande kostnaden för ifrågavarande järnvägsanläggning äfvensom

för beloppet af järnvägens trafikinkomster.

Enligt vid bolagsstyrelsens underdåniga ansökningar fogade uppgifter

har kostnaden för järnvägsanläggningen, inklusive räntor till

den 1 januari 1906, uppgått till 963,077 kronor 56 öre; och utgör landstingets

fordran, inberäknadt ränta, 533,885 kronor, hvartill komma

oguldna skulder till andra fordringsägare till belopp af 56,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 55.

15

Beträffande åter det ekonomiska resultatet af järnvägens trafikerande,

uppgick, enligt mig lämnade meddelanden, totalinkomsten af

trafiken å järnvägen under år 1904 till 17,624 kronor, motsvarande en

inkomst per dag ocli bankilometer af i medeltal 6 kronor 88 öre, samt

utgifterna för banans drift och underhåll till 26,803 kronor 37 öre, i

följd hvaraf driftkostnaderna öfverstego bruttoinkomsten med 9,179

kronor 37 öre. Då för december månad 1905 trafikuppgifter ännu icke

äro tillgängliga, torde, för vinnande af jämförelse med föregående år,

följande sammanställning af uppgifterna för de första elfva månaderna

af åren 1904 och 1905 böra meddelas:

Jan.—nov. 1904

Jan.—nov. 1905

Trafik.

Inkomster.

Ut-

gifter.

Tra-

fik-

för-

lust.

Re-

sande.

Lef-

vande

djur.

11-

ocli

frakt-

gods.

Per-

son-

trafik.

11-

ocli

frakt-

gods.

Öfrig

trafik.

Summa.

Per

dag

och

ban-

km.

Antal.

Antal.

Ton.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

41,692

692

2,927

9,701

4,266

1,946

15,913

6,79

24,590

8,677

40,713

363

5,764

9,582

6,539

1,735

17,856

7,64

21,765

3,909

Å statsbanan Uddevalla—Skee har under år 1904 antalet afgående

resande utgjort 104,167, däraf 16,590 till Strömstad, tontal afsändt

gods 6,826, däraf 1,678 till Strömstad, och inkomst för afsänd trafik

101,004 kronor, däraf 19,245 kronor för trafik till Strömstad, samt

under samma år antalet resande från Strömstads station uppgått, till

10,055, tontal afsändt gods från samma station till 1,050 och statens

järnvägars inkomst för afsänd trafik från stationen till 25,892 kronor.

Motsvarande siffror för första hälften af åren 1904 och 1905 äro

följande:

Antal resande.

Tontal gods.

Inkomst för trafik.

Å Bo- hus- banan.

Till

Ström-

stad.

Från

Ström-

stad.

Å Bo- hus- banan.

Till

Ström-

stad.

Från

Ström-

stad.

Å Bo- hus- banan.

Till

Ström-

stad.

Från

Ström-

stad.

Jan.—juni 1904 ............

50,291

7,831

4,519

4,314

1,391

304

Kr.

48,770

Kr.

8,963

Kr.

9,464

Jan.—juni 1905 ............

51,521

7,098

4,138

3,801

488

2,704

49,313

8,236

24,820

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

Departements
chefens
yttrande.

Specifikationen af vagnslastgods utvisar, att vagnslastgodstrafiken

från Bohusbanan till Strömstad till större delen utgjorts af rund timmer

och granit, samt att från Strömstad af vagnslastgods hufvudsakligen

transporterats sill och hafre.

£)å Riksdagen år 1898 beslöt anläggning af statsbanan Göteborg

—Skee, skedde detta, såsom förut framhållits, i syfte hufvudsakligen

att densamma skulle bilda en länk i en blifvande mellanriksbana och

sålunda framdeles utsträckas till norska gränsen samt, efter det på

norskt område järnväg anlagts till samma gräns, anknytas till det

norska järnvägsnätet. Enligt Riksdagens antagande skulle nämligen, ehuru

ditintills förda underhandlingar om banans anslutning till det norska

järnvägsnätet icke ledt till något resultat, sådant likväl inom en icke

aflägsen framtid låta förverkliga sig. Af denna anledning uttalade

Riksdagen också, att endast sträckan från Göteborg till Skee borde

byggas såsom statsbana, men att linjen mellan Skee och Strömstad

vore att anse allenast såsom en sidobana, hvars byggande måste öfverlåtas

åt den enskilda företagsamheten. Sedan detta uttalande gjordes,

har emellertid utsikten att åtminstone inom närmare tid få den åsyftade

raellanriksbanan till stånd i hög grad förminskats. Härigenom har

längdbanan genom Bohuslän i väsentlig mån förändrat karaktär, och

tillsvidare torde den böra betraktas uteslutande såsom en lokalbana.

För en sådan bana är emellertid utfartsvägen från Skee till hafvet vid

Strömstad en lika naturlig som nödvändig fortsättning. Detta erkändes

jämväl af Riksdagen, då den påpekade nödvändigheten af att icke låta

statsbanan tillsvidare stanna i Skee samt till följd häraf vid beviljande

af medel till byggande af längdbanan genom Bohuslän såsom villkor

föreskref anläggandet af nu ifrågavarande järnväg.

Genom de vid meddelande af koncession å järnvägen stadgade

villkor om rättighet för framförande af statsbanans tåg å Strömstad—

Skee-järnvägen, liksom äfven genom de mellan järnvägsstyrelsen och

ifrågavarande enskilda järnvägsbolag träffade aftal om statens öfvertagande

af sistnämnda järnvägs trafikerande, äro visserligen olägenheterna

däraf, att densamma befinner sig i enskild ägo, i viss män undanröjda.

Men, på sätt järnvägsstyrelsen framhållit, kan, särskild!, med

hänsyn till järnvägsbolagets osäkra ekonomiska ställning, lätteligen

tänkas, att bolaget såge sig nödsakadt att trafikera järnvägen i så ringa

omfattning, att därigenom också trafiken å statsbanan komme att lida

väsentligt afbräck. Äfven om staten för ett sådant fall, på grund

af de vid koncessionens meddelande stadgade villkor, icke står

utan medel att genomdrifva trafikens uppehållande i skäligt omfång,

är det — frånsedt den under sådana förhållanden lätt tänkbara möjlig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o

55. 17

heten af tvister och slitningar med bolaget, Indika kunna i liera

afseenden menligt inverka — för staten ganska olägligt att under nu

nämnda förutsättning öfvertaga trafikerandet af bolagets järnväg. Och

i hvarje fall torde det i längden vara en mindre tillfredsställande ordning

att låta staten trafikera eu järnväg, hvars underhåll och bevakning

åligger ett enskildt och därtill, såsom påpekats, med ekonomiska svårigheter

kämpande bolag. Ur dessa synpunkter anser jag således staten

hafva ett intresse att förvärfva ifrågavarande järnväg.

För afgörandet af spörsmålet, huruvida Strömstad—Skee-banan

bör af staten inlösas eller ej, skulle det gifvetvis vara af stort värde att

med någorlunda säkerhet kunna beräkna den framtida afkomsten af

banans drift. Då detta, efter det banan endast två år varit trafikerad,

och innan Bohusbanan i hela sin längd öppnats för trafik, emellertid

icke låter sig göra, skulle man häri kunna se en anledning att uppskjuta

frågans afgörande. Men då all sannolikhet talar för, att trafikresultatet

af banan, såsom äfven af hittills tillgängliga räkenskaper framgår, så

småningom skall förbättras, samt banan nu hembjudits åt staten för ett

pris, som med mera än en tredjedel understiger banans anläggningskostnad,

tvekar jag icke att tillstyrka banans inlösen af staten.

Hvad särskildt angår det förhållande, att banan hitintills, så vidt kändt

är, gått med förlust, torde böra bemärkas, att orsaken härtill i väsentlig

del måste tillskrifvas de dryga administrationskostnader, som upprätthållande

af en särskild styrelse och förvaltning för ifrågavarande obetydliga

järnväg måste medföra. Med statens öfvertagande af järnvägen bör

således ett icke obetydligt bättre resultat af järnvägsdriften kunna väntas.

Slutligen må det äfven tillåtas mig att framhålla de billighetsskäl,

som tala för det föreslagna inköpet. Ifrågavarande järnväg har icke tillkommit

af ortsinvånarnes omedelbara initiativ utan för att uppfylla ett af

statsmakterna föreskrifvet villkor för medels beviljande till Bohusbanans

byggande. Anläggningen af densamma har äfven, såsom af den i ärendet

lämnade utredning framgår, varit i hög grad betungande för länet,

Äfven i andra afseenden har länet för längd banans til lkomst underkastat

sig betydande uppoffringar.

Å det föreslagna inlösningspriset anser jag någon afprutning icke

rimligtvis kunna ifrågasättas, då detta icke ens uppgår till beloppet af

bolagets skulder för järnvägsanläggningen, hvilka beräknats vid 1906

års utgång belöpa sig till omkring 610,000 kronor. Genom uppoffrandet

af aktiekapitalet, hvartill landstinget och hushållningssällskapet bidragit

med 250,000 kronor, staden Strömstad med 113,000 kronor samt Skee

kommun och enskilda med 12,400 kronor, hafva länet och orten i allt fall

ganska väsentligt bidragit till banans åstadkommande. Några mera afseBih.

till Biksd. Prat. 1906. 4 Smil. 1 Afd. 29 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 55.

värda kostnader för järnvägens försättande i statsbanemässigt skick torde

ej heller komma att erfordras, då densamma vid så nyligen som den 29

november 1905 verkställd afsyning befunnits väl underhållen och i öfrigt

byggd så, att, under förutsättning att hjultrycket å de fordon, som komma

att användas å banan, icke öfverstiga 6,3 ton, järnvägståg kunna därå

framföras med en hastighet af 60 kilometer i timmen. I detta sammanhang

ber jag att få nämna, att, enligt af järnvägsstyrelsen lämnad uppgift,

berörda hjultryck är detsamma, som vanligen plägar utöfvas af

statens järnvägsmateriel.

Vidkommande tiden för banans tillträdande al staten har jag intet

att erinra mot den af järnvägsstyrelsen uttalade åsikt, att denna bör

bestämmas till den 1 januari 1907, då gällande trafikaftal mellan bolagsstyrelsen

och järnvägsstyrelsen utlöper, samt Bohusbanan antages vara

till Göta älf öppnad för trafik.

Det för järnvägens inköp erforderliga beloppet torde, på sätt förut

i liknande fall ägt rum, böra bestridas af upplånta medel samt förty

anvisas att utgå från riksgäldskontor.»

De skäl, som till statsrådsprotokollet blifvit anförda för inlösen till

staten af ifrågavarande järnväg, synas utskottet icke kunna underkännas;

och har utskottet ej heller anledning göra någon erinran mot

det föreslagna inlösningspriset. I anledning häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må besluta att för en köpeskilling

af 600,000 kronor till staten inlösa Strömstad—

Skee järnväg med allt hvad därtill hör, att af

staten tillträdas den 1 januari 1907 på de villkor i

öfrigt, Kungl. Magt finner skäligt bestämma.

Beträffande sättet för anskaffande af det för köpeskillingens gäldande

erforderliga beloppet kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 9 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Herr I). Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1906.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.