Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Ma j d s i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsättande af undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan, dels ock i ämnet väckta motioner.

1906-03-09 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:56, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Ma j d s i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsättande af undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:o 56.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Ma j d s i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till fortsättande

af undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan, dels

ock i ämnet väckta motioner.

(R. A.)

I propositionen angående statsverkets tillstånd och. behof har Kungl.

Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att, till fortsättande

al fullständiga undersökningar för eu uormalspårig järnväg- från hamnplats

å bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig

punkt å Gelliväxel)anan, på extra stat för år 1907 anvisa 230,000 kronor,

med rätt föi Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af

tillgängliga medel utanordna 175,000 kronor.

I anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning hafva inom

Riksdagen följande motioner blifvit väckta:

n:o 80 i Andra Kammaren, af herr K. Karlsson i Mo, hvilken

föreslagit, att Riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

med afseende pa anslagssumman, till fortsättande af fullständiga undersökningar

för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska

kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gellivarabanan,

pa extra stat för år 1907 anvisa 230,000 kronor med rätt för

Kung! Maj:t att x-edan innevarande år taga hela denna summa i anspråk

för ifrågavarande undersökningar;

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami 1 Afd. 30 Höft. (Ko 56.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

n:o 15 i Andra Kammaren, af herr L. J. Carlsson i Malmberget

in. ii., hvilka hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vid undersökning af Inlandsbanans

sträckning Ångermanälfven—statsbanan Gellivara—Riksgränsen taga i

öfvervägande, huruvida icke slutpunkten för Inlandsbanan borde förläggas

till Gellivare, samt låta föranstalta om undersökning af en dylik

sträckning eller också alternativt såväl denna sträckning som den af

järnvägsstyrelsen föreslagna till Lina älf;

n:o 96 i Andra Kammaren, af herr J. N. Johansson i Mellbyn,

hvilken föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vid undersökning af inlandsbanans

sträckning taga i öfvervägande, om inlandsbanan må läggas till Eds

station å Dalslands järnväg, samt låta föranstalta om fullständig imdersökning

till denna plats från godkänd hamn vid bohuslänska kusten;

n:o 97 i Andra Kammaren, af herrar J. Ström och S. L. Olsson i

Ålfdalsåsen, hvilka hemställt, att Riksdagen ville besluta, det undersökningarna

för inlandsbanan äfven måtte omfatta okulärundersökning

och trafikberäkning äfvensom eventuellt fullständig undersökning af

sträckningen Malung—Lima—Transtrand—Ålfdalen—Sårna—Sveg och

för detta ändamål för nästa år anslå ett belopp af 8,000 kronor samt

att detta belopp måtte af tillgängliga medel och i mån af behof få

disponeras redan under innevarande år;

n:o 114 i Andra Kammaren, af herrar O. N. Olsson i Heden och

G. S. Neiglick, hvilka hemställt, att Riksdagen måtte anslå ett belopp

af 30,000 kronor för verkställande af fullständiga undersökningar beträffande

hamnförhållandena i Strömstad, Lysekil och Uddevalla för

utredning af dessa hamnars lämplighet såsom slutpunkt för inlandsbanan;

n:o 50 i Andra Kammaren, af herr G. Eloivson, som föreslagit:

a) att undersökningen af den s. k. inlandsbanans sträckning genom

Värmland måtte jämväl omfatta en i motionen omnämnd riktning genom

norra Värmland till Vänern vid Karlstad samt därifrån genom sydvästra

Värmland öfver Norsälfven och Byälfven fram till trakten af stationen

Ed vid banan Mellerud—Fredrikshall och därefter vidare genom Bohuslän

till banans slutpunkt;

b) att undersökningen äfven måtte omfatta två i motionen omförmälda

grenbanor, nämligen dels ifrån Ostmark till Karlstad, dels ifrån

Sulvik i riktning väster om sjön Ränken och vidare i lämplig båge

söderut till sammanslutning med stamlinjen i trakten af Ed; samt

c) att till fortsättande af fullständiga undersökningar för en normalspårig

järnväg från hamnplats å bohuslänska kusten, med anslutning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

B

till Vänern vid Karlstad, öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig

punkt å bansträckan Gellivare—Riksgränsen måtte på extra stat för år

1907 anvisas såsom reservationsanslag 250,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna 185,000 kronor;

samt n:o 15 i Första Kammaren, af friherre J. T. Gripenstedt och

grefve C. O. Taube, hvilka hemställt, att Riksdagen måtte dels på extra

stat för år 1907 bevilja 250,000 kronor till fortsättande af fullständiga

undersökningar för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska

kusten öfver Sveg och Ströms vattendal till lämplig punkt å

Gellivarebanan, hvilka undersökningar jämväl borde omfatta anläggning

af bibanor i lämpliga sträckningar från västra delarna af Värmlands,

Kopparbergs och Jämtlands län till redan befintliga eller blifvande,

hufvudsakligen i riktning från norr till söder gående järnvägar, dels

ock bemyndiga Kungl. Maj:t att af det beviljade beloppet låta förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 200,000 kronor.

I sammanhang härmed har statsutskottet till behandling förehaft

en af herr 8. Nordström inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 7,

hvaruti föreslagits:

»att Riksdagen beslutar, att de medel, som af urtima Riksdagen

anvisades för att möta ett hotande anfall från Norge, i stället användas

till den föreslagna inlandsbanans påbörjande; att en bestämd plan för

arbetets utförande och fortgång upprättas; att detta järnvägsarbete med

första möjliga påbörjas och att denna järnvägsanläggning först utföres

mellan tvärbanorna i Jämtland och Lappland samt fortsättes i ett

sammanhang, tills järnvägen nått lämplig slutpunkt vid den bohuslänska

kusten.»

Det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet i detta

ärende är af följande innehåll.

»I underdånig skrifvelse den 15 december 1905 har järnvägsstyrelsen

gjort framställning om anvisande af erforderliga medel för

fortsättande af fullständiga undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan

och dess fortsättande till hamn vid bohuslänska kusten.

Innan jag redogör för innehållet af denna skrifvelse, tillåter jag

mig — under förmälan att här nedan för korthetens skull med ordet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

1904 års riksdagsbeslut.

Järnvägsstyrelsens

förslag

till plan för

tmdersökningsarbetet.

inlandsbanan betecknas kela den ifrågasatta längdbanan från Gellivarejärnvägen

till bohuslänska kusten — erinra om följande.

År 1904 beslöt Riksdagen, dels att, för verkställande af fullständiga

undersökningar för en normalspårig järnväg från hamnplats å

bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt

å Gellivarebanan, bevilja ett anslag af 280,000 kronor och däraf på

extra stat för år 1905 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, med rätt

för Eders Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis

under år 1904 af tillgängliga medel utanordna 25,000 kronor, dels ock

att undersökningen skulle påbörjas och fortgå samtidigt på bandelen

söder om Sveg och på bandelen norr om samma plats, så att om möjligt

undersökningsarbetena å bandelarna kunde ungefärligen vid samma

tid afslutas.

Genom nådigt bref den o juni 1904 täcktes Eders Kungl. Maj:t

anbefalla järnvägsstyrelsen att inkomma med förslag till plan för ifrågavarande

undersökningar, hvilka borde omfatta ej blott den ifrågasatta

järnvägens sträckning och kostnaden för densammas anläggning, utan

äfven en noggrann utredning i afseende på de förhållanden, som kunde

vara af betydelse för bedömandet af företagets ekonomiska bärighet.

I afvaktan på att berörda förslag hunne utarbetas, hemställde

järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 18 juni 1904 om bemyndigande

att, beträffande den under byggnad varande järnvägen Orsa—

Sveg samt järnvägarna Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung,

utföra undersökningar, huruvida desamma kunde användas såsom delar

af en blifvande inlandsbana, samt, för den händelse så skulle visa sig

vara fallet, verkställa värdering å de arbeten å Orsa—Svegbanan, som

redan blifvit utförda, samt beräkna kostnaderna för banans färdigbyggande

och kompletterande, äfvensom för behöfliga förändringar och

kompletteringsarbeten å järnvägarna Orsa—Slöra och Slöra—Brintbodarna—Slalung.

Genom nådigt bref den 1 juli 1904 anbefalldes

järnvägsstyrelsen att, på sätt styrelsen hemställt, så snart ske kunde,

påbörja undersökningarna rörande ifrågavarande tre järnvägar.

Sedermera afgaf järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 2

juli 1904 förslag till plan för verkställande af undersökningarna rörande

inlandsbanan. Härvid erinrade styrelsen till en början, att styrelsen i

underdånigt utlåtande den 31 januari 1903 i anledning af gjorda framställningar

rörande, jämte annat, verkställande af undersökningar för

eu statsbana mellan bohuslänska kusten och lämplig punkt i Väster

Dalarna anfört, att, då ett definitivt bestämmande af den ifrågasatta

järnvägens slutpunkt i Dalarna med nödvändighet förutsatte fullständiga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

5

utredningar rörande ej mindre förhållandena vid de utmed bohuslänska

kusten belägna hamnar, dit järnvägen kunde tänkas utmynna och hvilka

saknade eller voro mycket ofullständigt utrustade med sådana anordningar,

som voro enligt nutidens kraf erforderliga i fråga om en för

stor export- och importrörelse afsedd hamn, än äfven kostnaderna för

dessa hamnars försättande i sådant skick, att de kunde fullt motsvara

med dem för sådant fall afsedda ändamål, de ifrågasatta undersökningarna

måste omfatta jämväl dylika utredningar beträffande hamnarna

vid Strömstad, Lysekil och Uddevalla. Då vidare, därest Uddevalla

skulle befinnas böra väljas såsom slutpunkt för järnvägen i fråga, denna

syntes kunna framdragas i samma sträckning som den befintliga enskilda

järnvägen med 0,8 91 meters spårvidd från Uddevalla till Lelången,

samt en eventuell undersökning för den föreslagna järnvägens

fortsättning norr om Malung eller Fors eller annan lämplig plats till

Sveg kunde gifva vid handen, att eu eller flera af de normalspåriga

järnvägarna Mora—Brintbodarna—Malung, Osa—Mora, Orsa—Sveg och

Malung—Limedsforsen behöfde tagas i anspråk, ansåge styrelsen, att i

sammanhang med nyss angifna undersökning borde verkställas utredning

beträffande kostnaderna dels för förvärfvande åt staten af nämnda

järnvägar, dels för ombyggande till normal spårvidd af Uddevalla—

Lelångens järnväg, dels för erforderliga kompletteringar och förbättringar

af sistnämnda järnväg och öfriga för trafik upplåtna bansträckor,

dels ock för fullbordande af järnvägarna Orsa—Svea- och Malung—

Limedsforsen.

_ Den af styrelsen härefter föreslagna plan för bedrifvande af undersökningarna

rörande inlandsbanan upptog:

under år 1904: dels undersökningar och beräkningar, i enlighet

med styrelsens i förberörda underdåniga skrifvelse den 18 juni 1904

gjorda hemställan, rörande järnvägarna Orsa—Sveg, Mora—Orsa och

Mora—Brintbodarna—Malung eller, därest vid dessa undersökningar

blefve ådagalagdt, att nämnda järnvägar icke lämpligen kunde användas

såsom blifvande delar af inlandsbanan, okulär undersökning för en sträckning

från Malung eller annan i trakten däraf lämplig befunnen punkt

öfver Transtrand till Sveg, dels ock okulär undersökning för sträckningarna

från Sveg till Ströms vattudal samt från Lelångens södra

ända till Malung eller eventuellt annan punkt i närheten af Malung,

som under förut nämndt fall lämpade sig för sträckning öfver Transtrand

till Sveg;

under år 1905: dels definitiv undersökning för sträckningar från

Strömstad, Lysekil och Uddevalla norrut till trakten af Silbodal, dels

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

utredning, på sätt blifvit i styrelsens underdåniga utlåtande den 31

januari 1903 anfördt, i fråga om Uddevalla—Lelångens järnväg för det

fall, att denna järnväg ansåges böra tagas i anspråk för inlandsbanan,

dels definitiv undersökning för sträckningen Sveg—Hammerdal, dels

påbörjande af utredningar beträffande hamnarna vid Strömstad, Lysekil

och Uddevalla, dels ock insamlande af material för bedömandet af järnvägsföretagets

ekonomiska bärighet;

under år 1906: dels definitiv undersökning för sträckningarna

Hammerdal—Ångermanälfven och Silbodal—Malung eller eventuellt

anknytningspunkten för ett alternativ öfver Transtrand till Sveg, dels

afslutande af utredningarna beträffande hamnarna vid Strömstad, Lysekil

och Uddevalla, dels ock insamlande af ytterligare trafikberäkningsmaterial;

samt

under år 1907: dels definitiv undersökning för sträckningarna

Ångermanälfven—Gfellivarebanan och Malung (eller annan i denna trakt

lämplig befunnen punkt)—Transtrand—Sveg, därest denna sträckningskulle

ifrågakomma, dels utredning, på sätt. i styrelsens underdåniga

skrifvelse den 31 januari 1903 omnämnts, rörande järnvägen Malung—

Limedsforsen, för den händelse denna järnväg blefve erforderlig för

inlandsbanan, dels afslutande af insamlandet utaf trafikberäkningsmaterial

och bearbetning däraf, dels ock uppgörande af kostnadsberäkningar

för järnvägen och för hamnanordningar.

Kostnaderna för undersökningarnas bedrifvande enligt denna plan

skulle blifva

för år 1904 ......................................... kronor 25,000: —

„ „ 1905 ......................................... „ 75,000: —

„ „ 1906 ........................................ „ 97,000: —

„ „ 1907 ...................................... „ 83,000: —

Därjämte framhöll styrelsen, att det syntes synnerligen önskvärd!,

att själfva undersökningsarbetena kunde afslutas under år 1906. För

detta fall föreslog styrelsen följande förändring för åren 1906 och 1907

af ofvan angifna undersökningsplan, nämligen att under år 1906 äfven

skulle verkställas definitiv undersökning för sträckningen Anger manälfven—Gellivarebanan

samt eventuellt ej mindre sådan undersökning

beträffande sträckningen Malung (eller annan i denna trakt lämplig

befunnen punkt)—Transtrand—Sveg, än äfven viss utredning vidkommande

järnvägen Malung—Limedsforsen, samt afslutas insamlandet af

material för trafikberäkningarna. Denna förändring i planen skulle

medföra, att af det för år 1907 föreslagna beloppet, 83,000 kronor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

7

större delen eller 63,000 kronor måste tagas i anspråk redan under

år 1906, hvadan behofvet för sistnämnda år skulle blifva 160,000

kronor.

Under den 5 augusti 1904 företogs ärendet till nådig pröfning i Kungi. Maj.-ts

den del, som afsåg arbetenas bedrifvande under år 1904, och fann hefufiqZ9t

Eders Kungl. Magt därvid godt gilla det utaf styrelsen Eders Kungl. under.

Maj:ts pröfning underställda förslag till plan för nämnda år samt be- söknin0armyndiga

styrelsen att för ändamålet använda högst 25,000 kronor.

Vidare har järnvägsstyrelsen, på sätt i 1905 års statsverkspropo- Kostnaderna

sition utförligt omnämnts, i underdånig skrifvelse den 22 december förfullständi«

1904 närmare utvecklat sitt i skrifvelsen den 2 juli 1904 afgifna förslag gående banans

till utredning om järnvägsföretagets ekonomiska bärighet samt därvid ekonomiska

tillika meddelat, att kostnaderna för undersökningarna rörande inlands- ^n9het''

banan beräknats till 280,000 kronor, under förutsättning, bland annat,

att utredning angående banans ekonomiska bärighet, hvarför kostnaden

beräknats till 14,000 kronor, icke verkställdes i större omfattning, än

vid statens järnvägsbyggnader under senare åren skett, men att det af

Riksdagen för undersökningarna beviljade beloppet, 280,000 kronor,

icke vore till fyllest för täckande af kostnaderna för samma undersökningar,

därest den ekonomiska utredningen gåfves den utsträckning,

som med styrelsens framställning afsåges. Skulle Eders Kungl. Maj:t

förordna i öfverensstämmelse därmed, kunde alltså ifrågavarande utredning

icke verkställas för berörda 14,000 kronor, utan komme densamma

att kräfva en kostnad, som styrelsen, i betraktande af de många

och olikartade på frågan inverkande omständigheter, för det dåvarande

icke vore i tillfälle att till beloppet exakt uppgifva, men som af styrelsen

approximativt beräknats komma att uppgå till 35,000 å 40,000

kronor.

Genom nådigt bref den 31 december 1904 förklarade Eders Kungi. Maj.-ts

Kungl. Maj:t, beslut rörande

att fullständiga, af plan- och profilritningar åtföljda kostnadsförslag ^iTdlrsIkför

anläggning af en normalspårig järnväg från hamnplats å bohus- nin9«-ma.

länska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å

Gellivarebanan skulle af järnvägsstyrelsen afgifvas särskildt för enhvar

af vissa angifna bansträckor;

att undersökningarna rörande nämnda järnväg skulle omfatta, förutom

lämpligaste sträckningen för järnvägen och kostnaderna för densammas

anläggning, jämväl fullständiga utredningar i fråga om anordningarna

för export- och importrörelse vid hamnarna i Strömstad,

Lysekil och Uddevalla samt angående kostnaderna för dessa hamnars

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Redogörelse

för vissa

verkställda

utredningar

och, undersökningar

år

1904.

försättande i sådant skick, att de kunde fullt motsvara väntad rörelse

af omförmälda beskaffenhet; samt

att utredning i afseende å de förhållanden, som kunde vara af

betydelse för bedömandet af järnvägsföretagets i fråga ekonomiska bärighet,

skulle af järnvägsstyrelsen verkställas i enlighet med den af

styrelsen i underdåniga skrifvelsen den 22 december 1904 framlagda

plan.

Under förklarande, att Eders Kung! Maj:t ville framdeles i vanlig

ordning på förslag af järnvägsstyrelsen fastställa plan för ifrågavarande

undersökningars bedrifvande under hvarje särskildt år efter utgången

af år 1905, fann Eders Kungl. Maj:t godt dels, med gillande af det utaf

järnvägsstyrelsen i underdåniga skrifvelsen den 2 juli 1904 underställda

förslag till sådan plan för år 1905, anbefalla styrelsen låta under sistnämnda

år verkställa i planen för samma år upptagna undersökningar,

utredningar och insamlande af statistiskt material, dels ock bemyndiga

styrelsen att för omförmälda ändamål använda högst hvad af det därför

å extra stat för år 1905 anvisade anslag å 100,000 kronor icke på

grund af det genom förberörda nådiga bref den 5 augusti 1904 gifna

bemyndigande redan tagits i bruk.

I underdånig skrifvelse den 31 december 1904 har järnvägsstyrelsen

redogjort för resultatet af de genom nådiga brefvet den 1 juli

1904 anbefallda undersökningarna rörande järnvägarna Orsa—Sveg,

Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung. Då, enligt hvad af berörda

skrifvelse framgår, vid undersökningarna ådagalagts, att järnvägarna

Orsa—Sveg och Mora—Orsa, äfvensom sträckan Mora—Gäfvunda

af järnvägen Mora—Brintbodarna—Malung kunde användas såsom

blifvande delar af inlandsbanan, hvaremot det visat sig icke vara möjligt

att taga återstående sträckan Gäfvunda—Brintbodarna—Malung i

anspråk för inlandsbanan utan denna sträckas fullständiga ombyggnad,

i följd hvaraf styrelsen afgifvit förslag till en ny järnvägsbyggnad mellan

Malung och Gäfvunda, hade den i planen för 1904 års undersökningsarbeten

ifrågasatta okulära undersökningen för en sträckning från Malung

eller annan i trakten däraf lämplig befunnen punkt öfver Transtrand

till Sveg icke utförts.

Vidare har järnvägsstyrelsen i underdåniga skrifvelse!'' den 31 januari

och den 5 april 1905 lämnat redogörelse för resultatet af de

okulära undersökningarna för sträckningarna från Sveg till Ströms

vattudal samt från Lelångens södra ända till Malung. Med anledning

af hvad utaf den förra af dessa undersökningar framgått, hemställde

styrelsen, att Eders Kungl. Maj‘.t täcktes medgifva, att, därest den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

9

ekonomiska utredning, som styrelsen funne böra företagas för utrönande

af den lämpligaste sträckningen för inlandsbanan från trakten af Lockne

station till Gårflon, icke hunne under år 1905 bringas till slut så tidigt,

att deu i 1905 års undersökningsplan ingående definitiva undersökning

å sträckan Lockne—Hammerdal kunde under samma år utföras, definitiv

undersökning med utgångspunkt från Gårflon måtte under år 1905

få verkställas för så stor del af den i 1906 års plan till definitiv undersökning

föreslagna sträckningen Hammerdal—Ångermanälfven, som motsvarade

hvad af sträckan mellan trakten af Lockne station och Hammerdal

icke blefve under år 1905 definitivt undersökt; och behagade Eders

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 25 maj 1905 till denna styrelsens

hemställan lämna bifall.

Sedan järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 23 mars 1905,

på gifven anledning, hemställt om bemyndigande att, innan de genom

nådiga brefvet den 31 december 1904 anbefallda fullständiga utredningar

angående hamnarna vid Strömstad, Lysekil och Uddevalla påbörjades,

låta företaga förberedande undersökning af samtliga ifrågasatta och dessutom

möjligen andra hamnplatser i Bohuslän för att så tillförlitligt som

möjligt få utredt, åt hvilken plats utmed bohuslänska kusten borde,

med hänsyn till hamnförhållandena, gifvas företräde vid bestämmandet

af slutpunkt för inlandsbanan, har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt

bref den 7 april 1905, med ändring af den för år 1905 fastställda

undersökningsplan, förordnat, att förberedande undersökningar skulle

under år 1905 verkställas beträffande förhållandena vid alla de hamnar

utmed bohuslänska kusten, som ansåges kunna ifrågakomma såsom slutpunkt

för inlandsbanan, samt att fullständiga utredningar beträffande

vissa hamnar icke finge påbörjas, förr än Eders Kungl. Maj:t, efter det

styrelsen öfver resultatet af de sålunda anbefallda undersökningarna

inkommit med redogörelse, vidare därom beslutat.

Med anledning däraf att, på sätt af järnvägsstyrelsens underdåniga

skrifvelse den 31 december 1904 synes framgå, de af styrelsen antagna

förutsättningar i tekniskt hänseende för inlandsbanan skulle medföra

så stora kostnader för banans utförande, att det vore tvifvelaktigt,

om en sådan anläggning kunde antagas under en närmare framtid

komma till stånd, har dåvarande departementschefen i skrifvelse den 6

mars 1905 anmodat järnvägsstyrelsen att, efter samråd med chefen för

generalstaben, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande,

huruvida icke för inlandsbanan skulle kunna gifvas sådana tekniska

bestämmelser, att, utan åsidosättande af de med banan afsedda

ändamål, kostnaderna för densamma kunde i möjligaste mån begränsas.

Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 30 Höft. 2

Beslut om

vidsträcktare

hamnundersökningar.

Beslut om

undersökning

för hanan med

större lutningar

m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lö

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Till åtlydnad häraf har järnvägsstyrelsen i underdånigt utlåtande

den 11 maj 1905 till en början meddelat, att chefen för generalstaben

i skrifvelse till styrelsen den 7 april 1905 anfört följande:

Då fråga förelåge om de eftergifter, som från försvarets synpunkt

skulle kunna göras beträffande de förut antagna tekniska bestämmelserna

för inlandsbanan, vore i första rummet nödvändigt att fastställa

de militära minimivillkor, under hvilka några ytterligare eftergifter ej

borde ifrågakomma, och syntes det därvid till en början fullt befogadt,

att dessa minimivillkor angåfves i en form, som afsåge de för trafiken

gällande begreppen, men ej berörde de tekniska villkor, hvilka bildade

underlaget för möjligheten att upprätthålla en trafik af angifvet slag.

Det vore nämligen otvifvelaktigt, att den moderna järnvägsbyggnadstekniken

och särskildt den i hög grad förbättrade dragkraften mer, än

som hittills varit möjligt, erbjöde medel att upprätthålla trafik af stor

intensitet äfven under mindre goda plan- och profilförhållanden. Denna

del af problemet tillkomme det järnvägsstyrelsen att lösa, alldenstund

styrelsen ensam vore i besittning af för ändamålet erforderliga tekniska

insikter och erfarenhet.

Efter att hafva fäst uppmärksamheten därpå, att nedan framställda

militära kraf utginge från nu rådande förhållanden, och att således

framdeles skeende tekniska förbättringar, såsom t. ex., på vissa linjer

genomförd dubbelspårighet, elektrisk drift in. m. dylikt, komme att

föranleda ökade anspråk på sådana linjers tillgodogörande för försvaret,

hade chefen för generalstaben uppgifvit, att de oundgängliga kraf, hvilka

med hänsyn till arméns transporter i krig syntes honom böra ställas

på den blifvande inlandsbanans trafikförmåga, vore följande:

l:o) 16 tåg om dygnet i hvardera riktningen;

2:o) medelhastighet af 25—30 kilometer i timmen, uppehållen å

stationerna oräknade;

3:o) högsta tågvikt 450 ton, lokomotiven oräknade;

4:o) högsta tåglängd 350 meter, lokomotiven inräknade; samt

5:o) banans beskaffenhet sådan, att densamma under längre tid

förmådde uthärda trafik af nu antydda slag.

Eu omedelbar följd af fordran på trafikintensitet af 16 tåg ^om

dygnet med 25 — 30 kilometers hastighet blefve, att mötesplatser måste

anordnas på hvar femtonde å tjugonde kilometer, samt att vattentagningsställen

med tillräckliga reservoarer och uppfordringsinrättningar

måste finnas på minst hvar trettiofemte kilometer.

Tåg af 450 tons vikt måste framföras af två maskiner af (minst)

Ed-typ, och borde vatten- och kolanordningarna vidtagas med hänsyn

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

11

därtill. Den till 350 meter angifna tåglängden bestämde slutligen det

erforderliga mötesspårets längd.

Beträffande banans plan- och profilutstakning ville chefen för

generalstaben påminna därom, att en maximilutning af 10 : 1,000 samt

en minsta kurvradie af 400 meter dittills ansetts såsom oundgängliga

villkor för upprätthållandet af den ofvan angifna högsta militära trafiken.

Från den militära sidan sedt vore det, enligt chefens för generalstaben

förmenande, emellertid ej i och för sig oantagligt, att på vissa sträckor

af inlandsbanan äfven andra lutningar, högst 14:1,000, kunde förekomma,

dock alltid under det förbehåll, att den i ofvan angifna fem punkter

om förmälda trafikförmågan med säkerhet kunde upprätthållas. Att i

hvarje enskildt fall därom pröfva och besluta kunde ej tillkomma någon

annan myndighet än järnvägsstyrelsen.

Genom att räkna med möjligheten af eu något större medelhastighet

för militärtågen, än hittills varit vanligt, hade chefen för generalstaben,

som förklarat, att det beträffande de kostnader, hvilka komme

att åtfölja anläggningen af inlandsbanan, vore tydligt, att ett afsevärdt

antal militärmötesplatser, äfvensom någon del af vatten- och kolanordningarna

komme på de militära fordringarnas konto, emellertid ansett

antalet mötesplatser kunna minskas genom att afståndet mellan dem

ökades från 13—14 kilometer till 15—20 kilometer, allt under fasthållande

af, att den ofvan fordrade trafikintensiteten i vissa fall kunde

komma att nödvändiggöra äfven kortare stationsafstånd än 15 kilometer.

Hvad däremot anginge banans profil- och öfverbyggnad, så torde,

enligt hvad chefen för generalstaben slutligen yttrat, dessa snarare

bestämmas af krafvet på, att banan skulle kunna fortskaffa malm och

skogsprodukter, än af de här ofvan upptagna fordringarna på den militära

trafikens upprätthållande.

I anslutning till hvad chefen för generalstaben sålunda yttrat, har

järnvägsstyrelsen såsom eget utlåtande anfört följande:

De i ofvan angifna fem punkter från militär synpunkt framställda

fordringarna på inlandsbanans trafikförmåga kunde tillgodoses genom

användande af maximilutning och minimiradie af resp. 14 : 1,000

och 400 meter, jämväl om sådan radie förekomme uti maximilutning,

hvadan i rak sträckning och i kurvor med större radie än 400

meter skarpare lutning än 14 : 1,000 kunde användas, om därigenom

skulle åstadkommas besparingar, som fullt uppvägde den ökade driftkostnaden,

dock under iakttagande att det genom den skarpare stigningen

än 14 : 1,000 orsakade tågmotståndet icke blefve större än sådant

motstånd uti stigning 14 : 1,000 i kurva med 400 meters radie. Därest

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

eu dylik förändring i de tidigare antagna förutsättningarna beträffande

maximilutning och. minimiradie komme att företagas, skulle detta helt

säkert medföra en afsevärd minskning af anläggningskostnaden för inlandsbanan,

enär därigenom dels banan blefve kortare och dels terrasseringsarbetena

blefve mindre omfattande, men kunde styrelsen icke för

närvarande ens närmelsevis uppgifva den i följd däraf uppkommande

kostnadsskillnaden.

Otvifvelaktigt skulle det vara synnerligen önskvärd!, om inlandsbanan

i dess helhet kunde utföras på sådant sätt, att dittills för denna

bana gjorda förutsättningar i afseende å tracén blefve uppfyllda; men

styrelsen ansåge sig dock, med hänsyn till däraf föranledda stora

kostnader, böra förorda, att genom undersökningar utreddes, hvilkä

eftergifter beträffande de tekniska förutsättningarna kunde göras för

kostnadernas begränsning.

Med anledning af chefens för generalstaben uttalande, att militärtåg

af 450 tons vikt måste framföras af två maskiner med samma styrka

som nu befintliga af Kd-typ, ansåge sig styrelsen böra framhålla, att

den möjligheten icke vore utesluten, att, om inlandsbanan komme till

utförande, statsbanorna vid tidpunkten för samma banas tagande i

anspråk för militära ändamål förskaffat sig maskiner af sådan styrka,

att militärtåg af nyssnämnda vikt kunde med föreskrifven hastighet

framföras af en enda maskin uti stigning 14 : 1,000 i kurva med 400

meters radie.

Vidkommande transport af skogsprodukter och malm, hvithet sannolikt

blefve banans hufvudsakliga ändamål, syntes det vara möjligt att med

ett någorlunda tillfredsställande ekonomiskt resultat framforsla skogsprodukter

å en bana med maximilutning 14 :1,000 i större utsträckning, ehuru

naturligt vore, att ju bättre tracé banan hade, desto lättare kunde konkurrensen

med flottlederna upptagas. Men i fråga om malmtransporter

syntes förhållandet vara annorlunda. För dessa måste förutses en afsevärd

transportlängd, för att malmen skulle kunna från de norrut belägna

malmrika orterna fraktas till trakter med riklig tillgång på virke,

lämplig för kolning. Då en dylik transport till större omfattning helt

säkert icke kunde äga rum, med mindre än att maximilutningen icke

öfverstege 10 : 1,000 och minimiradien icke understege 400 meter, samt

då möjliggörande af ifrågavarande transport vore af den allra största

ekonomiska betydelse för icke allenast banan utan äfven landet i

dess helhet, hölle styrelsen före, att fullständiga undersökningar

och kostnadsutredningar borde verkställas såväl för bana med största

lutning 14 : 1,000 som ock för bana med största lutning 10 : 1,000,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

13

i båda fallen med en minimiradie af 400 meter, äfvensom att utredning

— erforderlig jämväl i fråga om lutningsförkållandet 10 : 1000 —

företoges för utrönande, huruvida det i enstaka fall, för öfvervinnande

af betydande nivåskillnader, kunde blifva ekonomiskt fördelaktigt, med

hänsyn till ej mindre anläggningskostnaden än äfven blifvande driftkostnad,

att använda en sammanhängande lutning, skarpare än 14 : 1000,

i afsevärd utsträckning, med begagnande dock på sådana ställen af

hjälpmaskiner. Först när resultatet af dessa undersökningar och kostnadsutredningar

äfvensom af utredningarna angående den trafik, som

kunde påräknas å banan, förelåge, funnes till förfogande det material,

som vore oundgängligen nödvändigt för att kunna afgöra, huruvida

och till hvilken utsträckning en större maximilutning än 10 : 1,000

borde komma till användning å banan i fråga.

Vid föredragning den 25 maj 1905 af järnvägsstyrelsens sistberörda

underdåniga utlåtande har Eders Kung!. Maj:t, med hänsyn till

hvad styrelsen i utlåtandet anfört, funnit lämpligt föreskrifva, att undersökningarna

under år 1905 rörande inlandsbanan skulle verkställas med

afseende å banans byggande med en största lutning af såväl 14: 1000

som 10: 1000, under iakttagande likväl ej mindre att företrädesvis

sådana delar af inlandsbanan borde ifrågakomma till undersökning underår

1905, å Indika nämnda utsträckning af undersökningarnas omfattning

icke föranledde undersökning af alternativa linjer, än äfven att

de för undersökningarnas bedrifvande under år 1905 tillgängliga medel

icke öfverskredes. Därjämte bemyndigades styrelsen att i 1905 års

undersökningsplan vidtaga de ändringar, som till följd af berörda

föreskrifter blefve erforderliga.

Till följd af föreskriften i nådiga brefvet den 7 april 1905 bär

järnvägsstyrelsen, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 13 december

1905 meddelats, låtit verkställa förberedande undersökningar beträffande

femton särskilda såsom slutpunkt för inlandsbanan ifrågakomma hamnar

utmed bohuslänska kusten. Dessa undersökningar synas hafva gifvit

vid handen, att hvarken Strömstad, Lysekil eller Uddevalla är fullt

lämplig såsom slutpunkt för inlandsbanan, men att däremot förhållandena

vid såväl Bottna fjord som Risö-Raftö äro i de allra flesta hänseenden

förmånliga för anläggande af en modern export- och importhamn,

samt att jämväl Ellöse fjord, med därinnanför belägna Malösundet

och Björnsundsfjärden, har stora förutsättningar för att kunna

komma i betraktande vid bestämmande af banans slutpunkt vid hafvet.

Då det emellertid icke annat än genom fortsatta fullständiga undersökningar

samt utarbetande af fullständiga planer och kostnadsförslag

Bedogördse

för hamnundersökningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Redogörelse

för undersökningar

under år

1905.

kunde afgöras, hvilken af dessa tre platser vore att föredraga, har

järnvägsstyrelsen anhållit att rörande nämnda hamnlägen få verkställa

fullständiga utredningar och kostnadsberäkningar för en kostnad, hvilken,

inberäknadt hvad till de dittills utförda hamnundersökningarna åtgått,

ansåges icke komma att öfverstiga det belopp af 30,000 kronor, som

ursprungligen upptagits för de i sammanhang med undersökningarna

rörande inlandsbanan erforderliga hamnutredningar.

Slutligen har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 14

december 1905 redogjort för resultatet af de under år 1905 å fältet

företagna undersökningarna för inlandsbanan. Af denna redogörelse

inhämtas, att — på grund af det resultat, som de förberedande undersökningarna

beträffande hamnplatserna vid bohuslänska kusten lämnat

— i stället för den i 1905 års plan ingående definitiva undersökningen

för sträckningar från Strömstad, Lysekil och Uddevalla norrut till

trakten af SilbodaL dels utförts detaljerade undersökningar för banans

framdragande från Billingsfors station å Uddevalla—Lelångens järnväg

till Bottna fjord och från Gesäter å nämnda sträckning till Risö-Baftö

samt okulär! undersökts vissa delar af en sträckning mellan Ellöse

fjord och Krokstad å nyssnämnda sträckning Billingsfors—Bottna fjord,

dels ock verkställts definitiv undersökning för en linje från Malung i

Dalarna till Tonnet vid Klarälfven. Att några stakningsarbeten för

sträckningen mellan Billingsfors och Klarälfven icke under året utförts,

har berott därpå, att den ekonomiska utredning, som erfordras för bestämmande

af, hvilken utaf ifrågasatta alternativ för denna sträcka

bör göras till föremål för definitiv undersökning, icke hunnit i tillräckligt

god tid afslutas. Enär vidare den i 1905 års plan ingående

utredningen angående kostnaderna för förvärfvande åt staten af den

enskilda järnvägen Uddevalla—Lelången samt densammas ombyggande

för normal spårvidd, jämte erforderliga kompletteringar och förbättringar,

skulle komma till utförande endast under förutsättning, att inlandsbanan

med Uddevalla såsom slutpunkt ansåges böra framdragas i

samma sträckning som berörda järnväg, men Uddevalla, enligt hvad

ofvan nämnts, befunnits icke med fördel kunna ifrågakomma såsom

inlandsbanans slutpunkt vid bohuslänska kusten, har någon utredning

i dylikt hänseende rörande järnvägen Uddevalla—Lelången icke blifvit

verkställd. Beträffande inlandsbanans norra sträckning har järnvägsstyrelsen

af angifna skäl nödgats så till vida frångå den fastställda planen,

att, i stället för definitiv undersökning af sträckningen mellan Sveg

och Lockne, dylik undersökning verkställts mellan Gårflon och Sorsele

kyrkoby, utgörande ungefärligen så stor del af den i 1906 och 1907

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

15

års planer till definitiv undersökning föreslagna sträckning, som motsvarar

den i 1905 års plan ingående definitiva undersökningen för

sträckan mellan Sveg och Hammerdal. Uti sin förevarande skrifvelse

har järnvägsstyrelsen slutligen anfört, att vid den år 1903 verkställda

okulära undersökningen af den ur militär och teknisk synpunkt fördelaktigaste

sträckningen för en järnväg mellan Ströms vattudal och

lämplig punkt å statsbanan Boden—Riksgränsen befunnits, att Näshergs

håll- och lastplats vore den för ändamålet mest lämpliga bland

de anknytningspunkter med nämnda statsbana, som med iakttagande

af de för undersökningen meddelade bestämmelser kunde ifrågakomma.

Då det emellertid syntes styrelsen vara synnerligen önskvärd!, att

genom inlandsbanans anslutande till statsbanan Boden—Riksgränsen

längre norrut kunna afsevärdt förkorta järnvägstransporten för malm

från de lappländska malmfälten söderut till de skogbärandc trakterna,

hade styrelsen låtit verkställa okulär undersökning, huruvida en normalspårig

järnväg från viss punkt å den år 1903 okulärt imdersökta linjen

kunde framdragas till lämplig punkt mellan hållplatserna Sikträsk och

Risbäck å statsbanan Gellivare—Riksgränsen samt med sträckning i

närheten af Jokkmokk och Harsprånget. Enligt den redogörelse, styrelsen

lämnat för denna undersökning, skulle linjen vid Suoppatjaure afvika

från den år 1903 uppgångna samt vid Lina älfs hållplats ansluta sig

till statsbanan Gellivare—Riksgränsen; och hade chefen för generalstaben

under hand meddelat styrelsen, att han icke hade något att

erinra mot inlandsbanans framdragande i berörda riktning.

Slutligen tillåter jag mig erinra, att 1905 års Riksdag, till fortsättande

af undersökningarna rörande inlandsbanan, å riksstatens sjätte

hufvudtitel för år 1906 anvisat ett extra anslag af 97,000 kronor, samt

att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 2 juni 1905 anbefallt

järnvägsstyrelsen att inkomma med förslag till plan för undersökningarnas

bedrifvande under år 1906.

I sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse den 15 december 1905

har järnvägsstyrelsen, under åberopande af hvad beträffande maximilutningar

å banan af 10 : 1000 anförts i ofvanberörda skrifvelse den

11 maj 1905, förmält sig anse, att återstående undersökningar för

inlandsbanan borde utföras under förutsättning jämväl af maximilutning

14 : 1000, samt vidare anfört följande:

Järnvägsstyrelsens

framställning

om

anslagsbehof

för undersökningarna

att

begäras af

1906 års Riksdag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Hufvudsakligaste villkoret för att en inlandsbana i ekonomiskt

afseende icke skulle blifva ett alltför ofördelaktigt företag måste antagas

vara, att fraktsatserna med nödig hänsyn till nettobehållningen

kunde afpassas så, att malmer från de norrbottniska gruffält en och af

dessa malmer vunna produkter samt alster af trävaruindustrin kunde i

mycket stor omfattning beträffande både kvantitet och väglängd forslas

å järnvägen. I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 11 maj

1905 hade styrelsen — under förutsättning af ånglokomotivdrift —

framhållit, att det torde vara möjligt att med någorlunda tillfredsställande

ekonomiskt resultat framforsla skogsprodukter å en bana med

maximilutning 14 : 1000 i större utsträckning, ehuru naturligt vore, att

ju bättre tracé banan hade, desto lättare kunde konkurrensen med flottlederna

upptagas, men att vidkommande malmtransporter förhållandet

vore annorlunda. Styrelsen hölle nämligen före, att, till följd af det

stora afståndet mellan de norrut belägna malmrika orterna och trakterna

med riklig tillgång på virke, lämpligt för kolning, malmtransporter till

större omfattning helt säkert icke kunde förväntas, med mindre än att

maximilutningen icke öfverstege 10 : 1000 och minimiradien icke understege

400 meter. Hvad styrelsen sålunda anfört beträffande malmtransporter,

syntes i hufvudsak äfven gälla transporter af ur malmer

vunna produkter och alster af trävaruindustrin.

På helt annat sätt komme saken att gestalta sig, om banan kunde

anläggas under förutsättning af elektrisk drift, enär den tågvikt, som

vid bana med ånglokomotivdrift bestämdes af det normerande stigningsförhållandet,

kunde vid användning af elektrisk drift framföras öfver

en stigning, som erbjöde vida större motstånd, och på en lättare öfverbyggnad.

Men förutom den minskning uti kostnad för terrassering

och öfverbyggnad, som förutsättning af elektrisk drift skulle medföra,

bortfölle vid användande af sådan drift därjämte kostnaden dels för

vattenstationer, deras underhåll och skötsel, dels ock, då banan skulle

komma att genomlöpa trakter med mäktiga vattenfall, hvilkas energi

kunde tagas i anspråk för den elektriska driften, för stenkol, hvilket

sistnämnda förhållande af flera skäl måste anses vara af den allra största

betydelse. Med stöd af hvad sålunda beträffande ånglokomotivdrift och

elektrisk drift blifvit anfördt, ansåge styrelsen, att undersökningarna

rörande inlandsbanan jämväl borde omfatta utredning, om och i hvilken

utsträckning användning å banan af elektrisk drift skulle blifva med

ekonomisk fördel förenlig.

Beträffande kostnaden för sådan utredning har styrelsen — under

erinran, att Eders Kungl. Ma:jt genom särskilda nådiga bref den 6

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

17

februari och den 31 december 1903 samt den 16 december 1904 medgift,

att af trafikmedel finge disponeras under hvart och ett af åren

1903, 1904 och 1905 högst 15,000 kronor till aflöning åt sakkunnig

ingenjör, till dennes resor och till bestridande af öfriga utgifter för

förberedande arbeten för införande af elektrisk drift å statens järnvägar,

samt att styrelsen i underdånig skrifvelse den 21 november 1905 hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att för samma

ändamål äfven under år 1906 af trafikmedel använda högst 15,000

kronor — meddelat, att, om nu ifrågavarande utredning skulle afse

hela banan, hvilket styrelsen med hänsyn till frågans stora nationalekonomiska

betydelse funne vara önskvärdt, det erfordrades omkring

60,000 kronor, men endast 30,000 kronor, om utredningen inskränktes

till delen mellan tvärbanan genom Jämtland och statsbanan Luleå—

Riksgränsen, i närheten af hvilken sträcka de flesta för elektrisk järnvägsdrift

lämpliga vattentall funnes. Uti nyssnämnda belopp inginge

dock icke aflöning med mera till ofvanomförmälde sakkunnige ingenjör,

hvilken, enligt styrelsens förmenande, i hvarje fall behöfdes äfven under

år 1907.

I afseende å kostnaderna för de fortsatta undersökningarna och

utredningarna angående inlandsbanan har styrelsen anfört följande:

Under fortgången af arbetet med undersökningarna för inlandsbanan

hade det befunnits önskvärdt, att vissa i styrelsens förslag den

2 juli 1904 icke ingående undersökningar och utredningar blefve verkställda,

och hade kostnaderna för dessa undersökningar och utredningar

beräknats till 166,500 kronor, nämligen

för undersökning jämväl för maximilutning 14 : 1000... 62,600 kronor,

för definitiv undersökning från södra ändan af Lelången

till Ellöse fjord jämte anslutningslinjer till

Risö-Raftö och Bottna fjord.......................................... 28,200 „ ,

i styrelsens underdåniga skrifvelse den 14 december

1905 omförmälda okulära undersökning mellan

Suoppatjaure och trakten af hållplatsen Lina älf ... 1,200 ,, ,

definitiv undersökning af sistberörda sträckning............ 14,500 „

samt utredningar beträffande elektrisk drift..................... 60,000 „ ,

eller sammanlagdt ................................................................. 166,500 kronor.

Med anledning däraf att utredningen rörande den ifrågasatta

banans ekonomiska bärighet, i följd af Riksdagens bestämmelse, skulle

Bih. till Biksd. Brok 1906. 4 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

utföras till vida större omfattning, än som med stöd af det vanliga

tillvägagångssättet förutsatts vid uppgörandet af det kostnadsförslag,

hvilket legat till grund för Riksdagens beslut angående utförande af

fullständiga undersökningar för inlandsbanan, kräfdes för ifrågavarande

utredning ett afsevärdt större belopp än de 14,000 kronor, som funnes

upptagna i nyssnämnda kostnadsförslag''; och beräknade styrelsen, såsom

redan i ofvanberörda skrifvelse den 22 december 1904 erinrats, att utöfver

dessa 14,000 kronor erfordrades ytterligare 26,000 kronor.

Å andra sidan antoge däremot styrelsen, att beträffande det den

2 juli 1904 framställda förslaget en besparing komme att uppstå af

omkring 72,500 kronor därigenom, att

dels följande i planen ingående arbeten icke utfördes till förut

afsedd utsträckning, nämligen okulär undersökning mellan Malung öfver

Transtrand till Sveg, definitiv undersökning från Ströms vattudal till

Gfellivarebanan med alternativlinjer vid Dalasjö och Mårdsjö, utredningar

angående kostnaderna för förvärfvande åt statsverket af de enskilda

järnvägarna Malung—Brintbodarna—Mora, Mora — Orsa och Orsa—Sveg

samt för dessa banors komplettering, äfvensom detaljerade undersökningar

å nyssnämnda enskilda järnvägar,

dels ock nedannämnda i planen upptagna arbeten icke alls komme

att verkställas, nämligen definitiv undersökning för banans framdragande

till Strömstad, Lysekil och Uddevalla samt för anslutning till Gellivarebanan

äfvensom utredning angående kostnaderna för förvärfvande åt

statsverket af de enskilda järnvägarna Uddevalla—Lelången och Malung

—Limedsforsen samt för dessa järnvägars komplettering.

Då summan af de utaf styrelsen sålunda beräknade kostnadsökningarna,

166,500 kronor och 26,000 kronor, utgjorde 192,500 kronor,

men de antagna besparingarna uppginge till 72,500 kronor, skulle, utöfver

det af Riksdagen för verkställande af fullständiga undersökningar

för inlandsbanan beviljade beloppet, 280,000 kronor, erfordras ytterligare

120,000 kronor; och då Riksdagen för inlandsbanans undersökningar

anvisat 100,000 kronor för år 1905 och 97,000 kronor för år

1906, skulle således behöfva anvisas ytterligare 203,000 kronor.

Med stöd af hvad sålunda anförts och då styrelsen därjämte ansåge,

att återstående undersökningar och utredningar angående inlandsbanan

borde bedrifvas så, att under år 1906 kunde afslutas fältundersökningarna

äfvensom de hufvudsakligaste utredningarna beträffande

hamnanordningarna och banans ekonomiska bärighet samt påbörjas utredningarna

för elektrisk järnvägsdrift, för hvilket allt kostnaderna

beräknats uppgå till 148,000 kronor, hemställde styrelsen, det täcktes

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

19

Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, att för verkställande af fullständiga

undersökningar för inlandsbanan, utöfver af Riksdagen beviljade

280,000 kronor, bevilja ytterligare 120,000 kronor samt att till

fortsättande och afsilande af undersökningarna anvisa för år 1907 ett

anslag af 203,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf,

utöfver hvad Riksdagen redan anvisat för år 1906, jämte hvad af 1905

års anslag beräknades finnas i behållning vid 1905 års utgång, använda

högst ofvannämnda belopp 148,000 kronor under år 1906.

Slutligen har styrelsen meddelat, att, därest undersökningar för

maximilutning 14 : 1,000 icke vidare skulle fortsättas, de beräknade

kostnaderna för banans fullständiga undersökning och således äfven

anslagsbehofvet för år 1907 samt beloppet att däraf disponeras under

år 1906 minskades med 54,000 kronor, utgörande skillnaden mellan

beräknade kostnaden, 62,600 kronor, för undersökning för maximilutning

14 : 1,000 och hvad som redan utgifvits för sådan under år 1905 verkställd

undersökning.

Af hvad sålunda förekommit torde Eders Kungl. Maj:t inhämta,

att kostnaderna för undersökning af ifrågavarande järnvägsföretag

blifva afsevärdt högre, enligt järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställning,

än som hittills beräknats. Till de 280,000 kronor, hvartill

undersökniugskostnaden från början upptagits, komma nu efter järnvägsstyrelsens

förslag ytterligare 120,000 kronor, hvarjämte jag, på sätt

nedan vidare skall omförmälas, anser, att, eventuellt, alternativa linjer

i vissa trakter böra undersökas, för hvilket ändamål medel böra finnas

tillgängliga. Med inberäknande af de för sistberörda undersökningar

erforderliga kostnader, hvilka torde komma att uppgå till omkring

27.000 kronor, skulle anslagsbehofvet för år 1907 blifva 230,000 kronor

samt totala kostnaden för undersökningarna af inlandsbanan uppgå till

427.000 kronor.

På sätt af järnvägsstyrelsens förevarande skrifvelse framgår, föranledas

de ökade anslag, styrelsen begär, dels af den mera omfattande

utredning angående den ifrågasatta järnvägens ekonomiska bärighet,

som anbefallts genom nådiga brefvet den 31 december 1904, dels af

Eders Kungl. Maj:ts beslut den 25 maj 1905 angående undersökning

af banans byggande jämväl med lutningar af 14 : 1000, därest dessa

undersökningar skola fullföljas, dels och af nu ifrågasatt utredning angående

banans drifvande med elektrisk kraft. Från de ökade utgifter,

Departements
chefens
yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

som af nu nämnda undersökningar föranledas, bör dock afräknas eu

del ofvan närmare angifna besparingar, uppkomna genom att åtskilliga

förut ifrågasatta undersökningar icke blifvit behöfliga.

Med afseende å de omständigheter, som påkalla ökade anslag för

undersökningarna, torde jag icke behöfva närmare uttala mig om utredningen

af banans ekonomiska bärkraft. Dessa utredningars omfattning

meddelades utförligt i 1905 års statsverksproposition, och någon

anledning att afvika från den plan, som förelädes nämnda riksdag och

hvilken plan redan till väsentliga delar fullföljts, kan icke föreligga.

Rörande de genom nådiga brefvet den 25 maj 1905 anbefallda

alternativa undersökningar för olika byggnadssätt, hvilka undersökningar

enligt Eders Kungl. Maj:ts nämnda beslut afsett undersökningsarbetet

under år 1905, finner jag klokheten bjuda, att desamma fullföljas

jämväl vid undersökningarna under åren 1906 och 1907.

Att nu öfvergifva den ursprungliga planen om undersökningarnas

baserande på lutningar af allenast 10 : 1000 torde vara olämpligt. Visserligen

lärer, om elektrisk drift införes å banan, det dyrare byggnadssättet

blifva obehöfligt, och möjligt är ju, att detta ändock af ekonomiska

skäl måste öfvergifvas, men, innan fullständig utredning härutinnan

föreligger, synas mig undersökningarna böra fullföljas efter de lutningsförbållanden

å banan, hvarom ursprungligen varit fråga. Häremot kan

visserligen invändas, att det vore lämpligare att, innan undersökningarna

fullföljdes med maximilutningar af 10 : 1000, afvakta utredningen i fråga

om införande, helt eller delvis, af elektrisk drift å banan. För min del

kan jag dock icke tillstyrka ett sådant förfaringssätt, enär dels undersökningsarbetet

i sin helhet därmed blefve icke obetydligt fördröj dt,

dels ock kostnaderna för undersökningarna komma att uppgå till afsevärdt

högre belopp, om icke dessa undersökningar få samtidigt fortgå

för maximilutningar om 10 : 1000 och om 14 : 1000. Ett önskemål är

ju dessutom alltid, att ifrågavarande järnväg varder byggd med så gynnsamma

lutningsförhållanden som möjligt, hvarmed den tunga trafik,

som för banan påräknas, kan handhafvas på ett ekonomiskt mera fördelaktigt

sätt. Men lika litet som jag således finner anledning tillstyrka,

att den ursprungliga planen rörande lutningsförhållandena öfvergifves

vid de undersökningar, som ytterligare förestå, lika litet kan jag

förorda, att icke den alternativa undersökningen med lutningar om

14 : 1000 fortsättes. I fråga om ett så synnerligen dyrbart järnvägsföretag

som inlandsbanan böra rimliga försök att nedbringa anläggningskostnaden

icke uppgifvas. Af hvad ofvan meddelats framgår, att

en bana med lutningar af 14 : 1000 kan såväl för militärtransporter

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

21

som för annan tung trafik försvaras, om den ock naturligt nog icke

erbjuder samma möjligheter för eu omfattande och ekonomiskt gynnsam

trafik som eu bana med mindre lutningar. Härtill kommer, på sätt

förut framhållits, att, om elektrisk drift kan påräknas, banan, äfven

med lutningar om 14 : 1000, kan fylla högt ställda anspråk på trafikförmåga.

Vid öfvervägande af alla på frågan om byggnadssättet inverkande

faktorer synes det mig således klokt och förtänksamt, att

undersökningarna fullföljas angående eu bana med lutningar såväl om

10 : 1000 som om 14 : 1000. Först med erhållande af alternativa förslag

för bägge byggnadssätten kan, vid det slutliga afgörandet om banans

tillkomst, fullt bedömas, hvilketdera förslaget ur trafiksynpunkt samt

med hänsyn till kostnaderna kan och bör läggas till grund för järnvägsbyggnaden.

Frågan om möjligheten af elektrisk drift å eu blifvande inlandsbana

är gifvetvis förtjänt af en noggrann undersökning. Ått en dylik

drift i allmänhet ställer sig ekonomiskt vida gynnsammare än ångdrift,

är af erfarenheten från andra håll till fyllest bestyrkt. Om den är ekonomiskt

fördelaktig för eu bana med den skäligen ringa trafikintensitet,

som, åtminstone i början, kan antagas för inlandsbanan, skall just den

ifrågasatta utredningen, bland annat, utvisa. Härvid kommer ock i

betraktande det svagare byggnadssätt och de förenklingar i öfrigt, med

däraf härflytande minskning i anläggningskostnaden, som kunna ifrågasättas

för en bana, där elektrisk drifkraft skall användas. Betydelsen

att för en järnväg med ett läge som inlandsbanans kunna göra sig

oberoende af stenkolstillgången torde vara uppenbar utan vidare utläggning.

Tillgången på staten tillhöriga vattenfall i närheten af den

blifvande järnvägen är, vidkommande banans norra del, såsom kändt,

ansenlig och bestyrkt af den närmare utredning angående statens vattenfall

i Norrland, som vattenfallskommittén lämnat. Då dylika vattenfall

i närheten af den sydligare delen af inlandsbanan äro vida fåtaligare,

kunde det visserligen ifrågakomma att inskränka undersökningen rörande

möjligheten af banans drifvande med elektrisk kraft till den norra delen;

men då jämväl vid den södra delen finnes vattenkraft, som till äfventyrs

med fördel kan förvärfvas och användas för järnvägens elektriska drift,

samt det vore förenadt med icke ringa fördelar, om för banan i sin

helhet samma slags drifkraft komme till användande, hvarmed, bland

annat, materialen blefve enhetlig, anser jag tillräckliga skäl icke föreligga

att undantaga någon del af den projekterade banan från undersökning

rörande elektrisk drift.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Utöfver hvad järnvägsstyrelsen äskat, finner jag mig emellertid, på

sätt förut antydts, böra hos Eders Kung]. Maj:t hemställa, att hos Riksdagen

måtte äskas ett anslag för undersökning i de delar Eders Kungl.

Maj:t finner sådan lämplig, af alternativa linjer i Värmland och möjligen

äfven i Jämtland. Hittills beviljade och af järnvägsstyrelsen nu äskade

medel äro icke afsedda eller tillräckliga för ofvannämnda alternativa

linjers undersökande. Att, hvad de västligare delarna af Värmland

beträffar, i förväg bestämma sig för definitiva linjer till undersökande,

synes mig rätt vanskligt; och dock finnes af hittills äskade medel icke

tillgång till undersökning af alternativa linjer å denna del. Det förslag,

som järnvägsstyrelsen härutinnan torde komma att framlägga, lärer väl

hufvudsakligen bestämmas af utredningen rörande banans ekonomiska

bärkraft, men det kan väl tänkas, att andra synpunkter än de uteslutande

ekonomiska böra, när banans byggande ifrågasättes, komma i

beaktande, och att därför påkallas en annan linje än den ursprungligen

undersökta. I detta afseende vill jag särskildt framhålla, att sträfvandet

att binda de ekonomiska intressenas i allmänhet tyngdpunkt i de västra

gränstrakterna inom Sveriges landamären tilläfventyrs kan betinga en

annan sträckning än den, hvarå banans ekonomiska bärkraft, betraktad

endast ur mera närliggande synpunkter, kan tyckas gifva anvisning.

För närvarande synes mig således klokt att icke definitivt fastslå sträckningen

från gränsen mot Dalsland till Klarälfven, utan undersökning

af alternativa linjer, hvarmed det slutliga afgörandet af sträckningen i

nu förevarande del måste underlättas.

Jämväl med afseende å trakten kring Storsjön i Jämtland kan

undersökning af alternativa linjer möjligen blifva önskvärd.

Slutligen har jag velat för Eders Kungl. Maj:t framhålla, att jag

visserligen, med hänsyn till de betydande anslag, som påkallas för

undersökning af ifrågavarande järnvägsföretag, hyst en viss tvekan, om

icke undersökningarna kunde något begränsas, men att jag af ofvan

anförda skäl och med hänsyn till de tidigare beslut, som meddelats

ifråga om undersökningarnas omfattning, samt hvad härutinnan redan

åtgjorts, ansett mig böra, på sätt ofvan uttalats, stödja och ytterligare

utveckla järnvägsstyrelsens anslagsäskanden, i hvilkas belopp jag icke

heller, gent emot af styrelsen uppgifna kostnadssiffror, kunnat göra

några särskilda afprutningar. Det är också uppenbart, att synnerligen

afsevärda utredningskostnader skola erfordras för en järnväg om cirka

1,600 kilometers längd, framdragen genom de inre och västra delarna

af landet, flerstädes i en synnerligt ogynnsam terräng, en järnväg, å

hvilken en och annan ort, som don borde beröra, visserligen från

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

23

början kunde anses fastslagen, men hvars närmare riktning och slutpunkter

i norr och söder icke voro bestämda vid undersökningarnas

beslutande, utan måste blifva beroende af utfallet af dessa undersökningar.

Då det är af stor betydelse, att frågan om inlandsbanans tillkomst

varder så snart som möjligt afgjord, böra undersökningarna så påskyndas,

att ett fullständigt utarbetadt förslag till järnvägsanläggningen må

kunna föreligga under de närmaste åren; och är detta anledningen till,

att jag hos Eders Kungl. Maj:t hemställer om förslag till Riksdagen,

att hela det resterande anslaget må beviljas för år 1907 samt att en

afsevärd del af detta anslag må lyftas redan år 1900.»

Med afseende å de skål, som anförts till stöd för de i ofvan omförmälda

motioner framställda särskilda förslagen, tillåter sig utskottet

att hänvisa till själfva motionerna.

Den enligt statsrådsprotokollet förordade planen för de fortsatta

undersökningarna för den s. k. inlandsbanan har icke gifvit utskottet

anledning till annan erinran, än att vissa af de till undersökning afsedda

sträckningarna synas komma rikets västra gräns så nära, att

det enligt utskottets mening icke under nuvarande förhållanden kan

vara lämpligt att i öfverensstämmelse därmed framdraga banan. Utskottet,

som från järnvägsstyrelsen fått mottaga en karta, hvarå de

föreslagna undersökningslinjerna blifvit inlagda, har däraf funnit, att

de västligaste af dessa linjer äro dragna helt nära utmed eller till och

med intränga i den enligt 1905 års öfverenskommelse med Norge bestämda

neutrala zonen. Den af departementschefen utöfver järnvägsstyrelsens

förslag tillstyrkta undersökning af alternativa linjer särskild!

i Värmland, för hvars utförande äskats en förhöjning af anslaget med

27,000 kronor, synes ock hufvudsakligen afse dylika, i de västra gränstrakterna

framgående sträckningar. Enligt utskottets mening tala

emellertid särskild! de ändrade politiska förhållandena på halfön afgjordt

för den tilltänkta banans framdragande mera österut, och undersökningen

af berörda västliga sträckningar synes utskottet därför icke böra

ifrågakomma.

Utskottets

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

Hvad angår de inom riksdagen väckta förslagen om verkställande

af undersökning beträffande vissa särskilda bansträckningar eller andra

inlandsbanan rörande förhållanden, så kan utskottet icke äga den sakkännedom,

som erfordras för att bedöma, huruvida och i hvad mån

dessa förslag äro förtjänta af beaktande; och anser sig utskottet i följd

häraf ej heller böra tillstyrka, att något af dem vinner Riksdagens anslutning.

Uppenbarligen är Kungl. Maj:t bäst i tillfälle att pröfva

värdet af de uppslag, som i berörda hänseende kunna göras; och synes

det utskottet därför vara lämpligt, att ifrågavarande anslag varder så

tillmätt, att medel finnas för Kungl. Maj:t tillgängliga att användas

för verkställande af sådana förändrade eller utvidgade undersökningar,

som Kungl. Maj:t i anledning af gjorda framställningar eller eljest kan

finna skäl besluta. Med afseende härå har utskottet — ehuru en nedsättning

i det af Kungl. Maj:t begärda anslagsbeloppet är motiverad

däraf att, i enlighet med hvad ofvan af utskottet framhållits, från planen

för arbetet uteslutes undersökning af vissa alternativa sträckningar i

de västra gränstrakterna — dock ansett sig böra tillstyrka, att omförmälda

anslag anvisas till oafkortad! belopp 230,000 kronor samt att

Kungl. Maj:t, på sätt af en motionär föreslagits, erhåller bemyndigande

att under innevarande år förskottsvis utanordna hela denna summa.

Hvad slutligen angår herr Nordströms ofvannämnda motion, som

afser, att Riksdagen redan nu, innan undersökningarna för den ifrågasatta

inlandsbanan verkställts och kostnaderna därför beräknats, skulle

fatta beslut om banans byggande samt anvisa medel för detta ändamål,

lärer det få anses uppenbart, att denna motion icke bör föranleda till

någon Riksdagens åtgärd.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och den af herr Karlsson i

Mo väckta motionen i ämnet, må, till fortsättande af

fullständiga undersökningar för en nonnalspårig järnväg

från hamnplats å bohuslänska kusten öfver Sveg

och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gellivarebanan,

på extra stat för år 1907 anvisa 230,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under

innevarande år af tillgängliga medel utanordna hela

detta belopp;

b) att ofvan omförmälda, af herr Carlsson i

Malmberget m. fl., af herr Johansson i Mellbyn, af

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 56.

25

herrar Ström och Olsson i Ålfdalsåsen, af herrar Olsson

i Heden och Neiglick, af herr Elowson samt af friherre

Gripenstedt och grefve Taube väckta motioner

må anses besvarade genom Riksdagens bifall till hvad

utskottet under mom. a) hemställt; samt

c) att herr Nordströms ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservation

af herr F. E. Pettersson mot viss del af utskottets motivering.

O

Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 30 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:70 Skrifvelse till Konungen angående anslag till fortsättande af undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan. s. 23 i texten