Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Ma j d s i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsättande af undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan, dels ock i ämnet väckta motioner.
1906-03-09 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1906:56, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Ma j d s i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till fortsättande af undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
1
N:o 56.
Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1906, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Ma j d s i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till fortsättande
af undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan, dels
ock i ämnet väckta motioner.
(R. A.)
I propositionen angående statsverkets tillstånd och. behof har Kungl.
Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att, till fortsättande
al fullständiga undersökningar för eu uormalspårig järnväg- från hamnplats
å bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig
punkt å Gelliväxel)anan, på extra stat för år 1907 anvisa 230,000 kronor,
med rätt föi Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af
tillgängliga medel utanordna 175,000 kronor.
I anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning hafva inom
Riksdagen följande motioner blifvit väckta:
n:o 80 i Andra Kammaren, af herr K. Karlsson i Mo, hvilken
föreslagit, att Riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
med afseende pa anslagssumman, till fortsättande af fullständiga undersökningar
för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska
kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gellivarabanan,
pa extra stat för år 1907 anvisa 230,000 kronor med rätt för
Kung! Maj:t att x-edan innevarande år taga hela denna summa i anspråk
för ifrågavarande undersökningar;
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami 1 Afd. 30 Höft. (Ko 56.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
n:o 15 i Andra Kammaren, af herr L. J. Carlsson i Malmberget
in. ii., hvilka hemställt, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vid undersökning af Inlandsbanans
sträckning Ångermanälfven—statsbanan Gellivara—Riksgränsen taga i
öfvervägande, huruvida icke slutpunkten för Inlandsbanan borde förläggas
till Gellivare, samt låta föranstalta om undersökning af en dylik
sträckning eller också alternativt såväl denna sträckning som den af
järnvägsstyrelsen föreslagna till Lina älf;
n:o 96 i Andra Kammaren, af herr J. N. Johansson i Mellbyn,
hvilken föreslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vid undersökning af inlandsbanans
sträckning taga i öfvervägande, om inlandsbanan må läggas till Eds
station å Dalslands järnväg, samt låta föranstalta om fullständig imdersökning
till denna plats från godkänd hamn vid bohuslänska kusten;
n:o 97 i Andra Kammaren, af herrar J. Ström och S. L. Olsson i
Ålfdalsåsen, hvilka hemställt, att Riksdagen ville besluta, det undersökningarna
för inlandsbanan äfven måtte omfatta okulärundersökning
och trafikberäkning äfvensom eventuellt fullständig undersökning af
sträckningen Malung—Lima—Transtrand—Ålfdalen—Sårna—Sveg och
för detta ändamål för nästa år anslå ett belopp af 8,000 kronor samt
att detta belopp måtte af tillgängliga medel och i mån af behof få
disponeras redan under innevarande år;
n:o 114 i Andra Kammaren, af herrar O. N. Olsson i Heden och
G. S. Neiglick, hvilka hemställt, att Riksdagen måtte anslå ett belopp
af 30,000 kronor för verkställande af fullständiga undersökningar beträffande
hamnförhållandena i Strömstad, Lysekil och Uddevalla för
utredning af dessa hamnars lämplighet såsom slutpunkt för inlandsbanan;
n:o 50 i Andra Kammaren, af herr G. Eloivson, som föreslagit:
a) att undersökningen af den s. k. inlandsbanans sträckning genom
Värmland måtte jämväl omfatta en i motionen omnämnd riktning genom
norra Värmland till Vänern vid Karlstad samt därifrån genom sydvästra
Värmland öfver Norsälfven och Byälfven fram till trakten af stationen
Ed vid banan Mellerud—Fredrikshall och därefter vidare genom Bohuslän
till banans slutpunkt;
b) att undersökningen äfven måtte omfatta två i motionen omförmälda
grenbanor, nämligen dels ifrån Ostmark till Karlstad, dels ifrån
Sulvik i riktning väster om sjön Ränken och vidare i lämplig båge
söderut till sammanslutning med stamlinjen i trakten af Ed; samt
c) att till fortsättande af fullständiga undersökningar för en normalspårig
järnväg från hamnplats å bohuslänska kusten, med anslutning
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
B
till Vänern vid Karlstad, öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig
punkt å bansträckan Gellivare—Riksgränsen måtte på extra stat för år
1907 anvisas såsom reservationsanslag 250,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 185,000 kronor;
samt n:o 15 i Första Kammaren, af friherre J. T. Gripenstedt och
grefve C. O. Taube, hvilka hemställt, att Riksdagen måtte dels på extra
stat för år 1907 bevilja 250,000 kronor till fortsättande af fullständiga
undersökningar för en normalspårig järnväg från hamnplats å bohuslänska
kusten öfver Sveg och Ströms vattendal till lämplig punkt å
Gellivarebanan, hvilka undersökningar jämväl borde omfatta anläggning
af bibanor i lämpliga sträckningar från västra delarna af Värmlands,
Kopparbergs och Jämtlands län till redan befintliga eller blifvande,
hufvudsakligen i riktning från norr till söder gående järnvägar, dels
ock bemyndiga Kungl. Maj:t att af det beviljade beloppet låta förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 200,000 kronor.
I sammanhang härmed har statsutskottet till behandling förehaft
en af herr 8. Nordström inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 7,
hvaruti föreslagits:
»att Riksdagen beslutar, att de medel, som af urtima Riksdagen
anvisades för att möta ett hotande anfall från Norge, i stället användas
till den föreslagna inlandsbanans påbörjande; att en bestämd plan för
arbetets utförande och fortgång upprättas; att detta järnvägsarbete med
första möjliga påbörjas och att denna järnvägsanläggning först utföres
mellan tvärbanorna i Jämtland och Lappland samt fortsättes i ett
sammanhang, tills järnvägen nått lämplig slutpunkt vid den bohuslänska
kusten.»
Det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet i detta
ärende är af följande innehåll.
»I underdånig skrifvelse den 15 december 1905 har järnvägsstyrelsen
gjort framställning om anvisande af erforderliga medel för
fortsättande af fullständiga undersökningar rörande den s. k. inlandsbanan
och dess fortsättande till hamn vid bohuslänska kusten.
Innan jag redogör för innehållet af denna skrifvelse, tillåter jag
mig — under förmälan att här nedan för korthetens skull med ordet
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
1904 års riksdagsbeslut.
Järnvägsstyrelsens
förslag
till plan för
tmdersökningsarbetet.
inlandsbanan betecknas kela den ifrågasatta längdbanan från Gellivarejärnvägen
till bohuslänska kusten — erinra om följande.
År 1904 beslöt Riksdagen, dels att, för verkställande af fullständiga
undersökningar för en normalspårig järnväg från hamnplats å
bohuslänska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt
å Gellivarebanan, bevilja ett anslag af 280,000 kronor och däraf på
extra stat för år 1905 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis
under år 1904 af tillgängliga medel utanordna 25,000 kronor, dels ock
att undersökningen skulle påbörjas och fortgå samtidigt på bandelen
söder om Sveg och på bandelen norr om samma plats, så att om möjligt
undersökningsarbetena å bandelarna kunde ungefärligen vid samma
tid afslutas.
Genom nådigt bref den o juni 1904 täcktes Eders Kungl. Maj:t
anbefalla järnvägsstyrelsen att inkomma med förslag till plan för ifrågavarande
undersökningar, hvilka borde omfatta ej blott den ifrågasatta
järnvägens sträckning och kostnaden för densammas anläggning, utan
äfven en noggrann utredning i afseende på de förhållanden, som kunde
vara af betydelse för bedömandet af företagets ekonomiska bärighet.
I afvaktan på att berörda förslag hunne utarbetas, hemställde
järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 18 juni 1904 om bemyndigande
att, beträffande den under byggnad varande järnvägen Orsa—
Sveg samt järnvägarna Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung,
utföra undersökningar, huruvida desamma kunde användas såsom delar
af en blifvande inlandsbana, samt, för den händelse så skulle visa sig
vara fallet, verkställa värdering å de arbeten å Orsa—Svegbanan, som
redan blifvit utförda, samt beräkna kostnaderna för banans färdigbyggande
och kompletterande, äfvensom för behöfliga förändringar och
kompletteringsarbeten å järnvägarna Orsa—Slöra och Slöra—Brintbodarna—Slalung.
Genom nådigt bref den 1 juli 1904 anbefalldes
järnvägsstyrelsen att, på sätt styrelsen hemställt, så snart ske kunde,
påbörja undersökningarna rörande ifrågavarande tre järnvägar.
Sedermera afgaf järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 2
juli 1904 förslag till plan för verkställande af undersökningarna rörande
inlandsbanan. Härvid erinrade styrelsen till en början, att styrelsen i
underdånigt utlåtande den 31 januari 1903 i anledning af gjorda framställningar
rörande, jämte annat, verkställande af undersökningar för
eu statsbana mellan bohuslänska kusten och lämplig punkt i Väster
Dalarna anfört, att, då ett definitivt bestämmande af den ifrågasatta
järnvägens slutpunkt i Dalarna med nödvändighet förutsatte fullständiga
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
5
utredningar rörande ej mindre förhållandena vid de utmed bohuslänska
kusten belägna hamnar, dit järnvägen kunde tänkas utmynna och hvilka
saknade eller voro mycket ofullständigt utrustade med sådana anordningar,
som voro enligt nutidens kraf erforderliga i fråga om en för
stor export- och importrörelse afsedd hamn, än äfven kostnaderna för
dessa hamnars försättande i sådant skick, att de kunde fullt motsvara
med dem för sådant fall afsedda ändamål, de ifrågasatta undersökningarna
måste omfatta jämväl dylika utredningar beträffande hamnarna
vid Strömstad, Lysekil och Uddevalla. Då vidare, därest Uddevalla
skulle befinnas böra väljas såsom slutpunkt för järnvägen i fråga, denna
syntes kunna framdragas i samma sträckning som den befintliga enskilda
järnvägen med 0,8 91 meters spårvidd från Uddevalla till Lelången,
samt en eventuell undersökning för den föreslagna järnvägens
fortsättning norr om Malung eller Fors eller annan lämplig plats till
Sveg kunde gifva vid handen, att eu eller flera af de normalspåriga
järnvägarna Mora—Brintbodarna—Malung, Osa—Mora, Orsa—Sveg och
Malung—Limedsforsen behöfde tagas i anspråk, ansåge styrelsen, att i
sammanhang med nyss angifna undersökning borde verkställas utredning
beträffande kostnaderna dels för förvärfvande åt staten af nämnda
järnvägar, dels för ombyggande till normal spårvidd af Uddevalla—
Lelångens järnväg, dels för erforderliga kompletteringar och förbättringar
af sistnämnda järnväg och öfriga för trafik upplåtna bansträckor,
dels ock för fullbordande af järnvägarna Orsa—Svea- och Malung—
Limedsforsen.
_ Den af styrelsen härefter föreslagna plan för bedrifvande af undersökningarna
rörande inlandsbanan upptog:
under år 1904: dels undersökningar och beräkningar, i enlighet
med styrelsens i förberörda underdåniga skrifvelse den 18 juni 1904
gjorda hemställan, rörande järnvägarna Orsa—Sveg, Mora—Orsa och
Mora—Brintbodarna—Malung eller, därest vid dessa undersökningar
blefve ådagalagdt, att nämnda järnvägar icke lämpligen kunde användas
såsom blifvande delar af inlandsbanan, okulär undersökning för en sträckning
från Malung eller annan i trakten däraf lämplig befunnen punkt
öfver Transtrand till Sveg, dels ock okulär undersökning för sträckningarna
från Sveg till Ströms vattudal samt från Lelångens södra
ända till Malung eller eventuellt annan punkt i närheten af Malung,
som under förut nämndt fall lämpade sig för sträckning öfver Transtrand
till Sveg;
under år 1905: dels definitiv undersökning för sträckningar från
Strömstad, Lysekil och Uddevalla norrut till trakten af Silbodal, dels
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
utredning, på sätt blifvit i styrelsens underdåniga utlåtande den 31
januari 1903 anfördt, i fråga om Uddevalla—Lelångens järnväg för det
fall, att denna järnväg ansåges böra tagas i anspråk för inlandsbanan,
dels definitiv undersökning för sträckningen Sveg—Hammerdal, dels
påbörjande af utredningar beträffande hamnarna vid Strömstad, Lysekil
och Uddevalla, dels ock insamlande af material för bedömandet af järnvägsföretagets
ekonomiska bärighet;
under år 1906: dels definitiv undersökning för sträckningarna
Hammerdal—Ångermanälfven och Silbodal—Malung eller eventuellt
anknytningspunkten för ett alternativ öfver Transtrand till Sveg, dels
afslutande af utredningarna beträffande hamnarna vid Strömstad, Lysekil
och Uddevalla, dels ock insamlande af ytterligare trafikberäkningsmaterial;
samt
under år 1907: dels definitiv undersökning för sträckningarna
Ångermanälfven—Gfellivarebanan och Malung (eller annan i denna trakt
lämplig befunnen punkt)—Transtrand—Sveg, därest denna sträckningskulle
ifrågakomma, dels utredning, på sätt. i styrelsens underdåniga
skrifvelse den 31 januari 1903 omnämnts, rörande järnvägen Malung—
Limedsforsen, för den händelse denna järnväg blefve erforderlig för
inlandsbanan, dels afslutande af insamlandet utaf trafikberäkningsmaterial
och bearbetning däraf, dels ock uppgörande af kostnadsberäkningar
för järnvägen och för hamnanordningar.
Kostnaderna för undersökningarnas bedrifvande enligt denna plan
skulle blifva
för år 1904 ......................................... kronor 25,000: —
„ „ 1905 ......................................... „ 75,000: —
„ „ 1906 ........................................ „ 97,000: —
„ „ 1907 ...................................... „ 83,000: —
Därjämte framhöll styrelsen, att det syntes synnerligen önskvärd!,
att själfva undersökningsarbetena kunde afslutas under år 1906. För
detta fall föreslog styrelsen följande förändring för åren 1906 och 1907
af ofvan angifna undersökningsplan, nämligen att under år 1906 äfven
skulle verkställas definitiv undersökning för sträckningen Anger manälfven—Gellivarebanan
samt eventuellt ej mindre sådan undersökning
beträffande sträckningen Malung (eller annan i denna trakt lämplig
befunnen punkt)—Transtrand—Sveg, än äfven viss utredning vidkommande
järnvägen Malung—Limedsforsen, samt afslutas insamlandet af
material för trafikberäkningarna. Denna förändring i planen skulle
medföra, att af det för år 1907 föreslagna beloppet, 83,000 kronor,
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
7
större delen eller 63,000 kronor måste tagas i anspråk redan under
år 1906, hvadan behofvet för sistnämnda år skulle blifva 160,000
kronor.
Under den 5 augusti 1904 företogs ärendet till nådig pröfning i Kungi. Maj.-ts
den del, som afsåg arbetenas bedrifvande under år 1904, och fann hefufiqZ9t
Eders Kungl. Magt därvid godt gilla det utaf styrelsen Eders Kungl. under.
Maj:ts pröfning underställda förslag till plan för nämnda år samt be- söknin0armyndiga
styrelsen att för ändamålet använda högst 25,000 kronor.
Vidare har järnvägsstyrelsen, på sätt i 1905 års statsverkspropo- Kostnaderna
sition utförligt omnämnts, i underdånig skrifvelse den 22 december förfullständi«
1904 närmare utvecklat sitt i skrifvelsen den 2 juli 1904 afgifna förslag gående banans
till utredning om järnvägsföretagets ekonomiska bärighet samt därvid ekonomiska
tillika meddelat, att kostnaderna för undersökningarna rörande inlands- ^n9het''
banan beräknats till 280,000 kronor, under förutsättning, bland annat,
att utredning angående banans ekonomiska bärighet, hvarför kostnaden
beräknats till 14,000 kronor, icke verkställdes i större omfattning, än
vid statens järnvägsbyggnader under senare åren skett, men att det af
Riksdagen för undersökningarna beviljade beloppet, 280,000 kronor,
icke vore till fyllest för täckande af kostnaderna för samma undersökningar,
därest den ekonomiska utredningen gåfves den utsträckning,
som med styrelsens framställning afsåges. Skulle Eders Kungl. Maj:t
förordna i öfverensstämmelse därmed, kunde alltså ifrågavarande utredning
icke verkställas för berörda 14,000 kronor, utan komme densamma
att kräfva en kostnad, som styrelsen, i betraktande af de många
och olikartade på frågan inverkande omständigheter, för det dåvarande
icke vore i tillfälle att till beloppet exakt uppgifva, men som af styrelsen
approximativt beräknats komma att uppgå till 35,000 å 40,000
kronor.
Genom nådigt bref den 31 december 1904 förklarade Eders Kungi. Maj.-ts
Kungl. Maj:t, beslut rörande
att fullständiga, af plan- och profilritningar åtföljda kostnadsförslag ^iTdlrsIkför
anläggning af en normalspårig järnväg från hamnplats å bohus- nin9«-ma.
länska kusten öfver Sveg och Ströms vattudal till lämplig punkt å
Gellivarebanan skulle af järnvägsstyrelsen afgifvas särskildt för enhvar
af vissa angifna bansträckor;
att undersökningarna rörande nämnda järnväg skulle omfatta, förutom
lämpligaste sträckningen för järnvägen och kostnaderna för densammas
anläggning, jämväl fullständiga utredningar i fråga om anordningarna
för export- och importrörelse vid hamnarna i Strömstad,
Lysekil och Uddevalla samt angående kostnaderna för dessa hamnars
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
Redogörelse
för vissa
verkställda
utredningar
och, undersökningar
år
1904.
försättande i sådant skick, att de kunde fullt motsvara väntad rörelse
af omförmälda beskaffenhet; samt
att utredning i afseende å de förhållanden, som kunde vara af
betydelse för bedömandet af järnvägsföretagets i fråga ekonomiska bärighet,
skulle af järnvägsstyrelsen verkställas i enlighet med den af
styrelsen i underdåniga skrifvelsen den 22 december 1904 framlagda
plan.
Under förklarande, att Eders Kung! Maj:t ville framdeles i vanlig
ordning på förslag af järnvägsstyrelsen fastställa plan för ifrågavarande
undersökningars bedrifvande under hvarje särskildt år efter utgången
af år 1905, fann Eders Kungl. Maj:t godt dels, med gillande af det utaf
järnvägsstyrelsen i underdåniga skrifvelsen den 2 juli 1904 underställda
förslag till sådan plan för år 1905, anbefalla styrelsen låta under sistnämnda
år verkställa i planen för samma år upptagna undersökningar,
utredningar och insamlande af statistiskt material, dels ock bemyndiga
styrelsen att för omförmälda ändamål använda högst hvad af det därför
å extra stat för år 1905 anvisade anslag å 100,000 kronor icke på
grund af det genom förberörda nådiga bref den 5 augusti 1904 gifna
bemyndigande redan tagits i bruk.
I underdånig skrifvelse den 31 december 1904 har järnvägsstyrelsen
redogjort för resultatet af de genom nådiga brefvet den 1 juli
1904 anbefallda undersökningarna rörande järnvägarna Orsa—Sveg,
Orsa—Mora och Mora—Brintbodarna—Malung. Då, enligt hvad af berörda
skrifvelse framgår, vid undersökningarna ådagalagts, att järnvägarna
Orsa—Sveg och Mora—Orsa, äfvensom sträckan Mora—Gäfvunda
af järnvägen Mora—Brintbodarna—Malung kunde användas såsom
blifvande delar af inlandsbanan, hvaremot det visat sig icke vara möjligt
att taga återstående sträckan Gäfvunda—Brintbodarna—Malung i
anspråk för inlandsbanan utan denna sträckas fullständiga ombyggnad,
i följd hvaraf styrelsen afgifvit förslag till en ny järnvägsbyggnad mellan
Malung och Gäfvunda, hade den i planen för 1904 års undersökningsarbeten
ifrågasatta okulära undersökningen för en sträckning från Malung
eller annan i trakten däraf lämplig befunnen punkt öfver Transtrand
till Sveg icke utförts.
Vidare har järnvägsstyrelsen i underdåniga skrifvelse!'' den 31 januari
och den 5 april 1905 lämnat redogörelse för resultatet af de
okulära undersökningarna för sträckningarna från Sveg till Ströms
vattudal samt från Lelångens södra ända till Malung. Med anledning
af hvad utaf den förra af dessa undersökningar framgått, hemställde
styrelsen, att Eders Kungl. Maj‘.t täcktes medgifva, att, därest den
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
9
ekonomiska utredning, som styrelsen funne böra företagas för utrönande
af den lämpligaste sträckningen för inlandsbanan från trakten af Lockne
station till Gårflon, icke hunne under år 1905 bringas till slut så tidigt,
att deu i 1905 års undersökningsplan ingående definitiva undersökning
å sträckan Lockne—Hammerdal kunde under samma år utföras, definitiv
undersökning med utgångspunkt från Gårflon måtte under år 1905
få verkställas för så stor del af den i 1906 års plan till definitiv undersökning
föreslagna sträckningen Hammerdal—Ångermanälfven, som motsvarade
hvad af sträckan mellan trakten af Lockne station och Hammerdal
icke blefve under år 1905 definitivt undersökt; och behagade Eders
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 25 maj 1905 till denna styrelsens
hemställan lämna bifall.
Sedan järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 23 mars 1905,
på gifven anledning, hemställt om bemyndigande att, innan de genom
nådiga brefvet den 31 december 1904 anbefallda fullständiga utredningar
angående hamnarna vid Strömstad, Lysekil och Uddevalla påbörjades,
låta företaga förberedande undersökning af samtliga ifrågasatta och dessutom
möjligen andra hamnplatser i Bohuslän för att så tillförlitligt som
möjligt få utredt, åt hvilken plats utmed bohuslänska kusten borde,
med hänsyn till hamnförhållandena, gifvas företräde vid bestämmandet
af slutpunkt för inlandsbanan, har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt
bref den 7 april 1905, med ändring af den för år 1905 fastställda
undersökningsplan, förordnat, att förberedande undersökningar skulle
under år 1905 verkställas beträffande förhållandena vid alla de hamnar
utmed bohuslänska kusten, som ansåges kunna ifrågakomma såsom slutpunkt
för inlandsbanan, samt att fullständiga utredningar beträffande
vissa hamnar icke finge påbörjas, förr än Eders Kungl. Maj:t, efter det
styrelsen öfver resultatet af de sålunda anbefallda undersökningarna
inkommit med redogörelse, vidare därom beslutat.
Med anledning däraf att, på sätt af järnvägsstyrelsens underdåniga
skrifvelse den 31 december 1904 synes framgå, de af styrelsen antagna
förutsättningar i tekniskt hänseende för inlandsbanan skulle medföra
så stora kostnader för banans utförande, att det vore tvifvelaktigt,
om en sådan anläggning kunde antagas under en närmare framtid
komma till stånd, har dåvarande departementschefen i skrifvelse den 6
mars 1905 anmodat järnvägsstyrelsen att, efter samråd med chefen för
generalstaben, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande,
huruvida icke för inlandsbanan skulle kunna gifvas sådana tekniska
bestämmelser, att, utan åsidosättande af de med banan afsedda
ändamål, kostnaderna för densamma kunde i möjligaste mån begränsas.
Bih. till Biksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 30 Höft. 2
Beslut om
vidsträcktare
hamnundersökningar.
Beslut om
undersökning
för hanan med
större lutningar
m. m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
lö
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
Till åtlydnad häraf har järnvägsstyrelsen i underdånigt utlåtande
den 11 maj 1905 till en början meddelat, att chefen för generalstaben
i skrifvelse till styrelsen den 7 april 1905 anfört följande:
Då fråga förelåge om de eftergifter, som från försvarets synpunkt
skulle kunna göras beträffande de förut antagna tekniska bestämmelserna
för inlandsbanan, vore i första rummet nödvändigt att fastställa
de militära minimivillkor, under hvilka några ytterligare eftergifter ej
borde ifrågakomma, och syntes det därvid till en början fullt befogadt,
att dessa minimivillkor angåfves i en form, som afsåge de för trafiken
gällande begreppen, men ej berörde de tekniska villkor, hvilka bildade
underlaget för möjligheten att upprätthålla en trafik af angifvet slag.
Det vore nämligen otvifvelaktigt, att den moderna järnvägsbyggnadstekniken
och särskildt den i hög grad förbättrade dragkraften mer, än
som hittills varit möjligt, erbjöde medel att upprätthålla trafik af stor
intensitet äfven under mindre goda plan- och profilförhållanden. Denna
del af problemet tillkomme det järnvägsstyrelsen att lösa, alldenstund
styrelsen ensam vore i besittning af för ändamålet erforderliga tekniska
insikter och erfarenhet.
Efter att hafva fäst uppmärksamheten därpå, att nedan framställda
militära kraf utginge från nu rådande förhållanden, och att således
framdeles skeende tekniska förbättringar, såsom t. ex., på vissa linjer
genomförd dubbelspårighet, elektrisk drift in. m. dylikt, komme att
föranleda ökade anspråk på sådana linjers tillgodogörande för försvaret,
hade chefen för generalstaben uppgifvit, att de oundgängliga kraf, hvilka
med hänsyn till arméns transporter i krig syntes honom böra ställas
på den blifvande inlandsbanans trafikförmåga, vore följande:
l:o) 16 tåg om dygnet i hvardera riktningen;
2:o) medelhastighet af 25—30 kilometer i timmen, uppehållen å
stationerna oräknade;
3:o) högsta tågvikt 450 ton, lokomotiven oräknade;
4:o) högsta tåglängd 350 meter, lokomotiven inräknade; samt
5:o) banans beskaffenhet sådan, att densamma under längre tid
förmådde uthärda trafik af nu antydda slag.
Eu omedelbar följd af fordran på trafikintensitet af 16 tåg ^om
dygnet med 25 — 30 kilometers hastighet blefve, att mötesplatser måste
anordnas på hvar femtonde å tjugonde kilometer, samt att vattentagningsställen
med tillräckliga reservoarer och uppfordringsinrättningar
måste finnas på minst hvar trettiofemte kilometer.
Tåg af 450 tons vikt måste framföras af två maskiner af (minst)
Ed-typ, och borde vatten- och kolanordningarna vidtagas med hänsyn
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
11
därtill. Den till 350 meter angifna tåglängden bestämde slutligen det
erforderliga mötesspårets längd.
Beträffande banans plan- och profilutstakning ville chefen för
generalstaben påminna därom, att en maximilutning af 10 : 1,000 samt
en minsta kurvradie af 400 meter dittills ansetts såsom oundgängliga
villkor för upprätthållandet af den ofvan angifna högsta militära trafiken.
Från den militära sidan sedt vore det, enligt chefens för generalstaben
förmenande, emellertid ej i och för sig oantagligt, att på vissa sträckor
af inlandsbanan äfven andra lutningar, högst 14:1,000, kunde förekomma,
dock alltid under det förbehåll, att den i ofvan angifna fem punkter
om förmälda trafikförmågan med säkerhet kunde upprätthållas. Att i
hvarje enskildt fall därom pröfva och besluta kunde ej tillkomma någon
annan myndighet än järnvägsstyrelsen.
Genom att räkna med möjligheten af eu något större medelhastighet
för militärtågen, än hittills varit vanligt, hade chefen för generalstaben,
som förklarat, att det beträffande de kostnader, hvilka komme
att åtfölja anläggningen af inlandsbanan, vore tydligt, att ett afsevärdt
antal militärmötesplatser, äfvensom någon del af vatten- och kolanordningarna
komme på de militära fordringarnas konto, emellertid ansett
antalet mötesplatser kunna minskas genom att afståndet mellan dem
ökades från 13—14 kilometer till 15—20 kilometer, allt under fasthållande
af, att den ofvan fordrade trafikintensiteten i vissa fall kunde
komma att nödvändiggöra äfven kortare stationsafstånd än 15 kilometer.
Hvad däremot anginge banans profil- och öfverbyggnad, så torde,
enligt hvad chefen för generalstaben slutligen yttrat, dessa snarare
bestämmas af krafvet på, att banan skulle kunna fortskaffa malm och
skogsprodukter, än af de här ofvan upptagna fordringarna på den militära
trafikens upprätthållande.
I anslutning till hvad chefen för generalstaben sålunda yttrat, har
järnvägsstyrelsen såsom eget utlåtande anfört följande:
De i ofvan angifna fem punkter från militär synpunkt framställda
fordringarna på inlandsbanans trafikförmåga kunde tillgodoses genom
användande af maximilutning och minimiradie af resp. 14 : 1,000
och 400 meter, jämväl om sådan radie förekomme uti maximilutning,
hvadan i rak sträckning och i kurvor med större radie än 400
meter skarpare lutning än 14 : 1,000 kunde användas, om därigenom
skulle åstadkommas besparingar, som fullt uppvägde den ökade driftkostnaden,
dock under iakttagande att det genom den skarpare stigningen
än 14 : 1,000 orsakade tågmotståndet icke blefve större än sådant
motstånd uti stigning 14 : 1,000 i kurva med 400 meters radie. Därest
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
eu dylik förändring i de tidigare antagna förutsättningarna beträffande
maximilutning och. minimiradie komme att företagas, skulle detta helt
säkert medföra en afsevärd minskning af anläggningskostnaden för inlandsbanan,
enär därigenom dels banan blefve kortare och dels terrasseringsarbetena
blefve mindre omfattande, men kunde styrelsen icke för
närvarande ens närmelsevis uppgifva den i följd däraf uppkommande
kostnadsskillnaden.
Otvifvelaktigt skulle det vara synnerligen önskvärd!, om inlandsbanan
i dess helhet kunde utföras på sådant sätt, att dittills för denna
bana gjorda förutsättningar i afseende å tracén blefve uppfyllda; men
styrelsen ansåge sig dock, med hänsyn till däraf föranledda stora
kostnader, böra förorda, att genom undersökningar utreddes, hvilkä
eftergifter beträffande de tekniska förutsättningarna kunde göras för
kostnadernas begränsning.
Med anledning af chefens för generalstaben uttalande, att militärtåg
af 450 tons vikt måste framföras af två maskiner med samma styrka
som nu befintliga af Kd-typ, ansåge sig styrelsen böra framhålla, att
den möjligheten icke vore utesluten, att, om inlandsbanan komme till
utförande, statsbanorna vid tidpunkten för samma banas tagande i
anspråk för militära ändamål förskaffat sig maskiner af sådan styrka,
att militärtåg af nyssnämnda vikt kunde med föreskrifven hastighet
framföras af en enda maskin uti stigning 14 : 1,000 i kurva med 400
meters radie.
Vidkommande transport af skogsprodukter och malm, hvithet sannolikt
blefve banans hufvudsakliga ändamål, syntes det vara möjligt att med
ett någorlunda tillfredsställande ekonomiskt resultat framforsla skogsprodukter
å en bana med maximilutning 14 :1,000 i större utsträckning, ehuru
naturligt vore, att ju bättre tracé banan hade, desto lättare kunde konkurrensen
med flottlederna upptagas. Men i fråga om malmtransporter
syntes förhållandet vara annorlunda. För dessa måste förutses en afsevärd
transportlängd, för att malmen skulle kunna från de norrut belägna
malmrika orterna fraktas till trakter med riklig tillgång på virke,
lämplig för kolning. Då en dylik transport till större omfattning helt
säkert icke kunde äga rum, med mindre än att maximilutningen icke
öfverstege 10 : 1,000 och minimiradien icke understege 400 meter, samt
då möjliggörande af ifrågavarande transport vore af den allra största
ekonomiska betydelse för icke allenast banan utan äfven landet i
dess helhet, hölle styrelsen före, att fullständiga undersökningar
och kostnadsutredningar borde verkställas såväl för bana med största
lutning 14 : 1,000 som ock för bana med största lutning 10 : 1,000,
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
13
i båda fallen med en minimiradie af 400 meter, äfvensom att utredning
— erforderlig jämväl i fråga om lutningsförkållandet 10 : 1000 —
företoges för utrönande, huruvida det i enstaka fall, för öfvervinnande
af betydande nivåskillnader, kunde blifva ekonomiskt fördelaktigt, med
hänsyn till ej mindre anläggningskostnaden än äfven blifvande driftkostnad,
att använda en sammanhängande lutning, skarpare än 14 : 1000,
i afsevärd utsträckning, med begagnande dock på sådana ställen af
hjälpmaskiner. Först när resultatet af dessa undersökningar och kostnadsutredningar
äfvensom af utredningarna angående den trafik, som
kunde påräknas å banan, förelåge, funnes till förfogande det material,
som vore oundgängligen nödvändigt för att kunna afgöra, huruvida
och till hvilken utsträckning en större maximilutning än 10 : 1,000
borde komma till användning å banan i fråga.
Vid föredragning den 25 maj 1905 af järnvägsstyrelsens sistberörda
underdåniga utlåtande har Eders Kung!. Maj:t, med hänsyn till
hvad styrelsen i utlåtandet anfört, funnit lämpligt föreskrifva, att undersökningarna
under år 1905 rörande inlandsbanan skulle verkställas med
afseende å banans byggande med en största lutning af såväl 14: 1000
som 10: 1000, under iakttagande likväl ej mindre att företrädesvis
sådana delar af inlandsbanan borde ifrågakomma till undersökning underår
1905, å Indika nämnda utsträckning af undersökningarnas omfattning
icke föranledde undersökning af alternativa linjer, än äfven att
de för undersökningarnas bedrifvande under år 1905 tillgängliga medel
icke öfverskredes. Därjämte bemyndigades styrelsen att i 1905 års
undersökningsplan vidtaga de ändringar, som till följd af berörda
föreskrifter blefve erforderliga.
Till följd af föreskriften i nådiga brefvet den 7 april 1905 bär
järnvägsstyrelsen, enligt hvad i underdånig skrifvelse den 13 december
1905 meddelats, låtit verkställa förberedande undersökningar beträffande
femton särskilda såsom slutpunkt för inlandsbanan ifrågakomma hamnar
utmed bohuslänska kusten. Dessa undersökningar synas hafva gifvit
vid handen, att hvarken Strömstad, Lysekil eller Uddevalla är fullt
lämplig såsom slutpunkt för inlandsbanan, men att däremot förhållandena
vid såväl Bottna fjord som Risö-Raftö äro i de allra flesta hänseenden
förmånliga för anläggande af en modern export- och importhamn,
samt att jämväl Ellöse fjord, med därinnanför belägna Malösundet
och Björnsundsfjärden, har stora förutsättningar för att kunna
komma i betraktande vid bestämmande af banans slutpunkt vid hafvet.
Då det emellertid icke annat än genom fortsatta fullständiga undersökningar
samt utarbetande af fullständiga planer och kostnadsförslag
Bedogördse
för hamnundersökningar.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
Redogörelse
för undersökningar
under år
1905.
kunde afgöras, hvilken af dessa tre platser vore att föredraga, har
järnvägsstyrelsen anhållit att rörande nämnda hamnlägen få verkställa
fullständiga utredningar och kostnadsberäkningar för en kostnad, hvilken,
inberäknadt hvad till de dittills utförda hamnundersökningarna åtgått,
ansåges icke komma att öfverstiga det belopp af 30,000 kronor, som
ursprungligen upptagits för de i sammanhang med undersökningarna
rörande inlandsbanan erforderliga hamnutredningar.
Slutligen har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 14
december 1905 redogjort för resultatet af de under år 1905 å fältet
företagna undersökningarna för inlandsbanan. Af denna redogörelse
inhämtas, att — på grund af det resultat, som de förberedande undersökningarna
beträffande hamnplatserna vid bohuslänska kusten lämnat
— i stället för den i 1905 års plan ingående definitiva undersökningen
för sträckningar från Strömstad, Lysekil och Uddevalla norrut till
trakten af SilbodaL dels utförts detaljerade undersökningar för banans
framdragande från Billingsfors station å Uddevalla—Lelångens järnväg
till Bottna fjord och från Gesäter å nämnda sträckning till Risö-Baftö
samt okulär! undersökts vissa delar af en sträckning mellan Ellöse
fjord och Krokstad å nyssnämnda sträckning Billingsfors—Bottna fjord,
dels ock verkställts definitiv undersökning för en linje från Malung i
Dalarna till Tonnet vid Klarälfven. Att några stakningsarbeten för
sträckningen mellan Billingsfors och Klarälfven icke under året utförts,
har berott därpå, att den ekonomiska utredning, som erfordras för bestämmande
af, hvilken utaf ifrågasatta alternativ för denna sträcka
bör göras till föremål för definitiv undersökning, icke hunnit i tillräckligt
god tid afslutas. Enär vidare den i 1905 års plan ingående
utredningen angående kostnaderna för förvärfvande åt staten af den
enskilda järnvägen Uddevalla—Lelången samt densammas ombyggande
för normal spårvidd, jämte erforderliga kompletteringar och förbättringar,
skulle komma till utförande endast under förutsättning, att inlandsbanan
med Uddevalla såsom slutpunkt ansåges böra framdragas i
samma sträckning som berörda järnväg, men Uddevalla, enligt hvad
ofvan nämnts, befunnits icke med fördel kunna ifrågakomma såsom
inlandsbanans slutpunkt vid bohuslänska kusten, har någon utredning
i dylikt hänseende rörande järnvägen Uddevalla—Lelången icke blifvit
verkställd. Beträffande inlandsbanans norra sträckning har järnvägsstyrelsen
af angifna skäl nödgats så till vida frångå den fastställda planen,
att, i stället för definitiv undersökning af sträckningen mellan Sveg
och Lockne, dylik undersökning verkställts mellan Gårflon och Sorsele
kyrkoby, utgörande ungefärligen så stor del af den i 1906 och 1907
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
15
års planer till definitiv undersökning föreslagna sträckning, som motsvarar
den i 1905 års plan ingående definitiva undersökningen för
sträckan mellan Sveg och Hammerdal. Uti sin förevarande skrifvelse
har järnvägsstyrelsen slutligen anfört, att vid den år 1903 verkställda
okulära undersökningen af den ur militär och teknisk synpunkt fördelaktigaste
sträckningen för en järnväg mellan Ströms vattudal och
lämplig punkt å statsbanan Boden—Riksgränsen befunnits, att Näshergs
håll- och lastplats vore den för ändamålet mest lämpliga bland
de anknytningspunkter med nämnda statsbana, som med iakttagande
af de för undersökningen meddelade bestämmelser kunde ifrågakomma.
Då det emellertid syntes styrelsen vara synnerligen önskvärd!, att
genom inlandsbanans anslutande till statsbanan Boden—Riksgränsen
längre norrut kunna afsevärdt förkorta järnvägstransporten för malm
från de lappländska malmfälten söderut till de skogbärandc trakterna,
hade styrelsen låtit verkställa okulär undersökning, huruvida en normalspårig
järnväg från viss punkt å den år 1903 okulärt imdersökta linjen
kunde framdragas till lämplig punkt mellan hållplatserna Sikträsk och
Risbäck å statsbanan Gellivare—Riksgränsen samt med sträckning i
närheten af Jokkmokk och Harsprånget. Enligt den redogörelse, styrelsen
lämnat för denna undersökning, skulle linjen vid Suoppatjaure afvika
från den år 1903 uppgångna samt vid Lina älfs hållplats ansluta sig
till statsbanan Gellivare—Riksgränsen; och hade chefen för generalstaben
under hand meddelat styrelsen, att han icke hade något att
erinra mot inlandsbanans framdragande i berörda riktning.
Slutligen tillåter jag mig erinra, att 1905 års Riksdag, till fortsättande
af undersökningarna rörande inlandsbanan, å riksstatens sjätte
hufvudtitel för år 1906 anvisat ett extra anslag af 97,000 kronor, samt
att Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 2 juni 1905 anbefallt
järnvägsstyrelsen att inkomma med förslag till plan för undersökningarnas
bedrifvande under år 1906.
I sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse den 15 december 1905
har järnvägsstyrelsen, under åberopande af hvad beträffande maximilutningar
å banan af 10 : 1000 anförts i ofvanberörda skrifvelse den
11 maj 1905, förmält sig anse, att återstående undersökningar för
inlandsbanan borde utföras under förutsättning jämväl af maximilutning
14 : 1000, samt vidare anfört följande:
Järnvägsstyrelsens
framställning
om
anslagsbehof
för undersökningarna
att
begäras af
1906 års Riksdag.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
Hufvudsakligaste villkoret för att en inlandsbana i ekonomiskt
afseende icke skulle blifva ett alltför ofördelaktigt företag måste antagas
vara, att fraktsatserna med nödig hänsyn till nettobehållningen
kunde afpassas så, att malmer från de norrbottniska gruffält en och af
dessa malmer vunna produkter samt alster af trävaruindustrin kunde i
mycket stor omfattning beträffande både kvantitet och väglängd forslas
å järnvägen. I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 11 maj
1905 hade styrelsen — under förutsättning af ånglokomotivdrift —
framhållit, att det torde vara möjligt att med någorlunda tillfredsställande
ekonomiskt resultat framforsla skogsprodukter å en bana med
maximilutning 14 : 1000 i större utsträckning, ehuru naturligt vore, att
ju bättre tracé banan hade, desto lättare kunde konkurrensen med flottlederna
upptagas, men att vidkommande malmtransporter förhållandet
vore annorlunda. Styrelsen hölle nämligen före, att, till följd af det
stora afståndet mellan de norrut belägna malmrika orterna och trakterna
med riklig tillgång på virke, lämpligt för kolning, malmtransporter till
större omfattning helt säkert icke kunde förväntas, med mindre än att
maximilutningen icke öfverstege 10 : 1000 och minimiradien icke understege
400 meter. Hvad styrelsen sålunda anfört beträffande malmtransporter,
syntes i hufvudsak äfven gälla transporter af ur malmer
vunna produkter och alster af trävaruindustrin.
På helt annat sätt komme saken att gestalta sig, om banan kunde
anläggas under förutsättning af elektrisk drift, enär den tågvikt, som
vid bana med ånglokomotivdrift bestämdes af det normerande stigningsförhållandet,
kunde vid användning af elektrisk drift framföras öfver
en stigning, som erbjöde vida större motstånd, och på en lättare öfverbyggnad.
Men förutom den minskning uti kostnad för terrassering
och öfverbyggnad, som förutsättning af elektrisk drift skulle medföra,
bortfölle vid användande af sådan drift därjämte kostnaden dels för
vattenstationer, deras underhåll och skötsel, dels ock, då banan skulle
komma att genomlöpa trakter med mäktiga vattenfall, hvilkas energi
kunde tagas i anspråk för den elektriska driften, för stenkol, hvilket
sistnämnda förhållande af flera skäl måste anses vara af den allra största
betydelse. Med stöd af hvad sålunda beträffande ånglokomotivdrift och
elektrisk drift blifvit anfördt, ansåge styrelsen, att undersökningarna
rörande inlandsbanan jämväl borde omfatta utredning, om och i hvilken
utsträckning användning å banan af elektrisk drift skulle blifva med
ekonomisk fördel förenlig.
Beträffande kostnaden för sådan utredning har styrelsen — under
erinran, att Eders Kungl. Ma:jt genom särskilda nådiga bref den 6
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
17
februari och den 31 december 1903 samt den 16 december 1904 medgift,
att af trafikmedel finge disponeras under hvart och ett af åren
1903, 1904 och 1905 högst 15,000 kronor till aflöning åt sakkunnig
ingenjör, till dennes resor och till bestridande af öfriga utgifter för
förberedande arbeten för införande af elektrisk drift å statens järnvägar,
samt att styrelsen i underdånig skrifvelse den 21 november 1905 hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att för samma
ändamål äfven under år 1906 af trafikmedel använda högst 15,000
kronor — meddelat, att, om nu ifrågavarande utredning skulle afse
hela banan, hvilket styrelsen med hänsyn till frågans stora nationalekonomiska
betydelse funne vara önskvärdt, det erfordrades omkring
60,000 kronor, men endast 30,000 kronor, om utredningen inskränktes
till delen mellan tvärbanan genom Jämtland och statsbanan Luleå—
Riksgränsen, i närheten af hvilken sträcka de flesta för elektrisk järnvägsdrift
lämpliga vattentall funnes. Uti nyssnämnda belopp inginge
dock icke aflöning med mera till ofvanomförmälde sakkunnige ingenjör,
hvilken, enligt styrelsens förmenande, i hvarje fall behöfdes äfven under
år 1907.
I afseende å kostnaderna för de fortsatta undersökningarna och
utredningarna angående inlandsbanan har styrelsen anfört följande:
Under fortgången af arbetet med undersökningarna för inlandsbanan
hade det befunnits önskvärdt, att vissa i styrelsens förslag den
2 juli 1904 icke ingående undersökningar och utredningar blefve verkställda,
och hade kostnaderna för dessa undersökningar och utredningar
beräknats till 166,500 kronor, nämligen
för undersökning jämväl för maximilutning 14 : 1000... 62,600 kronor,
för definitiv undersökning från södra ändan af Lelången
till Ellöse fjord jämte anslutningslinjer till
Risö-Raftö och Bottna fjord.......................................... 28,200 „ ,
i styrelsens underdåniga skrifvelse den 14 december
1905 omförmälda okulära undersökning mellan
Suoppatjaure och trakten af hållplatsen Lina älf ... 1,200 ,, ,
definitiv undersökning af sistberörda sträckning............ 14,500 „
samt utredningar beträffande elektrisk drift..................... 60,000 „ ,
eller sammanlagdt ................................................................. 166,500 kronor.
Med anledning däraf att utredningen rörande den ifrågasatta
banans ekonomiska bärighet, i följd af Riksdagens bestämmelse, skulle
Bih. till Biksd. Brok 1906. 4 Sami. 1 Afd. 30 Raft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
utföras till vida större omfattning, än som med stöd af det vanliga
tillvägagångssättet förutsatts vid uppgörandet af det kostnadsförslag,
hvilket legat till grund för Riksdagens beslut angående utförande af
fullständiga undersökningar för inlandsbanan, kräfdes för ifrågavarande
utredning ett afsevärdt större belopp än de 14,000 kronor, som funnes
upptagna i nyssnämnda kostnadsförslag''; och beräknade styrelsen, såsom
redan i ofvanberörda skrifvelse den 22 december 1904 erinrats, att utöfver
dessa 14,000 kronor erfordrades ytterligare 26,000 kronor.
Å andra sidan antoge däremot styrelsen, att beträffande det den
2 juli 1904 framställda förslaget en besparing komme att uppstå af
omkring 72,500 kronor därigenom, att
dels följande i planen ingående arbeten icke utfördes till förut
afsedd utsträckning, nämligen okulär undersökning mellan Malung öfver
Transtrand till Sveg, definitiv undersökning från Ströms vattudal till
Gfellivarebanan med alternativlinjer vid Dalasjö och Mårdsjö, utredningar
angående kostnaderna för förvärfvande åt statsverket af de enskilda
järnvägarna Malung—Brintbodarna—Mora, Mora — Orsa och Orsa—Sveg
samt för dessa banors komplettering, äfvensom detaljerade undersökningar
å nyssnämnda enskilda järnvägar,
dels ock nedannämnda i planen upptagna arbeten icke alls komme
att verkställas, nämligen definitiv undersökning för banans framdragande
till Strömstad, Lysekil och Uddevalla samt för anslutning till Gellivarebanan
äfvensom utredning angående kostnaderna för förvärfvande åt
statsverket af de enskilda järnvägarna Uddevalla—Lelången och Malung
—Limedsforsen samt för dessa järnvägars komplettering.
Då summan af de utaf styrelsen sålunda beräknade kostnadsökningarna,
166,500 kronor och 26,000 kronor, utgjorde 192,500 kronor,
men de antagna besparingarna uppginge till 72,500 kronor, skulle, utöfver
det af Riksdagen för verkställande af fullständiga undersökningar
för inlandsbanan beviljade beloppet, 280,000 kronor, erfordras ytterligare
120,000 kronor; och då Riksdagen för inlandsbanans undersökningar
anvisat 100,000 kronor för år 1905 och 97,000 kronor för år
1906, skulle således behöfva anvisas ytterligare 203,000 kronor.
Med stöd af hvad sålunda anförts och då styrelsen därjämte ansåge,
att återstående undersökningar och utredningar angående inlandsbanan
borde bedrifvas så, att under år 1906 kunde afslutas fältundersökningarna
äfvensom de hufvudsakligaste utredningarna beträffande
hamnanordningarna och banans ekonomiska bärighet samt påbörjas utredningarna
för elektrisk järnvägsdrift, för hvilket allt kostnaderna
beräknats uppgå till 148,000 kronor, hemställde styrelsen, det täcktes
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
19
Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, att för verkställande af fullständiga
undersökningar för inlandsbanan, utöfver af Riksdagen beviljade
280,000 kronor, bevilja ytterligare 120,000 kronor samt att till
fortsättande och afsilande af undersökningarna anvisa för år 1907 ett
anslag af 203,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att däraf,
utöfver hvad Riksdagen redan anvisat för år 1906, jämte hvad af 1905
års anslag beräknades finnas i behållning vid 1905 års utgång, använda
högst ofvannämnda belopp 148,000 kronor under år 1906.
Slutligen har styrelsen meddelat, att, därest undersökningar för
maximilutning 14 : 1,000 icke vidare skulle fortsättas, de beräknade
kostnaderna för banans fullständiga undersökning och således äfven
anslagsbehofvet för år 1907 samt beloppet att däraf disponeras under
år 1906 minskades med 54,000 kronor, utgörande skillnaden mellan
beräknade kostnaden, 62,600 kronor, för undersökning för maximilutning
14 : 1,000 och hvad som redan utgifvits för sådan under år 1905 verkställd
undersökning.
Af hvad sålunda förekommit torde Eders Kungl. Maj:t inhämta,
att kostnaderna för undersökning af ifrågavarande järnvägsföretag
blifva afsevärdt högre, enligt järnvägsstyrelsens nu föreliggande framställning,
än som hittills beräknats. Till de 280,000 kronor, hvartill
undersökniugskostnaden från början upptagits, komma nu efter järnvägsstyrelsens
förslag ytterligare 120,000 kronor, hvarjämte jag, på sätt
nedan vidare skall omförmälas, anser, att, eventuellt, alternativa linjer
i vissa trakter böra undersökas, för hvilket ändamål medel böra finnas
tillgängliga. Med inberäknande af de för sistberörda undersökningar
erforderliga kostnader, hvilka torde komma att uppgå till omkring
27.000 kronor, skulle anslagsbehofvet för år 1907 blifva 230,000 kronor
samt totala kostnaden för undersökningarna af inlandsbanan uppgå till
427.000 kronor.
På sätt af järnvägsstyrelsens förevarande skrifvelse framgår, föranledas
de ökade anslag, styrelsen begär, dels af den mera omfattande
utredning angående den ifrågasatta järnvägens ekonomiska bärighet,
som anbefallts genom nådiga brefvet den 31 december 1904, dels af
Eders Kungl. Maj:ts beslut den 25 maj 1905 angående undersökning
af banans byggande jämväl med lutningar af 14 : 1000, därest dessa
undersökningar skola fullföljas, dels och af nu ifrågasatt utredning angående
banans drifvande med elektrisk kraft. Från de ökade utgifter,
Departements
chefens
yttrande.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
som af nu nämnda undersökningar föranledas, bör dock afräknas eu
del ofvan närmare angifna besparingar, uppkomna genom att åtskilliga
förut ifrågasatta undersökningar icke blifvit behöfliga.
Med afseende å de omständigheter, som påkalla ökade anslag för
undersökningarna, torde jag icke behöfva närmare uttala mig om utredningen
af banans ekonomiska bärkraft. Dessa utredningars omfattning
meddelades utförligt i 1905 års statsverksproposition, och någon
anledning att afvika från den plan, som förelädes nämnda riksdag och
hvilken plan redan till väsentliga delar fullföljts, kan icke föreligga.
Rörande de genom nådiga brefvet den 25 maj 1905 anbefallda
alternativa undersökningar för olika byggnadssätt, hvilka undersökningar
enligt Eders Kungl. Maj:ts nämnda beslut afsett undersökningsarbetet
under år 1905, finner jag klokheten bjuda, att desamma fullföljas
jämväl vid undersökningarna under åren 1906 och 1907.
Att nu öfvergifva den ursprungliga planen om undersökningarnas
baserande på lutningar af allenast 10 : 1000 torde vara olämpligt. Visserligen
lärer, om elektrisk drift införes å banan, det dyrare byggnadssättet
blifva obehöfligt, och möjligt är ju, att detta ändock af ekonomiska
skäl måste öfvergifvas, men, innan fullständig utredning härutinnan
föreligger, synas mig undersökningarna böra fullföljas efter de lutningsförbållanden
å banan, hvarom ursprungligen varit fråga. Häremot kan
visserligen invändas, att det vore lämpligare att, innan undersökningarna
fullföljdes med maximilutningar af 10 : 1000, afvakta utredningen i fråga
om införande, helt eller delvis, af elektrisk drift å banan. För min del
kan jag dock icke tillstyrka ett sådant förfaringssätt, enär dels undersökningsarbetet
i sin helhet därmed blefve icke obetydligt fördröj dt,
dels ock kostnaderna för undersökningarna komma att uppgå till afsevärdt
högre belopp, om icke dessa undersökningar få samtidigt fortgå
för maximilutningar om 10 : 1000 och om 14 : 1000. Ett önskemål är
ju dessutom alltid, att ifrågavarande järnväg varder byggd med så gynnsamma
lutningsförhållanden som möjligt, hvarmed den tunga trafik,
som för banan påräknas, kan handhafvas på ett ekonomiskt mera fördelaktigt
sätt. Men lika litet som jag således finner anledning tillstyrka,
att den ursprungliga planen rörande lutningsförhållandena öfvergifves
vid de undersökningar, som ytterligare förestå, lika litet kan jag
förorda, att icke den alternativa undersökningen med lutningar om
14 : 1000 fortsättes. I fråga om ett så synnerligen dyrbart järnvägsföretag
som inlandsbanan böra rimliga försök att nedbringa anläggningskostnaden
icke uppgifvas. Af hvad ofvan meddelats framgår, att
en bana med lutningar af 14 : 1000 kan såväl för militärtransporter
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
21
som för annan tung trafik försvaras, om den ock naturligt nog icke
erbjuder samma möjligheter för eu omfattande och ekonomiskt gynnsam
trafik som eu bana med mindre lutningar. Härtill kommer, på sätt
förut framhållits, att, om elektrisk drift kan påräknas, banan, äfven
med lutningar om 14 : 1000, kan fylla högt ställda anspråk på trafikförmåga.
Vid öfvervägande af alla på frågan om byggnadssättet inverkande
faktorer synes det mig således klokt och förtänksamt, att
undersökningarna fullföljas angående eu bana med lutningar såväl om
10 : 1000 som om 14 : 1000. Först med erhållande af alternativa förslag
för bägge byggnadssätten kan, vid det slutliga afgörandet om banans
tillkomst, fullt bedömas, hvilketdera förslaget ur trafiksynpunkt samt
med hänsyn till kostnaderna kan och bör läggas till grund för järnvägsbyggnaden.
Frågan om möjligheten af elektrisk drift å eu blifvande inlandsbana
är gifvetvis förtjänt af en noggrann undersökning. Ått en dylik
drift i allmänhet ställer sig ekonomiskt vida gynnsammare än ångdrift,
är af erfarenheten från andra håll till fyllest bestyrkt. Om den är ekonomiskt
fördelaktig för eu bana med den skäligen ringa trafikintensitet,
som, åtminstone i början, kan antagas för inlandsbanan, skall just den
ifrågasatta utredningen, bland annat, utvisa. Härvid kommer ock i
betraktande det svagare byggnadssätt och de förenklingar i öfrigt, med
däraf härflytande minskning i anläggningskostnaden, som kunna ifrågasättas
för en bana, där elektrisk drifkraft skall användas. Betydelsen
att för en järnväg med ett läge som inlandsbanans kunna göra sig
oberoende af stenkolstillgången torde vara uppenbar utan vidare utläggning.
Tillgången på staten tillhöriga vattenfall i närheten af den
blifvande järnvägen är, vidkommande banans norra del, såsom kändt,
ansenlig och bestyrkt af den närmare utredning angående statens vattenfall
i Norrland, som vattenfallskommittén lämnat. Då dylika vattenfall
i närheten af den sydligare delen af inlandsbanan äro vida fåtaligare,
kunde det visserligen ifrågakomma att inskränka undersökningen rörande
möjligheten af banans drifvande med elektrisk kraft till den norra delen;
men då jämväl vid den södra delen finnes vattenkraft, som till äfventyrs
med fördel kan förvärfvas och användas för järnvägens elektriska drift,
samt det vore förenadt med icke ringa fördelar, om för banan i sin
helhet samma slags drifkraft komme till användande, hvarmed, bland
annat, materialen blefve enhetlig, anser jag tillräckliga skäl icke föreligga
att undantaga någon del af den projekterade banan från undersökning
rörande elektrisk drift.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
Utöfver hvad järnvägsstyrelsen äskat, finner jag mig emellertid, på
sätt förut antydts, böra hos Eders Kung]. Maj:t hemställa, att hos Riksdagen
måtte äskas ett anslag för undersökning i de delar Eders Kungl.
Maj:t finner sådan lämplig, af alternativa linjer i Värmland och möjligen
äfven i Jämtland. Hittills beviljade och af järnvägsstyrelsen nu äskade
medel äro icke afsedda eller tillräckliga för ofvannämnda alternativa
linjers undersökande. Att, hvad de västligare delarna af Värmland
beträffar, i förväg bestämma sig för definitiva linjer till undersökande,
synes mig rätt vanskligt; och dock finnes af hittills äskade medel icke
tillgång till undersökning af alternativa linjer å denna del. Det förslag,
som järnvägsstyrelsen härutinnan torde komma att framlägga, lärer väl
hufvudsakligen bestämmas af utredningen rörande banans ekonomiska
bärkraft, men det kan väl tänkas, att andra synpunkter än de uteslutande
ekonomiska böra, när banans byggande ifrågasättes, komma i
beaktande, och att därför påkallas en annan linje än den ursprungligen
undersökta. I detta afseende vill jag särskildt framhålla, att sträfvandet
att binda de ekonomiska intressenas i allmänhet tyngdpunkt i de västra
gränstrakterna inom Sveriges landamären tilläfventyrs kan betinga en
annan sträckning än den, hvarå banans ekonomiska bärkraft, betraktad
endast ur mera närliggande synpunkter, kan tyckas gifva anvisning.
För närvarande synes mig således klokt att icke definitivt fastslå sträckningen
från gränsen mot Dalsland till Klarälfven, utan undersökning
af alternativa linjer, hvarmed det slutliga afgörandet af sträckningen i
nu förevarande del måste underlättas.
Jämväl med afseende å trakten kring Storsjön i Jämtland kan
undersökning af alternativa linjer möjligen blifva önskvärd.
Slutligen har jag velat för Eders Kungl. Maj:t framhålla, att jag
visserligen, med hänsyn till de betydande anslag, som påkallas för
undersökning af ifrågavarande järnvägsföretag, hyst en viss tvekan, om
icke undersökningarna kunde något begränsas, men att jag af ofvan
anförda skäl och med hänsyn till de tidigare beslut, som meddelats
ifråga om undersökningarnas omfattning, samt hvad härutinnan redan
åtgjorts, ansett mig böra, på sätt ofvan uttalats, stödja och ytterligare
utveckla järnvägsstyrelsens anslagsäskanden, i hvilkas belopp jag icke
heller, gent emot af styrelsen uppgifna kostnadssiffror, kunnat göra
några särskilda afprutningar. Det är också uppenbart, att synnerligen
afsevärda utredningskostnader skola erfordras för en järnväg om cirka
1,600 kilometers längd, framdragen genom de inre och västra delarna
af landet, flerstädes i en synnerligt ogynnsam terräng, en järnväg, å
hvilken en och annan ort, som don borde beröra, visserligen från
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
23
början kunde anses fastslagen, men hvars närmare riktning och slutpunkter
i norr och söder icke voro bestämda vid undersökningarnas
beslutande, utan måste blifva beroende af utfallet af dessa undersökningar.
Då det är af stor betydelse, att frågan om inlandsbanans tillkomst
varder så snart som möjligt afgjord, böra undersökningarna så påskyndas,
att ett fullständigt utarbetadt förslag till järnvägsanläggningen må
kunna föreligga under de närmaste åren; och är detta anledningen till,
att jag hos Eders Kungl. Maj:t hemställer om förslag till Riksdagen,
att hela det resterande anslaget må beviljas för år 1907 samt att en
afsevärd del af detta anslag må lyftas redan år 1900.»
Med afseende å de skål, som anförts till stöd för de i ofvan omförmälda
motioner framställda särskilda förslagen, tillåter sig utskottet
att hänvisa till själfva motionerna.
Den enligt statsrådsprotokollet förordade planen för de fortsatta
undersökningarna för den s. k. inlandsbanan har icke gifvit utskottet
anledning till annan erinran, än att vissa af de till undersökning afsedda
sträckningarna synas komma rikets västra gräns så nära, att
det enligt utskottets mening icke under nuvarande förhållanden kan
vara lämpligt att i öfverensstämmelse därmed framdraga banan. Utskottet,
som från järnvägsstyrelsen fått mottaga en karta, hvarå de
föreslagna undersökningslinjerna blifvit inlagda, har däraf funnit, att
de västligaste af dessa linjer äro dragna helt nära utmed eller till och
med intränga i den enligt 1905 års öfverenskommelse med Norge bestämda
neutrala zonen. Den af departementschefen utöfver järnvägsstyrelsens
förslag tillstyrkta undersökning af alternativa linjer särskild!
i Värmland, för hvars utförande äskats en förhöjning af anslaget med
27,000 kronor, synes ock hufvudsakligen afse dylika, i de västra gränstrakterna
framgående sträckningar. Enligt utskottets mening tala
emellertid särskild! de ändrade politiska förhållandena på halfön afgjordt
för den tilltänkta banans framdragande mera österut, och undersökningen
af berörda västliga sträckningar synes utskottet därför icke böra
ifrågakomma.
Utskottets
yttrande.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
Hvad angår de inom riksdagen väckta förslagen om verkställande
af undersökning beträffande vissa särskilda bansträckningar eller andra
inlandsbanan rörande förhållanden, så kan utskottet icke äga den sakkännedom,
som erfordras för att bedöma, huruvida och i hvad mån
dessa förslag äro förtjänta af beaktande; och anser sig utskottet i följd
häraf ej heller böra tillstyrka, att något af dem vinner Riksdagens anslutning.
Uppenbarligen är Kungl. Maj:t bäst i tillfälle att pröfva
värdet af de uppslag, som i berörda hänseende kunna göras; och synes
det utskottet därför vara lämpligt, att ifrågavarande anslag varder så
tillmätt, att medel finnas för Kungl. Maj:t tillgängliga att användas
för verkställande af sådana förändrade eller utvidgade undersökningar,
som Kungl. Maj:t i anledning af gjorda framställningar eller eljest kan
finna skäl besluta. Med afseende härå har utskottet — ehuru en nedsättning
i det af Kungl. Maj:t begärda anslagsbeloppet är motiverad
däraf att, i enlighet med hvad ofvan af utskottet framhållits, från planen
för arbetet uteslutes undersökning af vissa alternativa sträckningar i
de västra gränstrakterna — dock ansett sig böra tillstyrka, att omförmälda
anslag anvisas till oafkortad! belopp 230,000 kronor samt att
Kungl. Maj:t, på sätt af en motionär föreslagits, erhåller bemyndigande
att under innevarande år förskottsvis utanordna hela denna summa.
Hvad slutligen angår herr Nordströms ofvannämnda motion, som
afser, att Riksdagen redan nu, innan undersökningarna för den ifrågasatta
inlandsbanan verkställts och kostnaderna därför beräknats, skulle
fatta beslut om banans byggande samt anvisa medel för detta ändamål,
lärer det få anses uppenbart, att denna motion icke bör föranleda till
någon Riksdagens åtgärd.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och den af herr Karlsson i
Mo väckta motionen i ämnet, må, till fortsättande af
fullständiga undersökningar för en nonnalspårig järnväg
från hamnplats å bohuslänska kusten öfver Sveg
och Ströms vattudal till lämplig punkt å Gellivarebanan,
på extra stat för år 1907 anvisa 230,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna hela
detta belopp;
b) att ofvan omförmälda, af herr Carlsson i
Malmberget m. fl., af herr Johansson i Mellbyn, af
Statsutskottets Utlåtande N:o 56.
25
herrar Ström och Olsson i Ålfdalsåsen, af herrar Olsson
i Heden och Neiglick, af herr Elowson samt af friherre
Gripenstedt och grefve Taube väckta motioner
må anses besvarade genom Riksdagens bifall till hvad
utskottet under mom. a) hemställt; samt
c) att herr Nordströms ifrågavarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 mars 1906.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Reservation
af herr F. E. Pettersson mot viss del af utskottets motivering.
O
Herr D. Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Bih. till Riksd. Prof. 1906. 4 Sami. 1 Åfd. 30 Höft.
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1906:70 Skrifvelse till Konungen angående anslag till fortsättande af undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan. s. 23 i texten