Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af räckta motioner om ändring af mom. 2 i kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 angående allmänna villkor och bestämmelser för egnahem slånerörelsen.

1906-03-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:73, Utlåtande i anledning af räckta motioner om ändring af mom. 2 i kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 angående allmänna villkor och bestämmelser för egnahem slånerörelsen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

3

N:o 73.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1906 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af räckta motioner om ändring af mom. 2

i kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 angående allmänna

villkor och bestämmelser för egnahem slånerörelsen.

(I. A.)

I särskilda inom Andra Kammaren väckta, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnade motioner har före.-lagits

dels af herr E. Beckman i Djursholm (i motionen n:o 108)

att Riksdagen ville för sin del besluta, att senare delen af

mom. 2 i kungl. kungörelsen den IT juni 1904 angående allmänna

villkor och bestämmelser för den af Kungl. Maj:t och Riksdagen

beslutade egnahemslånerörelse måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 5,000 kronor och för bostadslägenhet

4,200 kronor;

dels ock af herrar J. Byström och A. F. Jansson i Bråten

(i motionen n:o 111), att Riksdagen ville för sin del besluta, att

ifrågavarande bestämmelse måtte erhålla följande lydelse:

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet

4,000 kronor.

Till stöd för förstnämnda framställning har motionären anfört

följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

»I mom. 2 af kling!, kungörelsen den 17 juni 1901 angående

allmänna villkor och bestämmelser för egnakemslånerörelsen är

föreskrifvet, att egnahemslån för bostadslägenhet, hvilka lån, som

bekant, skola utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar af

det enligt vissa grunder beräknade värdet å egendomen, icke må

utgå, där detta värde öfverstiger 3,000 kronor.

Vid 1905 års lagtima riksdag tillät jag mig i motion n:o 119

föreslå, att beloppet skulle höjas från 3,000 kronor till 4,200 kronor.

Denna höjning vore nämligen alldeles oundgänglig, för så

vida man icke skulle från förmånen af egnahemslån till bostadslägenheter

helt och hållet utestänga de arbetare, som sökte att för

sådant ändamål förvärfva egna hem i närheten af hufvudstaden och

andra större städer.

Till stöd för denna min uppfattning ingå! jag till utskottet

kostnadsberäkningar, hvilka jag har anledning anse fullt tillförlitliga,

och som utvisa, att eu bostadslägenhet om två rum och kök vid

nuvarande höga materialpris och stegrade arbetslöner icke lär kunna

i hufvudstadens omgifningar uppföras för mindre än 3,500 kronor.

Härtill kommer tomten, som torde böra beräknas till ett värde af

omkring 700 kronor. Tillhopa således 4,200 kronor.

Ur motiveringen till nyssnämnda motion må här anföras

följande:

»Äfven om det skulle anses, att statsmakternas närmaste

omsorg bör vara skapande af s. k. jordbrukslägenheter, så har man

ju dock i lagstiftningen erkänt, att egnahem för icke-jordbrukande

arbetare likaledes bör vara föremål för statens uppmuntran.

Den åt dessa sistnämnda arbetare erbjuda förmånen att äfven

erhålla lån för sina egnahem blir emellertid med nu gällande föreskrift

rörande lägenhetens värde intet annat än eu förmån på

papperet för alla dem, som äro hänvisade till landsbygden kring

de större städerna. Detta har väl dock icke varit afsikten.

Och redan af denna, grund synes det mig i hög grad önskvärdt

att undanröja en bestämmelse, som får skenet att gynna ett

visst slag arbetare och tillbakasätta andra. Sådant bör alldeles

särskildt undvikas vid eu social lagstiftning sådan som denna, om

hvilken det ofta framhållits — bland annat i den kung! propositionen

— att den är ämnad att väcka fosterländsk samhörighetskänsla.

Vidare lär väl ingen bestrida, att den trångboddhet och det

inneboendesystem, som jämte oskäligt uppdrifna hyror och hyres
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

5

värdarnes ovillighet att uthyra lägenheter till familjer med flera

barn känneteckna vissa af våra större städer, utgöra ett verkligt

samliällsondt, som det allmänna hör med alla lämpliga medel söka

att minska och, om möjligt, undanröja. De hygieniska, moraliska

och sociala vådor, som framkallas af dåliga bostadsförhållanden

bland stads- eller landtbefolkning, behöfva här lika litet närmare

utvecklas som fördelarne äfven för städernas arbetare i industriens

tjänst att för sig och sin familj i stadens närhet förvärfva sig ett

eget hem på landet, där framför allt det uppväxande släktets fysiska

och moraliska utveckling är mindre utsatt för hämmande inflytelser

än i storstaden.

Hufvudsakliga skälet, hvarför man från vissa håll, äfven bland

verkliga vänner till egnahemsrörelsen, motsatt sig en höjning af det

beräknade värdet för egnahemslägenheter af ena eller andra slaget,

synes ha varit farhågan, att arbetaren skulle genom ökad lånemöjlighet

lockas att åtaga sig större skuldbörda än han antagligen skulle

ha rygg att bära. Härigenom skulle han förlora den själfständighet

och den känsla af ekonomisk trygghet, som det är ett bland egnahemsrörelsens

syftemål att skänka.

Men särskildt i fråga om en måttlig höjning af värdet för

de lägenheter, jag här närmast afser, synes en sådan farhåga föga

befogad, ja i vanliga fall fullständigt ogrundad. Redan den omständigheten,

att arbetsförtjänsterna vanligen äro betydligt högre i

närheten af större städer innebär ju eu sannolik borgen för att låntagaren

skall kunna komma ut med det större lån, som betingas

af där rådande högre byggnadskostnader.

Också har man i utlandet stundom vid värdeberäkning för

egnahemslån gjort en väsentlig skillnad mellan landsdelar med olika

ekonomiska förhållanden.

Så mycket mindre synes betänksamhet i nu berörda afseende

böra spela en afgörande roll, som ju lånen utlämnas genom låneförmedlare

— i detta fall sannolikt till allra största delen de af Kungl.

Maj:t godkända föreningar eller aktiebolag. I dessas eget intresse

ligger uppenbarligen att noga ur olika synpunkter pröfva låntagarens

lämplighet och sannolika utsikter att kunna reda sig med

åtagna förbindelser. Låneansökningarna skola underkastas noggrann

pröfning, och det är låneförmedlaren obetaget att afstå dem eller

att nedsätta lånets belopp från det högsta medgifna — tre fjärdedelar

af värdet — till det lägsta, d. v. s. hälften. Till yttermera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

visso skola lån ekon trakten granskas af Konungens befallningshafvande.

Hvad slutligen angår statsverkets trygghet särskild! för det

fall, att låneförmedlarne utgöras af föreningar eller aktiebolag, så

synes den vara fullt tillgodosedd därigenom att de äro underkastade

den mångsidiga kontroll i fråga om deras lämplighet, ekonomiska

grundvalar och verksamhet, som i lag och författningar föreskrifvits.»

Motionen afstyrktes af statsutskottet. I motiveringen för

af slag förnekade visserligen icke utskottet, att de af motionären

meddelade beräkningar kunde äga tillämplighet på förhållandena i

Stockholms och möjligen några andra större städers omgifningar.

Däremot föreställde sig utskottet, att beträffande andra orter behof vet

af högre värdeberäkning icke gjorde sig gällande »åtminstone ej i

en omfattning, som kunde utgöra tillräckligt skäl för att redan nu,

innan en mera bestämd erfarenhet vunnits angående den utsträckning,

hvari egnahemslånen anlitas», vidtaga ändring i de då så

nyligen af Riksdagen antagna bestämmelser.

Båda kamrarne biföllo utskottets utlåtande, den andra efter

votering med 97 röster mot 63, som afgåfvos för motionen.

Då jag alltjämt är öfvertygad om att något bör göras, och

göras så snart som möjligt, för att bereda ifrågavarande klass af

arbetare tillfälle att begagna sig af den äfven för dem afsedda förmånen

af egnahemslån, har jag icke tvekat att ånyo draga saken

under Riksdagens ompröfning. Erfarenheten har, såvidt jag kunnat

utfinna, fullständigt bekräftat de farhågor, som jag vid förra lagtima

riksdagen i denna fråga uttalade. Exempelvis har det varit

omöjligt för aktiebolaget Hem på landet — hvars förtjänstfulla

arbete i hufvudstadens omgifningar jag i min förra motion omnämnde

— att med nu gällande lånevillkor söka lån ur egnahemsfonden.

För öfrigt har åtminstone ett af hushållningssällskapen

beslutat att icke utlämna lån till användning inom »tätare bebyggd!

samhälle» och synes äfven därigenom möjligheten af skuren för

understödjande af just den art af byggnadsverksamhet, som för

ifrågavarande fall är den naturligaste, nämligen s. k. villakolonier

för arbetare.»

I herrar Byströms och Janssons ofvannämnda motion har

till stöd för den däri gjorda framställning anförts följande.

»Den af Kung!. Maj:t 1899 tillsatta egnahemskommittén före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

7

slög i sitt utlåtande bland annat, att låneunderstöd åt dem, som

ville skaffa egna hem och därvid låna medel af staten, ej skulle

utgå där det beräknade värdet öfverstiger för jordbrukslägenhet

4.000 kronor och för bostadslägenhet 3,000 kronor. Båda dessa

siffror voro emellertid för knapphändiga. I Kung! Maj:ts proposition

till Riksdagen 1904 rörande detta ärende höjdes också den

förstnämnda siffran till 6,000 kronor. Därvid framhöll Kung!

Maj:t, att, »då lånerörelsen till väsentlig del är afsedd just för att

befordra tillkomsten af sådana nya jordbrukslägenheter, är det därför

ock angeläget, att värdet ej sättes så lågt, att rörelsen ej kan

som sig bör befordra detta viktiga syfte. För öfrigt är härvid

jämväl att märka, det denna del af lånerörelsen hufvudsakligen

torde komma att omhändertagas af hushållningssällskapen, och att

dessa äro bäst af alla i tillfälle att hvart för sitt område fastlå

gränsen för sin verksamhet på egnahemsområdet uti nu ifrågavarande

afseende. Någon fara vid att bestämma ett så högt värde,

som 6,000 kronor, synes mig med hänsyn härtill icke förefinnas.»

Den senare siffran däremot fick blifva vid hvad egnahemskommittén

föreslagit, nämligen 3,000 kronor.

Riksdagen fattade ett beslut i denna sak, som bär följande

lydelse:

»Egnahemslån må ej utgå där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 5,000 kronor och för bostadslägenhet

3.000 kronor.»

Att dessa siffror böra något höjas har ofta framhållits.

Rörande låneunderstödet för jordbrukslägenheter och det

belopp, som särskilda utskottet därvid föreslog, yttrade herrar

friherre G. O. R. Lagerbring, G. A. E. Kronlund, E. G. Ii. Åkerlund

och grefve E. T. C. Rosen i en reservation följande:

»Utskottets förslag att nedsätta den af Kung! Maj:t föreslagna

gränsen å värdet af sådana jordbrukslägenheter, å hvilka

egnahemslån få utlämnas, från 6,000 kronor till 4,500 kronor, hafva

vi icke kunnat biträda. Vore här fråga om att bestämma värdet

å de lägenheter, å hvilka dylika län i regeln böra utlämnas, kunde

möjligen den af utskottet föreslagna siffran vara den rätta, men då

Kung], Maj:ts förslag i sin helhet går ut på att vinna erfarenhet

på ett hittills i vårt land opröfvadt område, har det synts oss, som

det vore af vikt, att sådan erfarenhet vunnes äfven i afseende på

de olika slag af lägenheter, som för arbetarne kunna befinnas vara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

begärliga. Det bör nämligen, enligt vår åsikt, icke förmenas den

arbetare, som genom omtanke ock sparsamhet kommit i besittning

af ett litet kapital, att på den här föreslagna vägen vinna den själfständiga

ställning, ägandet af en jordbrukslägenhet, tillräckligt stor

att skänka sin innehafvare nödtorftig bärgning, alltid medföi\ och

då värdet å sådana lägenheter säkerligen ställer sig mycket olika i

olika delar af vårt vidsträckta land, hafva vi ansett, att den ifrågavarande

gränsen ej bör dragas allt för snäft, utan att hvad Kungl.

Maj:t i detta afseende föreslagit bör af Biksdagen bifallas.»

Beträffande låneunderstödsbeloppet för bostadslägenheter hafva

bland dem, som söka skaffa sig egna hem eller som söka främja

det vackra sträfvandet att så långt möjligt är få egna hem åt

arbetarebefolkningen, gjorts uttalanden om att beloppet är för litet,

och att på grund däraf det stundom stöter på stora svårigheter för

vederbörande att kunna komma i besittning däraf.

I Biksdagen hafva också flere motioner framkommit med

yrkande på att det måtte höjas. För vår del anse vi, att beloppet

lämpligen kan sättas till 4,000 kronor. Bland skälen för denna

höjning må anföras, att på tätare bebyggda platser eller i närheten

af sådana, där väl bostadslägenheterna i första hand kunna tänkas

blifva uppförda, betinga tomterna ganska höga pris, och enligt

beräkningar, som gjorts af i byggnadsyrket kunniga personer, framgår

det, att med nuvarande materialpris och arbetslöner en bostadslägenhet

på två rum och kök gärna vill betinga en kostnad af

minst 3,000 kronor. Priset å så väl tomter som huset är naturligtvis

beroende på platsen där det bygges.

Vid bestämmande af det omordade egendomsvärdet eller

lånebeloppet må också erinras därom, att på de orter, där ett eget

hem kan åstadkommas för mindre summa än den, som föreslås i denna

motion, är det intet som hindrar vederbörande låntagare att skaffa

billigare jordbrukslägenhet eller att bygga billigare bostadslägenhet.

Betydelsen af att äfven mindre bemedlade personer sättas i

tillfälle att, så långt lämpligen kan ske, skaffa sig egna hem, är

så stor för vårt folk så väl i socialt som hygieniskt och moraliskt

afseende, att en hvar bör göra sitt bästa för att främja den saken.»

Såsom i herr Beckmans ofvannämnda motion erinras, afstyra

statsutskottet vid nästlidna års lagtima riksdag en då af

honom framlagd motion i enahanda syfte som den nu föreliggande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

9

och blef densamma i enlighet härmed af Riksdagen afslagen. Utskottets

hufvudsakliga skäl till afstyrkande! var att, då ifrågavarande

bestämmelser så nyligen som år 1904 af Riksdagen antagits, en

mera bestämd erfarenhet icke ännu kunnat vinnas angående den

utsträckning, hvari egnahemslånen anlitades. Sedan dess har

emellertid erfarenheten i detta afseende vidgats och den gifver utan

tvifvel vid handen, att, därest åt egnahemsverksamheten må kunna

beredas önskvärd utveckling och omfattning, värdet å de lägenheter,

för hvilka egnahemslån må utgå, bör höjas och i följd däraf

höjning äga rum i maximum för lånens belopp. Att, såsom herr

Beckman föreslagit, låta en sådan höjning endast omfatta bostadslägenheter

synes icke lämpligt, då, åtminstone hvad vissa orter

beträffar, lika vägande skäl tala för ett ökande af värdet å

jordbrukslägenheter. I propositionen till 1904 års Riksdag angående

egnahemslånerörelsen hemstälde Kung! Maj:t, att värdet

å ifrågavarande jordbrukslägenheter skulle utgöra högst 6,000

kronor; och i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden yttrade departementschefen i denna fråga,

bland annat, att han antoge, att denna del af lånerörelsen hufvudsakligen

skulle komma att omhändertagas af hushållningssällskapen

och att dessa vore bäst af alla i tillfälle att hvart för sitt område

fastslå gränsen för sin verksamhet på egnahemsområdet uti nu

ifrågavarande afseende.

Med anslutning härtill och med instämmande i herrar Byströms

och Janssons förslag anser utskottet, att det beräknade maximivärdet

för jordbrukslägenhet, för hvilken egnahemslån må utgå, bör höjas

från nu bestämda belopp 5,000 kronor till 6,000 kronor.

Maximivärdet för bostadslägenheterna synes utskottet i öfverensstämmelse

med sistnämnda motionärers förslag, likaledes böra

höjas med 1,000 kronor, eller till 4,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herrar

Beckmans samt Byströms och Janssons ifrågavarande

motioner, må för sin del besluta, att bland

allmänna villkor och bestämmelser för den af

Kungi. Maj :t och Riksdagen beslutade egnahemslånerörelsen

må, med ändring af nu gällande föreskrifter,

stadgas, att egnahemslån ej må utgå, där

Bill. till Biksd. Prat 1906. 4 Sami, 1 Afd. 42 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

det beräknade värdet öfverstiger: för jordbrukslägenhet

6,000 kronor och för bostadslägenhet

4,000 kronor, samt härom i skrifvelse till Kungi.

Maj:t göra anmälan.

Stockholm den 30 mars 1906.

På statsutskottets vägnar.

HUGO TAMM.

Reservation:

Af herrar Bohnstedt, friherre Palmstiema, Sjö och L. Eriksson.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri 1906

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:94 Skrifvelse till Konungen i fråga om ändring af mom. 2 i kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 angående allmänna villkor och bestämmelser för egnahemslånerörelsen. s. 15 i texten