Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afsättande af medel till pensionering af statens järnvägars personal.

1906-03-30 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1906:75, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afsättande af medel till pensionering af statens järnvägars personal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

1

N:o 75.

Ant. till Kiksd. kansli den 30 mars 1906, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

afsättande af medel till pensionering af statens järnvägars

personal. (R. A.)

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 30) af den 30 december

1905 bar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt

utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva,

att, såsom bidrag till bestridande af pensionering af statens järnvägars

personal, finge, utöfver hvad enligt gällande reglemente för

statens järnvägstrafiks pensionsinrättning i sådant afseende kunde komma

att utgå af statsmedel, för år 1907 af statens järnvägars trafikmedel

afsättas och till statskontoret öfverlämnas ett belopp af 350,000 kronor,

att af statskontoret, i enlighet med hvad därom kunde varda af Kungl.

Maj:t föreskrifvet, tillsvidare för ifrågavarande ändamål förvaltas och

förräntas; samt

att Kungl. Maj:t ägde förordna om utbetalande af så stor de! af

ifrågavarande belopp, som för ett orubbadt upprätthållande af pensionsinrättningens

verksamhet i enlighet med gällande grunder kunde under

år 1907 erfordras.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört följande:

»Redan sedan flera år tillbaka har den finansiella ställning, hvari

statens järnvägstrafiks pensionsinrättning befinner sig, utgjort föremål

för allvarliga bekymmer. Förberedande mått och steg i syfte att åstadkomma

utredning och förslag rörande de åtgärder, som böra vidtagas

för afvärjande af den ekonomiska kris, hvilken synes hota pensionsinrättningen,

hafva äfven af Eders Kungl. Maj:t vidtagits; och ehuruväl

denna utredning ännu icke kan anses till fullo afslutad, anser jag mig

Bih. till Riksd. Prot. 11)06. 4 Sami. 1 Afd. 44 Raft. (N:o 75.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Riksdagens

beslut år 1872.

Reglemente

för pensionsinrättningen

den 6 september

1872.

likväl redan i det skick, ärendet nu befinner sig, böra i viss del underställa

detsamma Eders Kung! Maj:ts pröfning-. Såsom af efterföljande

framställning torde framgå, synes nämligen ett skyndsamt ingripande

från statens sida vara af omständigheterna betingadt.

Till en början må det tillåtas mig att redogöra för uppkomsten

af ifrågavarande pensionsinrättning äfvensom för de orsaker, som närmare

sammanhänga med dess nu hotande obestånd.

Sedan fråga om bildande af en pensionsförening för tjänstemän

och betjänte vid statens järnvägar förevarit vid åtskilliga Riksdagar,

medgaf 1872 års Riksdag, på därom af Eders Kung! Maj:t framställd

proposition, att såsom bidrag till en pensionsinrättning, upprättad i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag, som legat till grund

för och åtföljt den nådiga propositionen, finge årligen, räknadt från

och med år 1872, af trafikmedlen afsättas ett belopp, motsvarande 1 b/s

procent af skillnaden mellan statens järnvägstrafiks samtliga inkomster,

å ena sidan, och utgifter för drift och underhåll, å den andra, hvilket

belopp skulle pensionsinrättningen tillgodoforas enligt föreskrifter, som

af Eders Kungl. Maj:t i nådigt reglemente för samma inrättning kunde

varda fastställda; dock att, när berörda skillnad första gången uppginge

till 5 procent af den sammanräknade summa, som anläggningen af de

trafikerade stambanorna enligt styrelsens för statens järnvägstrafik

bokslut kostat, den till förmån för pensionsinrättningen utgående årliga

procent skulle ånyo bestämmas, efter hvad, på grund af då verkställda

sannolikhetsberäkningar angående pension sinrättningens ekonomiska

framtid och öfriga på denna fråga inverkande omständigheter, kunde

finnas skäligt.

I det nådiga reglemente, som därefter den 6 september 1872 utfärdades

för statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, intogos, bland

andra, följande stadganden:

i 3 §, att delägares årsafgifter skulle utgå med en viss, på grund

af hans ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd

procent af honom tillkommande aflöning, hvilken procent skulle

utgöra lägst 1,5 procent för den, som inträdde före fyllda 30 år, och

högst 3,1 procent för den, som vid inträdet fyllt 60'' år;

i 6 §, att berättigad till pension vore delägare:

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken han i

tjänstgöring vid statens järnvägstrafik ådragit sig, icke vidare kunde

behörigen sköta sin befattning och fördenskull af styrelsen afskedades;

b) som efter minst 10 tjänstår i ordinarie anställning vid statens

järnvägstrafik afskedades, emedan han antingen till följd af sjuklighet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

3

som lian icke ådragit sig under tjänsteutöfning, eller till följd af ålderdomssvaghet

icke kunde behörigen sköta sin befattning;

c) som efter minst 30 års tjänst i ordinarie anställning vid statens

järnvägstrafik uppnått sådan ålder, att hans lefnadsår och tjänstår sammanräknade

uppginge till talet 95; samt

i 7 § 1 inom., att ärliga pensionsbeloppet skulle, i män af den

pensionsberättigades tjänstår, hvilkas antal icke finge understiga tio,

utgå med viss i förhållande till tjänstetidens längd ökad procent af den

medelaflöning, som uppkörande, då medeltalet toges af de fem sista årsaflöningar,

i förhållande hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet

afsked erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, sålunda att för

fulla 10 tjänstår erhölles 20 procent af medelaflöningen och för fulla

30 tjänstår 50 procent af medelaflöningen, hvilket utgjorde den högsta

pension, som kunde erhållas, och

i 7 § 2 mom., att delägare, som före uppnåendet af 20 tjänstår

skulle pensioneras på grund af bestämmelsen i § 6 a), alltid erhölle

såsom pension 35 procent af medelaflöningen. Inträffade pensionsrätt,

innan delägare varit fem år i tjänst, beräknades medelaflöningen efter

det mindre antalet årsaflöningar.

Redan kort tid efter utfärdande af nyssberörda nådiga reglemente

gjorde sig inom järnvägspersonalen den önskan gällande, att pensionerna

måtte bestämmas att utgå med högst 80 procent af aflöningen i

stället för allenast 50 procent, såsom i nämnda reglemente stadgats.

För utförbarheten häraf erfordrades emellertid, utöfver höjda

delägareafgifter, till hvilkas erläggande fullmäktige för pensionsinrättningen

förklarat sig villiga, ytterligare ett ökadt statsbidrag. Sedan

direktionen för pensionsinrättningen utarbetat förslag i nyssberörda

syfte, hvilket med underdånig skrifvelse den 30 september 1879 till

Eders Kung!. Maj:t öfverlämnades, aflät Eders Kungl. Maj:t till 1882

års Riksdag proposition i ämnet. I det propositionen åtföljande, af

dåvarande chefen för civildepartementet afgifna yttrande till statsrådsprotokollet

anförde denne, bland annat, att, ehuru de årliga bidrag, som

i enlighet med 1872 års riksdagsbeslut utginge till pensionsinrättningens

uppehållande, ingalunda vore obetydliga, framställningen om ytterligare

tillskott för ändamålet dock, på grund af hvad i ärendet förekommit,

syntes desto hellre böra vinna afseende, som därigenom och genom de

förhöjda pensionsafgifter, som delägarna vore villiga att åtaga sig, en af

behof och billighet påkallad förbättring af pensionsrätter möjliggjordes.

Staten skulle genom denna pensionernas höjning tillskyndas fördelen, att

tjänstemän vid trafikstaten, hvilka till följd af ålder eller minskade själs- och

Pensionernas

höjande

ifrågasattes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

kroppskrafter icke längre vore fullt tjänliga för sina befattningar, kunde på

pensionsstat öfverflyttas med mindre hänsyn till förekommande ömmande

omständigheter, än dittills rimligtvis bort iakttagas.

Riksdagen delade Eders Kungl. Maj:ts uppfattning om önskvärdheten

däraf, att förbättrade pensioner bereddes trafikpersonalen. I fråga

om sättet för utgörande af det ytterligare statsbidrag, som borde ifrågakomma,

ansåg sig Riksdagen däremot icke kunna gilla hvad Eders Kungl.

Maj:t föreslagit. Medan nämligen Eders Kungl. Maj:t hemställt, att, till

förhöjning af pensionsbeloppen, ett årligt fyllnadsbidrag finge af trafikmedel,

utöfver redan beviljadt statsbidrag af 1 b 2 procent af nettobehållningen

å trafiken, tillsvidare under vissa villkor utgå med 30

procent af summan af de för hvarje år utfallande pensioner, fann Riksdagen

åter, att medel till ifrågavarande ändamål borde sålunda beredas,

att ytterligare b 3 procent af nettobehållningen å trafiken härtill tills

vidare årligen ansloges.

Reglemente Med anledning af detta Riksdagens beslut blef, med upphäfvande

teråtodngen" reglementet af den 6 september 1872, nytt reglemente af Eders

den 3 novem- Kungl. Maj:t utfärdadt den 3 november 1882.

ber 1882. XJti detta, i hufvudsak ännu gällande reglemente intogos, bland andra,

följande bestämmelser:

i 3 §, att delägarnas ärsafgifter skulle utgå med en viss, på grund

af ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd

procent af aflöningen, hvilken procent skulle utgöra lägst 3,2 procent

för den, som inträdde före fyllda 30 år, och högst 4,8 procent för den,

som vid inträdet fyllt 60 år;

i 6 §, angående rättighet till pension, enahanda stadganden, som,

enligt hvad här ofvan är anfördt, förekomma i samma paragraf af 1872

års reglemente; samt

i 7 §, att årliga pensionsbeloppet skulle, i mån af den pensionsberättigades

tjänstår, dock lägst 10, utgå med viss efter tjänstårens

antal till lägst 20 procent och högst 80 procent bestämd andel af den

aflöning, som uppkomme, då medeltalet toges af de fem sista årsaflöningar,

i förhållande hvartill den pensionsberättigade näst före erhållet

afsked erlagt ärsafgifter till pensionsinrättningen.

Motioner vid Vid 1885 års Riksdag väcktes emellertid såväl i Första som Andra

1885 års Kammaren motioner i syfte att, med ändring i vissa delar af nyssnksdag.

namncia) den 3 november 1882 utfärdade pension sreglemente, åt tågoch

bevakningspersonalen vid statens järnvägar måtte medgifvas rätt

att tidigare än i reglementet vore fastställdt komma i åtnjutande af

pension. Uti Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1885 angående reg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

5

leringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anfördesi

anledning af nu omförmälda motioner, att Riksdagen väl funnit de i

motionerna angifna förhållanden vara förtjänta af uppmärksamhet, men

att Riksdagen, med hänsyn, bland annat, därtill att Riksdagen ej varit,

i tillfälle att utröna, huruvida icke bifall till motionärernas förslag föranledde

därtill, att det af 1882 års Riksdag medgifna fyllnadsbidrag af Va

procent af skillnaden mellan statens järnvägstrafiks inkomster, å ena sidan,

och utgifter för drift och underhåll, å den andra, måste under längre

tid och i vidsträcktare mån än eljest vore behöfligt anlitas, funne sig

endast böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, om och i hvad mån förändrade grunder

för pensionering af betjäningen vid statens järnvägstrafik kunde vara

af billighet och rättvisa påkallade, samt därefter till Riksdagen aflåta

den framställning i ämnet, hvartill skäl kunde förefinnas.

Till följd af nådig remiss afgaf järnvägsstyrelsen, i anledning af

denna Riksdagens hemställan, den 22 februari 1892 underdånigt utlåtande,

hvaruppå den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för utredning

af civilstatens pensionsinrättnings ställning och behof m. m. anbefalldes

att vid fullgörande af sitt uppdrag taga handlingarna i omförmälda

ärende i öfvervägande. I anledning häraf öfverlämnade

kommittén med skrifvelse den 28 maj 1894 ett af inspektören öfver

försäkringsanstalterna, professor A. Lindstedt, på kommitténs begäran

afgifvet yttrande. I detta åberopades en af professor R. Rubenson för

pensionsinrättningens räkning kort tid förut verkställd utredning, enligt

hvilken utredning, till hvilken jag här nedan återkommer, pensionsinrättningens

ställning vore ytterst betänklig, så att den redan under

dåvarande förhållanden icke utan högst betydande ökning — 100 å 180

procent — af sina inkomster kunde uppfylla de pensionsinrättningen

i framtiden åliggande förbindelser. Det vore således tydligt, att förbättrade

pensionsvillkor icke utan genomgripande ändring af kassans

organisation kunde komma i fråga.

Genom nådigt bref till järnvägsstyrelsen den 5 oktober 1894- förklarade Eders Kungl. Maj:t Riksdagens ofvan omförmälda framställning

icke föranleda annan åtgärd, än att de ärendet berörande

handlingarna skulle genom styrelsens försorg öfverlämnas till direktionen

för statens järnvägstrafiks pensiousinrättning, som hade att,

efter vederbörlig utredning och sedan fullmäktige för pensionsinrättningens

delägare yttrat sig i ämnet, till styrelsen ingifva förslag till

förnyadt reglemente för pensionsinrättningen, vid hvithet förslags upprättande

Riksdagens berörda framställning borde tagas under öfver
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Utredning

professor

Rubenson

angående

pensions
inrättningens
ekonomiska
ställning.

Ny utredning

af lektor

Jäderin angående

pensionsinrättningens

•ekonomiska

ställning.

vägande; och ålåge styrelsen härefter att till Ivungl. Maj:t med eget

utlåtande öfverlämna handlingarna i ärendet.

Professor Rubensons ofvanberörda utredning hade verkställts på

grund af fullmäktiges för delägarna i pensionsinrättningen vid lagtima

möte år 1892 därom fattade beslut. Utredningen afsåg utrönande af

pensionsinrättningens ställning vid 1892 års slut; och utvisade nämnda

utredning, vid hvilken räntefoten beräknats till 4 procent, att, under

förutsättning af då gällande bestämmelser rörande pensionsrätt och

delägarafgifter, inrättningens då befintliga och för all framtid beräkneliga

tillgångar, 14,687,062 kronor, med ett belopp af 13,725,742 kronor

understege värdet, 28,412,804 kronor, af pensionsinrättningens dåvarande

och för all framtid beräkneliga utgifter.

Till fullgörande af föreskriften i nådiga brefvet den 5 oktober 1894

lät direktionen för pensionsinrättningen utarbeta »förslag till nya grunder

i fråga om pensionsrätt för statens järnvägstrafiks pensionsinrättnings

delägare», hvarjämte direktionen uppdrog åt lektor E. Jäderin att verkställa

en på detta förslag och med förutsättning af 3,8 procents räntefot

grundad ny utredning af pensionsinrättningens ekonomiska ställningvid

1894 års slut. Ifrågavarande förslag innehöll icke någon större

afvikelse från hvad redan var stadgadt; dock föreslogs, att pensionsrätt

skulle inträda enligt 6 § mom. c allenast för så framt delägaren

i pensionsinrättningen uppnått viss, efter den befattning, han beklädde

inom järnvägskåren, stadgad minimiålder. Förslaget innebar således en

skärpning af nu gällande pensionsvillkor, men det oaktadt framgick af

den af lektor Jäderin verkställda utredningen rörande peusionsinrättningens

ekonomiska ställning, att densamma var ännu mer bekymmersam,

än på grund af professor Rubensons utredning kunnat antagas.

Efter hvad direktionen uppgifvit i eu underdånig skrifvelse den 1

december 1896, till hvilken jag senare återkommer, skulle anledningen

härtill vara att söka i den lägre förräntningsprocent, som vid lektor

Jäderins utredning förutsatts, samt i de olika antaganden rörande mortalitet

och invaliditet m. in., från Indika resultaten blifvit i hvartdera

fallet härledda. Härtill komme den omständigheten, att pensionsvärdena

för den ännu ej pensionerade personalen af professor Rubenson beräknats

i förhållande till de aflöningsvärden vid 1894 års slut, som vore

normerande för pension srätten, eller med andra ord utan hänsyn till

framdeles ifrågakommande löneförbättringar.

Af berörda af lektor Jäderin verkställda utredning framgick

emellertid, att, för fullgörande dels af pensionering utaf pensionsinrättningens

delägare vid utgången af år 1894 i enlighet med de af direk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

7

tionen och förtroendemännen uppgjorda grunderna till modifierad pensionsrätt

och dels af förbindelserna till vederbörande pensionärer vid

nämnda års slut, erfordrades ett kapital af 25,976,100 kronor; att detta

belopp med icke mindre än 12,517,600 kronor öfverstege då för handen

varande kapitalbehållning, jämte dåvarande värdet så väl af delägarnas

beräknade framtida utgifter som af statens på grund af förhållandet

under åren 1892—1894 uppskattade bidrag; samt att, om beräkningen

vidare utfördes så, att häruti inbegrepes pensioneringsriskerna äfven

till sådana delägare, som efter nämnda tid kunde beräknas tillkomma,

berörda kapitalbrist ytterligare ökades med ett, efter approximativ

uppskattning, till 4,6 i 1,400 kronor uppgående belopp, i följd hvaraf

hela den för all framtid beräkneliga bristen sålunda skulle, jämväl efter

de modifierade pensionsgrunderna, utgöra 17,129,000 kronor.

Ifrågavarande utredning framlades vid det urtima möte med fullmäktige

för pensionsinrättningen, som afhölls i oktober 1896. Tillika

hänsköt direktionen till nämnda möte ett uppgjordt preliminärt förslag

till ordnande af pensionering såväl för pensionsinrättningeus dåvarande

delägare och pensionärer som för efterkommande ordinarie tjänsthafvare

vid statens järnvägar. Härvid anförde direktionen, att det

icke med utsikt till framgång syntes kunna ifrågasättas att få ofvanberörda

betydande kapitalbrist afhjälpt genom ökadt statsbidrag, afsedt

att till den nuvarande pensionsinrättningen utgå. Ej heller vore någon

möjlighet för handen att få bristen fylld genom höjning af delägarnas

afgifter, enär dessa då skulle behöfva höjas med omkring 300 procent

och, om pensioneringsriskerna till nytillkomna delägare medtoges, med

omkring 400 procent. På grund häraf uttalade direktionen såsom sin

mening, att hos Eders Kungl. Maj:t borde göras hemställan dels därom,

att staten, mot rätt till pensionsinrättningens samtliga tillgångar och

delägarnas reglementsenligt fastställda afgifter under dessas återstående

tjänstetid, måtte åtaga sig anvaret för delägarnas och pensionärernas

pensionering enligt då gällande reglemente, i hvilket fall det till pensionsinrättningen

utgående årliga bidraget af trafikmedeln såsom icke vidare

behöfligt skulle upphöra, dels ock därom, att pensioneringen af den

personal, som framdeles komme att vid statens järnvägstrafik anställas,

måtte ordnas efter hufvudsakligen samma grunder, som kunde komma

att för statens civila tjänstpersonal i allmänhet fastställas.

Fullmäktige gillade emellertid icke direktionens berörda framställning.

Ett hembjudande till statsverket af pensionsinrättningens tillgångar

för att vinna trygghet för de dåvarande delägarnas pensionsrätt

syntes fullmäktige ingalunda vara af behofvet påkalladt. Staten måste

Möte af fullmäktige

för

pensionsinrättningen

i

oktober 1896..

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Skrifvelse den

1 december

1896 af direktionen

för

pensionsinrättningen.

Utlåtande af

statskontoret

den 1 december

1897.

nämligen redan då anses pliktig ansvara för pensionernas utgående

enligt då gällande reglemente, därest och så länge delägarna i pensionsinrättningen

fullgjorde de förpliktelser, som stadgats såsom villkor

för den år 1.882 beviljade förhöjningen. I enlighet med denna uppfattning

och på grund af hvad i öfrigt i ärendet anförts, beslöto

fullmäktige att hos direktionen anhålla, att direktionen ville dels

hos Kungl. Maj:t anmäla den kapitalbrist, som enligt lektor Jäderins

utredning förefunnes i pensionsinrättningen, äfvensom hemställa om

åtgärders snara vidtagande såväl för beredande af tillräckliga medel

för de dåvarande delägarnas pensionering i enlighet med de i nådiga

reglementet för pensionsinrättningen stadgade grunder, som ock för

ordnande af pensioneringen för den personal, som framdeles kunde

blifva anställd vid statens järnvägar, dels ock göra framställning därom,

att efter viss, af Kungl. Maj:t utsatt tidpunkt ny till trädande delägare

skulle vara underkastade den reglering af pensioneringen, som

framdeles kunde varda fastställd.

I ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 1 december 1896 förklarade

direktionen sig böra, utan att vilja anses därmed hafva biträdt

fullmäktiges yttrande till alla dess delar, ansluta sig till den af fullmäktige

uttalade allmänna uppfattningen; hvadan direktionen, i öfverensstämmelse

med fullmäktiges hemställan, dels anmälde den enligt lektor

Jäderins uträkning i pensionsinrättningen vid 1894 års slut befintliga

kapitalbristen samt hemställde om åtgärders vidtagande för beredande

af tillräckliga medel för de dåvarande delägarnas pensionering i enlighet

med de i reglementet för pensionsinrättningen stadgade grunder,

dels ock, beträffande pensioneringen af den tjänstepersonal, som framdeles

kunde blifva vid statens järnvägar anställd, gjorde framställning,

att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för ordnandet af denna

pensionering äfvensom meddela föreskrift därom, att tjänsteman eller

betjänt, som efter viss af Eders Kungl. Maj:t utsatt tidpunkt vunne

delaktighet i pensionsinrättningen, skulle vara underkastad den reglering

af pensioneringen, som framdeles kunde varda fastställd.

Den 1 december 1897 afgaf statskontoret, på befallning, underdånigt

utlåtande i ärendet. Därvid påpekade statskontoret, med erinran, att

staten redan genom pensionering, som ägt och ägde rum i enlighet

med 6 § mom. a och b, kunde anses hafva erhållit fullt vederlag för

det statsbidrag, som ditintills utgifvits, att den grund för statsbidragets

beräknande, som tillämpats, icke, något som äfven erfarenheten ådagalagt,

kunde anses äga den stadga, att tillförlitliga beräkningar därpå

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

9

kunde foias. Bidragets storlek vore nämligen väsentligt beroende af

omständigheter, hvilka icke stode i något som helst sammanhang med

den ökade pensioneringsskyldigheten. Därest pensionsinrättningens bestånd

därför skulle varaktigt betryggas, borde, enligt statskontorets

åsikt, en annan beräkningsgrund för statens bidrag fastställas; och

kunde detta mål icke uppnås på annan väg, än att staten, i likhet med

hvad i utlandet flerstädes skett, iklädde sig garanti för pensionernas utgående

enligt af staten godkända grunder. Formen för statens bidragsyntes

därför lämpligen blifva ett efter förslag af Kungl. Maj:t åt

Riksdagen anvisadt kreditiv, som ställdes till förfogande af pensionsinrättningens

direktion att användas till fyllande af behofvet, i den

mån detta icke kunde tillgodoses genom afkastningen af samladt kapital

och de afgifter, som skäligen kunde delägarna påläggas. Den utgift,

statsverket härigenom skulle komma att tillskyndas, syntes fortfarande

såsom ditintills böra afföras omedelbart å järnvägstrafikmedlen, på det

att i en och samma räkenskap måtte vinnas fullständig kännedom om

alla de med statens järnvägsdrift förenade omkostnader.

På grund af hvad statskontoret sålunda och i öfrigt anfört, förordade

statskontoret, att åtgärder måtte vidtagas ej mindre till åstadkommande

af ändring i gällande pensionsreglemente i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det af direktionen utarbetade förslag, än äfven

till en sådan förändrad anordning beträffande det från statsmedlen

utgående pensionsbidraget, som af statskontoret ofvan föreslagits.

Härefter behagade Eders Kungl. Maj:t den 6 november 1903 uppdraga

åt en kommitté att efter vederbörlig utredning afgifva förslagtill

de ändrade bestämmelser, som borde meddelas, för att pensioneringen

af tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar måtte blifva

på lämpligt och betryggande sätt anordnad.

Denna kommitté, som numera afslutat sitt arbete, har till Eders

Kungl. Maj:t ingifvit ett den 26 juli 1905 dagtecknadt underdånigt

betänkande i ärendet, för hvars innehåll jag nu anhåller att i korthet

få redogöra.

Kommittén har till en början lämnat en matematisk utredningrörande

ifrågavarande pensionsinrättnings finansiella ställning den 1

januari 1904. Utredningen, hvilken uppgjorts med antagande af en

räntefot af 3,8 procent, har gifvit följande resultat:

Betänkande

den 26 juli

1905 af den i

ärendet

tillsatta

kommittén:

a) angående

pensionsinrättningens

ekonomiska

ställning.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1906. 4 Sami. 1 Aftl. 44 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Tillgångar.

Kapitalt eliålln ing..............................................................

Värdet af kommande årsafgifter................................

» )> » aflöningsförhöjningsafgifter

Statsbidraget ....................................................................

kr. 9,758,338

» 4,587,492

» 215,401

» 7,271,000

Summa tillgångar kr. 21,832,231

Brist » 37,163,805

kr. 58,996,036

Skulder.

Nuvarande personalens ålderspensionering

» » invalidpensionering

Utgående ålderspensioner .................................

» invalidpensioner.................................

Förvaltningskostnader..........................................

kr. 40,187,701

» 11,315,121

» 4,000,481

)) 3,352,733

» 140,000

Summa skulder kr. 58,996,036

Till förklaring af ofvanstående tablå anför kommittén följande:

»Pensionsinrättningen har intill ofvannämnda tidpunkt således iklädt

sig följande förbindelser, nämligen: dels, i form af då utgående ålderspensioner,

en årlig summa, som med hänsyn till den beräknade dödligheten

motsvarar ett kapital af 4,000,481 kronor, dels, i form af då

utgående invalidpensioner, ett kapital af 3,352,733 kronor, dels, i form af

förbindelser för delägarnas vid 1903 års slut ålderspensionering, en summa,

hvars sannolika värde motsvarar ett kapital af 40,187,701 kronor, dels

ock, i form af förbindelser för nyssnämnda delägares invalidpensionering,

ett kapital af 11,315,121 kronor.

Summan af alla dessa pensionsinrättningens förbindelser, jämte

kapitalvärdet af förvaltningskostnaderna, beräknadt till 140,000 kronor,

uppgår till ett kapital af 58,996,036 kronor.

Till fullgörande af nämnda förbindelser äger pensionsinrättningen

följande tillgångar, nämligen: dels en kapitalbehållning af 9,758,338

kronor, dels det kapitaliserade värdet af delägarnas vid 1903 års slut

årsafgifter, 4,587,492 kronor, dels det kapitaliserade värdet af samma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets, Utlåtande N:o 75.

11

delägares aflöningsförhöjningsafgifter, 215,401 kronor, dels och det

kapitaliserade värdet af statens bidrag till pensionsinrättningen. Detta

bidrag, hvilket från och med år 1883 utgått med belopp, motsvarande

2 procent af skillnaden mellan statens järnvägstrafiks samtliga inkomster,

å ena sidan,'' och utgifter för drift och underhåll, å den andra, uppgick

under år 1903 till 276,295 kronor 25 öre.

Det är tydligt, att detta bidrag, strängt taget, icke helt och hållet

får tagas i anspråk för fullgörande af pensionsinrättningens förbindelser

till dem, som vid 1903 års slut voro delägare i pensionsinrättningen,

utan att en del däraf borde reserveras för ny tillträdan de delägares räkning.

Då emellertid det torde vara så godt som omöjligt att på förhand

uppskatta antalet af sistnämnda delägare, eftersom den årliga ökningen

af statens järnvägars personal är synnerligen växlande, lärer en uppdelning

af statsbidraget, på sätt ofvan angifvits, svårligen kunna utföras.

Vid sådant förhållande och då, såsom i det följande skall visas, det

nuvarande statsbidraget måste anses alldeles otillräckligt, samt härvidlag

endast är fråga om att erhålla en ungefärlig öfversikt af pensionsinrättningens

ställning vid ofvannämnda tidpunkt, torde man vara

berättigad att tillgodoräkna dåvarande delägare hela statsbidraget, sådant

det för närvarande utgår. Med en beräkning af detta bidrag, jämväl

för framtiden, till enahanda belopp som för år 1903 skulle statsbidragets

kapitaliserade värde utgöra 7,271,000 kronor, och således summan af

pensionsinrättningens alla tillgångar uppgå till 21,832,231 kronor. Då

emellertid, såsom ofvan visats, pensionsinrättningen iklädt sig förbindelser

till ett belopp af 58,996,036 kronor, förefinnes alltså en brist

beträffande pensionsinrättningens förmåga att fullgöra samma förbindelser,

uppgående till 37,163,805 kronor.

Häraf framgår, att tillgångarna allenast utgöra högst 37 procent af

förbindelserna, och att sålunda pensionsinrättningen med sina tillgångar

vid 1903 års slut icke skulle vara i stånd att betala mera än 37 procent

af alla då utgående och därefter utfallande pensioner, detta dock under

förutsättning att pensionsinrättningen den 1 januari 1904 afstängts förnya

delägare.»

Orsaken till pensionsinrättningens dåliga ekonomiska ställning är

enligt kommitténs öfvertygelse hufvudsakligen att söka dels i de grunder,

efter hvilka statsbidraget utgår, dels ock i detsammas otillräcklighet.

Allt från pensionsinrättningens första början hade detta bidrag utgått med

viss procent af nettobehållningen å statens järnvägstrafik; och hade såsom

skäl härför framhållits att häri skulle ligga en kraftig sporre för personalen

att vid handhafvande! af järnvägens drift iakttaga den största

b) angående

orsakerna till

pensionsinrättningens

dåliga ekonomiska

ställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

möjliga sparsamhet. Alldeles frånsedt att kommittén på närmare anförda

skäl icke kunde dela den uppfattning, som sålunda gjort sig

gällande, ansåge kommittén det tillämpade systemet i sig själft vara

ohållbart. Staten hade härvidlag, visserligen på det för staten ekonomiskt

mest fördelaktiga sätt, att fullgöra en staten åliggande skyldighet;

och det enda staten kunde fordra vore, att äfven den enskilde delägaren

i skälig män bidroge till det gemensamma ändamålet. För

hvarje delägares pensionering skulle således bidrag lämnas dels från

staten och dels från delägaren själf. Dessa bidrag borde gifvetvis afpassas

så, att de satte pensionsinrättningen i stånd att, då pensionsrätt

för delägaren inträdde, utbetala den honom enligt reglementet tillkommande

pension. Delägarnas bidrag hade äfven bestämts i visst

förhållande till deras aflöning och därigenom äfven till deras pension;

statens åter hade, på sätt nyss nämnts, gjorts beroende af det ekonomiska

resultatet af statens järnvägsdrift för hvarje år. Alla de skiftande

omständigheter, som inverkade på statens järnvägars ekonomi,

hade således blifvit bestämmande för statsbidragets storlek. Därigenom

hade detta bidrag icke erhållit den stabilitet, som utgjorde första villkoret

för möjligheten att grunda eu pensionsinrättning med förmåga att

i hvarje ögonblick fullgöra sina förbindelser. Ty att för en lång följd

af år framåt med någon större grad af sannolikhet beräkna statens

järnvägars nettobehållning vore näppeligen möjligt. Affärslifvets växlande

konjunkturer, nya bandelars större eller mindre afkastningsförmåga,

förändringar i aflöningsförhållandena, fluktuationer i kolpris m. m.

vore allt omständigheter, som omöjliggjorde en dylik beräkning. Det

läge för öfrigt i öppen dag, att dessa omständigheter icke borde hafva

den ringaste betydelse, då det gällde att bestämma omfattningen af

statens skyldighet att sörja för sina tjänares pensionering.

Kommitterade hafva vidare i detta sammanhang företett åtskilliga

närmare utredningar dels angående statsbidragets storlek under hvarje

år, pensionsinrättningens öfriga inkomster äfvensom dess utgifter, antalet

delägare i pensionsinrättningen, statsbidragets förhållande till öfriga

inkomster och särskilt till delägarnas bidrag samt statsbidragets och

delägarbidragens förhållande till delägarantalet. För närmare kännedom

härom hänvisar jag till kommittébetänkandet. 1 detta sammanhang

torde det vara tillräckligt att påpeka vissa, äfven af kommittén

angifna sakförhållanden, som framgå af den förebragta utredningen.

Först och främst visar det sig, såsom äfven på förhand kunde antagas,

att statsbidraget utgått med ett högst växlande och ingalunda ens jämnt

stigande belopp, livilket däremot gifvetvis varit fallet med den andra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

13

af pensionsinrättningens inkomstkällor eller delägarnas årsafgifter.

Sålunda kar statsbidraget företett så betänkliga fluktuationer som

mellan år 1898, då det belöpte sig till 317,858 kronor 6 öre, och år

1901, då det nedgick till 176,045 kronor 79 öre. Däremot bär antalet

delägare, frånsedt en obetydlig nedgång under år 1896, varit stadt i

oafbruten ökning eller, från 1,870 år 1872, till 4,287 år 1882 samt

9,044 vid 1903 års slut. Följden häraf har naturligtvis varit, att statsbidragets

storlek i medeltal för hvarje delägare, som under året erlagt

de!ägarafgifter, i hög grad växlat. Sålunda utgjorde detta medeltal år

1897 51 kronor 68 öre och år 1901 21 kronor 22 öre. Såsom kommittén

riktigt anmärker, torde detta vara tillräckligt bevisande för

ohållbarheten ur pensionsteknisk synpunkt af det antagna sjcstemet.

Slutligen anmärker kommittén, att det under åren 1883—1903

utgående statsbidraget till och med visat sig understiga det belopp,

hvartill i sammanhang med förarbetena till ofvanberörda, af Eders Kung!.

Maj:t vid 1882 års Riksdag framlagda proposition statsbidraget beräknats

komma att uppgå, därest detsamma, på sätt sedermera skedde,

bestämdes till 2 procent af nettovinsten af statsbanetrafiken. Dessa

beräkningar hade likväl utgått från förutsättningen, att ett på ifrågavarande

sätt bestämdt statsbidrag skulle vara tillräckligt för pensionerande

af ett delägarantal af allenast 4,000 personer. Vid 1903 års

slut hade emellertid antalet delägare i pensionsinrättningen, såsom nyss

nämnts, uppgått till ej mindre än 9,044.

I fråga om de medel, som borde tillgripas för ett upphjälpande af

pensionsinrätfningens brydsamma ställning, har kommittén framlagt

flera olika förslag. Kommittén har till en början förklarat sig icke

kunna dela fullmäktiges vid ofvanberörda urtima möte år 1896 uttalade

mening, att staten vore pliktig att ansvara för pensionernas fulla utgående,

enligt gällande reglemente, till de nuvarande delägarna, så länge

dessa fullgjorde de förpliktelser, som stadgats såsom villkor för den

år 1882 beslutade pensionsförhöjningen. Således har kommittén ansett

sig oförhindrad att, äfven beträffande nuvarande delägare i pensionsinrättningen,

föreslå den jämkning i pensionsvillkoren, som kunde anses

lämplig eller af behofvet påkallad. Emellertid har kommittén, hvad nu

nämnda delägare angår, icke ansett någon höjning af pensionsafgifterna,

lika litet som en sänkning af pensionsbeloppen, höra ifrågakomma.

Däremot har kommittén, i likhet med direktionen för pensionsinrättningen

i dess ofvanberörda år 1894 uppgjorda förslag, hemställt, huruvida

icke en skärpning i pensionsvillkoren så till vida borde införas,

att viss minimiålder stadgades för rätt till åtnjutande af pension. Den

c) förslag till

afhjälpande af

befintlig brist

hos pensionsinrättningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

ifrågasatta ändringen rörande pensionsåldern syntes för nuvarande delägare

endast böra blifva frivillig. Delägare, som icke ville underkasta

sig densamma, skulle således vara berättigad att bibehållas vid de gamla

villkoren oförändrade, men därmed också uteslutas från förmånen att

tillgodonjuta den garanti af staten för pensionernas utbekommande till

oförändradt belopp, som kommittén, på sätt framdeles skall nämnas,

jämväl föreslår. I vissa särskilda fall skulle nuvarande delägare äfven

äga rätt att oafkortad fordra tillämpningen af nu gällande bestämmelse

om pensionsålder och likväl komma i åtnjutande af den af kommittén

ifrågasatta statsgarantien för pensionernas fulla erläggande.

'' För nytillkomna delägare har åter kommittén ifrågasatt vissa

förändringar beträffande såväl pensionsafgifternas som pensionsbeloppens

storlek.

Kommittén har uppgjort en utredning, i hvad mån den föreslagna

bestämmelsen om viss minimiålder skulle inverka å pensionsinrättnmgens

finansiella ställning, sådan densamma befunnits den 1 januari 1904;

och har kommittén på närmare angifna grunder beräknat, att, om berörda

af kommittén ifrågasatta förändringar i pensionsåldern för dåvarande

delägare tages med i beräkningen, pensionsinrättningens skulder

öfverstiga dess tillgångar med allenast 27,980,209 kronor. Den verkliga

bristen vid nämnda tidpunkt uppgår, såsom jag ofvan nämnt, enligt

kommitténs beräkning till ej mindre än 37,103,805 kronor.

En höjning af pensionsåldern för nuvarande delägare, på sätt

kommittén föreslagit, skulle således medföra eu afsevärd förbättring i

pensionsinrättningens ekonomiska ställning,

d) angående Deri brist, som återstår, är likväl, såsom Eders Kungl. Maj:t beka
förändrade

ga(]e finna, högst betydlig. För densammas täckande har kommittén

statsbidragets icke funnit någon annan utväg än förändrade grunder för utgående

utgående. af hittills för ifrågavarande ändamål beviljade statsbidrag. I sådant

hänseende har kommittén föreslagit, dels att staten skulle ensam öfvertaga

ansvaret för pensionering till följd af olycksfall eller sjukdom,

som ådragits under tjänstulofning, d. v. s. att staten allena betalade

hela beloppet af utgående invalidpensioner enligt 6 § mom. a i gällande

reglemente, dels ock att staten borde åtaga sig att till två tredjedelar

ansvara för pensioneringen i öfrigt af statens järnvägspersonal. Men

vidare har, enär delägarnas årsafgifter icke motsvara en tredjedel, utan

allenast omkring en'' fjärdedel af den en hvar af dem tillkommande

pension, kommittén föreslagit, att staten skulle årligen lämna bidrag*

till pensionsinrättningen med det belopp, som erfordrades såsom fyllnad,

för att pensionsinrättningen vid slutet af hvarje år skulle äga en kapital
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

15

behållning, motsvarande, enligt matematiska grunder, skillnaden mellan,

å ena sidan, kapitalvärdet af tredjedelen af samtliga pensionsinrättningen

åliggande pensionsförpliktelser, med undantag af de pensioner, som,

enligt hvad ofvan är nämndt, skulle i sin helhet utgöras af staten, och,

å andra sidan, kapitalvärdet af delägarnas årsafgifter.

Värdet af hela det statsbidrag, staten, enligt de af kommittén föreslagna

grunder, skulle för år 1904 hafva utgjort, beräknas af kommittén

uppgå till omkring 637,000 kronor. Värdet'' ensamt af det bidrag, som

skulle utgå för invalidpensioner samt för statens öfvertagande af två

tredjedelar af öfriga pensioner, skulle uppgått till omkring 600,000 kronor;

och komme det statsbidrag, som i sistberörda båda hänseenden skulle

lämnas, enligt kommitterades beräkningar att för hvarje år betydligt

tillväxa. Sålunda skulle detta statsbidrag, därest kommitterades förslagvarit

i. tillämpning under åren 1897—1904, för hvart och ett af dessa

ar, i jämförelse med närmast föregående, hafva ökats med omkring

34,000 kronor.

Kommitténs förslag kräfver tydligen åtskillig tid, innan detsamma

i sin helhet kan genomföras. Med hänsyn härtill har kommittén äfven

tagit i öfvervägande de åtgärder, som redan nu böra vidtagas. Härvidlag

har kommittén utgått från en beräkning, hurudan pensionsinrättningens

finansiella ställning vid ingången af år 1904 skulle varit, därest

kommitténs förslag till pensionslag redan då kunnat träda i tillämpning

och, bland annat, staten sålunda öfvertagit utbetalningen i dess helhet af

pensionerna till delägarna, som på grund af olycksfall i tjänsten erhållit

afsked, äfvensom åt två tredjedelar af öfriga utgående pensioner. Enligt

denna beräkning skulle under nyssnämnda förutsättning pensionsinrättningen

ägt ett kapital, som jämte värdet af delägarnas årsafgifter med

omkring. 572,000 kronor öfverstigit värdet af den återstående delen af

pensionsinrättningens förbindelser, då hänsyn icke tages till kommande

aflöningsförhöjuingar — jag erinrar därom, att pensionen utgår med

viss procent af delägarens aflöning. Detta öfverskott skulle — uppger

kommittén — redan vid ingången af år 1905, om lagen först då trädt

i tillämpning, hafva utgjort allenast omkring 262,000 kronor. Detta berodde

därpå, att pensionsinrättningens förbindelser på grund af personalens

aflöningsförhöjningar och nya medlemmars inträde komme att ökas i

högre grad, än att förbindelserna skulle kunna täckas af de inflytande

afgifterna. Under sådant förhållande vore det högst sannolikt, att redan

vid ingången af år 1906 öfverskottet skulle hafva försvunnit och därefter

brist uppkomma, så framt icke staten skyndsamt trädde hjälpande

e) angående

hemställan till

1906 års Riksdag

om beviljande

af

förhöjdt statsbidrag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den 31

oktober 1905.

emellan. På grund häraf har kommittén hemställt, att Eders Kung!.

Maja behagade hos 1906 års Riksdag göra framställning, att, i stället för

det nuvarande bidraget till pensionsinrättningen, som, på sätt nämnts,

utgår med belopp, motsvarande 2 procent af nettoinkomsten af statens

järnvägstrafik, och hvithet bidrag för år 1904 utgjort omkring 304,000

kronor, finge, oberoende af nettovinstens storlek, för år 1907 af järnvägstrafikmedel

anvisas ett bidrag af 650,000 kronor, motsvarande det

belopp, hvartill pensionerna för delägare, som afskedas på grund af

olycksfall i tjänsten, samt två tredjedelar af öfriga utgående pensioner

kunde beräknas uppgå.

Det af kommittén afgifna betänkandet remitterades den 6 september

1905 till järnvägsstyrelsen, som, i hvad rörde aflåtande till 1906

års Riksdag af nådig proposition om det nuvarande statsbidragets till

statens järnvägstrafiks pensionsinrättning höjande, hade att skyndsamt

afgifva särskildt underdånigt yttrande, hvarefter, beträffande ärendet i

öfrigt, styrelsen borde, efter direktionens och fullmäktiges för nämnda

pensionsinrättning hörande, afgifva ytterligare utlåtande.

I förstberörda del har järnvägsstyrelsen den 31 oktober 1905 afgifvit

utlåtande. Däremot har styrelsen i öfrigt ännu icke kunnat fullgöra

nyssberörda föreläggande. Fullmäktige för pensionsinrättningen

hafva nämligen ännu icke sammanträdt till öfverläggning rörande de af

kommittén framställda förslag. Urtima möte med fullmäktige lär emellertid

för sådant ändamål, efter hvad jag försport, vara utlyst till den

5 februari 1906.

I berörda utlåtande har järnvägsstyrelsen i hufvudsak anfört följande:

Den af kommittén framlagda utredningen visade till fullo, att statens

nuvarande bidrag till statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

vore otillräckligt, och att förhöjning däraf måste äga rum. Såsom ett

ytterligare skäl härför kunde åberopas den betungande skyldigheten för

nämnda pensionsinrättning att pensionera de järnvägsmän, som till följd

af olycksfall under tjänstgöring blifvit oförmögna att sköta sin tjänst

och fördenskull afskedats. Det syntes därför styrelsen lämpligt, att

redan nu och oberoende af blifvande bestämmelser i ämnet åtgärder

från statsmakternas sida vidtoges i den af kommittén föreslagna riktning.

Då emellertid styrelsen för närvarande, och innan pensionsfullmäktige

och direktionen för pensionsinrättningen kunnat i ärendet höras,

icke vore beredd att yttra sig öfver vare sig de af kommittén föreslagna

grunder för bestämmande af statens bidrag till pensionsinrättningen

eller de förslag i öfrigt, som innefattades i kommitténs betänkande,

ansåg sig styrelsen icke kunna biträda kommitténs framställning,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

17

att ett till visst belopp bestämdt anslag beviljades pensionsinrättningen

för ifrågavarande ändamål. Till förekommande af alltför stor utgift

för staten på en gång till pensionsväsendets ordnande funne sig styrelsen

däremot böra förorda, att ett visst belopp af statens järnvägars

trafikmedel afsattes redan för år 1907; och borde detta belopp beräknas

så, att detsamma, jämte det enligt nu gällande pensionsbestämmelser

för närvarande utgående statsbidraget, uppginge till det af kommittén

såsom behöfligt för år 1907 angifna beloppet 650,000 kronor.

Då statsbidraget enligt nuvarande grunder för sistnämnda år torde

kunna beräknas till omkring 300,000 kronor, skulle alltså ytterligare

erfordras 350,000 kronor.

Med åberopande häraf har styrelsen hemställt, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes utverka medgifvande af 1906 års Riksdag att, såsom

bidrag till bestridande af pensioneringen af statens järnvägars

personal, utöfver hvad enligt gällande pensionsreglemente i sådant

afseende kunde komma att utgå af statsmedel, finge för år 1907

af statens järnvägars trafikmedel afsättas och till statskontoret öfverlämnas

ett belopp af 350,000 kronor, att af statskontoret tills vidare förvaltas

och förräntas samt sedermera i mån af behof och efter Riksdagens

särskilda bepröfvande användas till pensionering af statens järnvägars

personal.

Såsom jag ofvan anfört, föreligger ifrågavarande ärende icke nu

till slutgiltig behandling. Dessförinnan torde infordrade yttranden af

direktionen och fullmäktige för pensionsinrättningen böra afvaktas.

Emellertid har kommittén, såsom jag nyss nämnt, hemställt därom, att

redan vid instundande Riksdag för pensionsinrättningens räkning måtte

utverkas afsättande af särskildt statsbidrag, utöfver det, som nu utgår.

Då ett beslut af förenämnda innehåll utan tvifvel är af stor betydelse särskildt

med hänsyn till det ansenliga belopp, som kräfves för pensionsinrättningens

betryggande, har jag ansett mig böra lämna en så utförlig framställning

som skett öfver pensionsinrättningens uppkomst samt orsakerna

till dess hotande obestånd. För en ännu fullständigare kännedom

af den vidlyftiga utredning, som föregått omförmälda kommittés

tillsättande, hänvisar jag till hvad därom innehålles i kommitténs betänkande.

Genom den af kommittén förebragta utredning, hvilken ytterligare

bekräftas af liknande utredningar, som förut verkställts i enahanda syfte,

torde numera få anses ådagalagdt, att pensionsinrättningens ställning är

Bill. till Rissel. Prat. ]906. 4 Sami. 1 Afd. 44 Häft. ■ 3

Departementschefens

yttrande.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

ekonomiskt undergräfd, och att densamma, därest icke högst betydliga tillskott

göras, inom kort kan blifva urståndsatt att fullgöra sina förbindelser.

Orsakerna till denna pensionsinrättningens bekymmersamma ställning

synas mig, med ledning af den utredning, som förebragts, icke

vara svåra att angifva. Såsom kommittén och tidigare äfven statskontoret

anmärkt, har tydligen icke någon hållbar grund för statsbidragets

beräknande förelegat. Då antalet delägare i pensionsinrättningen,

allt efter som statens järnvägsnät vidgats, högst betydligt ökats,

måste äfven statsbidraget blifva otillräckligt, så framt.icke inkomsten af

statens järnvägstrafik skulle på ett oförutsedt sätt stiga. Men, såsom

bekant, har på grund af tillkomsten af de stora norrländska, delvis ännu

genom obygder gående järnvägarna statsbanornas nettoinkomster, i förhållande

till den trafikerade banlinjen, i allmänhet understigit den

årliga inkomsten under de år, som närmast föregingo antagandet vid

1882 års Riksdag af det nya pensionsreglementet. Faktiskt tiar ock

det utgående statsbidraget varit alltför ringa i förhållande till delägarnas

årsafgifter. Under åren 1872—1903 har statsbidraget, enligt

af kommittén framlagd utredning, uppgått till sammanlagdt 4,804,355

kronor 1 öre. Under samma tid hafva åter delägarna i afgifter erlagt

5,528,099 kronor 21 öre eller således mera än hvad staten för ändamålet

utgifvit. Det må i detta sammanhang erinras därom, att kommittén

för ordnande af det civila pensionsväsendet funnit sig böra uppställa

den regel, att pensionskostnaderna borde till två tredjedelar bestridas

af staten samt till allenast en tredjedel genom pensionsafgifter.

Då således förnämsta orsaken till den ekonomiska kris, som hotar

pensionsinrättningen, är det hittills utgående statsbidragets otillräcklighet,

synes äfven den första åtgärd, som bör ifrågakomma, vara dettas

höjande. Denna åtgärd torde äfven vara den enda, som kan bringa pensionsinrättningens

ekonomi på solida grunder. Näppeligen lär nämligen

kunna ifrågasättas, att den befintliga bristen ens till någon

del bör afhjälpas genom ett afknappande af de enligt pensionsreglementet

bestämda, nuvarande delägarna tillkommande pensioner. Lika

litet synes ett höjande af dessa delägares redan nu ganska ansenliga

pensionsafgifter böra äga rum; och har ej heller kommittén hemställt

om vidtagande af någon af dessa åtgärder. Däremot har kommittén

för upphjälpande af pensionsinrättningens ställning förordat pensionsålderns

höjande. Huruvida detta förslag är förenligt med vare sig de

fordringar, som ur trafiksäkerhetens synpunkt böra ställas påjärnvägspersonalen,

eller de anspråk, nuvarande delägare kunna hafva att vid

den enligt nu gällande reglemente bestämda tidpunkt komma i åtnju
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

19

tande af pension, därom anser jag mig på frågans nuvarande skede

icke böra göra något uttalande. Men uppenbart är, såsom äfven af

kommitténs betänkande framgår, att icke heller pensionsålderns höjande

kan i tillräcklig grad afhjälpa de svårigheter, hvari pensionsinrättningen

råkat. Den befintliga bristen är tydligen så stor, att ingen annan räddning

för pensionskassan kan tänkas än statens mellankomst.

Då således, huru än frågan om järn vägspersonalens pensionering

för framtiden må ordnas, en betydande förhöjning af statens bidrag

kräfves, ser jag däri, att ärendet ännu ej föreligger till slutlig behandling,

intet hinder för bifall till pensionsinrättningens, af järnvägsstyrelsen

understödda hemställan om vidtagande af åtgärder för att

redan vid 1906 års Riksdag må afsättas ett särskild! belopp för pensionsinrättningens

stärkande. Det statsbidrag, som kräfves för ifrågavarande

ändamål, är uppenbarligen så betydande, att detsamma lämpligen

bör fördelas på flera år. Dessutom synes det mig af vikt, att staten

redan nu tillkännagifver sin allvarliga vilja att söka rädda pensionsinrättningen

ur dess bekymmersamma läge. Djupt ingripande intressen

äro med pensionsinrättningens fortfarande bestånd förenade; och helt

naturligt är, att den stora personal, som däraf närmast beröres, under

nuvarande förhållanden med oro ser framtiden till mötes.

Ehuru kommittén och järnvägsstyrelsen i hufvudsak äro eniga,

förefinnes likväl en mindre olikhet mellan deras förslag. Den förra

har hemställt, att Eders Ivungl. Maj:t hos 1906 års Riksdag behagade

gorå framställning att, i stället för det nuvarande bidraget

till pensionsinrättningen, hvithet bidrag för år 1904 utgjorde omkring

304,000 kronor, måtte, oberoende af nettovinsten å statens

järnvägstrafik, för år 1907 af järnvägstrafikmedel beviljas ett bidrag

af 650,000 kronor, motsvarande det belopp, hvartill pensionerna för

delägare, som afskedades på grund af olycksfall i tjänsten, samt två

tredjedelar af öfriga utgående pensioner för närvarande kunde beräknas

uppgå. Järnvägsstyrelsen åter har föreslagit afsättande, utöfver det

sedvanliga nettobidraget, af 350,000 kronor. Såsom Eders Kungl. Maj:t

behagade finna, är skillnaden i sak mellan dessa båda framställningar

ganska obetydlig. Ehuru jag finner hvilketdera af de framlagda förslagen

som helst antagligt, är jag mest benägen att förorda järnvägsstyrelsens

förslag.

För den närmaste tiden föreligger väl icke någon omedelbar fara,

att pensionsinrättningen icke skall so sig i stånd att uppfylla sina

förbindelser. För säkerhets skull torde dock ett bemyndigande böra

gifvas Eders Kungl. Maj:t att af det till afsättning föreslagna belopp

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Utskottets yttrande.

till pensionsinrättningen utbetala så stor del, som kan erfordras för ett

orubbadt upprätthållande under år 1907 af pensionsinrättningens verksamhet

i enlighet med gällande grunder.»

Då, enligt hvad genom verkställd utredning blifvit ådagalagdt,

statens järnvägstrafiks pensionsinrättning befinner sig i sådan ställning,

att ett '' högst betydande belopp fattas för att pensionsinrättningen i

framtiden skall kunna fullgöra sina förbindelser beträffande järnvägspersonalens

pensionering, måste det såväl för staten som för järnvägspersonalen

synas angeläget, att dessa förhållanden varda för framtiden

ordnade på ett tillfredsställande sätt. Man lärer ock hafva skäl förvänta

att Kungl. Mapt icke skall underlåta att, sa snart ske kan, till Riksdagens

pröfning framlägga förslag härom. Hvad angår den af Kungl.

Maj:t nu gjorda framställningen om anvisande för nästkommande år af

ökadt statsbidrag till järnvägspersonalens pensionering, har utskottet

icke kunnat undgå att hysa tvekan angående lämpligheten af att, innan

frågan blifvit i hela sin omfattning pröfvad, vidtaga en dylik tillfällig

åtgärd, helst behofvet af det äskade beloppet icke synes vara.påträngande.

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, föreligger nämligen icke för den närmaste tiden

någon omedelbar fara att pensionsinrättningen skall se sig ur stånd att

uppfylla sina förbindelser. Ehuru det med afseende härå förefaller utskottet,

som om det icke skulle vara förenad! med någon olägenhet

att låta till en kommande Riksdag anstå med afgörandet af frågan om

ökadt statsbidrag till pensionsinrättningen, har utskottet dock på de i

statsrådsprotokollet anförda skälen icke velat motsätta sig hvad Kungl.

Maj:t i förevarande proposition föreslagit. Utskottet hemställer därför,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 30 mars 1906.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

21

B e s e r v a t i o n

af herr C. Persson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan

bort hafva följande lydelse:

»Då, enligt hvad genom verkställd utredning blifvit ådagalagdt,

statens järnvägstrafiks pensionsinrättning befinner sig i sådan ställning,

att ett högst betydande belopp fattas för att pensionsinrättningen i

framtiden skall kunna fullgöra sina förbindelser beträffande järnvägspersonalens

pensionering, måste det såväl för staten som för järn vägspersonalen

synas angeläget, att dessa förhållanden varda för framtiden

ordnade på ett tillfredsställande sätt. Man lärer ock hafva skäl förvänta,

att Kungl. Maj:t icke skall underlåta att, så snart ske kan, till Riksdagens

pröfning framlägga förslag härom. Hvad angår den af Kungl.

Majd nu gjorda framställningen om anvisande för nästkommande år af

ökadt statsbidrag till järnvägspersonalens pensionering, har utskottet

icke kunnat undgå att hysa tvekan angående lämpligheten af att, innan

frågan blifvit i hela sin omfattning pröfvad, vidtaga en dylik tillfällig

åtgärd, helst behofvet af det äskade beloppet icke synes vara påträngande.

Enligt hvad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, föreligger nämligen icke för den närmaste tiden

någon omedelbar fara, att pensionsinrättningen skall se sig ur stånd att

uppfylla sina förbindelser. Med afseende härå förefaller det utskottet,

som om det icke skulle vara förenadt med någon olägenhet att låta till

en kommande riksdag anstå med afgörande! af frågan om ökadt statsbidrag

till pensionsinrättningen, och har utskottet därför ansett sig icke

hafva skäl biträda den af Kungl. Maj:t nu gjorda framställningen.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj ds ifrågavarande proposition icke

må vinna Riksdagens bilall.»

Bih. till Riksd. Prot 1906. 4 Sami. 1 Afd. 44 Saft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1906:68 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afsättande af medel till pensionering af statens järnvägars personal. s. 20 i texten