Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner.

1907-04-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1907:21, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 15 april 1907, kl. 12 midd.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner.

Uti en vid innevarande Riksdag inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 35, har herr C. Sandqiiist hemställt, »att Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta

och snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till ordningsstadga

för rikets landsbygdskommuner.»

Såsom motivering för denna hemställan har herr C. Sandquist anfört

följande.

»Oaktadt allt nykterhetsarbete, som förekommit såväl utom som inom

Riksdagen, oaktadt de förbättringar, som i nykterhetens och sedlighetens

syfte må hafva åstadkommits »angående försäljning af brännvin, vin och

Öl», och trots kommunernas med framgång krönta sträfvanden att förhindra

äskade utskäukningsrättigheter af berörda drycker, fira dock ännu

dryckenskapens och sedeslöshetens befrämjare mångenstädes inom landsortskommunerna

sina triumferande och demoraliserande orgier. — Man

arrangerar offentliga baltillställningar med hög afgift. Under spritupprymd

sinnesstämning »dansar man julen ut» flera kvällar, ja nätter å

Bill. till Biksd. Prof. 1907. S Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Muff. (N:o 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande b:o 21.

rad. »Man dansar ut det gamla året» långt in på det nya årets första

timmar. Ibland anordnare af dessa tillställningar finner man icke sä

sällan just sådana personer, som vägrats rättighet till försäljning af vin

och Öl. — Sålunda hånar man kommunernas försök att befrämja nykterhet,

sedlighet och god ordning. Sålunda ockrar man på ungdomens lidelser;

sålunda demoraliserar man densamma. Sålunda omintetgör man

ock ett af de viktigaste villkoren — sparsamhet — för egnahemsfrågans

lösning.

Att de stora utgifter, som kommunen och staten vidkännas för folkupplysningens

befrämjande, äfvensom det frivilliga arbete, som äger rum

för ungdomens förädling, därigenom i hög grad göras ofruktbärande, det

ligger i öppen dag. —- Indignationen uti de trakter, där detta sorgliga

förhållande äger rum, är därför med skäl mycket stor.

Uti Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående ändring i ordningsstadgan

för rikets städer af den 10 december 1886 (Bil. till motionen)

finnes tydligt stadgadt, huru anställandet af bal och andra nöjestillställningar

skall behörigen »anmälas», »ordningsföreskrifter» meddelas, äfvensom

huru sådana tillställningar kunna bötfällas och inhiberas.

Rikets städer, köpingar, hamnar, fisklägen och jämväl »visst område

invid eller i närheten af stad» äro sålunda skyddade gent emot påträngande

nöjestillställningar af demoraliserande art.

Landsbygdens kommuner stå däremot i detta afseende absolut vanmäktiga,

Ty den rättighet, som enligt 7 § i kungl. förordningen den

21 mars 1862 tillerkännes kommunalstämma rörande upprättande af »ordningsstadgar

», är af så minimal betydelse, att begagnandet af densamma

resulterar uti eu bekräftelse på denna absoluta vanmakt.

Ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner, i tillämpliga delar

öfverensstämmande med ordningsstadgan för rikets städer, innehållande

effektiv rättighet för kommunerna att skydda sig emot påträngande och

demoraliserande tillställningar, synes mig därför vara af behofvet påkallad.»

I förevarande motion framhålles behofvet af en ordningsstadga för

rikets landsbygdskommuner. Motionen är föranledd å ena sidan deraf,

att i vissa trakter å landsbygden förekommit dryckenskap och oordningar

i samband med offentliga danstillställningar, och å andra sidan af det

förhållandet, att befintliga lagstadganden förmenas icke lämna landsbygdskommunerna

tillräckligt skydd mot dylika uppträden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21

Motionären har icke förbisett, att § 7 i kungl. förordningen den 21

mars I 862 om kommunalstyrelse på landet tillerkänner kommunalstämma

rättighet att uppgöra ordningsstadgar för kommunen, men han anser

denna rättighet vara »af så minimal betydelse, att begagnandet af densamma

resulterar uti eu bekräftelse på» landsbygdskommunernas »absoluta

vanmakt» i detta afseende. Däremot hänvisar motionären till §§ 13 och 30

i gällande ordningsstadga för rikets städer, sådana dessa §§ lyda enligt

kungl. kungörelsen den 10 dec. 1886, och håller han före, att de platser och

områden, för hvilka dessa §§ gälla, genom desamma äro skyddade gent

emot påträngande nöjestillställningar af demoraliserande art. Liknande

bestämmelser borde därför inrymmas i en ordningsstadga för rikets landsbygdskom

mun er.

I § 7 af kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21

mars 1862 lyder andra momentet sålunda: »Kommunalstämma äger jämväl

att för upprätthållande af de ordningsstadgar, som kommunalstämma kan finna

skäl att för kommunen uppgöra, bestämma viten, från och med en till och

med tjugo riksdaler riksmynt, hvilka dock, för att blifva gällande, måste

vara af Konungens befallningshafvande pröfvade och godkända».

Då motionären förklarar denna bestämmelse vara af »minimal betydelse»,

så torde han syfta på det förhållandet, att vederbörande myndigheter

i en del fall vägrat stadfästa af kommunalstämma uppgjorda

ordningsstadgar. Utskottet har sökt förskaffa sig kännedom om sådana

fall, i hvilka ärenden af denna art varit föremål för myndigheternas

pröfning, och har utskottet därvid kunnat inhämta följande.

Under åren 1899—1902 hafva Konungens befallningshafvande i två

fall ogillat men i fyra fall gillat af kommun antagna ordningsstadgar.

De två förstnämnda fallen rörde sig om

1) vitesförbud mot viss person att upplåta lokal för dansgillen;

2) vitesförbud för oljud, fylleri eller förargelseväckande uppförande å

byvägar och gemensamma strandplatser, som ej vore af enskild disponerade;

de fyra senare fallen rörde sig om

3) vitesförbud för viss person att upplåta en viss dansbana;

4) » »»»»»»>> danslokal;

5) ordningsstadga angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt

kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker;

6) ordningsstadga, hvarigenom vid vite af högst 20 kr. hållande af

lekstugor och dansgillen förbjöds å sön- eller helgdagar öfver hufvud

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

samt å andra dagar utan att anmälning skett hos kommunalnämndens

ordförande.

Vid samtliga dessa fall hafva besvär anförts öfver Konungens befallningshafvandes

beslut, hvilket i fallen 1, 2, 3 och 4 stadfästs af Kungl.

Maj:t, men i fallen 5 och 6 blifvit af Kungl. Maj:t upphäfdt.

Slutligen har i ett fall, där kommunen (i motionärens hembygd)

antagit följande ordningsstadga: »Den, som upplåter rum eller plats å

sina ägor för offentlig danstillställning, böte 20 kronor , — Konungens

befallningshafvande ogillat kommunalstämmans ifrågavarande beslut.

Öfver Konungens befallningshafvandes utslag i detta fall hafva besvär

icke anförts.

Af de relaterade fallen har utskottet visserligen icke kunnat bilda

sig något klart begrepp rörande gränserna för det område, inom hvilket

kommunerna kunna röra sig vid uppgörandet af ordningsstadgar med utsikt

att få dessa af vederbörande myndigheter godkända. Åtminstone Konungens

befallningshafvande synas inom olika län och vid skilda tider haft något

olika uppfattning om hvad som kan och bör inrymmas i en dylik ordningsstadga.

Likväl synes man icke med fullt fog kunna beteckna ifrågavarande

rätt för kommunerna att uppgöra ordningsstadgar såsom alldeles

betydelselös. De upprättade »ordningsstadgarna» hafva dock vunnit fastställelse

i två fall af sex, där ärendet dragits under Kungl. Maj:ts pröfning.

Och beträffande öfriga relaterade fall kunna ju giltiga skäl för vägran

af fastställelse hafva funnits, utan att däraf behöfver följa, att kommunernas

ifrågavarande rätt att uppgöra ordningsstadgar bör betraktas såsom

varande utan värde. Öfver hufvud taget vill det synas, som om det förhållandet,

att berörda stadgande i § 7 af kungl. förordningen angående

kommunalstyrelse på landet hittills varit af ringa verkan för stäfjande af

oordningar inom landsbygdskommunerna, mera beror därpå, att man i allt

för ringa utsträckning gjort bruk af detsamma, än på att stadgandet i

och för sig skulle vara af mindre tillfredsställande beskaffenhet.

Utskottet anser sig därjämte böra framhålla, att omförmälda stadgande

alldeles icke är det enda, som står till buds för bekämpandet af

sådana oordningar och störande uppträden som de af motionären beskinna.

Dessa oordningar och uppträden synas nämligen samtliga haft sitt upphof

i ett olagligt tillhandahållande af rusdrycker, och den närmaste utvägen

för deras motarbetande och förhindrande torde alltså ligga i tillämpandet

af gällande föreskrifter i de kungl. förordningarna den 9 juni 1905 ang.

försäljning af brännvin och ang. försäljning af vin och Öl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillf Ulliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 5

Ur den förstnämnda af dessa förordningar må bär anföras:

36 £.

1. Den, som genom detaljhandel afyttrar brännvin utan att i stadgad

ordning hafva förvfirfvat rättighet därtill eller som, på sätt i £

3 sägs, fördelar brännvin mellan derå köpare eller, mot föreskriften i

5 § 1 mom., tillhandagå!1 med anskaffande af brännvin, böte första

gången från och med trettio till och med sextio kronor och andra gången

från och med sextio till och med etthundra tjugo kronor. Den, som tredje

gången eller oftare beträdes med sådan förbrytelse, dömcs till böter från

etthundratjugo till och med sexhundra kronor eller till fängelse i högst

ett år.

I förordningen angående försäljning af vin och Öl stadgas:

1

Försäljning af vin eller Öl må ej bedrifvas af annan än den, som

därtill erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan särskilt tillstånd

är därtill berättigad. — — — —

7 §.

1. Tillstånd att utskänka vin eller Öl meddelas af Konungens befallningshafvande.

10 §•

Konungens befallningshafvande äga jämväl att — —- lämna tillstånd

att vid bestämdt tillfälle utskänka vin eller Öl.

33 §.

1. Den, som utan att vare sig därtill hafva erhållit tillstånd eller

eljest vara därtill berättigad

utskänker vin eller Öl, eller

till afhämtning eller försändning försäljer sådana drycker, böte första

gången från och med 10 till och med 50 kronor, andra gången från 50

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

till och med 100 kronor och tredje gången från 100 kronor till och

med 300 kronor.

Slutligen må ock erinras om följande föreskrifter i förordningen angående

försäljning af tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka:

3 §•

1. Vill någon, som ej enligt 2 § är därtill berättigad, bedrifva utskänkning

af tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, göre därom

skriftlig anmälan — — — på landet hos länsmannen, — •

4 §.

Anmälan eller tillstånd, hvarom sägs i 3 §, erfordras ej förrätt att

tillfälligtvis, vid allmän sammankomst eller tillställning, genom föranstaltande

af den, som anordnat sammankomsten eller tillställningen, utskänka

tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka.

8 §•

3. Därest vid marknad---eller då eljest större folksamling

äger rum, utskänkning af tillagade, alkoholfria drycker eller af svagdricka

visar sig föranleda oordningar, må polismyndighet i stad och

kronobetjänt å landet omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant

påkallar, förhindra utskänkningens fortsättande vid tillfället. Enahanda

befogenhet tillkommer polismyndighet i stad och kronobetjänt på landet

jämväl i fall utskänkning, som tillfälligtvis utöfvas vid allmän sammankomst

eller tillställning, visar sig föranleda oordningar.

10 §.

1. Den som utan att hafva undfått bevis, att anmälan behörigen

skett, där sådan är föreskrifven, eller utan tillstånd, där sådant erfordras,

utskänker tillagade, alkoholfria drycker eller svagdricka, böte från och

med 5 till och med 50 kronor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 21.

Dill- olaglig utskänkning af brännvin eller af andra spritdrycker äger

runa och föranleder uppträden af den beskaffenhet, som i motionen skildras,

där har man uppenbarligen, såsom förut påpekats, i första hand att

tillse, det nu anförda och andra redan befintliga föreskrifter angående

rusgifvande dryckers försäljning blifva efterlefda. Däremot torde föga

vinnas genom att nya stadgande!! och ordningsföreskrifter utfärdas, hvilka

äfven de måste bli utan verkan, därest de icke bringas i tillämpning.

I den af motionären åberopade orduingsstadgan för rikets städer

förekomma i $ 13 bestämmelser därom, att baler och andra nöjestillställningar

skola hos vederbörande polismyndighet anmälas, att erforderliga

ordningsföreskrifter skola af polismyndigheten kunna för dem meddelas

och att förnyandet af dylika tillställningar under vissa förhållanden kan

förbjudas äfvensom att förseelser mot hvad sålunda är stadgadt medföra

bötesansvar. Att döma af motionärens framställning synes det vara

företrädesvis just dessa bestämmelser, som enligt hans mening borde

upptagas i eu ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner i syfte

att bereda dessa skydd mot påträngande nöjestillställningar af demoraliserande

art. I afseende härå anser sig emellertid utskottet böra påpeka

följande. Sådana »offentliga baltillställningar med hög afgift», om hvilka

motionären strax förut i sin framställning talat, och hvilka synas ha

föranledt motionen, torde väl som regel få anses anordnade i strid med

gällande föreskrifter angående rusdrycksförsäljning, och beträffande dem

kan någon anmälningsplikt sålunda näppeligen ifrågakomma. För så

vidt den erlagda afgiften i sin helhet eller till någon del skall utgöra

betalning för vid tillfället utskänkt spirituösa, äro de i stället att anse

som förbjudna. Anmälningsplikten skulle alltså, hvad landsbygden

angår, komma att gälla väsentligen blott nöjestillställningar, fester och

dylikt, vid hvilka antingen ingen utskänkning alls förekomme eller ock

utskänktes endast alkoholfria drycker, såsom kaffe, té, chokolad m. m.

Härvidlag åter bör erinras, att för utskänkning af alkoholfria drycker,

äfven tillfälligtvis och på landsbygden, har förut gällt anmälningsplikt,

men att denna afskaffades, hvad tillfälligt anordnad utskänkning angår, så

nyligen som år 1905. Genom bifall till motionärens förslag skulle man

i själfva verket uttala sig för ett återinförande af denna anmälningsplikt,

utvidgad till att afse äfven nöjestillställningar, fester m. m., vid hvilka

ingen utskänkning alls vore anordnad.

Hvad det ojämförligt större antalet landsbygdskommuner vidkommer,

torde bestämmelser om en dylik anmälningsplikt icke vara af behofvet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o til.

påkallade. Däremot skulle sådana bestämmelser med hänsyn till de ofta

rätt betydliga afstånden på landet i många fall bli betungande och komma

att verka hindrande äfven i fråga om de mest oskyldiga och harmlösa

nöjestillställningar, hvilkas anordnande icke synes böra försvåras. Om

en anmälningsplikt af ifrågavarande art skulle införas, torde i samband

med eu dylik åtgärd börja sörjas äfven för en ordnad uppsikt öfver de

anmälda tillställningarna, enär stadgandet om anmälningsplikt ju i annat

fall vore tämligen ändamålslös. Härigenom skulle emellertid för landsbygdskommunerna

jämväl kunna vallas utgifter, som i taliika fall voie

alldeles onödiga. . .

I betraktande af hvad sålunda anförts, bar utskottet icke funnit sig

kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag, däri åsyftas utfärdandet

af eu ordningsstadga af antydd beskaffenhet för rikets landsbygdskommuner

i allmänhet. Å andra sidan vill utskottet emellertid så till vida

gifva motionären rätt, att för vissa landsbygdskommuner onekligen ett

behof af särskilda ordningsstadgar förefinnes, hvilket behof måhända icke

kan anses vara i tillräcklig grad tillgodosedt genom den förut omförmälda

bestämmelsen i § 7 af kungl. förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862. Förhållandena i detta afseende äro inom

olika trakter å landsbygden högst olika, och kommuner med en talrik

och på vissa områden tätt sammanträngd samt tillika måhända ganska

rörlig befolkning äro icke jämförliga t. ex. med kommuner, som hafva

en jämnare fördelad och mera bofast sådan. I kommuner af förstnämnda

slaget kunna onekligen andra åtgärder för ordningens upprätthållande och

öfvervakande vara af behofvet påkallade än i kommuner af den sistnämnda

beskaffenheten. I afseende härpå vill utskottet emellertid påpeka,

att § 13 i ordningsstadgan för rikets städer, hvilken § innehåller

just de bestämmelser, hvilka motionären anser i första hand böra inrymmas

jämväl i en ordningsstadga för landsbygdskommunerna, redan nu

kan genom särskildt beslut af vederbörande myndigheter blifva gällande

för visst område å landsbygd, nämligen för område »invid eller i närheten

af stad». Då omförmälda ordningsstadga är afsedd att gälla icke

blott för stad utan i tillämpliga delar jämväl för »köping, hamn, fiskläge

och annat ställe med större sammanträngd befolkning», så synes eu nära

liggande konsekvens af detta förhållande böra vara den, att § 13 i

nämnda ordningsstadga borde kunna bringas i tillämpning äfven för visst

område invid eller i närheten af platser af sist omförmälda slag. Äfven

inom andra landsbygdskommuner, särskildt sådana med större eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21. 9

talrikare bruksanläggningar eller industriella inrättningar, torde i åtskilliga

fall förhållandena vara så likartade med dem, hvilka råda i städernas

grannskap, att jämväl i sådana kommuner § 13 i ordningsstadgan

för rikets städer borde med fördel kunna tillämpas. En åtgärd i

sådan riktning, att nämnda § genom en för ändamålet lämplig omredigering

af § 30 i ordningsstadgan för rikets städer kunde efter särskildt

beslut af vederbörande myndigheter blifva gällande för område å landsbygden

äfven annorstädes än i närheten af stad, anser utskottet för sin del

vara den närmast till hands liggande och mest ändamålsenliga utvägen

för vinnandet af det syfte, som föranledt föreliggande motion. En dylik

åtgärd skulle utskottet ock gärna velat tillstyrka. Då emellertid en

hemställan af sådan innebörd icke torde kunna föranledas af motionärens

nu gjorda yrkande, finner sig utskottet på grund af det anförda böra

hemställa,

att herr C. Sandquists förevarande motion icke

måtte till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1907.

På utskottets vägnar:

ROBERT JOHANSSON.

Det skulle antecknas, att herr H. Wijk icke deltagit i den slutliga

behandlingen af detta ärende.

2

Bill. till Biksd. Prot. 1907. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 21 Raft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

Bilaga.

Kungl. Maj.ts nådiga kungörelse,

angående ändring i ordningsstadgan för rikets städer,

gifven Stockholms slott den 10 december 1880.

Yi OSCAE, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes

Konung, göre veterlig! : att vi på framställning af öfverståthållareämbetet

och efter det vederbörande blifvit hörda, funnit godt förordna, att nedannämnda

§§ i ordningsstadgan för rikets städer af den 24 mars 1868 skola

hafva följande ändrade lydelse:

13 §.

Hvar och en, som vill i stad eller å dess område gifva offentlig föreställning,

såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke

eller annat dylikt, hålla konsert eller eljest utföra musik, anställa

maskerad, bal, lekstuga eller andra nöjen, hålla allmänt föredrag, som ej

är att hänföra till andaktsöfning eller föreläsning vid läroanstalt, hålla

allmänt sammanträde eller göra andra tillställningar af hvad beskaffenhet

som helst, hvilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras,

eller hvartill inträdeskort försäljas eller afgift på ett eller annat sätt från

allmänheten fordras, begäres eller mottages, eller till hvilka allmänheten

eljest har tillträde, skall därom göra anmälan hos polismyndigheten. Ifall

tillställningen kungöres genom allmän tidning, skall denna anmälan ske

före kungörandet och eljest, där så ske kan, minst 24 timmar före tillställningens

början. Den, som anmäler tillställningen, vare pliktig, när det

af polismyndigheten päfordras, ej mindre att styrka, att den uppgifna lokalen

eller platsen blifvit af ägaren eller innehafvaren upplåten för ändamålet,

än äfven att om tillställningens ändamål och beskaffenhet lämna

polismyndigheten de upplysningar, denna äskar för att kunna meddela

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 21.

erforderliga ordningsföreskrifter; allt vid äfventyr, att tillställningen eljest

anses icke vara behörigen anmäld.

Är fråga om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller

dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller andra

med dessa jämförliga tillställningar, eller skall tillställning äga rum på

gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget

ställe, till hvilket allmänheten eljest har obehindradt tillträde; då

skall polismyndighetens tillstånd afvaktas, och vare förbjudet att, innan

tillstånd meddelats, utlämna inträdeskort, fordra, begära eller mottaga

afgift.

Den, som gjort anmälan om tillställning, vare sig tillstånd erfordras

eller icke, har att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som

kunna af polismyndigheten meddelas.

Underlåter någon hvad här är stadgadt, eller försummar ägare eller

innehafvare af lokal eller plats, som för tillställning kommer att begagnas,

att före tillställningens början göra sig förvissad att tillställningen

blifvit vederbörligen anmäld eller i fall, där sådant erfordras, tillåten,

böte från och med 5 till och med 100 kronor.

Där sig visar, att tillställning, som här ofvan omförmäles, åsyftar eller

innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder

till svårare oordning, äger polismyndigheten att dess förnyande förbjuda.

I nu nämnda fall, äfvensom då tillställningen utan vederbörlig anmälan

eller tillåtelse äger rum eller bland de närvarande uppkommer oordning

af svårare beskaffenhet, den där icke genom deltagarnes i densamma aflägsnande

kan undanröjas, må sammankomsten af polismyndigheten upplösas;

och vare alla de, som å stället sig församlat, pliktige att, på nämnda

myndighets uppmaning, därifrån sig begifva, vid bot från och med 5 till

och med 100 kronor för enhvar, som icke ställer sig sådan uppmaning

till efterrättelse.

30 §.

Hvad i denna stadga är föreskrift om stad, gälle äfven i tillämpliga

delar för köping, hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd

befolkning, då Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter vederbörandes hörande,

sådant förordnar genom beslut, som skall Kungl. Maj:ts pröfning

underställas; skolande Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sammanhang

härmed, efter det vederbörande blifvit hörda, jämväl underställa Kungl.

Maj:ts pröfning förslag om hvilka styrelser eller myndigheter böra på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra Kammarms Tillfälliga Utskott»-(N:o 1) Utlåtande N:o 21.

sådant ställe fullgöra hvad som i stad, enligt stadgan, åligger magistrat

eller annan lokalmyndighet därstädes, samt om dessa styrelsers eller myndigheters

sammansättning och vidden af deras befogenhet uti ifrågavarande

hänseende.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande äge jämväl, där omständigheterna

därtill föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som

underställes Ivungl. Maj:ts pröfning, särskilt förordna, att hvad i 13 § är

stadgadt skall tillämpas å visst område invid eller i närheten af stad, och

tillkommer i ty fall inom sådant område kronofogde enahanda befogenhet,

som enligt 13 § är i fråga om stad tillagd polismyndighet därstädes.

Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till

yttermera visso hafve Yi detta med egen hand underskrifvit och med

Vårt Kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 10 december 1886.

OSCAR.

(L. S.)

E. von Krusenstjerna.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.