Skrifvelse till Kungl. Muff angående statistiska uppgifter rörande alkoholens verkningar.
1907-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1907:13, Skrifvelse till Kungl. Muff angående statistiska uppgifter rörande alkoholens verkningar.
Dokumentets text
1
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o Vi.
N:o
13.
Ank. til] Riksd. kansli den 16 mars 1907, kl. 12 midd.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Muff
angående statistiska uppgifter rörande alkoholens verkningar.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 85, har herr Öl.
Olsson i See hemställt, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung],
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande hvad som kan
och bör vidtagas för att de uppgifter, hvilka af vederbörande tjänstemän
inlämnas för införande i vår statistik, så noggrann! som möjligt
må angifva alkoholens verkningar, särskild! hvad beträffar dödligheten».
I motiveringen framhåller motionären behofvet af åtgärder för
åstadkommande af en noggrannare statistik angående den utsträckning,
i hvilken alkoholen vore direkta eller medverkande orsaken till dödligheten
i vårt land. Såsom föredöme i°hithörande afseende framställer
han förfarandet uti Schweiz, hvarom han inhämtat en del upplysningar,
hvilka äfven ställts till utskottets förfogande och hvarur följande torde
få meddelas. Enligt beslut af »förbundsrådet» i nämnda land den 17
september 1875 skall statistiska byrån i Bern årligen eller, därest så af
förbundsrådet anses nödigt, äfven oftare publicera eu sammanställning af
de. i Schweiz förekommande födelser, dödsfall, vigslar och äktenskapsskilsmässor.
Materialet till förenämnda statistik insamlas af särskilda
tjänstemän,, de s.. k. civilståndstjänstemännen (»Civilstandsbeamte») inom
de respektive civilståndskretsarna (»Civilstandskreise»), och de nödiga
uppgifterna antecknas å formulär’, som af förbundsrådet fastställts, hvarpå.
till Riksd. Prot. 1907. S Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Käft. (Ko 13.) * 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
efter dessa uppgifter inom viss föreskrifven tid insändas till den statistiska
byrån. Med afseende på formuläret angående bevis om dödsfall
är att bemärka, att detsamma för närvarande upptar följande 10 uppgifter,
hvilka skola meddelas, punkterna 1—7 af civilståndstjänstemannen
och punkterna 8—10 af vederbörande läkare, nämligen: 1. tidpunkten
för dödsfallet; 2. dödsorten; 3. den dödes yrke, samhällsställning, yrkets
art (för barn under 15 år, faderns eller moderns yrke); 4. civilstånd,
om ogift eller gift m. m.; 5. hemorten; 6. boningsorten; 7. ålder; 8 a)
grundsjukdom eller primär orsak (vid hastig död, sätt, orsak, händelsens
datum), b) följdsjukdom och omedelbar dödsorsak, c) nämnvärda bidragande
orsaker, sjukdomar eller tillstånd; 9. huruvida obduktion ägt rum;
10. anmärkningar, såsom boningsförhållanden etc. — Ur de anvisningar
för läkaren, hvilka finnas antecknade å nämnda formulärs baksida,
meddelas enligt motionen äfvensom enligt den formulärblankett, som kommit
utskottet tillhanda, följande: Punkt 8. Det bör noggrannt skiljas på,
hvad som är primär dödsorsak eller orsakssjukdom 8 a) och hvad som
är ett följdtillstånd, sekundär sjukdom 8 b). Besvarandet af frågan 8 a)
(för hälsovården den viktigaste) är ofta svårt, mången gång osäkert
eller alldeles omöjligt. År det omöjligt, skall detta antydas genom ett
tvärstreck, är det osäkert, sättes ett frågetecken. Vid våldsamma dödsfall
lämnas noga uppgift på arten och orsaken, olycksfallets datum samt
huruvida det är fråga om själfmord (motiv: sinnessjukdom, alkoholism
etc.), annan persons straffbara handling eller olyckshändelse. Under
punkt 8 c) skola sådana patologiska tillstånd antecknas, som, åtföljande
hufvudsjukdomen, haft inflytande på densammas förlopp och utgång,
t. ex. ryggradskrökningar vid lång- och hjärtlidande, alkoholism vid
akuta sjukdomar, sinnessjukdomar etc. Punkt 10: Anmärkningar, som
äro af värde för bedömande af dödsfallet; såsom i synnerhet uppgifter
angående sociala förhållanden och bostadsförhållanden. De senare skola,
om möjligt, angifvas i alla sådana fall, där döden förorsakats af epidemiskt
(kontagiös) eller tuberkulos sjukdom. De punkter, till hvilka
hänsyn skola tagas äro I. Boningsrum: 1) storlek; 2) läge med hänsyn
till solbelysningen; 3) ventilation; 4) uppvärmning; 5) fuktighet till följd
af dåligt byggnadssätt; 6) fuktighet till följd af lokalens användning
(kokning, tvättning i boningsrummet etc.) *11. Sofrum: samma 6. olika
punkter som ofvan; III. Aflägsnande! af afskräden och orenlighet;
IV. Dricksvattnets beskaffenhet.
Efter en redogörelse för ofvanstående förhållanden anför motionären:
»Som af ofvanstående synes, hänvisas läkaren särskild! tvänne
gånger, frågorna 8 a) och 8 c), att aktgifva pa, om alkoholen har vai it
Andra*Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13. 3
orsak eller medverkat till döden. Vid dessa uppgifters aflämnande i
Schweiz är så ordnadt, att läkarens edsvurna yrkeshemlighet på det
strängaste bevaras. — Statistiska centralbyrån i Bern offentliggör sedan
årligen en sammanfattning öfver dryckenskapen som dödsorsak i landet.
''Denna vår statistiks resultat’ (skrifver en nykterhetsifrare i Schweiz)
’är af den allra största betydelse för alkoholismens bekämpande i Schweiz.
Det finnes knappast statistiska tal, som hafva tjänat oss så mycket i
denna kamp, som dessa årliga publikationer’. Denna sammanfattning
för städerna i Schweiz med öfver 10,000 innevånare visar år 1905, att
af 4,979 dödsfall bland män 47 dött af delirium tremens, 413, där dryckenskapen
varit medverkande orsak, och bland kvinnor af 5,088 dödsfall
16 af delirium tremens och 79, där dryckenskapen medverkat.»
Efter att sålunda hafva framhållit, huru de statistiska förhållandena
blifvit ordnade i Schweiz, uttalar sig motionären slutligen för, att
något liknande måtte komma till stånd äfven i vårt land.
För frågans belysning anser sig utskottet till en början böra
erinra om de bestämmelser i förevarande afseende, hvilka förefinnas hos
oss. Härvid möter oss till en början Kungl. Maj:ts nådiga förordning om
kjn-koböckers förande den 6 aug. 1894. Enligt densamma skola dödsfall
af en hvar, som det vederbör, skyndsamt anmälas till pastor i den församling,
där dödsfallet timat, hvarefter dödsfallet enligt särskild föreskrift införes
i död- och begrafningsboken. Med afseende på nämnda boks 16:de
kolumn är föreskrifvet: »Dödsorsaken bör uppgifvas så noggrannt som
möjligt. Då dödsfall inträffat till följd af olyckshändelse, mord eller
själfmord eller annat våldsamt dödssätt, bör uppgift å dödsorsaken och
dödssättet lämnas, t. ex. förgiftning af våda; förgiftning, ormbett; förgiftning,
mord; förgiftning, själfmord; kväfning, barnamord; kväfning,
i våda af modren o. s. v.» — Angående antecknade dödsfallen skall
från nämnda bok årligen lämnas utdrag till statistiska centralbyrån,
hvilken i sin årligen utkommande befolkningsstatistik har en afdelning,
som handlar om »döde och dödsorsaker». I afseende på där upptagna
och behandlade dödsorsaker äro dock redogörelserna inskränkta till uppgifter
om farsoter, våldsamma dödsfall samt själfmord. För öfriga dödsorsaker
hänvisar statistiska centralbyrån till den statistik, som lämnas
i medicinalstyrelsens årsberättelse. — öfvergå vi alltså till sistnämnda
område, så möter oss här nämnda styrelses cirkulär den 9 december
„1891 till{ samtliga läkare i riket angående förändringar i de
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
4
formulär och benämningar, som skola begagnas vid anbefallda uppgifter
om dödsorsaker. I bemäld» cirkulär är beträffande dödsbevis bland
annat följande föreskrifvet:
»l:o) Hvarje läkare, antingen lian är anställd i tjänst eller eljest
praktiserar inom riket, skall, när någon aflidit, som han i dess sista sjukdom
vårdat, ofördröjligen och kostnadsfritt meddela intyg öfver dödsorsaken
(kungl. kung. den 4 nov. 1859).
2:o) Dessa intyg skola afgifvas å tiyckt blankett i enlighet med
det i bilagan 3 anvisade formulär till dödsbevis.
3:o) Till vinnande af likformighet i statistiska uppgifter skall, efter
ingången af år 1892, bifogade nya nomenklatur tills vidare användas till
ledning vid dödsorsakernas benämning.
Anm. 2. I fall, där grannlagenhetsskäl därtill föranleda, må läkare
uttrycka Imfvuddödsorsaken ensamt genom användande af dess ordningsnummer
i nomenklaturen t. ex. 6, 33, 44 och 116, börande dock de bidragande
orsakerna, om sådana finnas, fullständigt utskrifvas.i''
1 anslutning till berörda cirkulär utfärdade medicinalstyrelsen den 10
februari 1892 eu skrifvelse till hälsovårdsnämnderna i riket, med förändrade
formulär till årsberättelser om hälso- och sjukvården, och föreskrefs
härvid, att hälsovårdsnämnderna i rikets städer och å de ställen, där
sådan nämnd inrättats, i den ordning § 26 i hälsovårdsstadgan föreskrifver,
böra lämna summariska uppgifter om dödsorsakerna enligt förut omnämnda
nomenklatur. På det att hälsovårdsnämnderna skola kunna fullgöra
detta uppdrag öfverlämnas, enligt föreskrift i § 11 af gällande hälsovårdsstadga,
alla utfärdade dödsbevis till vederbörande hälsovårdsnämnd,
hos hvilken myndighet de sedermera kvarstanna i förvar. Vid granskning
af den öfversikt öfver dödsorsakerna, som sålunda skall af
hälsovårdsnämnderna upprättas, framgår, att alkoholen bokföres såsom
dödsorsak endast under punkt »VI. kroniska förgiftning ssjukdomar, kronisk
alkoholsjukdom, fyllerigalenskap». På grundvalen af hälsovårdsnämndernas
primäruppgifter uppgöras därefter årligen inom medicinalstyrelsen
statistiska redogörelser, upptagande bland annat öfversikt
öfver dödsorsakerna i rikets städer. Sådan redogörelse föreligger
senast för år 1904. Taga vi densamma i närmare betraktande, så
framgår, att alkoholen såsom dödsorsak blifvit bokförd endast under
rubriken: »kronisk alkoholsjukdom, fyllerigalenskap»; det framgår ock
att här stå upptagna mankön 52 personer, kvinnkön 9 personer eller
tillsammans 61 personer och detta på inalles i städerna år 1904 döde
11,226 personer i åldersklassen öfver 20 år. Att ifrågavarande uppgift ej
kan räknas såsom ett troget uttryck för alkoholens verkningar med af
-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13 5
seende på dödligheten, är alldeles uppenbart. Den afser ej heller att
fylla detta ändamål, lika litet som uppgifterna angående en del andra
kroniska sjukdomar, såsom syfilis m. fl., lämnar någon verklig öfversikt
öfver alla de fall, där dessa sjukdomar i högre eller mindre grad
medverkat till döden. I medicinalstyrelsens statistik ingå nämligen
endast de direkta dödsorsakerna, hufvuddödsorsakerna, icke de bidragande
dödsorsakerna, hvilka icke ens komma till medicinalstyrelsens
kännedom, då alla dödsbevis, såsom sagdt, stanna i hälsovårdsnämndernas
förvar.
Denna begränsning i vår nuvarande medicinalstatistik lägger
onekligen ett bestämdt hinder i vägen för studiet af alkoholsjukdomarnes
rol såsom dödsorsak. Bristen i vår statistik beträffande dessa
sjukdomar framgår också redan af en jämförelse med den schweiziska
statistiken för landets större städer under år 1905, enligt hvilken på 10,067
döde i åldersklassen öfver 20 år kommo 63 dödsfall af delirium tremens,
d. v. s. direkt af dryckenskap, och 492 dödsfall af orsak, där dryckenskapen
varit medverkande orsak, alltså genom alkoholens inverkan
tillsammans 555 dödsfall, utgörande 5,5 procent af samtliga dödsfallen
och beträffande särskild!, männen 9,3 procent af de dödsfall, som timat
bland dessa.
Såväl inför dessa fakta som ock med afseende på den stora
betydelse, statistiken kommit att intaga uti den moderna vetenskapen,
finner utskottet i likhet med motionären det vara af behofvet
påkalladt, att åtgärder må vidtagas till att äfven hos oss, så långt
möjligt är, må framkomma en fullständig statistik rörande alkoholens
betydelse såsom dödsorsak. Därvid måste redan i fråga om primäruppgifternas
insamling en förändring ske. Visserligen är det sant, att läkarne
hafva sig ålagdt att i sina dödsbevis angifva dödsorsaken och härvid
icke blott hufvuddödsorsaken utan äfven de för dödsfallet bidragande
orsakerna; men erfarenheten ger dock vid handen, att under nuvarande
förhållanden komma beträffande föreskriftens tillämpning många omständigheter
hindrande i vägen. Bland dessa torde den vara mest beaktansvärd,
hvilken kan betecknas såsom grannlagenhet — grannlagenhet mot de dödas
minne, grannlagenhet mot de dödas efterlämnade anförvandter och
vänner. I detta hänseende synes omnämnda förfärandet i Schweiz vara
en ganska god lösning af frågau. Motionären har erinrat härom och
har desslikes inför utskottet företett skrifvelse från en läkare i Schweiz,
ur hvilken till ärendets belysning må upptagas efterföljande utdrag:
»Förloppet med afseende på den statistiska behandlingen af dödsorsakerna
i Schweiz är således i korthet detta. Genast efter dödsfallet
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
underrättas den ifrågavarande civilståndstjänstemannen. Denne måste
då ifylla den dödes namn och besvara frågorna 1 till 7 på formuläret.
Efteråt skickar han formuläret genast till läkaren i fråga, som måste
ifylla frågorna 8—10. Senast 48 timmar senare måste läkaren, sedan
han afrifvit kupongen med namnet, skicka tillbaka till civilståndstjänstemannen
formuläret i ett särskildt officiellt kuvert. Denne tjänsteman
skickar kuvertet oöppnadt till statistiska centralbyrån i Bern. På detta
sätt bevaras läkarens edsvurna yrkeshemlighet på det strängaste både
beträffande civilståndstjänstemannen och statistiska centralbyrån. Om
eu eller annan fråga ej är klart och fullständigt besvarad, skrifves
det åter från Bern (statistiska centralbyrån) till vederbörande tjänsteman
eller läkare med anhållan om närmare detaljer. Innehållet i
dessa formulär utarbetas och offentliggöres regelbundet genom statistiska
centralbyrån, som utgifver en särskild veckotidning. I denna
veckotidning publiceras hvarje år en gång en öfversikt öfver dryckenskapen
som dödsorsak i de större städerna. Vid slutet af hvarje år
erhålla civilståndstjänstemännen från statistiska centralbyrån ett honorar
af 10 centimer för hvarje ifylldt formulär. Läkarne betalas ej kontant
utan erhålla afgiftsfritt statistiska centralbyråns veckotidning».
I förbigående må här erinras, att det dock icke blott är i fråga om
primäruppgifternas insamling, som en förändring erfordras, därest vi
skola erhålla en fullständigare statistik i här förevarande hänseende,
utan att äfven bearbetningen af de insamlade uppgifterna måste för
ändamålets vinnande göras mera omfattande, än som för närvarande
är förhållandet. Hvar och huru detta skall ske, om detta arbete bör
tillhöra vår statistiska centralbyrå eller medicinalstyrelsen samt på hvad
sätt primäruppgifterna skola ställas till deras förfogande, som skola
samarbeta dessa uppgifter, tillhör ej området för denna motion, liksom
det ej heller kan vara utskottets sak att därom anställa utredning.
Några egentliga svårigheter synas emellertid icke böra möta att få denna
fråga ordnad.
Förhållandena i Schweiz äro visserligen olika mot hos oss, dock
ej i högre grad än att af det ofvannämnda kan hämtas den lärdomen,
att den statistiska tillförlitligheten kan vinnas på sådana vägar med
afseende på insamling och statistisk bearbetning af läkarnes dödsbevis,
att läkarnes grannlagenhet och tystnadsplikt ej behöfva trädas för nära.
Måhända befinnas andra utvägar än de, som ofvan beskrifvits, vara mera
passande för våra förhållanden. Utskottet har ansett detta höra blifva
föremål för sakkunnig utredning; vid ärendets nuvai-ande ståndpunkt har
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 13.
utskottet ansett sig endast böra upptaga och föra fram motionens hufvudsyfte
så ock de förnämsta synpunkter, hvilka närmast böra få göra
sig gällande för den i många hänseenden betydelsefulla frågans bästa
möjliga lösning.
I anslutning till det anförda finner sig utskottet alltså böra
hemställa,
att Andra Kammaren för sin del behagade besluta,
det Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville taga i öfvervägande hvad
som kan och bör vidtagas för att de uppgifter, hvilka
af vederbörande inlämnas för införande i vår statistik,
så noggrannt som möjligt må angifva alkoholens verkningar,
särskildt hvad beträffar dödligheten.
Stockholm den 15 mars 1907.
RICH. WAWRINSKY.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.