Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckta motioner rörande införande af kommunalt veto med allmän folkomröstning i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl. „

1907-04-25 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1907:1, Utlåtande i anledning af väckta motioner rörande införande af kommunalt veto med allmän folkomröstning i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl. „

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Betalnings- (och L«g-)ulSkotéets Utlåtande N:d i. i

Nliö I.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1907, 4,30 e. m.

Sammansätta bévillnings- och lagutskottets utlåtande i anledning

af väckta motioner rörande införande af

kommunalt veto med allmän folkomröstning i fråga

om försäljning af brännvin samt vin och Öl.

„ Genom fyra särskilda, inom Andra Kammaren väckta motioner har

fragan om införande af sa kalladt kommunalt veto med allmän omröstning

beträffande försäljning af brännvin samt vin och Öl åter bragts under

Riksdagens pröfning.

I motion n:o 13 har sålunda herr G. Thavenius anfört följande:

»De olycksbringande följder, som dryckenskapen drager öfver individen

och samhället, äro numera, tack vare vetenskapen och statistiken,

sa allmänt kända, att jag därom här ej torde behöfva yttra mig. Då det,

som sagdt, ej blott är den enskilde medborgaren, utan äfven samhället,

han bebor, som lider af dessa följder, har lagstiftningen redan tillerkänt

kommunen medbestämmanderätt, då fråga blir om beviljande af sökt rättighet

att öppna utskänkning eller minuthandel med rusdrycker. Men

da faran, som här hotar, är lika stor för hvarje medborgare, oafsedt kön

eller förmögenhetsvillkor, synes det vara rätt och billigt, att, då omröstBih.

till Riksd. Prot. 1907. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. (N;o 1). 1

Motion

II: 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motion

IT: 14.

2 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

ning i stads- eller landtkommun skall förekomma rörande krogrättigheter,

denna omröstning må ske så, att hvarje välfrejdad och till myndig ålder

kommen man och kvinna, som är inom samma kommun mantalsskrifven,

äger en röst. Denna tanke är ej ny inom Riksdagen. Redan 1893

väcktes af ledamoten af denna kammare, herr J. Anderson i Tenhult

en'' motion i samma syfte som denna, och hvari han föreslår, att sådan

omröstning skall ske på sätt, jag här framställt.

En lag är god, då den uppbäres af en stark opinion. Det torde

därför böra bestämmas, att vid sådan omröstning, som här föreslås,

måste fordras en majoritet af minst 2/s af de afgifna rösterna, och att ett

så af kommun fattadt beslut ej må ändras förrän efter 5 år, då ny omröstning

sker, då någon inom kommunen det fordrar.

Då en stad eller kommun under alla omständigheter får bära svåra

följder af ett inom densamma florerande krogväsen, måste hvarje rättänkande

medborgare erkänna, att det också borde vara hvarje stads och

kommuns fulla rätt att genom personlig röstpluralitet bestämma, huruvida

den åstundar krogrörelse eller icke, hvarför jag vågar föreslå:

dels att Riksdagen behagade för sin del besluta om sådan förändring

af kungl. förordningarna angående försäljning af brännvin och med dem

jämförliga spirituösa drycker, att Konungens befallningshafvande icke äger

rätt att mot någon vederbörande kommuns beslut för längre eller kortare

tid meddela rätt till utskänkning eller försäljning till afhämtning af nämnda

drycker, Konungens befallningshafvande dock obetaget att, då sådana

omständigheter anses föreligga, neka dylika rättigheter på en viss ort;

dels att sådant beslut fattas genom allmän omröstning, i stad inför

magistraten, i kommun inför stämmans ordförande, då hvarje välfrejdad,

myndig och inom staden eller kommunen mantalsskrifven man eller

kvinna äger en röst;

samt att för sådant besluts bindande kraft erfordras en majoritet af

minst 2/s af de afgifna rösterna, och må sådant beslut ej kunna ändras

förrän efter 5 år.

Med i allt väsentligt samma motivering, som ofvan anförts, har herr

Thavenius i motionen n:o 14 föreslagit,

»dels att Riksdagen behagade för sin del besluta om sådan förändring

af kungl. förordningarna angående försäljning af Öl och vin, att

Konungens befallningshafvande icke äger rätt att mot någon vederbörande

kommuns beslut för längre eller kortare tid meddela rätt till försäljning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 3

af dessa drycker, Konungens befallningshafvande dock obetaget att, då

sådana omständigheter kunna anses föreligga, neka dylika rättigheter på

en viss ort;

dels att sådant beslut fattas genom allmän omröstning, i stad inför

magistraten, i kommun inför stämmans ordförande, då hvarje välfrejdad,

myndig och inom staden eller kommunen mantalsskrifven man och kvinna

äger en röst;

samt att för sådant besluts bindande kraft erfordras en majoritet af

minst två tredjedelar af de afgifna rösterna, och må sådant beslut ej

kunna ändras förrän efter 5 år.»

Vidare hafva herr E. Beckman i Djursholm m. fl., med instämmande

af 63 af Andra Kammarens ledamöter, i motion n:o 123 föreslagit,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till sådan ändring i kungl. förordningen

af den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, hvarigenom införes

så kalladt kommunalt veto med allmän omröstning enligt i hufvudsak

följande allmänna bestämmelser:

När i stads- eller landtkommun fråga uppstått, att rättighet till detaljhandel

med brännvin må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad af

välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar

af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande

minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att

förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda

väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller endast

förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljningrättigheter,

äger en hvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är medlem

af kommunen, att deltaga.

Om mer än hälften af de i omröstningen deltagande rösta för förbud,

träder detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter

upphöra.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Resvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af

denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna

om anställande af ny omröstning.»

Motion

II: 123.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-(utskottets Utlåtande N:o 1.

Till stöd för detta yrkande, hafva motionärerna anfört följande:

»Allt allmännare synes den uppfattningen göra sig gällande, att det

så kallade kommunala vetot i fråga om rusdrycksförsäljning och framförallt

utskänkning bör göras mera effektiv.

Riksdagens nykterhetsgrupp har också gifvit ett kraftig uttryck åt

denna öfvertygelse, då den på sitt program bland reformer, för hyilka

gruppen vill verka »under den närmaste framtiden», äfven upptagit: effektivt

kommunalt veto mot rusdrycksförsäljning».

Med »rusdryck» afses i här anförda uttalande naturligtvis likaväl Öl

och andra starkare maltdrycker som brännvin och därmed jämförliga

drycker. Särskild! för landsbygden är nämligen ölet fullt ut lika mycket

som brännvinet en källa till dryckenskap och alkoholism i alla dess yttringar.

Rusdryck som rusdryck — lagstiftningen bör opartiskt rikta sina

restriktiva bestämmelser mot dem båda.

Af formella skäl måste yrkanden rörande ändringar i gällande förordning

angående försäljning af brännvin och i förordningen angående

försäljning af Öl och vin frambäras i skilda motioner. Men den allmänna

motiveringen kan i allt väsentligt göras gemensam för de ändringar vi

föreslå i lagstiftningen rörande båda de till sina verkningar så nära besläktade

slagen af rusdrycker.

För vinnande af målet »effektivt kommunalt veto» fordras närmast,

att icke mot kommunalrepresentationens uttalande genom högre myndighets

ingripande försäljning af starka drycker tillåtes i större utsträckning,

än kommunen anser önskvärdt. Åtskilliga förändringar i syfte att

ur nu bestående lag aflägsna vissa af de bestämmelser, som i detta afseende

åt Konungens befallningshafvande tillerkänna förmynderskap öfver

kommunerna, äro härför behöfliga.

Det kräfves emellertid långt mera ingripande åtgärder för att kommunens

själfbestämningsrätt skall kunna ställa ett effektivt veto mot rusdrycksförsäljningen,

framför allt om man med kommunens vilja förstår

den uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndiga medborgare.

Med nu rådande fyrkskala är det mycket vanligt, att ett ringa

fåtal bestämmer sakens utgång i strid med ett långt öfvervägande flertal.

Det torde vara obehöfligt att närmare ingå på detta förhållande; känd

sak är så godt som vittnad. Vi tillåta oss dock att erinra om några af

de fyrksegrar för utskänkning, som i pressen meddelats från de senaste

höststämmorna:

I Borgsjö tillstyrktes utskänkning af Öl å järnvägshotellet i Ange med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta BeviUnings- (ock Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5

13,244 fyrkröster, afgifna af 14 personer — däribland två representanter

för bolag med tillhopa 10,000 fyrkar — mot 8,423, afgifna af 123 rö!■«£■

\ Hvena Styrktes utskärning å Hultsfreds järnvägsstation med

o,333 fyrkar af o röstande mot 2,330, afgifna af 26 röstande. I Leksand

mstyrktes utskänkning å de båda hotellen med icke uppgifvet antal fyrkröster,

afgifna af 18 personer mot 120. I När socken röstade 13 personer

med 407 fyrk mot en ansökan om rätt att försälja Öl och vin till

uthämtning; för ansökningen röstade 3 personer med 569 fyrk, däribland

sökanden själf med icke mindre än 424 fyrk. I Elfkarleby tillstyrktes en

ansökan om rättighet att utskänka Öl och vin i Turisthotellet och Brostugan

af 9 personer med 11,309 fyrkar mot 70 röstande, som förfogade

öfver r,2o6 fyrkar. 1 Ytterlännäs tillstyrktes ett par ölutskänkningsrättigheter

med 5,917 fyrkröster af 18 röstande mot 4,768 af 79 röstande

Och sa vidare.

.... .. Ovanstående förteckning är icke fullständig, men torde få anses

tillräckligt belysande. Erinras bör därjämte, att säkerligen i icke så få

kommuner frågans utgång hängt på ett hår, så att en obetydlig förstärknmg

åt storfyrkarna skulle medfört, att utskänkningsrättigheter tillstyrkts

mot det stora flertalets önskningar. Så utvisade exempelvis omröstningen

rörande utskänkmngsrättighet för Vingåkers hotell 10,237 afstyrkande

roster, afgifna af 107 röstande mot 10,041, afgifna af 18 röstande, hvilka

voro for bifall. I Björskog afslog stämman med 3,772 fyrkar af 37

röstande en ansökan om rätt att utskänka vin och maltdrycker mot 3 144

fyrkar åt 5 röstande, som tillstyrkte ansökan. Och så vidare.

Med slika illustrationer af nu gällande fvrkskalas orättfärdighet för

ögonen, finna vi det naturligt, att krafvet på en ny tingens ordning oafvishgen

framträder särskildt just i fråga om behandlingen af spörsmål

som röra utskänkning af rusdrycker af olika slag.

Oberoende af fordran på reform af den kommunala rösträtten i allmänhet,

har därför från nykterhetsvännernas sida redan tidigt yrkats att

i hit hörande frågor måtte, utan afvaktande af den kommunala rösträttsfrågans

slutliga lösning, införas ograderad rösträtt med en röst för

hvarje röstande, vare sig denna rätt skulle inskränkas till de redan nu

kommunalt röstberättigade eller utsträckas till alla myndiga män och

kvinnor.

Sa mycket mera har man ansett sig äga skäl för en sådan fordran

som ju försäljningen af rusdrycker — det må nu vara brännvin eller Öl

- ej blott ar en närings- eller skattefråga, utan ’en sedlighetsfråga som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta BeviUnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande ds.o 1.

på det närmaste berör den enskildes lif och familjelifvet’ och just därför

påkallar en röstgrund, genom hvilken personlighetsprincipen kommei

mera till sin rätt’. Försäljningen af rusgifvande drycker får således icke

af lagstiftaren behandlas som ett medel att taga ut skattebidrag ur de

breda lagren, ej heller från synpunkten af enskilda tillverkares och försäljares

vinst, utan »fastmer som ett ondt, som bör begränsas och mot

hvilket samhället bör taga i anspråk sina medlemmars moraliska kraft.

Och denna kraft väckes och sättes i verksamhet i samma man sommarbetet

icke längre synes hopplöst, utan utsikt öppnas att kunna göra något

till att slutligen bekämpa det onda».

Ofvan angifna uppfattning har vid upprepade tillfallen med styrka

häfdats äfven inom Riksdagen i Andra Kammaren. I en mycket beaktad

motion har därjämte framhållits, att om man åtminstone i denna sak

afstode från det kommunala förmögenhetsväldet och i stället införde en

på allmän rösträtt grundad kommunal vetorätt, så skulle nykterhetsintresset

få göra sig gällande mera omedelbart utan att behöfva bemäktiga

sig ledningen vid vissa kommunala val, »där man borde mera taga hänsyn

till en persons allmänna lämplighet än till hans ståndpunkt i en speciell,

om än så viktig fråga». . ...

Ja själfva bevillningsutskottet har i princip gifyit sin sanktion åt

krafvet på en reform i angifna syfte, då det 1893 vid behandlingen åt

ett då framställdt förslag om s. k. lokalt veto enhälligt yttrade, att »det

kan med skäl sättas i fråga, om ej i nu berörda angelägenhet större inflytande

inom kommunen borde tillerkännas flertalets åsikt».

Men flertalet är ju just de små fyrktalens innehafvare eller de helt

och hållet rösträttslöse, bland dem i främsta rummet kvinnorna. Och

det torde vara en allmän iakttagelse, att det är just mom dessa klasser

man finner en utbredd önskan, att det måtte stå helt i hvarje kommuns

egen hand att genom flertalets röster kunna befria sig från rusdrycksförsälj

ningen. Redan en af det kommunala vetots tidigaste forkampar

i Riksdagen, J. Anderson i Tenhult, framhöll (1893), att man ratt ofta

hör arbetarna bestämdt förklara, att om de hade afgörandet i sin an ,

skulle lokaler för försäljning af spirituösa snart upphöra att finnas till.

Hustrur och mödrar — tillägger han — uttala sig än oftare i samma

Denna sunda folkinstinkt torde sedan dess ha vaknat i långt stöne

omfattning och grundas alltmera på en målmedveten, af vetenskapen

bestyrkt öfvertygelse. Insikten om de starka dryckernas tullstandiga um
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 7

härlighet, deras riksfördärfliga inflytande och om striden mot deras herravälde

som ett samhällets nödvärn har spridt sig till allt vidare kretsar.

I samma mån° har också krafvet på effektiv kommunal själfbestämningsrätt,

frigjord från fyrkskalan, alltmera trängt sig i förgrunden.

I utlandet är det särskildt Norge, åtskilliga af Nordamerikas förenta

stater och Kanada, som gifvit vidsträckt tillämpning åt den kommunala

själfbestämningsrätten medelst allmän omröstning rörande försäljningen af

starka drycker.

I de norska städerna är, som bekant, brännvinsförsäljningen i allmänhet

ordnad enligt det så kallade Göteborgssystemet. Men bolags upprättande,

liksom fortsättning af dess rörelse, är underkastad folkomröstning.

I sådan omröstning äga att deltaga samtliga inom kommunen

bosatta män och kvinnor öfver 25 år, som icke förlorat sina medborgerliga

rättigheter i följd af brottslig handling eller stå under tilltal för

vissa gröfre brott, äro under förmyndare eller i konkurs eller åtnjuta

fattigunderstöd eller mottagit sådant understöd näst föregående år. Omröstningen

är hemlig och sker med sedlar, på hvilka det står »ja» eller

»nej». »Ja» betyder för, »nej» mot bolags upprättande eller fortsättande;.

Beslutet, hur det än utfaller, gäller för en tid af sex år, räknadt från

påföljande års ingång. Ny omröstning sker dock endast, ifall sådan före

utgången af januari månad sista året af perioden påyrkas af så många

röstberättigade, att de utgöra minst en tjugondedel af hela antalet vid

förra omröstningen i röstlängden uppförda röstberättigade.

Inom Nordamerikas förenta stater tillämpas folkomröstning rörande

försäljning af rusdrycker af alla slag inom minst tjugutre af unionens

stater. Inom sex af dessa är dock omröstningen begränsad till landskommuner

och icke medgifven i städerna.

De närmare bestämmelserna växla i brokig mångfald: i åtskilliga

stater föreskrifver lagen, att omröstning måste äga rum med bestämda

mellantider, i andra lämnas initiativet åt ett visst antal röstberättigade

— en tredjedel, en fjärdedel, en tiondel o. s. v. af valmanskåren. Äfven

i det senare fallet föreskrifvas vissa mellantider för omröstningen: hvarje

år eller icke oftare än hvartannat, hvart tredje eller hvart Ijärde. år.

Ej heller i fråga om valdistriktens omfång råder en för de olika

staterna gemensam praxis. Stundom omfattar omröstningen en hel provins

(county) i stället för en enda kommun, stundom kan i en stad

hvarje kvarter (warcl) rösta för sig utan hänsyn till kringliggande stads
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Bevillnings- (och Lagutskottet''s Utlåtande N:o 1.

delars önskningar. En särskild form af omröstning förekommer i vissa

städer, där tillstånd till utskänkning endast beviljas, ifall ansökan förordas

af flertalet bofaste och fastighetsägare vid den sida af gatan, där

utskänkningslokalen förlägges eller, om rörelsen öppnas i ett hörnhus,

af flertalet bland de vid båda gatorna boende personer af nyss nämnda

kategorier.

Gemensamt för tillämpningen af de olika metoder, som användas,

synes vara, att omröstningen i praktiken inskränkts till landsbygden och

till mindre städer med ett invånarantal af högst 7—8,000 invånare.

Verkningarna af det på detta sätt införda lokala förbudet anses, såvidt

vi inhämtat, vara synnerligen tillfredsställande. Detta vitsordas äfven

af bestämda motståndare till s. k. »förbudslagstiftning» (prohibition) i

egentlig mening.

Bland de länder, för hvilka alkoholstatistik finnes, torde Kanada

jämte Finland och Norge uppvisa den minsta förbrukningen. Där har

sedan längre tid tillbaka lagen (the Scott Act 1878) medgifvit s. k. lokalt

veto efter allmän omröstning. Rätt att deltaga i omröstningen har en

hvar, som är röstberättigad vid val till parlamentet. Om tjugufem procent

af valmännen inom en provins eller en stad begära omröstning skall sådan

äga rum. Om hälften eller flera af de afgifna rösterna äro emot tillämpning

af den s. k. prohibitiva paragrafen i lagen, har frågan förfallit och

kan icke ånyo upptagas förrän efter tre år.

Såsom redan blifvit erinradt, ha yrkanden på kommunalt veto med

allmän omröstning vid upprepade tillfällen framburits inom den svenska

Riksdagen — hittills dock endast i fråga om brännvin och därmed jämnställda

drycker. Första gången skedde detta 1893 i den redan berörda

motion, som frambars af J. Anderson i Tenhult. Förslaget gick ut på att

såväl man som kvinna efter fyllda tjuguett år skulle äga att deltaga i omröstningen.

Densamma skulle afse, dels huruvida försäljning skulle få äga

rum, dels, i händelse sådant medgåfves, huru många försäljningsställen

skulle inrättas. Äfven angränsande kommuner skulle få rätt att deltaga

i omröstningen, hvarvid deras röster skulle åtnjuta samma värdeberäkning

som den kommuns, hvilken frågan närmast gällde. — Motionen afslogs,

och äfven då den följande år i form af en »massmotion» förnyades, rönte

den samma öde.

Vid 1895 års riksdag frambars af herrar Oskar Eklund, Ad. Hedin

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 9

m. fl. i Andra Kammaren en motion i väsentlig öfverensstämmelse med

gällande stadganden i norska lagen. På ansökan af minst en tjugondei

af kommunens mantalskrifna folkmängd skulle omröstning anställas rörande

väckt fråga om utskänkningsrättighets beviljande. Alla välfrejdade medborgare,

tillhörande kommunen, skulle äga rätt att deltaga i omröstningen,

som endast skulla gälla förbud eller icke förbud mot ifrågavarande

upplåtelse af försäljningsrättigheter. Om förbudsvännerna segrade, skulle

förbudet träda i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphörde.

Frågan skulle åter kunna upptagas först efter tre år.

Såsom icke väckt i behörig tid, kom denna motion aldrig under

Riksdagens ompröfning. Men vid följande års riksdag framlade herr Eklund

m. fl. ett nytt förslag, som dock till sin omfattning var mindre

långt gående. Motionärerna vid föregående riksdag ville öfverlämna åt

alla kommunens välfrejdade, myndige medborgare att antingen tillåta försäljning

och bestämma rättigheternas antal eller förbjuda upplåtelse af

rättigheter. Nu yrkades blott, att rätt skulle tillerkännas kommunernas

medlemmar att genom allmän omröstning uttala sitt veto mot ett i stadgad

ordning väckt förslag om rättigheters beviljande. Således blott »afvärjande

af en åtgärd, som flertalet ogillar, ej det positiva beslutet om

upplåtelse af rättigheter och deras antal flyttadt från kommunala myndigheter

och ämbetsverk». »Detta kan omöjligt», säga motionärerna, »i någon

ringaste mån träda någons rätt eller kommunens välförstådda intresse

för nära».

Icke heller detta modifierade förslag vann Riksdagens godkännande.

Vid samma riksdag väckte herr E. J. Ekman m. fl. en motion om

allmän omröstning i hithörande frågor, men med rösträtten begränsad till

de kommunalt röstberättigade — i anslutning således till de förslag om

den politiska rösträttens utvidgning, hvilka stannat vid det s. k. kommunalstrecket.

Äfven denna motion afslogs, liksom ock en af herrar E. G. Åkerlind

och C. P. Jansson i Edsbäcken vid 1902 års riksdag gjord framställning

om lokalt veto i öfverensstämmelse med 1894 års förslag.

Det synes oss, som uppfattningen både inom och utom Riksdagen

på senare tiden i vissa afseenden undergått en så väsentlig förändring,

att rätta ögonblicket nu är inne att ånyo frambära förslag om kommunal

vetorätt mot försäljning af rusdrycker, grundad på allmän omröstning med

lika rösträtt för myndiga män och kvinnor. Tanken på den allmänna

rösträttens tillämpning på ett speciellt, noga begränsadt område af det

Bill. till Bihsd. Prof. 1907. .5 Samt. 2 Afd. 1 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Motion

124.

10 Sammansätta Bevillnings- (och Låg-)utskottets Utlåtande N:o 1.

kommunala lifvet lär numera knappast förefalla lika främmande för våra

förhållanden, som fallet var för blott några år sedan. Vidare har ju samtidigt

med krafven på såväl politisk som kommunal rösträttsreform det

berättigade i kvinnans inflytande på det offentliga lifvét vunnit allt större

erkännande. Man har också inom alla samhällsklasser vaknat till insikt

om den oafvisliga nödvändigheten ått bryta rusdryckssedens tyranni — framför

allt då det gäller en liten nation som vår, hvilken behöfver spänna

alla sina krafter för att häfda sin plats bland kulturens bärare och för

att vinna ökad styrka inåt och utåt. Slutligen bestrider knappast någon,

att det här ligger fara i dröjsmålet: med hvarje år, som går, skjuter rusdryckshandteringen

och dess intressen allt djupare ekonomiska rötter, på

samma gång som »alkoholismen» — rusdryckernas fördärfliga följd på

olika områden — griper allt vidare omkring sig och hotar att undergräfva

äfven kommande släktens fysiska, ekonomiska och sedliga utveckling.

»

ii: Slutligen hafva samma ledamöter af Andra Kammaren, som afgifva

motionen n:o 123, i motion n:o 124, med instämmande af 54 af kammarens

ledamöter, anfört följande:

»I en denna dag afgifven motion ha vi hemställt om vissa ändringar

i gällande brännvinsförsäljningsförordning, i syfte att tillstånd till detaljhandel

med brännvin skall göras beroende af allmän omröstning inom

vederbörande kommun.

Att det ur nykterhetens synpunkt är lika befogadt, att kommunens

medlemmar erhålla en utsträckt själfbestämningsrätt i fråga om försäljning

af vin och Öl, synes oss ligga i öppen dag. Åtminstone för landsbygden

är ölet numera fullt ut lika mycket som brännvinet en källa till

dryckenskap, förfall och oordningar.

De skäl, som anförts i den nyssnämnda motionen till stöd för vart

yrkande på s. k. kommunalt veto medelst allmän omröstning, gälla därför

också i afseende på försäljningen af vin och Öl. Under hänvisning i

tillämpliga delar till den motivering, som finnes intagen i sagda motion,

tillåta vi oss hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till sådan ändring i kungl. förordningen

af den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl, hvarigenom införes

s. k. kommunalt veto med allmän omröstning enligt i hufvudsak

följande allmänna bestämmelser:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 11

När i städs- eller i landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till försäljning

af vin eller Öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar

af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande

minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna

om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta

frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavande tillstånd till försäljning,

äger en hvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är medlem af

kommunen, att deltaga.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,

om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det

af denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna

om anställande af ny omröstning.»

Till fullständigande af de i motionen n:o 123 anförda data angående Historik.

hvad i förevarande fråga förut förekommit inom Riksdagen, vill utskottet

härom ytterligare meddela följande.

Vid 1893 års riksdag hade väckts motion därom, att inga då befintliga

eller ifrågasatta nya spirituosaförsäljningsställen inom en kommun

finge efter viss tid utöfva sin verksamhet förr, än genom omröstning per

capita blifvit bestämdt, huruvida inom kommunen spirituosaförsäljning

skulle få äga rum eller icke; och skulle, enligt det framställda förslaget,

rättighet att i dylik omröstning deltaga tillkomma samtliga till 21 års ålder

komna, välfrejdade män och kvinnor ej mindre inom de kommuner,

hvarest fråga uppstått om inrättande af nya eller bibehållande af redan

befintliga försäljningsställen, utan äfven inom angränsande kommuner

och de kommuner, som vore belägna på visst afstånd, af t. ex. mindre

än en mil.

Med anledning af sistberörda motion åberopade bevillningsutskottet

(betänkandet n:o 9) §§ 6, 7, 8, 10 och 13 i brännvinsförsäljningsförordningen;

och yttrade utskottet vidare:

»Bestämmandet af huruvida brännvinsförsäljningsrättighet må i en

kommun utöfvas är sålunda enligt nu gällande stadganden i allmänhet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta JBevillnings- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N;o 1.

öfverlämnadt till kommunens representation jämte vederbörande myndighet.

Enligt utskottets förmenande kan det med skäl sättas i fråga, om ej

i nu berörda angelägenhet större inflytande borde inom kommunen tillerkännas

flertalets åsikt. Den af motionären i detta syfte föreslagna anordningen

synes emellertid utskottet icke kunna förordas, enär densamma

uppenbarligen skulle innebära en allt för stor afvikelse från nu gällande

grundsatser för kommunala ärendens afgörande.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och blef denna utskottets

hemställan af båda kamrarna utan omröstning bifallen.

I den vid 1894 års riksdag i frågan väckta motionen föreslogs

aflåtande till Kungl. Maj:t af en skrifvelse med begäran om förslag till

ändring i då gällande förordning om försäljning af brännvin m. m., enligt

följande grunder:

»l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet till

annan minuthandel med eller utskänkning af brännvin än sådan, som i

stad äger rum på grund af burskap eller särskildt privilegium och på

landet kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom kommunen

meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande, därest inom viss tid

skriftlig ansökan därom inkommer, undertecknad af välfrejdade, till myndig

ålder komna medborgare af kommunen, som äro svenska medborgare,

till ett antal motsvarande minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna

folkmängd, att förordna om anställande i kommunen af omröstning

rörande den sålunda väckta frågan.

2:o. I denna omröstning äga afla de kommunalmedlemmar att deltaga,

som uppnått myndig ålder, äga god hejd och äro svenska medborgare.

3:o. Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast förbud

eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigheter.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen

deltagande antages, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut beviljade

rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter

ej väckas förrän efter tre år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas,

har det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes ej

väckas förrän efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må ej

anföras på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 13

laglig ordning; och skall Konungens befallningshafvande, därest beslutet

af sådan anledning undanröjes, förordna om anställande af ny omröstning.

»

Denna motion behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,

hvilket, efter en utredning om verkningarna inom olika länder af lagstiftningsåtgärder

i den föreslagna riktningen, i sitt betänkande (n:o 6) yttrade:

»Af den ofvan lämnade kortfattade redogörelsen för hithörande förhållanden

i några länder, särskildt i de af motionären åberopade Nordamerikas

förenta stater och England med dess kolonier samt vårt eget

land, framgår enligt utskottets åsikt, att det lokala optionssystemet icke

är mindre fullständigt tillämpadt i vårt land än uti öfriga anförda länder.

De kommunala myndigheterna hafva i Sverige med större framgång än

uti de flesta länder inskränkt brännvinsförsäljningen och uti de flesta kommuner

för landsbygden till och med infört absolut förbud. Att stadskommunerna

hos oss icke ansett sig med framgång kunna genomföra ett

dylikt förbud, torde ej väcka förvåning hos den, som sett, att så godt

som öfverallt i andra länder, där försök i städerna i den riktningen gjorts,

dessa utfallit mindre gynnsamt och måst öfvergifvas. Fördelen att måhända

något kunna inskränka förbrukningens totala belopp har uppvägts af den

demoralisation och de andra olägenheter, som förbudets kringgående så

godt som allestädes medfört. Emellertid äro äfven stadskommunerna i

vårt land i sin fulla rätt att genom lokal option införa förbud för minuthandel

med eller utskänkning af brännvin, om blott stadsfullmäktige eller

allmän rådstuga och magistraten äro ense om fördelen däraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena

kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit uppdragen

åt en vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts af

de i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl har

det visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga afgörandet i händerna

på ett mindre antal personer, som representera ett större område, i ändamål

att minska deras inflytande, hvilkas intressen mer eller mindre vore

förbundna med spirituosaförsäljningen. I likhet med förliden Riksdags

bevillningsutskott, medgifver utskottet visserligen, att önskvärdt vore, det

ett större inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsikt, men anser,

att den af motionärerna föreslagna anordningen skulle alltför mycket afvika

från de nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena.

Med brännvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen, och sättet

for dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas lugna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottels Utlåtande N:o 1.

och lifskraftiga utveckling, att något talande skäl näppeligen torde kunna

anföras, hvarför icke hithörande frågor borde afgöras på enahanda sätt

och af samma korporationer som kommunens öfriga angelägenheter.

Nykterhetsfrågorna hafva såväl i vårt land som i andra länder visat sig

äga förmågan att sätta sinnena i sådan rörelse, att snarare mer än mindre

betänksamhet och mogenhet i uppfattningen erfordras för deras lugna

profvande än vid andra af de oftare förekommande kommunala frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad

ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett sådant ingripande

i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,

att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i män som det

allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna åtgärderna.

Ett förhastadt steg i nämnda riktning — låt vara framkalladt af aldrig så

välmenande och entusiastiska sträfvanden — framkallar lätt motsatsen åt

den verkan, som åsyftas.»

Utskottet hemställde på sålunda anförda grunder, att motionen icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och denna hemställan bifölls

af Riksdagen, af Första Kammaren utan föregående diskussion och utan

votering, samt af Andra Kammaren, efter diskussion, med 141 röster mot

74, hvilka afgåfvos för bifall till motionen.

Fn motion med alldeles samma förslag som det i sist omförmälda

motion framställda förekom jämväl vid 1896 års riksdag, därvid till stöd

för förslaget åberopades, bland annat, resultaten af en i Norge nyligen

antagen brännvinslag.

1 sitt i anledning af motionen afgifna betänkande (n:o 1) förklarade

sig bevillningsutskottet icke anse förslaget innefatta bättre bestämmelser

än dem, som redan vore gällande i fråga om sättet för bestämmande af

rättigheter till minuthandel med och utskänkning af brännvin; och yttrade

utskottet vidare:

»Redan enligt nu gällande förordning har i de flesta landtkommuner

fullständigt förbud blifvit infördt, och möjlighet att få sådant förbud till

stånd finnes äfven för städerna. Det torde nämligen icke lida något tvifvel,

att stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten skulle afstyrka

beviljandet af försäljningsrätt inom staden, om en mera allmän önskan i

sådan riktning skulle göra sig gällande inom samhället. Att i denna fråga

gifva de röstberättigade lika rösträtt, eller, såsom i motionen föreslagits,

utsträcka rösträtten än ytterligare genom att lägga afgörandet i händerna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 15

på en så vidsträckt krets röstberättigade som kommunens alla till myndig

ålder komna medlemmar, män och kvinnor, hvilka äga god frejd och

aro svenska medborgare, finner utskottet innebära en alltför stor afvikelse

från nu gällande grundsatser för kommunala ärendens afgörande- hvarförutom,

såsom 1894 års sammansatta bevillning^ och lagutskott i sitt

ofvan omformälda betänkande jämväl framhållit, med brännvinsförsäljningen

aro förbundna så störa intressen och sättet för dess tillämpning är af så

ingripande betydelse för kommunernas lugna och lifskraftiga utveckling

att skäl icke förefinnes att afgöra hithörande frågor på annat sätt än öfriga

kommunala angelägenheter. Hvad beträffar den af motionären åberopade

i Norge införda nya brännvinslagen, anser utskottet, att, i anseende till

en korta tid, som förflutit efter dess antagande, verkningarna af nämnda

lag ännu icke hunnit så tydligt framträda, att häraf kan hämtas något

föredöme.»

Utskottet hemställde förty, att motionen icke måtte af Riksdagen bi!a

as:..„och Riksdagen fattade sitt beslut i enlighet med denna utskottets

hemställan. Sagda beslut fattades af Första Kammaren utan föregången

diskussion och utan votering samt af Andra Kammaren, efter diskussion

med 121 röster mot 58, hvilka afgåfvos för bifall till motionen.

Slutligen framställdes i en vid 1902 års riksdag väckt motion samma

yrkande som i den ofvan omformälda motionen af år 1894.

I sitt öfver motionen afgifna betänkande (n.o 18) lämnade bevillningsutskottet

till eu början en på officiella statistiska uppgifter grundad redogörelse

för dittills kända verkningar af den norska brännvinsförsäljningslagen

af den 24 juli 1894. 8

Härefter anförde bevillningsutskottet:

»Såsom af förestående kortfattade redogörelse framgår, har man i

Norge i åtskilliga städer, i hvilka på grund af allmän omröstning brännvmsförsäljningen

afskaffats, funnit sig föranlåten att redan vid första tillfälle

till ny omröstning åter medgifva dylik försäljning. Då det dessutom

visat sig, att den i Norge gällande lagstiftningen icke ledt till någon

stadigvarande minskning i spritförbrukningen, torde man kunna säga att

denna lagstiftning icke utgör ett föredöme, som manar till efterföljd. ’

..F®r ifrigt utskottet erinra, att enligt hos oss gällande brännvinsiorsaljmngsförordning

kan den kommunala representationen i landtkommun

och i stadskommun, om den är enig med magistraten, förhindra minuthandel

med och utskänkning af brännvin.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

Bevillningsutskottet hemställde om afslag å motionen, emot hvilken

hemställan någon reservation icke afgafs inom utskottet. Utskottets hemställan

blef utan votering bifallen af såväl Första som Andra Kammaien.

Utskottets

yttrande.

I motionen n:o 123 förekommer, efter omförmälande, bland annat,

af det i Norge å ifrågavarande område gällande »kommunala veto», följande

uttalande, hvilket synes vara af motionärerna afsedt att gälla äfven

de norska förhållandena:

»Verkningarna af det på detta sätt införda lokala forbudet anses,

såvidt vi inhämtat, vara synnerligen tillfredsställande »

Huru märkligt olika uppfattningen kan vara i denna fråga, tramgar

emellertid af ett år 1898 afgifvet betänkande af den kommitté, som tillsatts

af den norska regeringen för att allsidigt pröfva och uttala sig om

brännvin slagstiftningen och hvars mandat efter hand utsträcktes att omfatta

äfven lagstiftningen angående handeln med vin ol m. m. Denna

kommitté framhåller, hurusom lagen af år 1894- befordrat superiet, befrämjat

lönkrögeri och olaga försäljning, lönbränning samt utbredning åt

andra och skadligare drycker äfvensom tillfogat inhemsk handel och näring

onödig skada med motsvarande fördel för utlänningar. Kommittén sager

vidare, att smugglingen blifvit allmän, att lönbrännnmgen som under 30

—40 år varit okänd, börjat bedrifvas på skilda orter, och att nykterheten

icke befordrats utan för städernas vidkommande gått ned. Nyttan åt förbudet

i de städer, där brännvinshandeln afskaffats, uppvägde icke olagenheterna

däraf. Förbudet vore icke effektivt i fråga om dem, som vore

begifna på starka drycker, eftersom smyghandeln visat sig icke kunna

hindras. Utländskt brännvin kunde icke hindras att inkomma i landet

betydliga mängder och göra förbudet illusoriskt. Kommittén förutspådde

att framdeles, under än trängre förbudsförhållanden drmkarne komme att

tillgripa äfven skadliga surrogat, såsom petroleum, denaturerad sprit och

polityr hvilka vätskor redan då icke voro okända berusningsmedel. Hutvudsakliga

klandret af 1894 års lag riktades dock mot den därigenom

införda allmänna folkomröstningen i städerna och det sålunda astadkomn

osäkerhetstillståndet för bolagsinstitutionen, hvilken kommittén varmt omfattade,

hvarför kommitén föreslog lagens förändring. I sadant hans - ende framlade kommittén två alternativa förslag, af hviska det som innefattade

afskaffande af folkomröstningen, förordades af kommitténs flertal.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 17

Efter lagen af 1894 hade det s. k. laddevinet börjat strömma in

öfver landet. Med detta s. k. vin, hvilket utgjorde en blandning af sprit,

extrakter och vatten, varierande i styrka mellan 18 och 22 proc., hade

superiet tagit ökad fart. Såsom botemedel häremot förordade kommittén

en liberalare lagstiftning, men från absolutistiskt håll yrkades det oaktadt

på förbudslag.

Resultatet af det nu berörda lagstiftningsarbetet blef lagen af den 17

maj 1904 angående försäljning och utskänkning af brännvin, Öl, vin,

fruktvin och mjöd, i hvilken lag beträffande minuthandel och utskänkning

af brännvin i städerna den allmänna folkomröstningen bibehållits.

Efter de första omröstningarna i anledning af 1894 års lag har emellertid

icke i någon norsk stad brännvinsförsäljningen nedvoterats.

Jämte det utskottet sålunda haft sin uppmärksamhet riktad på det

kommunala rusdrycksvetot i Norge, har utskottet tillika tagit del af vissa

undersökningar rörande motsvarande förhållanden i Nordamerika, hvilka

under senaste tid företagits af från Finland särskildt utsände delegerade.

Bedömda efter hittills i vårt land upprätthållna anspråk på effektivitet

i rusdryckslagstiftningens tillämpning synas förhållandena i de nordamerikanska

stater, där »local option» eller förbudslagstiftning i annan

form är gällande, ingalunda vara tillfredsställande. Såväl på grund häraf

som äfven med hänsyn till rusdryckslagstiftningens ställning i Nordamerika

såsom en politisk partifråga lärer detta lands lagstiftning icke lämpligen

böra uppställas såsom ett föredöme uti ifrågavarande afseende, värdt att

efterfölja.

Samtliga för utskottet tillgängliga upplysningar gifva vid handen, att

ingenstädes, där genom allmän folkomröstning förbud mot försäljning

af rusdrycker införts, förbudet medfört åsyftad verkan. I stället för kontrollerad

och till lagöfverträdelse icke lockande rusdrycksförsäljning har

uppstått en okontrollerad dylik försäljning. Och om de allmänna moraliska

vådorna af sådan lagstridig handel torde meningarna icke kunna

vara delade.

I sådan riktning har ock Riksdagen vid ett föregående tillfälle uttalat

sig, nämligen då Riksdagen år 1897 i skrifvelse till Kungl. Maj:t

hemställde om upphäfvande af det då gällande förbudet emot införsel af

brännvin (ill lappmarkerna. Såsom skäl härför anfördes därvid, bland

annat, att Riksdagen väntade, det sedligheten skulle befrämjas af eu dylik

åtgärd, ty ett absolut förbud mot införsel af spritdrycker till en ort måste,

såsom af erfarenheten bekräftas, med nödvändighet medföra förbudets

Bih. till Biksd. Urat. 1007. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 1.

öfverträdande, hvaraf åter följde bristande aktning för lagarnas helgd, då

dessas efterlefvande ej kunde upprätthållas. Om åter tillfälle lämnades

befolkningen att på lagligt sätt åtkomma spritdrycker, medförde detta

bland annat den stora fördelen, att frestelsen till anskaffande af spritdrycker

på oloflig väg minskades, och myndigheterna blefve i stånd att

utöfva en effektiv kontroll öfver försäljningen.

De i främmande länder vunna praktiska erfarenheter på detta område

lära icke heller kunna lämnas utan beaktande. Särskildt synas de

omdömen, som i Norge afgifvits från sakkunnigt håll rörande verkningarna

därstädes af det kommunala vetot medelst allmän folkomröstning,

tydligt ådagalägga, att införande af dylikt veto i vårt land icke skulle

lända nykterhetsarbetet till båtnad.

I motionen n:o 12B häfdas den uppfattning, att det skulle vara

lämpligt att på ett speciellt, noga begränsad! område af det kommunala

lifvet få den allmänna rösträtten tillämpad. Häremot vill utskottet uttala

den åsikt, att det — oafsedt de ofvan anförda missförhållanden, som kunna

förväntas inträda, därest allmän folkomröstning i rusdrycksfrågor blefve införd

— tvärtom icke synes lämpligt att på sålunda föreslaget sätt införa

speciella rösträttsgrunder för afgörandet af särskilda kommunala angelägenheter.

Då förslag till vidtgående reformer med afseende å den

kommunala rösträtten i dess helhet nu föreligga till Riksdagens pröfning,

synes ock den af motionärerna ifrågasatta anordning desto mindre af behofvet

påkallad, som, därest en reform af hela den kommunala rösträtten

i sålunda föreslagen omfattning varder genomförd, flertalets åsikt skulle

på behörigt sätt kunna göra sig gällande i den förevarande frågan. I

sådant hänseende anser sig utskottet böra erinra att, därest den af Kungl.

Maj:t föreslagna röstskala för utöfvande af kommunal rösträtt tillämpats

vid de i motionen n:o 128 anförda exemplen på »fyrksegrar för utskänkning»,

resultatet i samtliga de anförda fallen med säkerhet kan antagas

hafva blifvit i enlighet med flertalet röstandes åsikt.

Med erinran, att gällande författningar redan innehålla stadganden

om kommunal vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som

utskänkning af vin och Öl, vill utskottet slutligen fästa uppmärksamhet

därå, att den nu ifrågasatta folkomröstningen ingalunda innebär absolut

visshet för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som motionerna

uppenbarligen åsyfta. Det kan nämligen ganska väl tänkas, att till följd

af verksam agitation bland de många röstberättigade flertalet uttalar sig

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag utskottet Utlåtande N:o 1. 19

för en försäljningsrätt, som icke skulle blifvit beviljad, därest frågan fått

behandlas i nu lagstadgad ordning.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att de förevarande motionerna rörande införande

af kommunalt veto med allmän folkomröstning

i fråga om försäljning af brännvin icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda; samt

2: o) att de förevarande motionerna rörande införande

af kommunalt veto med allmän folkomröstning

i fråga om försäljning af vin och Öl icke heller måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1907.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation

af herrar O. A. Eriksson, G. Jansson, O. Berg, C. P. Jansson

och Lindhagen, hvilka anfört:

»Såsom utskottet erinrat innehålla gällande författningar redan stadganden

om kommunal vetorätt mot såväl detaljhandel med brännvin som

^Iskänkning af vin och Öl. De ifrågavarande motionerna afse endast att

låta afgörandet af dylika frågor ske genom allmän och lika omröstning

bland alla kommunens medlemmar i stället för enligt gällande kommunal

rösträttsgrund.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

Detta af nykterhetsvännerna i landet sedan länge framställda kraf är

gr andad t på den erfarenheten, att det lagstadgade vetot ofta är svårt att

genomföra äfven när saken otvifvelaktigt understödjes af flertalet kornmunmedlemmar,

därför att de medlemmar, som i följd af sitt höga röstetal

diktera utgången, i allmänhet stå mera främmande inför nykterhetsrörelsen

än menige man, ja mången gång visa sig rent af fientliga mot densamma.

Ett ytterligare vittnesbörd härom är också att den fyrkvalda

Första Kammaren vid tidigare behandling af enahanda framställningai som

de ifrågavarande merendels icke ägnat frågan ens någon diskussion. Vid

sådana förhållanden och då såsom motionärerna anfört försäljning af

rusdrycker ej blott är en närings- eller skattefråga utan en sedlighetsfraga,

som på det närmaste berör den enskildes och familjens lif, göres från

nykterhetsfolkets sida gällande att den kommunala rösträtten, oafsedt hvad

därom eljest är stadgadt, bör i förevarande fall vara allmän och lika.

Häremot har nu utskottet invändt för det första, att samtliga för utskottet

tillgängliga upplysningar gåfve vid handen, att ingenstädes, där genom

allmän folkomröstning förbud mot försäljning af rusdrycker införts, förbudet

medfört åsyftad verkan. I stället för kontrollerad och till lagöfverträdelse

icke lockande rusdrycksförsäljning skulle uppstått en okontrollerad

dylik försäljning. „ ,

Gärna skall medgifvas, att en lagstiftning på ifrågavarande område

likaväl som mången annan lagstiftning kan gifva anledning till försök att

kringgå densamma och att under vissa förhållanden dylika försök kunna

antaga den omfattning och framträda på sådant sätt, att de gifva upphof

till verkliga missförhållanden. Men detta bör här lika litet som i fråga

om annan lagstiftning i och för sig utgöra ett oafvisligt förhinder att söka

på bästa sätt genomföra en ordning, som är principielt riktig och syftar till

befrämjandet af ett stort samhällsgagn. Och hvad angår de erfarenheter

utskottet trott sig hafva inhämtat från utlandet så äro dessa icke af beskaffenhet

att därpå med fog kan byggas normer för svenska förhållanden.

Det är omöjligt att på afstånd kunna bedöma omfattningen och orsakerna

till de påstådda missförhållandena, och de af utskottet uppletade omdömen,

hvarpå utskottet åberopar sig, äro måhända fällda af peisonei, som

genom förutfattade meningar ofrivilligt ledis att öfverdrifva saken, utan

att utskottet blifvit i tillfälle att höra äfven andra sidans meningar.

Härmed må nu förhålla sig huru som helst, så synes man dock

vid denna saks bedömande väl främst böra lita till våra egna ei faien
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1. 21

heter; hvilka utskottet emellertid icke alls inlåtit sig på. I en mängd af

våra landskommuner har man dock lyckats redan genomföra lokalt

veto mot försäljning af såväl brännvin som vin och Öl; och det har icke

försports, att detta ledt till olägenheter, som göra beslutets upphäfvande

ensligt, utan tvärt om sägas åtgärderna i de allra flesta fall haft uteslutande

goda verkningar. Det är påtagligt, att en utvidgad möjlighet för

andra landskommuner att där införa enahanda ordning bör i regeln kunna

antagas skola hafva samma goda verkan.

Beträffande åter städerna så hafva vi visserligen ännu ej någon erfarenhet

om ett lokalt vetos verkningar, och det må villigt vidgås, att i

åtskilliga bland dem af naturliga skäl lättare skall uppstå försök att

kringgå förbudet. Men mycket beror här på den stränghet, hvarmed lagen

tillämpas. Utskottet har alldeles glömt omnämna, hurusom de af utskottet

åberopade utsagorna om utländska förhållanden äfven innefattade

vittnesbörd om, att vederbörande myndigheter på ort och ställe syntes på

ett för svenska förhållanden okändt sätt öppet öfverse med de mest

flagranta öfverträdelser af ett genomfördt lokalt veto. Ett dylikt uppträdande

af lagens väktare får man hoppas ej skall anses förenligt med

svensk åskådning, och därtill kommer, att hos oss nykterhetsrörelsen växt

sig så stark och målmedveten, att lagens handhafvare helt visst skola

hos nykterhetsorganisationerna erhålla verksamt bistånd i förbudets öfvervakande.

För öfrigt ankommer det på medlemmarne i hvarje stadskommun

att själfva bedöma lämpligheten af vetots begagnande och visar

sig vid tillämpningen väsentliga olägenheter, får väl detta föranleda kommunen

till särskilda åtgöranden eller i olyckligaste fall beslutets upphäfvande.

Men ingalunda kan en dylik eventualitet få tjäna till förevändning

att motsätta sig ett försök med en lagstiftning af ifrågavarande beskaffenhet.

Utskottet synes ock vackla åtskilligt i sin ståndpunkt, då det framhåller,

att en utsträckt rösträtt kanske också kunde leda till, att en försäljningsrätt

komme till stånd, som icke skulle blifvit beviljad, därest

frågan fått behandlas i nu lagstadgad ordning. En dylik farhåga, som

oss veterligen nu för första gången framförts, synes oss icke mot erfarenhetens

vittnesbörd vara grundad, och skulle så i något fall ske, så är

det ju icke annat än tillbörligt, att flertalets vilja blir gällande.

Till sist har utskottet erinrat, att därest en reform af hela den kommunala

rösträtten i den af Kung], Maj:t vid innevarande riksdag föreslagna

ordning varder genomförd, ilerlalets åsikt skulle på behörigt sätt kunna

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 1.

gorå sig gällande äfven i den förevarande frågan. Häremot måste framhållas,

att nämnda reform, som för öfrigt ännu är endast ett förslag,

visserligen lämnar det stora flertalet af en kommuns medlemmar ett något

vidgadt utflytande. Men obestridligt är å andra sidan, att ägarne af de

större röstetalen fortfarande skola innehafva det öfvervägande inflytandet,

och den ifrågasatta reformen kan således aldrig fylla den uppgift, som

motionärerna med sitt förslag velat tillgodose. Eu hufvudpunkt i det

senare är dessutom, att kvinnorna och särskild^ hustrurna, som mest lida

under männens dryckenskap, få tillfälle att afgifva sin röst, hvilket icke

är fallet med Kungl. Maj:ts förenämnda förslag.

Då vi sålunda finna motionärernas hemställan förtjänt af bifall, men

något direkt beslut af Riksdagen, såsom herr Thavenius påyrkat, ej lärer

kunna ifrågasättas hemställa vi:

l:o alt Riksdagen med anledning af förenämnda

motioner n:is 13 och 123 ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser,

i syfte att afgörandet inom kommun af väckt

fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin måtte

äga rum medelst allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med motionärens förslag

2:o att Riksdagen med anledning af förenämnda

motioner n:is 14 och 124 ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser

i syfte att afgörandet inom kommun af väckt

fråga om tillstånd till försäljning af Öl eller vin måtte

äga rum medelst allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med motionärernas förslag».

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.