Sök i Ratio Lex

Sammanfatta Bevillnings- (oeh Lggjutskottets Betänkande N:o 2

1907-05-15 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1907:2, Sammanfatta Bevillnings- (oeh Lggjutskottets Betänkande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammanfatta Bevillnings- (oeh Lggjutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj'' 1907, kl. 2 é. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande, i anledning

af väckta motioner rörande beskattning af jordvärde

eller jordvärdestegring.

Fyra af de inom Andra Kammaren väckta motioner, som beröra

frågan om beskattning af jordvärde eller jordvärdestegring, hafva för

förberedande behandling hänvisats till sammansatta bevillnings- och

lagutskottet.

Dessa motioner äro:

n:o 38, af herr A. F. Vennersten,

n:o 144, „ ,, O. G. Eriksson i öfre Odensvi,

n:o 157, ,, ,, C. A. Lindhagen och

n:o 221, ,, ,, H. Andersson i Grimbo. *

I motion n:o 157 har herr Lindhagen yrkat, )>att Riksdagen notion ii:

beträffande beskattning af jordvärde eller jordvärdestegring måtte hos 157''

Kungl. Maj:t begära närmare undersökning af detta skattesystem samt

framläggande af de förslag, som befinnas vara af sakens natur och våra

förhållanden påkallade».

Till stöd för denna motion har herr Lindhagen åberopat följande

i eu annan af honom väckt motion, n:o 146. förekommande motivering:

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 5 Sami. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utsJcoitets Betänkande N:o 2.

»8. Beskattning al jordvärdet eller den så kallade oförtjänta

jordvärdestegringen.

Besittningen af ett stycke jord innefattar icke blott rätt att

bruka själfva arealen och draga den afkastning däraf, som naturens

krafter eller nedlagdt arbete frambringar. Enligt gällande lagstiftning

följer därmed såsom ett påbröd rätten till hvad man kallar själfva jordvärdet

eller den s. k. oförtjänta jordvärdestegringen. Ofta skiljer

man på dessa två saker, ja framhåller dem till och med såsom hvarandras

motsättningar. Men i själfva verket äro de uttryck för samma

begrepp sedt från olika sidor.

Jorden bär nämligen intet bytesvärde i och för sig. Det är först i

människans tjänst, som den kan uppskattas till något. Ett värde kan

uppstå och småningom stegras genom det på jorden omedelbart nedlagda

arbetet såsom odlingsarbete, byggnadsarbete och dylikt. Men

därutöfver erhåller jorden en värdeförhöjning, uteslutande skapad af

de mångahanda konjunkturer, som följa med uppkomsten af ett samhällslif.

Detta är det rena jordvärdet eller såsom det, sedt ur den

tillfällige jordinnehafvarens synpunkt, också kallas den oförtjänta värdestegringen.

Vore nu samhället ordnadt förnuftigt, så skulle naturligtvis detta

jordvärde tillfalla samhället, som skapat detsamma. Då detta mål anses

höra till de oupphinneliga, hafva reformsträfvandena på detta område

fått nöja sig med att söka uttaga ränta eller förorda afskrifningar på

denna fordran. Enighet råder sålunda om, att man får åtnöja sig tillsvidare

med en skatt på jordvärdet. Men sedan dela sig meningarne

i två hufvudriktningar. Den ena vill, att skatten såsom en jordränta

skall utgå årligen på det kapital i jordvärde, som rätteligen skolat indragas

till det allmänna. Därigenom häfdas också samhällets rätt utan

dagtingan, menar man. Detta är den principiella ståndpunkten, för

hvilken den amerikanske tänkaren Henry Georges och hans lärjungar

äro talmän. Den andra riktningen nöjer sig med att taga ett visst

belopp för en gång och i det ögonblick, när en jordvärdestegring kan

för ett visst fall tydligt konstateras. Detta är eu mera opportunistisk

ståndpunkt. I skillnaden mellan dessa olika riktningar ligger också

uppkomsten af den endast skenbara skillnaden mellan jordvärdeskatt

och jordvärdestegringsskatt.

Det är själfklart att här som på andra områden principerna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottet$ Betänkande N:o 2. 3

och opportuniteterna böra hålla ihop och vara goda vänner. De äro

de två stora realiteterna i samhällslifvet. Gå de skilda vägar, blifva de

båda maktlösa och komma lätt på villovägar, i synnerhet opportuniteterna.

En liten pressfejd, som nyligen utkämpats i Stockholmstidningar

i detta ämne, visar emellertid, att man ej riktigt förstår hvarandra.

Onödigt var också, såvidt jag förstår, att båda riktningarne syntes

beskylla hvarandra att göra sig skyldiga till konfiskation. Äfven här

äro de olika orden endast olika uttryck för samma sak. All beskattning

är konfiskation och all konfiskation kan, om man så vill, kallas

för beskattning. Staten plägar anlita mångahanda utvägar att för

fyllandet af sina behof taga i anspråk de enskilde samhällsmedlemmarnes

ägodelar och inkomster. Det är bestämdt orätt att här söka

uppdraga några principiella skiljemurar. Det får endast vara opportunitetsskäl,

som föranleda många att afstå från tanken att ens i

form af jordränta taga något af redan förvärfvade rättigheter.

Och denna hänsyn kan ju ha något fog, då jordinnehafvaren betalt

för ett förvärfvadt jordvärde, men knappast under andra förhållanden.

De som vilja uttaga en årlig ränta på allt naturligt jordvärde åberopa

åter, att detta är det enda rationella förfarandet, och att redan uppkomna

förmögenhetsförhållanden här lika litet som på andra beskattningsområden

såsom för att blott taga ett exempel är händelsen

med den progressiva arfskatten, kunna göra anspråk på att hållas helt

utom räkningen. Tillgripandet allenast för en gång till en obetydlig

andel af en viss hädanefter uppkommen jordvärdestegring är, menar

man, en godtycklig och tämligen verkningslös åtgärd.

Det nu sagda utgör uppfattningar, livilka trängt sig på mig såsom

åskådare af de senaste nappatagen mellan de två meningsgrupperna.

I saknad af närmare insikt och studier i det omfattande och opröfvade

ämnet är det möjligt, att jag misstagit mig i ett eller annat afseende.

Jag skall därföre nu i det följande inskränka mig till en företrädesvis

refererande framställning.

Hvad då först angår de förenämnda georgistiska lärosatserna om

beskattning af allt oförtjänt jordvärde med en årlig jordränta, så synas

deras förfäktare därmed hoppas en lösning af en stor mängd för att

icke säga de flesta nu brännande samhällsfrågor, åtminstone om man

får tro denna skolas entusiastiske och målmedvetne talman hos

oss skriftställaren Johan Hansson. Det måste också medgifvas, att det

ligger något tilltalande och resonabel i deras utläggningar och slutsatser.

Genom att beskatta själfva det naturliga jordvärdet men fritaga

från skatt allt därpå nedlagdt arbete premierar man arbetsfliten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Bevillnings- (och -Lagutskottets Betänkande N:o 2.

och omtanken, säga de. Jordfrågan löses af sig själf genom att ouppodlad

jord och obebyggd tomtmark beskattas lika högt som jord,

hvilken genom odlings- eller byggnadsarbete fått ett vida högre värde.

Härigenom omöjliggöreä enskildes monopol till jorden, som ägarne

nödgas afyttra till" uppodling eller bebyggande. Om man besinnar, säga

de, Indika oerhörda belopp genom oförtjänt jord värdestegring äger rum å

byggnadstomter, Vattenfall, grufvor och en del jordbruksfastigheter,

särskildt där järnvägsanläggningar komma till stånd, så kan man förstå,

att upptagandet af eu årlig ränta å alla dessa medel skulle tillföra

det allmänna högst betydande inkomster och i samma mån lätta skattebördorna.

fördela dem rättvist och förenkla de nu så invecklade skatteproblemen.

Med dylika uppfattningar kommer man också lätt in i

den meningen, att partiella jordreformer från andra utgångspunkter

blifva i lyckligaste fall obehöfliga, men i många fall till och med skadliga

såsom ägnade att undanskjuta eller förrycka den enda verksamma

och radikalt omdanande lösniugen. Ett sådant plockverk som

denna motion kan sannolikt ej undgå att ses med en viss farhåga och

missbelåtenhet.

Man kan säga att detta ekonomiska system hoppas att med ett

på samma gång enkelt och storslaget grepp komma till samma harmoni

i samhällslifvet under konkurrensens och kapitalismens tecken,

som den socialdemokratiska uppfattningen sträfvar att nå direkt genom

dessa faktorers väsentliga afskaffande. Sannolikt förhåller det sig dock

med denna som med alla andra stora reformtankar, att de lätt förbise

åtskilliga faktiska förhållanden, som skola i mycket omintetgöra de

störa förväntningarna. Ett sådant faktiskt förhållande, på hvithet så

många vackra tankar stranda, är först och sist det bristfälliga människomaterialet,

på hvars altruism, goda förstånd och orubbliga välförhållande

allt ytterst hvilar. Och jordens bytesvärde är ju såsom

ofvan sagts på visst sätt en skapelse af människan.

Detta förringar dock ej förtjänsten i den förevarande principiella

ståndpunkten, hvars framhållande bör vara af grundläggande betydelse

för att kunna vinna det mesta och bästa möjliga. Det framhålles

också af denna skolas anhängare, att detta är af särskild betydelse

äfven i den praktiska politiken just nu, då frågan om grundläggande

reformer i vårt skatteväsende stå på dagordningen. De fordra nämligen

därvid att få åtminstone den nuvarande fastighetsbevillningen till

stat och kommun ersatt med en jord värdeskatt, beräknad att gifva

samma inkomst som fastighetsbevillningen nu ger. En sådan förändring

anse de skulle verka mer hämmande på exempelvis tomt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 5

jobbenet än eu ^ tämligen hög värdestegringsafgift vid försäljning förmål.

De framhålla ock därvid nödvändigheten, att åtgärder snarast

vidtagas för en reformering af taxeringsväsendet < i sådan" riktning, att

jordens värde utrönes skild! från byggnadernas värde. En sådan reform

af taxeringen anse de vara en oundviklig förutsättning för en verkligt

fruktbar diskussion om de finansiella och sociala verkningarna af en

jordvärdebeskattning.

Efter dessa erkännanden i första hand åt idéernas bärare är det

äfven på ^ sin plats att gifva opportuniteterna hvad dem tillkommer.

Oftast måste man för att genomföra en riktig grundsats utgå från

det bestående och leda sig fram i den rätta riktningen. Sammanfattningen

af mångfalden bestående förhållanden utgör det nuvarande tillståndet

och det är ju då klart att förändringar i flera eller färre af

dessa äfven i sin män medföra en omläggning af samhällsskicket i sin

helhet samt därföre äro eftersträfvansvärda under förutsättning att de

uppbäras af eu enhetlig och ledande tanke.

Ett sådant steg i rätt riktning äro såvidt jag förstår de åtgärder,

som genomförts i vissa tyska städer att beskatta eller konfiskera —- hur man nu vill kalla det —- med en viss anspråkslös procent den

värdestegring, som konstateras vid köp af fastighet i stad. Denna

åtgärd ligger onekligen nära till hands och är kanske lättast att vinna

någon uppmärksamhet för. Dessa oförtjänta värdestegringar i storstäderna

ha nämligen omsider börjat uppröra den allmänna meningen.

Beskattningen år också lätt att tekniskt genomföra. Och man har på

detta sätt vunnit ett erkännande åt principen och en del inkomster

åt kommunen.

Men på samma gång måste man säga att, äfven om man håller

sig till det endast för tillfället aktuella, så är det för vårt land långt

ifrån tilltalande att nu begränsa sig blott till detta. Sålunda framstår

det såsom mycket otillfredsställande, att beskattning skall drabba en

oförtjänt jordvärdestegring endast vid köp. Man lämnar därvid ur räkningen

det betydande procenttal fastigheter tillhörande aktiebolag,

hvilka mera sällan byta om ägare. Och man lämnar oförkränkt den

värdestegring, som på andras bekostnad sker därigenom, att ägaren

och efter honom hans arfvingar ständigt höja hyrorna allenast i följd

al gynnsamma konjunkturer, hvarvid också en grannes höga försäljningspris

bli nomerade. Önskligast vore ju om, med tillhjälp måhända

af själfdeklaration, hvarje hyresförhöjning, som ej föranledes af nya

kostnader nedlagda på byggnaden eller höjd inteckningsränta, kunde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Bevillning- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

beskattas och detta på ett så effektivt sätt att lusten att böja hyrorna

upphord^are af verkligheten i vårt land på uppmärksamhet äfven

för annat än planlagda stadsområden. Stora oförtjänta jordvarden

skapas i storstädernas omgifningar för att äfven dar oskäligt uppjaga

tomtkostnaderna, vidare öfverallt i landet kring befintliga saval som

tilltänkta järnvägsstationer, vid hamn- och lastageplatser och ytlige

i grufvor. vattenfall och stora skogskomplexer. I alla dessa fall firar

dessutom spekulationen orgier i att drifva upp värdena öfver hofvam.

Slutligen kan det ju vara tillåtet anmärka, att en beskattnm

eller konfiskering — hur man vill kalla det — med en måttlig procen

af ett redan tidigare uppkommet jordvärde ju icke behofver vara någon

så synnerligen upprörande tanke åtminstone ej i de fail, att nuJa™™e

ägaren af detsamma ej utlagt några penningar darfor Men atsk g

mindre opportunt inför ett alldagligt föreställningssätt ar det utan

tvifvel, det bör villigt medgifva^. „

I förenämnda afseenden synas de anglo-sachsiska reformstrafvandena

gå vida längre än de tyska i konsekvens och verknmgsfullliet Man

söker där skilja mellan marken och byggnader, hvilka senare liksom

annat på jorden nedlagdt arbete fritages från fastighetsskatt, Man lärer

också söka med skatt träffa all jordvärdestegring både äldre och nyare

samt inskränker beskattningen icke till att omfatta endast stadsplaneområden

eller att inträda blott vid fastighetsförsäljningar.

Ett system af stats- och kommunalskatt på jordvärde, anordnadt

i dessa riktningar, är genomfördt i de australiska kolonierna, .Nya

Zeeland, Sydaustralien och Nya Sydwales. Den nuvarande engelska

regeringen har nyligen utgifvit en parlamentarisk »bla bok», innehållande

officiella upplysningar härom. Särskilt har regeringen infordrat

upplysningar om skattens inflytande på byggnadsverksamheten,

hyrorna, annan beskattning, bebyggd fastighet och obegagnade joi

områden samt jordspekulationer. På interpellation i underhuset den

22 november 1906 svarade premierministern, att hela fragan vore under

allvarligt öfvervägande äfven af den engelska regeringen 1 Eng an

har för öfrigt redan antagits lagar eller framlagts lagforslag, som beröra

vissa sidor af dessa frågor. .

Såvidt man af spridda notiser kan inhämta, synes ifrågavarande

skattsystems verkningar i de australiska kolonierna halva visat sig

fördelaktiga. Ett vitsord bland många är ett uttalande af borgmästaren

i den på Nya Zeeland belägna staden Dewenporth, hvarest jordvärdebeskattning

infördes år 1900. Detta uttalande lyder, som följer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

.11. byggning!^ odi fSLw5" “““ J° Mg° som fte ™ro P»

också äbåtot MsÄÖejnÄ'' b™*“ds''’OTksi“1>»‘“ »* särskild

Pen bar skapat ökad sysselsättning för arbetarna och uppmuntrat handeln,

af e.n •• Den bai 1?tJat Pa skattebördan för alla de innevånare, som på grund

hvad den^r**™ Pa P ats6n’ Sltt arbete och sina ut8ifter ba gjort Dewenporth till

bostäder"* Den hai'' Särskildt minskat beskattningen af småfolkets hem och arbetare
på

flit, 6somDföruta fam ^mUntrat SparSamhet Seil0m att borttaga den orättvisa skatten

ron„m \ ha^ bindrat spekulanterna att tillägna sig frukten af andras arbete

genom att lata god mark ligga ode i afvaktan på prisstegring.

• i-n) J?en bär låtit obegagnade områden bära samma skatt som de bebyggda

i stallet för att de senare förr måste gälda åtta till fjorton gånger så hög skatt

anstalte/0173’ °aktadt bagge slaSen egendomar hade lika stor nytta af kommunens

0 „ ?L De1n ar !ika och rättvis emot alla och låter dem bära de största bördorna

som erhålla de flesta fördelarna af kommunerna. ’

cam, a1110) },iar antagitf af ett ständigt växande antal städer, municipal
ha™

pröfVatT» landtsocknar’ ocb bär visat sina goda verkningar öfverallt hvar den

n , o Tillförlitligheten af dylika omdömen är naturligtvis svårt att på

afstånd bedöma, Men onekligen innebära de en större lockelse till

undersökning och eventuell efterföljd än de vida mer anspråkslösa

tyska föredömena.

Straffandet att genom beskattning till stat och kommun indraga

det ofortjanta jord värdet eller någon del däraf, får emellertid enligt

mm mening ej skymma bort en annan sak nämligen möjligheten och

gagnet af att förekomma jordvärdestegring. Det är godt och väl att

värdet mflyter till det allmänna i stället för till enskilda, Men det

ar i alla fall menige man som till sist skall betala detsamma, och det

ar ej sagdt att de, som därvid få betala mest, erhålla motsvarande

vederlag i minskade pålagor. En olikhet kali därföre inträda så att

endast de som ha bästa råd, få slå sig ned på de bäst belägna platserna.

Vidare maste kominas ihåg, att jordvärdebeskattningen riktar

sig mot jord i enskildes besittning. Öfver den jord åter, som äges af

stat och kommun, har det allmänna en helt annan makt. Sådan publik

mark kan det ej bli fråga om att beskatta. Det allmänna är i stället

lar oforhindradt att antingen alldeles förekomma jordvärdestegring

ef ler ock helt och hållet indraga densamma. Härmed är man också

inne på eu helt annan bog nämligen de statssocialistiska botemedlen

s. 8 Kontrollera mot PDF

Motion II:

SS.

8 Sammansätta Bevillnings- (och Lagutskottets Betänkande N:o 2•

för samhällsrefvorna. I valet i förevarande fall mellan dessa båda

utvägar tror jag, att det under nuvarande förhållanden ar riktig,ast

tillämpa den regeln, att det ena goda förskjuter icke det andra.

I detta sammanhang må slutligen erinras, att de gamla grundskatterna

som hos oss nyligen afskaffa!*, voro till sin anordning eu helt

annan skatteform än den nu omskrift skatten pa jordvarde. Dessa

»sekelgamla orättvisor» såsom man kallade dem, drabbade all joid

lika eller ofta mest kanske den jord, som hade minsta värdet Anhangarna

af en jordvärdebeskattning beklaga dock, att grundskatterna

borttogos utan att ersättas med eu jord värdeskatt, För ofngt-kan det

sägas, att afskrifningen af grundskatterna kanske till stol del var e

present blott till den då lefvande generationen af jordbrukare y

jorden har sedermera allt mer gått i köp till köpeskillingar, som hojts

i män af det ökade jordvärde grundskatternas borttagande medför .

Dylik jord betalar således nu fortfarande de gamla grundskatterna.

Enda skillnaden är, att förr betalades skatten till staten, men nu gai

den i stället till inhemska eller utländska kapitalister.

Denna framställning af jordvärdebeskattning sammanhanger i

mycket med ofvan under kapitel 7 gjorda hemställan om nya gran^er

för expropriationsersättning och hänvisas därför nu äfven till motiven

för nämnda hemställan.

Af det sagda framgår således, att ifrågavarande sak, hur man an

ställer sio- till densamma, är af stor vikt och förtjänt att närmare

öfvervägas. Våra egna sorgliga erfarenheter mana till att i kampen

mot det enskilda jordmonopolet och spekulationen tillita äfven denna

utväg, så långt sakens natur och våra förhållanden därtill foianleda. >

Herr Vennersten liar i sin motion hemställt, »att Riksdagen ville

hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter utredning, huruvida

och i hvad mån åt landets stadskommuner herde beredas ratt att

uttaga skatt å s. k. oförtjänt jordvärdestegring, hos

framställningar, till hvilka förenämnda utredning kan gifva anle g ■

Motionen åtföljes af en så lydande motivering.

»För hvarje år stiga såväl statens som de särskilda kommunernas

utgifter. Berättigade kraf framställas på förbättringar af redan förefintliga

institutioner, såsom skolväsende oeh fattigvård, .hvanmnte omstatd^g;

laterna nödvändiggöra, att samhället ingriper i

hållanden, där förr aldrig några åtgärder från det aHmannas sida ifr g

satts De genom dessa förbättringar och nydaningar orsakade okade

kostnaderna, för hvilkas täckande hittills använda skatter visa sig ofallSgn!

kräfva anlitandet af nya skattekällor. Att därvid den s. k.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 9

oförtjänta förmögenhetstillväxten kommer i betraktande såsom ett lämpligt

beskattningsobjekt är naturligt. Det måste nämligen framstå såsom

rattvist, att en dylik tillgång beskattas strängare än inkomst af arbete

eller genom sådan inkomst sammansparadt kapital.

Ehuru den princip, som ligger till grund för en sådan skatt, hittills

icke vunnit allmännare erkännande i den svenska skattelagstiftningen,

märkas dock spår af densamma, och äro dessa att söka i kungl.

förordningen angående stämpelafgiften den 2 juni 1899. Enligt denna

förordning skall viss skatt utgå såväl vid arf som vid gåfva. Dessa

skatter äro dock ganska obetydliga, i det att arfsskatten, hvilken för öfrigt

är progressiv, ej kan uppgå till mer än högst 6 procent af arffallen

egendoms värde och skatten vid gåfva blott uppgår till 0,6 procent, då

gåfvoemottagaren är skyldeman i rätt nedstigande led, eljest till 1,6 o

procent af gåfvans värde. En riktig tanke har legat till grund för

dessa lagstadganden, men den har ej blifvit fullt genomförd. Likaväl

som vid arf eller gåfva kan en person tänkas erhålla en oförtjänt vinst

därigenom, att den förmögenhet, han redan äger, utan hans åtgöranden

stiger i värde. Skall oförtjänt förmögenhetstillväxt bli beskattad i det

forra fallet, bör så äfven och med ännu större rätt ske i det andra fallet.

Särskilt får väl såsom ett missförhållande anses, att, under det en

person, som okär ett kapital genom inbesparingar å sin inkomst, blir

utsatt för en dubbelbeskattning, i det att han får erlägga skatt dels för

hela denna sin inkomst, dels ock, allteftersom kapitalet ökas, för inkomst

al kapital, så får den, hvilkens kapital ökas på grund af

»oförtjänt värdestegring», endast skatta för inkomst af det sålunda

ökade kapitalet. Blott för de fall, att värdestegringen är en följd af

yrkesmässig spekulation, göres härvidlag ett undantag.

Liksom en öfvergång af egendom från en person till annan är

en nödvändig förutsättning för arfs- eller gåfvoskatten, så bär man

också i allmänhet på de ställen i utlandet, där en värdestegringsskatt

blifvit införd, såsom villkor för densammas utgående fordrat, att värdeökningen

skolat ådagaläggas genom en försäljning eller annan (frivillig)

föryttring af egendomen. Härigenom har värdestegringsskatten erhållit

en viss likhet med försäljnings- eller omsättningsskatten, med hvilken

den också ofta förenas. Denna öfverensstämmelse iir dock mer skenbar

än verklig, mer beroende på likheten i de yttre förhållanden, under

h vilka de båda skatterna utgå, än på en verklig öfverensstämmelse i

deras natur. Vid en omsättningsskatt är det, i motsats till hvad fallet

ur vid eu värdestegringsskatt, ej det stegrade värdet, ej den vinst

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 2 Afd. 2 Höft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Besittnings- (och Lag)utskoitets Betänkande N:o 2.

hvilken säljaren gör, som beskattas: det är själfva försäljningen eller

omsättningen som sådan.

Många olägenheter vidlåda också omsättningsskatten. Den utgår

fullkomligt »blindt», vare sig försäljningen medför vinst eller förlust.

Den beskattar likasåväl den oförtjänta värdestegringen som den genom

ägarens arbete och flit åstadkomna förbättringen. En sådan skatt torde

därför vara tillgripen endast i brist på lämpligare och är berättigad

blott genom den inkomst den gifver.

I förbigående må nämnas, att vi här äga en omsättningsskatt till

staten vid föryttring af såväl last som i vissa tall åt lös egendom. I

det förra fallet utgår skatten med 0,6 procent samt då aktiebolag, som

icke drifver bankrörelse, är köpare, med 1,2 procent af försäljningssumman

eller taxeringsvärdet. Såsom exempel på omsättningsskatt vid föryttring

af lös egendom må nämnas den skatt, som utgår vid köp af fartyg samt

af lösören, som få i säljarens vård kvarblifva. En skatt, härmed likartad,

men som i motsats till de ofvan nämnda utgår till kommunen, ej till

staten, är den i vissa städer under olika namn, trettionde penning,

gårdaköpsafgift o. s. v. förekommande afgiften vid fastighetsköp.

Liksom fallet är med nämnda omsättningsskatter, kan eu värdestegringsskatt

tänkas utgå beträffande såväl fast som lös egendom. Af

praktiska skäl torde man emellertid böra afstå från sådan skatt å lösegendom

dels på grund af de svårigheter, som skulle uppstå vid beskattningen,

dels ock därför att många af de skäl, som tala för berättigandet

och behof vet af en värdestegringsskatt å fastighet, bortfalla,

då det är fråga om lös egendom. Möjligen skulle ju ett undantag

härutinnan kunna tänkas för aktiebref, för att i någon män stäfja den

osunda spekulationen i sådana värdehandlingar.

Men ej nog med denna inskränkning i fråga om en värdestegringsskatts

tillämplighet. Ehuru mycket talar för, att hvarje oförtjänt värdestegring

af fast egendom borde beläggas med skatt, saväl då det är

fråga om fastighet på landet som i stad, såväl då värdeökningen härrör

från upptäckandet eller tillgodogörandet af å fastigheten befintliga,

men icke förut kända tillgångar, såsom malm- eller andra mineralfyndigheter,

hälsokällor o. d., som ock när det är fråga om värdestegring

i'' inskränkt mening, torde, hvad sistnämnda båda fall beträffar, kunna

bortses från det förra slaget af värdestegring, dels därför, att den saknar

större praktisk betydelse, dels ock framför allt därför, att värdeökningen

— fastän af ägaren »oförtjänt» — dock ej förorsakats af andras åtgöranden

eller arbete. Hvad angår frågan om skattens utsträckande

till både landskommuner och städer torde tills vidare endast en be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

skattning- af värdetillväxt å stadsjord höra äga ruin. Större svårigheter

förefinnas ju att vid fastigheter å landet afgöra, om en värdetillväxt är

»oförtjänt» eller om den beror på jordförbättring. Frågan äger ej

heller för närvarande den betydelse för fastigheter å landsbygden som

för städernas tomter. Spekulationen i de förra är mindre än i de

senare. Sant är visserligen, att äfven fastigheter på landet kunna

undergå värdestegringar, som synnerligen val lämpade sig för en beskattning,

såsom fallet är i stadsliknande samhällen och då exempelvis

en trakt erhåller förbättrade kommunikationer; men då värdestegringsskatten

är ett för vårt land hittills okändt institut, torde den tills vidare

höra tillämpas endast där den mest behöfves och där den lättast kan

göras effektiv, d. v. s. i städerna.

Angående lämpligheten och fördelarna af en värdestegringsskatt

torde här få anföras följande. För en dylik skatt finnes tillräcklig

bärkraft, äfven om skattesatsen sättes mycket hög. Då den endast omfattar

»oförtjänt» värdestegring, hvilken innebär, att fastighetsägaren

äger rätt till afdrag för de kostnader han haft, såväl för egendomens

förvärfvande som för densammas förbättrande, finnes ju alltid en kapitaltillgång,

ur hvilken utan olägenhet skatten kan tagas. Helt annorlunda

ställer sig förhållandet med eu vanlig omsättningsskatt. Den är

ofta, trots den i regel låga skattesatsen, ganska kännbar, särskildt i de

fall, då en fastighet måste säljas med större eller mindre förlust. Vid

•fett sådant fall är det ju heller ingen rimlig anledning till beskattning.

Vidare skulle de skador och faror, som den osunda jordspekulationen

medför genom att pressa upp hyrorna och genom att äfven i andra afseenden

försämra i synnerhet de större städernas bostadsförhållanden,

kunna genom en verksam beskattning, som försvårade dylik spekulation,

blifva förminskade. Fastän bostadsbristen i de bestå af våra större

Svenska städer ofta är synnerligen kännbar, finnas dock mer eller mindre

centralt belägna tomter, Indika antingen stå helt obebyggda eller ock

äro bebyggda på sådant sätt, att de i s jäl {''va verket äro likställda med

de obebyggda. Fn effektiv värdestegringgsskatt skulle, på samma gång

den minskade intresset för att i spekulationssyfte »hålla på» dylika

tomter, påskynda byggnadsverksamheten och sålunda äfven härigenom

medverka till bättre bostadsförhållanden.

Men äfven i de fall, då en fastighet icke är föremål för spekulation,

måste en värdestegringsskatt anses rättvis. Den vinst, som beskattas,

bär ej uppstått genom fastighetsägarens åtgöranden. Ofta beror

värdestegringen på åtgöranden från statens eller kommunens sida. Det

bär till exempel med stora kostnader dragits fram eu ny gata genom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

en stadsdel. Rättvist är, att kommunen, som haft att bära kostnaderna

härför, äfven får någon del af vinsten. De, som äga fastigheter i närheten

af den nya gatan, draga den största fördelen af och böra därför

äfven få vidkännas de största utgifterna för företaget. Detta uppnås

fastän på indirekt sätt genom en värdestegringsskatt. Förhållandet är

detsamma i fråga om andra af kommuner gjorda anläggningar, såsom

framdragande af vattenledning, anläggande af belysning, åtgärder för

förbättrade kommunikationer o. s. v. Äfven för de fall, då värdestegringen

har sin orsak i af andra enskilda personer än fastighetsägaren

vidtagna åtgärder, måste en värdestegringsskatt anses lika befogad. Detsamma

är förhållandet, då orsaken är ett samhällets tillväxt i folkmängd

eller andra därmed likartade omständigheter.

Tvekan kan möjligen uppstå, huruvida det är kommunen eller

staten, som bör komma i åtnjutande af eu värdestegringsskatt. Fn omsättningsskatt

kan ju lika väl tänkas utgå till den ena som den andra.

Ehuru den vanligen förekommande omsättningsskatten i vårt land går

till staten, så finnas dock, såsom ofvan anförts, äfven vissa kommuner,

som äga rätt till dylik skatt. En värdestegringsskatt torde däremot

endast höra utgå till kommunen. Om det blott är jordvärdestegringen

inom städerna, som — åtminstone för det närvarande — torde böra

beläggas med sådan skatt, ligger redan däri ett skäl för att allenast

stadskommuner skola få inkomsten af skatten, men äfven andra omständigheter

tala för en sådan anordning. Såsom ofvan nämndes, är det

oftast af kommunen vidtagna åtgärder eller andra lokala förhållanden,

som äro den direkta eller indirekta orsaken till en stegring af tomternas

eller jordområdenas värde. Skall man på detta förhållande grunda eu

särskild rätt till beskattning, så blir däraf en oundgänglig följd, att det

endast är kommunen, ej staten, som äger denna särskilda rätt. Vidare

kan det för stäf jandet af den osunda jordspekulationen vara af vikt, att

de enskilda städerna äga fria händer i fråga om skattesatsernas storlek.

Men en skatt, som utgår olika för olika platser, lämpar sig gifvetvis

endast såsom skatt till kommunen.

På åtskilliga ställen i utlandet har en värdestegringsskatt redan

blifvit praktiskt tillämpad, och särskild! i Tyskland har den vunnit lifligt

erkännande.

Af intresse kunde därför vara att taga del af en åt de märkligaste

tyska skatteförordningarna, den för staden Köln gällande. Denna förordning

påbjuder eu värdestegringsskatt, kombinerad med en omsättningsskatt.

Dess viktigaste bestämmelser äro i korthet följande. I de

fall, då en fastighet växlar ägare annorledes än genom arf, påföres eu

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta BeviUnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

omsättningsskatt af 2 procent samt jämte denna eu skatt för den värde
Si

if??’ hafva agt rum'' För beräknandet af värdetillväxten

skall tran försäljningssumman afdragas dels det pris fastigheten betingade

vid närmast föregående försäljning eller, därest denna ägt rum före den

\ apnl *995> det värde fastigheten denna dag ägde, dels, i fråga om

obebyggda tomter rånte efter 4 procent å detta »ursprungliga» värde,

0°k f°r. fastigheter i allmänhet kostnader för såväl nybyggnader som

or förbättringar samt i vissa fall äfven för ränta å sådana kostnader.

Afdrag far därjämte ske för till 5 procent af det ursprungliga värdet

beraknade forvärfskostnader (omsättningsskatt, provision m. in.). Såsom

värdestegring betraktas skillnaden mellan försäljningssumman å ena

och samtliga de belopp, for hvilka afdrag får ske, å andra sidan. Uppgår

den sålunda beräknade värdetillväxten ej till mer än 10 procent

ar den fri från beskattning. Öfverstiger den 10, men ej 20 procent’

utgar skatten med 10 procent af värdeökningen. Skatten är därefter

progressiv sa till vida, att för hvar ytterligare 10:de procent, värdetillväxten

omfattar, höjes skatten med 1 procent af densamma. Till mer

an 25 procent af värdestegringen fåt dock skattebeloppet för intet fall

uppgå, från den sålunda beräknade skatten får afdragas 7, därest

mer ån 5 år, och sfs, ifall mer än 10 år förflutit mellan den försälininosom

föranledde beskattningen och den närmast föregående försäljningen.’

. .. Anmärkningsvärdt är vidare, att för omsättningsskatten ansvarar

koparen, för värdestegringsskatten säljaren.

I de flesta tyska skatteförordningarne hafva säregna synpunkter

gjort sig gällande, vid hvilka det kunde vara af intresse att uppehålla

Slg’ (imebertid afsikten här ej varit att ingå i någon närmare

undersökning af de olika skatteförordningarna, utan endast att göra

en antydan om huru värdestegringsskatten blifvit tillämpad i praktiken

vill jag inskränka mig till det här ofvan anförda och i öfrigt hänvisa

till den vika tyska litteraturen i ämnet.

I allmänhet har i utlandet en indirekt värdestegringsskatt föredragits

framför eu direkt sådan. Sålunda har man ofta, såsom fallet

)!''.r X. Fbln, infört endast en indirekt skatt. En direkt skatt däremot

iorekonmier icke någonstädes ensam. Där den finnes, är det blott i

iorening med en indirekt. Orsaken till det företräde, som gifvits denna

sis nämnda skatteart, torde väl vara att söka däri, att man "enom

en försäljningsskatt, hvilken annars kunde synas vara väl ersatt genom

en med vissa mellanrum återkommande värdering och därefter följande

beskattning, kommer spekulationen närmast till lits. Säkrast blir då

också afgjordt hvad som är eu verklig värdestegring eller åtminstone

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utshottets Betänkande N o 2.

en verklig vinst för säljaren. En värdering däremot blir ofta mer

eller mindre godtycklig. . ..

För beräknandet af vinsten eller värdestegringen måste man aga

någon utgångspunkt, något ursprungligt värde å fastigheten att ga

efter I regel bär i de utländska skatteförordnmgarne såsom detta

ursprungliga värde betecknats det pris, som fastigheten vid senaste

försäljningen betingat, med en inskränkning likväl, att, därest denna

försäljning ägt rum före eu viss angifven tidpunkt, det värde fastigheten

då ägde skall betraktas såsom grundläggande. Hvar denna grans

bakåt bör sättas, därom råder mycket olika uppfattning.

Från skillnaden mellan försäljningssumman och det ursprungliga

värdet brukar säljaren tillerkännas rätt till vissa skattefria afdrag; och

att sådant afdrag må beviljas för kostnaden för de förbättringar, han

vidtagit å sin fastighet, är ju fullt riktigt.

Till större tvekan har däremot den frågan gifvit anledning, huruvida

säljaren bör tillerkännas rätt att fråndraga ränta å köpeskillingen

för obebyggda tomter. Beträffande bebyggda sådana forfaller ju denna

fråo-a, tv vanligen har ägaren uppburit mer än full ränta genom de

erlagcla hyrorna eller den nytta han själf haft af fastigheten. Ehuru

meningarna härom äro mycket olika, liar rätt till sadant afdrag i

praxis vanligen medgifvits fastighetsägaren.

Då spekulationssyfte kan tänkas ligga till grund snarare vid inköp

af obebyggda än bebyggda tomter, har man i den utländska lagstiftningen

vanligen låtit värdestegringen å de förra blifva slungare

beskattad än å de senare. Så har man t. ex. fordrat, att obebyggd

tomt skolat innehafvas längre tid af samma ägare än bebyggd, innan

någon nedsättning i skatten skall beviljas. Orsaken till att en sådan

nedsättning öfver hufvud taget beviljas, såsom fallet ar i Koinforordningen,

då en fastighet längre tid varit i samma ägares hand torde

vara att söka delvis däri, att det långvariga innehafvande^ af fastigheten

skulle vara ett indicium för att den ej blifvit förvärf ad i 1

1 Olika meningar hafva emellertid rådt ej blott då det gällt att

bestämma hvad som är att räkna till ren vinst, eller med andra ord

hvad som skall beskattas. Än större ha menmgsskiljaktigheterna vant

vid afgörandet af skattesatsens storlek. A

Vid första påseendet kunna de i olika förordningar bestänka

skattesatserna synas ganska höga. Men det oaktadt kan vardestegnngsskatten

i de fall där den hittills kommit till användning, på grund af

alla de afdrag, som medgifvas och rättvisligen maste medgifvas, icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lagutskottets Betänkande Ko 2. 15

■ifseen^P fVT)p7+rkat 0tiHbö7f* hardt’ vare siS'' 1 ekonomiskt eller annat

afseende. Detta visas bast dåra!, att i de tyska kommuner, där både

värdestegrings- och omsättningsskatt finnas, lämnar den senare i. regel

ett jämförelsevis mycket rikare utbyte, äfven om den icke utgår med

mer an 1 å 2 procent af försäljningssumman. g

sW, De V1ktigaste bestämmelserna i en förordning om värdestegringsskatt

aro de, som dels afgöra hvad som är att hänföra till oförtjänt

vardestegrmg, dels och angifva den procent af samma värdestegring.

ed hvilken skatt skall utgå. Ofnga stadganden däremot äro af mer

eder mindre sekundär betydelse, och det torde därför icke vara behöfligt

att liar ingå på desamma.

Nu gällande svensk rätt lämnar, såsom förut antydts, icke nå°-ot

lum ofngt for en värdestegringsskatt och kan en sådan för närvarande

undei ingå omständigheter påläggas af kommunal myndighet. Det

foidras således först ett uttryckligt erkännande i lagstiftningen af detta

attesyrtem. Ett sadant erkännande åter kan göras på olika sätt:

dels sa, att staten endast i princip medgifver denna form för beskattning,

men ofverlamnar åt de enskilda kommunerna såväl att afgöra.

uruvida för deras del en värdestegringsskatt öfver hufvud taget skall

utgå, söm äfven att bestämma de närmare reglerna för densammas

uttagande; dels sa att staten bestämmer ej blott dessa regler, utan

äfven till hvilken storlek skatten skall uttagas; dels också att bestämmelser

eu gång för alla gifvas om, i hvilka fall en värdestegringsskatt

kan palaggas, huru värdestegringen bör beräknas, i hvilken progression

beskattningen skall ske o. s. v., under det att åt de enskilda kommuWo+T

°fveidamnas mom den sålunda angifna ramen bestämma ej

hufVud taget ska“utg4’ut“

Hänga aro visserligen de skäl, som tala för det första af dessa

alternativ, men da det torde framkalla många stridigheter inom kommunalrepresentationerna

och man möjligen finge ett brokigt virrvarr

.it skatteförordningar, synes detta alternativ böra förkastas.

t ind + detmandrr alternativet beträffar, skulle det medföra alltför

stor stelhet. Olämpligt torde nämligen vara att fixera en viss kom
n

unalskatt oberoende af kommunens behof eller andra förhållanden

nom densamma. Skall en värdestegringsskatt verka bland annat som

förhör n°r °nln< Rpfk!.l atl1on’ må8te den kunna lämpas efter lokala

tillfreds*-ii1’ Den sist framkastade utvägen däremot synes vara fullt

till reilsstiiHande. Pa samma gång som grundlinjerna för beskattningssattet

pa olika orter skulle blifva enhetliga, skulle kommunerna lämnas

s. 16 Kontrollera mot PDF

Motion II:

m.

Motion II:

221.

16 Sammansatta BeviUnings- (och Lagjut skottets Betänkande A.o 2.

tillfälle att inom den sålunda angifna ramen draga åt eller lossa på

skattebördan. Denna princip öfverensstämmer för (ifrigt fullkomligt

med den inom den svenska kummunallagstiftningen förut rådande.»

Herr EriIcsson i öfre Odensvi hemställer, »att Riksdagen

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes efter utredning, huruvida0

och i hvad mån åt landets kommuner borde beredas rätt att

uttaga skatt å s. k. oförtjänt jordvärdestegring, hos Riksdagen gorå

de framställningar, till hvilka förenämda utredning kan gifva anledning».

Motionären har, med åberopande i tillämpliga delar af motiveringen

till herr Yennerstens motion n:o 38, i öfrigt anfört följande:

»Uti en i Andra Kammaren af herr Yennersten väckt motion,

n:0 38, hemställer motionären med stöd af en omfattande och utredande

motivering: . , u .. . ,, • ,

’att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj.t

täcktes efter utredning, huruvida och i hvad mån åt landets stadskommuner

borde beredas rätt att uttaga skatt å s. k. oförtjänt jordvärdestegring,

hos Riksdagen gorå de framställningar, till hvilka förutnämnda

utredning kan gifva anledning.’

Utan tvifvel förekomma många förhållanden, hvilka borde berättiga

till en dylik beskattning. Motionären har emellertid utförligt ådagalagt

detta uti sin motivering, hvarför det är öfverflödigt att orda mera därom,

men då jag anser, att många af de förhållanden, som skulle berättiga till

införande af den omordade beskattningen i städerna, äfven förennnas för

många landskommuner, synes mig, att den utredning, motionären

påkallar för stadskommuner, äfven borde utsträckas till landskommunerna,

d. v. s. att utredningen borde omfatta alla rikets kommuner.»

Slutligen har herr Andersson i Grimbo i den af honom väckta

motionen anfört följande: .

»De grunder,'' hvilka i instruktion för taxeringsmyndigheterna,

såväl i dess nuvarande som i den af Kungl. Maj:t i propositionen n.o

47 föreslagna lydelse, angifvas för uppskattning af jordbruksegendoms

värde, finna icke allestädes samma tillämpning. Medan å ena sidan

egendomens karaktär af jordbruksegendom är den bestämmande vid

uppskattningen af värdet, inträffar icke sällan, att egendomens grym

karaktär skjutes å sido och att i dess ställe vid uppskattningen största

hänsyn tages till egendomens tänkbara förmåga för spekulationens

ändamål. Jordens egentliga natur af jordbruksjord upphör understundom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Betalnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2. 17

att. vara bestämmande för uppskattningen, hvilken göres med ledning

af jordens möjlighet att blifva spekulationsjord.

Under den pågående industrialiseringen af vårt land med den allt

större hopningen af befolkningen i städer, i stations- och industrisamhällen

och på andra platser har denna möjlighet kommit att utöfva ett

allt större inflytande vid uppskattningen af jordbruksegendoms värde.

Att låt . vara en i jämförelse med hela taxeringsområdets areal obetydlig

del. af jordegendomen öfvergått i spekulationen för byggnads- eller industriändamål

har mångenstädes så ändrat uppfattningen af de i instruktion

för taxeringsmyndigheterna uttalade grunderna för uppskattning af jordbruksegendoms

värde, att myndigheterna åsatt jordbruksegendomen ett

värde, hvarå den icke kan gifva tillnärmelsevis passande afkastning, så

länge egendomen användes för sitt ursprungliga jordbruksäDdamål.

I en tid, då jordbrukets ekonomiska afkastningsförmåga i hög grad

inskränkes genom beständiga stegringar af produktionskostnaderna, kan

det icke lända till fördel för den stat, som fattar jordbrukets betydelse,

att. genom beskattning öfver förmågan ytterligare försvåra jordbrukets

existensmöjligheter. Ty den för jordbruksändamål brukade egendom, hvilken

vid uppskattning betraktas icke som jordbruksjord, utan som spekulationsjord,

åsättes ett värde, för hvilket det icke sällan torde blifva

ägaren så godt som. omöjligt att erlägga skatten, så länge som han

skall hafva sin bärgning af jordbruket allena.

Följden kan då lätt''blifva den, att brukaren, som helst önskade

fortsätta med brukningen af ofta fäderneärfd torfva, måste öfvergifva

sin egendom och kasta in den på spekulationens marknad. Hans egendom

biafvel- spekulationsjord och torde kunna betraktas som för jordbruket

förlorad. Ty äfven om hans egendom icke ögonblickligen tages

i anspråk för byggnads- eller industriändamål, utan under någon tid

alltfortfarande brukas, så kommer brukningen att mer eller mindre

antaga rofbrukningens form. Den tid, för hvilken jorden då tages i

bruk, vare sig af ägare eller arrendator, är vanligen för kort för att

brukningen skall kunna ske under rationella former med vedei börlrnt

hänsynstagande, till längre växlingsperioder och en i framtiden möjligen

stegrad afkastning.

Att en för jordbruket redan värdefull jord på angifvet sätt förloras,

är icke den enda olägenheten af en taxering, där egendomens ursprungliga

natur af jordbruksjord icke är det bestämmande för uppskattningen.

Förlusten mångdubblas därigenom, att på sådant sätt försvåras och icke

sällan förhindras den öfvergång till intensivare brukning och högre

Bih. till Iliksd. Prot. 1907. 5 Sami. 2 Afd. 2 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utshottets Betänkande N:o 2.

kultur, som den moderna befolkningshopningen möjliggör på platser

med omgifvande lämplig jordbruks]ord. En väsentlig del af rikets närvarande

införsel af jordbruksalster skulle säkerligen kunna produceras

inom Sveriges gränser. För att så skall kunna äga rum, måste hvarje

åtgärd, som kan verka störande i jordbrukets drift, underlåtas. Det

förfarande, att bestämmandet af jordegendomens värde göres med ledning

af jordens möjlighet att blifva spekulationsjord, måste därför upphöra,

om Sverige med framgång skall kunna sträfva efter att inom egna

landamären alstra jordbruksprodukter tillräckliga för rikets eget behof.

Får den praxis, att vid uppskattning af värdet å fast egendom,

som användes för jordbruksändamal, största hänsyn tages till egendomens

tänkbara förmåga för spekulationens ändamål, alltjämt öfvas, sa torde

däraf blifva följden, att jordbrukets vidare drift flerstädes i hög grad

försvåras och törhända emellanåt omöjliggöres. Staten har intet trängande

behof af att slå in på en sådan skattepolitik, då den på annat

sätt torde kunna utan menlig inverkan för jordbruket komma i åtnjutande

af dess vederbörliga del af den värdestegring, som icke sällan

inträder, då jordegendom upphör att vara jordbruk och tages i anspråk

för byggnads- eller industriändamål. Först då så skett, bör staten ändra

grunderna för beskattningen och därvid icke endast nöja sig med bidrag

af den ökade inkomst å egendomen, som genom förändringen

möjligen uppstår, utan äfven fordra vederbörlig andel af den oförtjänta

stegring i egendomens värde, som kan hafva inträffat.

Det nuvarande tillståndet är olidligt, då de i och för sig ganska

tydliga föreskrifterna i instruktion för taxeringsmyndigheterna rörande

uppskattning af fast egendoms värde i praxis icke sällan finna en godtycklig

tillämpning. Den skapar osäkerhet och villkorlighet i beskattningen,

hvilket aldrig länder vare sig till statens eller medborgarens

fördel. Samhällets sanna intresse kräfver också aflägsnandet af all

godtycklighet i beskattningsförfarandet.

Uti en i Andra Kammaren af herr Eriksson i Öfre Odensvi väckt

motion, n:o 144, hemställer motionären:

Att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes efter utredning, huruvida och i hvad mån åt landets kommuner

borde beredas rätt att uttaga skatt å s. k. oförtjänt jordvärdestegring,

hos Riksdagen göra de framställningar, till hvilka förenämnda utredning

kan gifva anledning''.

Där värdestegringsskatt införts, fordras såsom villkor för densammas

utgående, att värdeökningen skall ådagaläggas genom en försäljning

eller annan (frivillig) föryttring af egendomen. Den erlägges

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 19

icke af egendomens innehafvare, så Länge han alltjämt innehar sin

egendom, utan först då egendomen byter ägare och med en bestämd

del af det då uppnådda priset. Införandet af värdestegringsskatteinstitntet

i Sverige, hvilket också ur flera andra synpunkter torde vara

önskvärdt, synes ägnadt att kunna komma det här ofvan omförmälda

osäkerhetstillståndet att upphöra. För att så skall ske, är det af synnerlig

vikt, att grunderna för värdestegringens beräkning bestämmas på

sätt som här angifvits.

Med stöd af hvad jag här ofvan anfört, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att ''Kungl. Maj:t täcktes

efter. utredning, huruvida och i hvad mån genom införandet af värdestegringsskatteinstitutet

i rikets skattelagstiftning eller på annat sätt

det nuvarande förfarandet, att uppskattningen af värdet å fast egendom,

som användes för jordbruksändamål, icke sällan göres med ledning af

jordens möjlighet att blifva spekulationsjord, må upphöra, och °hos

Riksdagen göra .de framställningar, till hvilka förenämnda utredning

kan gifva anledning.» I

I de förevarande motionerna finnes åtskilligt anfördt, afsedt att

bidraga till utredande af de ifrågavarande skatteformernas, beskattning

af jordvärde och beskattning af oförtjänt jordvärdestegring, begrepp

och natur.

Hvad angår den förstnämnda skatteformen eller jord värdeskatten,

hvilken beröres endast i herr Lindhagens motion, synes emellertid dess

rätta natur eller dess ställning till i vårt land nu gällande system för

beskattning af fastighet icke, såvidt framgår af den litteratur i ämnet,

som vant för utskottet tillgänglig (särskildt ett par till utskottets

ledamöter utdelade broschyrer, utgifna af jordreformföreningen i Stockholm),

stå fullt klar ens för dem, som hittills hos oss uppträdt till

förmån för en dylik skatt å jordvärdet.

Under sådana förhållanden finner utskottet sig icke heller kunna

mera än antyda hvad som bör förstås med en skatt å jordvärdet.

Läran härom, som har haft sin förnämsta förkämpe i amerikanaren

Henry Georges, synes principiellt utgå därifrån, att samhället, med tillbakaverkande

kraft, skulle äga rätt till och kunna taga i anspråk allt

jordvärde, som ej skapats af den enskilde ägaren eller hans rätts
-

Utskottets

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

företrädare, således all årlig jordränta i dess vanliga nationalekonomiska

bemärkelse eller denna jordräntas kapitalvärde. Denna lära afser,

enligt uppgift i en af de förenämnda broschyrerna, visserligen icke

att afskaffa den privata äganderätten till jord, men den afser däremot,

att en stor del af det, som nu innefattas i privat jordäganderätt,

rätteligen bör tillhöra samhället. Denna del benämnes det »nakna

jordvärdet», som under tidernas lopp mer och mer höjes till följd af

de genom samfundslifvet skapade förhållandena. Georgismen vill pålägga

en så småningom ökad skatt på detta jordvärde samt till slut

höja skattesatsen därhän, att hela jordvärdet indragits till det allmänna.

Endast det, som återstår, d. v. s. de genom nedlagdt kapital

och arbete åstadkomna förbättringar, skulle få såsom enskild egendom

köpas och säljas i marknaden.

Tillämpad på våra förhållanden, skulle, såvidt synes framgå af

de ofvanberörda broschyrerna, en jordvärdeskatt medföra, bland annat,

en omdaning af den nuvarande fastighetsbevillningen med särtaxering

af hus och tomt och med väsentligt höjd skatt.

I den mån det kan tjäna till ytterligare upplysning i frågan, vill

utskottet anföra följande citat ur en bland jordreformföreningens i

Stockholm skriftserie ingående broschyr »Jordreform och georgina»:

»Man glömmer lätt, att vi här i Sverige redan hafva en jordvärdeskatt

å obebyggd tomt, ehuru den är ytterst obetydlig, blott en fjärdedel

af den lilla, som användes i S. Australien å värden under 90,000

kronor. Yår fastighetsbevillning utgår med 5 öre pr 100 kronor å

byggnadsgrund. Ödetomterna bära följaktligen en 0,0 5 procents jordvärdeskatt.

Att den ej är tillräcklig eller nämnvärdt spekulationsstäfjande

har stadsbefolkningen god erfarenhet om. För oss bör tydligen

ej möta några större svårigheter att öfvergå till jordvärdebeskattning

å byggnadsgrund.»

Enligt en i samma broschyr förefintlig uppgift tillämpas i tyska

kolonien Kiautschao en jordvärdeskatt enligt följande grunder:

»Såsom skattesystemets grundval upptages en 6 procents skatt å

det jordvärde, som de första ägarne fått betala vid tillträdet. Hvart

tredje år företages ny taxering af jorden. Härigenom kommer skattebeloppet

alltid att ökas ‘med stigande jordvärde och tvärtom.»

Det ofvan anförda jämte hvad utskottet äfven i öfrigt inhämtat

i ärendet gifver till resultat, att införandet af jordvärdeskatt, komme

enligt sakens natur att vara förenadt med sådana ingrepp i den privata

jordäganderätten, att utskottet anser sig icke kunna förorda införandet

af en sådan beskattning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Bagjut skottets Betänkande N:o 2. 21

Föremålet för den andra af de ifrågasatta skatteformerna är den

»oförtjänta» värdestegringen å jord. Man utgår i afseende härå från

samma grundåskådning som beträffande jordvärdebeskattningen. »Oförtjänt»

är all värdestegring å jord, som ej motsvaras af nyttiga åtgöranden

från ägarens eller innehafvare^ sida, eller såsom detta ock

blifvit uttryckt, den oförtjänta värdestegringen är frukten af antingen

speciella åtgärder från samhällets sida eller den allmänna sociala utvecklingen.

Värdestegring af den art, som nu angifvits, är lätt att påvisa

exempelvis i städer, där genom stadens utvidgning och därmed följande

anläggning af gator förut ganska värdelös mark förvandlats till dyrbar

byggnadsgrund, vidare i trakter, där stationssamhällen uppvuxit till

följd af framdragandet af järnväg o. s. v.

_ I åtskilliga länder finnes särskild beskattning af dylik jordvärdestegring

dels redan genomförd, dels ock föreslagen till införande.

. I Tyskland hafva sålunda på senaste tiden tillkommit såväl positiv

lagstiftning som ock lagförslag angående detta ämne. Vid bestämmandet

af storleken af den oförtjänta värdestegringen, sådan denna visar sig

vid försäljning af fastighet, taga dessa lagstiftningar till utgångspunkt

det pris, hvartill säljaren förvärfvat fastigheten, och till detta pris

läggas dels alla utgifter för jordens varaktiga förbättring (inklusive

kostnaden för gator och dylikt, som bekostats af säljaren), dels alla

kostnader för ny- och ombyggnader, såvidt dessa ej täckas af erhållna

brandstodsmedel, dels slutligen kostnaderna för säljarens förvärf af fastigheten.

Summan af dessa belopp afdrages från försäljningspriset, sedan

detta minskats med de på säljaren fallande kostnaderna för försäljningen.

Såsom den förtjänta delen af värdestegringen räknas sålunda blott ett

belopp, motsvarande hvad ägaren nedlagt på fastigheten. Hela den

öfriga delen är oförtjänt värdestegring.

Utskottet har icke varit i tillfälle att på annat sätt än genom

källor i andra hand förskaffa sig kännedom om i utlandet gällande

lagstiftning eller därstädes framställda lagförslag i ämnet. Till frågans

belysning i sådant hänseende vill utskottet här meddela ett utdrag ur

en i Ekonomisk tidskrift förekommande uppsats »om den oförtjänta

värdestegringen å jord» af professorn vid Uppsala universitet D. Davidson.

hvilken anfört, bland annat, följande.

))Då det är antagiigt, att vid en eventuell lagstiftning hos oss

rörande den oförtjänta värdestegringen de tyska lagstiftningarna komma

att betraktas såsom förebilder, torde eu granskning af deras, bestämmelser

vara på sin plats.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Bevillnmgs- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

I dessa lagstiftningar förekomma två slag af skatter, som samtidigt

uttagas. Den ena är en s. k. omsättningsskatt, som utgår med. viss

procent af fastighetens försäljningspris eller värde vid försäljningstiden.

Den andra är den egentliga värdestegringsskatten, hvars storlek utgör

viss procent af värdestegringen. Nu är det ju riktigt, såsom Cassel

framhåller, att den förra skatten ju egentligen icke är någon värdestegringsskatt

eller åtminstone en mycket irrationell sådan. Det kunde

därför synas vara riktigast att vid redogörelsen för de tyska lagstiftningarna

lämna omsättningsskatten helt och hållet å sido. Detta går

emellertid ej för sig, enär, om denna skatt utelämnas, bilden af nämnda

lagstiftningar blir skef. Och detta af flera skäl, som af det följande

skall framgå. Då jag nu öfvergår till en redogörelse för de tyska lagstiftningar

rörande den oförtjänta värdestegringen, om hvilka jag äger

tillräcklig kännedom, medtar jag därför äfven dessa omsättningsskatter.

I Köln fastställdes denna beskattning den 23 februari 1905. Dep

består af en omsättningsskatt och en värdestegringsskatt. Båda utgå,

som sagdt, först då fastighet afyttras. Omsättningsskatten utgår med

2 % af den afyttrade fastighetens hela värde. Inbringar värdestegringsskatten

mer än 400,000 mark, nedsättes omsättningsskatten för det

följande året till 1 %\ inbringar den förra skatten mer än 800,000 mark,

nedsättes omsättningsskatten till 7i % ■ Dessutom gäller, att om värdestegringsskatt

erlägges vid en fastighets föryttring, minskas omsättningsskatten

med motsvarande belopp, dock högst med hälften. Omsättningsskatten

kan sålunda för vissa fall nedgå till 1 % och, om värdestegringsskatten

inbringar mer än 400,000, resp. mer än 800,000 mark,

till resp. Va och 1U %■ o

Värdestegringsskattens storlek är beroende af två omständigheter.

Dels beror den af den oförtjänta värdestegringens relativa storlek —

d. v. s. den procent, som denna värdestegring utgör af fastighetens

värde vid närmast föregående afyttring, som varit föremål för beskattning,

med tillägg af nedlagda “ kostnader 0. Dels är skattens storlek

beroende af den tid, som förflutit sedan närmast föregående beskattade

afyttring. Uppgår den oförtjänta värdestegringens relativa

storlek ej till mer än 10 procent, utgår ingen värdestegringsskatt. År

värdestegringen större, och har ej mer än o ar förflutit sedan närmast i)

i) Vid obebyggda fastigheter får 4 procent enkel ränta å fastighetens tidigare

förvärfspris tilläggas för tiden mellan detta tidigare förvärf och den nu skeende försäljningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lagjutskottets Betänkande N:o 2. 23

föregående beskattade afyttring af fastigheten, utgår skatten efter följande

skala, nämligen med

10#

11#

12#

af värdestegringen, om dennas relativa storlek (se ofvan) uppgår till 10—20 #

* » » » > » » » » 20-30#

* * » » » » » » > > 30-40#

o. s._ v. efter samma progression, så att skatten utgör 25 # af värdestegringen,

om dennas relativa storlek öfverstiger 160 #. Härvid gäller

dock, att städse den delen af värdestegringen, som motsvarar 10*# af

fastighetens värde vid närmast föregående afyttring jämte nedlagda

kostnader, är fri från skatt. '') Har mer än 5 år men ej mer än 10

år förflutit sedan närmast föregående afyttring, utgår skatten med blott

/3 åt nyss angifna procenttal. Har mer än 10 år förflutit, uppg-år

skatten blott till V3 däraf. 1

.Ifa11.. hvarken det pris, hvartill fastigheten försålts, eller dennas

taxeringsvärde utgör mer än 60 pfennige pr kvadratmeter, utgår ei

någon värdestegringsskatt.

Bestämmelserna °m värdestegringsskatten ha ej tiflbakaverkande

kraft. När en fastighet, första gången efter det dessa bestämmelser

trädde i kraft, afyttras, skall, i stället för fastighetens senaste förvärfspris

+ nedlagda kostnader, fastighetens värde den 1 april 1905 läggas

till grund för fastställandet af den oförtjänta värdestegringen, därest

icke fastighetens ägare inom viss tid påyrkar, att de allmänna bestämmelserna

skola tillämpas.

Om samma person försäljer flera fastigheter, skattlägges hvarje

afyttring för sig utan hänsyn till de öfriga. Undantag äger dock rum

iör det fall, att olika delar af en lokalt eller ekonomiskt sammanhängande

komplex säljas af samma person, resp. hans arfvingar, i det att därvid

vinsten å vinstbringande försäljningar skall minskas med förlusten på

de forlustbrmgande, ifall de senare skett samtidigt med eller senast

inom tre år före de vinstbringande.

I Frankfurt a. ÅT. infördes ifrågavarande beskattning genom

kommunalbeslut af den 19 februari 1904. Här förefinnas i grunden tre

olika slags skatter, nämligen omsättningsskatt, grundskatt å obebyggda

ris ig ieter (Landsteucr) och värdestegringsskatten i egentlig mening

»Landsteuer» är en årligen utgående afgift. De båda andra utgå endast’

, .. ) Uppgå, hela oförtjUnta värdestegringen till 12,500 kronor, och utgiordo

lastighetens värde vid närmast föregående afyttring 40,000 kronor samt sedermera nedagda

kostnader 10,000, utgör värdestegringens relativa storlek 25#, och skatten skall

utgå med 11 # af 7,500 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

då fastighet öfvergår till ny ägare. Omsättningsskatten består af två

af gifter. Den ena, utgörande 2 procent af fastighetens hela försäljningspris,

resp. hela värde vid försäljningen, utgår vid alla skattepliktiga

öfverflyttningar (jfr. ofvan). Den andra afgiften utgår blott, om följande två

förutsättningar förefinnas. Den ena förutsättningen är, att en viss längre

tid förflutit, sedan äganderätten till fastigheten sist öfvergick genom

sådant förvärf, som är underkastadt omsättningsskatt enligt förordningens

bestämmelser, och denna tid är bestämd till mer än 20 år

vid bebyggda fastigheter och mer än 10 år vid obebyggda. Den andra

förutsättningen är, att det pris, hvartill fastigheten afyttras, resp. dess

värde vid afyttringen, öfverstiger priset, resp. värdet vid närmast föregående

afyttring med mer än afgiftens belopp. Denna afgift är sålunda

så till vida ett slags skatt på värdestegring, att den ej utgår,

om icke värdestegring ägt rum. Men dels kan denna värdestegring

omfatta äfven sådan, som ej är oförtjänt,_ dels utgår afgiften icke efter

värdestegringens storlek, utan efter fastighetens försäljningspris, resp.

värde vid äganderättens öfvergång. *) Afgiften, som utgår med olika

belopp för bebyggda och obebyggda fastigheter, utgör:

för bebyggda fastigheter:

1 °/o, om närmast föregående afyttring ägt rum mer än 20, men högst 30 år förut

11/9 e/o » » » » » » » » 30 » » 40 * >

2 <y 0» » » » >»»» 40 år förut; och

för obebyggda fastigheter:

1 »/o, om närmast föregående afyttring ägt rum mer än 10, men högst 20 år förut

2 o(''0 »» » » »»»»20»» 30 » »

3 o/0 s s » » » » »»30» »40»»

4.o/0» „ » » »» »»40» »50»»

5 o/0 , » » » »»»»50» »60»»

g <y0 s » i » » » » 60 år förut.

Den egentliga värdestegringsskatten utgår endast, om »oförtjänt»

värdestegring ägt rum, och detta fastställes enligt de angifna reglerna.

Vid obebyggda fastigheter, som ägaren själf ej användt till landtbruk

eller näringsdrift, få därvid medräknas ränteförluster och underhållskostnader,

dock med afräkning af alla intäkter. Skatten utgår endast

under följande två förutsättningar, nämligen dels att den oförtjänta

värdestegringen uppgår till minst 30 procent af det vid närmast fore

ll

ll Genom att afgiften stiger med tidsskillnaden mellan de båda afyttringarna får

ju, ehuru på ett mycket irrationellt sätt, värdestegringen i viss mån inflytande på afgiftens

storlek.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2. 25

gående afyttring erlagda priset jämte på fastigheten nedlagda kostnader,

dels att vid bebyggda fastigheter mindre än 5 år och vid obebyggda

mindre än 10 år förflutit sedan närmast föregående afyttring. Skatten

utgör

5°/o af värdestegringen, om dennas relativa storlek (se ofvan) utgör 30—35%

6°/o » » » » » » » » 35—40%

7 % > » » » » * » » 40—45 %

o. s. v. efter samma progression, så att den uppgår till 25 % då värdestegringen

utgör mer än 130^. r)

»Landsteuer» utgår, som sagdt, endast af obebyggd fastighet och

1 form af en årlig afgift, som utgör 5 promille af fastighetens värde.

Dock träder denna skattesats ej genast i kraft, utan skatten utgår med

2 %o till den 1 april 1910, med 3 %o till den 1 april 1915, med 4 %o

till den 1 april 1920 och först därefter med 5 %o, dock så att för fastighet,

som byter ägare, utgår skatten med 5 7oo redan från och med 1

nästkommande april. Denna höjning af »Landsteuer», hvilken skatt

förut utgjort blott 1 %o, afser att träffa den oförtjänta värdestegringen

å jord, som i spekulativt syfte behålles under mycket lång tid och

sålunda undgår de båda andra skatterna. På grund häraf skall

»Landsteuer» för vissa fall (då spekulation ej anses föreligga) icke

utgå med högre belopp än 2 %o nämligen om jorden af ägaren användes

till trädgårdsskötsel eller landtbruk och dess areal utgör i förra

fallet mindre än 1 hektar och i senare fallet mindre än 5 hektar samt

värdet understiger 50,000 mark i vissa delar och 25,000 mark i öfriga

delar af staden.

I Berlin framlades i början af förra året af magistraten ett förslag

till jordvärdestegringsskatt. Äfven denna består af en omsättningsskatt

och en värdestegringsskatt. Den förra utgår med 1 procent af

fastighetens hela värde för bebyggda och 2 procent för obebyggda

fastigheter. Yärdestegringsskatten utgår i regeln efter den oförtjänta

värdestegringens relativa storlek och efter samma normer som i Köln,

blott med den skillnaden * 2) att skatteprocenten är lägre i Berlin. Den

börjar med blott 5 % af den oförtjänta värdestegringen, då dennas

relativa belopp är 10—20 %, och maximum är 20 % vid en relativ värde
-

0 Skatten torde beräknas efter hela värdestegringen, sålunda efter annan grund

än i Köln.

2) Värdestegring, hvars relativa storlek ej öfverstiger 10 % är sålunda fri från

skatt. Om vid större värdestegringar ett belopp, motsvarande 10 %, är fritt från skatt,

såsom i Köln, är på grund af lagens affattning svårt att afgöra.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 2 Afd. 2 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Bevillnings- (och Laghtskottets Betänkande N.o 2.

stegring af mer än 160 % *). Denna beskattning skall, i olikhet med hvad

som gäller i Köln men i öfverensstämmelse med bestämmelserna i Frankfurt,

gälla med tillbakaverkande kraft, så att alla oförtjänta värdestegringar,

som realiseras vid afyttringar, efter det bestämmelserna trädt i

kraft, äro underkastade beskattning. Då på grund häraf det kan bli

nödigt att taga reda på fastigheters förvärfspris, resp. värden mycket

långt tillbaka i tiden, så stadgas, att, i den händelse detta icke är

möjligt, värdestegringsskatten skall utgå med vissa procent af det pris,

hvartill fastigheten försäljes, d. v. s. efter samma grund som omsättningsskatten.

Skatten utgår i detta tall vid bebyggda fastigheter med

1 % om den närmast föregående afyttringen ägt rum för 10—20 år sedan

1 Yj %■»•»■» » » » » » 20—30 » »

2 % » » » » » » » » 30—40 » »

2 V2 % » » » » » » » » mer än 40 år sedan

och vid obebyggda fastigheter med

1 % om den närmast föregående afyttringen ägt rum för 10—20 år sedan

2 % > » » » » » » » 20-—30 » »

S % » » » » » » » » 30—40 » »

4 % » » » » » » » » mer än 40 år sedan.

Det inträder sålunda i detta undantagsfall samma anordning, som i

Frankfurt skall tillämpas såsom regel då längre tid förflutit sedan

närmast föregående afyttring. I Berlin blifva emellertid dessa bestämmelser

med tiden öfverflödiga.

För öfrigt är att nämna, att äfven enligt detta förslag skulle

säljare af obebyggd fastighet vid bestämmande af den oförtjänta värdestegringens

absoluta och relativa storlek äga rätt att, därest fastigheten

icke af ägaren själf användts till landtbruk eller näringsdrift, tillgodoräkna

4 procents enkel ränta på det pris, hvartill fastigheten förvärfvats,

dock med afdrag af alla intäkter under tiden.

I Gelsenkirchen finnes en beskattning af den oförtjänta värdestegringen

enligt kommunalbeslut af den 8 augusti 1905. Den egentliga omsättningsskatten

utgår med IV2 procent af fastighetens hela värde. Värdestegringsskatten

utgår efter olika metoder för bebyggda och obebyggda

J) Vid bebyggda fastigheter uttages dessa procenttal till fullo blott i det fall, att

den närmast föregående afyttringen ägt rum högst 5 år förut; ligger den mer än 5 år,

men högst 10 år tillbaka i tiden, utgå blott 2/s> och ligger den mer än 10 år tillbaka

i tiden, utgår blott 1/3 af nämnda procenttal. Vid obebyggda äro dessa tider dubbelt

så höga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2. 27

fastigheter, hör skatten å bebyggda fastigheter gälla följande regler.

Har den afyttrade fastigheten förut afyttrats inom de sista 20 åren,

och utgör den oförtjänta värdestegringen minst 20 % af priset vid närmast

föregående afyttring af fastigheten, så utgår värdestegringsskatten med

3 % af värdestegringen, om denna utg. 20-25 % af priset vid närmast föreg. afyttr.

4 % » » > » » 25—30 % » » » » » »

5 % » » » » » 30—35 % » » » » » »

o. s. v., så att skatteprocentens maximum blir 30 % då värdestegringen

utgör mer än 155 % af nämnda pris *). Vid fastställande af den oförtjänta

värdestegringens relativa storlek förfares här alltså ej efter samma

regel, som i de förut anförda lagstiftningarna, i det att denna värdestegring

. jämföres med priset vid närmast föregående afyttring, utan

inberäkning af de å fastigheten efter sistnämnda afyttring nedlagda

kostnader. Har fastigheten förut inom de närmaste 20 åren sålts men

värdestegringen ej uppgått till 20 % utgår ingen värdestegringsskatt.

Har fastigheten ej sålts under de sista 20 åren, så utgår en skatt af

Va % af försäljningspriset, således en förhöjning af den egentliga omsättningsskatten.

— Vid afyttring af obebyggda fastigheter är värdestegringsskatten

bestämd efter andra regler, som äro originella för denna

stad. Skattens storlek är nämligen beroende af storleken af det absoluta

belopp, hvarmed försäljningspriset öfverstiger det värde, jorden

skulle ha, ifall den användes till landtbruk. Skatt utgår nämligen med

1 % af denna differens, om densamma utgör intill 1,000 M. pr ar

1 Vi % * » » » » » 2,000 » » »

2 % » » » » » » » 3,000 » » »

o. s. v., så att skatteprocenten når sitt maximum vid 15 %, då denna

differens utgör mer än 28,000 M. pr ar.

I landskommunen Weissensee infördes värdestegringsskatt 1906.

Omsättningsskatten utgör i fråga om bebyggda fastigheter 1 % af den

afyttrade fastighetens hela värde vid afyttringen och 2 % för obebyggda.

Värdestegringsskatten utgår efter samma skala som enligt förslaget för

Berlin* 2). Dessa procenttal minskas dock till hälften för bebyggda fastigheter,

om närmast föregående afyttring ägt rum för mer än 5 år. För

b Här torde skatten beräknas efter den oförtjänta värdestegringens hela belopp,

så att afdrag för 20 % ej får ske. (Jfr de ofvan anförda lagstiftningarna.)

2) Den sid. 25 not 2) berörda frågan är dock uttryckligen afgjord såsom i Köln.

Har säljaren förvärfvat fastigheten genom arf eller testamente, tages fastighetens värde

vid arfstillfället till utgångsvärde vid beräkningen af den oförtjänta värdestegringens

storlek.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

obebyggda fastigheter utgår skatten alltid med fulla beloppet. Kan

fastighetens värde vid närmast föregående, afyttring ej utrönas, utgår

skatten med 3 % af nuvarande försäljningspriset, ifall sedan närmast föregående

afyttring förflutit högst 20 år, och med 4^ om mer än 20 år förflutit.

Bestämmelserna om värdestegringsskatten hafva tillbakaverkande kraft.

I Hessen har, såsom redan nämnts, regeringen (den 22 oktober

1906) framlagt förslag till en lag rörande rätt för kommunerna att upptaga

skatt af den oförtjänta värdestegringen1); denna rätt skulle dock

blott tillkomma kommuner med mer än 3,000 invånare. Bebyggda och

obebyggda tomter behandlas lika. Med afseende å skattens storlek

föreskrifves, att, om värdestegringens relativa storlek ej öfverstiger

10 #, dylik skatt ej får påläggas, och att, om värdestegringen är större,

skatten ej får öfverstiga 15 % af den oförtjänta värdestegringen, där

dennas relativa storlek utgör högst 60 %, samt att maximum för skatten

är 20 %. Har mer än 5 år men ej mer än 10 år förflutit, sedan

närmast föregående skattepliktiga afyttring af fastigheten ägt rum, få

blott i) 2ii af dessa skattesatser uttagas, och om mer än 10 år förflutit,

blott 7j däraf. Inom dessa gränser ha kommunerna, frihet att. fastställa

skattens storlek. Dessa bestämmelser äga, liksom i Köln, ej tillbakaverkande

kraft. Första gången fastighet afyttras, efter det skatten

införts i en kommun, skall till grund för beräkningen af den oförtjänta

värdestegringens absoluta och relativa storlek läggas fastighetens värde,

då skatten infördes; styrkes det, att fastigheten dessförinnan sålts till

ett högre pris, skall detta läggas till grund. A andra sidan är stadgadt,

att kommun, som senast 1 oktober 1907 infört värdestegnngsskatt,

äger bestämma, att, om en fastighet sålts mellan den 1 oktober

1905 och första oktober 1907 och försäljningspriset öfverstiger fastighetens

verkliga värde vid försäljningen med minst 20 %, till grund för

beräkningen af den oförtjänta värdestegringens absoluta och relativa

storlek skall läggas fastighetens verkliga värde i stället för försäljningspriset.

Denna bestämmelse afser att förhindra ett kringgående af skattebestämmelserna

genom skenförsäljningar till högre pris strax före

skattens införande; denna förmån är dock af praktiska hänsyn inskränkt

till de kommuner, som inom kort tid efter lagens antagande införa

värdestegringsskatt. . „

Såsom redan nämnts, framlades i Sachsen af regeringen ar 1904

ett förslag till lag angående kommunalbeskattningen, som äfven mne
i)

Vid fastställandet af dennas storlek vid obebyggd fastighet får 4 % enkel ränta

å förvärfspriset beräknas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)ut,skottets Betänkande N;o 2.

fattade bestämmelser angående värdestegringsskatt. Ehuru detta förslag

blef förkastadt, äro dess bestämmelser rörande berörda skatt dock af

intresse. Jag har redan nämnt, att detta förslag, i direkt motsats mot

det nyss refererade hessiska, afsåg att tvinga vissa kommuner att för

vissa fall införa värdestegringsskatt. Detta tvång gällde ovillkorligen

alla kommuner med mer än 10,000 invånare, förstadssamhällen och

kommuner med utomordentligt stark folkmängdstillväxt. Förpliktelsen

att pålägga dylik skatt var dock inskränkt "till obebyggda fastigheter,

som på vissa sätt (köp, byte, gåfva m. m.) afyttrades; vid öfvergång

af äganderätten genom arf eller testamente förelåg dock icke detta

tvång. Oförtjänt värdestegring, hvars relativa storlek J) icke uppgår till

5 %, var fri från skatt. För öfrigt fastställdes vissa mnnwzbelopp för

skatten.

Den skulle utgå med minst:

5 % af den oförtjänta värdestegringen,

10 % » » » »

15 % » » » »

20 % » .» » »

25 % » » » »

då dennas relativa storlek är 5—20 %

» »

» » 20—30 %

» » 30—40 %

» » 40—50 %

» är öfver 50 %

I öfrigt ägde hvarje kommun fastställa erforderliga bestämmelser.

Kommun skulle därvid kunna besluta, att värdestegringsskatt skulle

utgå äfven vid afyttring af bebyggda fastigheter och vid öfvergång

genom arf eller testamente, den kunde öfverskrida de nyss angifna

skattesatserna m. rn.

Enligt såväl det hessiska som det sachsiska förslaget skulle en

omsättningsskatt utgå jämsides med värdestegringsskatten.

De anförda lagstiftningarna förete, vid sidan af vissa likheter,

också mycket väsentliga olikheter. Detta sammanhänger bland annat

med det ofvan påpekade förhållandet, att det här egentligen är fråga

om ett det allmännas anspråk, för hvilket beskattning ej är den adekvata

formen. Endast på detta sätt kan det t. ex. förklaras, att de två

sist anförda lagförslagen, som afse att uppställa för landets alla

kommuner bindande regler, kunnat komma till så diametralt motsatta

resultat, att det ena, det hessiska, bestämmer maximisatser för

skatten, under det att det andra uppställer minimisatser. Emellertid

gäller det nu att granska de olika förordningarnas bestämmelser ifrån

b Reglerna för dennas bestämmande företedde

1 agstiftningarna.

några afvikelser från de öfriga tyska

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

den utgångspunkten, att skatteformen väljes för att göra gällande

det allmännas rätt till den oförtjänta värdestegringen.»

Utskottet kar gifvetvis icke kunnat intränga i denna för vårt

land opröfvade ock jämväl i öfrigt nya beskattningsfråga tillräckligt

djupt för att kunna uttala sig annat än i största allmänket. Af de

upplysningar, som stått till utskottets förfogande, kar utskottet dock

kommit till den uppfattning, att det i åtskilliga fall uppstår en så kallad

oförtjänt värdestegring å fastigketer af den art, att det allmänna utan

att göra intrång i de enskildes anspråk på bekörig vinst rättvisligen

borde tillerkännas andel i värdestegringen. Den uppmärksamhet, som

icke blott i Tyskland utan jämväl i andra länder, såsom England,

Frankrike, Österrike, Danmark, Norge ock Amerika, kommit denna

fråga till del, gifver ock vid handen, att beskattning af oförtjänt jordvärdestegring

ganska allmänt uppfattas såsom en rättvis ock ändamålsenlig

skatteform. Hvad Danmark beträffar kafva där lagförslag i

ämnet blifvit utarbetade ock framlagda för representationen, och i

Norge är enligt från vederbörande beskickning meddelad upplysning

frågan på regeringens föranstaltande under utredning.

Med hänsyn till dessa förhållanden och då i vårt land frågan om

reformer af den kommunala beskattningen länge stått på dagordningen,

syftes utskottet tillräcklig anledning föreligga för vidtagande af en

utredning i ämnet jämväl kos oss. Därest införandet af jordvärdestegringsskatt

öfverhufvudtaget skulle befinnas vara lämpligt, komme

densamma att, i den mån kommunerna skulle äga att uppbära skatten,

bidraga till lättande af den allmänna kommunala utdebiteringen. Införandet

af dylik skatt torde därför kunna ske fristående utan samband

med en kommunal skattereform i öfrigt.

Utskottet finner sig alltså böra förorda åtgärd för åstadkommande

af utredning rörande särskild beskattning af oförtjänt jordvärdesljG

grin o*

Såsom af det förestående framgår, är utskottet icke i tillfälle att

närmare angifva de principer, hvarå eventuellt förslag till införande i

vårt land af skatt å oförtjänt jordvärdestegring borde grundas. Dock

vill utskottet uttala den uppfattning, att dylik beskattning bör dragakomma

endast då det vid försäljning eller liknande afyttring af byggnadsgrund,

bebyggd eller obebyggd, i stad eller på landet ådagalägges,

att oförtjänt värdestegring förefinnes. Öfriga hithörande spörsmål, såsom

exempelvis huruvida skatten lämpligen bör tillkomma staten,

kommun eller i allmänket den, som kan anses kafva gifvit upphof till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2. 31

den oförtjänta värdestegringen, lära däremot icke kunna utan föregående

undersökning afgöras.

Därest, på sätt nyss angifvits, jordvärdestegringsskatten komme

att drabba endast byggnadsgrund men icke till jordbruk använd fastighet,

lärer ock rättelse, i den mån så erfordras, komma att inträda beträffande

de i herr Anderssons i Grimbo motion påpekade förhållanden,

hvilka synas utskottet hufvudsakligen bero på felaktig tillämpning af

gällande bestämmelser om grunderna för fastighetstaxeringen. Nämnda

motion torde därför icke böra föranleda till vidare yttrande från

utskottets sida.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen ville, med anledning af herrar

Lindhagens, Yennerstens och Eriksons i öfre Odensvi

motioner, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida och i hvilken mån, då vid försäljning

eller liknande afyttring af byggnadsgrund, bebyggd

eller obebygd, i stad eller på landsbygden s. k. oförtjänt

jord värdestegring förefinnes, denna skäligen bör

göras till föremål för särskild beskattning, samt att

Kungl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill utredningen kan föranleda;

2:o) att herr Lindhagens ifrågavarande motion,

i hvad den afser beskattning af jord värde, icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

3:o) att herr Anderssons i Grimbo ifrågavarande

motion måtte anses besvarad genom hvad utskottet

under l:o) här ofvan hemställt.

Stockholm den 15 maj 1907.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatta Bevillninys- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

Reservationer

af herrar TVester, Åkerberg, G. Andersson och Lundsten, hvilka

ansett, att de förevarande motionerna icke böra till någon Riksdagens

åtgärd föranleda;

af herr Jansson i Krakerud mot vissa delar af motiveringen; samt

af herrar Lindhagen och Persson i Malmö hvilka anfört följande:

»De af herrar Lindhagen, Vennersten och Erikson i Odensvi

väckta motionerna beröra frågan om beskattning af jord värde eller

jord värdestegring. I den förstnämnda motionen talas om bada sakerna,

i de två andra företrädesvis endast om den senare..

Någon skarp gräns kan i själfva verket här icke uppdragas. Beskattning

af jordvärdestegring är endast en viss form för jord värdebeskattning

och all dylik beskattning bygger på en och samma princip.

Det förhåller sig nämligen så, att jorden vid sidan af det bytesvärde

den erhåller genom därå nedlagdt kapital och arbete dessutom tillföres

ett värde eller en värdeförhöjning uteslutande skapad af de mångahanda

konjunkturer, som följa med uppkomsten af ett samhällslif. Detta

är det »nakna jordvärdet» eder, såsom det, sedt ur den tillfällige jordinnehafvarens

synpunkt också kallas, »den oförtjänta jordvärdestegringen».

Den ledande principen för beskattning af dessa nyttigheter

blir under alla förhållanden den, att de rätteligen tillhöra samhället,

som skapat desamma.

1 tillämpningen utomlands af denna princip har man emellertid

hitintills fått nöja sig med betydligt måttligare anspråk. Af naturliga

skäl har man sökt beskatta endast påfallande höga jordvärden,, uppkomna

i följd af ett samhälles utveckling, dess särskilda anordningar,

järnvägsanläggningar, hamnbyggnader eller dylikt. Något enhetligt

system för beskattningen har härvid icke heller kommit till tillämpning.

Emellertid anser man, att två olika hufvudriktningar göra sig

märkbart gällande, och pläga dessa olika system kallas för jordvärdeskatt

och jordvärdestegringsskatt. Gränslinjerna mellan dem äro som

sagdt icke markerade. Det hela är mer en lämplighetsfråga. Men

skillnaden synes vara främst den, att det senare systemet upptar

skatt endast å värdestegringar, som konstateras vid fastighetsförsälj
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

ningar, under det att det förra vill träffa värdestegringen oberoende

af en dylik tillfällighet som en försälj ningsåtgärd. Ibland framhålles

också såsom en skillnad, att värdestegringsskatten afser endast kommande

värdestegringar under det man med jordvärdeskatt i vissa fall

söker drabba äfven redan uppkommet »naket jordvärde».

I riktningen af en jord värdebeskattning går lagstiftningen i vissa

Australiska stater och äfven i England. I sistnämnda land är en mera

genomförd jordvärdebeskattning för närvarande ett af regeringens

hufvud program, understödt af ett lifligt intresse för saken från alla

partiers sida. Jordvärdestegringsskatt i ofvan angifna bemärkelse är, såsom

utskottet vidlyftigt framhållit, däremot det genomgående systemet i

Tyskland. Den danska regeringen har i sina nyligen framlagda lagförslag

om Esbjergs hamns utvidgning och om nya järnvägsanläggningar

rört sig på gränsområdet mellan de båda beskattningssystemen.

När det nu gäller att göra denna för oss nya sak aktuell äfven

i vårt land, så erfordras det en utredning om densamma, så att man

får en föreställning om, hur den ur olika synpunkter ställer sig både

i och för sig och med hänsyn till våra förhållanden. Att därvid redan

nu taga position till den ena eller andra metoden, därtill sakna vi

säkerligen nödiga förutsättningar, och det synes därför förhastadt att

såsom utskottet gjort genast utan närmare kännedom om saken gå i

andligt vasallskap till de tyska föredömena. Icke heller kan det vara

lämpligt att redan nu fastslå, att jordvärdestegringsskatt ej bör i något

enda fall ifrågakomma annat än vid försäljningar och i händelse dessa

tillika afse byggnadsgrund.

Det synes således, att Riksdagen, utan att binda sig åt vare sig

ena eller andra hållet, bör begära en öfverblick och utredning af frågan

i hela dess vidd, så att man sedan blir lättare i tillfälle att sjelfständigt

bedöma, hvad man vill vara med om och hvad som kan passa oss.

Endast på detta sätt lärer ock de önskemål, som framställas i den af

herr Andersson i Grimbo väckta motionen, kunna komma under behörigt

öfvervägande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställa vi,

l:o) att Riksdagen i anledning af herrar Lindhagens,

Vennerstens och Eriksons i öfre Odensvi motioner

om beskattning af jordvärde eller jordvärdestegring

måtte hos Kungl. Maj:t begära närmare

ttih. till Biksd. Frat. 1907. 5 Sami. 2 Afd. 2 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatta Bevillnings- (och Lag)utskottets Betänkande N:o 2.

undersökning af detta skattesystem samt framläggande

af de förslag, som befinnas vara af sakens natur och

våra förhållanden påkallade;

2:6) att herr Anderssons i Grimbo motion måtte

anses besvarad genom hvad ofvan under punkt l:o)

hemställts.»

Friherre Trolle har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

detta ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.