Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref jämte en i ämnet väckt motion.

1907-02-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1907:1, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:0 1.

Ant till Riksdagens kansli den 8 februari 1907, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref jämte

en i ämnet väckt motion.

Enligt gällande allmänna poststadga utgör postbefordringsafgiften

för lokalbref:

om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram.................................... 5 öre

om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram................................. 10 »

om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram. 15 » ,

samt för annat inrikes bref:

om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram ...................................... 10 öre.

om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram................................. 20 » ,

om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfverstiger 250 gram 30 » ,

Genom proposition n:o 13 af den 12 nästlidne januari, som hänvisats

till bevillningsutskottets behandling, har Kungl. Magt, under

åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen, att stadgade lägsta

viktsatsen för inrikes bref finge från och med den 1 oktober 1907 förhöjas

från 15 till 20 gram.

Enahanda förslag har jämväl framställts i en inom Andra Kammaren

af herr C. J. Hammarström väckt motion, n:o 9, hvilken motion

likaledes blifvit hänvisad till bevillningsutskottet.

Bill. till Riksd. Träl. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 1 H/jJt. (N:o 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som, enligt hvad ofvan

nämnts, åtföljer den kungl. propositionen, omförmäler statsrådet och

chefen för civildepartementet till en början, hurusom inom Riksdagen

vid flera tillfällen, senast vid 1905 års riksdag, förslag framkommit

om höjning i viktsatsen för inrikes bref, som befordras för enkelt

porto.

Efter en utförlig redogörelse för nämnda förslag, af ungefär enahanda

innehåll som den, hvilken återfinnes i 1905 års Riksdags bevillningsutskotts

betänkande n:o 3, till hvilken redogörelse utskottet

anhåller att få hänvisa, yttrar departementschefen vidare:

»I underdånig skrifvelse den 9 november 1906 har nu generalpoststyrelsen

gjort framställning om vidtagande af åtgärder därhän, att

gällande lägsta viktsatsen för inrikes bref måtte från och med den 1

oktober 1907 varda förhöjd till 20 gram. Denna framställning har

närmast föranledts af beslut, som fattats vid den år 1906 hållna internationella

postkongressen i Rom.

Uti den internationella postutväxlingen utgör nämligen för närvarande,

jämlikt den i Washington den 15 juni 1897 afslutade världspostkonventionen,

brefportot 25 centimes för hvarje vikt af 15 gram eller

del af 15 gram, men vid Romkongressen beslöts i fråga om det internationella

brefportot, bland annat, att viktenheten skulle höjas till 20

gram med bibehållande för första viktenheten af hittillsvarande porto,

25 centimes. Kongressens beslut skola i allmänhet träda i tillämpning

den 1 oktober 1907. Dock träffades, hvad angår de beslutade förändringarna

rörande det internationella brefportot, den öfverenskommelse,

att de postförvaltningar, som med hänsyn till organisationen af

den inrikes posttjänsten eller af andra skäl icke vore i tillfälle att

antaga nämnda förändringar, skulle äga rätt att, till dess de blefve i

stånd att genomföra kongressens beslut i förevarande afseende, uppskjuta

tillämpningen däraf beträffande bref från deras länder.

Genom nådigt bref den 9 november 1906 har Kungl. Maj:t funnit

de vid postkongressen i Rom träffade aftal böra för Sveriges del antagas

och låtit till utrikesdepartementet öfverlämna ärendet för fortsatt

behandling.

I sammanhang härmed anmodades generalpoststyrelsen att inkomma

med förslag till framställning till Riksdagen angående de åtgärder i

fråga om den inrikes posttjänsten, som kunde föranledas af omförmälda,

vid kongressen fattade beslut.

I förenämnda skrifvelse, som beslutits, innan Kungl. Maj:ts

s. 3 Kontrollera mot PDF

''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 3

nyssnämnda bref kommit generalpoststyrelsen till hända, har styrelsen

nu anfört.

Styrelsen hade tänkt sig, att för Sveriges del betänkligheter icke

borde förefinnas mot att från och med den 1 oktober 1907 tillämpa de å

Romkongressen beslutade förändringarna beträffande det internationella

brefportot. Därvid blefve emellertid en följd, att äfven i den inrikes

postutväxlingen den nuvarande lägsta viktsatsen för bref, 15 gram,

borde höjas till 20 gram. För att kunna beräkna de ekonomiska verkningarna

för postverket af en dylik förändring likasom af de beslutade

förändringarna beträffande det internationella brefportot hade styrelsen

låtit under sista veckan af september månad 1906 vid postdirektörskontoren

(Stockholm, Göteborg och Malmö) samt vid postkontoren

af första klass anställa räkning beträffande till befordran aflämnade

portopliktiga bref, som ej varit rekommenderade, assurerade eller belagda

med postförskott, samt ej heller ofrankerade eller ofullständigt

frankerade — särskild räkning af de sålunda undantagna slagen af

försändelser skulle icke haft ett värde, som motsvarat postanstalternas

arbete därmed —, hvarefter de erhållna siffrorna statistiskt behandlats.

Enligt de beräkningar, som verkställts på grund af nämnda siffror,

jämförda med den allmänna poststatistiken, skulle en höjning af lägsta

viktsatsen för inrikes bref från 15 till 20 gram medföra en årlig inkomstminskning

för postverket af, i runda tal, 15,850 kronor beträffande

lokalbref och 191,850 kronor beträffande andra inrikes bref eller tillhopa

207,700 kronor, hvilken summa, om hänsyn jämväl toges till de

från omförmälda räkning uteslutna slagen af försändelser, torde böra

höjas till omkring 225,000 kronor. Förändringen i fråga skulle således

komma att icke oväsentligt förringa postverkets nuvarande intäkter. Men

med hänsyn till de stora olägenheter för posttjänsten, som skulle blifva

en följd däraf, att viktgränsen för ett bref med enkelt porto vore en

annan i den inrikes än i den allmänna internationella posttrafiken, och

enär ifrågavarande förändring vid upprepade tillfällen såväl från allmänhetens

sida som inom Riksdagen lifligt förordats, hade styrelsen

ansett sig böra hemställa om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen

i förut nämndt syfte.

Såsom framgår af den utredning, som jag här ofvan lämnat rörande

med förevarande liknande förslags behandling inom Riksdagen, hafva

sympatierna för åstadkommande af en höjning i viktsatsen för inrikes

bref med åren vuxit. Det kanske starkaste skälet, som anförts mot

en dylik reforms genomförande, har varit, att man därigenom skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

erhålla olika viktsatser för bref i den inrikes och i den internationella

postutväxlingen, något, som skulle verka hinderlig^ för tjänstgöringen

å vederbörande svenska postkontor. Nu har emellertid, såsom nämndt,

genom beslut vid Romkongressen, som träder i tillämpning den 1 oktober

1907, beträffande det internationella brefportot lägsta viktenheten

fastslagits till 20 gram. Visserligen har för de postförvaltningar,

som med hänsyn till organisationen af den inrikes posttjänsten eller

af andra skäl icke skulle vara i tillfälle att antaga denna förändring,

lämnats öppet att uppskjuta tillämpningen af beslutet. Då denna bestämmelse

väl gifvits hufvudsakligen till förmån för de länder, som vid

kongressen motsatt sig förslag om viktsatsens höjning, men Sveriges

ombud å kongressen bidragit till beslutet, har jag icke ansett det lämpligen

böra ifrågasättas, att Sverige för sin del skulle begagna sig af

den gifna uppskofsrätten, utan torde väl från och med den 1 oktober

1907 de nya bestämmelserna böra blifva gällande jämväl för Sveriges

vidkommande. Vid sådant förhållande lärer frågan om viktsatsen för

inrikes bref få anses hafva kommit i ett nytt läge. Nu skulle genom

att bibehålla densamma oförändrad vid 15 gram uppkomma enahanda

olägenheter, som man härigenom tidigare velat undvika. Det är också

hufvudsakligen på denna grund, som jag anser mig böra förorda den

af generalpoststyrelsen gjorda framställningen. Ser man nämligen på

sakens ekonomiska sida, skulle det utan tvifvel vara önskvärdt, om vid

nu gällande bestämmelser kunde förblifva.

Postverkets inkomster visa visserligen en alltjämt fortgående stegring,

men utgifterna hafva också väsentligen stigit.

Till belysning häraf ber jag få åberopa följande uppgifter, afseende

tioårsperioden 1896—1905.

År.

Inkomster

kronor.

Utgifter

kronor.

Behållning

kronor.

1896 ...................................

9.035,371

8,016,794

1,018,577

| 1897 ....................................

9,704,637

8,468,113

1,236,524

1898 ...................................

10,310,473

9,390,901

919,572

j 1899 ....................................

11,121,371

10,259,599

861,772

1900 ....................................

11,883,965

11,218,836

665,129

1901 ....................................

12,842,134

12,205,749

636,385

1902 ....................................

14,007,635

13,138,068

869,567

1903 ....................................

15,893,760

13,999,359

1,894,401

1904 ....................................

16,563,956

14,635,991

1,927,965

1905 ....................................

17,377,323

15,297,547

2,079,776

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5

I det förslag till stater för år 1908, som generalpoststyrelsen aflämnat,

har styrelsen visserligen beräknat postverkets inkomster till

19,000,000 kronor, men samtidigt föreslagit utgiftsstater, som springa

upp till ett sammanlagdt belopp af 18,425,000 kronor. Öfverskottet

skulle således blifva allenast 575,000 kronor. Därest generalpoststyrelsens

förslag härutinnan skulle hafva vunnit bifall, skulle följaktligen

en ökning i inkomster af 225,000 kronor betydt ett med nära 40

procent ökadt öfverskott. Jag har dock ansett denna så att säga ekonomiska

betänklighet ej vara större, än att den uppväges af de fördelar,

ett bifall till generalpoststyrelsens nu ifrågavarande förslag skulle

medföra.»

I afseende å den af herr Hammarström använda motivering tilllåter

sig utskottet att hänvisa till innehållet i motionen.

Ifrågavarande förslag är, på sätt de åberopade motiveringarna

gifva vid handen, föranledt af det vid världspostkongressen i Rom fortidet

år fattade beslut att i fråga om det internationella brefportot från

och med den 1 oktober 1907 höja lägsta viktenheten från 15 till 20

gram. Enligt hvad chefen för civildepartementet i sitt anförande till

statsrådsprotokollet meddelar, har Kungl. Maj:t genom beslut den 9

november 1906 funnit de vid omförmälda kongress träffade aftal böra

för Sveriges del antagas, hvarjemte Kungl. Maj:t i vanlig ordning låtit

till utrikesdepartementet öfverlämna ärendet för fortsatt behandling.

Mot det nu väckta förslaget att jämväl i fråga om inrikes bref

från och med den 1 oktober 1907 höja nämnda viktenhet från 15 till

20 gram har bevillningsutskottet icke något att i sak erinra. Det förnämsta

skälet, som förut anförts mot en dylik åtgärd eller att man

därigenom skulle erhålla eu annan viktsats för den inrikes postbefordringen

än den, som vore gällande för befordring af bref de olika

länderna emellan, har nämligen, såsom af det ofvan anförda framgår,

numera bortfallit och det enda skäl, som enligt utskottets åsikt kunde

vara af beskaffenhet att för närvarande tala emot den föreslagna förändringen,

vore någon tvekan, huruvida postverket utan olägenhet kan

vidkännas den minskning i inkomsterna, som skulle blifva en följd af

ett bifall till förslaget.

Bevillningsutskottet nödgas emellertid äfven vid detta tillfälle likasom

senast vid 1905 års riksdag, då fråga förevar om nedsättning af afgiften för

inrikes postförsändelses rekommendation, särskildt upptaga den konstitutionella

sidan af saken. I sådant afseende vill utskottet till eu början,

under hänvisning till sitt då i ämnet gjorda uttalande, hvilket återfinnes i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

utskottets betänkande n:o 1 vid nämnda års lagtima riksdag, erinra, att

jämlikt bestämmelserna i 60 § regeringsformen postmedel äro att hänföra

till bevillningar samt i följd af denna sin natur af beskaffenhet

att tillhöra Riksdagens beslutanderätt. På grund häraf tillkommer det

Riksdagen att ensam bestämma postporto och alla de öfriga hithörande

afgifter, som ingå bland postmedlen.

På sätt 1905 års bevillningsutskott yttrade, synes det vara svårt,

för att icke säga ogörligt, att uppdraga en gränsskilnad för beslutandet

af dessa postafgifter, hvilka alla utgöras på ett och samma sätt, nämligen

i form af stämpelafgift medelst frimärken, och i hvarje fall lärer

det knappast kunna bestridas, att bland de till postmedlen hörande

postafgifterna ingå icke blott afgifter för försändelser inrikes, utan

äfven afgifter för försändelser till utlandet. Det är visserligen för

bevillningsutskottet ingalunda obekant, att i fråga om dessa sistnämnda

slag af försändelser Rikets Ständer redan vid 1817—1818 års riksdag

genom beslut, som sedermera upprepades vid 1823 års riksdag, förklarade,

att de öfverlämnade regleringen af posttaxan för utrikes brefväxlingen

till Kungl. Maj:ts omsorg för att, efter förefallande förändringar

i de af andra regeringar vidtagna och med postverket gemenskap

ägande anstalter, höja eller nedsätta ifrågavarande afgifter samt

såmedelst bevara svenska postverkets bestånd och hålla det oberoende

af utländsk inflytelse. Rikets Ständers ifrågavarande förklarande har

tillkommit af rent praktiska skäl, på det att Kungl. Maj:t äfven under

tiden mellan riksdagarne, hvilka som bekant då icke sammanträdde

årligen, måtte kunna höja eller nedsätta taxan med hänsyn till de

af främmande makter vidtagna åtgärder i förevarande hänseende.

Dessa omständigheter synas emellertid icke numera, då Riksdagen

sammanträder hvarje år, hafva samma berättigande som tillförne; och

hvad särskilt detta fall angår, bör framhållas, att de ifrågavarande

aftalen, hvilka äro afsedda att tillämpas från och med den 1 oktober

1907 och, såsom redan nämnts, af Kungl. Magt funnits böra för Sveriges

del antagas, afslutits under maj månad 1906 och att hinder således

icke mött att, såvidt desamma berörde fastställandet af afgifter, underställa

dem 1907 års Riksdags pröfning.

Med ofvan omförmälda af utskottet uttalade och af Riksdagen vid

flera tillfällen godkända uppfattning har utskottet ansett bäst öfverensstämma,

att Riksdagen nu återkallar ofvanberörda vid 1817 —1818 års

riksdag Kungl. Maj:t lämnade och vid 1823 års riksdag förnyade bemyndigande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 7

Under åberopande af livad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet:
l:o)

att Riksdagen — med framhållande af att

det tillkommer Riksdagen allena att bestämma öfver

alla slag af postafgifter såväl för inrikes som för utrikes

försändelser samt med återkallande af det vid

1817 —1818 års riksdag Kungl. Maj:t lämnade, vid

1823 års riksdag förnyade bemyndigande angående

regleringen af posttaxan för utrikes brefväxlingen —

ville bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition angående

höjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref;

samt

2:o) att herr C. J. Hammarströms ifrågavarande

motion om ändring i gällande bestämmelser angående

viktsatsen för inrikes bref måtte få anses besvarad

genom hvad utskottet här ofvan under l:o) hemställt.

Stockholm den 7 februari 1907.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:11 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref. s. 1 i texten