Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref jämte en i ämnet väckt motion.
1907-02-07 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1907:1, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
1
N:0 1.
Ant till Riksdagens kansli den 8 februari 1907, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref jämte
en i ämnet väckt motion.
Enligt gällande allmänna poststadga utgör postbefordringsafgiften
för lokalbref:
om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram.................................... 5 öre
om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram................................. 10 »
om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram. 15 » ,
samt för annat inrikes bref:
om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram ...................................... 10 öre.
om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram................................. 20 » ,
om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfverstiger 250 gram 30 » ,
Genom proposition n:o 13 af den 12 nästlidne januari, som hänvisats
till bevillningsutskottets behandling, har Kungl. Magt, under
åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen, att stadgade lägsta
viktsatsen för inrikes bref finge från och med den 1 oktober 1907 förhöjas
från 15 till 20 gram.
Enahanda förslag har jämväl framställts i en inom Andra Kammaren
af herr C. J. Hammarström väckt motion, n:o 9, hvilken motion
likaledes blifvit hänvisad till bevillningsutskottet.
Bill. till Riksd. Träl. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 1 H/jJt. (N:o 1.)
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som, enligt hvad ofvan
nämnts, åtföljer den kungl. propositionen, omförmäler statsrådet och
chefen för civildepartementet till en början, hurusom inom Riksdagen
vid flera tillfällen, senast vid 1905 års riksdag, förslag framkommit
om höjning i viktsatsen för inrikes bref, som befordras för enkelt
porto.
Efter en utförlig redogörelse för nämnda förslag, af ungefär enahanda
innehåll som den, hvilken återfinnes i 1905 års Riksdags bevillningsutskotts
betänkande n:o 3, till hvilken redogörelse utskottet
anhåller att få hänvisa, yttrar departementschefen vidare:
»I underdånig skrifvelse den 9 november 1906 har nu generalpoststyrelsen
gjort framställning om vidtagande af åtgärder därhän, att
gällande lägsta viktsatsen för inrikes bref måtte från och med den 1
oktober 1907 varda förhöjd till 20 gram. Denna framställning har
närmast föranledts af beslut, som fattats vid den år 1906 hållna internationella
postkongressen i Rom.
Uti den internationella postutväxlingen utgör nämligen för närvarande,
jämlikt den i Washington den 15 juni 1897 afslutade världspostkonventionen,
brefportot 25 centimes för hvarje vikt af 15 gram eller
del af 15 gram, men vid Romkongressen beslöts i fråga om det internationella
brefportot, bland annat, att viktenheten skulle höjas till 20
gram med bibehållande för första viktenheten af hittillsvarande porto,
25 centimes. Kongressens beslut skola i allmänhet träda i tillämpning
den 1 oktober 1907. Dock träffades, hvad angår de beslutade förändringarna
rörande det internationella brefportot, den öfverenskommelse,
att de postförvaltningar, som med hänsyn till organisationen af
den inrikes posttjänsten eller af andra skäl icke vore i tillfälle att
antaga nämnda förändringar, skulle äga rätt att, till dess de blefve i
stånd att genomföra kongressens beslut i förevarande afseende, uppskjuta
tillämpningen däraf beträffande bref från deras länder.
Genom nådigt bref den 9 november 1906 har Kungl. Maj:t funnit
de vid postkongressen i Rom träffade aftal böra för Sveriges del antagas
och låtit till utrikesdepartementet öfverlämna ärendet för fortsatt
behandling.
I sammanhang härmed anmodades generalpoststyrelsen att inkomma
med förslag till framställning till Riksdagen angående de åtgärder i
fråga om den inrikes posttjänsten, som kunde föranledas af omförmälda,
vid kongressen fattade beslut.
I förenämnda skrifvelse, som beslutits, innan Kungl. Maj:ts
''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 3
nyssnämnda bref kommit generalpoststyrelsen till hända, har styrelsen
nu anfört.
Styrelsen hade tänkt sig, att för Sveriges del betänkligheter icke
borde förefinnas mot att från och med den 1 oktober 1907 tillämpa de å
Romkongressen beslutade förändringarna beträffande det internationella
brefportot. Därvid blefve emellertid en följd, att äfven i den inrikes
postutväxlingen den nuvarande lägsta viktsatsen för bref, 15 gram,
borde höjas till 20 gram. För att kunna beräkna de ekonomiska verkningarna
för postverket af en dylik förändring likasom af de beslutade
förändringarna beträffande det internationella brefportot hade styrelsen
låtit under sista veckan af september månad 1906 vid postdirektörskontoren
(Stockholm, Göteborg och Malmö) samt vid postkontoren
af första klass anställa räkning beträffande till befordran aflämnade
portopliktiga bref, som ej varit rekommenderade, assurerade eller belagda
med postförskott, samt ej heller ofrankerade eller ofullständigt
frankerade — särskild räkning af de sålunda undantagna slagen af
försändelser skulle icke haft ett värde, som motsvarat postanstalternas
arbete därmed —, hvarefter de erhållna siffrorna statistiskt behandlats.
Enligt de beräkningar, som verkställts på grund af nämnda siffror,
jämförda med den allmänna poststatistiken, skulle en höjning af lägsta
viktsatsen för inrikes bref från 15 till 20 gram medföra en årlig inkomstminskning
för postverket af, i runda tal, 15,850 kronor beträffande
lokalbref och 191,850 kronor beträffande andra inrikes bref eller tillhopa
207,700 kronor, hvilken summa, om hänsyn jämväl toges till de
från omförmälda räkning uteslutna slagen af försändelser, torde böra
höjas till omkring 225,000 kronor. Förändringen i fråga skulle således
komma att icke oväsentligt förringa postverkets nuvarande intäkter. Men
med hänsyn till de stora olägenheter för posttjänsten, som skulle blifva
en följd däraf, att viktgränsen för ett bref med enkelt porto vore en
annan i den inrikes än i den allmänna internationella posttrafiken, och
enär ifrågavarande förändring vid upprepade tillfällen såväl från allmänhetens
sida som inom Riksdagen lifligt förordats, hade styrelsen
ansett sig böra hemställa om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen
i förut nämndt syfte.
Såsom framgår af den utredning, som jag här ofvan lämnat rörande
med förevarande liknande förslags behandling inom Riksdagen, hafva
sympatierna för åstadkommande af en höjning i viktsatsen för inrikes
bref med åren vuxit. Det kanske starkaste skälet, som anförts mot
en dylik reforms genomförande, har varit, att man därigenom skulle
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
erhålla olika viktsatser för bref i den inrikes och i den internationella
postutväxlingen, något, som skulle verka hinderlig^ för tjänstgöringen
å vederbörande svenska postkontor. Nu har emellertid, såsom nämndt,
genom beslut vid Romkongressen, som träder i tillämpning den 1 oktober
1907, beträffande det internationella brefportot lägsta viktenheten
fastslagits till 20 gram. Visserligen har för de postförvaltningar,
som med hänsyn till organisationen af den inrikes posttjänsten eller
af andra skäl icke skulle vara i tillfälle att antaga denna förändring,
lämnats öppet att uppskjuta tillämpningen af beslutet. Då denna bestämmelse
väl gifvits hufvudsakligen till förmån för de länder, som vid
kongressen motsatt sig förslag om viktsatsens höjning, men Sveriges
ombud å kongressen bidragit till beslutet, har jag icke ansett det lämpligen
böra ifrågasättas, att Sverige för sin del skulle begagna sig af
den gifna uppskofsrätten, utan torde väl från och med den 1 oktober
1907 de nya bestämmelserna böra blifva gällande jämväl för Sveriges
vidkommande. Vid sådant förhållande lärer frågan om viktsatsen för
inrikes bref få anses hafva kommit i ett nytt läge. Nu skulle genom
att bibehålla densamma oförändrad vid 15 gram uppkomma enahanda
olägenheter, som man härigenom tidigare velat undvika. Det är också
hufvudsakligen på denna grund, som jag anser mig böra förorda den
af generalpoststyrelsen gjorda framställningen. Ser man nämligen på
sakens ekonomiska sida, skulle det utan tvifvel vara önskvärdt, om vid
nu gällande bestämmelser kunde förblifva.
Postverkets inkomster visa visserligen en alltjämt fortgående stegring,
men utgifterna hafva också väsentligen stigit.
Till belysning häraf ber jag få åberopa följande uppgifter, afseende
tioårsperioden 1896—1905.
År.
Inkomster
kronor.
Utgifter
kronor.
Behållning
kronor.
1896 ...................................
9.035,371
8,016,794
1,018,577
| 1897 ....................................
9,704,637
8,468,113
1,236,524
1898 ...................................
10,310,473
9,390,901
919,572
j 1899 ....................................
11,121,371
10,259,599
861,772
1900 ....................................
11,883,965
11,218,836
665,129
1901 ....................................
12,842,134
12,205,749
636,385
1902 ....................................
14,007,635
13,138,068
869,567
1903 ....................................
15,893,760
13,999,359
1,894,401
1904 ....................................
16,563,956
14,635,991
1,927,965
1905 ....................................
17,377,323
15,297,547
2,079,776
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5
I det förslag till stater för år 1908, som generalpoststyrelsen aflämnat,
har styrelsen visserligen beräknat postverkets inkomster till
19,000,000 kronor, men samtidigt föreslagit utgiftsstater, som springa
upp till ett sammanlagdt belopp af 18,425,000 kronor. Öfverskottet
skulle således blifva allenast 575,000 kronor. Därest generalpoststyrelsens
förslag härutinnan skulle hafva vunnit bifall, skulle följaktligen
en ökning i inkomster af 225,000 kronor betydt ett med nära 40
procent ökadt öfverskott. Jag har dock ansett denna så att säga ekonomiska
betänklighet ej vara större, än att den uppväges af de fördelar,
ett bifall till generalpoststyrelsens nu ifrågavarande förslag skulle
medföra.»
I afseende å den af herr Hammarström använda motivering tilllåter
sig utskottet att hänvisa till innehållet i motionen.
Ifrågavarande förslag är, på sätt de åberopade motiveringarna
gifva vid handen, föranledt af det vid världspostkongressen i Rom fortidet
år fattade beslut att i fråga om det internationella brefportot från
och med den 1 oktober 1907 höja lägsta viktenheten från 15 till 20
gram. Enligt hvad chefen för civildepartementet i sitt anförande till
statsrådsprotokollet meddelar, har Kungl. Maj:t genom beslut den 9
november 1906 funnit de vid omförmälda kongress träffade aftal böra
för Sveriges del antagas, hvarjemte Kungl. Maj:t i vanlig ordning låtit
till utrikesdepartementet öfverlämna ärendet för fortsatt behandling.
Mot det nu väckta förslaget att jämväl i fråga om inrikes bref
från och med den 1 oktober 1907 höja nämnda viktenhet från 15 till
20 gram har bevillningsutskottet icke något att i sak erinra. Det förnämsta
skälet, som förut anförts mot en dylik åtgärd eller att man
därigenom skulle erhålla eu annan viktsats för den inrikes postbefordringen
än den, som vore gällande för befordring af bref de olika
länderna emellan, har nämligen, såsom af det ofvan anförda framgår,
numera bortfallit och det enda skäl, som enligt utskottets åsikt kunde
vara af beskaffenhet att för närvarande tala emot den föreslagna förändringen,
vore någon tvekan, huruvida postverket utan olägenhet kan
vidkännas den minskning i inkomsterna, som skulle blifva en följd af
ett bifall till förslaget.
Bevillningsutskottet nödgas emellertid äfven vid detta tillfälle likasom
senast vid 1905 års riksdag, då fråga förevar om nedsättning af afgiften för
inrikes postförsändelses rekommendation, särskildt upptaga den konstitutionella
sidan af saken. I sådant afseende vill utskottet till eu början,
under hänvisning till sitt då i ämnet gjorda uttalande, hvilket återfinnes i
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
utskottets betänkande n:o 1 vid nämnda års lagtima riksdag, erinra, att
jämlikt bestämmelserna i 60 § regeringsformen postmedel äro att hänföra
till bevillningar samt i följd af denna sin natur af beskaffenhet
att tillhöra Riksdagens beslutanderätt. På grund häraf tillkommer det
Riksdagen att ensam bestämma postporto och alla de öfriga hithörande
afgifter, som ingå bland postmedlen.
På sätt 1905 års bevillningsutskott yttrade, synes det vara svårt,
för att icke säga ogörligt, att uppdraga en gränsskilnad för beslutandet
af dessa postafgifter, hvilka alla utgöras på ett och samma sätt, nämligen
i form af stämpelafgift medelst frimärken, och i hvarje fall lärer
det knappast kunna bestridas, att bland de till postmedlen hörande
postafgifterna ingå icke blott afgifter för försändelser inrikes, utan
äfven afgifter för försändelser till utlandet. Det är visserligen för
bevillningsutskottet ingalunda obekant, att i fråga om dessa sistnämnda
slag af försändelser Rikets Ständer redan vid 1817—1818 års riksdag
genom beslut, som sedermera upprepades vid 1823 års riksdag, förklarade,
att de öfverlämnade regleringen af posttaxan för utrikes brefväxlingen
till Kungl. Maj:ts omsorg för att, efter förefallande förändringar
i de af andra regeringar vidtagna och med postverket gemenskap
ägande anstalter, höja eller nedsätta ifrågavarande afgifter samt
såmedelst bevara svenska postverkets bestånd och hålla det oberoende
af utländsk inflytelse. Rikets Ständers ifrågavarande förklarande har
tillkommit af rent praktiska skäl, på det att Kungl. Maj:t äfven under
tiden mellan riksdagarne, hvilka som bekant då icke sammanträdde
årligen, måtte kunna höja eller nedsätta taxan med hänsyn till de
af främmande makter vidtagna åtgärder i förevarande hänseende.
Dessa omständigheter synas emellertid icke numera, då Riksdagen
sammanträder hvarje år, hafva samma berättigande som tillförne; och
hvad särskilt detta fall angår, bör framhållas, att de ifrågavarande
aftalen, hvilka äro afsedda att tillämpas från och med den 1 oktober
1907 och, såsom redan nämnts, af Kungl. Magt funnits böra för Sveriges
del antagas, afslutits under maj månad 1906 och att hinder således
icke mött att, såvidt desamma berörde fastställandet af afgifter, underställa
dem 1907 års Riksdags pröfning.
Med ofvan omförmälda af utskottet uttalade och af Riksdagen vid
flera tillfällen godkända uppfattning har utskottet ansett bäst öfverensstämma,
att Riksdagen nu återkallar ofvanberörda vid 1817 —1818 års
riksdag Kungl. Maj:t lämnade och vid 1823 års riksdag förnyade bemyndigande.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 7
Under åberopande af livad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet:
l:o)
att Riksdagen — med framhållande af att
det tillkommer Riksdagen allena att bestämma öfver
alla slag af postafgifter såväl för inrikes som för utrikes
försändelser samt med återkallande af det vid
1817 —1818 års riksdag Kungl. Maj:t lämnade, vid
1823 års riksdag förnyade bemyndigande angående
regleringen af posttaxan för utrikes brefväxlingen —
ville bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition angående
höjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref;
samt
2:o) att herr C. J. Hammarströms ifrågavarande
motion om ändring i gällande bestämmelser angående
viktsatsen för inrikes bref måtte få anses besvarad
genom hvad utskottet här ofvan under l:o) hemställt.
Stockholm den 7 februari 1907.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:11 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition angående förhöjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref. s. 1 i texten