Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om tull å hålk-, hörnoch annat till järnvägsskenor ej hänfärligt s. k. fasonjärn.

1907-04-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1907:20, Betänkande, i anledning af väckt motion om tull å hålk-, hörnoch annat till järnvägsskenor ej hänfärligt s. k. fasonjärn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1907, kl. 2 e. in.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tull å hålk-, hörn- och

annat till järnvägsskenor ej hänfärligt s. k. fasonjärn.

(l:a A.)

Rubrikerna n:is 395 och 396 i gällande tulltaxa äro af följande lydelse:

Metaller och ej specificerade arbeten däraf:

C. Järn och Stål:

balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor

ej hänförligt s. k. fasonjärn:

395. vägande 20 kilogram eller däröfver

per löpande meter.........

396. j af mindre vikt per löpande meter . .

Kvantitet för

tullberäkningen.

100 kilogram

Tullsats.

Kronor öre

fria. j

2 iso;

I en inom Andra Kammaren af herrar I. E. G. Svensson i Skyllberg

och C. H. P. af Buren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, n:o 69, har föreslagits,

»att Riksdagen ville bestämma, att balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor

ej hänförligt s. k. fasonjärn: vägande 20 kilogram eller däröfver

per löpande meter, åsättes en tull af kr. 1: 50 för 100 kg.»

Till stöd för berörda förslag anföra motionärerna följande:

»Nu gällande tulltaxa bestämmer i afseende å järn och stål, att

balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k. fasonjärn:

vägande 20 kilogram eller däröfver per löpande meter, fria.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 19 Häft. (N:o 20.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

Denna bestämmelse och den liberala tolkning, som gifvits åt den,

har medfört, att en hel del sådant järn tullfritt införes i riket och här

användes till ämnesjärn.

Ämnesjärn skall enligt andemeningen i nu gällande tullagstiftning

ej vara tullfritt, som synes af bestämmelsen järn- och stålgöten samt

smältstycken, för 100 kilogram 2 kr.

Det skäl, som var afgörande för att fasonjärn af större vikt än 20

kg. per meter skulle vara tullfritt, förefinnes ej nu, då en del svenska

järnverk nu göra anläggningar för tillverkning af de flesta dimensioner

sådant järn och förvisso med lätthet skola fylla landets behof däraf, om

de för denna tillverkning få åtnjuta ett skydd, något så när motsvarande

tullsatserna å öfrigt järn. Genom att bestämma en rimlig tull å de

järn dimensioner, hvarom nu är fråga, uppmuntras svenska jämhandteringen

på tvänne sätt, dels blir inhemska tillverkningen af landets behof

af fasonjärn säkerställd, dels befrias en del öfriga tillverkningar från den

illojala konkurrens, som nu faktiskt äger rum därigenom, att en del

järnverk nu, i strid med tullagstiftningens andemening, under namn af

fasonjärn tullfritt införa utländskt ämnesjärn för vidare bearbetning i

konkurrens med svenskt ämnesjärn.

Oegentligheten med bibehållande af nuvarande tullfrihet å sådant

fasonjärn, som här bearbetas i konkurrens med svenskt material, är i

ögonen fallande, om man besinnar, att detta järn är mera bearbetadt än

göt och smältstycken, som draga en tull af 2 kr. per 100 kg.

Den illojala konkurrens, nuvarande tullfrihet framkallar, är en betydande

skada för järnhandteringen.»

Då den ifrågavarande motionen innehåller uppgift därom, att under

namn af fasonjärn, hvilken artikel med en vikt af 20 kilogram eller däröfver

per löpande meter för närvarande icke är underkastad tullafgift,

hit till riket tullfritt införes utländskt ämnesjärn för att härstädes bearbetas,

under det att artiklarna järn- och stålgöten samt smältstycken

draga en tull af 2 kronor för 100 kilogram, har vid detta ärendes behandling

ansetts nödigt att från tullverket erhålla upplysning, i hvad

mån en dylik uppgift kunde vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande.

För sådant ändamål har utskottet i vederbörlig ordning utverkat

Kungl. Maj:ts befallning till kungl. generaltullstyrelsen att till

utskottet inkomma med den utredning, som i berörda afseende kunde

åstadkommas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 3

I anledning häraf har generaltullstyrelsen uti en den 3 innevarande

april dagtecknad skrifvelse till en början meddelat, att för åstadkommande

af den begärda utredningen styrelsen anmodat samtliga de tullförvaltningar

i riket, vid kvilka under åren 1903, 1904 eller 1905 införsel

af varor, som attesterats enligt tulltaxerubriken n:o 395 såsom tullfritt

fasonjärn, ägt rum, att afgifva yttrande med anledning af ofvanberörda

i motionen förekommande uppgift. Med samma skrifvelse har styrelsen

vidare öfverlämnat de till styrelsen inkomma yttranden i ärendet

samt slutligen för egen del anfört, att enligt styrelsens åsikt af dessa

yttranden syntes kunna anses framgå, att de under berörda år till riket

införda varor, som attesterats enligt nyssnämnda tulltaxerubrik, bestått af

sådant balk-, hörn- och fasonjärn, som i rubriken afsåges, och hufvudsakligen

varit afsedda till byggnadsändamål, om än, på sätt åtminstone

en af de hörda tullförvaltningarna antydt, den möjlighet icke kunde anses

utesluten, att en del sådant järn användts för vidare bearbetning och

därför skulle kunna betraktas såsom ämnesjärn, ehuruväl det icke i tullbehandlingsafseende

varit hänförligt till rubriken n:o 393 : järn- och stålgöten

samt smältstycken.

Rörande införseln åren 1896—1905 af de i tulltaxerubrikerna 395

och 396 omförmälda artiklar meddelas här nedan följande från den officiella

handelsstatistiken hämtade siffror:

Balk-, hörn- och annat s. k. fasonjärn.

.

Af minst 20 kg.

Af mindre vikt

År

pr löp. meter

kg-

kg.

1896.................................

11,979,730

1,943,591

1897.................................

16,185,574

2,202,338

1898................................

16,394,954

2,646,260

1899.............................

18,090,816

1,875,118

1900..............................

15,041,127

3,165,688

1901 ...............................

12,994,734

2,711,302

1902.............................

16,952,720

3,277,581

1903...............................

22,173,041

4,108,298

1904................................

25,112,144

4,670,713 i

1905 ...............................

23,259,956

4,209,263 !

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

Beträffande det nu föreliggande förslaget anser sig utskottet till en

början böra erinra, att i slutprotokollet till artikel 8 i den mellan Sverige

och Tyska riket förlidet år afslutade handels- och sjöfartstraktat

intagits bland annat följande bestämmelse:

»4.--till tariffnummer 395. I händelse Sverige skulle företaga

tullförändringar för följande varor, skola de nya tullarna icke öfverstiga

nedan angifna tullsatser:

balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k. fasonjärn,

vägande mindre än 60 kg. till och med 20 kg. per löpande meter:

1,50 kronor för 100 kg.»

Nu gällande bestämmelser i detta ämne fastställdes vid 1888 års

riksdag och yttrade därvid bevillningsutskottet, bland annat, att utskottet

ansåge sig böra förorda tullfrihet för ett visst slags fasonjärn, s. k. T-järn,

af gröfre dimensioner, hvilka icke tillverkades inom landet och ej heller

kunde antagas komma att här tillverkas, men som hade stor användning

såsom byggnadsbalkar. I fråga om den dimension, detta fasonjärn borde

besitta för att få införas utan erläggande af tull, hade utskottet, på grund

af inom detsamma meddelade upplysningar, beslutit tillstyrka Riksdagen

att medgifva tullfrihet för dylikt järn, då det vägde 20 kilogram eller

däröfver per löpande meter.

Det torde visserligen få anses vara riktigt, att så länge någon tillverkning

inom landet af de artiklar, om hvilka här är fråga, icke förekommer,

desamma fortfarande böra få åtnjuta tullfrihet. Enligt hvad i

utskottet blivit upplyst bedrifves dock redan tillverkning af de till tulltaxerubriken

n:o 395 hänförliga järnvaror vid fem af landets järnverk.

Såsom i motionen antydes och hvilket jämväl bestyrkes af inom utskottet

meddelade uppgifter, har därjämte ett af dessa järnverk vidtagit anordningar

för utökning af denna tillverkning genom att inrätta ett valsverk

för balkar och annat fasonjärn af alla i den tyska normalprofilboken

förekommande dimensioner upp till en vikt af inemot 60 kilogram per

löpande meter och lära denna tillverknings produkter komma att blifva

tillgängliga i marknaden under loppet af innevarande år.

Det vill under sådana förhållanden synas rättvist och öfverensstämmande

med de i allmänhet här i landet tillämpade grundsatser för skydd

af inhemskt arbete, att den ifrågavarande tillverkningen kommer i åtnjutande

af ett lämpligt tullskydd. Utskottet har därför icke tvekat att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 5

tillstyrka, det tull åsättes ifrågavarande artiklar, och beträffande storleken

af den tullsats, som därvid bör fastslås, torde mot den af motionären

föreslagna — naturligen med iakttagande af den i traktaten föreskrifna

begränsning i fråga om vikten — icke vara något att erinra.

Bevillningsutskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herrar I. E. G.

Svenssons och C. H. P. af Buréns förevarande motion

om tull å balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor

ej hänförligt s. k. fasonjärn, måtte besluta, att

dylikt järn, vägande mindre än 60 kilogram till

och med 20 kilogram per löpande meter skall åsättas

en tull af 1 krona 50 öre för 100 kilogram, samt

att i följd häraf tulltaxerubrikerna n:is 395 och 396

skola erhålla följande förändrade lydelse:

Metaller och ej specificerade arbeten däraf:

C. Järn och Stål:

balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor

ej hänförligt s. k.

fasonjärn:

vägande 60 kilogram eller

häröfver per löpande meter — fria

vägande mindre än 60 kilogram

till och med 20 kilogram

per löpande meter 100 kg. 1: 50

af mindre vikt per löpande

meter.............100 kg. 2: 50

Stockholm den 18 april 1907.

På bevillningsutskottets vägnar;

H. C AV ALLT.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20

Reservation

af herrar Bergström, G. Jansson i Krakerud, Biesért, Höjer, J Bromée,

F. O. Berg i Göteborg, Ljunggren och Röing, hvilka ansett, att utskottets

betänkande bort hafva följande lydelse:

»Rubrikerna etc. (sid 1) — — — — — — —

_ _ _ _ _ _ — — — — — — per löpande meter» (sid. 4).

Behof af tullskydd för här ifrågavarande artiklar har gifvetvis ej

tidigare kunnat framträda af den grund, att dessa artiklar först under

innevarande år komma att blifva föremål för nämnvärd tillverkning inom

landet, i det ett större järnverk uppgifvits hafva under anläggning ett

valsverk för tillverkning af bland annat balkar o. d. i större mängder,

och äfven andra järnverk lära hafva för afsikt att inrätta sig för sådan

tillverkning.

Utskottet vill icke förneka, att äfven tillverkarne af nämnda järnvaror

kunna hafva befogade anspråk på skydd, då vårt tullsystem är

byggdt på protektionistisk grund och särskildt järn- och stålvaror i allmänhet

äro rätt högt skyddade, men utskottet anser likväl en viss försiktighet

vara af nöden vid åsättandet af denna tull. Balkar och annat

fasonjäm användas nämligen i allt större utsträckning inom vår byggnadsindustri,

detta begrepp taget i dess vidsträcktaste omfattning. Man klagar,

och klagar med rätta, däröfver, att det blir allt dyrare att bygga

här i landet, hvadan det icke torde få anses obefogadt att kräfva en

tillförlitlig utredning rörande verkningarne åt olika håll af den åtgärd,

som nu sättes i fråga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

En sådan utredning torde utan egentlig svårighet låta sig verkställas

ganska snart genom den nu arbetande s. k. tulltaxekommittén. Denna

kommitté har ju visserligen till hufvuduppgift att afgifva förslag till

tulltaxa, så omarbetad och moderniserad, att vi med hopp om tillfredsställande

resultat kunna upptaga nya förhandlingar om handelstraktater,

så snart den förra året afskräde handelstraktaten med Tyskland utlöper.

Men det synes icke förefinnas något hinder för denna kommitté att

redan under loppet af innevarande år afgifva förslag till de ändringar i

tulltaxan, som anses särskildt trängande och således böra träda i kraft

snarast möjligt att gälla intill tiden för nya handelstraktaters afslutande.

Utskottet känner sig förvissadt därom, att näringsidkarne icke skola

försumma att göra de framställningar till vederbörande i nu berörda

afseende, de finna af behofvet påkallade. Är det så, att den föreslagna

tullen vid sakkunnig pröfning befinnes så önskvärd, att den bör träda i

kraft så snart som möjligt, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att redan

för nästa Eiksdag framlägga förslag i ämnet.

Tulltaxekommittén sitter genom sitt intima samarbete med landets

olika näringsidkare inne med en sakkunskap och ett material för frågans

riktiga och opartiska bedömande som ingen annan. Det låter sig mycket

väl tänkas, att en grundlig pröfning af frågan ger vid handen lämpligheten

af tulltaxerubrikens uppdelning, så att vissa slag af balkar och

andra fasonjäm böra draga lägre tull än andra, ja kanske rent af förklaras

böra vara tullfria.

Ett af hufvudskälen till motionärernas förslag synes vara den

»liberala tolkning, som gifvits» tulltaxerubriken i fråga, hvilken tolkning

haft till följd, enligt motionärernas framställning, »att en hel del sådant

järn tullfritt införes i riket och här användes till ämnesjärn.» Enligt

generaltullstyrelsens här förut omtalade skrifvelse den 3 innevarande

april synes tullverket emellertid icke haft kännedom om, att denna

tullfria införsel af ämnesjärn ägt rum, om den också icke förnekar

möjligheten af, »att en del sådant järn användts för vidare bearbetning

och därför skulle kunna betraktas såsom ämnesjärn, ehuruväl det icke i

tullbehandlingsafseende varit hänförligt till rubriken n:o 393: järn- och

stålgöten samt smältstycken.»

Utskottet hyser den öfvertygelsen, att blotta påpekandet af nu anförda

möjlighet till olaglig, tullfri införsel af ämnesjärn skall hafva till

följd, att tullmyndigheterna genom anlitande af sakkunniges hjälp skola

kunna förvissa sig därom, huruvida en till förtullning anmäld vara af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

omfrågade beskaffenhet rätteligen är att hänföra till tulltaxerubriken

n:o 395: balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k.

fasonjärn eller till rubriken n:o 393: järn- och stålgöten samt smältstycken.

För en sakkunnig bör det, enligt utskottets mening, icke erbjuda

sig någon särskild svårighet att afgöra, om ett järn af ifrågavarande

slag är afsedt att användas för byggnadsändamål eller för vidare

bearbetning till plåt eller dylikt.

Enligt utskottets mening kan sålunda icke sistberörda förhållande

utgöra en grund att redan vid årets riksdag ändra tulltaxans bestämmelser

i afseende å balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt

s. k. fasonjärn. I öfrigt finner utskottet, såsom förut framhållits,

vederbörlig utredning böra föregå åsättandet af den föreslagna tullen.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte för närvarande

af Eiksdagen bifallas.

Herrar friherre Trolle och K. G. Karlsson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit, den förre i behandlingen och den senare i den

slutliga behandlingen af detta ärende.

Stockholm, Nja Tryckeri-Aktiebolaget, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.