Betänkande, i anledning af väckt motion om tull å hålk-, hörnoch annat till järnvägsskenor ej hänfärligt s. k. fasonjärn.
1907-04-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1907:20, Betänkande, i anledning af väckt motion om tull å hålk-, hörnoch annat till järnvägsskenor ej hänfärligt s. k. fasonjärn.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1907, kl. 2 e. in.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tull å hålk-, hörn- och
annat till järnvägsskenor ej hänfärligt s. k. fasonjärn.
(l:a A.)
Rubrikerna n:is 395 och 396 i gällande tulltaxa äro af följande lydelse:
Metaller och ej specificerade arbeten däraf:
C. Järn och Stål:
balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor
ej hänförligt s. k. fasonjärn:
395. vägande 20 kilogram eller däröfver
per löpande meter.........
396. j af mindre vikt per löpande meter . .
Kvantitet för
tullberäkningen.
100 kilogram
Tullsats.
Kronor öre
fria. j
2 iso;
I en inom Andra Kammaren af herrar I. E. G. Svensson i Skyllberg
och C. H. P. af Buren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 69, har föreslagits,
»att Riksdagen ville bestämma, att balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor
ej hänförligt s. k. fasonjärn: vägande 20 kilogram eller däröfver
per löpande meter, åsättes en tull af kr. 1: 50 för 100 kg.»
Till stöd för berörda förslag anföra motionärerna följande:
»Nu gällande tulltaxa bestämmer i afseende å järn och stål, att
balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k. fasonjärn:
vägande 20 kilogram eller däröfver per löpande meter, fria.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 19 Häft. (N:o 20.)
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
Denna bestämmelse och den liberala tolkning, som gifvits åt den,
har medfört, att en hel del sådant järn tullfritt införes i riket och här
användes till ämnesjärn.
Ämnesjärn skall enligt andemeningen i nu gällande tullagstiftning
ej vara tullfritt, som synes af bestämmelsen järn- och stålgöten samt
smältstycken, för 100 kilogram 2 kr.
Det skäl, som var afgörande för att fasonjärn af större vikt än 20
kg. per meter skulle vara tullfritt, förefinnes ej nu, då en del svenska
järnverk nu göra anläggningar för tillverkning af de flesta dimensioner
sådant järn och förvisso med lätthet skola fylla landets behof däraf, om
de för denna tillverkning få åtnjuta ett skydd, något så när motsvarande
tullsatserna å öfrigt järn. Genom att bestämma en rimlig tull å de
järn dimensioner, hvarom nu är fråga, uppmuntras svenska jämhandteringen
på tvänne sätt, dels blir inhemska tillverkningen af landets behof
af fasonjärn säkerställd, dels befrias en del öfriga tillverkningar från den
illojala konkurrens, som nu faktiskt äger rum därigenom, att en del
järnverk nu, i strid med tullagstiftningens andemening, under namn af
fasonjärn tullfritt införa utländskt ämnesjärn för vidare bearbetning i
konkurrens med svenskt ämnesjärn.
Oegentligheten med bibehållande af nuvarande tullfrihet å sådant
fasonjärn, som här bearbetas i konkurrens med svenskt material, är i
ögonen fallande, om man besinnar, att detta järn är mera bearbetadt än
göt och smältstycken, som draga en tull af 2 kr. per 100 kg.
Den illojala konkurrens, nuvarande tullfrihet framkallar, är en betydande
skada för järnhandteringen.»
Då den ifrågavarande motionen innehåller uppgift därom, att under
namn af fasonjärn, hvilken artikel med en vikt af 20 kilogram eller däröfver
per löpande meter för närvarande icke är underkastad tullafgift,
hit till riket tullfritt införes utländskt ämnesjärn för att härstädes bearbetas,
under det att artiklarna järn- och stålgöten samt smältstycken
draga en tull af 2 kronor för 100 kilogram, har vid detta ärendes behandling
ansetts nödigt att från tullverket erhålla upplysning, i hvad
mån en dylik uppgift kunde vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande.
För sådant ändamål har utskottet i vederbörlig ordning utverkat
Kungl. Maj:ts befallning till kungl. generaltullstyrelsen att till
utskottet inkomma med den utredning, som i berörda afseende kunde
åstadkommas.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 3
I anledning häraf har generaltullstyrelsen uti en den 3 innevarande
april dagtecknad skrifvelse till en början meddelat, att för åstadkommande
af den begärda utredningen styrelsen anmodat samtliga de tullförvaltningar
i riket, vid kvilka under åren 1903, 1904 eller 1905 införsel
af varor, som attesterats enligt tulltaxerubriken n:o 395 såsom tullfritt
fasonjärn, ägt rum, att afgifva yttrande med anledning af ofvanberörda
i motionen förekommande uppgift. Med samma skrifvelse har styrelsen
vidare öfverlämnat de till styrelsen inkomma yttranden i ärendet
samt slutligen för egen del anfört, att enligt styrelsens åsikt af dessa
yttranden syntes kunna anses framgå, att de under berörda år till riket
införda varor, som attesterats enligt nyssnämnda tulltaxerubrik, bestått af
sådant balk-, hörn- och fasonjärn, som i rubriken afsåges, och hufvudsakligen
varit afsedda till byggnadsändamål, om än, på sätt åtminstone
en af de hörda tullförvaltningarna antydt, den möjlighet icke kunde anses
utesluten, att en del sådant järn användts för vidare bearbetning och
därför skulle kunna betraktas såsom ämnesjärn, ehuruväl det icke i tullbehandlingsafseende
varit hänförligt till rubriken n:o 393 : järn- och stålgöten
samt smältstycken.
Rörande införseln åren 1896—1905 af de i tulltaxerubrikerna 395
och 396 omförmälda artiklar meddelas här nedan följande från den officiella
handelsstatistiken hämtade siffror:
Balk-, hörn- och annat s. k. fasonjärn.
.
Af minst 20 kg.
Af mindre vikt
År
pr löp. meter
kg-
kg.
1896.................................
11,979,730
1,943,591
1897.................................
16,185,574
2,202,338
1898................................
16,394,954
2,646,260
1899.............................
18,090,816
1,875,118
1900..............................
15,041,127
3,165,688
1901 ...............................
12,994,734
2,711,302
1902.............................
16,952,720
3,277,581
1903...............................
22,173,041
4,108,298
1904................................
25,112,144
4,670,713 i
1905 ...............................
23,259,956
4,209,263 !
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
Beträffande det nu föreliggande förslaget anser sig utskottet till en
början böra erinra, att i slutprotokollet till artikel 8 i den mellan Sverige
och Tyska riket förlidet år afslutade handels- och sjöfartstraktat
intagits bland annat följande bestämmelse:
»4.--till tariffnummer 395. I händelse Sverige skulle företaga
tullförändringar för följande varor, skola de nya tullarna icke öfverstiga
nedan angifna tullsatser:
balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k. fasonjärn,
vägande mindre än 60 kg. till och med 20 kg. per löpande meter:
1,50 kronor för 100 kg.»
Nu gällande bestämmelser i detta ämne fastställdes vid 1888 års
riksdag och yttrade därvid bevillningsutskottet, bland annat, att utskottet
ansåge sig böra förorda tullfrihet för ett visst slags fasonjärn, s. k. T-järn,
af gröfre dimensioner, hvilka icke tillverkades inom landet och ej heller
kunde antagas komma att här tillverkas, men som hade stor användning
såsom byggnadsbalkar. I fråga om den dimension, detta fasonjärn borde
besitta för att få införas utan erläggande af tull, hade utskottet, på grund
af inom detsamma meddelade upplysningar, beslutit tillstyrka Riksdagen
att medgifva tullfrihet för dylikt järn, då det vägde 20 kilogram eller
däröfver per löpande meter.
Det torde visserligen få anses vara riktigt, att så länge någon tillverkning
inom landet af de artiklar, om hvilka här är fråga, icke förekommer,
desamma fortfarande böra få åtnjuta tullfrihet. Enligt hvad i
utskottet blivit upplyst bedrifves dock redan tillverkning af de till tulltaxerubriken
n:o 395 hänförliga järnvaror vid fem af landets järnverk.
Såsom i motionen antydes och hvilket jämväl bestyrkes af inom utskottet
meddelade uppgifter, har därjämte ett af dessa järnverk vidtagit anordningar
för utökning af denna tillverkning genom att inrätta ett valsverk
för balkar och annat fasonjärn af alla i den tyska normalprofilboken
förekommande dimensioner upp till en vikt af inemot 60 kilogram per
löpande meter och lära denna tillverknings produkter komma att blifva
tillgängliga i marknaden under loppet af innevarande år.
Det vill under sådana förhållanden synas rättvist och öfverensstämmande
med de i allmänhet här i landet tillämpade grundsatser för skydd
af inhemskt arbete, att den ifrågavarande tillverkningen kommer i åtnjutande
af ett lämpligt tullskydd. Utskottet har därför icke tvekat att
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 5
tillstyrka, det tull åsättes ifrågavarande artiklar, och beträffande storleken
af den tullsats, som därvid bör fastslås, torde mot den af motionären
föreslagna — naturligen med iakttagande af den i traktaten föreskrifna
begränsning i fråga om vikten — icke vara något att erinra.
Bevillningsutskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, i anledning af herrar I. E. G.
Svenssons och C. H. P. af Buréns förevarande motion
om tull å balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor
ej hänförligt s. k. fasonjärn, måtte besluta, att
dylikt järn, vägande mindre än 60 kilogram till
och med 20 kilogram per löpande meter skall åsättas
en tull af 1 krona 50 öre för 100 kilogram, samt
att i följd häraf tulltaxerubrikerna n:is 395 och 396
skola erhålla följande förändrade lydelse:
Metaller och ej specificerade arbeten däraf:
C. Järn och Stål:
balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor
ej hänförligt s. k.
fasonjärn:
vägande 60 kilogram eller
häröfver per löpande meter — fria
vägande mindre än 60 kilogram
till och med 20 kilogram
per löpande meter 100 kg. 1: 50
af mindre vikt per löpande
meter.............100 kg. 2: 50
Stockholm den 18 april 1907.
På bevillningsutskottets vägnar;
H. C AV ALLT.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20
Reservation
af herrar Bergström, G. Jansson i Krakerud, Biesért, Höjer, J Bromée,
F. O. Berg i Göteborg, Ljunggren och Röing, hvilka ansett, att utskottets
betänkande bort hafva följande lydelse:
»Rubrikerna etc. (sid 1) — — — — — — —
_ _ _ _ _ _ — — — — — — per löpande meter» (sid. 4).
Behof af tullskydd för här ifrågavarande artiklar har gifvetvis ej
tidigare kunnat framträda af den grund, att dessa artiklar först under
innevarande år komma att blifva föremål för nämnvärd tillverkning inom
landet, i det ett större järnverk uppgifvits hafva under anläggning ett
valsverk för tillverkning af bland annat balkar o. d. i större mängder,
och äfven andra järnverk lära hafva för afsikt att inrätta sig för sådan
tillverkning.
Utskottet vill icke förneka, att äfven tillverkarne af nämnda järnvaror
kunna hafva befogade anspråk på skydd, då vårt tullsystem är
byggdt på protektionistisk grund och särskildt järn- och stålvaror i allmänhet
äro rätt högt skyddade, men utskottet anser likväl en viss försiktighet
vara af nöden vid åsättandet af denna tull. Balkar och annat
fasonjäm användas nämligen i allt större utsträckning inom vår byggnadsindustri,
detta begrepp taget i dess vidsträcktaste omfattning. Man klagar,
och klagar med rätta, däröfver, att det blir allt dyrare att bygga
här i landet, hvadan det icke torde få anses obefogadt att kräfva en
tillförlitlig utredning rörande verkningarne åt olika håll af den åtgärd,
som nu sättes i fråga.
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
En sådan utredning torde utan egentlig svårighet låta sig verkställas
ganska snart genom den nu arbetande s. k. tulltaxekommittén. Denna
kommitté har ju visserligen till hufvuduppgift att afgifva förslag till
tulltaxa, så omarbetad och moderniserad, att vi med hopp om tillfredsställande
resultat kunna upptaga nya förhandlingar om handelstraktater,
så snart den förra året afskräde handelstraktaten med Tyskland utlöper.
Men det synes icke förefinnas något hinder för denna kommitté att
redan under loppet af innevarande år afgifva förslag till de ändringar i
tulltaxan, som anses särskildt trängande och således böra träda i kraft
snarast möjligt att gälla intill tiden för nya handelstraktaters afslutande.
Utskottet känner sig förvissadt därom, att näringsidkarne icke skola
försumma att göra de framställningar till vederbörande i nu berörda
afseende, de finna af behofvet påkallade. Är det så, att den föreslagna
tullen vid sakkunnig pröfning befinnes så önskvärd, att den bör träda i
kraft så snart som möjligt, lärer Kungl. Maj:t icke underlåta att redan
för nästa Eiksdag framlägga förslag i ämnet.
Tulltaxekommittén sitter genom sitt intima samarbete med landets
olika näringsidkare inne med en sakkunskap och ett material för frågans
riktiga och opartiska bedömande som ingen annan. Det låter sig mycket
väl tänkas, att en grundlig pröfning af frågan ger vid handen lämpligheten
af tulltaxerubrikens uppdelning, så att vissa slag af balkar och
andra fasonjäm böra draga lägre tull än andra, ja kanske rent af förklaras
böra vara tullfria.
Ett af hufvudskälen till motionärernas förslag synes vara den
»liberala tolkning, som gifvits» tulltaxerubriken i fråga, hvilken tolkning
haft till följd, enligt motionärernas framställning, »att en hel del sådant
järn tullfritt införes i riket och här användes till ämnesjärn.» Enligt
generaltullstyrelsens här förut omtalade skrifvelse den 3 innevarande
april synes tullverket emellertid icke haft kännedom om, att denna
tullfria införsel af ämnesjärn ägt rum, om den också icke förnekar
möjligheten af, »att en del sådant järn användts för vidare bearbetning
och därför skulle kunna betraktas såsom ämnesjärn, ehuruväl det icke i
tullbehandlingsafseende varit hänförligt till rubriken n:o 393: järn- och
stålgöten samt smältstycken.»
Utskottet hyser den öfvertygelsen, att blotta påpekandet af nu anförda
möjlighet till olaglig, tullfri införsel af ämnesjärn skall hafva till
följd, att tullmyndigheterna genom anlitande af sakkunniges hjälp skola
kunna förvissa sig därom, huruvida en till förtullning anmäld vara af
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.
omfrågade beskaffenhet rätteligen är att hänföra till tulltaxerubriken
n:o 395: balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt s. k.
fasonjärn eller till rubriken n:o 393: järn- och stålgöten samt smältstycken.
För en sakkunnig bör det, enligt utskottets mening, icke erbjuda
sig någon särskild svårighet att afgöra, om ett järn af ifrågavarande
slag är afsedt att användas för byggnadsändamål eller för vidare
bearbetning till plåt eller dylikt.
Enligt utskottets mening kan sålunda icke sistberörda förhållande
utgöra en grund att redan vid årets riksdag ändra tulltaxans bestämmelser
i afseende å balk-, hörn- och annat till järnvägsskenor ej hänförligt
s. k. fasonjärn. I öfrigt finner utskottet, såsom förut framhållits,
vederbörlig utredning böra föregå åsättandet af den föreslagna tullen.
På grund af det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte för närvarande
af Eiksdagen bifallas.
Herrar friherre Trolle och K. G. Karlsson hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit, den förre i behandlingen och den senare i den
slutliga behandlingen af detta ärende.
Stockholm, Nja Tryckeri-Aktiebolaget, 1907.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.