Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande tullen å brännvin och sprit samt vin.

1907-04-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1907:21, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande tullen å brännvin och sprit samt vin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

1

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1907, kl. 2 e. in.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande tullen å brännvin och sprit samt vin.

(2:a A.)

Rörande artiklarna brännvin och sprit samt vin innehåller

gällande tulltaxa följande:

N:o

Kvantitet för

tullberäkningen

Tullsats

Brännvin och Sprit:

Kr.

öre

på fat större eller mindre:

1 1 liter af 50

I

68

af säd, potatis eller andra jordfrukter . . .

) procents alko- j liolhalt vid

i

—

69

| + 15» c.

1

af ris (arrak)..................

dito

dito

1

70

af socker (rom).................

1

71

af vindrufvor (konjak) ........

dito

dito

(1 liter utan af-

1

1

72

andra slag....................

73

på andra kärl: alla slag.............

1 !

85

Amu. 1. Vid förtullning af brännvin och sprit i kolli,

innehållande mindre än 250 liter, enligt de här ofvan

för tullberäkning bestämda grunder, skall tullafgiften

förhöjas, om varan är beredd af ris (arrak) eller

af socker (rom), med 75 öre per liter, men eljest med

15 öre per liter.

Anm. 2. Brännvin och sprit af annan alkoholhalt än

den här ofvan angifna reduceras till normalstyrka, eller

I holhalten.

1

#

50 procent, på sätt därom är särskildt föreskrifvet.

Anm. 3. Finnes varan vara försatt med socker eller

annat främmande ämne, hvarigenom alkoholhalten an- gifves oriktigt å profvaren, erlägges tull såsom för Likör.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 20 Höft. (N:o 21.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande No 21.

N:o

Kvantitet för

tullberäkningen

Tullsats {

i

Vin:

af till och med 25 procents alkoholhalt:

Er.

öre

695

på fat. större eller mindre..........

på andra kärl:

1 kilogram

—

65

» 696

rnusserande..................

1 liter

2

—

! 697

1

icke rnusserande....... .......

af högre alkoholhalt; tullbehandlas såsom Likör.

1 liter

1

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, n:o 98, har herr J. P. Jesperson föreslagit:

»att Riksdagen täcktes för sin del besluta, att tulltaxan beträffande

rubrikerna brännvin och sprit samt vin måtte få följande

förändrade lydelse:

N:o

Kvantitet för

tullberäkningen

Tullsats

.

Brännvin och Sprit:

på fat, större eller mindre:

| 1 liter af 60

Er.

öre

j 68

af säd, potatis eller andra jordfrukter....

) procents alko- I holhalt vid

| + 15° C.

} 1

—

69

af ris (arrak)..................

dito

1

—

70

af socker (rom).................

dito

1

—

1 71

af vindrufvor (konjak).............

dito

1

—

72

andra slag....................

dito

(1 liter utan af-

1

—

78

1

i

1

på andra kärl: alla slag.............

Amu. 1. Vid förtullning af brännvin och sprit i kolli,

innehållande mindre än 260 liter, enligt de här ofvan

för tullberäkning bestämda grunder, skall tullafgiften

förhöjas med 1 krona per liter.

Anm. 2 och 3 oförändrade.

Vin:

af till och med 25 procents alkoholhalt:

(seende på alko- ( holhalten.

} 1

85

j 695

på fat, större eller mindre..........

på andra kärl:

1 kilogram

—

65

696

rnusserande..................

1 liter

2

—

697

icke rnusserande...............

af högre alkoholhalt; tullbehandlas såsom Likör.

1 liter

1

75

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

3

Anm. 1. Vin, inkommet på ett konnossement på ett eller flera fat, som vid förtullning

understiger en sammanlagd nettovikt af 500 kilogram, får icke uppläggas på nederlag

(skall direkt förtullas), och skall tullafgiften å samma förhöjas med 1 krona per kilogram.

Anm. 2. År i anm. 1 inkommet vin afsedt att fördelas mellan olika mottagare, skall för

sådant vin, äfven om nettovikten öfverstiger 500 kilogram, erläggas den förhöjda tullafgiften,

och skall mottagaren på angifningsinlagan anteckna detta.

samt att detta beslut måtte träda i kraft snarast möjligt.»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»År 1905 importerades till vårt land brännvin till ett värde

af 2,924,749 kronor och vin till ett värde af 3,435,876 kronor.

Denna import föranleddes till mycket stor del af kringresande

agenter för utländska vin- och spirituosafirmor, som gå ur

hus i hus och utbjuda och upptaga beställningar på brännvin och vin.

Efter noggrant gjorda beräkningar har sålunda från utlandet importerats

och försålts direkt till enskilda personer af brännvin cirka

10 procent, af vin, inkommet på fat, cirka 30 procent och af vin på

andra kärl 25 procent af hela den år 1905 importerade kvantiteten.

Detta förhållande är ägnadt att tilldraga sig uppmärksamhet,

sedan genom kungl. förordningen af den 9 juni 1905 angående försäljning

af brännvin (§ 5 mom. 2) förbud stadgats för inhemska försäljare

att vid personligt besök eller genom ombud hos annan än

innehafvare af brännvinsförsäljningsrättighet utbjuda brännvin eller

upptaga beställningar därå i mindre belopp än 250 liter, medan utländska

handelsfirmors ombud, som färdas vidt omkring i Sverige,

fortfarande äga upptaga beställningar. Därest åtgärder häremot ej

vidtagas, kan med säkerhet förutses, att vårt land i ännu högre

grad än tillförene skall öfversvämmas af utländska vin- och spirituosaagenter,

som påtruga allmänheten sina varor, och till följd

häraf omsättningssumman af denna utländska agenturverksamhet,

som redan nu uppgår till cirka 1,290,000 kronor per år, betydligt

stegras.

Att detta icke kan vara till gagn för nykterheten, utan

tvärtom motverka det syfte, vår rusdryckslagstiftning särskildt genom

ofvan anförda bestämmelse i brännvinsförsäljningsförordningen för

sig uppställt, ligger i öppen dag. Härtill kommer vidare, att hela

den betydande vinsten på ifrågavarande vin- och spirituosahandel

— eu vinst, som för år 1905 torde kunna uppskattas till minst eu

half million kronor, då de utländska firmornas pris vid försäljning

till enskilda är relativt högt, — undandrages vårt land till förmån

för utlandet, och att denna handelsvinst tillika är fritagen från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

skatteplikt såväl till stat som kommun, liksom den försålda spirituosan

från brännvinsförsäljningsafgift.

Vare sig man betraktar saken från ren nykterhetssynpunkt,

nationalekonomiskt eller statsfinansiellt, synes sålunda här föreligga

ett förhållande, som påkallar statsmakternas ingripande.

Närmast till hands kunde det härvid synas ligga att helt

enkelt utsträcka förbudet mot att upptaga order å spirituösa af

enskilda till att gälla jämväl de utländska agenterna. Men dels

skulle därigenom agenturverksamheten i vin icke träffas, dels stå

bestående han delstraktater härvidlag hindrande i vägen.

En nära till hands liggande utväg, hvarigenom det uppställda

syftemålet till fullo vinnes, utan att därmed äro förenade de olägenheter,

hvilka ett rent förbud torde hafva till följd, är däremot att

införa differentialtullar vid importen, allteftersom denna afser större

eller mindre kvantiteter.

Genom anordnandet af högre tullar för importerade smärre

kvantiteter än för större finge staten, i den mån agenturverksamheten

hos enskilda fortsättes, åtminstone någon ersättning för den

minskning i skatteinkomst, som förorsakades däraf, att de utländska

agenterna bedrifva sin verksamhet utan erläggande af försäljningsafgift,

bevillning eller inkomstskatt. Och dessa högre tullar finge

erläggas just af den utländska firman, då gifvetvis den lägre tullsatsen

å importerade större kvantiteter under de inhemska vin- och

spirituosahandlandenas inbördes konkurrens blefve för priserna å

den inhemska marknaden normerande. Sannolikt skulle emellertid

de utländska husen inom kort finna med sin fördel förenligt att

upphöra med sin agenturverksamhet, hvarigenom vinsten af handeln

med vin och så kallad bättre spirituösa komme att stanna i vårt

eget land, och dessutom allmänheten sluppe att i samma utsträckning

som nu utsättas för de ofta närgångna utländska agenternas

af sättningsf örsök.

Gränsen mellan de högre och lägre tullsatserna torde lämpligen

kunna sättas vid 250 liter för brännvin och vid 500 kilogram

nettovikt för vin. Kvantiteter under nämnda belopp torde böra

draga en tilläggstull af 1 krona per liter, resp. kilogram, allt

vid import på fat. Samtidigt torde en höjning af 75 öre per liter

i tullen å ej musserande vin på andra kärl oafsedt kvantiteten

företagas.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

5

Hvad först beträffar den af motionären omförmälda import

till riket af här ifrågavarande artiklar, lämnar i sådant afseende

den officiella statistiken icke tillräckliga upplysningar, och har

utskottet därför icke varit i tillfälle att närmare granska, att vare

sig beräkningen i procenttal eller omsättningssumman för år räknadt

är med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Så mycket torde

dock få anses visst, att en betydande del af omförmälda import

föranledes af utländska agenters verksamhet här i landet. Såsom

motionären yttrar, är det ägnadt att tilldraga sig uppmärksamhet,

att, ehuru jämlikt kung! förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af brännvin förbud stadgats för inhemska försäljare att

vid personligt besök eller genom ombud hos annan än innehafvare

af brännvinsförsäljningsrättighet utbjuda brännvin eller upptaga

beställningar därå i mindre belopp än 250 liter, utländska handlandes

ombud, som färdas omkring i Sverige, likväl på grund af gällande

handelstraktater anses äga upptaga dylika beställningar. Det synes

därför böra tillses, huruvida icke åtgärder skulle kunna vidtagas i syfte

att vinna ändring i sist omförmälda förhållande.

Motionärens förslag, att genom införande af differentialtullar

äfvensom viss höjning af vintullen söka inskränka de utländska

handelsresandes verksamhet på ifrågavarande område, finner utskottet

sig emellertid icke kunna tillstyrka dels med hänsyn till de gällande

traktaterna, dels ock därför att dessa åtgärder icke lära med säkerhet

föra till det nyssnämnda åsyftade målet.

Därmed bör enligt utskottets åsikt frågan dock icke få förfalla.

Det synes nämligen utskottet vara af betydelse, att full

klarhet erbåUes i förevarande spörsmål beträffande de rättigheter,

som numera böra anses verkligen tillkomma agenter eller ombud

för utländska handelshus. Sedan genom 1905 års försäljningsförordning

förbud stadgats för inhemska försäljare att till andra

än innehafvare af försäljningsrättigheter utbjuda brännvin eller

upptaga beställningar därå i mindre belopp än 250 liter, torde

nämligen hela frågan kunna anses hafva kommit i ett annat läge.

Till upplysning i ämnet vill utskottet här erinra om de traktatbestämmelser,

till hvilka i detta sammanhang hänsyn företrädesvis

bör tagas, samt hvad angående dem i hufvudsak förekommit.

Artikel 17 i handelstraktaten med Frankrike den 30 december

1881 lyder sålunda:

»Franske handelsresande, som fiirdas inom de Förenade Rikena

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

för franska handelshus, skola där äga att göra uppköp för sin

industris behof och upptaga beställningar med eller utan prof, men

icke till försäljning kringföra varor.

Detsamma skall i Frankrike gälla i afseende å handelsresande

från de Förenade Rikena.

Franska handelsresande skola icke inom de Förenade Rikena

vara underkastade högre särskild yrkesafgift än den lägsta dylika

afgift, som därstädes erlägges af infödda handelsresande af samma

kategori. Fn afgift till lika belopp med den bevillning, som vare

sig i Sverige eller Norge drabbar franska handelsresande, må i

Frankrike påläggas svenska eller norska handelsresande.»

Genom konvention den 13 januari 1892 förlängdes han delstraktaten

att i vissa afseenden fortfarande gälla från och med den

1 februari 1892. Artikel 17 kvarstår i anledning däraf oförändrad.

Protokollet vid den konferens, som ägde rum i Paris mellan

Kungl. Maj:ts underhandlare samt de af franska regeringen utsedde

underhandlare den 28 december 1891 angående förlängning af de

under den 30 december 1881 afslutade handels- och sjöfartstraktater

mellan Sverige och Norge samt Frankrike, innehåller beträffande

art. 17 i handelstraktaten följande:

»Bestämmelsen i denna artikel, enligt hvilken franske handelsresande

äga obegränsad rätt att upptaga beställningar, har ansetts

kunna innebära hinder för fullständigt uppnående af den svenska

bränn vinslagstiftningens afsikt med bestämmelserna om brännvinsförsäljningsställenas

begränsning, enär dessa bestämmelser lära kringgås

på det sätt, att hrännvinsförsäljare genom utsedda reseombud

i landsorten låta upptaga rekvisitioner på sin vara. I anledning

häraf och då de föreskrifter, som till förebyggande af sagda missbruk

kunna komma att utfärdas, äfven böra blifva tillämpliga å

utländska handelsresande, begärde Kungl. Majits minister intagande

i protokollet af en förklaring, afseende att framhålla, att bestämmelserna

i denna artikel icke utgöra hinder för svenska regeringens

rätt att inom landet ordna försäljningen af vissa varor på ett med

det allmännas intresse öfverensstämmande sätt, särskildt icke för

ordnande af bränn vinsförsäljningen i syfte att motverka dryck enskapen;

och ministern föreslog att affatta denna förklaring sålunda:

''Det är öfverenskommet att, för hvad angår rätten att upptaga

beställningar, franske handelsresande skola vara underkastade samma

inskränkningar som för landets egna invånare äro eller framdeles

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

7

blifva utfärdade.’ Franska ombuden ansågo, att en dylik förklaring

skulle, om den antoges, komma att minska värdet af de i

denna artikel intagna bestämmelser, som vore af särskild vikt för

Frankrikes förnämsta exportartikel till de förenade rikena, och sedan

i anledning häraf någon diskussion ägt rum, hvarunder Sveriges

ombud, herr Fränekel, yttrade, att det icke var fråga om att förbehålla

Kungl. Majrts regering någon ny rätt utan endast att uttryckligen

fastslå en tolkning, som i praxis alltid ägt rum, yttrade slutligen

franske handelsministern, att den ifrågasatta förklaringen icke

i någon mån kunde öka Kungl. Maj:ts regerings befogenhet att

vidtaga alla nödiga polisåtgärder, som kunde bidraga att minska

dryckenskapen, samt att olika meningar icke kunde finnas därom,

att sträfvanden för ett så berömvärdt mål förtjänade att i alla länder

omfattas med välvilja, men att den ifrågasatta förklaringen

mindre rörde denna principfråga än den allmänna frågan om artikelns

faktiska tolkning; att för att undvika de missförstånd, som

lätt kunde uppkomma, det därför vore bättre att bibehålla status

quo i stället för att i protokollet införa inskränkningar, som kunde

komma att minska värdet af denna artikel, som vore afsedd att

gälla för både franska, svenska och norska handelsresande, samt

att med dess nuvarande affattning artikel 17 icke beröfvade Kungl.

Maj:ts regering något till buds stående medel i fråga om polisåtgärder

inom landet, under det att, å andra sidan, de handlande,

som drefve sin handel laglydigt inom de förenade rikena fortfarande

erhölle ett verkligt skydd. Artikeln bibehölls.»

I det sammansatta statsråd, den 11 januari 1892, däri beslut

fattades om undertecknande af 1892 års konvention, yttrade dåvarande

ministern för utrikes ärendena:

»Såsom af protokollen vid traktatsförhandlingarna framgår,

hade från svensk sida yrkande framställts om eu sådan förklaring

af de i art. 17 af gällande traktat innefattade bestämmelser om

franska handelsresandes rättigheter i Sverige, att, hvad an gin ge rätten

att upptaga beställningar, franska handelsresande skulle vara

underkastade samma inskränkningar, som för landets egna invånare

vore eller framdeles blefve utfärdade. Genom meddelandet af en

sådan förklaring skulle full frihet vunnits i afseende å lagstiftningen

i detta ämne, hvilket ansetts önskvärdt för förekommande af

vissa missbruk i fråga om handeln med spirituösa. Frankrike har

emellertid icke velat samtycka till eu sådan förklaring af den ifrå
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

gavarande artikeln; och, ehuru sålunda det afsedda målet ej kunnat

fullt vinnas, anser jag, såsom jag redan anfört, de fördelar, som

genom förslagets antagande komma att vinnas, så betydande, att de

vida öfverväga den antydda olägenheten. Härtill kommer, att den

i traktatsförslaget intagna bestämmelsen om ömsesidig rätt att uppsäga

traktaten till upphörande efter tolf månader bereder oss utväg

att, därest sådant skulle finnas nödigt, inom en jämförelsevis kort

tid vinna ändring däri».

Af den nu lämnade redogörelsen framgår, att från Frankrikes

sida gjorts gällande, att inskränkningar, sådana som den förenämnda,

i 1905 års brännvinsförsäljningsförordning nu förekommande,

icke skulle af Frankrike anses äga tillämpning beträffande

franska handelsresande.

Vid afslutande sistlidet år af handels- och sjöfartstraktaten

med Tyska riket träffades genom artikel 6 följande öfverenskommelse

:

»Köpmän, fabriks- och andra näringsidkare, hvilka genom ett

af vederbörande myndigheter i hemlandet utfärdadt näringslegitimationsbevis

styrka, att de uti den stat, där de äga hemvist, erlägga

stadgade skatter och afgifter, skola vara berättigade att personligen

eller genom i deras tjänst anställda resande inom den andra traktatslutande

partens område, såvidt det är tillåtet för det egna landets

undersåtar, göra varuinköp hos köpmän eller i öppna försäljningslokaler

eller hos personer, hvilka producera varorna, eller att söka

beställningar hos köpmän i deras affärslokaler eller hos personer,

i hvilkas rörelse varor af samma slag som de utbjudna finna

användning.

Tyska näringsidkare, försedda med näringslegitimationsbevis

(handelsresande, Handlungsreisenden), må icke för berörda verksamhet

i Sverige underkastas högre afgift än handelsresande för i

utlandet etablerade svenska handelshus eller handelsresande, tillhörande

den mest gynnade nation. Med dylikt legitimationsbevis

försedda svenska näringsidkare (handelsresande) må i Tyskland

påläggas lika höga afgifter som de, hvilka i Sverige påföras tyska

handelsresande».

I det statsråd, den 8 maj 1906, däri Kungl. Maj:t beslöt att

för sin del godkänna det uppgjorda förslaget till handels- och sjöfartstraktat

mellan Sverige och Tyska riket, yttrade dåvarande che
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betäckande N:o 21.

9

fen för finansdepartementet beträffande ofvananförda bestämmelse

bland annat följande:

»Denna bestämmelse, liksom öfriga öfverenskommelser i traktaten,

som röra handelsresande, afse endast sådana handelsresande,

som, försedda med vederbörligt legitimationskort, upptaga beställningar

å varor allenast hos köpmän i deras affärslokaler samt hos

sådana personer, i hvilkas affär varor af det utbjudna slaget finna

användning. Skulle det alltså i Sverige befinnas önskvärdt, att vare

sig i detta eller andra afseenden andra föreskrifter utfärdas i fråga

om handelsresande, som utbjuda varor hos privatpersoner, möter

härför intet hinder i traktaten.»

Härvid bör emellertid bemärkas, att på grund af gällande

traktater resande och agenter för handelshus inom flertalet af de

länder, med hvilka Sverige står i förbindelse, torde kunna göra

anspråk på att här i landet behandlas såsom handelsresande tillhörande

den mest gynnade nation eller, med andra ord, att erhålla

samma förmåner som reseagenter för franska handelshus.

Med en dylik tillämpning af traktaterna, hvilken Riksdagen

redan tidigare sökt få undanröjd, skulle utländska handelsresande

å vissa områden och nu särskildt i fråga om försäljning af brännvin

komma att äga vidsträcktare rättigheter än svenska försäljare.

Begreppet »nationell behandling» skulle vid sådant förhållande

innefatta mindre förmåner än en klausul om »behandling såsom

mest gynnad nation.» Å de områden af näringslifvet, där restriktiva

bestämmelser i något afseende utfärdats att gälla för svenska

undersåtar, innebure detta gentemot dem eu orättvisa, hvilken det

bör vara angeläget att få aflägsnad.

Särskildt med hänsyn till den här i landet af kringresande

utlänningar eller ombud för utländska handelshus idkade försäljning

af spirituösa och vin synes det utskottet vara af vikt, att nu berörda

förhållanden göras till föremål för lämpliga åtgärder från Kungl.

Maj:ts sida, och vill utskottet därför tillstyrka, att Riksdagen i

skrifvelse till Kungl. Maj:t gör framställning i sådant hänseende.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t vidtaga erforderliga åtgärder

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

därhän, att utländska handelsresande, med eller

utan näringslegitimationsbevis, icke under några

förhållanden må tillgodonjuta gynnsammare behandling

än landets egna undersåtar, som utöfva enahanda

yrke.

Stockholm den 18 april 1907.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

, -4

Stockholm, O. Eklunds boktr., 1907

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:98 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande tullen å brännvin och sprit samt vin. s. 1 i texten