Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skatt å fn stärkelse, tillverkad af importerade råämnen m. m.
1907-04-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1907:29, Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skatt å fn stärkelse, tillverkad af importerade råämnen m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
1
N:o 29.
Ank. till Riksdagens kansli den 23 april 1907, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Kungl. Maj:t angående skatt å fn stärkelse, tillverkad
af importerade råämnen m. m.
I tre särskilda inom Andra Kammaren väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motioner, nämligen n:o 15 af herr J. Erlansson, n:o 16 af
herrar N. Larsson i Klagstorp och P. K. Bosson samt n:o 125 af herr
P. Nilsson i Bonarp, har frågan om åsättande af skatt å fin stärkelse,
tillverkad af importerade råämnen, bragts under Riksdagens pröfning.
Sålunda yrkas:
af herr Erlansson:
satt Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och till hvilket belopp lämplig skatt
må åsättas fin stärkelse, tillverkad af utländska produkter, samt, så fort
ske kan, till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill en dylik utredning
kan föranleda.»
af herrar Larsson och Bosson:
satt Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj: tf låta utreda, huruvida och till hvilket belopp
skatt må åsättas fin stärkelse, tillverkad af från utlandet importerad potatis
eller majs, samt så fort ske kan till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill en dylik utredning må föranleda.»
samt slutligen af herr Nilsson:
»att till Kungl. Maj:t aflåtes en skrifvelse med framställning, att
Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till
Bih. till Likså. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 28 Käft. (No 29). 1
Motion
15.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
lagbestämmelser, afsedda att gifva ett verksamt skydd åt den inhemska
potatisodlingen och på densamma grundad stärkelsefabrikation.»
I de af motionärerna åberopade motiveringarna anföres:
ii: af herr Erlansson:
»Det har under rätt lång tid varit, åtminstone för vissa orter af
vårt land, en brännande fråga, hvad som borde göras för att skydda vår
potatisodling. Genomser man motionerna, som framlämnats i vår riksdag
de senare åren, så finner man, att under de 26 år, som gått sedan 1880,
har det motionerats i detta ärende under 12 år i Andra Kammaren med
21 motioner och 9 år i Första Kammaren med 9 motioner, och stundom
har det varit massmotioner med många namnunderskrifter. Detta torde
gifva vid handen, att frågan är af tämligen stor betydelse för vårt land,
och orsaken till, att den ännu trots detta myckna arbete blifvit olöst,
kan ej gärna bero på dess betydelselöshet, utan måhända därpå, att man
ej funnit den väg, man ansett sig kunna beträda.
De flesta i riksdagen framkomna motioner i detta ärende hafva afsett
tull å utländsk potatis, och är detta väl orsaken till att de hafva fallit.
Det är ju ej synnerligt svårt att inse orsaken till deras fall, ty genom
tull skulle städerna såväl som Norrlands och i allmänhet industrisamhällens
befolkning få ett högre pris å sin matpotatis, och man må ej undra öfver
om dessa genom sina riksdagsrepresentanter resa sig till motstånd häremot.
År 1903 framlämnades i Riksdagens Andra Kammare en motion »om
skatt å fin stärkelse, tillverkad af utländsk potatis eller majs». Hafva vi
månne icke här rätta vägen anvisad, hvilken vi hafva att gå för att kunna
afhjälpa rådande missförhållanden, hvarom jag vill nämna något.
Det finnes i vårt land en del absolutister, som icke kunna, och andra,
som icke gärna vilja sälja sin erhållna potatisskörd till brännerierna. Af
sitt magra jordbruk behöfva de dock, dels för att reda sina skulder, dels
för att ej blifva efter i tidens kamp, afvinna sin jord det mesta möjliga.
Men nu hafva de att välja mellan dessa två: antingen odla stråsäd i stället
för potatis, fastän stråsäden på hans torra sandjord ger kanske icke hälften
så mycket på har som potatisen, eller också odla potatis och mot sitt
samvete och kanske nykterhetslöfte sälja denna till ett bränneri för att
kunna klara sina affärer, så att han slipper gå från hus och hem och ej
behöfver få öfver sig den vanäran, att han är en dålig jordbrukare, jämförd
med sin granne, som ej har några betänkligheter emot att odla och
sälja sin potatis till brännvin.
Inför dessa trångmål är det som man sett sig om efter utvägar för
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
3
att råda bot mot detta onda, och man har menat sig finna hjälpen i att
bygga så kallade stärkelsefabriker. Men detta har varit en klen hjälp för
många af den orsaken, att under tiden hafva byggts en del sådana fabriker
nära hamnarne, hvilka i synnerhet vissa år köpa in ofantliga mängder
tysk potatis och afverka till potatismjöl. Detta har till följd, att här blir
öfverproduktion på mjöl, och det faller i pris ibland långt under afverkningsvärde.
Hela potatisodlingen och stärkelsefabrikationen i vårt land
lider häraf ett mycket kännbart tryck. Mången landtman har ökat sin
skuld genom att själf eller tillsammans med andra bygga fabrik, och då
nu fabrikationen går dåligt på grund af den myckna mjöltillverkningen af
tysk potatis, så har han kommit ur askan i elden.
Ett mycket bättre förhållande skulle säkert inträda, om det blefve
åsatt en viss skatt å hvarje kilogram mjöl, tillverkadt af utländska produkter,
och jag vågar föreslå 10 öre pr kilogram. Härigenom skulle vi
få jämnare priser och lugnare förhållanden för denna eljest oberäkneliga
handelsvara. Mången fruktar måhända, att äfven en sådan skatt skulle
fördyra matpotatisen.
Det kan nog hända, att den komme att höja priset något, men det
blefve nog då en obetydlighet. Om de skeppslaster tysk potatis, som
importerats i år och afverkats vid stärkelsefabrikerna, hade i stället sålts
till matpotatis, skulle priset antagligen gått ner; och kunde icke stärkelsefabrikerna
på grund af skatt använda tysk potatis, så är det troligt, att
priset på den blefve lägre än för närvarande; dessutom blefve mycket
mera potatis odlad i Sverige, om vi finge stadigare pris.
Utöfvandet af kontroll öfver tillverkningen af potatismjöl eller stär
kelse af utländska produkter reser sig för somliga som en oöfvervinnelig
svårighet. Jag undrar, om man icke kan, såsom en förste-kammar-ledamot
yttrade häromdagen, komma genom svårigheten, blott där finns någon god
vilja. Om fabrikanterna, såväl som potatis- och majshandlandena ålades
deklaration härom, med dryga böter för öfverträdelse häraf, så tror jag,
att ganska säker kontroll vore gifven, ty det vore då allt för stor risk
att vara oärlig. Det är ej lätt att hämta potatis eller majs i skeppslasteller
järnvägsvagnslastvis så hemligt, att ingen skulle få reda därpå; dessutom
kunde väl länsmän få det öfver sig att själfva och genom fjärdingsmännen
hålla ett vakande öga öfver såväl fabrikanterna som affärsmännen
inom denna bransch.
Då ofvannämnda motion år 1903 behandlades i bevillningsutskottet,
blef den visserligen af utskottet afstyrkt, men en ganska stark minoritet
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
reserverade sig häremot och ansåg, att utskottet hade bort tillstyrka Riksdagen
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t öfverlämna ärendet för utredning,
hvilket också bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af Första Kammaren.
Sålunda synes, att motionen haft rätt stora sympatier inom Riksdagen,
och ville jag gärna hoppas, att utsikterna till denna motions framgång
hade vidgats, sedan den sist förelåg till behandling i riksdagen.»
Motion ii: af herrar Larsson och Bosson:
16.
»Till följd af den af 1903 års Riksdag godkända, förändrade lydelsen
af vissa paragrafer i förordningen angående villkoren för tillverkning af
brännvin, hvarigenom stadgats, att brännvin, tillverkadt af utländsk potatis
eller af majs, skall åsättas en förhöjd beskattning af 5 öre per liter, synes
ju konsekvensen häraf fordra, att äfven stärkelse, tillverkadt af utländska
produkter, på något sätt beskattas, så att därigenom vår egen potatisodling
skyddas för den utländska konkurrensen.
Stärkelsefabrikationen är ju afsedd att vara en binäring till jordbruket
och icke föremål för storindustrien. På senare åren har dock den ena
fabriken efter den andra uppförts i hamnstäderna och vid kusten, hvari
till hufvudsaklig del utländsk potatis förädlas. Den utländska potatisen
innehåller, som vi veta, betydligt större procenthalt stärkelse än den
svenska, hvilket naturligtvis resulterar däri, att utbytet blir större på
samma gång som produktionskostnaderna per kilogram stärkelse blir betydligt
lägre än förhållandet är vid förädling af vår svenska potatis, allt
bidragande till att hämma stärkelsetillverkningen af inhemsk råvara och
undertrycka vår egen potatisodling.
Visserligen kan icke potatisodlingen anses hafva någon större betydelse
för landet i sin helhet, emedan det hufvudsakligen äro de södra och
mellersta provinserna i riket, som odla potatis till afsalu och förädling, de
nordliga däremot behöfva tvärtom genom inköp förse sig med sådan för
att fylla sina behof. Då nu potatis till betydlig del ingår i det dagliga
underhållet af landets befolkning, skulle importtull, såsom skyddsåtgärd
för den inhemska odlingen, fördyra lefnadskostnaderna för i synnerhet den
arbetande befolkningen i städerna och i Norrland, hvadan detta system
måste anses olämpligt. Kunde i stället tillverkningsskatt i en eller annan
form, beräknad efter högst 5 öre per kilogram fin stärkelse, åsättas sådan,
tillverkad af utländsk råvara, hvari då äfven majs bör inbegripas, torde
detta ej i någon nämnvärd mån fördyra någons lefnadskostnader, men väl
gifva vår egen potatisodling det skydd den behöfver.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
5
Då det kan vara ganska vanskligt för enskilda motionärer att föreslå
skattens storlek äfvensom kontroll bestämmelser, som för sådan skatts uttagande
kunna blifva tillfyllestgörande, och då vi anse, att frågan i sin
helhet behöfver en grundlig utredning, vilja vi på grund af hvad sålunda anförts
vördsamt hemställa, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och till hvilket
belopp skatt må åsättas fin stärkelse, tillverkad af från utlandet importerad
potatis eller majs, samt få fort ske kan till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill en dylik utredning må föranleda.»
samt af herr Nilsson:
»Då vid 1903 års riksdag beslöts, att för brännvin tillverkadt vid
brännerier, där utländsk potatis afverkas, skall betalas en extra beskattning
af 5 öre per liter, så var naturligen målet därmed att få ett verkligt
skydd för den svenska potatisodlingen. Men det åstundade skyddet
vanns blott delvis. Visserligen finna brännvinstillverkare det numera
endast undantagsvis vara med sin fördel förenligt och ekonomiskt vinstgifvande
att importera tysk potatis. Sådan kan dock fortfarande fritt
importeras till stärkelsefabrikerna.
Nedanstående från Sveriges officiella statistik hämtade uppgifter visa, att
1901 funnos 91 stärkelsefabriker med 489 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 1,831,880 kronor;
1896—1900 i medeltal var fabrikernas antal 81 med 448 arbetare
och ett tillverkningsvärde af 1,466,526 kronor;
1904, det sista år, för hvilket statistiska siffror äro att tillgå, hade
fabrikernas antal minskats till 88.
Af stärkelsefabrikerna är flertalet beläget i södra delen af landet.
Sålunda hade 1904
Blekinge län 41 fabriker med 154 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 748,191 kronor;
Kristianstads län 23 fabriker med 127 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 547,336 kronor, och
Malmöhus län 6 fabriker med 43 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 188,131 kronor.
De öfriga ligga spridda i landets andra län, men af fabrikernas förläggning
märkes tydligen deras intima sammanhang med potatisodlingen,
då flertalet har sin verksamhet i de mest potatisproducerande länen.
Motion II:
125.
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
Tillverkning af stärkelse ur hvete eller öfverhufvudtaget af sädesslagen
förekommer ej i Sverige, men i ganska stor skala i utlandet.
Endast mindre kvantiteter stärkelse tillverkas här, med nu gällande
pris å majs, af nämnda sädesslag och då nästan uteslutande för vidare
förädling till stärkelsesirap.
Vid ett par fabriker tillverkas hufvudsakligen af det vid riskvarnar
uppkomna affallet risstärkelse, hvilken till största delen användes till tvätt,
hvarför den föga konkurrerar med potatisstärkelse.
Det billigaste och naturligaste råmaterialet för stärkelsetillverkning
i Sverige är potatis, och sådan kan i tillräcklig mängd produceras inom
landet.
Af ofvanstående uppgifter synes, att stärkelsetillverkningen är en
viktig binäring för jordbruket i vårt lands potatisodlande trakter, där
genom den en jordbruksprodukt förädlas, och affallet återgår till jordbruket
såsom kreatursfoder.
Förutnämnda riksdagsbeslut, att för brännvin, tillverkadt af utländsk
potatis, skall erläggas en tilläggsafgift af 5 öre per liter, var välbetänkt,
då därigenom gifves ett välbeliöfligt skydd för och höjning af den svenska
potatisodlingen samt massimport af tysk potatis för brännvinstillverkning
försvåras. Konsekvensen af nämnda beslut är emellertid, att endast den
svenska potatisen bör få användning vid stärkelsefabrikationen.
Om ej en afgift åsättes stärkelsefabrikationen af utländsk potatis, så
kommer säkerligen såväl potatisstärkelseindustrien af inhemsk potatis som
ock den i sammanhang med denna stående potatisodlingen att lida stort
afbräck därigenom, att från Tyskland importerad potatis i störa mängder
afverkas i fabriker, förlagda till några för import af potatis gynnsamma
hamnställen. Härigenom alstras en storindustri, byggd på afverkning af
tysk potatis. Hvilket förkrossande slag en dylik vändning af saken skulle
gifva stärkelsefabrikationen och den därmed sammanhängande potatisodlingen
i vårt eget land är lätt att inse.
Det är onekligen bårdt, att eu ohejdad import af utländsk vara skall
omöjliggöra en lönande odling af en för vårt jordbruk så viktig rotfrukt
som potatis och göra de kapital värdelösa, som nedlagts på byggandet af
stärkelsefabriker (i allmänhet på andelssystemets grund), under det att
några få stärkelsefabriker med läge i närheten af importhamn uteslutande
eller till största delen använda och draga nytta af den tyska potatisimporten.
Den stora betydelse, som potatisodlingen och på densamma grundade
industrier haft och hafva för landets jordbruk och detsammas tillväxande
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
7
afkastning, gör det synnerligen önskvärdt, att potatisodlingen med fördel
må kunna bedrifvas samt vinna allt mera utbredning. Jag är fast öfvertygad
om att detta icke kan uppnås utan lämpligt skydd för den potatisodling,
som idkas i industriens tjänst.
En ytterligare fara, som hotar stärkelseindustrien och den därmed
sammanhängande potatisodlingen, är, om af tullfri majs skulle inom landet
få tillverkas stärkelse.
Skall därför stärkelseindustrien blifva hvad den för vårt svenska
jordbruk kan och bör vara, så måste den skyddas antingen så, att en
afgift åsättes från utlandet för tillverkning af stärkelse importerad potatis,
hvilken afgift torde böra sättas till 1 krona per 100 kg., eller så, att en
skatt lämpligen satt till 10 öre per kg. lägges å stärkelse, tillverkad af
från utlandet importerad potatis, hvaijämte, i den händelse någon förändring
i nuvarande majstull kommer att ske, hänsyn bör tagas till potatisodlingens
berättigade kraf, så att majs belägges med särskild afgift i den mån den
användes i stärkelseindustriens tjänst.
Huru en effektiv kontroll bör anordnas, skall jag icke tillåta mig att
närmare yttra mig om, men anser jag, att vill tillverkare för stärkelsetillverkning
använda utländsk potatis, bör han därom göra skriftlig anmälan
hos Konungens befallningshafvande minst 10 dagar innan tillverkning
däraf är afsedd att ske samt vid denna anmälan foga uppgift om
råvarans mängd. Den som uraktlåter att fullgöra dylik anmälan eller
lämnar oriktig uppgift straffas med böter. Den potatisköpande tillverkarens
risk att själf blifva narrad och således oförskyldt straffad i afseende
på varans ursprung kunde förtagas genom stadgande om ursprungsbevis i
enlighet med den tanke, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förslag angående
kontroll å artificiella gödningsämnen, förelagdt 1902 års Riksdag. >
På sätt af bevillningsutskottets denna dag afgifna betänkande n:o 28
framgår, har utskottet funnit sig böra hemställa, att Riksdagen ville besluta,
att tullsatsen å omalen majs skall nedsättas till 1 krona 50 öre
för 100 kilogram; och har utskottet därvid utgått ifrån, dels att en särskild
afgift bestämmes att erläggas för allt det brännvin, som tillverkas
vid bränneri under tid, då majs där afverkas, dels ock att framställning
göres hos Kungl. Maj:t om framläggande för nästkommande års Riksdag
af förslag till skatt å fin stärkelse, tillverkad af majs eller utländsk
potatis.
Det synes nämligen vara uppenbart, att, därest majstullen nedsättes,
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 29.
förutom utländsk potatis, som enligt hvad utskottet inhämtat redan nu i
afsevärda kvantiteter förarbetas till stärkelse i de svenska fabrikerna,
äfven majs kommer till användning vid stärkelsefabrikationen. Och nackdelarna
för det svenska jordbruket af en mera betydande öfvergång till
utländska råämnen för tillverkning af stärkelse ligga i så öppen dag, att
under dylika förhållanden särskilda åtgärder böra vidtagas i syfte att förhindra
en sådan öfvergång. Att härvid samma utväg bör anlitas, som
vidtagits med afseende å brännvin, tillverkadt af majs eller utländsk
potatis, lärer få anses själffallet och har för öfrigt i de åberopade motionerna
med all tydlighet framhållits. I hvilken form åter en dylik skatt
lämpligen bör uttagas, och hvilka kontrollåtgärder som äro för ändamålet
erforderliga, torde först efter en närmare utredning i ärendet kunna afgöras,
och synes det böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att låta verkställa
denna utredning. Tillika förutsätter utskottet, att vid en dylik utredning
Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att ägna uppmärksamhet åt frågan, i
hvad mån en nedsättning af majstullen må kunna inverka på jästfabrikationen
inom landet.
Bevillningsutskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, i anledning af herrar J. Erlanssons,
N. Larssons och P. K. Bossons samt P. Nilssons
förevarande motioner, ville besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
utarbeta och till nästinstundande års Riksdag inkomma
med förslag till skatt å fin stärkelse, tillverkad af majs
eller utländsk potatis.
Stockholm den 23 april 1907.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYALLI.
Herr friherre Trolle har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Victor Pettersons Boktr. A.-B., 1907.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:180 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Magi, angående skatt å fin stärkelse, tillverkad af importerade råämnen. s. 8 i texten