Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 3, 8 och 15 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin.

1907-04-22 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1907:34, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 3, 8 och 15 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N.-o 34.

1

tf:© 34.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1907, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af

3, 8 och 15 §§ i förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning af brännvin.

(2:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 97, har herr J. P.

Jesperson föreslagit, »det täcktes Riksdagen för sin del besluta följande

tillägg och förändringar af nedan angifna paragrafer i kungl. förordningen

angående försäljning af brännvin af den 9 juni 1905.

3 §•

Vid partihandel----------på försäljningsstället.

Vid partiförsäljning till annan än den, som innehar rättighet till detaljhandel

med brännvin, må egentligt brännvin icke utlämnas på kärl,

innehållande mindre än 250 liter.

8 §.

Den, som vid utskänkning utborgar brännvin, vare ej berättigad att

därför utsöka betalning.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 83 Höft. (N:o 34).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

15 §.

1. Bolag — —--—---— —----

2. Bolag må icke blanda eller förskära brännvin eller vin. Inköpta

varor skola försäljas i samma skick, hvari de af bolaget inköpts.

3. Bolag må icke inköpa fastighet — — — — —----•*

Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:

»Kungl. förordningen af den 9 juni 1905 angående försäljning af

brännvin träder i kraft först mot slutet af innevarande år, nämligen i

fråga om stad den 1 oktober och beträffande landsbygden den 1 november.

Det kan därför synas vara väl tidigt att redan nu ifrågasätta ändringar

i densamma. Då undertecknad icke desto mindre dristar framkomma

med förslag till sådana, är det därför, att dessa förslag icke afse

ett rubbande af de principer, som ligga till grund för ifrågavarande förordning,

utan endast att med ledning af efter 1905 ars riksdag vunna

erfarenheter äfvensom på grund af vissa da icke beaktade förhallanden

fullständiga densamma, så att den blir i stånd att fullt effektivt tjäna

sitt syfte.

I § 3 af nämnda förordning finnes stadgadt, att vid partihandel

vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter. Däremot lämnar paragrafen

i fråga ingen som helst bestämmelse om beskaffenheten af de kärl,

på hvilka denna kvantitet må utlämnas. Ingenting hindrar följaktligen,

att dessa 250 liter fördelas på kärl af huru litet rymdmått som helst.

Det är lätt att inse, att detta förhållande skall i hög grad uppmuntra till

förordningens kringgående vare sig genom så kallad salning eller annorlunda

genom de på förhand utmätta smakvantiteternas utdelning i smyg

till ett större antal rekvirenter. Härigenom icke blott omintetgöres förordningens

syfte att försvåra åtkomsten af spirituösa, utan förringas, äfven

effektiviteten af de stadganden i densamma, som ålägga afgifter till det

allmänna för rätt till detaljhandel med brännvin.

Att försäljning af brännvin med anlitande af nu antydda utvägar

ägt rum i stor skala under nu gällande förordning låter sig svårligen till

full evidens styrka; därtill skyr gifvetvis en handtering af detta slag alltför

mycket dagsljuset. Från fullt tillförlitligt håll har jag emellertid

erfarit, att det finnes destillerier, som hvar för sig i »partihandel» försälja

icke mindre än öfver 100,000 liter brännvin årligen, fördeladt på

småkärl, och det måste väl betraktas som en till visshet ^gränsande sannolikhet,

att en »partihandel» på småkärl, omfattande sadana kvantiteter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

B

icke uteslutande tjänar legitima syften. Ur tidningarna är ju också kändt,

hurusom en slaktare i Bohuslän, hvilken till och med hade lager i samma

hus som ortens länsman, kunnat, denne ovetande, på resor mellan Göteborg

och sin hemort försälja mellan 30 och 40 tusen liter om året af vid

partihandel i Göteborg på småkärl inköpt brännvin. Det låter sig därför

antaga, att största delen af det inom landet försålda brännvin, som undandraga

försäljningsafgift, afyttrats just på denna väg.

Då efter den nya förordningens ikraftträdande bolag blifvit allmänt

införda med deras vanligen höga detaljhandelspriser, kan det icke undgås,

att frestelsen till salning och partiköp på småkärl blir afsevärdt stor.

Om våra destillerier icke då skola förvandlas till formliga skattefria och

okontrollbara brännvinsdetaljhandelsställen, torde därför ett tillägg till

§ 3 vara erforderligt, som föreskrifver, att vid partihandel brännvin icke

må utlämnas på kärl, innehållande mindre än 250 liter. Detta förbud

torde emellertid af lätt insedda skäl kunna begränsas att gälla egeyitligt

brännvin och bör ej heller göras tillämpligt vid partiförsäljning till innehafvare

af detaljhandelsställen, då till egentligt brännvin äfven räknas

kryddade brännvinssorter och starkare sprit, hvaraf mången såväl detaljhandlare

som utskänkare behöfver långt mindre kvantiteter än 250 liter

och som därför böra få inköpas i sammanhang med annat egentligt brännvin.

§ 8 i meranämnda kungl. förordning af den 9 juni 1905 stadgar,

att därest vid något tillfälle brännvin blifvit utborgadt till myckenhet, för

hvilken försäljningspriset understigit femtio kronor, må betalning därför

ej kunna utsökas. Detta stadgande tillkom på sin tid, emedan det visade

sig, att inhemska spirituosahandelsfirmor begagnade sig af kringresande

ombud, hvilka så godt som nödgade enskilda personer att inköpa större

kvantiteter spirituösa, än de strängt taget önskade, i hvarje fall genom

kredits erbjudande förledde dem till större inköp, än hvad som stod väl

tillsamman med deras behof af spirituösa. Detta skäl för ifrågavarande

undantag från den allmänna regeln, att staten lämnar sin handräckning

vid uttagande af likvid för rekvirerade och mottagna varor, har bortfallit,

sedan i § 5 mom. 2 af samma förordning stadgats förbud såväl mot att

genom ombud till köpare utlämna brännvin i mindre belopp än 250 liter

som mot att vid personligt besök eller genom ombud hos annan än innehafvare

af försäljningsrättighet till salu utbjuda brännvin eller upptaga

beställningar därå i mindre kvantitet än nyssnämnda. Under sådana förhållanden

kan med skäl ifrågasättas, huruvida detta stadgande bör bibehållas.

I verkligheten har detsamma, såsom domstolarnas erfarenhet nog
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

samt gifvit vid handen, icke blott medfört för den allmänna han delsmoralen

skadliga verkningar, utan — och det i ännu högre grad — direkt

motverkat sitt syfte. Det har nämligen visat sig, att det ifrågavarande

stadgandet rent af uppmuntrat till ökade rekvisitioner af spirituösa, som

rekvirenten på grund af sin vetskap om detta stadgandes tillvaro från

början haft för afsikt att aldrig betala, men som vederbörande firma af

hänsyn till rekvirentens samhällsställning eller förmögenhetsvillkor icke

ansett sig af höflighets- eller andra hänsyn kunnat underlåta effektuera.

Uppenbart är ju också, att den, som är skyldig betala hvad han rekvirerar,

på ett helt annat sätt är varsam med att i onödan göra beställningar

vare sig af spirituösa eller af andra varor än den, som vet, att

lagen lämnar honom utväg att slippa fullgöra sina moraliska betalningsskyldigheter.

Rättsvidrigt måste det ock anses, att staten skall förmena

säljare rätt utsöka betalning för vara, för hvilken staten själf af försäljaren

till och med i förskott utkräft försäljningsafgift, tillverkningsskatt eller

tull. Naturligtvis ställer sig saken annorlunda med utborgning af brännvin

vid utskänkning. Här bör kredit principiellt icke tillåtas, då något

behof däraf icke i något fall kan anses föreligga och dess medgifvande

skulle uppmuntra till ökad konsumtion, att icke säga direkt dryckenskap.

Men såsom detaljhandeln med spirituösa nu är ordnad, då agentverksamhet

därvid är utesluten och ingen får spirituösa åt sig levererad, utan

att han själfmant rekvirerat densamma, synes grundsatsen, att rekvirerad

och mottagen vara också bör likvideras, äfven i spritlagstiftningen böra

häfdas.

I kungl. förordningen af den 9 juni 1905 angående försäljning af

vin och Öl har motsvarande stadgande också erhållit följande inskränktare

omfattning (§ 5): »Den, som annorlunda än vid måltid åt spisande gäster

utborgar vin eller Öl att å stället förtäras, vare ej berättigad att därför

utsöka betalning.»

Bland de vanskligheter, som yppat sig vid anordnandet af spirituosahandteringen

på basis af bolagssystemet, har den icke minsta varit den

att åvägabringa betryggande garantier mot, att det genom ifrågavarande

system upprättade försäljningsmonopolet icke missbrukas i enskilda intressens

tjänst. Kontroll- och justeringsbyråns årsberättelser hafva icke litet att förmäla

om, huru dessa garantier trots all möda från lagstiftarnes sida dock

gång på gång kommit till korta. De ytterligare kontrollföreskrifter, hvilka

1905 års förordning lämnat, synas väl skola bättre än förut gällande vara

i stånd att tjäna sitt syfte, men torde icke vara till fyllest.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34. 5

På senare tiden hafva emellertid praktiker kommit till användning,

på hvilka Riksdagen tidigare icke haft sin uppmärksamhet fäst, men som,

i synnerhet när i framtiden ett antal smärre, på landsbygden verkande

och därigenom svårare kontrollerbara bolag kommit till stånd, äro ägnade

att leda till allvarliga missförhållanden. Jag syftar härmed på den allt

vanligare företeelsen, att bolag inköpa spirituösa och vin från utlandet,

hvilka varor de förskära, innan de försälja dem till allmänheten.

I de flesta fall sakna bolagens ledare förutsättningar att bedöma,

hurudana dessa utländska varor i verkligheten äro beskaffade, hvar de

produceras, ja, till och med från hvem de i sista hand köpa dem. Med

den brist pa verklig fackkunskap pa detta område, som nästan utan undantag

utmärker bolagens styrelser, och med den sammansättning, bolagen

i allmänhet ha, kan icke heller begäras, att de personer, som hafva ledningen

af bolagen och merendels i sin tjänst hos dessa endast se en bisyssla,

skola vara i besittning af den stora praktiska utbildning, som den

erfarne, enskilde vin- och spirituosahandlanden inom vårt land äger och

måste äga för att göra affärer med utländska handelsfirmor.

Bolagens oförmåga att värdesätta de alltid svårbedömda utländska

varorna är väl bekant för de utländska köpmännen, och att dessa också

begagna sig häraf vid försäljning till bolagen och taga en oskälig vinst

på sina varor till ekonomisk skada för det allmänna, hvilket ju "ytterst

får vidkännas^ missgrepp i bolagens affärsverksamhet, är ett för initierade

välkändt förhållande. Såsom exempel härpå kan nämnas, att, sedan bolagssystemet

införts i Sverige, Norge och Finland, en mängd fingerade konjakshus

bildats i Frankrike, uteslutande med ändamål att sälja till nordiska

spritbolag. Dessa fingerade konjakshus ha inga egna lager eller vindestillermgsverk,

utan köpa konjak i andra eller tredje hand, först efter det

de gjort en ^försäljning. Det lär äfven vara ett bland initierade allmänt

bekant förhållande, att den import, som sker genom bolag, oftast uppehälles

af en rundligt tilltagen, hemlig provision åt den, som verkställer inköpen

för vederbörande bolags räkning eller åt någon inom bolagets styrelse,

som af den utländska firman engagerats såsom dess agent.

Under sådana förhållanden är det mindre att undra på, att en del

bolag till och med låtit af utländska agenter öfvertala sig att spekulera i

köp af konjak med påföljd för vederbörande bolag, att det erhållit lager för

flera år i förväg med ty åtföljande ränteförlust och med påföljd för köpförmedlaren,

som det säkerligen är öfverflödigt att antyda,

Dessa vin- och spirituosainköp i utlandet stå, som ofvan antydes,

opaginerad Kontrollera mot PDF

§ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

i närmaste sammanhang med den numera inom bolagen öfliga praktiken

att förskära de inköpta varorna. Hvilken betydelse detta kan hafva för

bolagen och det allmänna, därom torde man kunna bilda sig en föreställning,

när man erfar, att det inträffat, att bolag under hänvisning

till den fraktbesparing, som därigenom vinnes, äfven från inhemska spffituosafirmor

inköpt konjak af 58 å 60 procent styrka. Denna konjak har

sedan genom utspädning nedsatts till betydligt lägre procenthalt, hvarigenom

det för försäljning disponibla litertalet blifvit ansenligt större än det,

fakturan utvisar. Huruvida ökningen i litertal kommer bolaget till godo

eller öfver hufvud framträder i bolagets böcker eller vid den föreskrift^

revisionen, kan gifvetvis icke kontrolleras, men nog synes det påtagligt,

att den minimala fraktbesparing, som kan vinnas genom köp af den till

nedsättning afsedda starkare konjaken, icke utgjort den enda anledningen,

om någon verklig anledning alls, till densamma. Utan tvifvel sta inköpen

af spirituösa och vin direkt från utlandet i närmaste samband just me

dylika okontrollerade och okontrollerbara förskäringspraktiker.

Som exempel på det förskäringssystem, som af en del bolag införts,

kan för öfrigt nämnas, att vid sidan af ett försäljningsbolag i södra Sverige

bildats ett s. k. beredningsbolag af personer, som stå försäljningsbolaget

nära hvilket beredningsbolag har till enda uppgift att inköpa och förskära

alla varor, som af försäljningsbolaget försäljas. Nycklarna till beredmngsbolacrets

lokaler innehafvas af försäljningsbolagets aflonade tjänstemän,

och det kan med stor säkerhet antagas, att försäljningsbolaget äfven tar

betala hyran för beredningsbolagets lokaler. Den stora vinst, efter hvad

det uppgifvits 6,000 kr., som uppstår på beredningsbolagets rörelse, undandrages

på detta sätt helt och hållet det allmänna. , ,..

Af det anförda torde vara klart, att bolagens befattning med torskäring

innebär en från det allmännas synpunkt otillåtlig utveckling af

deras verksamhet. Enligt förordningen af den 9 juni 1905 är bolags

uppgift också allenast att handhafva försäljningen af brännvin, ingalunda

att därjämte befatta sig med hvarjehanda beredning af varorna, som gör

rörelsen ekonomiskt okontrollerbar. Det visar sig äfven, att de störa

bolagen i Stockholm, Göteborg och Malmö med iakttagande af författningens

anda såväl som ordalydelse sorgfälligt undvika dylika manipulationer

med de tillhandahallna varorna. _

Då det är af vikt, att dylikt genom uttryckliga stadganden förebygges

för framtiden, torde ändringar i hithörande lagbestämmelser vara af nöden.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34. 7

3, 8 och 15 §§ i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af brännvin lyda sålunda:

3 §-

Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter

samt vid utminutering en liter, och får hvad såldt blifvit icke i mindre

belopp än det minsta, som i hvartdera fallet må säljas, utlämnas eller

mellan flera köpare fördelas; ej heller får något af det sålda förtäras på

försäljningsstället.

8 §.

Därest vid något tillfälle brännvin blifvit utborgadt till myckenhet,

för hvilken försäljningspriset understiger femtio kronor, må betalning därför

ej kunna utsökas.

15 §.

1. Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles, skall hafva till ändamål

endast att i sedlighetens intresse ordna och handhafva detaljhandel med

brännvin och ma icke afse att bereda vare sig delägarne vinning utöfver

årlig ränta med högst fem procent å de af delägarne tillskjutna kontanta

medel eller kommun någon ekonomisk fördel utöfver den vinst, som enligt

denna förordning kan tillkomma densamma.

2. Bolag ma icke inköpa fastighet eller inom redan förvärfvad fastighet

vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som påkallas af

fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utöfvande, utan samtycke, i

Stockholm af stadsfullmäktige, i annan stad, som icke deltager i landsting,

. af stadsfullmäktige och hushållningssällskapets förvaltningsutskott, och

i öfriga städer af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän rådstuga,

hushållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget samt å

landet af kommunalstämman, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och landstinget.

Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem, hvilka äro behöfliga

för den rörelse, som bolaget själft utöfvar; icke ingå hyres- eller andra

affärsaftal med enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta aflöningen

vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer

vara beroende på omsättningen af brännvin, vin eller maltdrycker eller

utgå med viss del af vinsten.

3. Bolags delägare skola vara minst nio, af hvilka åtminstone sex

böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolags

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

styrelse skall bestå af fem ledamöter, af hvilka tre utses af delägarne i

bolaget, eu af landstinget samt en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott,

dock att i stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige

utse den ledamot, som eljest skulle af landstinget väljas. I Stockholm

utses två styrelseledamöter af stadsfullmäktige. Därest a landet eller i

stad, som deltager i landsting, nytt bolag bildas å tid, då landstinget icke

är samladt, må ordföranden i landstinget äga att utse en person att under

tiden, till dess styrelseledamot blifvit af näst sammanträdande landsting

utsedd, vara ledamot i styrelsen.

För utöfvande af tillsyn öfver bolagets verksamhet skall Kungl.

Maj:ts befallningshafvande utse ett ombud, hvilket a bolagsstämmor och

vid styrelsens sammanträden äger att deltaga i öfverläggningar, men icke

i beslut. Ombudet skall af bolaget erhålla arfvode till belopp, som af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes.

Af landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott eller stadsfullmäktige

utsedd styrelseledamot samt af Kungl. Maj-.ts befallningshafvande

utsedt ombud må icke vara delägare i bolaget.

4. Bolags räkenskaper skola föras enligt föreskrifter och formulär,

som utfärdas af chefen för kungl. finansdepartementets kontroll- och

justeringsbyrå.

5. Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper skall hvarje

år i mars eller april månad å dag, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämmes, ske för näst föregående försäljningsår af fem revisorer,

af hvilka två utses, i stad af stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, allmän rådstuga och å landsbygden af kommunalstämman, en af

landstinget, en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt en af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. I stad, som icke deltager i landsting,

utse stadsfullmäktige jämväl den revisor, som eljest skulle af landstinget

väljas. I Stockholm utses tre revisorer af stadsfullmäktige och två af

öfverståthållareämbetet. Revisorerna skola antingen ibland eller utom sig

utse två personer att å deras vägnar deltaga i inventering af bolagets

tillgångar vid löpande försäljningsårets slut. Öfver revisionen afgifva

revisorerna berättelse, hvilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska

ställning och förvaltning samt hvad öfrigt revisorerna kunna finna skäl

omnämna, skall innehålla dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i

öfverensstämmelse med det i 1 mom. här ofvan angifna syfte, dels tilleller

afstyrkande af ansvarsfrihet. Af revisionsberättelsen, vid hvilkens

affattande de föreskrifter skola iakttagas, som meddelas af chefen för kon
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

troll- och justeringsbyrån, skola, sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle

att. förklara sig öfver i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar, före

maj månads utgång revisorerna öfversända exemplar till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, landstinget, hushållningssällskapets förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige eller allmänna radstugan eller kommunalstämman samt

nyssnämnda byrå, och skall inom samma tid revisionsberättelsen jämte af

bolagets styrelse möjligen afgifven förklaring på bolagets bekostnad offentliggöras

i någon af ortens tidningar. Bolagets styrelse må äfven till

nämnda myndigheter insända sin förklaring.

Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper må äfven när som

helst företagas af chefen för kontroll- och justeringsbyrån eller af person,

6om chefen för finansdepartementet för ändamålet förordnat.

6, Revisorerna samt deras här ofvan nämnda ombud äga att af bolaget

åtnjuta ersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente.

Enahanda ersättning utgar för resor till styrelsens sammanträden till styrelseledamot,

som icke har sitt hemvist a den ort, där bolagets styrelse

har sitt säte.

7- Om ansvarsfrihet. för bolag besluta: i Stockholm stadsfullmäktige;^

annan stad, som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott; i stad, som deltager ^landsting,

stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan, hushållningssällskapets

förvaltningsutskott och landstinget; samt i landskommun kommunalstämman,

hushållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget. Vägrar någon

af dessa ansvarsfrihet, skola skälen därför uppgifvas och ärendet hänskjutas

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken däri fatte beslut.

8. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

Kungl. Majrts befallningshafvande kan meddela, vare sig med anledning

af vägrad ansvarsfrihet, gjord revisionsanmärkning eller framställning från

chefen för kontroll- och justeringsbyrån, det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordnade ombudet eller någon af de i nästföregående mom.

nämnda myndigheter. Tredskas bolaget fullgöra sålunda gifnå föreskrifter^

äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande förelägga lämpligt vite eller återkalla

bolagets rättighet till detaljhandel med brännvin att upphöra med

löpande försäljningsårs utgång.

Bih. till Biksd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 33 Häft.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

]_0 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

Såvidt framgår af för bevillningsutskottet tillgängliga handlingar, synes

det icke hafva varit ifrågasatt vid genomförandet af 1905 års försäljningslagstiftning

att, på sätt motionären nu föreslagit, närmare reglementera

partihandeln med brännvin. De lagstridiga förfaranden härvid, som af

motionären omnämnas, falla tydligen under det i förordningens 5 § stadgade

förbudet, att ingen må tillhandagå allmänheten med anskaffande af

brännvin i mindre belopp, än han själf äger försälja. Detta förbud jämte

de för öfverträdelse af detsamma i förordningens 36 § stadgade straffpåföljder

synas vid ifrågavarande lagstiftningsarbete hafva ansetts betryggande

mot sådant tillvägagångssätt, som motionären afser att med sitt

förslag till förändrad lydelse af 3 § förhindra.

Hvad härefter beträffar de af motionären väckta förslag till förändring

af 8 och 15 §§, vill utskottet erinra, att inom det särskilda utskott, som

vid 1905 års lagtima riksdag hade att afgifva betänkande öfver, bland

annat, Kungl. Maj:ts proposition till förordning angående försäljning af

brännvin jämte de i anledning af propositionen väckta motioner, båda de

nu ifrågavarande paragraferna voro föremal för särskild behandling på grund

af de ändringsförslag, som rörande dem framställts i vissa motioner. 1 enlighet

med utskottets hemställan blef 8 § i förordningen sedan af Riksdagen

fastställd till dess nuvarande, från Kungl. Maj:ts förslag afvikande

lydelse. Beträffande 15 § hade i en af herr Olsson i Heden väckt motion

framställts ett förslag med enahanda syfte som det af herr Jesperson nu

framställda. Herr Olssons förslag blef emellertid af särskilda utskottet

afstyrkt och af Riksdagen afslaget. Tillräckliga skäl för förändring af hvad

Riksdagen beträffande nu förevarande §§ sålunda beslutit finnas enligt

utskottets åsikt ej heller anförda i den föreliggande motionen.

Såsom motionären själf erinrat, träder förordningen den 9 juni 1905

angående försäljning af brännvin i kraft, i fråga om stad den 1 oktober

1907 och beträffande landsbygden den 1 november samma år. Med anledning

häraf och då frågan om brännvinshandelns ordnande i hela sin omfattning

undergått en ingående pröfning ej mindre genom Kungl. Maj:ts

försorg än äfven inom Riksdagen, innan 1905 års förordning^ i ämnet antogs

af Riksdagen, har utskottet jämväl ansett åtminstone någon tids erfarenhet

böra afvaktas rörande effektiviteten af den nya lagstiftning, som

införts genom nämnda förordning. Då dylik erfarenhet måste utgöra grundvalen

för ett fortsatt lagstiftningsarbete och på grund af hvad i öfrigt anförts,

hemställer utskottet,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

att förevarande motion om ändring af 8, 8 och

15 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

af brännvin icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1907.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALL!.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

Reservation

af herr Cavalli, som ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen i

anledning af motionen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida med hänsyn till

brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet strängare kontrollföreskrifter än

de, som gifvits i kungl. förordningen den 9 juni 1905 ang. försäljning

af brännvin, kunna vara erforderliga särskildt i afseende å förskäring af

spirituösa och vin samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill

utredningen kan föranleda.

Herr friherre Trolle har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

CENTRALTRYOKERIET, STOCKHOLM, 190’.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.