Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 5 i förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1907-02-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1907:5, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 5 i förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksil. kansli den 14 februari 1907, kl. 2 e. in.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 5 i

förordningen angående bevillning saf gifter för särskilda

förmåner och rättigheter. (2:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:r 141, har herr V. Zimdahl

föreslagit, att § 5 i kung!, förordningen den 2 december 1892 angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

»D. Bevillningsafgift för konsert och dramatisk eller annan föreställning,

gifven af eller med biträde af utlänning.

§ 5.

Mom. 1. Vill utlänning med vederbörligt tillstånd, vare sig ensam

eller med biträde af annan eller andra utlänningar, gifva offentlig föreställning,

såsom konsert eller annan musikalisk tillställning, skådespel,

konstridning, konståkning, kapplöpning, lindansning, akrobatiska konster,

förevisande af kosmorama, panorama eller andra optiska konststycken,

vaxkabinett, samlingar af djur och naturalier m. m., anställande af maskerad,

bal eller andra dylika nöjen samt andra med dessa jämförliga tillställningar,

hvilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras,

eller hållande af allmänt föredrag, som ej är att hänföra till andaktsöfning,

Bill. till liikscl. Prat. 1901. 6 Samt. 1 Afd. 5 Höft. (N:o 5).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

föreläsning vid läroanstalt, politiskt föredrag eller föreläsning i sociala

spörsmål, eller viss svensk person med biträde af en eller flere utlänningar,

med eller utan inträdesafgift, gifva sådan föreställning, skall med

det i mom. 8 och 9 af denna paragraf stadgade undantag bevillningsafgift

för hvarje dag föreställning rigel'' rum utgöras, på sätt här nedan

närmare bestämmes.

Mom. 2. Utlänning, som i stad eller å dess område eller å landsbygden

vill för egen räkning gifva föreställning, skall erlägga bevillningsafgift

med belopp, utgörande tio procent af bruttoinkomsten vid föreställningen.

Mom. 3. Före den 15 mars skall polismyndighet i Stockholm till

öfverståthållareämbetet och i öfriga städer samt å landsbygden till Ivungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet insända förteckning å alla inom kommunen

och länsman sdistriktet å landsbygden befintliga teatrar, cirkusbyggnader,

restauranter och andra till allmänna föreställningar gemenligen

upplåtna lokaler, äfvensom å de kyrkor eller andra för religiösa ändamål

afsedda lokaler, där gifvande af konserter kan antagas ifrågakomma; börande

förteckningen tillika upptaga fullständigt namn å innehafvare åt

hvarje i enskild ägo varande lokal.

Mom. 4. Med polismyndighet i stad förstås i denna paragraf poliskammare

eller, där sådan ej finnes, magistrat eller i dess ställe tillsatt

styrelse. Med polismyndighet å landsbygden törstås länsman eller den

som innehar motsvarande befattning.

Mom. 5. Gifves föreställning å restaurant, kafé eller annat etablissement,

där inträdesafgift ej uppbäres, utgår bevillningsafgiften med tio

procent af det till hvarje vid föreställningen medverkande utlänning

utgående gaget.

Mom. 6. Gifves föreställning icke för utlännings egen räkning, utan

i svensk persons namn med biträde af en eller flere utlänningar, vare den,

i hvilkens namn föreställningen gifves, skyldig att för hvarje dag föreställningen

äger rum erlägga den i denna paragraf stadgade bevillningsafgift.

Mom. 7. I intet fall må bevillningsafgift för föreställning, som är att

hänföra till mom. 1, 2, 5 och 6 af denna paragraf, understiga belopp, beräknadt

efter en krona för hvarje vid föreställningen medverkande utlänning.

Mom. 8. För föreställning, gifven uteslutande för välgörande ändamål,

vare vederbörande befriad från utgörande af bevillningsafgift.

Mom. 9. Utländska positivspelare, gatsångare, musikanter, lörevisare

af djur eller annat samt akrobater, taskspelare och dylika, hvilka, utan att

kungöra sina föreställningar, merendels drifva sitt näringsfång under bar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

3

himmel och uppbära frivillig afgift, skola för rättigheten att gifva föreställningar,

som äro till mom. 1, 2, 5 och 6 af denna paragraf hänförliga,

utgöra bevillningsafgift med tio kronor i månaden för hvarje person, hvilken

afgift alltid beräknas för hel eller hela månader och utgår med nämnda

belopp, äfven om föreställningar under samma månad gifvas å olika orter.

Mom. 10. Utlänning, som, vare sig ensam eller med biträde af annan

eller andra utlänningar, vill inom riket gifva offentlig föreställning, såsom

konsert eller annan musikalisk tillställning, skådespel, konstridning, konståkning,

kapplöpning, lindansning, akrobatiska konster, förevisande af kosmorama,

panorama eller andra optiska konststycken, vaxkabinett, samlingar

af djur och naturalier m. m., anställande af maskerad, bal eller dylika

nöjen eller ock andra med dessa jämförliga tillställningar, hvilka genom

allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller hållande af allmänt

föredrag, som ej är att hänföra till andaktsöfning, föreläsning vid läroanstalt,

politiskt föredrag eller föreläsning i sociala spörsmål, skall därtill

söka vederbörligt tillstånd.

Enahanda skyldighet åligge svensk person, som vill med biträde af

utlänning, vare sig med eller utan inträdesafgift, gifva sådan föreställning.

Tillstånd till gifvande af föreställning meddelas i Stockholm af öfverståthållareämbetet,

i öfriga städer af poliskammare eller, där sådan ej finnes,

af magistrat eller i dess ställe tillsatt styrelse, samt å landet af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande.

Beträdes utlänning att utan vederbörligt tillstånd gifva sådan föreställning,

som här ofvan sägs, böte från och med 5 till och med 100 kronor

och vare därjämte skyldig att utgifva stadgad bevillningsafgift för den eller

de af honom olofligen gifna föreställningarna.

Förbrytelse mot denna förordning upptages hos polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej

finnes, vid allmän domstol; och fördelas böterna lika emellan åklagaren och

den kommun, där förbrytelsen blifvit begången.

T öfrigt skall i fråga om stad i tillämpliga delar lända till efterrättelse

hvad i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, § lo, sådan

denna paragraf lyder genom kungl. kungörelsen den 10 december 1886,

finnes föreskrifvet.

Mom. 11. Ansökan om tillstånd till gifvande af föreställningar, som

omförmälas i denna paragraf, skall innehålla dels uppgift, huruvida föreställningarna

komma att kungöras eller icke, dels ock fullständiga upplysningar

om föreställningens beskaffenhet, om antalet personer, som vid föreställningen

skola biträda, samt om inträdesafgift eller andra afgifter vid

föreställningen uppbäres, äfvensom, där ej tillstånd sökes för eu följd af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

föreställningar å olika orter å landet, om den för föreställning afsedda

lokal och ungefärliga antalet däri befintliga platser och om antalet personer,

för hvilka tillstånd sökes, samt deras namn och ålder. År föreställning

hänförlig till mom. 5 af denna paragraf, vare gifvaren eller innehafvare!!

af den lokal, där föreställningen gifves, tillika skyldig uppgifva storleken

af det till hvarje medverkande utlänning utgående kontanta gaget äfvensom

andra förmåner, som tillkomma dem på grund af deras verksamhet inom

etablissementet.

Med ledning af dessa uppgifter åligger det den myndighet, som, enligt

hvad därom är särskild! stadgadt, har att pröfva ansökningen, att i utfärdadt

tillståndsbevis antingen bestämma bevillningsafgiftens belopp eller ock, där

afgiften efter mom. 2 anses böra beräknas medelst kontroll å biljettförsäljningen,

därom meddela föreskrift.

Mom. 12. Vid inträdesbiljett till föreställning, för hvilken bevillningsafgift

skall beräknas medelst kontroll å biljettförsäljningen, skall finnas

fästad kupong med tryckt uppgift å biljettpriset eller om biljettens utlämnande

såsom fribiljett. Kontroll å biljettförsäljningen till sådan föreställning

verkställes i stad genom vederbörande polistjänstemäns försorg och å

landet genom länsmannens försorg med biträde af fjärdingsmannen eller

för orten möjligen anställda polismän eller, vid förfall för länsmannen

eller där så eljest erfordras, genom eller med biträde af särskilda utaf

länsmannen för tillfället antagna personer. Kontrollant å biljettförsäljningen

jämte dennes biträden åligger att infinna sig vid föreställningslokalen förr,

än allmänheten därtill erhåller tillträde, och att från hvarje biljett afskilja

därvid fästad kupong, hvarjämte kontrollanten, efter uppräkning af de

einottagna kupongerna och med ledning af de hos biljettförsäljaren influtnamedel,

beräknar bruttoinkomsten.

Gifvaren af föreställning skall vid dess slut till kontrollanten aflämna

skriftlig uppgift om bruttoinkomsten, hvilken denne sistnämnde tillika med

egen rapport därefter öfverlämnar till kronans uppbördsman i orten; skolande,

i händelse skiljaktighet förefinnes emellan uppgiften och rapporten,

bevillningsafgiften beräknas efter den högst uppgifna bruttoinkomsten.

Mom. 13. Af bevillningsafgift, som i mom. 1, 2, 5 och 6 omförmäles,

tillfaller ena hälften kronan och ena hälften den kommun, inom hvilken

föreställning gifvits, hvaremot bevillningsafgift efter mom. ‘J odelad tillfaller

kronan.

Mom. 14. Till kontroll därå, att ifrågavarande afgift blifvit behörigen

erlagd, åligge det i stad fiskal och i köping och på landsbygden länsman

eller den, som innehar motsvarande befattning, att efter hvarje hälft års

utgång till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet skriftligen uppgifva,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

huru inånga föreställningar af förevarande beskaffenhet därstädes blifvit

under tiden gifna, med angifvande tillika i fråga om stad af dels den

lokal, som för hvarje föreställning användts, och dels namnen å den person,

som gifvit föreställningen, eller, om någon föreställning ej förekommit, det

likaledes anmäla; och skola uppbördsmännen inom januari månads utgång

det påföljande aret till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända redovisning

för de under det sist förflutna året influtna afgifter af ifrågavarande

slag, därvid, savidt föreställningarna gifvits i stad eller å dess område,

höra bifogas de uppbördsmännen, enligt hvad i mom. 10 omförmäles, tillhandakomna

uppgifter; skolande dessa redovisningar jämte de i detta

mom. nämnda uppgifter åtfölja kronoräkenskaperna, då de till kammarrätten

insändas.»

Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:

* Solo bekant, äro bestämmelserna om den bevillningsafgift, utländsk

undersåte . har att erlägga för af honom inom landet gifna dramatiska

eller musikaliska och därmed jämförliga föreställningar, synnerligt otillfredsställande.

Denna mening har Riksdagen vid två särskilda tillfällen

också uttalat, da den, pa förslag af enskilda motionärer, åren 1889 och

1903 aflat underdånig framställning till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t

täcktes lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

ändrade bestämmelser rörande de i § 5 af gällande förordning angående

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter stadgade bevillningsafgifter

af utlänningar för konserter eller dramatiska och andra föreställningar,

att dessa afgifter komrne att utgå med ett i förhållande till den

inkomst, föreställningen gåfve, skäligt belopp.

Med anledning af den första af de här nämnda skrifvelserna utarbetades

inom kungl. finansdepartementet två särskilda förslag till ändrade

bestämmelser angående bevillningsafgifter af utlänningar för konserter

eller dramatiska och andra föreställningar in. in. Intet af dessa bägge

förslag ledde emellertid till någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Beträffande åter Riksdagens underdåniga skrifvelse år 1903 har det

försports, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfverståthållareämbetet

inkommit med infordrade utlåtanden i frågan. Om något vidare åtgjorts

i fragan från Kungl. Maj:ts sida är mig obekant, och, att döma af herr

statsrådets och chefens för kungl. finansdepartementet svar till eu deputation

under sistlidne december, är det ovisst, om och när eu kungl. proposition

i frågan kan komma att föreläggas Riksdagen.

Under tiden fortfara och tilltaga de under åratal öfverklagade missförhållandena.

Den utländske artisten intager otvetydigt, i jämförelse

med den inhemsk?, eu privilegierad ställning, då ju den förstnämnde,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

praktiskt sedt, är befriad från skatt till stat och kommun, medan däremot

den inhemske bär att i skatt betala ungefär fem till åtta procent af sin

årsinkomst. Det gifves en mångfald exempel på, och de upprepas dagligen,

huru utländska artister i nettobehållning af eu konsert eller föreställning

hemföra ända till 1,000 kronor och mera, utan att härför erlägga

annan bevillning än 3 kronor, om föreställningen gifves i Stockholm eller

Göteborg, och 1 krona 50 öre, om den gitves i annan stad. Men huru

många utländska musikkapell, eller rättare dessas ledare, intjäna icke intill

15,000 å 30,000 kronor årligen i Sverige — ensamt till ledaren — utan

att härför betala ens den nyssnämnda afgiften af respektive 3 kronor och

1 krona 50 öre?

Det är tydligt, att om dessa utländska artister betalade i skatt t. ex.

10 procent af bruttoinkomsten, såsom fallet är flerstädes i Norge och

Danmark, statens inkomst häraf skulle blifva rätt afsevärd.

Emellertid bör frågan också ses från den synpunkten, att det gäller

att skydda den inhemska konsten och inhemska konstnärer i en ojämn

konkurrens mot privilegierade utlänningar, livilka nästan kunna sägas vara

af nu gällande förordning premierade. En af omkring 7 00 svenska musiker

den 16 januari 1906 till Kungl. Maj:t ingifven underdånig framställning i

frågan, hvilken petition jag ber att få hänvisa till, innehåller många

synnerligt beaktansvärda skäl för beholvet af skydd åt särskildt de svalt

ställda svenska musikutöfvarne.»

I den förevarande beskattningsfrågan aflat Riksdagen den 22 april

1903 en skrifvelse till Kungl. Maj:t, hvilken skrifvelse dock icke afsåg endast,

att, såsom motionären anfört, »Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser

rörande de i § 5 af gällande förordning angående bevillningsafgifter för

särskilda förmåner och rättigheter stadgade bevillningsafgifter af utlänningar

för konserter eller dramatiska och andra föreställningar, att dessa

afgifter komme att utgå med ett i förhållande till den inkomst, föreställningen

gåfve, skäligt belopp».

Riksdagen hade nämligen i berörda skrifvelse ställt frågan på ett

bredare plan, i det att Riksdagen — efter att hafva angifvit vissa synpunkter,

hvilka Riksdagen ansett böra blifva ledande vid en ny lagstiftning i ämnet,

och därvid särskildt framhållit, att de skilda meningar, som med hänsyn

till skattens fördelning mellan stat och kommun gjort sig gällande,

bäst samman jämkades, om en del af skatten tillerkändes kommunerna

anhöll, att Kungl. Maj:t ville »taga i förnyadt öfvervägande frågan om

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

beskattningen af de utlänningar, Indika här i landet gifva eller biträda

vid konserter samt dramatiska eller andra föreställningar, samt för Riksdagen

framlägga förslag rörande ifrågavarande beskattning».

Jämte det af motionären framhållna önskemålet, att afgifterna måtte

komma att utgå i skäligt förhållande till inkomsten, uttalade Riksdagen i

skrifvelsen ^ tillika, att, efter hvad Riksdagen trott sig finna, af ärendets

föregående behandling framgått, att en beskattning sådan som den

ifrågavarande icke lämpligen kunde ordnas utan kommunernas medverkan,

hvarför Riksdagen ansett, att, om så ske kunde, kontroll, uppbörd och redovisning

borde verkställas genom de kommunala myndigheternas försorg.

Det af motionären framlagda förslag till förändrad lydelse af § 5 i

kungl. förordningen den 2 december 1892 angående bevillningsafgifter för

särskilda förmåner och rättigheter torde, enligt utskottets förmenande, icke

vara ägnadt att på ett tillfyllestgörande sätt lösa denna fråga.

Enligt hvad utskottet inhämtat, liar Kung!. Magt genom remiss den

22 maj 190o anbefallt öfverstathallareåmbetet och Ivungl. Maj:ts samtliga,

befallningshafvande att afgifva utlåtande i anledning af Riksdagens förenämnda

skrifvelse. Sedan dessa utlåtanden inkommit till Kungl. Maj:t,

hafva ytterligare vissa förberedande åtgärder vidtagits, såsom, bland annat’

införskaffande genom vederbörande beskickningar af upplysningar rörande

beskattningsförhållandena å ifrågavarande område i vissa främmande länder.

Anstalter hafva alltså träffats till förevarande beskattningsfrågas lösning

i den vidare omfattning, hvarom Riksdagen själf uttalat sig iförberörda,

år 1903 aflåtna skrifvelse. Det är .således att förvänta, att, sedan

utredningen blifvit afslutad, Kungl. Maj:t skall utan vidare dröjsmål inför

Riksdagen framlägga förslag i det ingalunda oviktiga ämnet.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

att förevarande motion om ändring af § 5 i förordningen

den 2 december 1892 angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1907.

På bevillningsutskottets vägnar:

IL C A VALLI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.