Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets Memorial N:o .9

1907-03-15 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1907:9, Bankoutskottets Memorial N:o .9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o .9.

1

JT:o 9.

Ank. till Biksd. kansli den 15 mars 1907 kl. 3 e. m.

Memorial, angående ökadt anslag åt änke- och pupillkassan

vid riksbankens afdelning skontor och pappersbruk.

Fullmäktige i riksbanken hafva den 21 nästlidne februari till utskottet

aflåtit en så lydande framställning:

»Af 1877 års Riksdag beviljades ett årligt anslag af 4,550 kronor

till änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor och pappersbruk.

Antalet afdelningskontor var då 4, nämligen i Göteborg, Malmö,

Luleå och Visby, och antalet delägare helt obetydligt. Anslaget till denna

änkekasssa utgår fortfarande med samma belopp, men afdelningskontorens

antal har ökats till 24 och delägarnes antal till 151.

En undersökning angående kassans ställning, afsedd att utröna kassans

förmåga att uppfylla sina åliggande pensionsförbindelser, företogs under

år 1898 och framgick af undersökningen, som verkställts af professor A.

Lindstedt och var grundad på Allmänna Änke- och Pupillkassans dödlighetstabeller

och en räntefot af 372 procent samt gällde för midten af samma

år, att kassans passiva och aktiva ungefär jämnt balanserade hvarandra.

Afdelningskontorens antal var då 15 och delägarnes — vid slutet af året — 89.

Det torde vara uppenbart, att den nu omförmälda beräkningen med

den ökning af afdelningskontorens och i följd däraf delägarnes antal, som

under de senaste åren ägt rum, ej numera kan anses vara pålitligt uttryck

för kassans ekonomiska förmåga att fullgöra sina förbindelser. Afdelningskontorens

antal har nämligen nu, såsom ofvan nämnts, ökats till 24 och

delägarnes till 151. Fullmäktige hafva därför genom beslut af den 14

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft. {N:o 9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

juni 1906 gått i författning om verkställandet af en försäkringsteknisk

undersökning af kassan, och har aktuarien Ivar Hultman, åt hvilken uppdraget

härutinnan anförtrotts, den 27 december sistlidet år aflämnat redogörelse

härom. Beräkningarna äro uppgjorda för den 1 september 1906

på grund af Allmänna Änke- och Pupillkassans dödlighetstabeller och en

räntefot af 4Y2 procent och 31/2 procent. Enligt den förstnämnda räntefoten

skulle uppstå ett kapitalöfverskott af kronor 26,400, motsvarande

ett öfverskott i årsinkomsten af cirka 1,200 kronor och enligt den senare

en kapitalbrist af kronor 77,200, motsvarande en brist i det årliga bidraget

af cirka 2,700 kronor.

Da kassans tillgångar böra placeras i första klassens räntebärande

värdepapper, torde en högre räntefot än den, som för närvarande i kassan

erhalles, eller omkring 4 procent, icke vara att påräkna för framtiden;

snarare torde för säkerhets skull vid bedömandet af kassans ställning en

något lägre räntefot böra väljas. Med hänsyn härtill och till den ökning

i antalet tjänstemän vid afdelningskontoren, som efter all sannolikhet kommer

att efter hand pröfvas erforderlig, lärer bristen i kassans årsinkomst

böra uppskattas till inemot 1,500 kronor, och då hvarken högre afgifter

från delägarna, hvilka nu äro i förevarande hänseende likställda med delägarne

i hutvudkontorets änke- och pupillkassa, ej heller försämring af

pensionsbestämmelserna, hvilka icke heller de nu äro fördelaktigare än de i

nyssnämnda kassa, lära höra ifragasättas, bör arsbidraget från banken ökas

med ungefär nyssnämnda belopp.

Fullmäktige få därför hemställa,

att anslaget till änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk måtte ökas med 1,450 kronor eller från nuvarande

4,550 kronor till 6,000 kronor.>

För riksbankens tjänstemän och betjänte finnas två pensionskassor,

nämligen bankostatens änke- och pupillkassa, för tjänstemän och betjänte

vid hufvudkontoret, samt änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk, för tjänstemän och betjänte vid nämnda

kontor äfvensom för vissa befattningshafvare vid Tumba bruk.

Angående dessa kassors bildande och utveckling har bankoutskottet

vid 1877 års riksdag uti sitt memorial n:o 8 i fråga om anslag till sistnämnda

kassa lämnat närmare redogörelse. Då nu höjdt anslag till

samma kassa ifrågasättes, anser sig utskottet från denna redogörelse0 böra

erinra om följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

3

För beredande af understöd åt nödställda änkor och minderåriga barn

efter tjänstemän och betjänte vid det forna bankodiskontverket bemyndigades

fullmäktige i riksbanken af rikets år 1823 församlade ständer att

af angifna medel tillsvidare och intill dess någon lämpligare utväg kunde

vid en kommande riksdag blifva rikets ständer förelagd, åt sådana änkor

och barn provisionellt anordna gratifikationer, hvilka borde vid påföljande

riksdag till rikets ständers pröfning och stadfästelse anmälas. Denna

välvilja utsträcktes vid 1828—1830 årens riksdag till änkor och barn

efter tjänstemän och betjänte vid dåvarande lanekontoren i Göteborg,

Malmö och Visby samt vid 1847—1848 årens riksdag till tjänstepersonalens

vid Tumba bruk änkor och barn, hvarförutom vid sistnämnda riksdag

rikets ständer, jämte förklarande att de vid en kommande riksdag

ville tillse, huruvida en särskild pensionsanstalt för änkor och barn efter

omförmälda tjänstemän och betjänte kunde tillvägabringas, ålade fullmäktige

att emellertid, till beredande af fond för en dylik pensionsinrättning,

låta på lämpligaste sätt förränta icke allenast de odisponerade behållningar,

som redan funnos och intill näst följande riksdag å fullmäktiges

dispositionsräkning uppkommo, utan äfven de lönebesparingar, som kunde

uppstå för vakanta tjänster vid dessa Kiksdagens verk ^och inrättningar.

På hemställan af bankoutskottet vid 1850 1851 arens riksdag Jss
slöto

rikets ständer dels att den pa berörda sätt vid 1852 ars ingång

samlade fond af 20,000 rdr banko skulle öfverlämnas till en särskild

pensionsanstalt för änkor och barn efter tjänstemän och betjänte vid

bankodiskonten, lånekontor och Tumba bruk, dels ock att den nya pensionsinrättningen

skulle vid hvarje års slut från och med år 1852 och

tillsvidare samt intill dess densamma vunnit full stadga och säkerhet från

riksbanken erhålla till andra ändamål icke afsedda besparingar å bankofullmäktiges

dispositionsräkning till belopp af högst 600 rdr banko årligen,

hvaremot några gratifikationer från nämnda räkning icke vidare finge af

riksbankens medel till änkor och barn efter dessa tjänstemän utdelas. För

den sålunda tillkomna pensionsinrättningen fastställde därefter utskottet

reglemente. ...

Omförmälda bidrag till pensionsinrättningen utbetalades i 11 ar eller

till och med år 1862. Vid sistnämnda års riksdag anmälde fullmäktige

hos bankoutskottet att, enär anstaltens kapital då mera vuxit till nära

58,000 kronor, hvars ränteafkomst vore fullt tillräcklig för bestridande

af'' de från anstalten utgående pensioner, så att genom öfverskottet af

nämnda afkomst, genom delägarnes årsafgifter och genom vakansbespa
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets Memorial N:o 9.

ring tillökning i kapitalet årligen borde uppkomma, det årliga anslaget

kunde upphöra, i följd hvaraf detsamma icke vidare till kassan utgick.

_ års utgång visade sig emellertid kassans inkomster icke

förslå till bestridande af pensionsafgifterna, och, ehuru under följande år

extra afgift pålades kassans delägare och under år 1873 en gåfva af 400

rdr rmt korn kassan till del, befanns vid revision af kassans räkenskaper

sislTiämnda år förhållandet mellan kassans inkomster och utgifter ei hafva

blivit bättre, än att för år 1874 en brist af 567 kronor 50 öre vore

att motse, så framt pensionsbeloppen under året blefve oförändrade.

I anledning af dessa förhallanden och då de förutsättningar, hvilka

e ter hvad förut omförmälts, år 1862 föranledde indragande af det kas
ranu

= ,?Vllfde1 aDSiag af 900 rdr’ icke vunnit bekräftelse, samt vid sådant

förhållande den år 1851 gifna utfästelsen om årligt understöd intill dess

äs&an vunnit full stadga och säkerhet väl finge anses ännu icke vara

fullgjord, hemställde ^ fullmäktige hos bankoutskottet vid 1874 års riksu''’

rpdet utskottet måtte hos Riksdagen föreslå, att till diskontverkens

och lumba bruks änke- och pupillkassa finge från och med år 1874 samt

till dess kassan vunnit full stadga och säkerhet af riksbankens medel utbetalas

ett ärligt belopp af 900 kronor.

. Vid föredragning af detta ärende fann utskottet väl de af fullmäktige

anförda förhållanden tala för att något understöd åt kassan bereddes,

men da utskottet föreställde sig, att förändrade anordningar borde kunna

astadkommas i den riktning, att för samtliga de under riksbanken hörande

tjänstemän likartade villkor i afseende på såväl löneförmåner som

pensionering blefve åvägabragta och det syntes förmånligt, om i sammanhang

därmed äfven anstalterna för understöd åt tjänstemännens familier

blefve likformigt ordnade och de för ändamålet inrättade särskilda kassorna,

om möjligt sammanslagna till en kassa, fann utskottet sig för det

da varande icke böra göra någon framställning till Riksdagen i ämnet

utan anmodade fullmäktige att i detta ärende till 1875 års riksdags

bankoutskott afgifva utlåtande.

Sedan med anledning häraf en på vetenskapliga grunder fotad utredning

af pensionskassornas ställning och de villkor, under hvilka nya

delägare i bankostatens kassa skulle kunna emottagas blifvit verkställd

samt delägarne i sistnämnda kassa förklarat sig villiga att på vissa uppgitna

villkor bereda delaktighet i denna kassa åt tjänstemän och betjänte

vid afdelmngskontoren och pappersbruket, hemställde fullmäktig hos

bankoutskottet vid 1876 års riksdag, att utskottet ville hos Riksdagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

5

gorå framställning därom att, för beredande af delägarerätt i nämnda

kassa åt ifrågavarande tjänstemän och betjänte, utgörande ett antal af 29,

med pensioner motsvarande dem som i samma kassa utginge samt med

de såväl åligganden som förmåner, kassans reglemente bestämde, måtte

utöfver de 200 kronor, hvilka alltjämt af riksbankens medel till denna

kassa utgått,^af Riksdagen anslås ett årligt belopp af 3,400 kronor.

Då vid pröfning häraf och i sammanhang därmed framlagda förslag

till ändrade reglementsbestämmelser utskottet i det för bankostatens kassa

gällande reglemente fann införd bestämmelse därom, att pensionerna finge

af delägarne själfva ökas, när de funne kassans ställning sådant medgifva,

men utskottet fann tryggheten och säkerheten för kassans bestånd efter

den ifrågasatta sammanslagningen erfordra tillförlitlig kontroll till förekommande

af förhastade beslut i omförmälda hänseende, hemställde utskottet

genom fullmäktige till delägarne i bankostatens kassa, huruvida de ville

underkasta sig förändring af kassans reglemente i det syfte att alla frågor

rörande såväl höjning som minskning i pensionsbeloppen för pensionstagare

skulle underställas’ bankofullmäktiges pröfning och godkännande.

Då delägarne icke funnos benägna härtill, lämnade utskottet fullmäktige

i uppdrag att vid påföljande riksdag inkomma med dels utredning, på

hvilka villkor bankostatens kassa innehade de till densamma hittills anvisade

fonder samt de bidrag, som kassan af Riksdagen åtnjöte, dels ock

förslag, på hvad sätt diskontverkens och Tumba bruks änkekassa skulle

kunna sättas i stånd att såsom delägare emottaga alla afdelningskontorens

tjänstemän och betjänte och att åt såväl deras som tjänstepersonalens vid

pappersbruket änkor och barn bereda enahanda pensionsbelopp, som erhölles

i bankostatens kassa.

Af den utredning, som därefter framlades för bankoutskottet vid

1877 års riksdag, framgick, att bankostatens änke- och pupillkassa, som

inrättades år 1748 för tjänstepersonalen inom det då varande bankoverket

eller riksbankens nuvarande hufvudkontor, bildats dels af de

medel, hvilka alltsedan 1689 under namn af cantonal- och avancementspengar

utbetalats af tjänstemän och betjänte vid riksbanken, dels af

de lönebesparingar, hvilka i följd af genom dödsfall eller befordringar

ledigblifna tjänster inom bankoverket kunde under den månad, då tjänst

åter tillsattes, uppstå, sedan kostnaden för tjänstens bestridande blifvit af

kassan godtgjord, dels af delägarnes pensionsafgifter, dels ock af de medel,

hvilka blifvit kassan vid dess stiftande eller sedermera tillerkända.

Dessa sistnämnda medel utgöras af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets Memorial N:o ,9.

l:o) från riksbanken outtagna s. k. auktionsöfverskottsmedel till belopp

af 8,461 daler 20 öre silfvermynt eller 2,115 kronor 41 öre, hvilka vid

kassans bildande tilldelades densamma för att uppbringa dess kapitalfond

till 20,000 daler silfvermynt;

2m) pa åtskilliga räkningar i banken innestående behållningar äfvensom.

sådana öfver 50 år gamla fordringsposter, som bestodo af outtagna

auktionsöfverskott pa de före år 1830 försålda guld- och silfverpanter eller

utgjorde behållningar på räkningarna i förra växelbanken eller den då

varande depositionsafdelningen, om hvilkas utbekommande vederbörande

ägare icke inom viss föreskrifven tid anmälde sig; varande dessa medel,

hvilka sålunda, likasom här ofvan förut omförmälda outtagna auktionsöfverskottsmedel,

tillhört enskilda personer, som ägt att utfordra dem från

banken, men försummat att göra sin rätt därtill gällande, kassan tillerkända

genom kungi. kungörelsen den 6 augusti 1841, och hafva de kassan

härigenom tillflutna medel beräknats uppgå till 29,080 kronor 48

öre; samt

3:o) af riksbankens egna medel till kassan anslagna 800 daler silfvermynt

eller 200 kronor årligen, hvilka allt ifrån kassans stiftelse kommit

henne till godo.

I samband härmed meddelas, att kassans kapitalbehållning den 31

december 1906 . uppgick till 938,230 kronor 23 öre, under det att motsvarande

behållning hos afdelningskontorens änkekassa vid samma tidpunkt

utgjorde 310,430 kronor 14 öre.

Efter det bankoutskottet vid 1877 års riksdag tagit del af berörda

utredning samt af fullmäktige afgifvits utlåtande i fråga om diskontverkens

samt Tumba bruks änke- och pupillkassas sättande i sådant skick, att den

skulle kunna åt samtliga afdelningskontorens och pappersbrukets tjänstemän

bereda enahanda pensioner som i bankostatens kassa erhölles, meddelade

utskottet till Riksdagen, att utskottet delade den af föregående riksdagars

bankoutskott omförmälda åsikt om önskvärdheten däraf att grunderna för

pensioneringen blefve enahanda för riksbankens samtliga tjänstemän och

betjänte och för sadant ändamål lämpligast varit, om tjänstepersonalen vid

afdelningskontoren och pappersbruket kunnat förvärfva delägarerätt i

bankostatens kassa, som befunne sig i god ställning och förmåga att åt

sina. delägares änkor och barn bereda skäligen goda pensioner. Då emellertid

de af utskottet vidtagna försök till öfverenskommelse om gemensam

pensionsreglering strandat hufvudsakligen emot delägarnes i sistnämnda

kassa obenägenhet att underkasta sig den kontroll i afseende å pensione
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

''Bankoutskottets Memorial N;o 9.

7

ringen, hvarförutan utskottet icke ansett sig kunna eller böra föreslå Riksdagen

att till den gemensamma änkekassan anslå för det afsedda ändamålet

erforderliga medel, fann utskottet icke någon annan utväg, än att

så ordna diskontverkens och Tumba bruks änke- och pupillkassa att pensionsbeloppen

i denna kassa gjordes lika stora med dem, som för tjänster

med motsvarande löner funnes i bankostatens kassa bestämda.

För detta ändamål och på grund af verkställda beräkningar beslöt

1877 års Riksdag, att änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk skulle äga att af riksbankens medel erhålla ett

årligt anslag af 4,550 kronor, hvarefter bankoutskottet, enligt Riksdagens

uppdrag, fastställde stadgar för kassan, upprättade på de af fullmäktige

i riksbanken angifna grunder. Härigenom blefvo delägarne i den nya

kassan med afseende på pensionsrätt och pensionsafgifter i hufvudsak likställda

med delägarne i bankostatens kassa.

Vid riksdagen år 1898 blef frågan om de båda kassornas sammanslagning

ånyo upptagen, i det att bankoutskottet anmodade fullmäktige

att låta verkställa undersökning af kassornas ställning och förmåga att

uppfylla sina förbindelser samt att utreda på hvilka villkor en dylik

sammanslagning af kassorna kunde äga rum.

Den sålunda begärda undersökningen verkställdes under december

månad 1898 och gaf till resultat, att, vid jämförelse mellan kapitalvärdena

å de båda kassornas aktiva och passiva, bankostatens kassas ställning

utvisade ett kapitalöfverskott af omkring 108,000 kronor samt att den

andra kassans aktiva och passiva ungefär jämnt balanserade hvarandra.

Anmodade att afgifva yttrande angående den föreslagna sammanslagningen

förklarade delägarne i bankostatens kassa vid sammanträde under

februari månad 1899, att de ej kunde för det dåvarande medgifva sådan

sammanslagning, samt åberopade såsom skäl härför att kassan enligt berörda

utredning ägde god förmåga att fullgöra alla densamma åliggande

förbindelser, men att svårligen kunde bedömas, hvad i framtiden erfordrades

till pensionerande af änkor och barn till tjänstemän och betjänte vid

riksbankens allt talrikare afdelningskontor, hvarför en sammanslagning af

de båda kassorna syntes kunna blifva för bankostatens änkekassa förlustbringande.

Fullmäktige meddelade detta till 1899 års bankoutskott under tillkännagifvande

tillika att då beslutanderätten i afsende å bankostatens kassa

syntes ensamt tillhöra dess delägare, fullmäktige ej framlagt något förslag

i afseende å villkoren för den ifrågasatta sammanslagningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

® Bankoutskottets Memorial N:o 9.

Utskottet vidhöll emellertid uppfattningen, att det ur gynpunkten af

riksbankens intresse vore af synnerlig vikt, att en uppgörelse om kassornas

sammanslagning kunde komma till stånd; och enär, såvidt handlingarna

utvisade, delägarne i bankostatens kassa icke principiellt utan allenast af

ekonomiska betänkligheter ställt sig för det dåvarande afvisande i förhållande

till den hos dem gjorda framställningen i ämnet, vid hvilken ej

varit fogadt något förslag till sammanslagningens genomförande, fann utskottet

frågan böra ånyo upptagas till behandling samt anmodade fullmäktige

att söka uppgöra förslag till kassornas sammanslagning, så inrättadt,

att delägarnes i bankostatens änke- och pupillkassa fördel och rätt

behörigen tillgodosåges.

Med. anledning häraf anförde fullmäktige i skrifvelse till bankoutskottet

vid 1900 års riksdag att de genom delegerade behandlat frågan

tillsammans med delegerade bland styrelsen för bankostatens kassa samt

latit genom professor And. Lindstedt verkställa en vetenskaplig utredning

beträffande beloppet af det årliga tillskott, som skulle erfordras, därest de

bada kassorna skulle förenas till en enda kassa med enahanda förmåga att

motsvara sina förbindelser, som bankostatens änkekassa visat sicr ä«*a. Med

anledning af denna utredning hade styrelsen för bankostatens kassa förklarat

sig villig tillstyrka kassans delägare att i densamma upptaga afdelmngskontorens

änkekassa mot ett årligt bidrag af 7,550 kronor utöfver

det belopp af 4,550 kronor, som till den sistnämnda utginge, eller tillsammans

12,100 kronor årligen, dock att detta anslag beräknades på arund

af medelmarkegångspriset å spannmål, hvarjämte kostnaden för de i landsorten

boende delägarnes deltagande i revision af kassan, som skulle i

otockholm förrättas, borde af riksbanken bekostas.

I sistnämnda skrifvelse tillkännagåfvo emellertid fullmäktig att för

afhjälpande af en af de väsentligaste olägenheterna af två änke- och pupillkassor

för riksbankens tjänstemän och betjänte, bankostatens änkekassa, på

framställning af fullmäktige, förklarat sig villig träffa sådan öfverenskommelse

att, nar delägare i någondera kassan från denna öfverflyttades

till. den andra, den förra kassan skulle, så långt af delägare inbetalda

avgifter därtill försloge, till den andra kassan i delägarens ställe betala

pa honom belöpande inträdesafgift, dock att, därest den nya delägarerätten

vore större än den, han förlorade, delägaren skulle för den öfverskjutande

delen själf erlägga därför belöpande afgifter. Med anledning häraf och

da det arliga tillskott från riksbankens sida, som af styrelsen för bankostatens

kassa begärts för den ifrågasatta sammanslagningen, vore så be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

9

tydligt, att fördelarna af en sådan ej syntes motsvara kostnaderna, funno

sig fullmäktige, då ingen anledning ej heller förefanns, att delägarne i

denna kassa skulle finnas villiga att nedsätta de af dess styrelse framställda

anspråken, ej böra fördröja frågan genom inhämtande af deras

yttrande, utan öfverläinnade frågan till utskottets pröfning och särskilda

bedömande, huruvida frågan om sammanslagningen borde tillsvidare förfalla,

därest mellan principalerna för de båda kassorna träffades öfverenskommelse

i ofvanberörda hänseende.

Utskottet återremitterade ärendet med anmodan till fullmäktige att

afgifva yttrande angående det för sammanslagningen begärda ökade anslaget

äfvensom från styrelsen för bankostatens änkekassa inhämta yttrande,

huruvida den ej vore villig att eftergifva det uppställda villkoret angående

det ifrågasatta bidragets beräknande efter markegångspris.

När därefter delägarne i bankostatens änkekassa blefvo i fragan hörda,

förklarade sig dessa, med vidhållande af sin föregående år uttalade åsikt,

fortfarande ej vilja ingå på en förening af de ifrågavarande kassorna.

Enligt de vid sammanträden med delägarne för frågans behandling förda

protokoll hade dock kassans styrelse föreslagit, att kassan skulle förklara sig

villig att för ifrågasatta nya förpliktelser i stället för begärda årliga anslag,

som skulle beräknas efter markegångspris, en gång för alla mottaga

ett i penningar bestämdt belopp, hvilken ersättning, efter en räntesats

af 4 7s procent, skulle utgöra 268,888 kronor 89 öre. En stor minoritet

bland kassans delägare anslöt sig till detta förslag och uttalades i särskild

reservation mot det fattade beslutet, att da bankoutskottet uttryckligen

angifvit, att det ifrågasatte endast sådant förslag till de båda kassornas

sammanslagning, att därvid bankostatens änkekassas fördel och rätt

behörigen tillgodosåges, samt uppenbart vore, att förslag till kassornas

sammanslagning kunde uppgöras pa sadant sätt, att bankostatens kassas

rätt ej i någon mån träddes för när, delägarne ej bort afvisa utskottets

framställning, utan att det alegat dem att afgifva sadant förslag, som

utskottet begärt.

Efter det fullmäktige för utskottet anmält hvad sålunda i frågan förekommit,

fann utskottet frågan om de båda kassornas sammanslagning ej

föranleda till någon utskottets vidare åtgärd.

Däremot bemyndigades fullmäktige att för afdelningskontorens änkekassa

ingå på ofvan omfönnälda aftal angående inbetalande af intiädebafgift

för sådan delägare, som öfverginge från den ena kassan till den andra.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. ti Sami. 1 Afd. S Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets Memorial N:o 9.

Af den nu lämnade redogörelsen synes framgå, att åtminstone tillsvidare

någon ändring ej står att vinna i det enligt utskottets uppfattning

ej tillfredsställande förhållandet, att pensioneringen af änkor och barn efter

riksbankens tjänstemän och betjänte sker genom två särskilda kassor,

hvilka i flera afseenden hafva olika ställning. Det är därför från riksbankens

sida nödvändigt att fortfarande understödja den svagare kassan

för att halla den i stånd att fullgöra densamma åliggande förpliktelser.

Då den nu ifrågasätta höjningen af det till kassan utgående anslag är

grundad på vetenskaplig utredning af kassans ställning och behof, har

utskottet ej något att erinra med afseende å det ökade anslagsbeloppet;

och får utskottet därför, i anslutning till hvad fullmäktige anfört och

hemställt, föreslå,

att Riksdagen må medgifva, att det årliga anslaget

till änke- och pupillkassan vid riksbankens afdelningskontor

och pappersbruk från och med innevarande år

ökas med 1,450 kronor eller från nuvarande 4,550

kronor till 6,000 kronor.

Stockholm den 15 mars 1907.

På bankoutskottets vägnar

JOHN RETTIG.

af herr Henricson.

Reservation

CENTRALTRYCKERIET, 5TOCKHOLM, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.