Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 13. 1

1907-05-03 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1907:13, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 13. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 13. 1

Nao 13.

Ank. till Biksd. kansli den 3 maj 1907, kl. 5 e. in..

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n.-o 7,

angående utredning rörande möjligheten att fullständigt

frigöra staten, kommunerna, landstingen och

hushållningssällskapen från deras ekonomiska beroende

af från rusdryckshandteringen härflytande medel.

Sedan Andra Kammaren på framställning af sitt andra tillfälliga utskott

för sin del beslutit, att Riksdagen med anledning af en af herr S.

H. Kvarnzelius väckt motion, n:o 27, skulle i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t måtte genom en kommitté låta verkställa en

allsidig utredning rörande möjligheten för ett statens, kommunernas, landstingens

och hushållningssällskapens frigörande från deras ekonomiska beroende

af från rusdryckshandteringen härflytande medel och, därest sådan

möjlighet funnes, om lämpligaste sättet därför, samt för Riksdagen framlägga

resultatet af denna utredning med de förslag, hvartill samma utredning

kunde föranleda, har detta beslut delgifvits Första Kammaren, som

hänvisat ärendet till behandling af sitt första tillfälliga utskott.

Motionen är af följande lydelse:

»Alla, som ägnat en mera ingående uppmärksamhet åt alkoholfrågan,

äro ense om att rusdrycksbruket med den däraf alstrade och allt vidare

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 13 Käft. (No 13). 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

sig utbredande alkoholismen spelar en så hemsk roll i enskildas och samhällens

lif, att det kräfves de mest energiska åtgärder däremot, icke blott

från individernas, utan jämväl och i än högre grad från samhällenas,

statsmakternas sida.

Det har visat sig, att i de flesta så kallade kulturländer, så långt

statistiken står oss till buds, brottsligheten är i ett beständigt stigande,

och att i synnerhet förbrytelser mot person, råhets förbrytelser, visa en

stark och ihållande tendens att tilltaga. Då under det sista kvartseklet

särskildt arbetareklassens välmåga och lefnadsstandard i hög grad ökats

och den allmänna bildningen betydligt höjts, skulle ett sådant brottslighetens

och råhetens jämna stigande vara alldeles oförklarligt, om man

icke satte det i samband med rusdrycksbruket och den alltjämt sig utbredande

alkoholismen. Länge nog har man visserligen insett, att rusdrucksbruk

och brottslighet stode i en viss relation till hvarandra, men

det inre sambandet mellan båda har först genom de nyare vetenskapliga

forskningarna blifvit klargjordt.

Alkoholens hufvudsakliga verkan är döfvande, slappande och så småningom

degenererande. Denna dess verkan gör sig gällande antingen vid

vissa särskilda tillfällen, eller hvad vi vanligen kalla rus — akut alkoholism

— eller ock efter ett regelmässigt intagande af alkoholgiftet i små

kvantiteter under en längre tid eller i större kvantiteter under en relativt

kortare tid — kronisk alkoholism — i hvilket senare fall och särskildt vid

användande af''smärre kvantiteter en människa kan bli fullständig alkoholist

utan att ana det, än mindre veta af och förstå det.

Vid den akuta alkoholismen eller ruset visar sig alkoholens döfvande

och slappande verkan å ena sidan i ett nedsättande af tankefunktionernas

skärpa och tillförlitlighet eller i ett grumlande af uppfattningen och å

andra sijlan och såsom en följd af tankedöfningen i en stegring af den

motoriska retbarheten, så att rörelser utföras, utan att den af alkoholen

angripna hjjarnan förmår hämma dom genom öfverläggning. Dessa bada

onQstäp^jghetér — upp^atttiingagrurniingen och sjegringen åt den motoriska

retharheféii — är hef, som mest leder till begående af straffbara handlingar,

såso|n till ofog och ''åverkan, till våldtäkt, till slagsmål, misshandel,

kpifstä^nirig m. m. samt ''''pi1 så kallade värdslöshetsförbrytelser, såsom

våghalsighét, ovarsamt handhafvande af eld, dråp o. s. v. Det säger sig

själft, att dylikå rusets verkningar både oftare oqh tydligare göra sig gällande

hos neuropatiska, mer eller mindre degenererade personer, hvilkas

känslighet för alkohol ar mycket s årk.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 3

Vid den kroniska alkoholisttien, smil uppstår genom våheförtåririj*

af alkohol, äfven i mycket små kvantitetet, och som fackmänneri i fråga

om frambringandet af förbrytelser anser farligare än ruset, gör sig alkoholens

verkan märkbar genom i) aftagande af de andliga förniogenheterna,

2) sedlig urartning och 3) sjuklig retbarhet. En kronisk alkoholist

blir småningom alltmera vilje- och hållningslös samt förlorar efter hand

heders-, plikt- och skamkänsla; han blir utpräglad egoist, särskildt ifråga

om tillfredsställandet äf sina alltmera otyglade begär, framför allt rusdrycksbegäret,

därvid han icke blott lämnar hem och familj vind för våg,

utan äfven använder hvad medel som helst för begärens tillfredsställande;

han blir vidare så retlig, att han inte tål ens sina närmaste, och att

han kan vid allra minsta retelse af otyglad vrede drifvas till de ohyggligaste

gärningar. Också har man vid gjorda undersökningar funnit, att

de flesta bland dem, som Öfverlämnat sig åt de vedervärdigaste Öfverdrifter

på det sexuella området, de flesta tiggarne och landsstrykarne, de

flesta yrkestjufvarne, förfalskarne, bedragarne och röfvarena, de flesta

bland dem, som af ohyggliga vredesutbrott, väckta mången gång utan

egentlig anledning och uppdrifna ända till raseri och ursinne, drifvits till

den mest ändamålslösa vandaliseringslusta, de gröfsta våldsdåd, stått under

inflytande af kronisk alkoholism. Allt för öfrigt, som enligt erfarenheten

leder till brott, såsom arbetslöshet, nöd, elände, armod, okunnighet, lättja,

oordentlighet, sedeslöshet o. s. v., allt detta frambringas och underhålles

af den kroniska alkoholismen, som är så mycket farligare, som den har

stark benägenhet att breda ut sig från familjefadern till andra familjemedlemmar,

från kamraten till kamraterna och alldeles särskildt från

äldre till yngre.

En hvar, som allvarligt sätter sig in i och riktigt fattar de påvisade,

af vetenskapen konstaterade förhållandena, kan ingalunda förvåna sig

öfver, att alkoholen och alkoholismen spela en mycket stor roll i kriminalstatistiken.

Visserligen är brott i allmänhet en af så många sociala

faktorer beroende företeelse, att det icke är möjligt att särskilja hvarje

orsak därtill. Vanligen samverka en mängd inflytelser, såsom uppfostran,

omgifning, sjukliga tillstånd, medfödd disposition och alkoholism. Men

bland de konkurrerande orsakerna är alkoholismen en af de mest betydande

eller den betydelsefullaste. Alla länders erfarenhet bevisar, att, ett

mycket stort antal af förbrytelserna, i synnerhet brotten mot person, föröfvas

under inflytande af ruset eller dryckenskapen. Domare och fängelsedirektörer

öfverensstämma däri, att med tilltagande af dryckenskapen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

äfven antalet förbrytelser och förbrytare växer. Och alldeles påtagligt

visas samma förhållande däraf, att under dagarna närmast hvilodagen,

då det gemenligen supes mest, också de flesta förbrytelserna begås, liksom

ock däraf, att de flesta våldsamheter, dråp och dylikt, begås å värdshus

eller på väg därifrån.

Vidkommande ställningen i ifrågavarande fall i vårt land må vara

nog påpeka, att generaldirektören S. Wieselgren i sin ämbetsberättelse

1887 meddelade, att af de 1,403 i våra straffanstalter upptagna män

979 eller 69,6 procent och af 216 upptagna kvinnor 20 eller 9,3 procent

samt af de 659 i fängelse insatta männen 486 eller 73,3 procent och af

de därstädes intagna 35 kvinnorna 11 eller 33,3 procent utfört sina brott

i drucket tillstånd eller såsom drinkare. De sedermera öfver åren 1887

—1897 utsträckta undersökningarna, omfattande 27,402 fångar i straffarbetsanstalter

(24,348 män och 3,054 kvinnor) ha visat, att 71,2] procent

af männen och 11,7i procent af kvinnorna stått under alkoholens

inflytande vid brottets begående. Otvifvelaktigt är att de uppgifna procenttalen

skulle blifvit något högre, om undersökningarna kunnat göras

mera djupgående.

Förut är uppgifvet, att tiggeri och landstrykeri främjas genom rusdrycksbruk.

Det må här tilläggas, att af de i våra korrektionsanstalter intagna

personer — och dit intagas ju en stor del tiggare, luffare och lösdrifvare

— 77 till 84 procent äro alkoholister, samt att på dem tydligt

nog kan iakttagas, hur tiden gör af den till en början passiva parasiten

en aktiv förbrytare, eller med andra ord, hur en genomgående försämring

i allmänhet åtföljer ett fortsatt luffarelif.

Att brottsligheten bland kvinnor är så i ögonen fallande mindre än

brottsligheten bland män, och att under de senare åren männens brottslighet

växt relativt fortare än kvinnornas beror uppenbarligen på kvinnornas

större återhållsamhet i fråga om alkoholbruk, särskildt därpå att

den kroniska alkoholismen icke vunnit på långt när samma utbredning

bland kvinnor som bland män. Men där alkoholen slagit sig fast inom

en kvinnogrupp, se vi, att denna grupp knappast ger männen efter i

dålighet, om än icke yttringarna bli alldeles desamma. Detta visar sig särskildt

genom prostitutionen, som i viss mening kan jämföras med männens

landstrykeri. De prostituerade äro nämligen till allra största delen

förfallna till dryckenskap. Det lättjefulla, vämjeliga lif, som de föra, vore

outhärdligt utan alkoholberusning. Och likasom prostitutionen leder till

alkoholism, så för alkoholismen till prostitution genom personligheternas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 5

och de sedliga grundsatsernas förfall; ja, en supande kvinna sjunker långt

hastigare än en supande man.

Här må ock ägnas uppmärksamhet åt brottsligheten bland minderåriga.

Dessas, de minderåriga brottslingarnes, antal har under senare

åren väsentligt ökats inom så godt som alla kulturländer. Af erfarna

kriminologer sättes detta ohyggliga förhållande i nära samband med det

tilltagande rusdrycksbruket, den sig utbredande kroniska alkoholismen.

Så har förhållandet visat sig vara bl. a. i Frankrike; och äfven vårt

land torde kunna uppvisa samma sorgliga statistik.

Sambandet mellan alkoholismen och minderåriges brottslighet är

dels direkt, då barnen såsom sådana vänjas vid rusdrycksbruk, fritt

umgås med äldre rusdrycksförbrukare, efterapa dessas dryckesoseder

och så, innan de själfva göra sig en föreställning därom, befinna sig på

hvad man brukar kalla det sluttande planet såsom mer eller mindre utpräglade

alkoholister, och dels indirekt, då af alkoholiserade föräldrar födas

degenererade, redan från födelsen abnorma, retbara, svagsinta, till förbrytelse

disponerade barn. Detta senare är otvifvelaktigt alkoholismens

ohyggligaste sida och detta indirekta samband är helt visst långt farligare

än det direkta.

En af vårt lands främste på alkohologiens område, doktor P. Silfverskiöld

i Göteborg, som framställt resultaten af de under senare åren

gjorda forskningarna i alkoholfrågan i en serie artiklar i Göteborgs Handelsoch

Sjöfartstidning, hvilken framställning jag här delvis följt, skrifver i en

af de angifna artiklarna följande:

»Om man betänker, hvilket stort bidrag de svagsinta lämna till förbrytelser,

hvilka talrika brott som begås af epileptiker, hysteriska och

sinnessjuka, samt huru alkoholbegäret, som så ofta ärfves, befordrar

kriminaliteten, så kan man få en ungefärlig föreställning om den väldiga

massa rekryter, som drinkarne genom sina abnorma barn tillföra förbrytarehären.

Därtill komma omgifningens dåliga inflytelser, misären,

hvari drinkarebarn uppväxa. Man betänke blott det elände, den nöd

och den vårdslöshet, som råda i drinkare familj er, den kroppsliga och

andliga försummelsen från föräldrarnes sida, det tröstlösa hemmet, den

otillräckliga näringen under uppväxtåren, de usla hygieniska förhållandena

och midt under allt detta den största moraliska ruttenhet. I smuts och

elände uppväxta, härdade mot dryckenskapens hemska skådespel, vanda

vid faderns brutala egoism, vid vidriga stridigheter och rått våld — hur

kan då vara möjligt för sådana barn att erhålla bildning och sedliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande JN.o 13.

föreställningar? Gatan med alla dess faror blir deras andra hem. Ofta

tvingas de af föräldrarna till tiggeri. Och att observera är vidare, att

drinkares barn ej sällan tidigt utsättas för rå misshandel, hvilken ofta,

ja vanligen riktas mot barnets hjässa, så att däraf uppstå hjärrilidanden,

hvilka i sin mån bidraga till den psykiska och moraliska degeneratiorien.

Hos 2/3 af barnen vid Berlins tvångsuppfostringsanstalt Lichtenberg kunde

Monkemölier påvisa ärr å hjässan, hvilka nästan utan undantag härledde

från misshandel af föräldrar i berusadt tillstånd; i åtskilliga fall hafva

epilepsi och svagsinne orsakats af dessa slag.»

Efter allt detta elände, som särskild! frodas i städer och stadsliknande

samhällen, desto mera ju större ett dylikt samhälle är, kan man

ej längre undra på, om statistiken visar, att förbrytare till mycken stor

del härstamma från familjer, där alkoholismen i sin mest utpiäglade gestalt

slagit sig fast.

Det är icke svårt att förstå, hvad redan medicinalrådet Magnus Huss

påvisade, att alkoholismen är en sinnessjukdom, framkallad genom alkoholbruk,

äfven i smärre kvantiteter, där nämligen bruket är regelmässigt.

Den akuta är så till vida en sinnessjukdom, att en tillfälligt intagen

relativt mindre alkoholmängd ofta framkallar den sinnesgrumling, som

går under benämningen dåligt ölsinne, samt att tillfälligtvis intagna större

kvantiteter medföra det abnorma ruset, som ju uppenbart är en tillfällig,

hastigt förlöpande sinnesförvirring eller sinnesrubbning. Den kroniska

alkoholismen, med hvilken gifvetvis den akuta kan vara förenad, är,

åtminstone i sina mera utpräglade grader, en sinnessjukdom af så

mycket hemskare slag, som människor i allmänhet icke fästa tillbörlig

uppmärksamhet vid densamma. Det må erinras om den hos alkoholister

så vanliga förföljelsemanien, om storhetsvansinnet, om delirium tremens,

om sinnesdepressionen med därtill hörande ångest och kval, om den

s. k. alkoholepilepsien o. s. v. Och glömmas må heller icke dipsomanien

eller periodsuperiet, som enligt nyare undersökningar ingenting

annat är än ett slags periodisk sinnessjukdom, sannolikt af epileptisk

natur, hvarvid själfva drickandet blott är ett symptom. I alla dessa

fall ledes den sinnesrubbade mycket lätt till brottsliga handlingar, äfven

sådana af ohyggligaste slag, och dylika handlingar äro i sanning icke

ovanliga:

Det är alldeles tydligt, att alkohol- eller rusdrycksbruket disponerar

till brottsliga handlingar och till sinnesrubbning, ja, att hvad man kallar

alkoholism själf är sinnesrubbning i större eller mindre grad. Och så

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

uppstår af sig själf frågan, huruvida alkoholisten kan anses i samma

grad ansvarig för sina brottsliga handlingar som en fullt normal männisjta.

Tydligt nog kan han icke så vara, hvilket också numera allt allmännare

erkännes af en mängd forskare på straffrättens område. Men lika orättvist

som det i teorien erkännes vara att lägga samma ansvar på en

abnorm människa som på en normal, lika svårt har det sig att, då det

gäl jer alkoholbruk och alkoholism, utdraga konsekvenserna af detta teoretiska

erkännande och praktiskt tillämpa dem. På så sätt har uppstått

ett vacklande i ansvarsbedömning och straffbestämning rörande brottsliga

handlingar, föröfvade under rusets inflytande eller på grund af alkoholistisk

degeneration, som alldeles icke är ägnadt att klara rättsbegreppen eller

åstadkomma ett bättre sakernas tillstånd i ifrågavarande afseende, utan

tvärtom att ytterligare förvirra åskådningen, som i detta fall är förvirrad

nog ändå.

Härtill kommer den för familjen och samhället djupt ingripande omständigheten,

att alkoholbruket undergräfver och fördärfvar den enskildes

och familjens ekonomiska bärkraft. Där en del af familjeförsörjarens

arbetsförtjänst hamnar på krogen, där bli i motsvarande, ja i stegrad

grad, familjens behof tillbakasätta. Hemmet blir vanvårdadt, råkar i förfall

och mister sin trefnad, familjebanden upplösas, barnens uppfostran

till göda medborgare äfventyras och försummas, och deras kroppsutveckling

blir, på grund af bristande näring, jiämmad. Ehuru ingen tillförlitlig

statistik på detta område föreligger, torde man dock på grund af

allmänt gjorda erfarenheter ur det dagliga lifvet med säkerhet kunna gorå

dej påståendet, att den allmänna fattigvårdstungan ytterst och hufvudsakligen

härleder sig från pcji orsakas af alkoholbruk.

Af hvad förut påvisats framgår uppenbart, hvilket oerhördt ejände

alkoholbruket med den däraf alstrade alkoholismen drager öfver såväl

enskilda som samhällen: förslappning och degenerering, medförande

brottslighetens ökande, tilltagande'' sinnesrubbningar och själfmord, ett

demoraliserande vacklande i rättskipningen o. s. v., hvilket elände icke

upphäfves eller kan upphäfvas genom de storartade uppoffringar, som

göras för fattigvård, sinnessjukvård, fångvård, rättsväsende och polis, och

ännu mindre uppvägas genom de pekuniära fördelar staten och andra

institutioner hafva genom från rusdryckshandteringen influtna medel, på

det påvisade eländet är en följd af alkoholbruket och den däraf åstadkomna

alkoholismen, så är klart, att (jet förra icke kan omintetgorgs

annorlunc|a an genom aljcptiol|)ry$ets afskakande. Öiet är vissepigen s^ht,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

att förhållandena under de senare åren, såvidt de kunnat synbart bedömas,

blifvit bättre eller med andra ord, att den akuta alkoholismen,

så att säga, drifvits mera tillbaka och utom synhåll. Men att den kroniska

alkoholismen föga eller intet minskats, därtill kan man sluta däraf,

att rusdrycksförbrukningen icke i nämnvärd grad sjunker, om den nu

ens sjunker något alls. Så angifver kontrollbyrån på följande sätt för det

sista decenniet mängden brännvin »disponibelt till förtäring», hvilket ock

torde nära motsvara det verkligen förtärda:

1896

35,7

millioner

liter

eller

7,3

liter

per

hufvud

1897

37,9

»

»

»

7,6

»

»

»

1898

40,7

»

»

»

8,1

»

»

»

1899

43,3

»

»

»

8,6

»

»

1900

44,5

))

»

8,7

»

1901

44,5

»

»

8,7

»

»

1902

40,6

»

»

»

7,8

»

1903

38,9

»

»

7,5

»

»

»

1904

36,8

»

»

»

7,0

»

»

y>

1905

37,3

»

»

7,1

»

»

»

Och beträffande öltillverkningen ha bryggerierna själfva uppgifvit densamma

för åren 1899—1903 till respektive 171, 161, 164, 155 och 161

millioner liter, och kontrollbyrån har för åren 1904 och 1905 uppgifvit

samma tillverkning till respektive 140 och 153 millioner liter, hvarvid

dock torde märkas, att den stora minskningen 1904 naturligtvis var tillfällig

vid öfvergången till ett nytt skattesystem och att det för 1905 uppgiga

beloppet icke är så alldeles exakt. Då emellertid rusdrycksåtgången,

i trots af de landvinningar, som göras af nykterhetsrörelsen, ännu är så

stor som den är, medan de synbara fallen af den akuta alkoholförgiftningen

blifvit färre, så kan däraf dragas den slutsatsen, att alkoholbruket,

så att säga, jämnare fördelats på förbrukarena, hvarigenom också faran

för den kroniska alkoholismens utbredande ökats.

Nu uppstår frågan: hvad skall göras mot allt detta elände? Den

frågan har besvarats och besvaras ännu i dag på olika sätt. I korthet

är den äfven besvarad härofvan, där det framhölls, att, då hufvudorsaken

till eländet är att söka i alkohol- eller rusdrycksbruk, detta bruk

måste utrotas. I samma riktning pekar äfven statistiken. Så har,

såsom redan påpekats, brottsligheten bland kvinnor befunnits vida

mindre än brottsligheten bland män, ehuru kvinnornas antal i regel öfver

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

Htiger männens, af det naturliga skälet, att kvinnorna äro mindre alkoholiserade

än männen. Vidare har konstaterats, att brottsligheten bland

i ett land bosatta judar är förhållandevis långt mindre än brottsligheten

bland landets öfriga inbyggare. Att detta hufvudsakligast beror på judarnas

större alhållsamhet i allmänhet, framgår så mycket tydligare däraf, att

bland judarna i storstäder, där de, så att säga, mera emanciperat sig,

brottslighetssiffran befunnits större än bland judar i småstäderna och å

landsbygden, där de bättre bevarat sina nationella egenheter. Och en

ännu säkrare vägledning erhålles genom studiet af förhållandena inom den

engelska armén, särskild! dess indiska afdelning, af hvilken en tredjedel

utgöres af helafhållsamme män. Förhållandet mellan brottsligheten hos

alkoholförbrukare och helafhållsamme inom nämnda afdelning uppgafs af

dess chef general White vid ett tillfälle för ej länge sedan vara det som

framgår af proportionen 97,23 , 2,8. Vägen visas sålunda tydligt nog: ju

mindre alkoholförbrukning, desto mindre brottslighet; ingen alkoholförbrukning,

minimal brottslighet.

Man har satt i fråga, huruvida samhället, staten, har rätt och plikt

att i fall som ifrågavarande ingripa. Man har så gjort af månhet om

den medborgerliga friheten. Men den frihet, hvarom i detta fall merenär

fråga, är öfverhufvud samma slags frihet, som en burfödd fågel skulle

kunna åberopa för att få lefva och do i bur; den är i stort sedt intet

annat än friheten att fortfarande få slafva under ett häfdvunnet bruk, en

nedärfd osed. Har staten rätt och skyldighet att skydda sina medlemmar

från okunnighetens mörker och tvinga dem icke blott att hålla skolor,

utan äfven till dessa skolor sända sina barn; har den rätt och plikt att

skydda folket från farsoter och tvinga detsamma till ett mera hygieniskt

lefnadssätt — då har den äfven otvifvelaktigt både rätt och skyldighet att

skydda medborgarne från alkoholismens fara och tvinga dem att afstå

från det fördärfliga alkoholbruket genom att undertrycka rusdryckshandteringen.

På samma sätt som den enskilde nykterhetsarbetaren, lärd af erfarenheten,

funnit att han, därest han vill föra en alkoholiserad medmänniska

till nykterhetens fasta mark, nödgas leda henne dit öfver helafhållsamhetens

brygga, på samma sätt måste samhället, staten, föra medborgarne

såsom ett helt till frihet från alkoholismens fara och mara

på förbudsvägen. Nödvändigheten häraf framstår allt klarare, i samma

mån man lär sig förstå, att alkoholbruket, hur måttligt det än i vissa

fall kan te sig, dock är och förblir roten och upphofvet till alkoholismen

Bih. till JRiksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 13 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

med dess alla ohyggliga följder, särskildt den degenerering, som fortplantas

från släkte till släkte.

Att denna insikt och förståelse verkligen blifvit större än den varit

bevisas däraf, att rusdryckslagstiftningen blifvit alltmera restriktiv, och ett

allt starkare åtstrypande skulle ju under tidernas lopp konsekvent leda till

förbud. Ja, man har till och med redan visat, att man i visst fall icke

rädes för ett förbud, då man ju infört detsamma å lägerplatserna. Men

då restriktionsvägen hos oss beträddes, afsågs därmed alldeles icke ett

slag åt alkoholbruket i dess hela omfattning, så mycket mindre som detsammas

verkningar och följder då voro föga kända och uppmärksammade;

snarare afsågs därmed ett hämmande af den så i ögonen fallande akuta

berusningen, som gjorde sig särskildt gällande bland en folkklass, arbetareklassen.

Från denna från början skefva åskådning har man sedan

haft svårt att göra sig fri, trots en bättre förståelse af själfva sakfrågan.

Och på så sätt har äfven rusdryckslagslagstiftningen blifvit ett slags klasslagstiftning,

som skärper den med all rätt så tadlade klasskillnaden.

Restriktionerna ha sålunda företagits ensidigt och följaktligen blifvit mindre

verksamma; endast fallen af akut alkoholförgiftning ha svårgjorts och

minskats till antalet.

Denna ensidighet har, såsom uppgifvits, sin orsak i en från början

skef uppfattning. Men det gifves äfven en annan orsak därtill af fullt

lika svår, för att icke säga långt svårare, art. Och söker man icke

komma denna orsak till lits, skall den helt visst under många och långa

år lägga så godt som oöfverstigliga hinder i vägen för en fullt effektiv

och konsekvent, till förbud ledande restriktiv lagstiftning. Det torde vara

klart, att här åsyftas hvad man kallar de ekonomiska intressena.

Vid hvarje restriktion har alltid på det omsorgsfullaste tillsetts och

sörjts för att de ekonomiska intressena icke måtte väsentligt skadas. Så

ha tillkommit dessa s. k. kryphål i våra rusdryckslagar, hvarigenom dessa

kunnat förtolkas till den grad, att undantaget mången gång blifvit regel

och regeln undantag, exempelvis i fråga om stängningstiden i städerna.

Tillverkningsskatten till staten uppgick 1905 till 24,470,017 kronor

eller c:a 17,000 kronor mindre än föregående år, då skattebeloppet var

högre än det någonsin varit under senaste decenniet. Försäljningsmedlen

uppgingo samtidigt till öfver 12,500,000 kronor mot nära 12,400,000

kronor närmast föregående året; af 1905 års vinstmedel tilldelades landstingen

nära 2,146,000, hushållningssällskapen 1,597,000, stadskommuner

och köpingar med bolag öfver 7,186,000 samt landskommunerna nära

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

1,581,000 kronor eller något mera för hvarje kategori än föregående år.

Det synes, att dessa skatte- och vinstmedel äro särdeles stora, att de

uppehållas till sina belopp och att således intresset måste gå ut på bibehållande

eller förökande, äfven om restriktionslagstiftningen blir allt skarpare.

På dessa medel bygga äfven stat, landsting, hushållningssällskap

och kommuner sina respektive inkomst- och utgiftsstater; de utgöra, dessa

samma medel, en af de allra viktigaste grundstenarne i de angifna institutionernas

ekonomiska byggnad.

Under sådana förhållanden är det alldeles påtagligt, att en konsekvent,

allsidig restriktion näppeligen kan åstadkommas, emedan okunnigheten

i alkoholfrågan hos den stora allmänheten ännu är alltför stor samt

degenerationen alltför utbredd, förutom det viktiga skälet att med rusdryckshandteringen

äro alltför stora ekonomiska intressen sammanknippade.

Och lika påtagligt är å andra sidan, att ett haltande på båda sidor

såsom hittills, ett tjänande af Gud och Mammon, icke kan annat än

underhålla och stödja okunnighet samt utbreda degenerationen.

Det återstår sålunda ingenting annat, för att kunna komma in på

den enda räddningsvägen, som går genom allsidig och konsekvent restriktion

med åtföljande förbud, än att söka frigöra stat, landsting, hushållningssällskap

och kommuner från deras beroende af rusdrycksmedlen.

Detta frigörande från beroendet af rusdryckshandteringen kan gifvetvis

icke ske på en gång, utan att hela maskineriet därigenom skulle

bringas i olag; det måste ske successivt och systematiskt. I öfrigt kunna

naturligtvis olika tillvägagångssätt tänkas, såsom indragning eller aflösning

'' eller kanske dessa båda kombinerade, så att en successiv indragning

ägde rum, men med understöd till en början. Likaså kan samma frigörande

ske snabbare eller långsammare, under en kortare eller en längre

tidsperiod.

Det var en god idé upphofsmännen till det ursprungliga Göteborgssystemet

hade, då de förbehöllo sig rätt att använda de s. k. vinstmedlen

till för arbetareklassen gagneligt ändamål; de ville därmed låta

åtminstone något falla tillbaka till dem, som, ehuru de minst hade,

likväl mest bidragit och bidrogo till vinstens uppkomst. Hade denna

idé utvecklats och fullföljts, hade helt säkert förhållandena gestaltat sig

annorlunda än nu skett och åtminstone ett stort hinder för vårt inslående

på den rätta vägen icke funnits. Rättvisa och rättfärdighet kräfver,

att denna idé ånyo upptages och de successivt indragna tillverknings-,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

försäljnings- och vinstmedlen afsättas för att utgöra grundvalen till en

fond, afsedd för ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.

Denna fråga rörande allmänna institutioners och samhällens frigörande

från allt beroende af rusdryckshandteringen och en på den vägen åstadkommen

folkets frigörelse från alkoholismens fara och mara med däraf

följande elände har en så oerhördt stor betydelse och räckvidd i ena afseendet

som i det andra, att det är alldeles omöjligt för en enskild person

att åstadkomma en fullständig och allsidig utredning om möjligheten däraf

och bästa sättet därför eller att framlägga ett fullfärdigt förslag i saken.

Och om det vore möjligt, så skulle gifvetvis en sådan utredning och ett

sådant förslag icke mottagas med nödig tillit för att vinna erforderligt

beaktande och allmännare tillslutning. Det är fördenskull nödvändigt,

att en dylik utredning verkställes af en kommitté, bestående af personer,

hvilka förutom det att de äga nödiga kvalifikationer i öfrigt, äfven hafva

nödig insikt beträffande alkoholfrågans innebörd och ett lefvande intresse

för dess lösning på ett för folk och fosterland gagnande sätt, män sålunda,

som kunde sätta allas verkliga väl och lycka framför vissa institutioners

och ett mindretal enskildes ekonomiska intressen.

Då det synes mig vara på tiden att denna viktiga och djupt ingripande

fråga bringas fram till lösning, så mycket mera som ett förhalande

därmed otvifvelaktigt och på sätt som förut framhållits åstadkommer

ytterligare förvirring och uppresande af nya hinder, så tillåter

jag mig att, med hänvisning till hvad ofvan anförts och med tanken på

det trängande behofvet för vårt land att så fort som möjligt varda befriadt

från alkoholismens växande fara, vördsamt hemställa, att Riksdagen

måtte besluta i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte

genom en kommitté, bestående af för frågans lösning i angifven riktning

intresserade personer, låta verkställa en allsidig utredning rörande

möjligheten för ett statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens

fullständiga frigörande från deras ekonomiska beroende af från

rusdryckshandteringen härflytande medel, och, därest sådan möjlighet

finnes, om lämpligaste sättet därför samt för Riksdagen framlägga resultatet

af denna utredning med de förslag, hvartill samma utredning kan

föranleda».

utlåtande Att missbruk af rusdrycker är af djupt ingripande betydelse i de

enskildas och samhällenas lif och att till följd däraf åtgärder, som vid
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 13.

tagas till motverkande af detta missbruk, kunna vara befogade, är jämväl

allmänt erkändt. Utskottet håller före, att den riktigaste och säkraste vägen

för nykterhetsfrågans lösning är en genom uppfostran och undervisning

vunnen allmännare uppfattning om alkoholmissbrukets skadlighet. I detta

afseende måste allt erkännande skänkas åt det gagnerika arbete, som af

de enskilda nykterhetsföreningarne allestädes i vårt land utöfvas; och

att detta arbete burit frukter ådagalägges af den glädjande företeelsen, att

ungdomen i allt större omfattning visar sig tillgifven nykterhetens sak.

I sammanhang med detta upplysningsarbete kunna emellertid lagstiftningsåtgärder

vara behöfliga. Att härutinnan gå ända därhän, som motionären

antyder, att genom lagstiftning åstadkomma rusdrycksförbud kan utskottet

ej gilla; och erfarenheten gifver äfven vid handen, att förbudsåtgärder,

där sådana kommit till stånd, ej odeladt verkat till fromma för

nykterheten.

Utskottet får därjämte såsom stöd för sin uppfattning i detta afseende

åberopa Första Kammarens beslut innevarande år om afslag å en

inom Andra Kammaren väckt motion i fråga om dylikt förbuds införande.

Då utskottet för sin del ej anser nödigt eller lämpligt att vidare inlåta

sig på pröfning af förbudsfrågan, vill utskottet däremot på det kraftigaste

framhålla betydelsen af de stora ekonomiska intressen, hvarom

motionen rör sig. Enligt i densamma meddelade uppgifter angående storleken

af de genom tillverkning och försäljning af sprit- och maltdrycker

till staten, kommuner, hushållningssällskap och landsting för år 1905 inflytande

medel, uppgingo dessa — med frånräknande af dels de medel,

som för sistnämnda år inflöto af malt- och punschskatten och som uppgingo

till sammanlagdt 4,386,605 kronor, och dels de af införseltullen för

brännvin, sprit och vin härflytande medel, som för samma år utgjorde

sammanlagdt 4,768,373 kronor, eller tillhopa 9,154,978 kronor — till

följande belopp:

tillverkningsskatten till .................................... 24,470,017 kronor

försäljningsmedel till ....................................... 12,500,000

af hvilka sistnämnda medel tilldelades landstingen

nära................................................... 2,146,000 »

hushållningssällskapen....................................... 1,597,000 »

stadskommuner och köpingar med iolag öfver ...... 7,186,000 »

■samt landskommunerna nära........................... 1,581,000 »

Ofvanstående siffror gifva tydligt vid handen den stora betydelse

och räckvidd, som frigörandet af stat, landsting, hushållningssällskap och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

kommuner från beroendet af dessa’ tillverknings- och försäljningsmedel

äger och hvilka ofantliga svårigheter möta för dessa medels ersättande

på annat sätt. Hvad särskilt statens frigörande beträffar, torde något

sådant ej kunna ifrågasättas under annan förutsättning, än att rusdrycksförbud

blefve genomfördt. Under alla förhållanden skulle till följd af

frigörandet statens inkomster ansenligt minskas, samtidigt med att dess

utgifter väsentligt ökades. Bland annat vore det nödvändigt, att landsting,

hushållningssällskap och kommuner af statsmedel erhölle ersättning för

den dem för närvarande tillkommande andel i försäljningsmedlen, hvilken

andel de genom indragning eller aflösning ginge förlustiga.

På grund af hvad här ofvan anförts och då utskottet anser, att ett

statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens fullständiga

frigörande från deras ekonomiska beroende af de i motionen omförmälda

medel svårligen låter sig göra, finner utskottet sig sakna anledning tillstyrka

en skrifvelse till Kungl. Maj:t af det innehåll, som innefattas i

Andra Kammarens beslut i denna fråga; och får utskottet därför hemställa,

att Första Kammaren ej måtte biträda Andra

Kammarens i detta ärende fattade beslut.

Stockholm den 3 maj 1907.

På utskottets vägnar:

CH. E. von OELREICH.

Reservationer

af herr Bergström hvilken anför:

Som af motionärens motivering framgår och på många ställen återupprepas

är motionens hufvudsyfte alkoholbrukets fullständiga afskaffande.

För att kunna nå detta syfte anser han som ett första och grundläggande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 15

villkor, att! statens, landstings, hushållningssällskapens och kommuners

beroende af inkomst från rusdryckshandteringen upphör.

Ehuru jag för min del anser målet, absolutism, oupphinneligt, och

det är opröfvadt, huru fullständigt rusdrycksförbud skulle komma att

verka, anser jag dock icke, att staten bör undandraga sig att lämna nykterhetsarbetet

det stöd, som dess intressen och välfärd medgifva.

Det är i många stycken jag ej kan dela motionärens mening. Så

t. ex. när han säger, att, oaktadt bildning och välmåga stigit, råhetsförbrytelserna

det oaktadt tilltagit, och förklarar orsaken härtill ligga i alkoholbruket.

Jag anser tvärtom, att en ökad välmåga och en stigande bildning

ej kunna medföra ökad råhet ens med alkoholens tillhjälp. Råheten bevisar

enligt mitt förmenande brist på bildning, äfven om vetandet, som så

ofta förblandas med bildning, ökats. Öfverlagda brott torde icke kunna

tillskrifvas alkoholens inflytande, och senare tiders brottmålsannaler visa

oförtydbart en betänklig ökning af just sådana. Till och med om, som

statistiken säges upplysa, de flesta brott begåtts i sammanhang med

förtärandet af alkohol, så bevisas ej däraf, att afla, eller ens de flesta af

dessa brott skulle varit ogjorda, om ej alkoholen funnits att tillgå. De

kunna nämligen hafva varit öfverlagda och tillkommit alkoholen förutan.

En annan uttalad mening, som jag bland många sådana anser mig särskildt

böra påvisa, är, då motionären säger, att rättvisa och rättfärdighet krafvel’,

det brännvinsmedlen afsättas till en fond, afsedd för ålderdoms- och invaliditetsförsäkring,

samt att vissa institutioners och ett mindretal enskildes

ekonomiska intressen nu sättas framför allas verkliga väl och lycka. Man

kan verkligen, synes det, med fog fråga motionären, om ej de ändamål,

hvartill statens, landstingens, hushållningssällskapens och kommunernas inkomster

nu användas, såsom t. ex. till skolor och bildningsanstalter, till

hjälp åt jordbruk och skogsskötsel, till lasaretter, sjukvård och fattigvård

m. in. äro fullt lika betydelsefulla, gagneliga och nödvändiga för det allmännas

väl och särskildt för arbetareklassen som någonsin fonder för ålderdoms-

och invaliditetsförsörjning.

Med utskottet dela vi mening om, att det upplysningsarbete, som nykterhetssträfvandena

åstadkommit i hög grad verkat till nykterhetens främjande,

hvaremot för långt gående lagstiftningsåtgärder på samma gång de

framkalla öfverträdelser af och ringaktning för lagarna icke visat sig tillfyllest

att åstadkomma verklig nykterhet.

Då emellertid nykterhetsarbetet medför så mycken välsignelse, då det

med så uppoffrande intresse bedrifves af enskilda, ej minst bland de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

bredare folklagren, och då i stort sedt hvarje inskränkning af rusdrycksbruket

är en nationalvinst — i minskade utgifter och ökad arbetsförmåga

hos den enskilde — så anser jag äfven staten böra lämna sin medverkan

i detta arbete. Ämnets omfattning och hvarje åtgärds mångsidiga verkningar

orsaka, att jag ej kan inlåta mig på sättet och medlen härför, men

då jag är öfvertygad om, att en omfattande utredning är till gagn för

staten, emedan den lämnar tillfälle att öfverblicka frågan i sin helhet och

kan bidraga att undvika partiella skadliga reformer, så anser jag mig böra

anhålla,

att Första Kammaren för sin del ville besluta att

på så sätt biträda Andra Kammarens beslut, att Kammaren

anhåller, det Kung. Maj:t måtte på sätt Kungl.

Maj:t själf finner lämpligast verkställa en allsidig utredning

rörande möjligheten för ett statens, kommunernas,

landstingens och hushållningssällskapens frigörande

från deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen

härflytande medel och, därest sådan

möjlighet finnes, om lämpligaste sättet därför, samt för

Riksdagen framlägga resultatet af denna utredning med

de förslag, hvartill samma utredning kan föranleda.

Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.