Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31
1907-05-17 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1907:21, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31.
1
RI:o 21.
Ank. till Eiksd. kansli den 17 maj 1907, kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n.-o 10,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och beskrifning öfver enskilda
och kommuner tillhöriga mera betydande vattenfall
i landet m. m.
LJti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 150, har herr LindLindhagen
yrkat, »att Riksdagen beträffande enskildes vattenfall jämte motion.
strand rättigheter måtte af Kungl. Maj:t begära dels en allmän utredning
och be kritning öfver enskilde och kommuner tillhöriga mera betydande
vattenfall i landet, dels ock förslag till åtgärder, bidragande till att dessa
kraftkällor, särskildt enskilde tillhöriga vattenfall, må i möjligaste mån
komma landet och industrien och ej spekulationen till godo».
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott, till hvars förberedande^rens^ärde
behandling denna motion blifvit öfverlämnad, har — med erinran att tillfälliga
berörda yrkande inginge uti en annan af herr Lindhagen afgifven motion,
n:o 146, »angående några statsåtgärder i ändamål att i erforderliga fall
förekomma och undanröja enskildes jordmonopol» men att yrkandet
därom, på grund af stadgandet uti § 55 mom. 3 riksdagsordningen upprepats
uti särskild motion — uti afgifvet betänkande, n:o 30, anfört följande:
Bih. till Likså, F-ot. 1907. 8 Samt. 3 Afä. 1 Band. 31 Höft. (N:o 31). 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
Uti motionen n:o 146, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa
beträffande den allmänna motiveringen till berörda motion, har i en särskild
afdelning under rubriken enskildes vattenfall jämte strandrättigJieter
uppmärksamheten hänledts å en del brister och olägenheter i vårt
lands vattenrättsförhållanden, äfvensom å åtgärder, hvilka ifrågasatts såsom
ägnade att i särskilda afseenden minska eller afhjälpa desamma.
Efter en inledande framställning (å sid. 31 följ.) öfvergår motionären
till en redogörelse för dessa särskilda åtgärder. I denna redogörelse förekommer
den för nu ifrågavarande motion afgifna motivering, så lydande:
Herr Lindhagens
motivering.
»Vid sidan af de ofvan upptagna detaljfrågorna framställer sig äfven
behofvet af:
6) En allmän utredning om enskilde tillhöriga vattenfall.
I anledning af motion af herr Nyländer beslöt 1898 års Riksdag begära
en undersökning och utredning om statens vattenfall och förslag till
åtgärder från statens sida, för att de måtte komma landet i dess helhet
till godo. Detta uppdrag lämnades till den så kallade vattenfallskommittén,
som för någon tid sedan afgaf ett betänkande i det äskade afseendet.
Denna kommitté har öfver statens vattenfall upprättat två vattenböcker
eller förteckningar, omfattande den ena de mera betydande och den andra
de mindre betydande vattenfallen.
Nämnda motion synes emellertid ha afsett alla landets vattenfall.
Det tillfälliga utskott, som först behandlade frågan, fann också obestridligt,
att man måste föredraga en undersökning, som vore så noggrann och
fullständig som möjligt samt omfattade alla landets vattenfall. Och den
tid lärer nog komma, sade utskottet, då en växande håg för kännedom
om vårt land skall föranleda till en dylik vidtomfattande undersökning,
Men ur praktisk synpunkt ansåg utskottet, att till en början undersökningen
borde omfatta endast statens vattenfall och summariskt upptaga
drifkraften, de lokala förhållanden, som underlättade eller försvårade
vattenkraftens tillgodogörande, afståndet till vissa uppräknade ställen,
äganderättsförhållandena, samt om och i hvad mån kraften var tagen i
anspråk. Detta förslag biträddes äfven af Riksdagen.
För att kunna rätt öfverskåda landets tillgång i vattenkraft är det
naturligtvis icke blott intresseväckande utan äfven viktigt att äga en öfversiktlig
kännedom jämväl om de enskilda vattenfallen. Med den växande
uppmärksamhet landets näringslif börjar tilldraga sig, kan väl också antagas
hafva kommit den håg för en sådan kännedom, hvarom 1898 års
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
utskott profeterade. En utredning underlättas bär betydligt genom den
redan verkställda undersökningen af statens vattenfall. Å andra sidan
synes undersökningen tills vidare böra inskränka sig till enahanda summariska
utredning, som förordades för undersökningen af statens vattenfall.
I afseende å äganderättsförhållandena torde det här vara af intresse
att särskild! vinna upplysning, i hvad mån vattenkraften äges af bolag,
enskild industriidkare eller jordbrukare, och i sistnämnda fall, i hvad mån
den utgör en gemensam tillhörighet för hela byalag.
Af den framställning, som ofven gjorts i förevarande ämne, framgår
också, att man ej bör stanna vid en dylik undersökning. Äfven i fråga
om de enskilda vattenfallen bör undersökningen, för att tala med 1898
års Riksdag, rikta sig på »hvilka åtgärder böra från statens sida vidtagas
för att dessa naturtillgångar må komma landet i dess helhet till godo».
Särskildt gäller det här att oskadliggöra jobberiet, som framkallar och i
egna fickor behåller en onaturlig värdestegring, samt att då hellre låta
det allmänna, stat och kommun, få någon del af den naturliga, oförtjänta
värdestegringen. Några sådana åtgärder ha ofvan redan antydts. Andra
åtgärder kunna ock tänkas. Liksom för hvarje byggnad i vattenfall fordras
rättsligt tillstånd, därvid föreskrifter skola meddelas till skydd för
privaträttsliga intressen, så bör för hvarje sådant byggande äfven kunna
fordras en statslig koncession till skydd för de fiskaliska intressena. Intresseväckande
äro norska statens på senare tider meddelade koncessioner
åt utländska bolag att besitta enskilda vattenfall i Norge. Vid koncessionen
synes göras till villkor, att vattenfallet och hela anläggningen efter
75 år skall tillfalla norska staten. En fristående jord värdeskatt kan äfven
här ha en uppgift att fylla.
Till den nu förordade undersökningen bör lämpligen anknytas en utredning
om kommuner tillhöriga vattenfall och möjligen om försiktighetsmått
för att dessa måtte för framtiden bevaras åt det allmänna.»
Af ofvanstående motivering framgår, att nu framställda yrkande hi- Hfrr Kylanstoriskt
anknyter sig till det af Riksdagen med anledning af herr Ny- vid ms års
landers motion år 1898 i ärendet fattade beslut. Detta beslut förbered- riksdag.
des i den dåvarande Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott på ett
sätt, som är grundläggande för uppfattningen af frågans innebörd och
läge. Af denna anledning tillåter sig utskottet att här i dess helhet meddela
detta uttalande.
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
»Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr Oskar
Nyländer afgifven motion, n:o 163, af följande lydelse:
»Under den utveckling, som inom industriens olika grenar på senare
åren ägt rum, har uppmärksamheten alltmera riktats på den stora rikedom,
åtskilliga länder äga i sina tillgångar på vattenfall, och den oerhörda
naturliga kraftkälla, som dessa vattenfall erbjuda. Genom elektroteknikens
snabba framsteg och de uppfinningar, som därinom gjorts, hafva
vattenfallen fått ännu större betydelse, och möjlighet har yppats att på
flera sätt tillgodogöra sig dessas rika energiförråd; den enskilda företagsamheten
har ock redan vetat att på åtskilliga håll däraf begagna sig.
Att naturkraften kommer att i en snar framtid spela en framstående roll
i såväl industriens som kommunikationsväsendets tjänst, torde ej vara
tvifvel underkastadt.
Vårt land äger riklig tillgång på vattenfall, som för närvarande ligga
obegagnade, och det torde vara af särdeles stor vikt och betydelse för
landets utveckling på skilda områden, att i tid nödig uppmärksamhet
ägnas åt denna rikedom, så att den tillgång på kraft, som finnes i våra
forsar och vattendrag, må bättre än hittills kunna tillgodogöras. Man
har ifrågasatt, huruvida icke staten borde på något sätt förvärfva äganderätten
till alla Sveriges mera betydande vattenfall för att därefter genom
utarrendering eller annorledes så ordna, att inkomsten af dessa naturtillgångar
komme landet i sin helhet till godo, eller om ej staten borde
genom lämpliga uthyrningsvillkor söka nyttiggöra de vattenfall, hvaraf
staten redan nu är i obestridd besittning.
Huru och på hvad sätt vattenfallsförhållandena lämpligast böra ordnas,
är emellertid en svårlöst fråga, och för dess besvarande fordras noggrann
och, såvidt möjligt, fullständig utredning beträffande såväl mängden
och storleken af landets vattenfall som ock belägenheten af desamma,
hvarjämte äganderätten äfven torde, på grund af senaste årens erfarenheter,
böra närmare klargöras. Af särskildt intresse är ock att genom
en dylik undersökning få kännedom om hvilken och huru stor förmögenhet
Sverige verkligen äger i dessa sina vattenfall.
Då dessa frågor äro för vårt land af synnerlig vikt, och då något
vidlyftigt ordande om fördelarne af att i tid vidtaga åtgärder till betryggande
af dessa fosterlandets intressen ej torde vara af behofvet påkalladt,
vågar jag härmed vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse hos Ivungl. Maj:t anhålla,
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 5
del. Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka och utreda såväl antalet, storleken
och belägenheten af landets mera betydande vattenfall samt statens äganderätt
till desamma, där denna är tvistig, som ock om och hvilka åtgärder
böra från statens sida vidtagas för att dessa naturtillgångar må komma
landet i sin helhet till godo, samt därefter för Riksdagen framlägga de
förslag, hvartill en sådan utredning kan gifva anledning.»
I denna motions syfte hafva 74 af kammarens ledamöter instämt.
De senare åren hafva medfört en för vårt land hitintills exempellös
utveckling på det ekonomiska området, hvarunder ej allenast framsynta
landsmän, utan äfven främlingar mer och mer kommit till insikt om de
storartade, men ännu föga tillvaratagna resurser, som landet bär i sitt sköte.
Snart sagdt otaliga äro äfven de förslag, som på senare tiden såväl
inom som utom riksförsamlingen framkastats för tillgodogörande på ett
rationellt sätt af de i våra skogar, mossar och berg slumrande rikedomar.
Äfven frågan om en ändamålsenlig användning af de störa krafter,
som äro förborgade i våra många vattenfall, har varit föremål för Riksdagens
pröfning.
Sedan denna fråga väckts på tal vid 1895 års riksdag, men genom
kamrarnes skiljaktiga beslut då förfallit, upptogs frågan åter vid 1896 års
riksdag, som med föranledande af flera väckta motioner den 13 maj aflät
en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.
I denna skrifvelse framhölls bland annat, att vattenkraften kommit
till en, då nu gällande vattenlag antogs, icke anad användning, att slöseri
med vattenkraft flerstädes framkallats af gällande bestämmelser om kongsådra,
samt att genom ändring i stadgandena om flottled och kungsådra,
särskild! uti forsar och vattenfall, vattendragens stora energiförråd borde
kunna bättre, än som vore fallet, tillgodogöras för landets industri; och
anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida
strandägare borde tillåtas afl i vidsträcktare mån, än nu vore medgifvet,
tillgodogöra sig vattenkraften i landets forsar och vattenfall, där
sådant kunde ske utan skada för fiske, flott- eller farled eller för någon,
som ofvan eller nedan ägde jord, vattenverk eller annan egendom, samt,
om så ansåges vara förhållandet, för Riksdagen framlägga förslag till ändrade
lagbestämmelser därutinnan.
Under det att uti nyssberörda skrifvelse vattenfallens betydelse hufvudsakligen
skärskådades ur den privata industriens synpunkt, befmnes
Andra Kammarensfjärde
tillfälliga utskotts
utlåtande
vid
1899 års
riksdag i anledning
af
herr Nyländers
motion
samt Andra
Kammarens
beslut vid
samma riksdag.
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
däremot uti den motion, som nu föreligger till behandling, största vikten
vara fästad vid vattenfallen såsom eventuell inkomstkälla för landet i dess
helhet.
Med hänsyn till de ständigt stigande kraf på statskassan, som blifva
en oafvislig följd af landets stigande kultur, är det också en bjudande
plikt att tillse, det dessa ökade utgifter företrädesvis och i möjligaste
måtto kunna täckas af sådana inkomster, som erhållas utan ökade skattebördor
af vare sig direkt eller indirekt natur; och lära alltså i sådant syfte
ifriga bemödanden böra göras för att planmässigt höja afkastningen af
statens egendom.
Hvad då särskild! vattenfallen angår, så har man väl i första hand
att tillse, det alla sådana, som äro i statens ägo, i den mån sådant låter
sig göra, komma till inkomstbringande användning, men därjämte kan ju
skäl äfven förefinnas att taga i öfvervägande, huruvida icke staten genom
förvärfvande af enskildes vattenfall, likaväl som genom inköp af enskilda
järnvägar, åtminstone i vissa fall skulle kunna bereda fördelar åt landet
i dess helhet.
Ur båda dessa synpunkter har motionären ansett en noggrann och,
såvidt möjligt, fullständig utredning vara af nöden beträffande såväl
mängden, storleken och belägenheten af landets vattenfall som ock med
afseende å äganderätten till desamma.
Med den alltjämt ökade betydelsen af vattenfallen och med den jämförelsevis
ringa kännedom, man synes äga om dem, lärer en utredning
beträffande desamma vara i hög grad önskvärd för att icke säga rent af
nödvändig.
Beträffande omfattningen och planläggningen af en dylik undersökning
torde däremot olika uppfattningar kunna göra sig gällande.
Fäster man sig öfvervägande vid den teoretiska sidan af saken, så
är det väl alldeles obestridligt, att man måste föredraga en sådan undersökning,
som vore så noggrann och fullständig som möjligt samt omfattade
alla landets vattenfall; och den tid lärer nog komma, då en växande
håg för kännedom om vårt land jämväl uti nu ifrågavarande hänseende
skall föranleda till en dylik vidtomfattande undersökning.
Ser man åter frågan ur praktisk synpunkt, så bör väl med undersökningen
i förstone hufvudsakligen afses att erhålla ett lätt öfverskådligt
och för allmänheten tillgängligt medel för bedömande af vattendragens för
staten nu disponibla energiförråd, och torde för sådant fall det ej vara
nödvändigt eller ens lämpligt, att till en början undersökningen göres allt
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
för detaljerad eller omfattande, ej heller att densamma alltför mycket går
in på de ofta synnerligen svåra äganderättsfrågorna, hvilket ju med hänsyn
till del vidlyftiga material, hvarom fråga är, skulle komma att vålla betydande
kostnader och, hvad värre är, en mycket stor tidsutdräkt.
Utskottet, som företrädesvis läst sig vid den praktiska sidan af saken,
har därför ansett, att den undersökning, som för närvarande borde ifrågasättas,
lämpligen kunde ske på ett mera summariskt sätt samt omfatta
endast sådana vattenfall, hvilka på grund af strandägarerätt, jordeboksanteckningar
eller andra kända förhållanden kunde anses delvis eller helt
och hållet tillhöra staten.
Ehuruväl gifvet är, att regeringen, därest motionen i eu eller annan
form bifalles, bäst är i tillfälle att meddela lämpliga instruktioner för
undersökningsförrättarne, har utskottet dock, utan några slags anspråk på
att hafva träffat det rätta, ansett sig böra angifva, huru det tänkt sig, att
undersökningen i hufvudsak borde planläggas.
Utskottet har sålunda ansett, att hvarje vattendrag med dess tillflöden
i ordningsföljd efter kartan, norr ifrån räknadt, borde undersökas,
och att med afseende å hvart och ett däri befintligt fall utaf afsevärd betydelse,
till hvilket staten kunde anses hafva någon äganderätt, anteckningar
borde verkställas beträffande:
a) fallets approximativa krafttillgång, beräknad efter medelvattenmängd
och fallhöjd;
b) de särskilda lokala förhållanden, som möjligen kunde anses underlätta
eller försvåra vattenkraftens tillgodogörande;
c) dess afstånd från närmaste järnväg och järnvägsstation, landsväg
eller annan farled, stad, by, sågverk, kvarn, grufva, malmförande berg
m. m.;
d) huruvida båda eller någondera af stränderna vore i statens ägo
samt om staten uti fallet ägde holme eller grund;
e) hvad om äganderätten till fallet funnes i jordeböcker och andra
kamerala handlingar antecknadt eller genom laga kraftvunnen dom afgjordt;
f) om någon och i så fall huru stor del af vattenkraften redan vore
i ett eller annat afseende tagen i anspråk.
Samtliga dessa uppgifter borde sammanföras i en vattenbok eller ett
vattenregister, åtföljdt af karta, hvarå alla fallen vore utmärkta; och skulle
denna bok befordras till trycket samt tillhandahållas Riksdagen, en del
förvaltande myndigheter och möjligen äfven allmänheten.
I sammanhang härmed finner sig utskottet böra uttryckligen fram
-
8
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
hålla, att, om sålunda af uteslutande praktiska skäl undersökningen komme
att begränsas till endast en mindre del af landets vattenfall, detta icke
finge anses innebära något slags erkännande från statens sida, att öfriga
ej undersökta vattenfall vore att betrakta såsom enskild egendom, utan
komme frågan om äganderätten till desamma att, oafsedt undersökningen,
framdeles stå öppen och blifva beroende på i hvarje fall sig företeende
omständigheter.
Då utskottet ej kan finna annat, än att en undersökning, anordnad
på det ungefärliga sätt, som här ofvan angifvits, skulle komma att yppa
nya förvärfskällor för staten, gifva ledning för fortsatta, mera detaljerade
och mera omfattande undersökningar i samma riktning samt föranleda till
åtgärder för fallens tillgodogörande för statens räkning, får utskottet i
anledning af motionen vördsamt hemställa,
att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kung! Maj:t låta verkställa
den här ofvan antydda undersökning och utredning beträffande de mera
betydande vattenfall, hvilka helt och hållet eller delvis anses vara i statens
ägo, som ock om och hvilka åtgärder böra från statens sida vidtagas för
att dessa naturtillgångar må komma landet i dess helhet till godo, samt
därefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning
kan gifva anledning.»
Andra Kam- Båda kamrarne beslöto utan debatt att aflåta den i motionen beÄSgärda
skrifvelsen, hvarpå Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 uppdrog åt en
skotta yttran- kommitté att verkställa den begärda utredningen. Denna, den så kallade
''af Urkund- vattenfallskommittén, afgaf den 17 mars 1903 sitt betänkande, under trenne
havens kapitelrubriker: Den tekniska utredningen, Den rättsliga utredningen och
Om åtgärder för vattenkraftens tillgodogörande.
Utskottet vid 1898 års riksdag väntade sig af den då föreslagna
undersökningen bland annat, att den skulle »gifva ledning för fortsatta,
mera detaljerade och mera omfattande undersökningar i samma riktning».
Motionären har ock med rätta anmärkt, att så blifvit fallet. Det grundliga
och omfattande arbete, vattenfallskommittén nedlagt på sin uppgift,
har fastslagit arbetsplan och metoder, undangjort den allmänna geografiska
rekognosceringen, uppdragit hufvudlinjerna i den rättsliga utredningen
och sålunda väsentligt närmat oss det mål, som uppenbart föresväfvade
redan motionären vid 1898 års riksdag: en vattenbok för hela landet.
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
Vattenfallskomrnittén fann sig hänvisad att själf i vidsträckt omfattning
utföra undersökningar för den tekniska delen af sin uppgift, alldenstund
— som det säges i inledningen till dess betänkande, pag. V — »i
vårt land ännu icke linnes någon allmän hydrografisk undersökning anordnad».
Genom innevarande Riksdags bifall till Kungl. Maj ds proposition
om »anordnande af en hydrografisk undersökning af Sveriges färskvatten»
skall denna brist inom kort vara undanröjd, i och med upprättandet åt
en hydrografisk byrå. Den praktiska synpunkt, som statsutskottet vid
förordandet af byråns inrättande sköt i förgrunden, då det framhöll dess
, betydelse för tillgodogörandet af vårt lands rika vattenkrafter, synes öppna
en utsikt, att någon del af den här föreslagna uppgiften i sinom tid
skulle kunna lösas genom byråns medverkan, och den af motionären begärda
utredningen sålunda än ytterligare underlättas.
Frågan ställer sig sålunda nu betydligt enklare än 1898. Det är
också utskottets mening, att tiden nu är inne för den fortsättning, som
då antyddes, och detta ingalunda ur den blott teoretiska synpunkt, hvarom
utskottet då talar. En närmare inventering af vårt lands naturtillgångar,
på alla håll där en sådan rimligen kan ske, synes utskottet äfven
af rent praktiska behof vara starkt påkallad i denna tid; och den påfallande
lifaktighet att tillgodogöra dem, som förspörjes rundt omkring
oss, synes utvisa, att känslan häraf är allmän i landet. Vid sådant
förhållande bör, ju förr dess hellre, bringas till slut den af förra vattenfallskommittén
så energiskt påbörjade utredningen af den väldiga krafttillgång,
som gömmer sig i våra vattenfall — dubbelt betydelsefull för
ett land, hvars handelsbalans nedtryckes af en årlig stenkolsimport på
50 å 60 millioner kronor.
Äfven direkt skulle en sådan utredning komma staten till godo, nämligen
till ledning vid eventuellt fortsättande på den väg, som inleddes af
1906 års Riksdag, då den anslog 5 mill. kr. till statsinköp af vattenfall
i enskild ägo.
I likhet med motionären anser utskottet, att den föreslagna utredningen
bör stanna vid det summariska uppdrag, som utvecklats af 1898
års utskott, hvarvid mom. d. (»huruvida båda eller någondera af stränderna
vore i statens ägo, samt om staten uti fallet ägde holme eller grund»)
numera, efter den förra kommitténs arbete, i allmänhet torde bortfalla.
Däremot kan utskottet för sin del icke understödja den senare delen
af motionärens yrkande. På sakens nuvarande ståndpunkt torde det vara
Bih. till Eiksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band, 21 Höft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
för tidigt att ange några åtgärder, som med någon grad af säkerhet kunna
utestänga den osunda spekulationen från dessa kraftkällor.
På grund af hvad sålunda anförts, tår utskottet hemställa, att Andra
Kammaren i anledning af förevarande motion för sin del beslutar, det
Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade anhålla, att Ivungl. Maj:t
ville låta verkställa en allmän undersökning och beskrifning öfver enskilde
och kommuner tillhöriga, mera betydande vattenfall i landet.
Andra Kam- Denna hemställan har den 4 i denna månad bifallits af Andra IvammoJh
"Första*maren, hvarefter beslutet härom enligt § 63 riksdagsordningen delgifvits
Kammarens Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
Forsta Kam- Innan utskottet vidare yttrar sig angående herr Lindhagens motion
maTfätliga och Andra Kammarens beslut, anser utskottet sig böra erinra, att i an■utskotts
vtt- ledning af Ivungl. Maj:ts proposition af den 21 december 1906 innevarandc''
rande Riksdag besluta, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden nämnda dag angifha grunder,
en hydrografisk undersökning af Sveriges färskvatten skall företagas under
ledning af en särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå samt för
detta ändamål å extra stat för år 1908 beviljat etl anslag af 40,800
kronor.
Af den i statsrådsprotokollet ingående redogörelsen för den verksamhet,
som byrån vore afsedd att utöfva, framgår, att byrån dels skulle
utföra vissa vetenskapliga undersökningar dels tillgodose vissa praktiska
intressen. Beträffande de senare heter det sålunda:
»De praktiska intressena åter kräfde kännedom om flödens storlek
och varaktighet, om vattenståndens och vattentillgångarnas variationer,
om den såsom pålitlig kraftkälla påräkneliga vattentillgången och om
medlen att höja denna, om grundvattens förekomst och så vidare, allt
faktorer, som, stundom flera tillsammans stundom hvar för sig, inverkade
vid bestämmande af dimensioner och lutning å aflopp för jords torrläggning
till visst djup, vid frågor om erforderliga öppningar för landsvägsoch
järnvägsbroar, om vissa lägenheters eller orters fredande mot öfversvämningar,
om det kraftbelopp, för hvilket vattenverk kunde lämpligast
anordnas, om påräkneligt djup i farled och flottled, om vattenlednings
-
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlutande N:o 21. 11
anläggnings kapacitet och så vidare, och ofta nog vore de olika intressena
al'' hvarandra så beroende, att mellan dem ej kunde vederbörligen skiljas
utan fullständig kännedom om liera eller färre bland de förenämnda förhållandena.
»
Vidare framgår åt'' förberörda statsrådsprotokoll, att, med undantag
för en s. k. försöksstation, de öfriga hydrografiska undersökningarne
borde förläggas till flodområdena samt att, om än vid slutlig pröfning
modifikationer kunde befinnas lämpliga, följande vattendrag med flodområden
dock nu ansetts böra upptagas till undersökning nämligen:
Göta älf med Vänern, Upperudsvattnet, Byälfven, Norsälfven, Klarälfven,
Gullspångsälfven, Tidan, Lidan och Nossan; Viskan, Lagan,
Kjäflingeån, Hälgeån, Mörrumsån, Ljungbvån, Ämån, Storån (i Kalmar
län), Motalaström med Vättern, Huskvarnaån, Svartån (i Östergötland),
Stångån och Finspångsån ; Mälaren med utlopp jämte Eskilstunaån med
Hjälmaren, Arbogaån, Hedströmmen, Köpingsån, Kolbäcksån, Svartån
(i Västmanland), Sagån, Örsundsån och Fyrisån; Olandsån, Dalälfven
med Väster- och Österdalälfvarna samt Ore älf; Gafleån, Ljusne älf med
Voxne älf; Indalsälfven med Storsjön, Qvitsleån, Underåkersälfven och
Hjärpeströmmen; Brunneån, Umeälf med Vindelälfven; Kåge älf, Lule älf
med de två källfloderna Stora och Lilla Lule älf samt slutligen
Ture älf.
Om man nu sammanställer de uppgifter, som hydrografiska byrån
sålunda fått sig anförtrodda, med det hufvudskål, motionären framhållit
för sitt önskemål, eller vikten att äga en tillförlitlig kännedom rörande
de i enskild ägo varande vattenfallen, synes det utskottet alldeles påtagligt,
att en sådan öfversikt kommer att vinnas genom hydrografiska
byråns verksamhet i mån som denna hinner fortskrida. Då denna byrå
under sitt arbete kommer att verkställa alla de tekniska utredningar, som
må anses erforderliga,lärer vara minst sagdt öfverflödigt att vid sidan
af denna med all sannolikhet permanenta byrå anordna en annan teknisk
utredning med likartad uppgift. Att byrån däremot icke kommer
att verkställa någon utredning angående äganderätten till de särskilda
vattenfallen, huruvida de ägas af bolag, enskild industriidkare, jordbrukare
eller byalag, torde kunna förutsättas; men en sådan utredning synes
utskottet så mycket mindre erforderlig, som frågan, såvidt den är af
allmänt intresse, endast gäller att få en öfverskådlig uppgift å de vattenfall
i landet, hvilka icke tillhöra staten.
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
På dessa skäl hemställer utskottet,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 17 maj 1907.
På utskottets vägnar:
GUSTAF BERG.
Herr von Möller har begärt att få antecknadt, att han icke deltagit
uti behandlingen af förestående ärende.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1907.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.