Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31

1907-05-17 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1907:21, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31.

1

RI:o 21.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 maj 1907, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n.-o 10,

i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och beskrifning öfver enskilda

och kommuner tillhöriga mera betydande vattenfall

i landet m. m.

LJti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 150, har herr LindLindhagen

yrkat, »att Riksdagen beträffande enskildes vattenfall jämte motion.

strand rättigheter måtte af Kungl. Maj:t begära dels en allmän utredning

och be kritning öfver enskilde och kommuner tillhöriga mera betydande

vattenfall i landet, dels ock förslag till åtgärder, bidragande till att dessa

kraftkällor, särskildt enskilde tillhöriga vattenfall, må i möjligaste mån

komma landet och industrien och ej spekulationen till godo».

Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott, till hvars förberedande^rens^ärde

behandling denna motion blifvit öfverlämnad, har — med erinran att tillfälliga

berörda yrkande inginge uti en annan af herr Lindhagen afgifven motion,

n:o 146, »angående några statsåtgärder i ändamål att i erforderliga fall

förekomma och undanröja enskildes jordmonopol» men att yrkandet

därom, på grund af stadgandet uti § 55 mom. 3 riksdagsordningen upprepats

uti särskild motion — uti afgifvet betänkande, n:o 30, anfört följande:

Bih. till Likså, F-ot. 1907. 8 Samt. 3 Afä. 1 Band. 31 Höft. (N:o 31). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

Uti motionen n:o 146, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa

beträffande den allmänna motiveringen till berörda motion, har i en särskild

afdelning under rubriken enskildes vattenfall jämte strandrättigJieter

uppmärksamheten hänledts å en del brister och olägenheter i vårt

lands vattenrättsförhållanden, äfvensom å åtgärder, hvilka ifrågasatts såsom

ägnade att i särskilda afseenden minska eller afhjälpa desamma.

Efter en inledande framställning (å sid. 31 följ.) öfvergår motionären

till en redogörelse för dessa särskilda åtgärder. I denna redogörelse förekommer

den för nu ifrågavarande motion afgifna motivering, så lydande:

Herr Lindhagens

motivering.

»Vid sidan af de ofvan upptagna detaljfrågorna framställer sig äfven

behofvet af:

6) En allmän utredning om enskilde tillhöriga vattenfall.

I anledning af motion af herr Nyländer beslöt 1898 års Riksdag begära

en undersökning och utredning om statens vattenfall och förslag till

åtgärder från statens sida, för att de måtte komma landet i dess helhet

till godo. Detta uppdrag lämnades till den så kallade vattenfallskommittén,

som för någon tid sedan afgaf ett betänkande i det äskade afseendet.

Denna kommitté har öfver statens vattenfall upprättat två vattenböcker

eller förteckningar, omfattande den ena de mera betydande och den andra

de mindre betydande vattenfallen.

Nämnda motion synes emellertid ha afsett alla landets vattenfall.

Det tillfälliga utskott, som först behandlade frågan, fann också obestridligt,

att man måste föredraga en undersökning, som vore så noggrann och

fullständig som möjligt samt omfattade alla landets vattenfall. Och den

tid lärer nog komma, sade utskottet, då en växande håg för kännedom

om vårt land skall föranleda till en dylik vidtomfattande undersökning,

Men ur praktisk synpunkt ansåg utskottet, att till en början undersökningen

borde omfatta endast statens vattenfall och summariskt upptaga

drifkraften, de lokala förhållanden, som underlättade eller försvårade

vattenkraftens tillgodogörande, afståndet till vissa uppräknade ställen,

äganderättsförhållandena, samt om och i hvad mån kraften var tagen i

anspråk. Detta förslag biträddes äfven af Riksdagen.

För att kunna rätt öfverskåda landets tillgång i vattenkraft är det

naturligtvis icke blott intresseväckande utan äfven viktigt att äga en öfversiktlig

kännedom jämväl om de enskilda vattenfallen. Med den växande

uppmärksamhet landets näringslif börjar tilldraga sig, kan väl också antagas

hafva kommit den håg för en sådan kännedom, hvarom 1898 års

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

utskott profeterade. En utredning underlättas bär betydligt genom den

redan verkställda undersökningen af statens vattenfall. Å andra sidan

synes undersökningen tills vidare böra inskränka sig till enahanda summariska

utredning, som förordades för undersökningen af statens vattenfall.

I afseende å äganderättsförhållandena torde det här vara af intresse

att särskild! vinna upplysning, i hvad mån vattenkraften äges af bolag,

enskild industriidkare eller jordbrukare, och i sistnämnda fall, i hvad mån

den utgör en gemensam tillhörighet för hela byalag.

Af den framställning, som ofven gjorts i förevarande ämne, framgår

också, att man ej bör stanna vid en dylik undersökning. Äfven i fråga

om de enskilda vattenfallen bör undersökningen, för att tala med 1898

års Riksdag, rikta sig på »hvilka åtgärder böra från statens sida vidtagas

för att dessa naturtillgångar må komma landet i dess helhet till godo».

Särskildt gäller det här att oskadliggöra jobberiet, som framkallar och i

egna fickor behåller en onaturlig värdestegring, samt att då hellre låta

det allmänna, stat och kommun, få någon del af den naturliga, oförtjänta

värdestegringen. Några sådana åtgärder ha ofvan redan antydts. Andra

åtgärder kunna ock tänkas. Liksom för hvarje byggnad i vattenfall fordras

rättsligt tillstånd, därvid föreskrifter skola meddelas till skydd för

privaträttsliga intressen, så bör för hvarje sådant byggande äfven kunna

fordras en statslig koncession till skydd för de fiskaliska intressena. Intresseväckande

äro norska statens på senare tider meddelade koncessioner

åt utländska bolag att besitta enskilda vattenfall i Norge. Vid koncessionen

synes göras till villkor, att vattenfallet och hela anläggningen efter

75 år skall tillfalla norska staten. En fristående jord värdeskatt kan äfven

här ha en uppgift att fylla.

Till den nu förordade undersökningen bör lämpligen anknytas en utredning

om kommuner tillhöriga vattenfall och möjligen om försiktighetsmått

för att dessa måtte för framtiden bevaras åt det allmänna.»

Af ofvanstående motivering framgår, att nu framställda yrkande hi- Hfrr Kylanstoriskt

anknyter sig till det af Riksdagen med anledning af herr Ny- vid ms års

landers motion år 1898 i ärendet fattade beslut. Detta beslut förbered- riksdag.

des i den dåvarande Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskott på ett

sätt, som är grundläggande för uppfattningen af frågans innebörd och

läge. Af denna anledning tillåter sig utskottet att här i dess helhet meddela

detta uttalande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

»Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr Oskar

Nyländer afgifven motion, n:o 163, af följande lydelse:

»Under den utveckling, som inom industriens olika grenar på senare

åren ägt rum, har uppmärksamheten alltmera riktats på den stora rikedom,

åtskilliga länder äga i sina tillgångar på vattenfall, och den oerhörda

naturliga kraftkälla, som dessa vattenfall erbjuda. Genom elektroteknikens

snabba framsteg och de uppfinningar, som därinom gjorts, hafva

vattenfallen fått ännu större betydelse, och möjlighet har yppats att på

flera sätt tillgodogöra sig dessas rika energiförråd; den enskilda företagsamheten

har ock redan vetat att på åtskilliga håll däraf begagna sig.

Att naturkraften kommer att i en snar framtid spela en framstående roll

i såväl industriens som kommunikationsväsendets tjänst, torde ej vara

tvifvel underkastadt.

Vårt land äger riklig tillgång på vattenfall, som för närvarande ligga

obegagnade, och det torde vara af särdeles stor vikt och betydelse för

landets utveckling på skilda områden, att i tid nödig uppmärksamhet

ägnas åt denna rikedom, så att den tillgång på kraft, som finnes i våra

forsar och vattendrag, må bättre än hittills kunna tillgodogöras. Man

har ifrågasatt, huruvida icke staten borde på något sätt förvärfva äganderätten

till alla Sveriges mera betydande vattenfall för att därefter genom

utarrendering eller annorledes så ordna, att inkomsten af dessa naturtillgångar

komme landet i sin helhet till godo, eller om ej staten borde

genom lämpliga uthyrningsvillkor söka nyttiggöra de vattenfall, hvaraf

staten redan nu är i obestridd besittning.

Huru och på hvad sätt vattenfallsförhållandena lämpligast böra ordnas,

är emellertid en svårlöst fråga, och för dess besvarande fordras noggrann

och, såvidt möjligt, fullständig utredning beträffande såväl mängden

och storleken af landets vattenfall som ock belägenheten af desamma,

hvarjämte äganderätten äfven torde, på grund af senaste årens erfarenheter,

böra närmare klargöras. Af särskildt intresse är ock att genom

en dylik undersökning få kännedom om hvilken och huru stor förmögenhet

Sverige verkligen äger i dessa sina vattenfall.

Då dessa frågor äro för vårt land af synnerlig vikt, och då något

vidlyftigt ordande om fördelarne af att i tid vidtaga åtgärder till betryggande

af dessa fosterlandets intressen ej torde vara af behofvet påkalladt,

vågar jag härmed vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse hos Ivungl. Maj:t anhålla,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 5

del. Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka och utreda såväl antalet, storleken

och belägenheten af landets mera betydande vattenfall samt statens äganderätt

till desamma, där denna är tvistig, som ock om och hvilka åtgärder

böra från statens sida vidtagas för att dessa naturtillgångar må komma

landet i sin helhet till godo, samt därefter för Riksdagen framlägga de

förslag, hvartill en sådan utredning kan gifva anledning.»

I denna motions syfte hafva 74 af kammarens ledamöter instämt.

De senare åren hafva medfört en för vårt land hitintills exempellös

utveckling på det ekonomiska området, hvarunder ej allenast framsynta

landsmän, utan äfven främlingar mer och mer kommit till insikt om de

storartade, men ännu föga tillvaratagna resurser, som landet bär i sitt sköte.

Snart sagdt otaliga äro äfven de förslag, som på senare tiden såväl

inom som utom riksförsamlingen framkastats för tillgodogörande på ett

rationellt sätt af de i våra skogar, mossar och berg slumrande rikedomar.

Äfven frågan om en ändamålsenlig användning af de störa krafter,

som äro förborgade i våra många vattenfall, har varit föremål för Riksdagens

pröfning.

Sedan denna fråga väckts på tal vid 1895 års riksdag, men genom

kamrarnes skiljaktiga beslut då förfallit, upptogs frågan åter vid 1896 års

riksdag, som med föranledande af flera väckta motioner den 13 maj aflät

en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

I denna skrifvelse framhölls bland annat, att vattenkraften kommit

till en, då nu gällande vattenlag antogs, icke anad användning, att slöseri

med vattenkraft flerstädes framkallats af gällande bestämmelser om kongsådra,

samt att genom ändring i stadgandena om flottled och kungsådra,

särskild! uti forsar och vattenfall, vattendragens stora energiförråd borde

kunna bättre, än som vore fallet, tillgodogöras för landets industri; och

anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida

strandägare borde tillåtas afl i vidsträcktare mån, än nu vore medgifvet,

tillgodogöra sig vattenkraften i landets forsar och vattenfall, där

sådant kunde ske utan skada för fiske, flott- eller farled eller för någon,

som ofvan eller nedan ägde jord, vattenverk eller annan egendom, samt,

om så ansåges vara förhållandet, för Riksdagen framlägga förslag till ändrade

lagbestämmelser därutinnan.

Under det att uti nyssberörda skrifvelse vattenfallens betydelse hufvudsakligen

skärskådades ur den privata industriens synpunkt, befmnes

Andra Kammarensfjärde

tillfälliga utskotts

utlåtande

vid

1899 års

riksdag i anledning

af

herr Nyländers

motion

samt Andra

Kammarens

beslut vid

samma riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

däremot uti den motion, som nu föreligger till behandling, största vikten

vara fästad vid vattenfallen såsom eventuell inkomstkälla för landet i dess

helhet.

Med hänsyn till de ständigt stigande kraf på statskassan, som blifva

en oafvislig följd af landets stigande kultur, är det också en bjudande

plikt att tillse, det dessa ökade utgifter företrädesvis och i möjligaste

måtto kunna täckas af sådana inkomster, som erhållas utan ökade skattebördor

af vare sig direkt eller indirekt natur; och lära alltså i sådant syfte

ifriga bemödanden böra göras för att planmässigt höja afkastningen af

statens egendom.

Hvad då särskild! vattenfallen angår, så har man väl i första hand

att tillse, det alla sådana, som äro i statens ägo, i den mån sådant låter

sig göra, komma till inkomstbringande användning, men därjämte kan ju

skäl äfven förefinnas att taga i öfvervägande, huruvida icke staten genom

förvärfvande af enskildes vattenfall, likaväl som genom inköp af enskilda

järnvägar, åtminstone i vissa fall skulle kunna bereda fördelar åt landet

i dess helhet.

Ur båda dessa synpunkter har motionären ansett en noggrann och,

såvidt möjligt, fullständig utredning vara af nöden beträffande såväl

mängden, storleken och belägenheten af landets vattenfall som ock med

afseende å äganderätten till desamma.

Med den alltjämt ökade betydelsen af vattenfallen och med den jämförelsevis

ringa kännedom, man synes äga om dem, lärer en utredning

beträffande desamma vara i hög grad önskvärd för att icke säga rent af

nödvändig.

Beträffande omfattningen och planläggningen af en dylik undersökning

torde däremot olika uppfattningar kunna göra sig gällande.

Fäster man sig öfvervägande vid den teoretiska sidan af saken, så

är det väl alldeles obestridligt, att man måste föredraga en sådan undersökning,

som vore så noggrann och fullständig som möjligt samt omfattade

alla landets vattenfall; och den tid lärer nog komma, då en växande

håg för kännedom om vårt land jämväl uti nu ifrågavarande hänseende

skall föranleda till en dylik vidtomfattande undersökning.

Ser man åter frågan ur praktisk synpunkt, så bör väl med undersökningen

i förstone hufvudsakligen afses att erhålla ett lätt öfverskådligt

och för allmänheten tillgängligt medel för bedömande af vattendragens för

staten nu disponibla energiförråd, och torde för sådant fall det ej vara

nödvändigt eller ens lämpligt, att till en början undersökningen göres allt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

för detaljerad eller omfattande, ej heller att densamma alltför mycket går

in på de ofta synnerligen svåra äganderättsfrågorna, hvilket ju med hänsyn

till del vidlyftiga material, hvarom fråga är, skulle komma att vålla betydande

kostnader och, hvad värre är, en mycket stor tidsutdräkt.

Utskottet, som företrädesvis läst sig vid den praktiska sidan af saken,

har därför ansett, att den undersökning, som för närvarande borde ifrågasättas,

lämpligen kunde ske på ett mera summariskt sätt samt omfatta

endast sådana vattenfall, hvilka på grund af strandägarerätt, jordeboksanteckningar

eller andra kända förhållanden kunde anses delvis eller helt

och hållet tillhöra staten.

Ehuruväl gifvet är, att regeringen, därest motionen i eu eller annan

form bifalles, bäst är i tillfälle att meddela lämpliga instruktioner för

undersökningsförrättarne, har utskottet dock, utan några slags anspråk på

att hafva träffat det rätta, ansett sig böra angifva, huru det tänkt sig, att

undersökningen i hufvudsak borde planläggas.

Utskottet har sålunda ansett, att hvarje vattendrag med dess tillflöden

i ordningsföljd efter kartan, norr ifrån räknadt, borde undersökas,

och att med afseende å hvart och ett däri befintligt fall utaf afsevärd betydelse,

till hvilket staten kunde anses hafva någon äganderätt, anteckningar

borde verkställas beträffande:

a) fallets approximativa krafttillgång, beräknad efter medelvattenmängd

och fallhöjd;

b) de särskilda lokala förhållanden, som möjligen kunde anses underlätta

eller försvåra vattenkraftens tillgodogörande;

c) dess afstånd från närmaste järnväg och järnvägsstation, landsväg

eller annan farled, stad, by, sågverk, kvarn, grufva, malmförande berg

m. m.;

d) huruvida båda eller någondera af stränderna vore i statens ägo

samt om staten uti fallet ägde holme eller grund;

e) hvad om äganderätten till fallet funnes i jordeböcker och andra

kamerala handlingar antecknadt eller genom laga kraftvunnen dom afgjordt;

f) om någon och i så fall huru stor del af vattenkraften redan vore

i ett eller annat afseende tagen i anspråk.

Samtliga dessa uppgifter borde sammanföras i en vattenbok eller ett

vattenregister, åtföljdt af karta, hvarå alla fallen vore utmärkta; och skulle

denna bok befordras till trycket samt tillhandahållas Riksdagen, en del

förvaltande myndigheter och möjligen äfven allmänheten.

I sammanhang härmed finner sig utskottet böra uttryckligen fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

hålla, att, om sålunda af uteslutande praktiska skäl undersökningen komme

att begränsas till endast en mindre del af landets vattenfall, detta icke

finge anses innebära något slags erkännande från statens sida, att öfriga

ej undersökta vattenfall vore att betrakta såsom enskild egendom, utan

komme frågan om äganderätten till desamma att, oafsedt undersökningen,

framdeles stå öppen och blifva beroende på i hvarje fall sig företeende

omständigheter.

Då utskottet ej kan finna annat, än att en undersökning, anordnad

på det ungefärliga sätt, som här ofvan angifvits, skulle komma att yppa

nya förvärfskällor för staten, gifva ledning för fortsatta, mera detaljerade

och mera omfattande undersökningar i samma riktning samt föranleda till

åtgärder för fallens tillgodogörande för statens räkning, får utskottet i

anledning af motionen vördsamt hemställa,

att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kung! Maj:t låta verkställa

den här ofvan antydda undersökning och utredning beträffande de mera

betydande vattenfall, hvilka helt och hållet eller delvis anses vara i statens

ägo, som ock om och hvilka åtgärder böra från statens sida vidtagas för

att dessa naturtillgångar må komma landet i dess helhet till godo, samt

därefter för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill en sådan utredning

kan gifva anledning.»

Andra Kam- Båda kamrarne beslöto utan debatt att aflåta den i motionen beÄSgärda

skrifvelsen, hvarpå Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 uppdrog åt en

skotta yttran- kommitté att verkställa den begärda utredningen. Denna, den så kallade

''af Urkund- vattenfallskommittén, afgaf den 17 mars 1903 sitt betänkande, under trenne

havens kapitelrubriker: Den tekniska utredningen, Den rättsliga utredningen och

Om åtgärder för vattenkraftens tillgodogörande.

Utskottet vid 1898 års riksdag väntade sig af den då föreslagna

undersökningen bland annat, att den skulle »gifva ledning för fortsatta,

mera detaljerade och mera omfattande undersökningar i samma riktning».

Motionären har ock med rätta anmärkt, att så blifvit fallet. Det grundliga

och omfattande arbete, vattenfallskommittén nedlagt på sin uppgift,

har fastslagit arbetsplan och metoder, undangjort den allmänna geografiska

rekognosceringen, uppdragit hufvudlinjerna i den rättsliga utredningen

och sålunda väsentligt närmat oss det mål, som uppenbart föresväfvade

redan motionären vid 1898 års riksdag: en vattenbok för hela landet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

Vattenfallskomrnittén fann sig hänvisad att själf i vidsträckt omfattning

utföra undersökningar för den tekniska delen af sin uppgift, alldenstund

— som det säges i inledningen till dess betänkande, pag. V — »i

vårt land ännu icke linnes någon allmän hydrografisk undersökning anordnad».

Genom innevarande Riksdags bifall till Kungl. Maj ds proposition

om »anordnande af en hydrografisk undersökning af Sveriges färskvatten»

skall denna brist inom kort vara undanröjd, i och med upprättandet åt

en hydrografisk byrå. Den praktiska synpunkt, som statsutskottet vid

förordandet af byråns inrättande sköt i förgrunden, då det framhöll dess

, betydelse för tillgodogörandet af vårt lands rika vattenkrafter, synes öppna

en utsikt, att någon del af den här föreslagna uppgiften i sinom tid

skulle kunna lösas genom byråns medverkan, och den af motionären begärda

utredningen sålunda än ytterligare underlättas.

Frågan ställer sig sålunda nu betydligt enklare än 1898. Det är

också utskottets mening, att tiden nu är inne för den fortsättning, som

då antyddes, och detta ingalunda ur den blott teoretiska synpunkt, hvarom

utskottet då talar. En närmare inventering af vårt lands naturtillgångar,

på alla håll där en sådan rimligen kan ske, synes utskottet äfven

af rent praktiska behof vara starkt påkallad i denna tid; och den påfallande

lifaktighet att tillgodogöra dem, som förspörjes rundt omkring

oss, synes utvisa, att känslan häraf är allmän i landet. Vid sådant

förhållande bör, ju förr dess hellre, bringas till slut den af förra vattenfallskommittén

så energiskt påbörjade utredningen af den väldiga krafttillgång,

som gömmer sig i våra vattenfall — dubbelt betydelsefull för

ett land, hvars handelsbalans nedtryckes af en årlig stenkolsimport på

50 å 60 millioner kronor.

Äfven direkt skulle en sådan utredning komma staten till godo, nämligen

till ledning vid eventuellt fortsättande på den väg, som inleddes af

1906 års Riksdag, då den anslog 5 mill. kr. till statsinköp af vattenfall

i enskild ägo.

I likhet med motionären anser utskottet, att den föreslagna utredningen

bör stanna vid det summariska uppdrag, som utvecklats af 1898

års utskott, hvarvid mom. d. (»huruvida båda eller någondera af stränderna

vore i statens ägo, samt om staten uti fallet ägde holme eller grund»)

numera, efter den förra kommitténs arbete, i allmänhet torde bortfalla.

Däremot kan utskottet för sin del icke understödja den senare delen

af motionärens yrkande. På sakens nuvarande ståndpunkt torde det vara

Bih. till Eiksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band, 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

för tidigt att ange några åtgärder, som med någon grad af säkerhet kunna

utestänga den osunda spekulationen från dessa kraftkällor.

På grund af hvad sålunda anförts, tår utskottet hemställa, att Andra

Kammaren i anledning af förevarande motion för sin del beslutar, det

Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade anhålla, att Ivungl. Maj:t

ville låta verkställa en allmän undersökning och beskrifning öfver enskilde

och kommuner tillhöriga, mera betydande vattenfall i landet.

Andra Kam- Denna hemställan har den 4 i denna månad bifallits af Andra IvammoJh

"Första*maren, hvarefter beslutet härom enligt § 63 riksdagsordningen delgifvits

Kammarens Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Forsta Kam- Innan utskottet vidare yttrar sig angående herr Lindhagens motion

maTfätliga och Andra Kammarens beslut, anser utskottet sig böra erinra, att i an■utskotts

vtt- ledning af Ivungl. Maj:ts proposition af den 21 december 1906 innevarandc''

rande Riksdag besluta, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i

statsrådsprotokoll öfver jordbruksärenden nämnda dag angifha grunder,

en hydrografisk undersökning af Sveriges färskvatten skall företagas under

ledning af en särskild för ändamålet bildad hydrografisk byrå samt för

detta ändamål å extra stat för år 1908 beviljat etl anslag af 40,800

kronor.

Af den i statsrådsprotokollet ingående redogörelsen för den verksamhet,

som byrån vore afsedd att utöfva, framgår, att byrån dels skulle

utföra vissa vetenskapliga undersökningar dels tillgodose vissa praktiska

intressen. Beträffande de senare heter det sålunda:

»De praktiska intressena åter kräfde kännedom om flödens storlek

och varaktighet, om vattenståndens och vattentillgångarnas variationer,

om den såsom pålitlig kraftkälla påräkneliga vattentillgången och om

medlen att höja denna, om grundvattens förekomst och så vidare, allt

faktorer, som, stundom flera tillsammans stundom hvar för sig, inverkade

vid bestämmande af dimensioner och lutning å aflopp för jords torrläggning

till visst djup, vid frågor om erforderliga öppningar för landsvägsoch

järnvägsbroar, om vissa lägenheters eller orters fredande mot öfversvämningar,

om det kraftbelopp, för hvilket vattenverk kunde lämpligast

anordnas, om påräkneligt djup i farled och flottled, om vattenlednings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlutande N:o 21. 11

anläggnings kapacitet och så vidare, och ofta nog vore de olika intressena

al'' hvarandra så beroende, att mellan dem ej kunde vederbörligen skiljas

utan fullständig kännedom om liera eller färre bland de förenämnda förhållandena.

»

Vidare framgår åt'' förberörda statsrådsprotokoll, att, med undantag

för en s. k. försöksstation, de öfriga hydrografiska undersökningarne

borde förläggas till flodområdena samt att, om än vid slutlig pröfning

modifikationer kunde befinnas lämpliga, följande vattendrag med flodområden

dock nu ansetts böra upptagas till undersökning nämligen:

Göta älf med Vänern, Upperudsvattnet, Byälfven, Norsälfven, Klarälfven,

Gullspångsälfven, Tidan, Lidan och Nossan; Viskan, Lagan,

Kjäflingeån, Hälgeån, Mörrumsån, Ljungbvån, Ämån, Storån (i Kalmar

län), Motalaström med Vättern, Huskvarnaån, Svartån (i Östergötland),

Stångån och Finspångsån ; Mälaren med utlopp jämte Eskilstunaån med

Hjälmaren, Arbogaån, Hedströmmen, Köpingsån, Kolbäcksån, Svartån

(i Västmanland), Sagån, Örsundsån och Fyrisån; Olandsån, Dalälfven

med Väster- och Österdalälfvarna samt Ore älf; Gafleån, Ljusne älf med

Voxne älf; Indalsälfven med Storsjön, Qvitsleån, Underåkersälfven och

Hjärpeströmmen; Brunneån, Umeälf med Vindelälfven; Kåge älf, Lule älf

med de två källfloderna Stora och Lilla Lule älf samt slutligen

Ture älf.

Om man nu sammanställer de uppgifter, som hydrografiska byrån

sålunda fått sig anförtrodda, med det hufvudskål, motionären framhållit

för sitt önskemål, eller vikten att äga en tillförlitlig kännedom rörande

de i enskild ägo varande vattenfallen, synes det utskottet alldeles påtagligt,

att en sådan öfversikt kommer att vinnas genom hydrografiska

byråns verksamhet i mån som denna hinner fortskrida. Då denna byrå

under sitt arbete kommer att verkställa alla de tekniska utredningar, som

må anses erforderliga,lärer vara minst sagdt öfverflödigt att vid sidan

af denna med all sannolikhet permanenta byrå anordna en annan teknisk

utredning med likartad uppgift. Att byrån däremot icke kommer

att verkställa någon utredning angående äganderätten till de särskilda

vattenfallen, huruvida de ägas af bolag, enskild industriidkare, jordbrukare

eller byalag, torde kunna förutsättas; men en sådan utredning synes

utskottet så mycket mindre erforderlig, som frågan, såvidt den är af

allmänt intresse, endast gäller att få en öfverskådlig uppgift å de vattenfall

i landet, hvilka icke tillhöra staten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

På dessa skäl hemställer utskottet,

att Första Kammaren icke måtte biträda Andra

Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 17 maj 1907.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BERG.

Herr von Möller har begärt att få antecknadt, att han icke deltagit

uti behandlingen af förestående ärende.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.