Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande inrättandet af en statens arbetsförmedling sanstalt till tjänst för utomlands bosatta svenskar.

1907-03-19 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1907:4, Skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag rörande inrättandet af en statens arbetsförmedling sanstalt till tjänst för utomlands bosatta svenskar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfällitja Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1907, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning och förslag rörande inrättandet

af en statens arbetsförmedling sanstalt till tjänst för

utomlands bosatta svenskar.

Uti eu inom Andra Kammaren vid innevarande riksdag väckt motion,

n:o 44, har herr P. Pehrsson i österby hemställt: »att Riksdagen måtte

besluta att i skrifvelse till Kungl. Magt anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag om inrättande af eu

statens arbetsförmedlingsanstallt till tjänst för utomlands bosatta svenskar».

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Nationens största rikedom är folket, dess arbetskraft och utvecklingsduglighet.

Denna sanning, som så ofta upprepats, har icke desto mindre

svårt att tränga sig fram till den hedersplats, den borde inlaga i vart

nationella medvetande och gärning. Genom det sista halfseklets oerhörda

emigration har Sveriges lifsblod förrunnit som ur öppnade pulsådror, eu

åderlåtning, som vi icke ha krafter att längre tåla. Efter att man i en

mansålder hade lugnt sett därpå eller åtminstone föga annat gjort än klagat

däröfver, väcktes vid 1904 års riksdag af herrar E. Beckman och C.

J. Jakobsson i Karlshult motioner i syfte att få till stånd en utredning

af orsakerna till emigrationen och därmed också söka råda bot för skadan.

Den utredning, som Riksdagen med anledning häraf beslöt begära och

Bih. tiU Riksd. Prot 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Raft. (N:o 4.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

hvilken ännu hvilar i Kungl. Maj:ts hand, afsåg att vinna utvägar att sätta

en damm mot utvandringen.

Enligt uppgifter från olika håll torde man för närvarande kunna räkna

inemot en million, som genom härstamning och språk tillhöra den svenska

nationaliteten, men hvilka genom sin utflyttning från Sverige nu tillföra

främmande folk ett betydande tillskott utaf intellektuell och materiell kraft.

Huru mycken heder de än göra det gamla fäderneslandet genom sin insats

i det nyas utveckling, kan man dock icke annat än med vemod tänka på

den förlust, som därigenom drabbar Sverige, som så väl behöfver alla

sina barn.

Att finna medel att hämma denna kraftförspillning är en lifsfråga

för landet. Men inför den redan skedda nationella förlusten må man därför

icke stanna såsom inför ett beklagligt men ohjälpligt faktum.

Det vore jämväl en betydande nationell uppgift att söka draga tillbaka

en del af de redan för Sverige förlorade.

Det vore för landet själft en stor förmån, i första hand ur nationalekonomisk

synpunkt. Hvarje svensk på främmande botten representerar

genom sin uppfostran och sin arbetskraft ett icke ringa penningvärde.

Både kapital och ränta äro för Sverige förlorade. Kunde vi återförvärfva

en del af dessa landets forna söner, gjorde vi en betydande vinst. De

flesta skulle komma åter med stegradt kapitalvärde. Jag afser därmed icke

närmast de besparingar, som ju många skulle medföra, utan deras

utomlands ofta i hård kamp för utkomsten förvärfvade grundliga kännedom

om utländska förhållanden, uppfinningar, arbetsmetoder och uppslag på

olika arbetsområden. Lika mattande som emigrationens ström verkar på

landet, lika stärkande skulle en sådan immigration verka på vårt ekonomiska

framåtskridande. Folk, arbetsledare och arbetare, med vidgad synvidd i

allmänhet och icke minst för arbetsförhållandena inom industrien, skulle

därigenom tillföras vårt näringslif. Den sunda värdering af kroppsarbetet

och kroppsarbetaren, förmågan att ställa kraf på sig själf och det egna

initiativet, att taga vara på intellegens och duglighet inom arbetarnes leder,

som utmärka särskildt amerikanska arbetsförhållanden, kunde på den vägen

komma oss till godo. Något af denna företagsamhet, arbetsifver och energi

skulle därigenom inympas i den svenska stammen.

Och en sådan syrsättning af blodet är, under allt erkännande af de

sista årens betydande uppsving, just hvad vi nu behöfva.

Sverige utsänder årligen skaror af stipendiater i olika verksamhetsgrenar

för att studera utländska förhållanden. Det sker helt visst till båtnad

för samhällsutvecklingen. Men klart är, att stipendiaternas nyförvärfvade

kunskaper, vunna genom några månaders studier, icke kunna i prak
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga XJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

tiskt värde jämställas med den erfarenhet och praktiska duglighet, som

utomlands anställda landsmän förvärfvat genom mångårigt arbete i motsvarande

bransch, helst som ju dessa i regeln äro folk med icke ringa

ihärdighet och energi, som behöfs för att, ehuru främlingar, taga sig fram

i den därute hårdare konkurrensen.

Komrne så därtill, att en sådan immigration skulle gifva oss ett icke

föraktligt tillskott af ett fosterlandsälskande folkelement, som skulle verka

befruktande på många olika sidor af folkets lif. Lilvet utomlands, där

man måste starkt häfda sin svenskhet för att bevara den, väcker ofta till

lif en stark kärlek till »det gamla landet».

För Sverige är det ett viktigt intresse att återvinna så många som

möjligt af sina landsflyktiga söner och inom våra gränser taga deras krafter

i anspråk till landets gagn. En sådan önskan skulle helt visst också

mötas af stora sympatier från utomlandssvenskarnes sida. Det finnes

mycken hemlängtan öfverallt i de svenska kolonierna.

Det skulle för många medföra en helt annan arbetsglädje, om de

finge tjäna sitt eget land. Man hör också ofta uttalas af landsmän utrikes,

att de gärna vilja vända åter till fosterjorden, men svårigheterna att vinna

anställning hemma synas dem oöfvervinneliga. De tillfällen, som finnas

här att få anställning i deras respektive yrken, känna de icke, och själfva

äro de okända. Mången har bildat familj och kan af hänsyn därtill icke

återvända utan att på förhand få sådana ekonomiska villkor erbjudna, att

familjens uppehälle betryggas. Bland dem, som så tänka, finnas representanter

för olika arbetsområden, ingenjörer, arkitekter, banktjänsteman, köpmän,

^handtverkare och industriarbetare, sjöfarande o. s. v.

A andra sidan må här påpekas, att vi ofta ha alldeles direkt användning

här hemma för i utländska arbetsförhållanden kunnigt folk. Ofta

införskrifvas, särskildt vid startandet af nya företag, utlänningar, och deras

kunskap och erfarenhet måste mången gång betalas till öfverpris. I många,

kanske de flesta fall skulle utan tvifvel utomlands anställde svenskar

kunna erhållas med fullt ut samma kompetens och utan större anspråk.

Därvid skulle dessutom vinnas, att de språkliga svårigheterna vid arbetets

ledning undginges.

En alldeles särskild kategori bilda de många, särskildt i Amerika,

som härstamma från den jordbrukande befolkningen och som emigrerat i

känsla af att de ville skaffa sig en egen jordbit att slå sig ned på.

Amerikas jord är i regel hvarken mera gifvande eller, om man undantager

yttersta gränstrakterna, numera billigare än Sveriges, och mången skulle

med glädje begagna sig af möjligheten att få ett eget hemman eller nybygge

här i hemlandet med det lilla kapital, han med sitt arbete kunnat

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

hopspara som grundplåt. Men de äga inga förbindelser hemma, hvarigenom

de kunde förhjälpas därtill, och känna intet till de möjligheter,

som på sista tiden uppstått här.

Af allt detta, som i det föregående vidrörts, framväxer ett manande

kraf, att något må göras från svenskt håll för att återvinna utomlandssvenskarne

åt Sverige.

Vägen därtill är naturligen i första hand, att genom ett rikare ekonomiskt

lif så goda förvärfsvillkor uppstå, att förhållandena hemma gifva

möjlighet för dugande kraft att slå sig fram här lika godt som annorstädes,

men till detta måls nående behöfva vi också utlandets svenskar

till hjälp.

Redan nu skulle vi säkerligen kunna tillföra vårt land en icke obetydlig

mängd lefvande kraft af svenskt ursprung genom en statens arbetsfri

rm<■dlimjsanstalt, som fyllde samma uppgift gentemot i utlandet anställda

svenskar, som de nu af staten understödda kommunala arbetsförmedlingsanstalterna

göra inom landet. Denna tanke framkastades också i nyss

nämnda motioner, men vann icke utskottets tillstyrkande och synes icke

innefattas i den år 1904 begärda utredningen.

Denna anstalt synes mig lämpligast böra ställas under utrikesdepartementets

handelsafdelning. De svenska konsulerna utomlands äro naturliga

organer för en sådan verksamhet, liksom de svenska handelskamrarne, där

sådana finnas utomlands, kunde lämna sitt bidrag till uppgiftens lösning.

I konsulernas instruktion borde da ingå, att de skulle, såsom också mångenstädes

sker, enhvar i sitt distrikt ha till uppgift att arbeta för att

samhörighetskänslan med fäderneslandet icke förlorades utan stärktes, och

att svenskheten hölles uppe ibland där bosatta svenskar. De skulle ock

söka få kännedom om de svenskar, som där hade anställning, om deras

förstudier, kunskaper och arbetsduglighet samt deras villighet att mottaga

anställning i hemlandet.

Konsulerna skulle meddela uppgifter i denna sak till anstalten, som

å sin sida skulle på lämpligt sätt ställa sig i förbindelse med olika svenska

organisationer, såsom de kommunala arbetsförmedlingsanstalterna, exportföreningen,

arbetsgifvareföreningar,köpmannaföreningar, egnahemsföreningar,

hushållningssällskapens utskott för egna hem o. s. v.

För Amerika, där ju det öfvervägande antalet utvandrade svenskar

bor. och måhända äfven på större orter i Europa, borde verksamheten

sträckas vidare — och detta är kanske det allra viktigaste — genom upprättande

af kontor och filialer, t. ex. i Newyork och Chicago, som skulle

pa samma gång göra tjänst som upplysningsbyråer och drifva ett intensivt

upplysningsarbete rörande hemlandets förhållanden ibland de svenska

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

emigranterna därstädes. Högst underliga föreställningar om svenska förhållanden

torde råda ibland stora skaror af dessa. Många ha emigrerat

ifrån efterblifna trakter i landet och aldrig sett de större förhållanden,

som dock kunna presteras äfven här och där hos oss här hemma, ha så

kommit midt in i Amerikas sjudande lif och följt utvecklingen därstädes,

men veta om Sverige och de senaste årens utveckling här föga eller intet.

Innerst äro de likväl med de starkaste band bundna vid fäderneslandet,

och mången kunde endast behöfva en impuls för att vända åter.

Dessa föreslagna kontor ute i världen midt ibland dem, som skola

sökas tillbaka, borde för nåendet af det åsyftade resultatet skötas af dugligt

folk från Sverige, som icke äro bundna af intressen i det främmande

landet, som mer eller mindre kunna verka hämmande på deras uppgift.

Och hela denna institution borde så anläggas, att den blir en modern

praktisk inrättning, som icke bindes och insnöres i allehanda hämmande

byråkratiska former, ty här, om någonsin, bör initiativkraft, företagsamhet

och af de skilda förhållandena framkalladt klokt och praktiskt tillvägagående

ha öppet rum.

Här ofvan har hänsyn tagits endast till sådana, som äro i de omständigheter,

att de själfva kunna bekosta sin hemresa. Om och i hvad

mån det ligger i statens intresse att ingripa för att lämna reshjälp åt

sådana arbetsföra, välfrejdade personer, som stå utan tillgångar, må en

vidare utredning af frågan utvisa.

Huru denna institution skulle utvecklas för att gagna svenskarne

utomlands och Sverige, torde blifva en uppgift, som under arbetets fortgång

visar sig tydligt nog. Rika möjligheter att tillvarataga nationellt

kulturella intressen, som eljest icke hos oss direkt anses falla under beskickningars

och konsulats uppgift, skola icke fattas för vaken blick och

rask handlingskraft.

Ett land sådant som Tyskland har icke råd att förlora sina söner.

Det gör allt för att behålla dem inom tyskt kulturområde, och resultaten

äro mycket gynnsamma. Vi ha ännu mindre råd att förlora något af

den stam, som bär upp svenskt språk och nationalitet. Vi behöfva i

stället med all makt arbeta på en konsolidering af den svenska odlingens

alla krafter.

För det enskilda initiativet blefve inrättandet af en sådan anstalt som

den nu föreslagna alltför kostsamt och för litet direkt inkomstbringande.

Staten ensam har bärkraft att upptaga denna fråga och medel att föra

den fram. Och då, såvidt jag kan se, ett verkligt statsintresse af betydenhet

här föreligger, tillåter jag mig hemställa», etc.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens

första

tillfälliga i. utskotts

utlåtande.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

Sedan denna motion blifvit för förberedande behandling öfverlemnad

till Andra Kammarens första tillfälliga utskott, har nämnda utskott

i deröfver afgifvet utlåtande anfört:

Utskottet finner de af motionären framhållna synpunkterna i detta

ärende synnerligen beaktansvärda. Utan tvifvel skulle för landet en ej

obetydlig fördel vinnas genom att i utlandet bosatta svenskar, som äro

i besittning af kapital eller yrkesskicklighet eller bägge dessa för en fortsatt

utveckling af landets näringsväsen nödiga faktorer, kunde förmås att

i större antal återvända till hemlandet och ägna sig åt främjandet af dess

kultur. Utskottet håller ej heller för osannolikt, att åtskilligt i detta afseende

skulle kunna vinnas genom en arbetsförmedlingsanstalt af den art,

som i motionen omförmäles. Visserligen torde åvägabringandet af rikare

förvärfsmöjligheter inom landet vara den riktigaste och i längden den

enda säkra vägen ej blott för emigrationens minskande utan ock för främjandet

af återinvandring. Men just för att sådana förvärfsmöjligheter

genom ett uppsving i vårt ekonomiska lif måtte kunna bringas till stånd,

hafva vi behof af att söka göra oss till godo alla för detta syfte lämpliga

krafter och medel, som till äfventyra stå till buds. Och utan tvifvel skulle

en betydande insats i sträfvandet för nämnda mål kunna göras af företagsamma

svenskar, hvilka i utlandet förvärfvat kapital eller yrkesskicklighet,

därest de kunde föranledas att återvända till fosterlandet och ägna

sig åt förkofrandet af dess näringsväsen.

Såsom motionären omnämner, väcktes vid 1904 års riksdag inom

Andra Kammaren två särskilda motioner rörande emigrationsfrågan. I bägge

dessa motioner berördes jämväl frågan om åtgärder för främjandet af eu

återinvandring från utlandet till Sverige. Den ene motionären, herr C. J.

Jakobsson, framkastade i afseende härå den tanken, att staten borde bereda

möjlighet till fri återresa särskildt från Amerika för svenskar, som

ville återvända till hemlandet, men saknade egna resurser för ändamålet.

I den andra motionen, som väckts af herr Ernst Beckman, framlades beträffande

återinvandringsfrågan ett förslag, som i väsentliga delar sammanfaller

med det nu föreliggande. Herr Beckman yttrade nämligen i sin

motion, n:o 207, bland annat följande:

»Såsom redan har erinrats, är visserligen återinvandringen från Amerika

till Sverige jämförelsevis obetydlig. Men åtskilliga orsaker, såsom hemlängtan,

släktförhållanden, svårighet att utstå klimatet, stundom äfven ekonomiska

missräkningar m. m. förmå dock hvarje år ett antal enskilda personer

eller familjer att återvända. Under hårda tider i Amerika är antalet

af dem, som återkomma, jämförelsevis beaktansvärdt. Och från deras

läppar hör man ofta nog, att långt flere skulle önska att återinvandra, om

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens ''Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

blott gynnsammare villkor för ekonomisk utkomst och särskildt för vinnande

af egna hem i Sverige stode till buds. Häraf torde man kunna draga

den slutsats, att, om egnahemstanken i vårt land, som man vågar hoppas,

förverkligas i stort och icke förvisas upp till det nordliga Norrland, antalet

återinvandrande skulle icke obetydligt ökas. Att detta icke skulle

vara utan betydelse för vårt lands utveckling, är lätt att inse. Den praktiska

blick och de nya idéer, som dessa immigranter förvärfvat sig under

sina läroår i Amerika, skulle verka väckande och sporrande på deras omgifning

i den bygd, där de slogo sig ned.

Sådana som förhållandena för närvarande äro, inträffar det emellertid

ofta, att de återvändande känna sig främmande och bortkomna i det gamla

fosterlandet, ha svårt att skaffa sig platser eller jordbruk och därför efter

någon tids vistelse fara tillbaka till Amerika.

Ett villkor för att fästa dem vid Sverige är, synes det mig, att man

gör hvad som lämpligen kan göras för att bistå dem i deras sträfvan att

här åter få fast fot. Detta skulle i väsentlig mån kunna ske, om staten

inrättade en äfven för andra ändamål välbehöflig arbetsförmedlingsbyrå, till

hvars särskilda uppgift äfven skulle höra att stå till tjänst för återvändande

landsmän. De skulle där erhålla underrättelse rörande arbetsförhållanden,

egnahemsföretag, anvisning på lämpliga platser och passande

verksamhet. En sådan byrå borde också hafva ombud i Amerika. Ty en

förtroendefull samverkan mellan vårt land och upplysta, Sverige tillgifna

landsmän i Nya världen skulle säkerligen vara till fromma för både ’det

gamla’ och ’det nya hemlandet’.»

Det framgår häraf, att jämväl herr Beckman ansåg inrättandet af en

arbetsförmedlingsbyrå såsom en åtgärd, hvarigenom en återinvandring till

Sverige af förut emigrerade landsmän skulle kunna främjas. Det Andra

Kammarens tillfälliga utskott, som afgaf utlåtande öfver motionen, synes

emellertid för sin del ha hållit före, att det offentliga platsförmedlingsväsendet

är en uteslutande kommunal angelägenhet, med hvilken Riksdagen

icke kunde tänkas vilja taga någon befattning. I fråga om motionärens

yrkande, att en blifvande utredning rörande emigrationsfrågan borde

hafva till föremål jämväl »en undersökning om åtgärder, som kunna vidtagas

för att på bästa sätt tillgodogöra sig och möjligen befrämja återinvandringen

till Sverige», ställde sig utskottet afvisande och uttalade den

meningen, att i detta afseende »spridandet i Amerika af uppgifterna om

tillfällen att i Sverige erhålla egna jordbrukslägenheter, äfvensom tillhandahållandet

hos myndigheter af sådana uppgifter, sedan egnahemsinstitutionen

kommit till stånd» åtminstone tills vidare borde vara till fyllest. I den

Riksdagens skrifvelse, som af de omförmälda motionerna föranleddes, går

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

denna utskottets uppfattning igen, och i den hemställan, hvarmed skrifvelsen

slutar, anhåller Riksdagen endast om utredning rörande möjligheten

och behofvet af en förbättrad emigrationsstatistik m. m. samt om

vidtagandet af de åtgärder, hvilka genom en sådan utredning kunna befinnas

erforderliga. Däremot nämnes i densamma ingenting om mått och

steg i syfte att främja eu återinvandring, och i det uppdrag att verkställa

utredning rörande emigrationen, hvilket af regeringen i anledning af Riksdagens

nämnda skrifvelse nyligen lämnats till en framstående statistiker,

ingår i hvarje fall icke något åliggande att undersöka möjligheten eller

lämpligheten af att på i nu föreliggande motion angifna sätt söka främja

återinvandringen.

Den i herr P. Pehrssons motion föreslagna arbetsförmedlingsanstalten

skulle hafva till uppgift uteslutande att söka betjäna i utlandet bosatta

svenskar, hvilka kunde befinnas villiga att återvända till hemlandet. Dess

verksamhet skulle därför falla utanför ramen af de kommunala arbetsförmedlingsanstalternas,

i det den skulle afse att i lika mån gagna alla

trakter af landet och betjäna svenskar i utlandet utan hänsyn till deras

härkomst från den ena delen af fosterlandet eller den andra. Den måste

därför, om den skall komma till stånd, blifva en genom statens försorg

anordnad och med statsmedel underhållen inrättning.

Beträffande en dylik anstalts organisation och formerna för dess verksamhet

torde vara för tidigt att i frågans nuvarande läge uttala någon bestämd

mening. Nödiga uppslag i detta afseende lära utan tvifvel komma att

gifvas vid en blifvande utredning. I hvarje fall synes dock — såsom motionären

antydt — en medverkan för anstaltens syfte höra kunna påräknas

från de svenska konsulaten i utlandet. I öfrigt torde värdefulla anvisningar

beträffande anstaltens inrättning och arbetssätt kunna erhållas från de befintliga

kommunala arbetsförmedlingsanstalterna, hvilka i detta afseende

redan torde sitta inne med ej obetydlig erfarenhet.

I tidningarna har omförmälts, hurusom förslaget att åvägabringa en

arbetsförmedlingsanstalt af nu ifrågavarande art hälsats med tillfredsställelse

af i utlandet bosatta svenska!’. Äfven denna omständighet har för

utskottet synts innebära ett starkt skäl för att förslaget icke bör afvisas.

Om svenskarna i utlandet, för hvilka anstalten i främsta rummet skulle

vara till tjänst, finna densamma behöflig, så utgör detta ett vittnesbörd

om att åtminstone hos en del af dessa svenskar finnes en åstundan att

kunna få återvända till hemlandet. Gentemot en sådan åstundan böra vi

i Sverige icke ställa oss likgiltiga.

Utskottet anser alltså, att en utredning bör verkställas rörande behofvet

och lämpligheten af att inrätta eu arbetsförmedlingsanstalt för i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 9

utlandet bosatta svenskar. Och det håller före, att denna utredning helst

bör ske i samband med den pågående utredningen rörande emigrationsfrågan,

enär spörsmålen om emigration och återinvandring stå i det allra

närmaste samband med hvarandra. Däremot torde på Kungl. Maj:ts pröfning

böra få bero, huruvida — sedan en dylik, utredning blifvit verkställd

— förslag om inrättandet af en sådan arbetsbirmedlingsanstalt bör föreläggas

Riksdagen eller icke.

På grund af det anförda hemställde utskottet,

att Andra Kammaren för sin del i anledning af herr P. Pehrssons

föi''eliggande motion, n:o 44, ville besluta, att Riksdagen i skrifvelse hos

Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes i samband med den pågående

utredningen rörande emigrationsfrågan låta anställa undersökning

jämväl rörande behofvet och lämpligheten af att inrätta en statens arbetsförmedlingsanstalt

till tjänst för utomlands bosatta svenskar samt vidtaga

de åtgärder, hvilka af en sådan undersökning kunna påkallas.

Vid föredragning af detta betänkande inför Andra Kammaren biföll Andra

kammaren utskottets hemställan med den ändringen att i utskottets kläm

orden »i samband med den pågående utredningen rörande emigrationsfrågan»

och »jämväl» skulle utgå, hvadan Andra Kammaren således för

sin del beslutit, att Riksdagen i skrifvelse hos Kungl. Maj:t ville anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta anställa undersökning rörande behofvet och

lämpligheten af att inrätta en statens arbetsförmedlingsanstalt till tjänst

för utomlands bosatta svenskar samt vidtaga de åtgärder, hvilka af en

sådan undersökning kunna påkallas.

Sedan detta Andra Kammarens beslut blifvit Första Kammaren del- KfJ^‘“ens

gifvet, har Första Kammaren hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott . remiss.

Vid behandling af ärendet har utskottet visserligen icke förbisett, att

en sådan anordning, som den ifrågasatta arbetsförmedlingsanstalten, för tillfälliga

att blifva till fullt gagn komme att medföra rätt afsevärda kostnader;

men då utskottet i likhet med Andra Kammarens tillfälliga utskott anser

mycket sannolikt, att genom inrättande af en sådan anstalt återförvärfvande

åt fäderneslandet af utomlands bosatta svenskar skulle på ett verksamt

sätt kunna främjas, finner utskottet sig böra hemställa.

att Första Kammaren behagade biträda Andra

Kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 19 mars 1907.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BERG.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.