Sök i Ratio Lex

Föräta Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande A':o 5

1907-04-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1907:5, Föräta Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande A':o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Föräta Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande A'':o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1907, kl. 3 e. ra.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i

anledning af väckt motion angående skrifvelse till Konungen

om införande af s. k. söndagsfrimärken.

Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr A. von

Möller väckt motion, n:o 42, hvaruti motionären hemställer, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes medgifva,

att generalpoststyrelsen måtte låta tillverka och tillhandahålla allmänheten

så kallade söndagsmärken med postal valör.

Såsom stöd för motionen har anförts följande:

Uti Belgien infördes 1893 s. k. söndagsfrimärken af samma valör

och utseende som de vanliga frimärkena, dock försedda med ett perforeradt

bihang, å hvithet orden: Ne livrez pas le dimanche angifva, att bref

försedda med dessa märken ej behöfva utlämnas till adressaten förrän påföljande

helgfria dag.

Borttages detta bihang, skall brefvet på vanligt sätt befordras. Härigenom

beredes afsända ren, därest han anser brefvet ej vara af brådskande

natur, tillfälle att bespara brefbäraren onödigt besvär och bereda honom

en ökad ledighet om sön- och helgdagar.

Bernerbyrån bär godkänt dessa frimärken, och det svenska postverket

lär icke kunna anföra några skal ur postalteknisk synpunkt mot införandet

af dylika märken äfven hos oss.

De skulle ju i främsta rummet eller kanske uteslutande komma till

användning för postbefordring inom landet.

Särskildt torde tjänstefrimärken af dylik natur vara lämpliga, då i

allmänhet ämbetsverkens post ej öppnas å sön- eller helgdag.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. (A7:o ö.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

■>

En annan faktor, visserligen af sekundär betydelse, bör ej lämnas

obeaktad, nämligen samlareintresset. Flora länder ha just för att skaffa

postverken ökad inkomst gång efter annan utsläppt nya frimärken.

Då Riksdagen 1901 aflat skrifvelse till Kung]. Maj:t om utsträckt

söndagshvila åt sina tjänstemän och betjänte vid järnvägen, post- och

telegrafverken oaktadt de därmed förenade betydliga kostnaderna, synes

detta gifva anledning till den förhoppning, att Riksdagen äfven skall

skänka sitt understöd till vidtagande af en åtgärd, som, samtidigt med att

den skulle inbringa postverket en afsevärd inkomst från filatelisterna, skulle,

utan minsta olägenhet för någon, bereda möjligheten af ökad söndagsledighet

åt en kår, hvilkens plikttrogna, mödosamma arbete förvisso från

allmänhetens sida förtjänar tillmötesgående och uppmuntran.

Efter hvad utskottet inhämtat, infördes i Belgien de i motionen

omnämnda s. k. söndagsfrimärkena genom ett beslut af ministern

för järnvägar, post och telegraf den 15 maj 1893. Däruti stadgades, att

frimärken af ny emission skulle bära inskriften på franska och flamländska

»Ne pas livrer le dimanche. Niet bestellen op zondag»; och skulle det stå

Öppet för brefafsändare att afskilja denna inskrift från frimärket, innan

bruk däraf gjordes, för hvilket fall det med frimärket försedda brefvet

befordrades lika på helgdagar som på söckendagar, hvaremot de postförsändelser,

på hvilka inskriften funnes bibehållen, icke skulle hembäras till

adressatens bostad (ne seront pas distribuées å domicile) under sön- eller

helgdagar.

Ö

Utskottet har ansett lämpligt att här låta i tryck afbilda samtliga

nu använda belgiska frimärken med valör under en franc.

i itn iwprr» t m luiniw ir c

KKiUpif

III KSiatfll!}fZ0ti5A£|:

tiäSItUaWE

. intsiiiKm

Bsriaifttifi

yt m

i* i wi

ISHfllltHii

WM2Z

Såsom af denna afbildning synes, är hvarje frimärke försedt med en

genom perforering afskiljbar remsa; och bär denna remsa, hvilken i

Belgien benämnes »bandelette dominicale», en inskrift, som innefattar ett

förbehåll, att brefvet icke skall hembäras till adressaten på söndag eller

annan helgdag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Fömta Kammarens Tillfälliga Utskotts (iV:o 2) Utlåtande N:o 5. 3

Föi1 utskottet galler det att tillse, hvilka kostnader, som kunna

vara förenade med införandet af s. k. söndagsfrimärken samt huruvida och

i hvad man en sådan anordning som den af motionären föreslagna kan

bidraga till beredande af utsträckt sabbatshvila för postverkets personal.

Beträffande kostnadsfrågan har utskottet från den tryckerianstalt,

där de svenska frimärkena f. n. tryckas, inhämtat bland annat följande:

För den händelse frimärken af den belgiska typen och storleken skulle

tillverkas dels i koppartryck ocli dels i boktryck med bibehållande för

hvardera af nu gällande svenska valörer af det tillverkningssätt, som nu

begagnas, beräknas anskaffningskostnaden af nya maskiner, apparater och

dylikt uppgå till 113,550 kronor; och skulle tillverkningskostnaden för frimärkena

utan ^beräkning af amortering å nyssnämnda belopp komma att

ökas med nära 50 % af den nuvarande kostnaden för tillverkningen.

För det fall åter att de nya frimärkena med belgisk typ skulle få samma

storlek som de nu begagnade svenska, kunde anskaffningskostnaden af

maskiner, apparater och dylikt beräknas till 55,000 kronor och skulle tillverkningskostnaden

för frimärkena komma att förhöjas med 43 % utöfver

den nu utgående. Dessa beräkningar borde dock betraktas såsom approximativa

och afsågo endast »vanliga frimärken», sålunda icke tjänstefrimärken.

I detta sammanhang torde böra erinras, att för närvarande tryckas

i Sverige vanliga frimärken af 14 olika valörer (1, 2, 3, 4, 5, 8, 10, 15,

20, 25, 30, 50 öre, 1 krona, 5 kronor), af hvilka de fyra lägsta valörerna

i boktryck och de öfriga i koppartryck, samt tjänstefrimärken af 9 valörer

(2, 3, 4, 5, 10, 20, 30, 50 öre, 1 krona), alla i boktryck.

Innan utskottet lämnar kostnadsfrågan, vill utskottet icke underlåta

nämna, att från sakkunnigt håll meddelats utskottet, att till följd af det

s. k. filatelistintresset en icke så obetydlig inkomst skulle genom införandet

af nya frimärkstyper beredas postverket medelst de inköp, som för

samlares räkning komme att ske; men utskottet kan icke bedöma i hvad

mån denna inkomst skulle förslå att betacka förenämnda anskaffningskostnad

för maskiner m. in.

Då utskottet nu öfvergår till den synpunkt, som för utskottet ställer

sig viktigare än kostnadsfrågan, nämligen frågan om beredande af sabbatshvila

åt postverkets tjänstemän och betjänte, finner utskottet ett sådant

syftemål som det af motionären afsedda mycket beaktansvärdt. Riksdagen

har också, såsom motionären antyder, haft sin uppmärksamhet fästad å

denna angelägenhet. Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 27 april 1901

framhöll nämligen Riksdagen bland annat, att hvarje samhällsmedlem såväl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o f).

i fysiskt som andligt afseende hade berättigade kraf på ledighet under

större delen utaf sabbatsdagen samt att det tillkomme ett kristet samhälle

att, föregående de enskilda arbetsgifvarne med ett efterföljansvärdt föredöme,

bereda sina tjänare, jämte lekamlig hvila, möjlighet att deltaga uti

den allmänna gudstjänsten; och då, enligt Riksdagens mening tillämpningen

af dessa grundsatser både kunde och borde utsträckas utöfver hvad hittills

hos oss ägt rum i afseende å de vid postverket, statens järnvägar samt

statens telegraf- och telefonväsen anställda tjänstemän och betjänte, anhöll

Riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, huruvida, på

hvad sätt och i hvad man nödig sabbatshvila, där sådan ej redan medgifvits,

måtte kunna beredas åt nyssnämnda funktionärer. Denna Riksdagens

skrifvelse har dock icke från Kungl. Maj:ts sida funnits böra föranleda

någon åtgärd hvad beträffar postverkets personal, tv efter hvad

som inhämtas af en vid juststieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905

års Riksdag fogad redogörelse för de under år 1904 vidtagna åtgärder i

anledning af från Riksdagen aflåtna skrivelser, har skrifvelsen af den 27

april 1901 blifvit den 8 december 1904 på chefens för civildepartementet

föredragning hos Kungl. Maj:t anmäld endast såvidt den anginge statens

järnvägar; och i motsvarande redogörelse uti ämbetsberättelsen för år 1906

återfinnes icke ifrågavarande ärende bland sådana, som vid utgången af år

1905 voro beroende på Kungl. Maj:ts pröfning, hvadan ärendet får anses

hafva blifvit från vidare åtgärd affördt.

Innan Riksdagens förenämnda skrifvelse den 8 december 1904 föredrogs

inför Kungl. Maj:t, hade emellertid kungl. generalpoststyrelsen genom

cirkulär den 26 januari 1904 angående beredande af utsträckt sabbatsledighet

åt postverkets tjänstemän och betjänte förordnat bland annat: att

den vid postkontoren anställda personal borde beredas ledighet hvarannan

sabbatsdag; att de vid järn vägsposten anställda funktionärer, som icke

åtnjöte regelbundet återkommande ledighet å stationsorten 24 timmar i

följd, borde befrias från tjänstgöring hvar fjärde söndag; att ledighet hvar

annan eller hvar tredje söndag borde tillkomma de landsvägspostiljoner,

som icke hade någon dag fullständigt ledig; att såsom villkor för sabbatsledighetens

utsträckande gällde, att sådan ledighet finge åtnjutas endast i

den mån sådant pröfvades kunna ske utan hinder för göromålens gång och

utan att allmänhetens berättigade kraf på betjänande åsidosattes och postverket

icke åsamkades alltför stora utgifter; samt att postfunktionär skulle

åtnjuta sabbatsledighet utan minskning i inkomster; i sammanhang hvarmed

meddelades föreskrifter, huru ersättning skulle beredas de personer,

som inkallades till tjänstgöring i stället för sabbatslediga postfunktionärer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ar;o 2) Utlåtande A:o 5. 5

Vid bedömande af frågan, huruvida och i hvad mån införandet af

s. k. sön dagsfr imärken skulle bidraga till beredande af utsträckt sabbatshvila

för personalen, har utskottet funnit, att anordningen hufvudsakligen

skulle komma att beröra de brefbärare, som äro anställda i städerna (med

få undantag) samt andra större platser, där lokal brefbäring blifvit af

kungl. generalpoststyrelsen inrättad, öfriga postbetjänte, såsom sorterare,

vaktmästare och transportörer, likasom hela personalen vid järn vägsposten,

hvilka samtliga funktionärer hafva längre söndagstjänstgöring än brefbärarne,

beröras icke af förslaget på något gynnsamt sätt, men deremot

skulle en del sorteringsarbete komma att försvåras och utsträckas, i

det att vid sorteringen äfven finge tagas hänsyn till afskiljande af de försändelser,

som skulle utlämnas å helgdag, från sådana, som borde kvarligga

till påföljande helgfria dag.

Hvad nu särskild! brefbärarne angår, bör till en början förutskickas

den anmärkning, att brefbärarne på helgdag utgå endast en gång och att

t. ex. i Stockholm den turen börjar kl. 11 f. m. och i allmänhet är afslutad i

de centrala distrikten efter 2 å 2V2 timmar och i ytterdistrikten efter 3 å

372 timmar, så att brefbärarnes helgdagsarbete, som jämväl krafvel'' något

förarbete på morgonen, kan beräknas upptaga omkring 4 å 5 timmar.

Under denna kringbäring af post på helgdagar skulle, äfven om de s. k.

söndagsfrirnärkena infördes, brefbärarne, hvar och en i sitt distrikt, hafva

att utbära och afkunna ett stort antal postförsändelser, nämligen dels de

med frimärken försedda bref, vid hvilkas frankering remsan blifvit afskild

från frimärket, dels brefkort, kortbref och bref i frankokuvert, hvilka

ju icke frankeras medelst frimärken, och dels de tidningar, hvilka

genom postverkets försorg böra tillställas abonnenterna. Då nu arbetsbördan

för en brefbärare icke i regeln kan beräknas efter antalet försändelser,

han aflämnar, utan efter antalet besök, han har att göra, och

antalet trappor, han därvid måste tillryggalägga, följer häraf, att honom

icke tillskyndas någon lindring därigenom att under en helgdag till nästpåföljande

söckendag å postanstalt kvarhållas försändelser till de adressater

och abonnenter, som brefbäraren i allt fall på helgdagen besöker; och om

sådan adressat eller abonnent, som brefbäraren på helgdagen besökt, på

den nästföljande söckendagen icke har att emottaga annan försändelse än

den från helgdagen kvarliggande, får brefbäraren göra två besök i stället

för ett.

Det synes alltså ingalunda klart och gifvet, att någon afsevärd lindring *

i söndagsarbetet genom införande af de s. k. söndagsfrirnärkena skulle brefbärarne

beredas; och för öfrigt måste såsom en allmän slutsats gälla att

om än genom en sådan anordning, som den ifrågasatta, deras arbetsbörda på

Bih till Riksd. Prat. 1907. 8 Sami. 2 A fd. 1 Band. 5 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

6

helgdagen, måhända till nackdel för andra postbetjente, i någon man

minskas, densamma komme att för påföljande söckendag ökas.

Postdirektören i Stockholm har, på därom framställd förfrågan från

utskottet, äfven meddelat, att, efter hans åsikt, lättnaden för brefbärarne,

åtminstone i rikets större städer, skulle blifva högst obetydlig och i mänga

fall ingen.

För öfrigt finner utskottet den omständigheten ganska anmärkningsvärd,

att under den tid af 14 år, som förflutit sedan de s. k. söndagsfrimärkena

infördes i Belgien, icke, såvidt utskottet känner eller kunnat utröna, någon

annan europeisk stat infört sådana frimärken.

Slutligen håller utskottet före, att, därest det skulle anses erforderligt

eller önskvärdt, att sabbatshvila i större utsträckning än den nu beviljade

bereddes brefbärare, andra, bättre utväg r än den af motionären

föreslagna torde kunna väljas.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

att hen1 von Möllers ifrågavarande motion icke

måtte föranleda till någon Första Kammarens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1907.

På utskottets vägnar:

Gustaf Berg.

Reservation

af herr von Möller.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.