Förslå Kammarens 'Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 1
1907-04-05 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1907:6, Förslå Kammarens 'Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 1
Dokumentets text
Förslå Kammarens ''Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 1
N:o 6.
Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1907, kl. 8 e. ni.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i
anledning af väckt motion om begäran hos Kungl. Maj:t,
att åtgärder måtte vidtagas för införande af undervisning
i skogsvård i rikets folkskolor och elementarläroverk..
Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion n:o 171, liar herr
Carl Lindhagen hemställt, att Riksdagen, beträffande åtgärder i fråga
om den enskilda skogshushållningen, måtte hos Kungl. Maj:t begära
»åtgärder för att undervisning i skogsvård i förening med anordnandet
af plani eringsdagar må äga rum vid rikets folkskolor och elementarläroverk,
där ej särskilda omständigheter föranleda, att undantag därifrån
bör göras».
Sedan Andra Kammarens första tillfälliga utskott, till hvilken
motionen blifvit hänskjuten, i anledning af densamma afgifvet utlåtande,
har Andra Kammaren vid behandlingen af detsamma, med bifall till ett
under öfverläggningen framställdt yrkande, för sin del beslutit, att
Riksdagen måtte hos Kung]. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t
taga i öfvervägande, i hvad mån åtgärder kunna vidtagas i syfte att
så kallade planteringsdagar med därvid meddelad äfven teoretisk undervisning
i skogsvård må genom samverkan mellan vederbörande myndigheter
i största möjliga utsträckning anordnas vid folkskolorna på landsbygden
i rikets olika delar.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Höft. (N:o 6.) 1
Motionen.
Andra
Kammarens
beslut.
Första
Kammarens
remiss.
Motionens
motivering.
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande K;o 6.
Efter det detta beslut delgifvits Första Kammaren, har kammaren
hänvisat ärendet till behandling af sitt andra tillfälliga utskott.
Motiveringen till ifrågavarande motion, hvilken återfinnes uti en af
samme motionär väckt motion n:o 163, innehåller bland annat följande:
»I vissa skogsvårdsstyrelsers berättelser fram hålles den stora obekantskapen
med skogsvård och det bristande intresset för densamma,
nona är ett utmärkande drag för den stora mängden skogsägare och
hela befolkningen för öfrigt. Styrelsen i Uppsala län betonar därför
särskilt nödvändigheten af undervisning i skogsvård i folkskolorna.
Eu sådan insikt, om den skall blifva allmän, måste nog också inplantas,
medan sinnena äro unga och mottagliga.
Det är så mycket nyttigt, som här kan läras, hur skogen skall
vårdas med yxan, hur husbehofsvirke sparsammast skall uttagas, hur
skog skall sås och planteras, och huruledes unga plantor böra skyddas
mot betning af kreatur. Äfven om ej så stora tekniska insikter kunna
bibringas barnen, så kan undervisningen skapa kärlek till skogen, hvilket
omsättes till insikter vid mognare ålder.
Frågan särskildt om betning är en stor sak för skogshushållningen.
Redan nu utfärdas i sådant syfte föreskrifter om tiden, då kreaturen få
utsläppas på våren eller skola intagas om hösten. Skärpningar häri
synas att döma af skogsvårdsstyrelsernas yttrande vara här och hvar
erforderliga. Men i det stora hela måste man här gå varligt fram,
ty det går ej att i ett slag omlägga en hel laudtbefolknings invanda
hushålluingssätt. Här är då särskildt en allmän och obligatorisk undervisning
af förhållandena synnerligen påkallad.
År 1903 väcktes af herr C. P. af Burén i Första och herr Carl
Buren i Andra Kammaren två lika lydande motioner om införande af
skogsundervisniug och planteringsdagar vid folkskolor och elementarläroverk.
Motiven till eu sådan framställning kunna ej skrifvas bättre
och vackrare, än motionärerna gjort, hvarför jag hänvisar till motionerna.
Man sade då, att denna undervisning ej kunde bli obligatorisk, därför
att det ej fanns skogar och försöksfält öfverallt, och man tyckte, att de
enskilda initiativen från vissa skolråd, folkskoleinspektörer och domkapitel
voro lofvande nog, och därmed kunde man låta sig nöja.
Detta synes mig endast vara uttryck för den sedvanliga betänksamhet,
hvarmed eu ny sak alltid blir affärdad i början. Det blir
ingen kraft och väckelse i denna sak, som dock erkännes vara viktig,
förrän den blir obligatorisk och utgår som ett enhetligt initiativ från
hela landet, representeradt genom Riksdagen. Därför behöfver man^icke
opaginerad Kontrollera mot PDF
Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. S
anordna undervisning, där den icke kan eller behöfver äga rum. Kanske
det är nog att begränsa den till folkskolorna på landet och äfven där
medgifva vissa undantag. Någon liten bekantskap om skogen skadar
dock ej att alla’rikets innevånare erhålla.
Åf dessa skäl skall jag tillåta mig att ånyo upptaga den vid 1903
års riksdag väckta tanken om undervisning vid skolorna i skogsvård.»
Det åberopade uttalandet af skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län
återgifves af motionären i samma motion med följande ordalag:
»Allmogen med få undantag syntes icke ha någon aning, hur en skog
bör skötas. Påtagligen vore det behöfligt att redan i folkskolan börja
undervisa barnen uti praktisk skogsskötsel på det sätt, att åtminstone
ett par dagar hvarje år anslås till skogsodling å någon i skolans närhet
belägen kalmark, samt att plantmaterialet därtill uppdroges vid skolan
under barnens ögon. Dessutom borde exkursioner företagas i skog under
sakkimnig ledning och undervisning meddelas i själfva skolan.»
Herr Lindhagen hänvisar i sin motivering till tvenne vid 1903
års riksdag i samma fråga väckta motioner och söker gendrifva de
skäl, som då anfördes mot bifall från Riksdagens sida till yrkanden af
väsentligen samma innebörd som de i nu föreliggande motion framställda.
Det torde af denna anledning vara nödigt att redogöra för omförmälda,
af herr C. P. af Burén i Första och herr Carl Burén i Andra Kammaren
väckta motioner och deras behandling vid 1903 års riksdag. Dessa
motioner voro affattade i samma ordalag och lydde sålunda:
»Behofvet af en förbättrad skogsvård inom landet är allmänt kändt
och uttaladt. Genom mer eller mindre stränga lagstiftningsåtgärder
tror jag detta icke kan uppnås. Bildandet af stats- och allmänningsskogar
är, enligt min uppfattning, det enda sätt, hvarigenom skogshushållningen
kan komma till någon afsevärd och varaktig nytta inom
vårt land. Därjämte anser jag, att allt, som kan göras för att känslan
för skogarnes bibehållande, nödvändighet och fördelaktighet må verka
som en lefvande kraft hos folket, hvarigenom man kan motse, att i en
framtid den privata skogshushållningen kan öfvertaga den omtanke för
skogarnes bibehållande, som ett strängt iakttagande och fasthållande
vid den ordnade skogshushållningens grundmoment kräfver, v nämligen
bildandet och bevarandet af skogskapitalet för uthållig afkastning, éj
bör försummas.
Att väcka intresse för och hos vår ungdom inplanta känslan om
behofvet af en god skogsvård anser jag fördenskull vara af stor vikt.
Skogsvårdsstyrelsens
i
Uppsala län
uttalande.
Tvä vid 190S
års riksdag
väckta motioner
och
deras behandling
i utskott
och vid Riksdagen,
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
Låt oss därför i våra skolor införa obligatorisk undervisning i till skogsvård
hörande ämnen; låt oss anslå vissa dagar att under läsåret af
skolans lärjungar under sakkunnig ledning på våra kronoparker, allmänningar
och boställsskogar, som blifvit till ordnad skogshushållning
indelade, samt å enskilda skogar, där uthålligt skogsbruk är infördt,
verkställa sådd och plantering samt gallringar af slutna likåldriga skogsbestånd
m. m. Härigenom skulle man gifva vårt folk en allmän och
riktig uppfattning om våra skogars värde och betydelse.
Jag har all anledning antaga, att vår ungdom med nöje skulle
omfatta studiet af skogsvård, och jag har ännu större skäl antaga, att
denna ungdom skulle räkna anslagna exkursionsdagar som efterlängtade
högtidsdagar. Skolynglingen skulle då gå ut i världen med insikt om
våra skogars stora värde och betydelse, och hos mången, kanske hos
flertalet, skrälle den i unga år vunna kunskapen om och intresset för
skogsvård ej allenast följa honom lifvet igenom, utan äfven stärka
bandet mellan honom, hem och skog, hvarigenom den åtgärd, som jag
här förordat, skulle blifva af såväl reell som ideell betydelse för vårt folk
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Majrt anhålla, det Kungl.
Maj:t ville vidtaga åtgärder i syfte, att obligatorisk undervisning i
skogsvård och därtill hörande ämnen må införas ej allenast i vårt lands
folkskolor, utan äfven i våra elementarläroverk; dels ock att under vårtermin
vissa (lagar må al skolornas lärjungar användas till att under
sakkunnig ledning å kronoparker, allmänningar och boställsskogar, som
blifvit till ordnad hushållning indelade, äfvensom å enskilda skogar, där
uthålligt skogsbruk är infördt, verkställa skogsarbeten med sådd, plantering
och gallringar af slutna likåldriga skogsbestånd, in. in.»
Motionerna hänvisades af bägge kamrarna till förberedande behandling
af tillfälligt utskott. Saväl borsta som Andra Kammarens
vederbörande tillfälliga utskott afstyrkte enhälligt bifall till motionärernas
hemställan.
Första Kammarens tillfälliga utskott anförde bland annat följande:
---»Det torde ej lida något tvifvel om att ett hos ynglingen
väckt intresse skall föranleda den mognade mannen till nyttig verksamhet
inom området för hans ungdoms ideal, och det ligger därför ock säkerligen
en riktig tanke i den hänvändning till ungdomen, som af motionären
åsyftas, men utskottet har icke funnit sig öfvertygadt. om riktigheten
af det utkast, som i motionen innehålles.
I alla skolor utgör redan naturlära ett af undervisuiugsämnena,
och i elementarläroverken studeras därutöfver botanik. Utskottet håller
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o si) Utlåtande N:o 6. 5
före, att barnens och ungdomens kännedom om och intresse för skogen,
dess skönhet och nytta, dess alsters oumbärlighet och farorna af doss
förstörelse böra kunna vinnas såsom biprodukt af lektionerna i dessa
ämnen, om studiet af växtvärlden riktas mera på trädens och örternas
lif, betydelse och användbarhet för olika ändamål och icke hufvudsakligen
drifves till blott insamling af det största möjliga antalet växter
och inlärandet af dessas namn, arter och klasser.
Tillgång på skogar med ordnad skötsel finnes icke öfverallt, och
det kan vara tvifvelaktigt, om tillfälle till arbete i sådana skogar skulle
kunna beredas för ett öfvervägande antal skolor, hvartill kommer, att
det ingalunda kan tagas för gifvet, att skogsägare i allmänhet skola
finnas villige att öfverlämna arbetet med kulturer och andra föryngringsarbeten
åt oerfarna personer för att tillhandahålla dem undervisningsmaterial.
Ett arbete i ordnade skogar torde sålunda icke stå till buds
annat än för ett mindre antal skolor och skulle komma att — där tillfälle
till sådant arbete erbjudes — förläggas till sådana trakter, där
intresset redan är väckt genom åsynen af bevarade, mognade skogar
samt af lofvande bestånd af yngre träd och uppspirande plantor.
Utskottet har visserligen erfarit, att Sveriges skogsmannaförbund lyckats
att inom åtskilliga trakter uppmuntra forstligt kunniga personer att
med skolbarn företaga exkursioner och att därunder meddela dem eu
ytlig undervisning i sådd och plantering m. m., men dylika utfärder
kunna icke anordnas å alla orter till följd af brist på dels lämplig
skog och dels passande och kunniga instruktörer, hvarför utskottet —
under uttalande af sin förhoppning om, att det gifna föredömet om
införande af planteringsdag måtte vinna efterföljd, där sådant lämpligen
låter sig gorå — hyser större tillit till redan allmänt anlagda skolträdgårdar
såsom skapare af skogsälskare.
Insikt i skogshandteringen — äfven af mycket blygsamma dimensioner
— torde icke kunna förvärfvas i skolor, ty dessa äga icke förutsättningar
för att drifva undervisningen med den intensitet, som erfordras
för att gifva eleverna herravälde öfver det föreliggande verksamhetsfältet,
emedan skolans uppgift är att förbereda och grundlägga, men
ej att i detalj inlära den kommande lifsgärningen.
Antalet af undervisningsämnen i skolorna är dessutom redan nu
så stort, att tillägget af ett eller flera ämnen skulle gifva ökadt stöd
åt farhågorna för det mycket omtalade och lika mycket fruktade mångläseriet.
Den af motionären eftersträivade »käuslan om behofvet af en
god skogsvård)) och »känslan af skogarnas .bibehållande» är ett vackert
6 Första Kammarens Tillfälliga Viskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
bevis för hans varma intresse för saken, men lagstiftaren lärer icke
böra blott på grund af en känslosiåmning stifta lagar, som reglera
ekonomiska förhållanden, hvilka däremot böra ordnas af det mognade
och beräknande förståndet».
Andra Kammarens tillfälliga utskott utlät sig bland annat sålunda:
— — »Utskottet instämmer till alla delar i motionärens uttalande
beträffande nödvändigheten af förbättrad skogsvård samt anser alla
lämpliga tillfällen, som härvid erbjudas, böra iakttagas för vinnande
af detta mål. Sådana tillfällen gifvas ock i våra skolor, tj utan tvifvel
skulle den goda saken åtminstone i någon mån befrämjas genom undervisning
i detta ämne vid våra folkskolor och allmänna läroverk. I
likhet med motionären anser äfven utskottet, att det intresse, som hos
skolgossen blifvit väckt genom en praktisk undervisning — låt vara
äfven ofullständig — rörande skogens rätta vård och dess stora betydelse
för land och folk, skall för framtiden bevaras samt alltmer stärkas
och utvecklas hos ynglingen och mannen.
Men fastän utskottet sålunda till alla delar instämmer i motionens
syfte beträffande önskvärdheten af skogsvård äfvensom i hans yrkande,
att lärjungar i folkskolor och allmänna läroverk böra erhålla undervisning,
synnerligast praktisk, i hithörande ämnen, så kan utskottet
dock icke biträda motionärens förslag med afseende på obligatorisk
undervisning i skogsvård och därtill hörande ämnen uti dessa skolor.
Flera af vårt lands skolor på slättbygder och i större städer kunna
icke på lämpligt sätt praktiskt meddela sådan undervisning. Utskottet
vill härvid påpeka, hvad Första Kammarens första tillfälliga utskott
anfört vid behandlingen af förut uämuda likartade motion, nämligen
att tillgång till lämpliga marker för skogsodling icke alltid äro att
för alla skolor tillgå, hvarförutom skogsägare icke heller alltid torde
vara villiga att öfverlämna arbetet med kulturer och andra föryngringsarbeten
åt oerfarna personer.
För de trakter däremot — och sådana finnas nog flerestädes —
där praktisk undervisning kan utan olägenhet meddelas rörande skogens
rätta vård, torde hvad folkskolan beträffar sådan undervisning lämpligast
kunna anordnas af skolråden efter medgifvande af vederbörande
folkskoleinspektör och domkapitel, och detta utan att särskilda bestämmelser
behöfva införas i gällande folkskolestadga. Föreskrifter rörande
s. k. planteringsdagar för folkskolebarn hafva på flera ställen blifvit
gifna och undervisning om skogsvård sålunda till någon del praktiserats
i flera folkskolor, oaktadt denna undervisning icke varit obligatorisk.
Sålunda har med anledning af anhållan från Smålands skogsvårds
-
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o (i.
förbund, att Kalmar domkapitel måtte förordna, det alla folkskolebiirnen
inom Kalmar stift skulle sysselsättas eu dag hvarje år med skogsplantering,
nämnda domkapitel beslutat genom ämbetsbref meddela
skolråden i stiftet, att de, där så lämpligen kan ske, äga att årligen
en dag, som må inräknas i den stadgade lärotiden, låta de i folkskolan
intagna barnen under vederbörande lärares uppsikt sysselsättas med
skogsplantering. Liknande tillåtelser hafva äfven inom andra stift
blifvit meddelade, och flera skolstyrelser hafva för sina folkskolor vidtagit
åtgärder i detta syfte.
Att därför ovillkorligt ålägga alla folkskolor och allmänna läroverk
vissa s. k. planteringsdagar eller utfärda annan liknaude föreskrift
beträffande skogsvård samt därom i folkskolestadgan eller läroverksstadgan
påbjuda synes icke utskottet lämpligt eller nödigt. Skoldistrikten
kunna däremot i sina reglementen införa bestämmelser om
vissa planteringsdagar, och någon vidsträcktare och utförligare undervisning
beträffande skogsvård torde svårligen kunna meddelas åtminstone
folkskolebarn.
Utskottet, som alltså gillar den fosterländska tanke, motionen
innefattar, men anser, att ändamålet, efter hvad som visats, kan i
hufvudsak vinnas på annan väg, än motionären anvisar, hemställer
därför.»
Bägge kamrarna biföllo Titan votering hvad deras respektive utskott
hemställt.
Förslaget att införa skogsvård såsom obligatoriskt undervisningsämne
i landets folkskolor och elementarläroverk har alltså genom nu
föreliggande motion för andra gången under en jämförelsevis kort tid
blifvit väckt i Riksdagen. Ehuru första gången afböjdt, visade sig likväl
detta förslag vara omfattadt med rätt lifliga sympatier från åtskilliga
håll i Riksdagens kamrar. Under sådana förhållanden torde det vara
lämpligt och af omständigheterna påkalladt att ägna eu omsorgsfull
pröfning åt de skäl, som kunna anföras såväl för som emot bifall till
ett dylikt förslag.
Att åstadkommandet af eu förbättrad skogsvård utgör en nationell
uppgift af den allra största betydelse, ligger i öppen dag. Af detta
förhållande följer ock, att hvarje praktisk åtgärd, som är ägnad att främja
befolkningens intresse för och kärlek till skogen samt öka dess insikter
rörande skogens rätta skötsel, är en fosterländsk gärning, som bör uppmuntras
och understödjas. Tillika bör det erkännas som riktigt, att
man härvid i första rummet vänder sig till ungdomen. Hos denna
Andra Kam%
mar ens tillfälliga
utskotts
utlåtande i
anledning of
herr Lindhagens
motion.
opaginerad Kontrollera mot PDF
B Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
väckes i regel lättare intresset för en ny angelägenhet än hos de äldre,
och de nödiga kunskaperna och färdigheterna inhämtas också vanligen
med minsta mödan i unga år. Ungdomen har ju ock lifvet framför
sig, och en i denna ålder bibragt lefvande känsla af skogens värde för
land och folk i förening med nödiga insikter rörande dess skötsel kan
sålunda under en längre tid bära frukt åt landet i åtgärder och sträfvanden
för främjandet af en god skogsvård.
I öfverensstämmelse härmed bör ock erkännas, att undervisning i
skogsvård inom vissa folkskolor och med dem jämförliga läroanstalter
lämpligen bör kunna förekomma. Där lärarekrafter med nödig utbildning
stå till buds och tillgång därjämte linnes till fält för praktiska
öfningar, med hvilka eu ordnad undervisning å detta område i regel
torde böra förbindas, där synes anordnandet af undervisning i skogsvård
för folkskolornas lärjungar vara ganska ändamålsenligt. Den lämpligaste
formen för en dylik undervisning i sådana skolor torde tvifvelsutan
vara den, att för hvarje år som regel ett visst antal s. k. planteringsdagar
bestämmes, då barnen med sina lärare få draga ut till en lämplig
skogsmark och där af någon skogstjänsteman med forstlig utbildning få
undervisning samt tillika handledning för praktiskt arbete i skogsvård,
framför allt i skogsplantering och skogssådd. Naturligtvis kunna i samband
härmed jämväl en och annan gång i själfva skolan anordnas lektioner
eller föreläsningar i skogsvård, när för sådan undervisning kompetent
lärare finnes att tillgå.
Enligt kungl. förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24
juli 1908 skall i hvarje landstingsområde finnas en skogsvårdsstyrelse
samt eu till dennas biträde anställd, forstligt bildad man. Dessa skogsvårdsstyrelser
skola jämlikt samma förordning hafva till uppgift bland
annat att »befrämja den enskilda skogshushållningen genom utbredande
af kunskap i skogsskötsel, beviljande af bidrag till och utförande af
arbeten för skogskultur, tillhandahållande af skogsfrö och plantor samt
vidtagande i öfrigt af åtgärder, ägnade att befordra en förbättrad
skogshushållning».
Det vill under sådana omständigheter synas, som om dessa skogsvårdsstyrelser,
i hvilka sitta representanter för såväl hushållningssällskap
som landsting, vore de korporationer, från hvilka man företrädesvis
kunde vänta åtgärder för understödjande och främjande af en sådan
undervisning i skogsvård vid vissa folkskolor som den här omförmälda.
Genom skogsvårdsstyrelserna skulle för undervisningen kompetenta personer
kunna utsändas till de olika skolorna, skogsfrö och plantor an
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 9
skaffas och tillhandahållas samt för ändamålet i öfrigt nödiga anordningar
ombesörjas.
Därest ifrågavarande undervisning af skogsvårdsstyrelserna på
detta sätt blefve främjad, skulle helt visst nödig medverkan från skolmyndigheternas
sida med villighet komma att lämnas. Enligt hvad utskottet
försport, hafva redan för närvarande efter därom gjorda framställningar
åtminstone två af rikets domkapitel i cirkulär till skolråden
i respektive stift uttalat sig för anordnandet af planteringsdagar
för folkskolornas lärjungar. Det torde med största sannolikhet kunna
antagas, att jämväl öfriga domkapitel liksom ock vederbörande skolråd,
när sådant påfordras, skola komma att ställa sig lika välvilligt till
ifrågavarande syftemål och sträfvande.
Utskottet håller för sin del före, att i och med anordnandet af
dylika planteringsdagar i de folkskolor, där sådant lämpligen kan ske,
det mål är hunnet, som man i afseende å införandet af en direkt undervisning
i skogsvård i de allmänna barndomsskolorna bör eftersträfva.
En i större omfattning anordnad, rent teoretisk undervisning i skogsvård
lämpar sig af många skäl icke för dessa skolor. Deras lärjungar
befinna sig på ett alltför tidigt åldersstadium för att kunna fullt tillgodogöra
sig en dylik undervisning. Kompetenta lärarekrafter saknas och
torde icke utan stora svårigheter och med betydande kostnader kunna
anskaffas. Antalet läroämnen i folkskolor och andra barndomsskolor
är redan för närvarande mer än tillräckligt stort och bör ej ytterligare
ökas genom införande af teoretisk undervisning i skogsvård i större
omfattning, helst en sådan åtgärd i sina konsekvenser skulle kunna
leda till ett verkligt förryckande af barndomsskolornas egentliga uppgift.
Man skulle onekligen med ungefär samma rätt kunna yrka på
att i folkskolorna undervisning blefve meddelad jämväl i jordbrukslära,
husdjursskötsel och andra liknande ämnen. På dessa och andra med
dem jämförliga områden bör man och kan man emellertid icke rimligen
af barndomsskolorna fordra mera, än att de genom en väl planlagd
undervisning i naturhistoriens och naturlärans elementer bibringa lärjungarna
nödiga förutsättningar för att senare genom själfstudier eller
särskild undervisning kunna tillägna sig erforderliga speciella yrkesinsikter
samt att de därjämte i synnerhet genom att göra barnen
förtrogna med för ändamålet lämpade alster af modersmålets litteratur
söka hos dem väcka intresse för och kärlek till fosterlandets natur och
dess därmed i samband stående näringslif.
Hvad här sagts om barndomsskolorna gäller i flertalet afseenden
jämväl de högre klasserna af »elementarläroverken», hvilka skolor därBih.
till Biksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Höft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
jämte såsom förlagda till städerna endast rent undantagsvis kunna
antagas ha tillgång på lämpliga fält för öfning i skogsvård. Beträffande
dessa skolor anser utskottet visserligen, att den undervisning i naturkunnighet,
som i dem på de högre stadierna meddelas, bör göras så
praktisk som möjligt och i öfvervägande grad riktas på iakttagelse
af naturen själf och dess företeelser, men det kan icke finna införandet
af direkt undervisning i skogsvård i dessa skolor vara för
omförmälda syfte nödigt eller ändamålsenligt.
Då utskottet likväl i så måtto anslutit sig till motionärens framställning,
att det uttalat sig för anordnandet af s. k. planteringsdagar
med därvid meddelad äfven teoretisk undervisning i skogsvård vid
folkskolor, där sådant lämpligen kan ske, så torde man möjligen kunna
vänta, att utskottet jämväl skall tillstyrka en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med begäran om åtgärder för åvägabringandet i hvarje lämpligt fall
af dylika planteringsdagar. Man kunde ju tänka sig den anordningen,
att de förut omnämnda skogsvårdsstyrelserna finge ett formligt åläggande
att hvar och en inom sitt område draga försorg om att dylika
planteringsdagar komme till stånd vid respektive folkskolor. Härvid är
emellertid att märka, att omförmälda skogsvårdsstyrelser, såsom förut
nämnts, redan f. n. hafva sig anbefalldt att verka för »utbredande af
kunskap i skogsskötsel». Det kan ifrågasättas, huruvida det verkligen
skulle lända till skogsvårdens fromma, att de genom ett särskildt åliggande
af omförmäld art föranleddes att ensidigt rikta sina sträfvanden
i detta afseende på anordnandet af planteringsdagar för folkskolebarn.
Huru stor betydelse man än må tillmäta dylika planteringsdagar, såsom
ägnade att hos barnen väcka kärlek till skogen och intresse för dess
bibehållande och vård, så måste det dock erkännas, att äfven andra,
kanske ännu mera fruktbärande metoder för »utbredande af kunskap
i skogsskötsel» kunna tänkas. Framför allt bör man därvid rikta blicken
på den något mognare ungdomen — i 16—20 års åldern — å landsbygden.
I nämnda ålder har ungdomen vida större förutsättningar
både att kunna intresseras för och att draga nytta af en i lämplig
omfattning meddelad undervisning i skogsvård. Man kan nå denna
ungdom med dylik undervisning dels vid folkhögskolor och landtmannaskolor
m. fl. dylika undervisningsanstalter och dels genom för ändamålet
särskildt anordnade föreläsningar och öfningskurser i skogsskötsel.
Utskottet håller före, att skogsvårdsstyrelserna jämväl och kanske företrädesvis
medelst en i denna riktning bedrifven undervisnings- och
upplysningsverksamhet skulle kunna vinna särdeles vackra resultat i
fråga om spridandet af kunskap i och intresse för skogsvård. Vid så
-
11
Förlita Kammarens Tillfälliga TJtslcötts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
dant förhållande finner utskottet det icke vara lämpligt att hos Kungl.
Maj:t anhålla om åläggande för skogsvårdsstyrelserna att rikta sina
sträfvanden för utbredande af kunskap i skogsskötsel särskildt på anordnandet
af planteringsdagar i folkskolorna.
Utskottet ansluter sig för öfrigt i allo till den ståndpunkt, som
i afseende å förevarande fråga intogs af Andra Kammarens första tillfälliga
utskott år 1903. Det förmenar alltså, att den omförmälda undervisningen
i skogsvård med hänsyn till de högst olika förhållanden,
livilka i afseende å förutsättningarna för dylik undervisning förefinnas
vid olika skolor, icke lämpligen bör göras obligatorisk. Motionären
synes själf ha denna mening, enär han visserligen å ena sidan talar om
undervisningen såsom obligatorisk, men å andra sidan medger, att
den kanske bör begränsas till folkskolorna på landet, och att äfven
där vissa undantag böra kunna få förekomma. Enligt utskottets mening
bör det icke ens föreskrifvas, att undervisning i skogsvård med
nödvändighet skall hvarje år förekomma vid skolor, där annars som
regel betingelserna för dylik undervisning äro för handen. Dessa betingelser
kunna nämligen växla från år till år. Särskildt kommer man
nog alltid att vid åvägabringandet af dylik undervisning vara beroende
af tillgången på kompetenta lärarekrafter liksom ock på lämpligt öfningsfält.
Öfver hufvud faller icke den direkta undervisningen i skogsvård
på sådant sätt inom ramen för barndomsskolans uppgifter, att den
såsom ett ordinarie läroämne bör upptagas i dess arbetsplan. När
och hvarest förhållandena ändock göra meddelandet af en sådan undervisning
lämpligt, torde det kunna öfverlåtas åt lokala myndigheter
och korporationer att därom draga försorg. Insikten om skogens värde
för landet synes dess bättre vara stadd i glädjande tillväxt hos oss
liksom ock känslan af nödvändigheten att bättre än hittills skydda
och vårda denna källa till nationell hälsa och nationellt välstånd. Under
sådana omständigheter torde man kunna hoppas, att möjligheten att
genom en i folkskolorna meddelad undervisning i skogsvård främja
detta fosterländska intresse i hvarje trakt, där en sådan möjlighet förefinnes,
skall af vederbörande ortsmyndigheter och lokala korporationer
i växande utsträckning komma att utnyttjas.
Med allt erkännande af det vackra och fosterländska syftet i
motionärens förslag anser sig dock utskottet på grund af det anförda
böra hemställa, att herr C. Lindhagens ifrågavarande motion, n:o 171,
icke måtte till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Såsom ett beklagligt förhållande måste erkännas, att, ehuru vårt Första Kamland
äger synnerligen stora förutsättningar för skogskultur, hos befolk
utlåtande.
t
12
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
ningen i allmänhet råder stor okunnighet uti och likgiltighet för skogsvården.
Genom den år 1903 vidtagna lagstiftningen angående vård af
enskildes skogar, angående skyddsskogar och angående skogsvårdsstyrelser
har väl ett kraftigt steg tagits till förekommande af ödeläggande
afverkning samt till betryggande af återväxt och befrämjande
i öfrigt af den enskilda skogshushållningen; men det återstår ännu
mycket innan man hunnit därhän, att uti folkmedvetandet klart inträngt
öfvertygelsen att skogarne behöfva en sorgfällig vård och kännedomen
om det sätt, hvarpå denna vård bör äga rum. Uti skogsvårdsstyrelsernas
nu för första gången tillgängliga berättelser uttalas äfven från
flera delar af landet en klagan öfver befolkningens okunnighet och
likgiltighet i fråga om skogsvården.
Det säkraste sättet att sprida en allmän insikt om skogarnes
betydelse och rätta sättet för deras vårdande torde vara, att redan hos
den uppväxande ungdomen ingjutas kunskap och intresse i detta hänseende.
I sådant syfte synes Andra Kammaren äfven hafva fattat sitt,
efter utskottets mening, välbetänkta beslut, att åtgärder böra vidtagas
för att så kallade planteringsdagar med därvid meddelad äfven teoretisk
undervisning i skogsvård må genom samverkan mellan vederbörande
myndigheter i största möjliga utsträckning anordnas vid folkskolorna
på landsbygden i rikets olika delar.
En sådan anordning kan sägas utgöra endast en utveckling af
en art af undervisning, som redan finnes för folkskolorna villkorligt
föreskrifven och som jämväl meddelas nästan öfver allt på landsbygden.
Uti folkskolestadgans § 56 förekommer nämligen ett stadgande, att vid
hvarje folkskola bör, såvidt sig göra låter, finnas ett till skolträdgård
lämpligt jordland, och bör skolstyrelsen tillse, att trädgården varder
ordnad på ett för barnens undervisning i trädgårdsskötsel och trädplantering
ändamålsenligt sätt. Då man sålunda redan vidtagit åtgärder
för att hos barnet väcka kärlek, intresse och arbetshåg för den närmast
hemmet varande jordtorfvan, vill man nu gå ett steg längre och söka
få barnets blick vidgad för omsorgen om den vidsträckta skogsmarken.
Ett sådant tillvägagående finner utskottet vara både ändamålsenligt
och praktiskt.
Frågan, huru man nu bör gå tillväga för anordnande af planteringsdagarne
med den därvid förenade undervisningen, besvarar Andra
Kammaren sålunda, att anordnandet bör ske genom samverkan mellan
vederbörande myndigheter. Att dessa myndigheter äro, å ena sidan
de pedagogiska myndigheterna — domkapitel och skolråd — och å den
andra skogsvårdsstyrelserna, möjligen äfven skogsstaten, torde vara
klart. Äfven synes det påtagligt, att ledningen vid planteringsarbetet
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 13
och meddelandet af den undervisning, som jämsides därmed bör äga
rum, i första hand tillkommer folkskolelärare, om det än understundom
kan vara erforderligt att länsskogvaktare eller till skogsstaten
hörande tjänsteman eller betjänt tillkallas för meddelande af erforderliga
anvisningar. Måhända skall det äfven finnas lämpligt att kortare
undervisningskurser i skogsvård länsvis anordnas för folkskolelärare
för att såmedelst göra dem skickliga att handleda sina lärjungar; och
torde de lärare, som kunna komma att besöka sådana kurser, erhålla
ersättning för resekostnad och för dagtraktamente under den tid,
kursen pågår.
Såsom hjälpmedel vid undervisningen torde böra användas någon
mycket kort, lättfattlig handbok eller läsebok, som behandlar skogens
betydelse och vård. 1 Norge lärer man såsom det uppgifves, med mycken
fördel hafva användt en sådan af »det Norske Skogselskab» utgifven skrift,
som bär titeln »Ungdommen og Skogen».
Redan nu har på frivillighetens väg uti en del Iandtkommuner,
ehuru jämförelsevis ett ringa fåtal, anordnats planteringsdagar lör folkskolebarnen;
men understundom lärer förslag, som väckts i sådan riktning,
rönt motstånd bland annat därför, att det varit tvifvelaktigt,
huruvida sådana dagar få inräknas uti lagstadgade undervisningstiden,
hvarom olika meningar varit rådande. Om en anordning i sådant syfte,
som Andra Kammaren med sitt beslut afsett, kommer till stånd, anser
utskottet, att den tid, som åtgår för planteringsarbetet, gifvetvis bör
likställas med annan undervisningstid.
Slutligen anser utskottet sig böra framhålla, att den anordning
i undervisning, hvarom här nu är fråga, icke bör göras beroende åt
någon sådan valfrihet hos vederbörande myndigheter, att dessa skulle
kunna efter godtfinnande utesluta planteringsdagarne från undervisningen
i folkskolorna å landsbygden, utan bör den enda inskränkningen
härvid gälla för de fall, att på grund af lokala förhållanden hinder
möta för planteringsarbetets verkställande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet
att Första Kammaren behagade biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 5 april 1907.
På utskottets vägnar:
GUSTAF BERG.
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Höft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.