Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändring af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen.
1907-03-01 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1907:1, Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändring af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
1
Hzo I.
Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1907, kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
med förslag till ändring af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen.
Uti en inom Första Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 2, har herr H. Cavalli hemställt, att Riksdagen ville
såsom hyllande till vidare grundlagsenlig behandling antaga ett stadgande,
alt införas i § 2 mom. 4 af tryckfrihetsförordningen närmast efter det
stycke, som börjas med orden: »att mobiliseringsplaner för hären och
flottan» samt slutas med orden: »trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar,
och skriften konfiskeras», af följande lydelse:
Att uppgift å belopp, hvartill skattskyldigs inkomst blifvit af beskattningsmyndighet
enligt förordning om inkomstskatt föreslagen, bestämd eller
i och för skattens beräknande upptagen, eller å beloppet af den inkomstskatt,
som på grund af verkställd taxering blifvit skattskyldig påförd, icke
må i tryck offentliggöras. Den häremot bryter, böte femtio riksdaler och
skriften konfiskeras.
Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande:
»I en af undertecknad vid nästlidet års riksdag väckt motion hemställdes,
att Riksdagen ville såsom hvilande till vidare grundlagsenlig beJBih.
till Riksd. Prot. 1907. 3 Sami. 1 Häft. (N;o 1 ). 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
handling antaga ett tillägg till § 2 mom. 4 i gällande tryckfrihetsförordning,
hvarigenom förbud meddelades att i tryck offentliggöra belopp, hvartill
skattskyldigs inkomster enligt inkomstskatteförordningen blifvit af beskattningsmyndighet
föreslagna eller bestämda, samt att i tryckfrihetsförordningen
måtte stadgas straff för öfverträdelse af sådant förhud.
Motionen blef af konstitutionsutskottet afstyrka och denna hemställan
godkändes af Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren biföll ett i
kammaren framställdt yrkande, som i sak öfverensstämde med den väckta
motionen. Genom Andra Kammarens beslut hade likväl frågan för den
riksdagen förfallit. Då emellertid Första Kammaren uttalat sig för den
tanke, som låg till grund för min motion, och då vidare Andra Kammarens
beslut i ärendet icke stödde sig på någon afsevärdt stor majoritet —
vid verkställd omröstning afgåfvos 105 ja-röster för utskottets hemställan
mot 90 nej-röster — samt i denna kammare icke blott från minoritetens
sida, utan äfven från motsidan gafs uttryck för den uppfattning, att den
väckta frågan vore värd beaktande, har jag ansett mig böra ånyo framföra
densamma till pröfning.
För att tillgodose de skattskyldiges berättigade kraf på hemlighållande
af deras till beskattningsmyndigheterna aflämnade uppgifter rörande
deras ekonomiska förhållanden — de s. k. själfdeklarationerna — tinnes
stadgadt, bland annat, dels i inkomstskatteförordningen, att deklarationsuppgifterna
finge granskas förutom af kronoombud allenast af vederbörande
taxeringsmyndighets ordförande med biträde af en ledamot, dels ock i tryckfrihetsförordningen,
att ifrågavarande uppgifter ej finge utlämnas till andra
än dem, som enligt skatteförfattningarna ägde taga del af samma uppgifter,
äfvensom att den häremot bröte, så ock den, som i tryck offentliggjorde
dylik uppgift, hvilken obehörigen utlämnats, vore förefallen till böter.
Såsom häraf framgår, har lagstiftaren genom att till det minsta^ möjliga
inskränka den inblick i de enskildes ekonomiska ställning, som åt det
allmännas representanter måst medgifvas, sökt skydda privatlifvets helgd.
Vid införandet år 1902 af den obligatoriska själfdeklarationen lärer man
förvisso hafva tänkt sig, att förenämnda stadganden skulle vara tillräckliga
för att hindra ett prisgifvande till allmän kännedom af innehållet i de
skattskyldiges deklarationsuppgifter. Men verkligheten har fullständigt
gäckat de förhoppningar, som i antydt afseende knutits vid ifrågavarande
bestämmelser.
Redan före införandet af den s. k. inkomstskatten förekom visserligen,
att i tidningar och undantagsvis i särskilda böcker eller kalendrar
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
3
uppgifter lämnades på vissa skattskyldiges bevillningstaxerade inkomst,
men detta publicerande hade ganska ringa omfattning och rönte föga uppmärksamhet.
Först efter tillkomsten af inkomstskatten och den obligatoriska
själfdeklarationen har offentliggörandet skett i så stor utsträckning
och tillika fått den karaktär, att ett ingripande från statsmakterna kan
vara af behofvet påkalladt. Med angifvande af en persons enligt inkomstskatteförordningen
beskattningsbara inkomst uppenbaras nämligen hans
verkliga, totala inkomst. Genom en jämförelse mellan denna inkomst och
den bevillningstaxerade inkomsten klarlägges vidare i de flesta fall personens
hela ekonomiska ställning, och blifva härigenom stadgandena om
hemlighållandet af deklarationsuppgifterna fullständigt illusoriska.
Att ett dylikt blottande af den enskildes affärsställning ofta kan hafva
mycket menliga följder, torde vara uppenbart.
Så har från näringsidkarnes krets vid åtskilliga tillfällen med styrka
framhållits, att en affärsmans kredit lätteligen kan bli lidande däraf, att
hans inkomst offentliggöres för ett år, som tillfällighetsvis gifvit ett dåligt
resultat. Häremot har visserligen invändts, att krediten stöder sig på
andra faktorer’ än uppgifter, hämtade från tidningar eller ''taxeringskalendrar’.
Men äfven om denna invändning är i viss mån berättigad,
torde den ingalunda vara till fyllest för att afvisa handelsvärldens ganska
enstämmiga kraf på förbud mot publicerande af inkomstbeloppen. Man
må nämligen ihågkomma, att krediten ändock är en ganska ömtålig sak,
som icke alltid är grundad på bestämda fakta, utan i mycket är påverkad
af den allmänna meningen, och att denna tager intryck af publikationer
af här ifrågavarande slag, lider nog intet tvifvel. Men icke endast för
affärsmännen medför ett offentliggörande olägenheter, utan äfven den enskilde,
som råkar vara skuldsatt, utsättes, såvida han icke vill uppgifva
en bättre ställning än han i verkligheten äger, för det obehaget, att allmänheten
blir underkunnig om det ungefärliga beloppet af hans gäld.
Då det här anmärkta offentliggörandet af inkomsttaxeringen icke är
begränsadt till våra större städer, äfven om det där vunnit sin största
utsträckning, utan olägenheterna af detsamma kunna spåras på snart sagdt
hvarje ort, för hvilken finnes en lokaltidning, då vidare s. k. taxeringskalendrar
nu börjat utgifvas för åtskilliga delar af landsbygden, samt då
det visat sig omöjligt att på frivillighetens väg förmå tidningarna att afstå
från ett dylikt publicerande — att förmå utgifvare af taxeringskalendrar
att frivilligt afstå från utgifvandet lär icke ens kunna ifrågasättas
— återstår för att råda bot mot missförhållandet näppeligen annan
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
utväg än att meddela förbud mot allt offentliggörande i tryck af det
belopp, hvartill skattskyldigs inkomst enligt inkomstskatteförordningen
blifvit föreslagen, bestämd eller i och för skattens beräknande upptagen.
För att förbudet ej må kunna kringgås, torde det böra omfatta jämväl
det skattebelopp, som på grund af nämnda inkomst påförts den skattskyldige.
Genom ett dylikt stadgande skulle taxeringslängderna ingalunda betagas
karaktären att vara offentliga handlingar, ty de skulle alltjämt vara
tillgängliga för en hvar, som önskade däraf taga del, så att den, som
hade ett befogadt intresse att ur längderna vinna någon upplysning, skulle
fortfarande kunna få detta intresse tillgodosedt. Men den stora allmänheten,
som icke har något med saken att skaffa, blefve, praktiskt taget,
afskuren från tillgång till uppgifter genom taxeringsbeloppen om de enskildes
ekonomiska förhållanden.
Gentemot en bestämmelse af här ifrågasatt slag har man sökt göra
gällande, att det nu tillåtna offentliggörandet skulle innebära en god kontroll
på att deklarationsuppgifterna blefve riktigt affattade.. Men bortsedt
från det motbjudande däri, att den stora allmänheten skulle anses behöflig
som kontrollant för riktigheten af uppgifter, som lämnats på heder och
samvete, torde samma allmänhet vara föga skickad att uppträda som
domare i saken, och som åklagare lärer den — såsom ock redan visat
sig — ingalunda godkännas af vederbörande myndigheter.
Mot den föreslagna åtgärden har vidare anmärkts, dels att genom
densamma hinder skulle kunna möta att i sammanhängande framställningar
publicera inkomstbeloppen, där sådant för framställningens rätta förstående
vore af vikt, dels ock att det vore förenadt med stora svårigheter att med
nu gällande föreskrifter om taxeringsförfarandet genomföra en dylik åtgärd.
Hvad den förra invändningen vidkommer, torde den förlora sin
betydelse, om man erinrar sig, att förbudet skulle afse endast offentliggörande
af namngifna personers inkomster, hvilket knappast någonsin
torde vara af behofvet påkalladt. Hvad beträffar den befarade svårigheten
med åtgärdens genomförande, kan densamma lätteligen afhjälpas genom
några enkla förändringar af reglementarisk art utaf gällande skattelagar,
hvilka ändringar tydligtvis dock icke böra vidtagas, innan en ändring
i tryckfrihetsförordningen blifvit fastslagen.
Slulligen har man påstått, att något allmänt intresse icke skulle påkalla
en lagstiftningsåtgärd af här ifrågasatt slag. Häremot kan emellertid
med skäl framhållas, att olägenheterna af taxeringsbeloppens publice
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
5
rande gjort sig, såsom ofvan påvisats, så kraftigt kännbara inom vidsträckta
kretsar, att en rättelse ovillkorligen påkallas, under det att å andra
sidan det föreslagna förbudet ej skulle i något afseende verka skadligt.»
Såsom motionären erinrat, förelåg vid nästlidet års riksdag en af
honom inom Första Kammaren afgifven motion om införande i tryckfrihetsförordningen
af ett tillägg i enahanda riktning som det nu ifrågasatta.
Uti sitt öfver berörda motion afgifna utlåtande anförde utskottet, bland
annat, att utskottet ingalunda underskattade betydelsen af motionärens
förslag. Frånsedt den omständigheten att detsamma skulle kunna sägas
utgöra en utveckling af den år 1903 i tryckfrihetsförordningen införda
bestämmelsen om skydd mot offentliggörande af de uppgifter, som skattskyldige
till ledning för egen taxering aflämnade till beskattningsmyndigheter,
syntes nämligen åtskilliga skäl kunna anföras, som talade för att
den sekretess, hvarmed själfdeklarationsuppgifterna omgärdats, utsträcktes
att jämväl omfatta de resultat, hvartill vederbörande beskattningsmyndigheter
kommit med afseende å de skattskyldiges inkomstbelopp. Särskildt
af handelns och industriens målsmän hade behofvet af ett dylikt skydd
med styrka framhållits. Då utskottet det oaktadt icke ansåg sig kunna
tillstyrka det af motionären framlagda förslaget, skedde detta hufvudsakligen
på den grund, att de olägenheter, som obestridligen i vissa fall
kunde vara förenade med ett offentliggörande af inkomsttaxeringens resultat,
icke syntes utskottet hafva yppats i en sådan omfattning, att de
kunde motivera en afvikelse från den i tryckfrihetsförordningen uppställda
grundsatsen, att allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll och
beslut må af enhvar i tryck utgifvas. Enligt utskottets uppfattning skulle
dessutom stora praktiska svårigheter möta, därest ett förbud mot publicerande
af inkomsttaxeringens slutsummor skulle göras fullt effektivt.
De betänkligheter nästlidet års konstitutionsutskott sålunda uttalat i
frågan synas emellertid icke böra tillmätas den afgörande betydelse, att de
förhindra ett bifall till den i motionen gjorda hemställan, därest ett skydd
mot publicerande af ifrågavarande uppgifter befinnes af förhandenvarande
förhållanden betingadt. Och detta är enligt utskottets mening fallet. Det
torde nämligen icke kunna förnekas, att ett offentliggörande, på sätt nu
äger rum, i tidningar och särskilda publikationer af de belopp, som angifva
enskilda personers såväl bevillningstaxerade som enligt inkomst
-
Utskottets
yttrande.
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
skatteförordningen beskattningsbara inkomst, lämnar allmänheten en i
lagen ej afsedd kännedom om dessas ekonomiska förhållanden och därigenom
kan medföra olägenheter och skada, särskild! för dem, som idka
sådan ekonomisk verksamhet, att de äro nödsakade att anlita krediten
och till sin ekonomiska existens beroende af denna. Vid bedömandet af
denna fråga, hvilken på det närmaste berör handelns och industriens intressen,
bör gifvetvis äfven särskildt afseende fästas vid den af målsmännen
för vårt näringslif allmänt uttalade fordran på skydd i nu berörda
hänseende, i synnerhet som ett uppfyllande af denna fordran näppeligen
kan anses kränka något berättigadt intresse. Det torde dessutom förtjäna
erinras, att uppgifter af ifrågavarande slag i åtskilliga andra länders lagstiftningar
äro omgärdade med en sekretess, gående utöfver den, som
beträffande vårt land nu ifrågasättes.
Ett stöd för sin uppfattning har utskottet jämväl hämtat af frågans
behandling inom kamrarna vid 1906 års riksdag. Såsom motionären
erinrat, anslöt sig nämligen Första Kammaren då till ett under öfverläggningen
framställdt förslag af samma innebörd som den då föreliggande
motionen. Andra Kammaren biföll visserligen utskottets hemställan, men
en betydande minoritet inom kammaren biträdde ett yrkande, som i sak
torde vara att betrakta såsom en anslutning till den tanke, hvilken i
motionen tagit sig uttryck.
Gifvet är att ett fullständigt undandragande från offentligheten af
den verkställda taxeringens resultat skulle, såsom nästlidet års konstitutionsutskott
framhöll, förutsätta vidtgående förändringar i gällande lagstiftning.
I likhet med motionären anser emellertid utskottet att, därest ett
stadgande af det innehåll, som i motionen föreslagits, varder i tryckfrihetsförordningen
infördt, de mest i ögonen fallande olägenheterna af
taxeringssummornas offentlighet blifva undanröjda. Erhåller förbudet mot
offentliggörande af inkomstbeloppen icke större utsträckning än sålunda
ifrågaställts, lära äfven då möjligen erforderliga ändringar i skattelagstiftningen
i intet fall blifva större än att de utan afsevärda svårigheter kunna
genomföras.
Hvad vidare angår den affattning motionären gifvit det ifrågasatta
grundlagsstadgandet, synes densamma gifva ett mera fullständigt och konsekvent
uttryck åt den tanke, som ligger till grund för motionen, än de
förslag, som förut framkommit; och torde de invändningar, som vid 1906
års riksdag framfördes mot formuleringen af då föreliggande förslag i ämnet,
därigenom få anses hafva förfallit.
Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 1. 7
Vidkommande slutligen den plats, på hvilken ett tillägg af meranämnda
innehåll bör upptagas i tryckfrihetsförordningen, synes det utskottet
vara lämpligast, att detsamma införes näst efter de i § 2 mom. 4
redan förefintliga stadgandena om s. k. själfdeklarationer.
På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af herr Cavallis
förevarande motion, ma såsom hvilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag om
tilUägg till § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, att däri
införas näst efter stadgandena om själfdeklarationer:
§ 2.
4:0
Att uppgift å belopp, hvartill skattskyldigs inkomst
blifvit af beskattningsmyndighet enligt förordning
om inkomstskatt föreslagen, bestämd eller i och för
skattens beräknande upptagen, eller å beloppet af den
inkomstskatt, som på grund af verkställd taxering
blifvit skattskyldig påförd, icke må i tryck offentliggöras.
Den häremot bryter, böte femtio riksdaler och
skriften konfiskeras.
Stockholm den 1 mars 1907.
På utskottets vägnar:
TH. af CALLERHOLM.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.
Reservationer:
af herr Ahlstrand, som anfört: ,!v ■
konstitutionsutskottet vid 1906 års riksdag anförda hufvudskaten
för afslag å samme motionärs då väckta motion icke genom den
utvidgning och omformulering, han nu gifvit sitt förslag, förlorat sin betydelse,
i det nämligen den föreslagna bestämmelsen äfven i sin nva form
innebar ett af intet allmänt intresse påkalladt undantag från den i trvckfnhetsforordnmgen
uppställda grundsatsen, att allmänna ärenden rörande
handlingar protokoll och beslut'' må af en hvar i tryck utgifvas, hvaremot
det otvifvelaktigt maste ligga i det allmannas intresse, att rätten till offentliggorande
i detta fall i hela sitt omfång bibehålies såsom utgörande en
säkerligen i manga fall icke obehöflig garanti mot oriktiga deklarationsuppgifter,
och da det icke påvisats, att olägenheterna för den enskilde af
en dylik offentlighet äro af den art eller det omfång, att det allmännas
intresse bor vika for den enskildes, anser jag, att utskottet bort hemställa,
ätt förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.»
af herr Centenvall mot viss del af utskottets motivering,
af herr Beckman.
Herr Ericsson i Valuta har begärt att få här antecknadt, att han
icke deltagit i detta ärendes afgörande inom utskottet.
Herrar Blomberg J. F. Nyström, Östberg, Berger, Kvamzelius,
Jansson i Djursatra och friherre Bonde hafva anhållit om anteckning å
utlåtandet darom, att de på grund af ledamotskap i särskildt utskott varit
torhindrade att deltaga i ärendets behandling.
Stockholm, tryckt hoa 1>. Palmquists Aktiebolag 1007.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.