Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen.

1907-04-05 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1907:3, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

I

M:« 3,

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1907, kl. 3,80 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

om ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen.

Uti en inom Första Kammaren af herr Ernst Trygger väckt, till

konstitutionsutskottet hänvisad motion n:o 36, har motionären hemställt,

att Riksdagen ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling

följande förslag till ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen:

»§ 28.

l:o. Konungen — — — — — — ägt rum.

Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna

vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar

vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarebefattningar

må i den ordning, som ofvan sagts, och med tillämpning af

grunder, som af Konungen och Riksdagen godkänts, kunna utnämnas och

befordras äfven infödda svenska kvinnor. Konungen vare ock obetaget

att, efter vederbörandes hörande eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de teologiska läraretjänsterna likväl undantagna,

såsom ock till lärare-- och andra beställningar vid andra inrättningar

för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarebefattBih.

till Riksd. Prof. 1907. 3 Sami. 3 Höft. (N:o 3). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

ningar, kalla och befordra äfven utländske män af utmärkt förtjänst, de

där den rena evangeliska läran bekänna. Likaledes må —--— —

departementet höra.»

Detta sitt förslag har herr Trygger motiverat på följande sätt.

»Vid 1905 års riksdag hafva herr T. Zetterstrand inom Andra Kammaren

och undertecknad inom Första Kammaren i afgifna motioner hemställt,

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af § 28 regeringsformen.

»»1 :o. Konungen — — — — — — — ägt ruin.

Till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och vid universiteten,

de teologiska läraretjänsterna vid de sistnämnda likväl undantagna, såsom

ock till lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarebefattningar må i den

ordning, som ofvan sagts, utnämnas och befordras äfven infödda svenska

kvinnor; Konungen vare ock obetaget att, efter vederbörandes hörande,

eller uppå deras framställning, till dessa ämbeten och tjänster, lärarebefattningarna

vid de allmänna läroverken dock undantagna, kalla och befordra

utländska män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska

läran bekänna.

Likaledes må — — — — departementet höra.»»

Till stöd för denna hemställan åberopades af oss följande:

»»Redan genom Kungl. Majts nådiga kungörelse angående kvinnors

ansökningsrätt till lärarebefattningar vid folkskolorna den 21 oktober

1859 medgafs kvinnor rätt att under väsentligen samma villkor som män

erhålla ordinarie anställning vid statens folkskolor. De kvinnliga lärarekrafterna

torde numera också där få anses oumbärliga. Därefter anmälde

rikets ständer i en skrifvelse den 14 mars 1868, att de för sin del ansågo

''tidpunkten vara inne att utvidga kvinnans rätt till anställning i det

allmännas tjänst’, och anhöllo, att Kungl. Maj:t ''täcktes vidtaga åtgärder,

hvarigenom tillfälle beredes kvinna att erhålla anställning i sådan tjänstebefattning,

som kan för henne vara passande, och till hvars skötande hon

visar sig äga erforderliga kunskaper och skicklighet.’

I en ny skrifvelse den 12 juni 1866, hvari skrifvelsen af den 14

mars 1863 åberopades, uttalade ständerna, under förmälan att de hade

sig bekant, att förslag förelåge om anställande af kvinnor i telegrafverkets

tjänst, följande: ''Emellertid är målet härmed icke uppnådt, och en mängd

andra befattningar i statens tjänst förefinnas, till hvilka kvinnan är lika

passande som mannen. Särskildt erinras om tvenne yrken, i hvilka kvin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

nan på ett framstående sätt i Nord-Amerikas förenade fristater utvecklat

förmåga, nämligen läkarens och skollärarens. I fråga om skollärarekallet

synes det uppenbart, att kvinnans deltagande däri icke kan annat än

bidraga att åt ynglingens uppfostran gifva den förädling, som man eljest

förväntar af familjelifvets inflytande, och erfarenheten i åtskilliga länder

har bestyrkt, att disciplinen ibland lärjungarne icke under den kvinnliga

lärarens närvaro är mindre än under den manliges.

Villkoret för att åt kvinnan skall kunna anförtros den verksamhet,

hvartill tillfälle sålunda synes böra henne beredas, är likväl, att hon erhåller

rätt att begagna de medel, staten erbjuder till danande af den

skicklighet och profvande af de kunskaper, som i hvarje särskildt fall

erfordras. På grund af hvad nu sålunda blifvit anfördt’ — — — —

’få rikets ständer — med anmälan, att rikets ständer anse anställning i

tjänster och befattningar, hvartill kvinna kan pröfvas lämplig och hvarifrån

hon ej genom grundlag eller civillag är utestängd, hädanefter böra

henne tillkomma, när hon visar sig därtill äga erforderliga kunskaper och

skicklighet, samt fördenskull tillfälle böra beredas kvinna att aflägga de

för dylik anställning föreskrifna kunskapsprof — hos Eders Kungl. Maj:t

i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga och, där

så nödigt finnes, hos Riksdagen föreslå de åtgärder, som för genomförande

af en sådan förändring i hittills bestående förhållanden finnas

erforderliga.’

Af det anförda framgår, att rikets ständers helt naturliga afsikt, då

de hemställde, att kvinna skulle beredas tillfälle att aflägga de för vissa

anställningar i statens tjänst stadgade kunskapsprofven, var, att de aflagda

profven sedan också inom vissa gränser skulle för henne medföra möjlighet

till dylik anställning. Att detta måste vara målet, framhölls också starkt

särskildt i det utlåtande, som filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet

den 31 januari 1867 afgaf, efter det Kungl. Maj:t på grund af ständernas

sist berörda skrifvelse infordrat yttranden i ämnet af vederbörande myndigheter.

Fakulteten anförde därvid följande: ''Riktigheten af rikets ständers

sålunda angifna åsikt anser fakulteten för sin del för ostridig. Det skulle

nämligen, om man förutsatte, att kvinna icke kunde vinna kompetens till

viss tjänst, vara ändamålslöst att medgifva henne rätt till afläggandet af

kunskapsprof, ämnadt att utgöra ett kompetensvillkor för samma tjänst,

och onödig vore ock den kostnad, som sådant kunskapsprofs anställande

kunde förorsaka det allmänna. Dessutom skulle ett sådant medgifvande,

om det under nyssnämnda förutsättning gjordes, innebära eller få utseendet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

af att innebära, det staten liksom lockade kvinnan in i en verksamhet,

som icke kunde bereda henne verkligt gagn, och för henne öppnade utsikt

till en fortkomst, som hon icke kunde ernå.’

Till följd af ständernas berörda skrifvelse den 12 juni 1866 utfärdades

först Kungl. Maj:ts nådiga skrifvelse till sundhetskollegium angående

rättighet för kvinna till läkareyrkets utöfning m. m. den 3 juni 1870,

hvarigenom kvinna erhöll rätt att aflägga afgångsexamen vid rikets högre

elementarläroverk och sådana examina med därtill hörande prof, som äro

stadgade för rättighet till läkareyrkets utöfning, och sedermera kungl.

bref vet den 7 november 1873, hvarigenom kvinna medgafs rätt att aflägga

alla vid universiteten förekommande examina med undantag af

examen inför teologisk fakultet samt juris licentiat-examen. Kungl. Maj:t

förklarade dock härvid i den först anförda skrifvelsen sig hafva ''funnit

betänkligheter i allmänhet möta för kvinnans anställande i offentlig ämbetsbefattning

såsom läkare’, och man synes därför egentligen hafva afsett,

att tillfälle skulle beredas kvinna att få den erforderliga utbildningen för

''läkarekonstens utöfning på eget ansvar i enskild praktik’. I brefvet af

den 7 november 1873 förklarade äfven Kungl. Maj:t, ’att härigenom icke

medgifvits kvinna någon vidsträcktare rätt till anställning i allmän tjänst

än som redan är eller framdeles kan varda henne medgifven.’

Sedan kvinnan genom nu omförmälda stadganden beredts tillfälle att

förvärfva och genom examen inför universitetens m. m. medicinska, filosofiska

och juridiska fakulteter styrka sin kompetens i åtskilliga riktningar,

har denna rätt i stor utsträckning begagnats af kvinnorna, såsom fraingår

af följande förteckning öfver de kvinnor, som vid 1905 års början aflagt

examen eller för närvarande arbeta på examens afläggande vid universiteten,

karolinska medico-kirurgiska institutet i Stockholm samt Stockholms

och Göteborgs högskolor.

Inför medicinsk fakultet hafva följande prof aflagts: medicine doktorsgrad

af 1, medicine licentiat-examen härförutom af 22 och medicine

kandidat-examen dessutom af 22. För närvarande studera efter aflagd

medicofilosofisk examen 11 på afläggandet af medicine kandidatexamen

och — inom filosofisk fakultet — 7 på afläggandet af medico-filosofisk

examen.

Inför filosofisk fakultet hafva följande prof aflagts: filosofie doktorsgrad

af 8, filosofie licentiat-examen härförutom af 6 samt filosofie kandidatexamen

dessutom af 94. De, som studera på filosofie kandidat-examens

afläggande, uppgå för närvarande till ett antal af 82.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

Hvad angår det förhållandet, att inom den filosofiska fakulteten — i

motsats mot hvad fallet är inom den medicinska — blott ett jämförelsevis

litet antal kvinnor a (lågt licentiat-examen, så vinner detta förhållande sin

fulla förklaring däri, att med de utsikter till anställnings erhållande efter

aflagd examen, som finnas för dem, hvilka studerat inom filosofisk fakultet,

afläggandet af högre examen än kandidat-examen medför alltför stora

kostnader för att i någon mån kunna ekonomiskt löna sig. Med afseende

på rätten att aflägga de högre kunskapsprofven har det sålunda för det

störa flertalet kvinnor faktiskt inträffat hvad filosofiska fakulteten i sitt

utlåtande den 31 januari 1867 förklarat skola ske, eller att denna rätt

skulle blifva ändamålslös, när den icke vore förenad med rätt att vinna

tillträde till sådana tjänster, för hvilka afläggandet af dessa kunskapsprof

utgjorde ett kompetensvillkor. Dessa ofördelaktiga förhållanden till trots

hafva dock, såsom ofvan visats, åtskilliga kvinnor aflagt licentiat-examen

och förvärfvat doktorsgrad. För närvarande arbeta äfven 3 på afhandling

för doktorat och 10 på afläggandet af licentiat-examen.

För öfrigt är att märka, att af dem, som aflagt examen inför filosofisk

fakultet, 12 kvinnor hafva genomgått och 4 hålla på att genomgå

det enligt kungl. förordningen den 16 juni 1875 för erhållande af ordinarie

lärarebefattning vid de allmänna läroverken stadgade profåret.

Inom juridisk fakultet har — efter erhållen dispens — en kvinna

förvärfvat doktorsgrad, och finnes för närvarande ännu en såsom juris studerande

inskrifven.

Taga vi nu närmare i betraktande de tillfällen, som finnas för kvinnor,

hvilka förvärfvat nödig kompetens, att också komma i åtnjutande af

de fördelar, som dylik kompetens medför för män, finner man, hvad först

angår examen inför medicinsk fakultet, att kvinnorna — detta i öfverensstämmelse

med de betänkligheter, Kungl. Maj:t ursprungligen hyste mot

att använda dem i offentlig ämbetsbefattning — länge varit inskränkta till

blott enskild praktik. De hafva dock från början blifvit i jämförelsevis

talrika fall använda såsom amanuenser vid de fakulteter, där de aflagt sina

kompetensprof. Den reserverade hållning mot kvinnans användande i offentlig

tjänst såsom läkare, hvilken Kungl. Maj:t sålunda ursprungligen intagit,

har man emellertid sedermera frånträdt, i det att i följd af en petition,

inlämnad den 28 januari 1901 af kvinnliga läkare och medicine studerande,

Kungl. Maj:t genom nådiga kungörelsen angående kompetens för kvinnliga

läkare att innehafva vissa läkarebefattningar den 6 november 1903 inom

ramen för Kungl. Maj:ts administrativa befogenhet berättigat ogifta kvin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

nor att innehafva dels vissa offentliga läkarebefattningar, dels åtskilliga

lärarebefattningar vid universitetens medicinska fakulteter, vid karolinska

medico-kirurgiska institutet samt vid gymnastiska centralinstitutet. Den

ökade möjlighet, som härigenom uppstått att använda kvinnliga läkare,

har redan tagits i bruk.

Hvad beträffar de kvinnor, som aflagt kompetensprof inom filosofisk

fakultet, hafva äfven de egentligen varit hänvisade till de anställningar,

de kunnat få i privat tjänst. Ty oaktadt kvinnor ej förvägrats att genomgå

det för erhållande af ordinarie lärarebefattning enligt kungl. förordningen

den 16 juni 1875 stadgade profåret, och oaktadt läroverksstadgan

af den 1 november 1878 icke synes hafva lagt något ovillkorligt hinder

i vägen för kvinnors anställande vid de allmänna läroverken, hafva de kvinnor,

som önskat erhålla dylik anställning, endast genom kungl. dispens —

sådan gafs ena gången 1876 och den andra 1901 — medgifvits rätt att

söka adjunkts- och kollegabefattningar, en dispens, som för öfrigt i ett

annat fall 1898 förvägrats. Så till vida torde genom den nya läroverksstadgan

förhållandena härvidlag komma att ändras, att kvinnor kunna inom

samskolorna erhålla anställning. Då emellertid de platser, som kvinnorna

i dessa samskolor kunna erhålla, såväl i ekonomiskt afseende som beträffande

lärarinnornas ställning inom skolan, äro underordnade befattningar,

torde de icke rimligtvis kunna fylla de anspråk på en mot deras kunskapsprof

svarande verksamhet och därtill hörande förmåner, som kvinnor med

fullständig adjunkts- och lektorskompetens med skäl kunna uppställa. Och

om, såsom meningen torde vara, utnämningsrätten i fråga om adjunktsoch

lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken i allmänhet öfverflyttas

till Kungl. Maj:t, kommer den nuvarande lydelsen af § 28 regeringsformen

att stå hindrande i vägen för en reform i riktning af ett bättre tillgodoseende

af de studerade kvinnornas rättmätiga fordringar uti förevarande

afseende.

Om möjligt sämre än i fråga om kvinnors anställande såsom lärare

vid de allmänna läroverken ställer sig frågan om kvinnors anställande såsom

lärare vid universiteten — en fråga, som naturligtvis icke blott har

betydelse för de kvinnor, som aflagt kompetensprof inför filosofisk fakultet,

utan äfven för dem, som tillhört öfriga fakulteter. Med afseende på

kvinnors anställande vid nniversiteten gäller först och främst, att de i

följd af grundlagens bestämmelser icke kunna erhålla anställning såsom

professorer. Vidare torde det åtminstone anses tvifvelaktigt, om — frånsedt

den medicinska fakulteten — kvinna kan anställas såsom prosektor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

laborator eller observator. Slutligen galler, att den verksamhet och de

förmåner, kvinna kan erhålla såsom docent, äro underlägsna dem, som

kunna tillkomma manlig docent, alldenstund kvinna icke ansetts kunna ens

på förordnande förestå en professur.

Förutom kvinnornas begränsade tillträde till lärarebefattningar vid de

allmänna läroverken och vid universiteten, har man att erinra sig, hurusom

kvinnor, trots det att de aflagt kompetensprof inför filosofisk fakultet,

endast i mycket ringa omfattning kunna vinna någon anställning vid

universitetsbiblioteken eller vid kungl. biblioteket i Stockholm eller vid

riksarkivet — allt anställningar, som dock torde få anses för kvinnor

lämpliga. Så gäller, hvad först angår biblioteken, att kungl. fullmakt

fordras för alla bibliotekariebefattningar samt vid kungl. biblioteket i Stockholm

äfven för befattning såsom vice bibliotekarie eller ordinarie amanuens.

Hvad riksarkivet angår, fordras sådan fullmakt såväl för arkivarierna som

för de ordinarie amanuenserna.

Hvad beträffar kvinna, som aflagt kompetensprof inför juridisk fakultet,

är hon som bekant utesluten från flertalet befattningar, hvartill af

henne aflagdt kompetensprof skulle berättiga en man.

Beträffande möjligheten annorstädes för en kvinna att erhålla anställning

i statens tjänst, vill jag fästa uppmärksamheten därpå, att i Norge

förut befintligt grundlagshinder däremot upphäfts med afseende på alla

statens ämbeten. Genom en grundlagsändring af den 19 mars 1901 har

nämligen Grundlovens 92 § fått följande tillägg: I hvilken Udstraekning

Kvinder, der opfylder de for Mamd ved Grundloven foreskrevne Betingelser,

skal kunne ansaettes i Embeder, bestemmes ved Lov.»»

Konstitutionsutskottet ställde sig synnerligen välvilligt mot förslaget

samt förklarade, att ''man alltmer visat sig böjd att erkänna, att kvinnan

bör tillåtas att innehafva och utöfva statstjänst, då hon genom anlag och

ådagalagd skicklighet kan anses därtill ägnad. Man har icke heller kunnat

förbise, att egenskaper, som äro speciellt utmärkande för kvinnan,

kunna göra henne särskild! lämpad att bekläda vissa slag af statstjänster.’

Under påpekande af att kvinnan dock icke bör lämnas tillträde till

andra tjänster än sådana, hvilka utan men eller olägenhet för det allmänna

kunna åt henne anförtros, har utskottet dock betonat, hurusom

regeringsformen i § 28 ginge vida utöfver den begränsning i kvinnans

tillträde till statstjänst, som af hänsyn härtill kunde vara erforderlig.

Utskottet erkänner därför det berättigade i syftet med motionärernas förslag,

då detsamma kan anses naturligt ansluta sig till den utveckling, som å

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

ifrågavarande område hittills ägt rum. De befattningar, som af motionärerna

afses, eller lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och vid

universiteten, de teologiska läraretjänsterna vid de sistnämnda likväl undantagna,

lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst äfvensom läkarebefattningar, äro ock otvifvelaktigt

af den art, att kvinnor lämpligen skulle kunna till dem lämnas tillträde.

Kvinnans förmåga och duglighet inom dessa fack torde numera vara pröfvade

och erkända.’ Och tillägger utskottet: ''Om man därjämte förutsätter,

att lärarebefattningarna vid de allmänna läroverken komma att göras

till föremål för Kungl. Maj:ts utnämningsrätt, torde en grundlagsändring

i den riktning, motionärernas förslag angifver, vara af särskilt behof påkallad.

’

Utskottet ansåg emellertid ej motionärernas förslag kunna oförändradt

antagas utan föreslog på anförda skäl, att § 28 skulle i dessa delar erhålla

följande förändrade lydelse: ''Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter,

de teologiska läraretjänsterna vid universiteterna likväl undantagna,

till andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller

skön konst samt till läkarebefattningar må i den ordning, som ofvan

sagts, och med tillämpning af grunder, som af Konung och Riksdag gemensamt

fastställas, kunna utnämnas och befordras äfven infödda svenska

kvinnor. Konungen vare ock obetaget’ etc.

De grunder, som sålunda borde tillämpas, skulle ''enligt utskottets

förmenande angifvas antingen genom allmänna lagbestämmelser rörande

kvinnans rätt att i statstjänst befordras och användas — t. ex. stadganden

angående gift kvinnas behörighet härutinnan — eller ock genom andra

föreskrifter — t. ex. om särskilda ämbeten och tjänster, till hvilka kvinnan

skulle äga behörighet eller möjligen företräde, om kvinnas pensionsförhållanden

m. in. — som Konung och Riksdag samfälldt besluta.’

Från utskottets beslut voi’o sju ledamöter skiljaktige, men denna skiljaktighet

afsåg ej själfva frågan om beredande af tillträde för kvinnan till

ifrågavarande befattningar — ty därom var hela utskottet ense — utan blott

formuleringen af stadgandet angående de särskilda grunder, som med afseende

på kvinnor skulle vid tillsättningen tillämpas. De sju reservanterna

ansågo nämligen utskottets formulering antingen kunna innebära,

att grunder för kvinnas tillträde till ifrågavarande ämbeten ej skulle kunna

bestämmas i samband med statsregleringen, eller ock komma att gifva stöd

för den uppfattningen, att Konungen äger gemensamt med Riksdagen fastställa

statsregleringsbestämmelser. Då bägge dessa resultat enligt reser
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utledande N:o 3.

9

vanternas mening voro betänkliga, hemställde de om följande lydelse:

»Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna

vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar vid

inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarebefattningar

må i den ordning, som ofvan sagts, och med tillämpning af grunder,

som fastställas i särskild af Konung och Riksdag samfäldt stiftad lag

eller i samband med statsregleringens uppgörande bestämmas, kunna utnämnas

och befordras äfven infödda svenska kvinnor. Konungen vare

ock obetaget» etc.

Denna olikhet i formuleringen blef ödesdiger för frågan, ty visserligen

antogs i Första Kammaren utskottets förslag, men i den Andra Kammaren

lyckades yrkandet på afslag å såväl utskottets och reservanternas

som motionärernas förslag efter särskilda voteringar vinna majoritet —

och detta trots det, att äfven där själfva saken syntes hafva väckt varma

sympatier.

Den tid, som förflutit, sedan frågan sålunda föll inom Riksdagen, har

icke jäfvat behofvet af en grundlagsändring i den riktning, som jag med

min motion angaf. Tvärtom torde man utan tvekan kunna säga, att hvad

som sedermera inträffat varit ägnadt att bekräfta riktigheten af den uppfattning,

att tiden är inne för ifrågavarande reforms genomförande. Särskilt

efter den senaste läroverksreformens genomförande, i kraft af hvilken

utnämningsrätten till de flesta befattningar vid de allmänna läroverken

tillkommer Ivungl. Maj:t, är behofvet af att ändra § 28 regeringsformen

trängande. Bristen på manliga lärare med full kompetens, som ägna sig

åt undervisningskallet, är i stigande, något som visar sig bland annat

däri, att under höstterminen 1906 undervisningen bestreds af mer än femtio

dels vikarierande dels extra lärare, hvilka saknade den för ifrågavarande

befattningar fordrade kompetens. Bland dessa lärare möta oss filosofie

studerande, farmacie studerande, e. o. kammarskrifvare o. s. v.

Detta sakernas tillstånd kan icke utan skada för vårt undervisningsväsende

fortfara. Vårt land är nu mer än någonsin i behof af att alla

goda krafter användas till samhällets bästa. Vi hafva ej råd att därvid

skjuta åt sidan den insats, som kvinnorna äro skickliga och villiga att

göra. Den förändring af § 28 regeringsformen, som af mig vid 1905

års riksdag föreslogs, går ej utöfver, snarare under hvad hänsyn till samhällets

behof sålunda kräfver. Jag vill dock ej heller nu i mitt förslag

gå längre än till 1905, för att ej kunna mötas af den invändningen, att

den föreslagna grundlagsändringen icke skulle vara högst nödig och nyttig.

Bih. till Riksd. Prut. 1 1)07. 3 Sami. 3 Hä/t. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottets

rande.

En svårighet, som onekligen finns, är emellertid det ifrågasatta grundlagsstadgandets

formulering, och om jag än för min del, i likhet med en

af våra främste kännare af grundlagen S. A. Hedin, måste vidhålla, att

den i motionen 1905 gjorda formuleringen icke ger anledning till berättigade

anmärkningar, kan jag dock ej undgå att taga hänsyn till de

betänkligheter mot denna formulering, som inom 1905 års konstitutionsutskott

gjordes gällande. Största bekymret måste det emellertid väcka,

att utskottets ledamöter icke kunde ena sig om en och samma formulering.

Mellan utskottets och reservanternas förslag förefinnes dock, såvidt

jag kan förstå, ingen väsentligare olikhet, och mig synes som om

en sammanjämkning dem emellan utan alltför stor svårighet skulle

kunna ske. >

Härjämte har i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 180,

hvilken jämväl blifvit till utskottet hänvisad, herr Knut Kjellberg, under

åberopande af den motivering, som återfinnes i ofvan först omförmälda,

af herr Trygger afgifna motion, hemställt, att Riksdagen måtte antaga

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling enahanda förslag till ändrad

lydelse af § 28 regeringsformen, som blifvit af herr Trygger framställd t.

2/tf- Frågan om kvinnas anställande i statens tjänst har under en senare

tid i allt större omfattning tilldragit sig statsmakternas intresse. Åtgärder

hafva sålunda vidtagits i syfte att öppna möjlighet för kvinna såväl

att förvärfva erforderlig utbildning som äfven att efter ådagalagd skicklighet

och kompetens utnämnas och befordras till vissa statstjänster af den

art, att de ansetts kunna med fördel för det allmänna åt henne anförtros.

Då emellertid § 28 regeringsformen, med undantag i vissa fall för utländingar,

förbehåller infödde svenske män alla de ämbeten och tjänster inom

riket, högre eller lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, hafva kvinnor hittills kunnat bekläda endast sådana

befattningar, hvilkas innehafvare icke af Konungen tillsättas.

I syfte att beträffande vissa slag af ämbeten och tjänster undanröja

det i regeringsformen sålunda uppställda hinder mot kvinnas behörighet

att innehafva statens tjänstebeställningar framlades, såsom framgår af herr

Tryggers nu förevarande motion, vid 1905 års lagtima riksdag två motioner

med förslag till sådan ändring af § 28 mom. 1 regeringsformen, att däri

medgåfves behörighet för infödda svenska kvinnor att, i den ordning nämnda

paragraf omförmäler, utnämnas och befordras till vissa angifna tjänster.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

Uti sitt utlåtande öfver dessa motioner förordade konstitutionsutskottet,

att det hinder mot kvinnas befordran i statstjänst, som innebures i berörda

paragraf, måtte undanröjas med afseende å ifrågakomna och vissa andra

befattningar. Det syntes emellertid icke utskottet lämpligt att, pa sätt

motionärerna föreslagit, i grundlagen angifva de olika tjänster, till hvilkas

innehafvare kvinna kunde af Kungl. Maj:t utnämnas, utan ansag utskottet,

att i grundlagen allenast medgifvande borde stadgas, att Kungl. Maj:t

kunde till berörda tjänster befordra kvinnor i enlighet med grunder, som

af Konung och Riksdag gemensamt fastställdes; och skulle dessa grunder

— såsom erinrats i nu föreliggande, af herr Trygger afgifna motion

enligt utskottets åsikt angifvas antingen genom allmänna lagbestämmelser

rörande kvinnas rätt att i statstjänst befordras och användas eller ock genom

andra föreskrifter, som af Konung och Riksdag samfäldt beslötes.

Genom en dylik anordning skulle enligt utskottets uppfattning det af

motionärerna närmast afsedda syftemålet uppnås, hvarjämte den fördelen

skulle vinnas, att kvinnans tillträde till tjänster af förevarande slag därigenom

lättare kunde lämpas efter olika tiders förhallanden och kraf samt

tillgång på kvinnliga arbetskrafter inom olika områden. Inom utskottet

kunde ^emellertid enighet icke vinnas rörande formuleringen af det ifrågasatta

grundlagsstadgandet, och genom kamrarnas skiljaktiga beslut förföll

frågan vid 1905 års riksdag.

De nu förevarande motionerna åsyfta att bereda kvinnor tillträde till

enahanda tjänster, som afsågos i det förslag till ändring af § 28 mom. 1

regeringsformen, hvilket af 1905 ars konstitutionsutskott framlades till

Riksdagens pröfning, nämligen lärarebefattningar vid statens läroanstalter,

de teologiska läraretjänsterna vid universiteterna likväl undantagna, andra

beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst äfvensom

läkarebefattningar. Mot kvinnas anställande i statstjänst i den utsträckning,

som sålunda ifrågaställts, har utskottet intet att erinra. Det synes nämligen

utskottet vara af vikt, att jämväl åt de kvinnliga krafter, som^ äro

skickade att utöfva en gagnerik verksamhet å nu ifrågavarande områden

af statsförvaltningen, beredes möjlighet att vinna anställning i statens tjänst.

Det arbete å den offentliga undervisningens fält, hvilket under de gångna

åren utförts af kvinnor, har, såsom numera torde allmänt erkännas, varit

af en synnerligen omfattande och betydelsefull art. Äfven såsom läkare

samt inom området för vetenskap, slöjd och skön konst hafva kvinnor

varit verksamma på ett framgångsrikt och för samhället gagneligt sätt.

Det kan därför knappast längre anses vara med rättvisans fordringar eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

med samhällets välförstådda intresse öfverensstämmande att helt och hållet

utestänga dem från sådana befattningar af nu nämnd art, hvilkas innehafvare

af Konungen utnämnas. Särskild! synes det, såsom i herr Tryggers

förevarande motion jämväl framhållits, vara angeläget att vidtaga en

grundlagsändring i nu föreslagen riktning, sedan genom Kungl. Maj-.ts

nådiga stadga för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 utnämningsrätten

till de flesta beställningar vid dessa läroverk öfverflyttats till

Kungl. Maj:t.

Vid bestämmande af den utsträckning, i hvilken de framställda däfven

på statstjänsters upplåtande åt kvinnor skola vinna beaktande, måste

emellertid enligt utskottets uppfattning förvisso icke den enskildes utan

statens och samhällets intressen tillerkännas det afgörande inflytandet.

Äfven i fråga om de tjänster, som i motionerna afses, kunna gifvet*

vis olika åsikter råda, hvar gränsen lämpligen bör dragas mellan de slag

af befattningar, till hvilka äfven kvinnor skola kunna erhålla tillträde,

och dem, som böra förbehållas män. Då emellertid utskottet i likhet med

motionärerna, som härutinnan i hufvudsak anslutit sig till 1905 års

konstitutionsutskott, anser lämpligt, att grundlagen endast angifver de slag

af ämbeten och tjänster, till hvilkas innehafvare kvinnor kunna af Konungen

utnämnas, samt i öfrigt hänvisar till af Konung och Riksdag godkända

grunder, hvilka därvid skola vinna tillämpning, saknar utskottet

anledning att ingå i en närmare pröfning af denna fråga.

Hvad särskildt beträffar gift kvinna, hafva af nära liggande skäl redan

nu i flera fall bestämmelser gifvits i syfte att inskränka hennes användande i

allmän tjänstebefattning. Utskottet vill i detta sammanhang endast erinra,

att i förenämnda nådiga stadga för rikets allmänna läroverk föreskrifves

såsom villkor för behörighet till lärarinnebefattning vid statens samskolor,

bland annat, att sökande skall vara ogift. Då utskottet anser sig böra

förorda en utsträckning af kvinnas behörighet att erhålla statstjänster, har

gifvetvis äfven spörsmålet om gift kvinnas befogenhet i detta afseende varit

föremål för utskottets uppmärksamhet, och hafva därvid beträffande

vissa af ifrågavarande befattningar inom utskottet starka betänkligheter

uttalats, huruvida gift kvinna borde tillåtas att bekläda desamma. Lika

litet som enligt utskottets uppfattning i grundlagen böra närmare angifvas

de tjänstebefattningar, hvartill kvinnor må kunna af Konungen utnämnas,

lika litet har utskottet funnit det böra lämpligen ifrågakomma att i

grundlagen inrymma särskilda bestämmelser angående gift kvinnas behörighet

därutinnan. Utskottet är nämligen förvissadt om att detta spörsmål

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

kommer under noggrann ompröfning för hvarje särskild! slag af sådana

statstjänster, som i det föreliggande förslaget afses.

Hvad slutligen vidkommer den formulering motionärerna gifvit det

ifrågasatta grundlagsstadgandet, har utskottet så mycket mindre funnit

anledning till någon anmärkning mot densamma, som de betänkligheter,

hvilka gjordes gällande mot den af 1905 års konstitutionsutskott föreslagna

affattningen, därigenom synas utskottet hafva blifvit undanröjda.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herrar Tryggers och

Kjellbergs förevarande motioner, må antaga att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till

ändrad lydelse af § 28 mom. 1 regeringsformen:

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Regeringsformen.

§ 28.

l:o. Konungen äger att i Statsrådet

utnämna och befordra infödde

svenske män till alla de ämbeten

och tjänster inom riket, högre och

lägre, hvilka äro af den egenskap,

att Konungen fullmakter därå utfärdar,

dock böra vederbörande förut

med förslag hafva inkommit, där sådana

hittills ägt rum. Konungen

vare likväl obetaget, att, efter vederbörandes

hörande, eller uppå deras

framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de teologiska

läraretjänsterna likväl undantagna,

såsom ock till lärare- och andra beställningar

vid andra inrättningar

§ 28.

l:o. Konungen äger att i Statsrådet

utnämna och befordra infödde

svenske män till alla de ämbeten

och tjänster inom riket, högre och

lägre, hvilka äro af den egenskap,

att Konungen fullmakter därå utfärdar,

dock böra vederbörande förut

med förslag hafva inkommit, där sådana

hittills ägt rum. Till lärarebefattningar

vid statens läroanstalter,

de teologiska läraretjänsterna vid universiteterna

likväl undantagna, till

andra beställningar vid inrättningar

för vetenskap, slöjd eller skön konst

samt till läkarebefattningar må i den

ordning, som ofvan sagts, och med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

(Nuvarande lydelse:)

för vetenskap, slöjd eller skön konst,

äfvensom till läkarebefattningar,kalla

och befordra äfven utländske män af

utmärkt förtjänst, de där den rena

evangeliska läran bekänna. Likaledes

må Konungen kunna uti militära

ämbeten nyttja utländske män

af sällsynt skicklighet, men icke till

kommendanter i fästningarne. Konungen

fäste, vid alla befordringar,

afseende endast å de sökandes förtjänst

och skicklighet, men icke på

deras börd. Till prästerligt ämbete

eller till annan tjänst, hvarmed är

förenadt åliggande att meddela undervisning

i kristendom eller teologisk

vetenskap, kan endast den utnämnas,

som bekänner den rena

evangeliska läran. Till alla öfriga

ämbeten eller tjänster, med det undantag

i afseende å Statsrådets ledamöter,

som i 4 § stadgas, må bekännare

af annan kristen troslära,

äfvensom af den mosaiska, kunna

nämnas; dock må icke någon, som

ej tillhör den rena evangeliska läran,

såsom domare eller innehafvare af

annan tjänst deltaga i handläggning

eller afgörande af fråga, som angår

religionsvård, religionsundervisning

eller befordringar inom den svenska

kyrkan. Hvarje departementschef

skall föredraga och expediera alla

ärenden, rörande befordringar, förordnanden,

tjänstledighet och afsked,

till och ifrån ämbeten och tjänster

(Föreslagen lydelse:)

tillämpning af grunder, som af Konungen

och Riksdagen godkänts, kunna

utnämnas och befordras äfven infödda

svenska kvinnor. Konungen vare ock

obetaget att, efter vederbörandes hörande

eller uppå deras framställning,

till lärarebefattningar vid universiteterna,

de teologiska läraretjänsterna

likväl undantagna, såsom ock till

lärare- och andra beställningar vid

andra inrättningar för vetenskap,

slöjd eller skön konst, äfvensom till

läkarebefattningar, kalla och befordra

äfven utländske män af utmärkt förtjänst,

de där den rena evangeliska

läran bekänna. Likaledes må Konungen

kunna uti militära ämbeten

nyttja utländske män af sällsynt skicklighet,

men icke till kommendanter

i fästningarne. Konungen fäste, vid

alla befordringar, afseende endast å

de sökandes förtjänst och skicklighet,

men icke på deras börd. Till prästerligt

ämbete eller till annan tjänst,

hvarmed är förenadt åliggande att

meddela undervisning i kristendom

eller teologisk vetenskap, kan endast

den utnämnas, som bekänner den

rena evangeliska läran. Till alla

öfriga ämbeten eller tjänster, med

det undantag i afseende å Statsrådets

ledamöter, som i 4 § stadgas, må

bekännare af annan kristen troslära,

äfvensom af den mosaiska, kunna

nämnas; dock må icke någon, som

ej tillhör den rena evangeliska läran,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

vid de verk och stater, som under

departementet höra.

såsom domare eller innehafvare af

annan tjänst deltaga i handläggning

eller afgörande af fråga, som angår

religionsvård, religionsundervisning

eller befordringar inom den svenska

kyrkan. Hvarje departementschef

skall föredraga och expediera alla

ärenden, rörande befordringar, förordnanden,

tjänstledighet och afsked,

till och ifrån ämbeten och tjänster

vid de verk och stater, som under

departementet höra.

Stockholm den 5 april 1907.

På utskottets vägnar:

TH. af CALLERHOLM.

Reservationer:

af herrar Sjöholm, af Ekenstam, Björck, Clason och Ahlstrand, hvilka

anfört:

»Föreskriften att i rikets grundlagar endast de ändringar skola föreslås,

som äro »högst nödiga eller nyttiga», uppfylles icke af det föreliggande

föreslaget, allra minst i dess närvarande synnerligen outredda skick.

Det är tydligt, att åtskilliga af de befattningar, som det afser att öppna

för kvinnor, icke lämpa sig att af kvinnor utöfvas — så t. ex. militärläkare-

och provinsialläkarebefattningar — och det är jämväl gifvet, att

den svagare fysiska uthållighet, som i fråga om arbeten af här åsyftad

beskaffenhet i regel utmärker det kvinnliga könet i jämförelse med det

manliga, måste i många fall resa starka betänkligheter mot kvinnors fastläsande

för lifstiden vid en dylik verksamhet. Gifvetvis måste äfven vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

åtskilliga tillfällen af konkurrens mellan kvinna och man fall yppa sig,

då nuvarande befordringsgrunder, skicklighet och förtjänst, icke längre

kunde ensamt blifva afgörande, utan äfven hänsyn måste tagas till sökandens

kön. Utskottet har dessutom själft påpekat, att spörsmålet om gift

kvinnas rätt till anställning måste underkastas särskild uppmärksamhet

och ompröfning. Däremot har alldeles förbigåtts den ytterst viktiga frågan,

hvilka menliga inflytelser i socialt hänseende kunna vara att vänta

af åtgärder, som torde komma att draga kvinnor från hemmet samt deras

egentliga och i förhållande till nu ifrågavarande verksamhetsområden vida

högre kallelse som mödrar. Först en utredning af alla nu berörda, synnerligen

viktiga och invecklade frågor kan gifva någon klarhet, huruvida

åtgärder borde vidtagas att öppna möjlighet för kvinnor till anställning i

ämbeten och tjänster, som äro af den art, att kunglig fullmakt därå utfärdas.

Att åter på förhand, innan någon sådan utredning föreligger,

ändra grundlagen, synes oss icke stå i öfverensstämmelse med den varsamhet,

med hvilken man enligt grundlagens egen föreskrift bör vid ändringar

däri framgå.»

af herr Centerwall, som anfört:

»Då jag anser, att erfarenheten ej visat, att kvinnor annat än i mera

sällsynta fall och under särskilda förhållanden äro lämpliga för tjänst vid

de allmänna läroverken för gossar och då jag tror, att kvinnor ej böra

komma i fråga till provinsial- och militärläkarbefattningar, anser jag,

att utskottets förslag till ny formulering af § 28 mom. 1, regeringsformen

bort hafva följande lydelse:

Konungen — — — hittills ägt rum. Till lärarebefattningar vid

universiteter na, de teologiska läraretjänsterna likväl undantagna, till andra beställningar

vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till

läkarebefattningar, provinsial- och militärläkarbeställningar likväl undantagna,må i

den ordning, som ofvan sagts, och med tillämpning af grunder, som af Konungen

och Riksdagen godkänts, kunna utnämnas och befordras äfven infödda

svenska kvinnor. Konungen vare ock obetaget — — — departementet

höra.»

af herr von Schéele, som ansett, att i motiveringen näst efter första

stycket å sid. 13 bort införas ett stycke af följande lydelse:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

»Vid godkännande af de särskilda grunder, hvilka skola af Konungen

tillämpas vid kvinnors utnämnande till ifrågavarande slag af ämbeten och

tjänster, bör enligt utskottets åsikt jämväl den synpunkten komma till

beaktande, huruvida icke åt de i § 28 regeringsformen stadgade befordringsgrunder,

nämligen endast de sökandes förtjänst och skicklighet, må

gifvas en så vidsträckt innebörd, att afseende jämväl får fästas vid de

sökandes lämplighet för den sökta platsen med hänsyn till deras kön.»

af herr von Mentzer.

Herrar Blomberg, J. F. Nyström, Östberg, Ber ger, Kvarnzelius, Jansson

i Djursätra och friherre Bonde hafva anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att de på grund af ledamotskap i särskilt utskott varit

förhindrade att deltaga i ärendets behandling.

Bill. till Biksd. Prot. 1907. 3 Sami. 3 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.