Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

1907-04-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1907:5, Utlåtande i anledning af väckt motion om ändring af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1907, kl. 4,15 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning af väckt motion om

ändring af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren af herr E. Bäf afgifven och till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 184, i hvilken motions syfte herr

Carl Johansson i Aflösa instämt, har motionären hemställt, att Riksdagen

måtte såsom hvilande antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 60,

65 och 75 riksdagsordningen:

§ 60.

Kär ärende — — — — — därom tillåtas. Omröstningen skall ske

öppet och medelst namnupprop. Befinnas i mål, där blott enkel pluralitet

erfordras, de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill

afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig

slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång genom den sedel,

som en af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan

upptager.

§ 65.

När i fråga — — — — — Riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen

af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra

Kammarens talman i en därtill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,

båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som en af Andra Kammarens ledamöter

på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 3 Sami. 5 Käft. (N:o 5)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

§ 75.

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages

— — — — — erfordras.

Såsom skäl för denna hemställan har af motionären anförts följande:

»Yid inalles 16 riksdagar hafva motioner väckts om sådana ändringar

i riksdagsordningen, hvarigenom det nu stadgade voteringssättet medelst

slutna sedlar vid ärendens afgörande inom Eiksdagens kamrar utbyttes

mot öppen omröstning medelst namnupprop. Konstitutionsutskottet har

visserligen afstyrkt dessa motioner. Men emot dessa afstyrkanden hafva

afgifvits reservationer af en mycket aktningsvärd utskottsminoritet — år

1903 af ej mindre än sju medlemmar — och Andra Kammaren har vid

såväl 1891, 1896 som 1906 års riksdagar afslagit utskottets hemställan

och bifallit ifrågavarande grundlagsförändring. Det kan således icke förnekas,

att en förändring ifrån det nuvarande voteringssättet medelst slutna

sedlar till öppen omröstning har mycket allvarliga och djupa sympatier

för sig inom såväl konstitutionsutskottet som Eiksdagen.

Förlidet års konstitutionsutskott säger, att den hemliga omröstningen

»ingalunda haft någon som helst menlig inverkan vare sig på det sätt,

hvarpå svenska folkets representanter utöfvat Eiksdagens beslutanderätt

eller på våra politiska förhållanden i öfrigt.»

Eiktigheten i detta uttalande återstår att bevisa. Och detta torde

blifva svårt nog. Det är nämligen ett sådant där uttalande, som kan

användas emot snart sagdt hvilken reform som helst utan att därför innehålla

något som helst bevis.

Vidare anför utskottet som skäl emot den öppna omröstningen, »att

en sådan reform skulle kunna äfventyra representanternas politiska sj anständighet

samt vara ägnad att befordra ett för arbetet inom Eiksdagen

menligt partiväsen».

Att den politiska själfständigheten skulle komma i strid med eller

skadas af den öppna omröstningen, synes mig vara i rak strid emot all

erfarenhet. Enligt min mening befordras själfständigheten genom den

öppna omröstningen. Och beträffande partiväsendet må jag väl få lof

säga, att detta under den slutna omröstningens regim är så strängt och

olidligt, som det gärna kan blifva. Det förvånar mig således icke, att

konstitutionsutskottet gifvit detta utlåtande en så mild och böjlig form

som att en sådan reform »skulle kunna äfventyra etc.» Men vidare beder

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

3

jag få erinra om att konstitutionsutskottet vid förliden riksdag uttalade

sig för införande af proportionella val, som genom sin egen natur förutsätta

tillvaron af partier, grundade på realintressen, och ej blott fantasier

och maktlystnad. Således förefaller mig utskottets uttalade fruktan för

partiväsen onödig och inkonsekvent.

I öfrigt synes konstitutionsutskottet icke haft några som helst principiella

skäl att anföra emot reformen i fråga.

Det kan väl aldrig förnekas, att valmanskåren äger en fullt berättigad

fordran på att vara i tillfälle skaffa sig fullt tillförlitliga uppgifter om

huru respektive valmanskårs representant röstade i den eller den frågan.

Men några sådana uppgifter kan valmanskåren för närvarande absolut icke

erhålla.

Det torde väl icke heller kunna förnekas, att en riksdagsman borde

äga grundlagsenlig frihet att med fullt bindande bevis ådagalägga, huru

lian röstade i ena eller andra frågan. Ty huru han motionerade, talade

eller instämde — ja, hvad betyder detta inför den afgörande frågan, huru

han också röstade?

Då valmännen sålunda äro i saknad af möjlighet att bilda sig ett

säkert omdöme om sin riksdagsmans afgörande ställning till föreliggande

frågor, så gripa de många gånger i stället till gissningarnas gungfly och

fantasiens vida värld. Snart äro också politiska motståndare färdiga med

sina visserligen i och för sig värdelösa men därför icke mindre verkningsfulla

slagord. Och snart är riksdagsmannen vorden antingen en »stockkonservativ»

eller också en »röd radikal», mot »herremakten» eller »folkmakten»,

»fiende till all frihet» eller »frisinnad», »arbetarefiende» eller »arbetarevän»,

»ljusskygg» eller »vän af upplysning» o. s. v. i det oändliga. Och skulle

riksdagsmannen i fråga vilja hänvisa till hvad han motionerat om, sagt eller

instämt uti och bedja valmännen därur döma om hans politiska ståndpunkt,

så har jag själf sett, att till och med en upplyst och frisinnad »liberal»

kandidat ingalunda hållit sig för god säga, att motioner, tal och instämmanden

äro att betrakta som »blå dunster» i ögonen på valmännen. Och

på det sättet lyckades han också den gången att slå en af våra verkligt frisinnade

främsta män ur brädet.

Huru riksdagsmän genom dylika slagord och fula insinuationer, omöjliga

att utan den öppna omröstningen fullt vederlägga, kunna blifva alldeles

misskända, torde icke heller hafva undgått någon riksdagsmans uppmärksamhet.

A. är en verkligt frisinnad man med själfständig natur och

frågar i allra första rummet efter hvad som är rätt. B. är en person,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

som i första rummet tänker på huru hans parti på bästa sätt skall kunna

intaga och befästa nya maktställningar för att han därur själf sedermera

må kunna draga den största möjliga fördelen. A. erkänner visserligen

och röstar för en, som honom synes, berättigad sak, vore den också framkommen

ifrån en socialdemokrat. Men däremot vaktar han sig noggrannt

för att genom instämmanden eller dylikt gifva den tillfälliga socialistiske

motionären, hvars syften i öfrigt alldeles icke tilltala honom, något öfrigt

moraliskt stöd. A:s och motionärens annars mycket olika banor hafva

således blott tillfälligt trätfats i en enda punkt, i ordet ja eller nej till

motionens kläm, utan vare sig motivering eller syfte i öfrigt.

B. finner sig också tilltalad af samma sak, och som den anses stödja

hans parti, röstar äfven han för motionen i fråga. Men då hans ja eller

nej icke kommer till offentlighetens kännedom, som han dock så gärna

synes vilja, skrifver han icke blott under motionen, utan gifver äfvenledes

genom instämmanden och dylikt kraft åt såväl dess motivering som syfte.

Nu fråga sig valmännen: Men hvarför stödde ej A. lika väl som B.

denna fullt berättigade sak? Och tidningspressen svarar: Jo, si A. är

»stockkonservativ» och B. är »frisinnad». Där är skillnaden. Att äfven

A. röstade för motionens kläm, är han nu genom den slutna omröstningen

alldeles urståndsatt att bevisa.

Det torde således ej heller vara så svårt inse, att just de mest själfständiga

karaktärerna och i verkligheten frisinnade idéerna lida mest af

denna hemlighetsfulla, slutna omröstning. Få de bara framträda, så rättfärdiga

de nog både sig och sina handlingar. Och de måste därför till

alla tider finna det icke blott onödigt, utan både ovärdigt och skadligt att

nödgas arbeta i ett sådant där skymundan, dit offentlighetens blickar

aldrig kunna nå.

Däremot är detta mörka rum, som kallas sluten omröstning, ett förträffligt

tillhåll för svaga karaktärer med alla möjliga och omöjliga syften.

Och i detta mörker fostras de sannerligen icke i bättre riktning, hvilket

någon under en debatt om denna sak i Andra Kammaren sökt göra troligt.

Nej, liksom hela naturen lifvas och stärkes under ljusets inverkan, men

blir sjuk och fördärfvad i mörker, så är det också med människans karaktär

i förhållande till respektive sanningens ljus och hemlighetsmakeri.

Ännu torde den hemliga debatten inom båda kamrarna angående

unionsupplösningen vara i friskt minne hos de flesta riksdagsmän. Jag

får ej anföra något från denna debatt, men vågar påstå, att det politiska

läget i vårt land kanske redan före detta varit något annat, än det sedan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

5

varit, om denna diskussion blifvit tillgänglig för offentligheten. Man hade

därigenom landet rundt blifvit i tillfälle se, hvilken betydelse det ligger

uti att i farans stund äga själfständiga och fasta karaktärer inom riksförsamlingen.

Och man hade också blifvit satt i tillfälle se, hvarest dessa

förnämligast äro att finna. Men nu blefvo äfven dessa om glödande

fosterlandskärlek vittnande friska vindar innestängda för att för evigt do

och aldrig befrukta vårt folk. Hvilken nationalförlust detta var, torde

framtiden komma att visa.

Min öfvertygelse är också den, att våra hemliga voteringar på samma

sätt medföra oersättliga förluster. Fjäsket och skrymteriet krypa gärna i

mörker för att vid lämpligt tillfälle söka taga lifvet af all själf ständighet.

Hen slutna omröstningen i Eiksdagen befordrar dylikt.

Då man dessutom vet, att de flesta andra konstitutionellt styrda länders

parlament använda sig af den öppna omröstningen och vi däremot skola

känna det som en »fördel» att med vår viktigaste handling i Eiksdagen

få smyga oss in i den hemliga voteringens cell, så känner man sig frestad

fråga, om svenska folkets representanter känna sig så utomordentligt

karaktärssvaga och osanna, att icke äfven de våga visa nationen sina

handlingar.

Ingen torde vilja påstå, att de proportionella valens införande skulle

göra ifrågavarande reform mindre behöflig. Enligt min mening är det

alldeles tvärtom. De proportionella valen kräfva mera än något annat

valsätt den offentliga kandidaturen. Men därmed är ju den öppna omröstningen

nästan oskiljaktig.

Ehvad man alltså förutsätter majoritetsval eller proportionella val, så

bör i hvarje fall den öppna omröstningen möjliggöra för valmanskåren eller

svenska folket att taga del af representanternas nätt upp allra viktigaste

och afgörande handling, nämligen själfva voteringen.»

Den fråga, som i förevarande motion ånyo framförts, har vid icke utskottets yttmindre

än sexton föregående riksmöten, nämligen åren 1867, 1873, 1on e
1875,

1879, 1881, 1882, 1884, 1885, 1886, 1889, 1891, 1895, 1896,

1899, 1901 och 1903, förelegat till Kiksdagens afgörande. Yid samtliga

dessa tillfällen hafva de i ämnet väckta motionerna blifvit af konstitutionsutskottet

afstyrkta och icke heller kunnat tillvinna sig Eiksdagens

bifall. Första Kammaren har nämligen städse biträdt konstitutionsutskottets

i ämnet afgifna utlåtande, därvid kammarens beslut endast vid 1873 och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

1882 årens riksdagar fattats medelst omröstning; och har utskottets

hemställan vid tretton riksdagar jämväl bifallits af Andra Kammaren.

Vid tre riksdagar — 1891, 1896 och 1903 — har emellertid Andra

Kammaren, ehuru hvarje gång med föga betydande majoritet, nämligen år

1891 med 116 röster mot 94, år 1896 med 88 röster mot 67, samt år

1903 med 108 röster mot 99, afslagit utskottets hemställan och bifallit

den då föreliggande motionen.

Emot den föreslagna grundlagsändringen har vid föregående tillfällen

af konstitutionsutskottet anförts i hufvudsak följande.

Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde anföras

för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest manliga,

måste likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af dess praktiska

gagn för det allmänna. Företräde torde då böra tillerkännas det nu stadgade

omröstningssättet, som i vida högre grad än det föreslagna gjorde det

möjligt för en representant att, oberoende af hvarje påtryckning, som i

mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde tänkas inverka på en i allmänhet

själfständig man, fatta sitt beslut endast på grund af egen öfvertygelse,

om denna ock vore stridande mot deras, med hvilka han vanligen vore

liktänkande, eller mot den mening, som för tillfället ville gälla såsom den

allmänna. Ett uppdrag, så omfattande som representantens, måste gifvas

af förtroende till och kännedom om representantens karaktär och tänkesätt

i allmänhet, icke allenast på grund af den visshet, man kunde äga

om hans röst i en eller annan fråga. Något berättigadt intresse hos valmännen

på bevis om tillförlitligheten af en representants uppgift, huru

han röstat, kunde därför icke förutsättas. För öfrigt antoge i en mängd

viktiga frågor debatterna i kamrarna karaktären af öppen omröstning.

l)en tidsbesparing, som understundom väntades blifva en följd af det

öppna omröstningssättet, vore osäker, enär det snarare kunde antagas, att

representanterna då vida mer än hittills skulle anse sig böra särskild!

motivera, hvarför de deltagit i det ena eller andra beslutet. Detta skulle

otvifvelaktigt blifva händelsen, om en ledamot i följd af skäl och upplysningar,

framställda under öfverläggningen inom den kammare han tillhörde,

skulle finna sig pliktig att frångå en mening, för hvilken han röstat

inom utskott, förutsatt att han icke, just på grund af den öppna omröstningen,

ansåge sig tvungen, att för undvikande af beskyllningen om bristande

fasthet i grundsatser vidblifva en mening, hvars riktighet han fått

giltiga skäl att betvifla. Antagandet af grundsatsen om öppen omröstning

skulle dessutom leda därtill, att omröstningar ofta komme att framkallas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

7

endast i syfte att få utrönt, på hvilket sätt de enskilde riksdagsmännen

afgifvit sina röster; och den tidsvinst, som man genom användande af det

öppna omröstningssättet trott sig skola ernå vid riksdagsärendenas afgörande,

skulle därigenom gå förlorad. Hvad som till stöd för den öppna

omröstningen åberopats från förhållandet inom utländska nationalrepresentationer,

kunde först då tillerkännas någon egentlig vikt, om det ådagalades,

att den främmande plägseden med fördel läte tillämpa sig på våra

förhållanden. I allt fall hade det icke visat sig, att det hos oss häfdvunna

omröstningssättet medfört några olägenheter. Särskildt berättigade

icke det sätt, hvarpå svenska folkets ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt,

till det påståendet, att en öfvergång till den öppna omröstningen

vore af behofvet påkallad.

Med åberopande af hvad sålunda tillförene blifvit af konstitutionsutskottet

anfördt mot antagande af förslag med enahanda syfte som det nu

förevarande och då hvarken i motionen eller för öfrigt förekommit något,

som gifver utskottet anledning att frångå sin förut intagna ståndpunkt,

hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1907.

På utskottets vägnar:

TH. af CALLERHOLM.

Reservationer:

af herrar af Callerholm, Ericsson i Vallsta, Beckman, von Schéele,

Andersson i Öhrstorp, Moll, Ahlstrand, Sundström och Hammarström, hvilka,

i likhet med* reservanterna i förevarande fråga inom 1903 års konstitutionsutskott,

ansett, att statens fördel i vårt land, liksom i de flesta och mest betydande

konstitutionella länder i Europa, varder bäst tillgodosedd genom största

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

möjliga offentlighet vid Eiksdagens förhandlingar, och därför, i anslutning

till Andra Kammarens beslut i ämnet såväl nämnda år som år 1896, då

frågan näst därförut varit föremål för Eiksdagens pröfning, hemställt, att

Eiksdagen måtte såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen

:

§ 60.

När ärendet — — — — därom tillåtas. Omröstningen skall ske

öppet och medelst namnupprop. Befinnas i mål, där blott enkel pluralitet

erfordras, de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill

afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig

slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång genom den sedel,

som en af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan

upptager.

§ 65.

När i fråga — — — — Eiksdagens beslut. Om vid sammanräkningen

af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra

Kammarens talman i en därtill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,

båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som en af Andra Kammarens ledamöter

på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.

§ 75.

Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages---—

erfordras.

af herr Centerwall.

Herrar Blomberg, J. F. Nyström, Östberg, Ber ger, Kvarmelius, Jansson

i Djursätra och friherre Bonde hafva anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att de till följd af ledamotskap i särskilda utskott icke

deltagit i detta ärendes handläggning inom utskottet.

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. tr., 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.