Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6
1907-04-26 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1907:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1907 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11,
12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen samt
§ 38 mom. 2 riksdagsordningen
-
Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat
Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 97, däruti Kungl.
Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen
samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 7.
Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 15 § omförmälas,
skola inför Konungen i statsrådet föredragas och där afgöras.
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 3 Sami. 6 Höft. (N:o 6).
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
§ 9-
Uti alla mål, som hos Konungen i statsrådet förekomma, skall protokoll
föras. Där rikets säkerhet eller eljest synnerligen viktiga skäl kräfva
hemlighållande af mål, som angår rikets förhållande till främmande makt,
skall öfver målet föras särskildt protokoll.
Statsrådets tillstädesvarande ledamöter —----beslut fatta.
§ 11-
I mål, som angå rikets förhållande till främmande makter, skola
alla meddelanden till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet,
utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för
utrikes ärendena.
§ 12.
Konungen äger att i afhandlingar och förbund med främmande
makter ingå, sedan statsrådet däröfver blifvit hördt.
§ 28.
Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra infödde svenske
män till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, hvilka äro af den
egenskap, att — —--— — kommendanter i fästningarna. Till kon
sul
må ock utländsk man nämnas, där lön ej är med befattningen förenad.
Konungen fäste — — — — — som under departementet höra.
§ 32.
Enär sådana sysslor,--— (lika med nuvarande § 33)---
---påminnelser göra.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
3
§ 33.
Konungen äger att genom naturalisation — — — (lika med nuvarande
§ 28 mom. 2)---ledamot af statsrådet utnämnas.
§ 35.
Statsrådets ledamöter —----ministrar, sändebud och kon
suler
hos främmande makter, samt de ämbets- och tjänstemän, som innehafva
befattningar å stat i utrikesdepartementet och vid beskickningarna,
hafva förtroendesysslor — — — — därtill skäl äga.
§ 86.
Med tryckfrihet förstås-----de protokoll undantagna,
som uti statsrådet och hos Konungen i kommandomål föras----
böra hemliga hållas.
§ 105.
Lagtima Riksdags konstitutionsutskott äge att äska de protokoll, som
uti statsrådet blifvit förda, dock att sådant särskildt protokoll, hvarom i
9 § förmäles, och protokoll i kommandomål må kunna fordras endast i
det, som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser.
Riksdagsordningen.
§ 38 mom. 2.
2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll, dock
att sådant särskildt protokoll, hvarom i 9 § regeringsformen förmäles, och
protokoll i kommandomål kunna fordras endast i hvad som rörer allmänt
kända och af utskottet uppgifna händelser. Om utskottets rätt — — —
är i regeringsformen stadgadt.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
Vid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet
den 15 mars 1907 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden,
så lydande:
»Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Enligt
vår nu gällande grundlag tillkommer behandlingen af ministeriella
ärenden, d. v. s. sådana som angå rikets förhållande till främmande
makter, icke, såsom eljest i allmänhet är föreskrift, statsrådet i
dess helhet, utan skola desamma inför Konungen föredragas af ministern
för utrikes ärendena i närvaro endast af statsministern och en annan statsrådets
ledamot. Ursprungligen bestod denna ministeriella konselj, såsom
den gemenligen plägat benämnas, allenast af utrikesministern och en annan
statsrådsledamot. Först år 1885 erhöll den sin nuvarande sammansättning.
Med den anordning, som sålunda vidtagits för ifrågavarande ärendens
behandling, sammanhänger äfven, att desamma icke äro underkastade enahanda
granskning af konstitutionsutskottet, som eljest i fråga om regeringsärenden
är föreskrifven. Beträffande protokoll i ministeriella mål äger utskottet
som bekant endast att fordra dem, som röra allmänt kända och af
utskottet uppgifna händelser.
Vidare torde böra anmärkas, att den ursprungliga lydelsen af 11 §
regeringsformen syntes åt Konungen inrymma en friare form äfven för
beredningen af ministeriella mål. Enligt denna §, sådan densamma antogs
vid 1809 års riksdag, ägde Konungen nämligen att låta bereda och handhafva
de ministeriella målen på sätt honom lämpligast syntes. I sammanhang
med ofvanberörda år 1885 vidtagna förändring blef föreskriften förtydligad
genom det tillägg, att dessa mål skola, på sätt Konungen lämpligast
synes, beredas af ministern för utrikes ärendena. Tillika tillädes den sista
punkten i lagrummet, hvarigenom utsagts, att alla meddelanden i ministeriella
mål till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet skola
ske genom ministern för utrikes ärendena.
Slutligen torde äfven böra erinras därom, att under tiden för
unionens med Norge bestånd äfven norske statsministern eller i hans frånvaro
annan ledamot af det norska statsrådet alltsedan år 1835 skulle närvara
vid föredragningen af sådana ministeriella mål, som ägde inverkan
på Sveriges och Norges gemensamma eller Norges enskilda förhållande till
främmande makt.
Såsom skäl för denna afvikande ordning för ifrågavarande ärendens
behandling, hvilken icke äger någon motsvarighet i vår äldre statsrätt, hafva
1809 års grundlagstiftare angifvit önskvärdheten af skyndsamhet och en
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
5
viss hemlighetsfullhet vid handläggningen af hithörande frågor. »Sådan är»,
säger 1809 års konstitutionsutskott, »vårt fäderneslands närvarande ställning,
att det icke med egna krafter allena synes kunna upprätthålla sin
själfständighet. Denna beror då af de förbund med andra makter, som en
klok styrelse kan vinna, men hvilka aldrig i den stund de slutas kunna
underkastas den offentliga pröfningen och de långa betänkligheterna af en
lagstiftande eller också blott af en talrik rådgifvande kår.»
Något missnöje med den anordning för ministeriella ärendens behandling,
som sålunda fastslogs af 1809 års regeringsform, synes under
de första årtiondena efter vårt nya statsskicks grundande icke hafva försports.
I hvarje fall föreligga från denna tid icke några förslag i syfte
att åvägabringa en annan anordning. De förändringar, som vid 1840 års
riksdag vidtogos i fråga om affattningen af 11 § regeringsformen, voro
uteslutande föranledda af departementalstyrelsens samtidiga införande.
Vid 1856—1858 års riksdag upptog emellertid konstitutionsutskottet
till behandling frågan om en annan anordning för hithörande ärendens
behandling. Utan tvifvel står detta, såsom äfven i utskottets betänkande
antydes, i sammanhang därmed att, på grund af den kort dessförinnan
afslutade November-traktaten, fara syntes föreligga, att vårt fädernesland
skulle närmare än hvad ditintills varit fallet inryckas i den
europeiska allians-politiken. Konstitutionsutskottet riktade också sin uppmärksamhet
uteslutande på 12 § regeringsformen, hvilken i dess dåvarande
lydelse innebar, att Konungen ägde ingå i afhandlingar och förbund med
främmande makter, sedan han däröfver hört statsministern för utrikes
ärendena och någon annan tillkallad statsrådets ledamot. I stället föreslog
utskottet den ändring af denna paragraf, att Konungen, när han ville sluta
afhandlingar och förbund med främmande makt, skulle höra statsrådets
samtliga ledamöter.
Detta förslag antogs väl med någon förändring i ordalydelsen att
hvila till grundlagsenlig behandling vid följande riksdag, men blef vid
denna förkastadt genom motstånd af adeln och prästeståndet. Frågan var
därmed emellertid icke fallen. Med kortare mellanrum återkommer densamma
esomoftast vid de följande riksdagarna, därvid den tillika så småningom
erhåller en vidgad omfattning. Från att ursprungligen, såsom jag
nyss nämnt, endast afse 12 § samla sig angreppen mot hela den gällande
ordningen för ministeriella ärendens behandling; och framkommer därvid
slutligen vid 1883 års riksdag förslag därom att beredningen och föredragningen
af ifrågavarande ärenden, liksom äfven den konstitutionella
granskningen af desammas behandling, skola äga rum i enahanda former
som i fråga om andra regeringsärenden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(5
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6S
Denna motion vann väl ej riksdagens bifall; men med anledning
af densamma föreslog konstitutionsutskottet den lydelse af 11 § regeringsformen,
som slutligen antogs vid 1885 års riksdag, och hvarigenom,
såsom ofvan nämnts, den ministeriella konseljen kom att bestå af tre
i stället för såsom förut af två statsrådsledamöter, samt hvarje tvifvel
därom att ifrågavarande ärendens förberedande behandling skulle ske
genom ministern för utrikes ärendena undanröjdes. Oaktadt de sålunda
genomförda förändringarna hafva äfven efter år 1885 förslag framkommit
inom Riksdagen, åsyftande att genomföra upphäfvande af den
ministeriella konseljen samt dessa ärendens förläggande till statsrådet.
Någon framgång hafva desamma likväl icke rönt.
Till den redogörelse jag således i korthet lämnat torde ytterligare
böra tilläggas, att förenämnda fråga helt naturligt äfven varit föremål för
behandling i sammanhang med de förslag, som tid efter annan under
unionens bestånd varit å bane i syfte att bereda Norge ökadt inflytande
på utrikesstyrelsens ledning.
I skälfva verket torde det icke kunna förnekas, att behandlingen af
förevarande fråga varit synnerligen beroende af den omständigheten att
densamma äfven inverkade på Norges ställning inom unionen. Sitt mest
typiska uttryck fann detta förhållande vid 1872 års riksdag, då det då
föreliggande förslaget, hvilket i hufvudsak åsyftade öfverflyttningen af de
i 12 § omhandlade ärenden från den ministeriella konseljen till statsrådet,
föll i riksdagens första kammare efter ett kort yttrande af vår nuvarande
riksdagsordnings skapare friherre De Geer, däri denne under tillkännagifvande
af sin principiella anslutning till förslaget likväl af unionspolitiska
skäl för det dåvarande motsatte sig detsamma. Äfven senare hafva
vid flera tillfällen såsom hufvudsakligt skäl emot en förändring anförts
grunder, hämtade från förhållandet till det forna unionslandet.
Det torde således, då icke längre dessa skäl kunna åberopas, böra
undersökas, huruvida en förändring af ministeriella ärendens behandling
är af behofvet påkallad.
Från deras sida, som förfäktat, att så är förhållandet, har i allmänhet
åberopats, att då Konungen enligt grundlagens bud måste äfven i de
obetydligaste ärenden höra åtminstone fyra ledamöter af statsrådet samt, där
målen äro af synnerlig vikt och omfattning, statsrådet i dess helhet, det måste
betecknas som en inkonsekvens, att så vidtomfattande ärenden som frågor om
afhandling och förbund med främmande makter kunna af Konungen afgöras,
utan att mera än ett fåtal af statsrådets ledamöter därom behöfva äga kännedom.
Anmärkningen äger utan tvifvel sin riktighet, om än densamma
icke längre i verkligheten torde vara af samma betydelse som förut, då
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
7
det väl kan anses numera vara en häfdvunnen grundsats att i hvarje viktigare
ministeriellt ärende jämväl de statsråd, som icke deltaga i den ministeriella
konseljen, hållas om ärendet underkunniga och detta redan på
frågans förberedande stadium, så att de därvid äro i tillfälle att häfda sin
mening. Dock kvarstår i princip naturligtvis orubbad riktigheten af den
allmänna anmärkning jag nyss återgifvit.
Det synes mig vidare icke kunna dragas i tvifvelsmål, att behandlingen
af utrikes ärenden skall vinna i reda, noggrannhet och snabbhet,
därest desamma underkastas behandling i allmänt statsråd. Det ifriga
arbete, som under våra dagar inom flera olika områden pågår i syfte att
genom mellanfolkliga aftal ömsesidigt bereda åtnjutande af likartade eller
mot hvarandra svarande förmåner åt de kontraherande staternas undersåtar,
medför att afslutandet af flertalet fördrag vanligen på det närmaste
berör den inre lagstiftningen samt således förutsätter samverkan mellan
utrikesministern och den fackminister, inom hvilkens verksamhetsområde
frågan faller. Iakttagande af grundlagens nuvarande föreskrifter kan vid
sådant förhållande sägas framtvinga ett ofta konst ladt och af inga inre
grunder berättigadt sönderdelande af den behandling, ett dylikt ärende
skall undergå.
Ytterligare har genom den under föregående år vidtagna omorganisationen
af rikets diplomati och konsulatväsende ett skäl tillkommit för de
ministeriel^ ärendenas förläggande till statsrådet. Den nya organisationen
har, såsom jag vid olika tillfällen inför Kungl. Maj:t framhållit, till föremål
en närmare samverkan mellan diplomat- och konsulatväsendet. För
uppnående af detta syftemål är det tydligen till hinder, att, såsom nu är
fallet, olika förfaringssätt skall iakttagas beträffande ärenden hörande till
dessa båda grenar af utrikesförvaltningen. Särskildt gäller detta tjänstetillsättningar.
Diplomat- och konsulatkommittén har i sitt år 1906 afgifna
betänkande äfven påpekat olämpligheten häraf. Till närmare belysande af
det oegentliga i nu rådande förhållanden vill jag särskildt framhålla, att
aspiranter inom diplomatin (diplomat-attachéer) jämlikt 32 § regeringsformen
utnämnas af Konungen i ministeriel! konselj, medan åter konsulsattachéer
enligt konsulatförordningen af den 24 september 1906 antagas
af ministern för utrikes ärendena. Rimligen böra båda dessa slag af
aspiranter, hvilka icke innehafva tjänst å stat, antagas och afskedas af utrikesministern
i likhet med hvad förhållandet är med extra ordinarie
tjänstemän inom öfriga departement. Den påpekade olikheten i fråga om
formen för aspiranternas antagande leder lätt till det oriktiga åskådningssätt,
att de unga diplomataspiranterna äga något slags företräde framför
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
sina kamrater inom konsulskåren. Enahanda förhållande är äfven rådande
med kanslisterna vid beskickningarna och vid konsulaten.
Bestämda fördelar synas således vara att vinna genom ifrågavarande
ärendens öfverflyttande till statsrådet. En förutsättning härför måste
emellertid gifvetvis vara, att icke viktiga statsintressen därigenom skulle
åsidosättas.
Utom unionspolitiska skäl hafva mot de ministeriella ärendenas förläggande
till statsrådet plägat återgifvas de skäl, som redan af 1809 års
grundlagsstiftare anfördes och som kunna sammanfattas däri, att dessa ärenden
kräfva en skyndsam behandling samt böra i viss mån vara undandragna
offentlig granskning och diskussion.
Hvad beträffar först åberopade skäl lärer detta icke numera böra
tillmätas någon betydelse. På ärendenas skyndsamma behandling synes
den ifrågasatta grundlagsändringen icke menligen kunna inverka; snarare
kan ifrågasättas, om icke denna, på sätt jag ofvan antydt, är ägnad
att befordra ett skyndsammare handläggande.
Beträffande åter den andra invändningen är denna af större vikt;
och jag anhåller därför att få något närmare uppehålla mig vid densamma.
Det är allbekant, att under äldre tider man lagt synnerligen vikt på
att diplomatiska förhandlingar borde strängt hemlighållas. Detta sammanhänger
åter med det allmänna sträfvande, som särskildt under 1700-talet
gjorde sig hos de europeiska staterna gällande, att genom förbund med
hvarandra, ofta lika hastigt upplösta som afslutade, söka förvärfva nya
landområden eller andra förmåner på grannarnas bekostnad. För en dylik
statskonst var en långt gående hemlighetsfullhet en nödvändig betingelse.
I våra dagar åter har utrikespolitiken väsentligen ändrat karaktär.
Särskildt gäller detta ett land, som i likhet med vårt eget
för sin utrikespolitik icke har annat syfte än häfdande af sin själfständighet
och neutralitet och därför äfven, på sätt under snart ett århundrade
varit fallet, strängt vill afhålla sig från de stridigheter, som kunna uppkomma
mellan andra folk. Beskaffenheten af förda protokoll i ministeriella
ärenden torde ock bära vittne därom, att det vida öfvervägande flertalet
af dem skulle kunnat utan någon olägenhet underkastas samma offentlighet
som öfriga regeringsärenden.
Äfven tyngdpunkten för staternas traktatslutande verksamhet har
under den tid, som efter 1809 förflutit, förlagts till ett annat område än
förut. Flertalet af de överenskommelser, som numera ingås, afse att
reglera sociala, ekonomiska eller privaträttsliga förhållanden. Tydligen
finnes i allmänhet icke någon anledning att omgärda dylika ärenden med
särskild hemlighetsfullhet.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
9
De skäl, som af 1809 års grundlagsstiftare anfördes till stöd för
att behandlingen af ministeriel^ ärenden skulle stanna inom en trängre
krets och om möjligt undandragas offentlighetens granskning, synas mig
således väsentligen hafva förlorat i betydelse. I hvarje fall kan icke häraf
någon betänklighet hämtas emot att dessa ärenden föredragas i statsrådet.
Enligt min mening vore det dock förhastadt, om man af de synpunkter,
som ofvan gjorts gällande, ville, på sätt någon gång skett, draga
den slutsatsen, att ministeriella ärenden undantagslöst borde på enahanda
sätt som andra regeringsärenden vara underkastade konstitutionsutskottets
granskning, hvarmed ju följer möjligheten, att de bringas under offentlig
diskussion. Säkerligen vore det obetänksamt att alldeles förbise möjligheten
af ett sådant politiskt läge, att vårt land för skyddande af sin själfständighet
måste afsluta ett aftal, som icke lämpar sig för offentlig diskussion.
Och äfven i fråga om förhandlingar af annat slag än rent politiska
kunna fall föreligga, då det af skyldig grannlagenhetshänsyn till den eller
de makter, med hvilken förhandlingarna föras, eller af andra vägande
skäl icke är önskvärd!, att dessa på ett förberedande stadium bringas till
allmänhetens kännedom.
I detta sammanhang ber jag äfven att få något beröra den samtida
europeiska statsrättens ställning i förevarande fråga. Såsom bekant äger
någon motsvarighet till den granskning af ett hvart regeringsärende, som
i våra grundlagar är föreskrifven, i allmänhet icke rum i öfriga stater,
utan anses en sådan på grund af det allmänna inflytande på ärendenas
gång, som nationalförsamlingen äger i sin makt att utöfva, öfverflödig.
Således kan någon direkt ledning för bedömande af .förevarande fråga
endast undantagsvis hämtas ur den europeiska statsrätten. Emellertid är
att märka, att äfven åtskilliga stater och bland dem äfven sådana, hvilka
i likhet med Sverige icke föra någon aktivare utrikespolitik, sörjt för att
fördrag med främmande makter, där sådant kan finnas önskvärdt, kunna
hemlighållas. Sålunda innehåller den belgiska författningen en föreskrift
därom att Konungen delgifver riksdagens kamrar alla afslutade fördrag,
så snart statens säkerhet och intresse det medgifva. Ungefär enahanda är
förhållandet i Nederländerna. Äfven i Norge har regeringen efter unionens
upplösning ansett sig böra föreslå grundlagsbestämmelser i syfte att förhindra
obehörigt bekantgörande af ifrågavarande ärenden. Förslaget har
ännu icke varit föremål för stortingets slutgiltiga pröfning. Där åter i
statsförfattningen hvarje särskild bestämmelse af nu angifven art saknas,
beror detta, såsom jag förut an ty dt, där uppå att den konstitutionella kontrollen
är anordnad på helt annat sätt än i Sverige.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 3 Sami. 6 Käft.
2
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
En anordning synes inig således böra vidtagas i syfte att, utan fara
för inkräktande å den regelmässiga kontroll af ifrågavarande ärenden, som
genom konstitutionsutskottet bör utöfvas, man tillika sörjer för att i
de antagligen sällan förekommande fall, då rikets säkerhet eller eljest synnerligen
viktiga skäl sådant kräfva, ett ministeriellt ärende kan hållas
hemligt, för hvithet ändamål Konungen skulle äga att förordna om
förande af särskilt protokoll däröfver. Om konstitutionsutskottets rätt
att erhålla sådant protokoll bör gälla hvad nu i allmänhet om ministeriella
protokoll är stadgadt, eller att deras utlämnande må fordras endast, om de
röra allmänt kända och af utskottet särskildt uppgifna händelser.’
Chefen för justitiedepartementet anförde härefter:
’I öfverensstämmelse med de grundsatser, som af hans excellens herr
ministern för utrikes ärendena nyss uttalats, har jag låtit inom justitiedepartementet
uppgöra förslag till ändring af regeringsformen och riksdagsordningen
i syfte att till behandling i statsrådet öfverföra de ministeriella
ärendena.
Af den nuvarande 11 § regeringsformen har icke ansetts nödigt att
bibehålla annat än den sista punkten. Det tillägg, som gjordes år 1885
därom att ministeriella mål skola af utrikesministern beredas, måste
anses öfverflödigt, då detta redan följer af innehållet i 6 och 10 §§ samt
hvarje anledning att härom bibehålla ett särskildt stadgande bortfaller
genom ministeriella ärendens likställande med öfriga regeringsärenden.
Enligt nu gällande 32 § regeringsformen skola sändebud hos främmande
makter och tjänstemän vid beskickningarna af Konungen nämnas i den ordning,
som är föreskrifven i fråga om ministeriella måls behandling. Utnämning
af konsulära tjänstemän sker däremot i statsrådet. Såsom hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena erinrat, måste det, med den nära beröring
diplomatin och konsulatväsendet äga, anses olämpligt att olika former
för dessa tjänstemäns utnämning iakttagas
Lämpligast
torde en ändring uti ifrågavarande hänseende vinnas
genom upphäfvande af 32 § regeringsformen samt därigenom att 28 §
1 mom. regeringsformen, hvilken för närvarande blott afser tillsättningar
af tjänster inom riket, genom borttagande af sistberörda uttryck utsträcka
till att afse alla tjänstetillsättningar. I sammanhang därmed torde ett
tillägg böra göras till sistnämnda lagrum af innehåll, att Konungen må till
olönad konsul kunna utnämna jämväl utländsk man. Till ifrågavarande befattningar
användas ju i stor utsträckning äfven utlänningar.
Vidare torde, för att ej paragrafföljden må rubbas, 28 § 2 mom.
böra upptagas såsom särskild paragraf närmast efter nuvarande 33 §,
hvilken sålunda torde uppflyttas till 32 §.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
11
Enligt 35 §, sådan den för närvarande lyder, äro jämväl attachéer
vid beskickningarna förtroendeämbetsmän och kunna såsom sådana af
Konungen entledigas från ämbetet i samma ordning, som om dessa är
föreskrifvet. Då meningen är, att äfven diplomatattachéerna för framtiden
böra af utrikesministern antagas, synes följdriktigheten fordra, att
de äfven af ministern må kunna entledigas. Sådant tillvägagångssätt
öfverensstämmer tydligen bäst med dessa tjänstemäns ställning. För vinnande
af detta syfte har paragrafen undergått en mindre omredigering.
De ändringar, som i öfrigt torde höra i regeringsformen vidtagas,
äro endast af formell natur.
I 2 § tryckfrihetsförordningen talas äfven om ministeriella ärenden.
Det skulle vid sådant förhållande kunna ifrågasättas att till vinnande af
öfverenstämmelse med ordalagen i regeringsformen och riksdagsordningen
vidtaga ändring af nämnda lagrum. Men då en sådan ändring kunde
föranleda, att handlingarna i förut behandlade ministeriella mål blefve
offentliga tidigare än som i grundlagen är afsedt, synes tryckfrihetsförordningen
böra bibehållas oförändrad.’»
De af hans excellens ministern för utrikes ärendena och af chefen
för justitiedepartementet anförda skäl hafva synts utskottet innebära giltig
anledning till vidtagande af de i den kungl. propositionen ifrågasatta
grundlagsändringar; och då utskottet icke heller haft något att erinra mot
affattningen af de föreslagna grundlagsstadgandena, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kung]. Maj:ts
förevarande proposition, såsom hvilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad
lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105
regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen:
Regeringsformen.
{Nuvarande lydelse:) {Föreslagen lydelse:)
§ 7.
Alla regeringsärenden, med undantag
af sådana, som i 11 och 15
§§ omförmälas, skola inför Konungen
i Statsrådet föredragas och där afgöra
s.
Alla regeringsärenden, med undantag
af sådana, som i 15 § omförmälas,
skola inför Konungen i
statsrådet föredragas och där afgöras.
Utskottets
yttrande.
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
{Nuvarande lydelse:)
§ 9-
Uti alla mål, som hos Konungen
i Statsrådet förekomma, skall protokoll
föras. Statsrådets tillstädesvarande
ledamöter böra, under ansvarighet
för rådslagen, till den påföljd,
hvarom i 106 och 107 §§
vidare stadgas, ovillkorligen till protokollet
sina meningar yttra och
förklara; Konungen dock förbehållet
att allena besluta. Skulle någonsin
den oförmodade händelse inträffa,
att Konungens beslut vore uppenbarligen
stridande mot rikets grundlag
eller allmän lag, åligge det då
Statsrådets ledamöter att kraftiga
föreställningar däremot göra. Den,
som ej särskild mening till protokollet
anfört, vare för beslutet ansvarig,
såsom hade han styrkt Konungen
att det beslut fatta.
§ 11.
Ministeriella mål, hvarmed förstås
alla de, som angå rikets förhållande
till främmande makter, skola
på det sätt Konungen lämpligast
synes, beredas af Ministern för utrikes
ärendena, hvilken det tillhör
att dessa mål anmäla och föredraga
inför Konungen i närvaro af Stats
-
(Föreslagen lydelse:
§ 9.
Uti alla mål, som hos Konungen
i statsrådet förekomma, skall protokoll
föras. Där rikets säkerhet eller
eljest synnerligen viktiga skäl kräfva
hemlighållande af mål, som angår
rikets förhållande till främmande
makt, skall öfver målet föras särskilt
protokoll.
Statsrådets tillstädesvarande ledadamöter
böra, under ansvarighet för
rådslagen, till den påföljd, hvarom
i 106 och 107 §§ vidare stadgas,
ovillkorligen till protokollet sina
meningar yttra och förklara; Konungen
dock förbehållet att allena besluta.
Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande
mot rikets grundlag eller
allmän lag, åligge det då statsrådets
ledamöter att kraftiga föreställningar
däremot göra. Den, som ej särskild
mening till protokollet anfört, vare
för beslutet ansvarig, såsom hade han
styrkt Konungen att det beslut fatta.
§ 11.
I mål, som angå rikets förhållande
till främmande makter, skola
alla meddelanden till främmande
makt eller Konungens sändebud i utlandet,
utan afseende å ärendets beskaffenhet,
ske genom ministern för
utrikes ärendena.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
13
{Nuvarande lydelse:)
ministern och någon annan Statsrådets
ledamot eller, där Ministern
för utrikes ärendena tillika är Statsminister,
två andra tillkallade statsrådsledamöter.
År Statsministern
hindrad att vara tillstädes, tillkalle
Konungen i hans ställe en annan
Statsrådets ledamot. År Ministern
för utrikes ärendena frånvarande,
föredrage den Statsrådets ledamot,
Konungen äfven i detta fall tillkalle.
Sedan Konungen af dessa
ämbetsmän inhämtat till ‘protokoll
anförda råd, för hvilka de blifva
ansvarige, fatte Konungen, i deras
närvaro, besluten; åliggande det den
därtill särskildt förordnade att protokollet
föra. Af sådana beslut må
Konungen låta till Statsrådets kunskap
komma hvad honom nyttigt
synes, så att kännedom äfven af
denna riksstyrelsens gren mätte hos
Statsrådet finnas. Alla meddelanden
i ministeriella mål till främmande
makt eller Konungens sändebud i
utlandet skola, utan afseende å ärendets
beskaffenhet, ske genom Ministern
för utrikes ärendena.
§ 12.
Konungen äger att i afhandlingar
och förbund med främmande
makter ingå, sedan Han, i den ordning
föregående paragraf stadgar,
däröfver hört Statsministern, Ministern
för utrikes ärendena och någon
annan tillkallad Statsrådets ledamot
(Föreslagen lydelse:)
§ 12.
Konungen äger att i af handlingar
och förbund med främmande
makter ingå, sedan statsrådet däröfver
blifvit häråt.
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
(Nuvarande lydelse:)
eller, där Ministern för utrikes ärendena
tillika är Statsminister, två andra
tillkallade Statsrådets ledamöter.
§ 28.
l:o. Konungen äger att i Statsrådet
utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de ämbeten
och tjänster inom riket, högre och
lägre, hvilka äro af den egenskap,
att Konungen fullmakter därå utfärdar,
dock böra vederbörande förut
med förslag hafva inkommit, där
sådana hittills ägt rum. Konungen
vare likväl obetaget, att, efter vederbörandes
hörande, eller uppå deras
framställning, till lärarebefattningar
vid universiteterna, de teologiska
läraretjänsterna likväl undantagna,
såsom ock till lärare- och andra beställningar
vid andra inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst,
äfve nsom till läkarebefattningar,
kalla och befordra äfven utländske
män af utmärkt förtjänst, de där
den rena evangeliska läran bekänna.
Likaledes må Konungen kunna uti
militära ämbeten nyttja utländske
män af sällsynt skicklighet, men icke
till kommendanter i fästningarne.
Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes förtjänst
och skicklighet, men icke på
deras börd. Till prästerligt ämbete
eller till annan tjänst, hvarmed är
förenadt åliggande att meddela undervisning
i kristendom eller teolo
-
(Föreslagen lydelse:)
§ 28.
Konungen äger att i statsrådet
utnämna och befordra infödde svenske
män till alla de ämbeten och
tjänster, högre och lägre, hvilka äro
af den egenskap, att Konungen fullmakter
därå utfärdar, dock böra
vederbörande förut med förslag hafva
inkommit, där sådana hittills ägt
ruin. Konungen vare likväl obetaget
att, efter vederbörandes hörande,
eller uppå deras framställning, till
lärarebefattningar vid universiteterna,
de teologiska läraretjänsterna likväl
undantagna, såsom ock till lärareoch
andra beställningar vid andra
inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst, äfvensom till läkarebefattningar,
kalla och befordra äfven
utländske män af utmärkt förtjänst,
de där den rena evangeliska läran
bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti militära ämbeten nyttja
utländske män af sällsynt skicklighet,
men icke till kommendanter i
fästningarna. Till konsul må ock
utländsk man nämnas, där lön ej
är med befattningen förenad. Konungen
fäste, vid alla befordringar, afseende
endast å de sökandes förtjänst
och skicklighet, men icke på
deras börd. Till prästerligt ämbete
eller till annan tjänst, hvarmed är
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
15
(.Nuvarande lydelse:)
gisk vetenskap, kan endast den utnämnas,
som bekänner den rena
evangeliska läran. Till alla öfriga
ämbeten eller tjänster, med det undantag
i afseende å Statsrådets ledamöter,
som i 4 § stadgas, må bekännare
af annan kristen troslära,
äfvensom af den mosaiska, kunna
nämnas; dock må icke någon, som
ej tillhör den rena evangeliska läran,
såsom domare eller innehafvare af
annan tjänst deltaga i handläggning
eller afgörande af fråga, som angår
religionsvård, religionsundervisning
eller befordringar inom den svenska
kyrkan. Hvarje departementschef
skall föredraga och expediera alla
ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjänstledighet och afsked,
till och ifrån ämbeten och tjänster
vid de verk och stater, som under
departementet höra.
2:o. Konungen äger att genom
naturalisation till svensk medborgare
upptaga utländsk man i den ordning
och under de villkor, som bestämmas
genom särskild lag, stiftad i
den ordning 87 § 1 mom. stadgar.
Sålunda naturaliserad utländing njute
samma rättigheter och förmåner, som
infödd svensk man, dock utan att
kunna till ledamot af Statsrådet utnämnas.
§ 32.
Sändebud hos främmande makter
och tjänstemän vid beskickning ar ne
(Föreslagen lydelse:)
förenadt åliggande att meddela undervisning
i kristendom eller teologisk
vetenskap, kan endast den utnämnas,
som bekänner den rena
evangeliska läran. Till alla öfriga
ämbeten eller tjänster, med det undantag
i afseende å statsrådets ledamöter,
som i 4 § stadgas, må bekännare
af annan kristen troslära,
äfvensom af den mosaiska, kunna
nämnas; dock må icke någon, som
ej tillhör den rena evangeliska läran,
såsom domare eller innehafvare af
annan tjänst deltaga i handläggning
eller afgörande af fråga, som angår
religionsvård, religionsundervisning
eller befordringar inom den svenska
kyrkan. Hvarje departementschef
skall föredraga och expediera alla
ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjänstledighet och afsked,
till och ifrån ämbeten och tjänster
vid de verk och stater, som under
departementet höra.
(Lika med § 33.)
Utgår.
opaginerad Kontrollera mot PDF
lfi
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
(Nuvarande lydelse:)
namne Konungen i den ordning, som
i 11 § i fråga om ministeriella måls
behandling föreskrifven är.
§ 33.
Enär sådana sysslor, hvartill förslag
blifvit upprättade, skola af
Konungen bortgifvas, böra Statsrådets
ledamöter yttra sig öfver de
sökandes skicklighet och förtjänster.
Age de äfven rätt, att emot Konungens
utnämningar till andra tjänster
och ämbeten underdåniga påminnelser
göra.
(Lika med nuvarande § 28 mom. 2.)
§ 35.
Statsrådets ledamöter, presidenter
och chefer för kollegier eller de
i dessas ställe inrättade verk, justitiekansleren,
cheferne för fångvården,
landtmäteriet, statens järnvägstrafik,
lots-, post-, telegraf- och tullverken
samt skogsväsendet, expeditionschefer
i statsdepartementen,
öfverståthållaren, underståthållaren
{Föreslagen lydelse:)
§ 32.
Enär sådana sysslor, hvartill förslag
blifvit upprättade, skola af
Konungen bortgifvas, böra statsrådets
ledamöter yttra sig öfver de
sökandes skicklighet och förtjänster.
Åge de äfven rätt, att emot Konungens
utnämningar till andra tjänster
och ämbeten underdåniga påminnelser
göra.
§ 33.
Konungen äger att genom naturalisation
till svensk medborgare
upptaga utländsk man i den ordning
och under de villkor, som bestämmas
genom särskild lag, stiftad i
den ordning 87 § 1 mom. stadgar.
Sålunda naturaliserad utländing njute
samma rättigheter och förmåner, som
infödd svensk man, dock utan att
kunna till ledamot af statsrådet utnämnas.
§ 35.
Statsrådets ledamöter, presidenter
och chefer för kollegier eller de
i dessas ställe inrättade verk, justitiekansleren,
cheferna för fångvården,
landtmäteriet, statens järnvägstrafik,
lots-, post-, telegraf- och tullverken
samt skogsväsendet, expeditionschefer
i statsdepartementen,
öfverståthållaren, underståthållaren
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
17
(Nuvarande lydelse:)
och polismästaren i hufvudstaden,
landshöfdingar, fältmarskalkar, generaler
och amiraler af alla grader,
generaladjutanter, öfveradjutanter,
stabsadjutanter, kommendanter i fästningarne,
öfverstar för regementena,
sekundcheferne för gardesregementena
till häst och fot och för lifregementets
kårer samt cheferne
för öfriga särskild! för sig bestående
militära kårer eller bataljoner,
cheferne för artilleriet, fortifikations-,
fältmätnings- och sjömätningsväsendet,
ministrar, sändebud och
agenter för handeln hos främmande
makter, samt de ämbets- och tjänstemän,
som uti Konungens kabinett
för utrikes brefväxlingen och vid
beskickning änne nyttjas, hafva förtroendesysslor,
hvarifrån Konungen
må dem entlediga, när han pröfvar
rikets tjänst det fordra. Konungen
kungöre dock sådana beslut i Statsrådet,
hvars ledamöter vare skyldige
att däremot göra underdåniga föreställningar,
om de finna sig därtill
skäl äga.
§ 86.
Med tryckfrihet förstås hvarje
svensk mans rättighet att, utan några
af den offentliga makten i förväg
lagda hinder, utgifva skrifter,
att sedermera endast inför laglig
domstol kunna tilltalas för deras
innehåll, och att icke i annat fall
kunna därför straffas, än om detta
innehåll strider emot tydlig lag,
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 3 Sa
(Föreslagen lydelse:)
och polismästaren i hufvudstaden,
landshöfdingar, fältmarskalkar, generaler
och amiraler af alla grader,
generaladjutanter, öfveradjutanter,
stabsadjutanter, kommendanter i fästningarna,
öfverstar för regementena,
sekundcheferna för gardesregementena
till häst och fot och för lifregementets
kårer samt cheferna
för öfriga särskildt för sig bestående
militära kårer eller bataljoner,
cheferna för artilleriet, i fortifikations-,
fältmätnings- och sjömätningsväsendet,
ministrar, sändebud och
konsuler hos främmande makter, samt
de ämbets- och tjänstemän, som
innehafva befattningar å stat i utrikesdepartementet
och vid beskickningarna,
hafva förtroendesysslor,
hvarifrån Konungen må dem entlediga,
när han pröfvar rikets tjänst
det fordra. Konungen kungöre dock
sådana beslut i statsrådet, hvars
ledamöter vare skyldiga att däremot
göra underdåniga föreställningar, om
de finna sig därtill skäl äga.
§ 86.
Med tryckfrihet förstås hvarje
svensk mans rättighet att, utan några
af den offentliga makten i förväg
lagda hinder, utgifva skrifter,
att sedermera endast inför laglig
domstol kunna tilltalas för deras
innehåll, och att icke i annat fall
kunna därför straffas, än om detta
innehåll strider emot tydlig lag,
!. 6 Höft. 3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
(.Nuvarande lydelse:)
gifven att bevara allmänt lugn, utan
att återhålla allmän upplysning.
Alla handlingar och protokoll i hvad
mål som helst, de protokoll undantagna,
som uti Statsrådet och hos
Konungen i ministeriella ärenden
och kommandomål föras, må ovillkorligen
genom trycket kunna utgifvas.
Ej må tryckas banko- och
riksgäldsverkens protokoll och handlingar
rörande ärenden, hvilka böra
hemliga hållas.
§ 105.
Lagtima Riksdags konstitutionsutskott
äge att äska de protokoll,
som uti Statsrådet blifvit förda, utom
dem, som angå ministeriella ärenden
och kommandomål, hvilka endast i
det, som rörer allmänt kända och
af utskottet uppgifna händelser, må
kunna fordras.
(.Föreslagen lydelse:)
gifven att bevara allmänt lugn, utan
att återhålla allmän upplysning.
Alla handlingar och protokoll i hvad
mål som helst, de protokoll undantagna,
som uti statsrådet och hos
Konungen i kommandomål föras, må
ovillkorligen genom trycket kunna
utgifvas. Ej må tryckas banko- och
riksgäldsverkens protokoll och handlingar
rörande ärenden, hvilka böra
hemliga hållas.
§ 105.
Lagtima Riksdags konstitutionsutskott
äge att äska de protokoll,
som uti statsrådet blifvit förda, dock
att sådant särskildt protokoll, hvarom
i 9 § förmäles, och protokoll i kommandomål
må kunna fordras endast
i det, som rörer allmänt kända och
af utskottet uppgifna händelser.
§ 38.
Riksdagsordningen.
§ 38.
2. Utskottet åligger ock att äska
de i statsrådet förda protokoll, med
undantag af dem, som angå ministeriella
ärenden och kommandomål,
hvilka endast i hvad som rörer kända
och af utskottet uppgifna händelser
kunna fordras. Om utskottets rätt
och plikt att, efter granskning af
dessa protokoll, hos Riksdagen an
-
2. Utskottet åligger ock att äska
de i statsrådet förda protokoll, dock
att sådant särskildt protokoll, hvarom
i 9 § regeringsformen förmäles, och
protokoll i kommandomål kunna fordras
endast i hvad som rörer allmänt
kända och af utskottet uppgifna
händelser. Om utskottets rätt
och plikt att, efter granskning af
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
19
(.Nuvarande lydelse:)
mala de anmärkningar, hvartill denna
granskning funnits föranleda, eller
eljest vidtaga den med anledning af
gjord anmärkning erforderliga åtgärd,
så ock att, när af riksdagsman
eller af annat utskott än konstitutionsutskottet
fråga blifvit väckt,
att Statsrådet eller någon dess ledamot
eller föredragande sitt ämbete
på obehörigt sätt utöfvat, häröfver,
före frågans afgörande af Riksdagen,
afgifva yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.
(Föreslagen lydelse:)
dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla
de anmärkningar, hvartill denna
granskning funnits föranleda, eller
eljest vidtaga den med anledning af
gjord anmärkning erforderliga åtgärd,
så ock att, när af riksdagsman
eller af annat utskott än konstitutionsutskottet
fråga blifvit väckt, att
statsrådet eller någon dess ledamot
eller föredragande sitt ämbete
på obehörigt sätt utöfvat, häröfver,
före frågans afgörande af Riksdagen,
afgifva yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.
Stockholm den 26 april 1907.
På utskottets vägnar:
TH. AF CALLERHOLM.
Reservationer:
af herrar Berg och Säve, hvilka anfört:
»Då den föreslagna förändringen af formerna för behandlingen af de
s. k. ministeriella ärendena för framtiden möjligen skulle kunna försvåra
ett ingående af förbund med en främmande makt, som häfdandet af rikets
själfständighet och neutralitet kan göra önskvärdt, och då äfven, med nu
gällande bestämmelser fullt tryggande garantier förefinnas mot att riket skall
kunna obetänksamt indragas i en för dess säkerhet vådlig allianspolitik,
hafva vi icke ansett oss höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition i de delar, som afse en ny ordning för ingående af förbund
eller traktater med främmande makter.»
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
af herr Clason, som ansett, att orden »å stat» böra utgå ur den i
§ 35 regeringsformen föreslagna nya lydelsen — »de ämbete- och tjänstemän,
som innehafva befattningar å stat i utrikesdepartementet och vid beskickningarna»,
— enär eljest den i § 36 regeringsformen stadgade principen
om tjänstemäns oafsättlighet, utan medelst rannsakning och dom, kan
komma att anses tillämplig på vissa tjänstemän i utrikesdepartementet och
vid beskickningarna, hvilket ej vore önskligt eller nyttigt.
af herr von Schéele, som instämt med herr Clason.
Herrar Blomberg, J. F. Nyström, Östberg, Berger, Kvarnzelius, Jansson
i Djursätra och friherre Bonde hafva anhållit om anteckning å utlåtandet
därom, att de på grund af ledamotskap i särskildt utskott varit
förhindrade att deltaga i ärendets behandling.
Stockholm 1907. Kung!. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:106 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsforme s. 1 i texten