Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

1907-04-26 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1907:6, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1907 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11,

12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen samt

§ 38 mom. 2 riksdagsordningen
-

Till konstitutionsutskottets handläggning hafva båda kamrarna hänvisat

Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition n:o 97, däruti Kungl.

Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsformen

samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 7.

Alla regeringsärenden, med undantag af sådana, som i 15 § omförmälas,

skola inför Konungen i statsrådet föredragas och där afgöras.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 3 Sami. 6 Höft. (N:o 6).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 9-

Uti alla mål, som hos Konungen i statsrådet förekomma, skall protokoll

föras. Där rikets säkerhet eller eljest synnerligen viktiga skäl kräfva

hemlighållande af mål, som angår rikets förhållande till främmande makt,

skall öfver målet föras särskildt protokoll.

Statsrådets tillstädesvarande ledamöter —----beslut fatta.

§ 11-

I mål, som angå rikets förhållande till främmande makter, skola

alla meddelanden till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet,

utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för

utrikes ärendena.

§ 12.

Konungen äger att i afhandlingar och förbund med främmande

makter ingå, sedan statsrådet däröfver blifvit hördt.

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet utnämna och befordra infödde svenske

män till alla de ämbeten och tjänster, högre och lägre, hvilka äro af den

egenskap, att — —--— — kommendanter i fästningarna. Till kon
sul

må ock utländsk man nämnas, där lön ej är med befattningen förenad.

Konungen fäste — — — — — som under departementet höra.

§ 32.

Enär sådana sysslor,--— (lika med nuvarande § 33)---

---påminnelser göra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

§ 33.

Konungen äger att genom naturalisation — — — (lika med nuvarande

§ 28 mom. 2)---ledamot af statsrådet utnämnas.

§ 35.

Statsrådets ledamöter —----ministrar, sändebud och kon
suler

hos främmande makter, samt de ämbets- och tjänstemän, som innehafva

befattningar å stat i utrikesdepartementet och vid beskickningarna,

hafva förtroendesysslor — — — — därtill skäl äga.

§ 86.

Med tryckfrihet förstås-----de protokoll undantagna,

som uti statsrådet och hos Konungen i kommandomål föras----

böra hemliga hållas.

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott äge att äska de protokoll, som

uti statsrådet blifvit förda, dock att sådant särskildt protokoll, hvarom i

9 § förmäles, och protokoll i kommandomål må kunna fordras endast i

det, som rörer allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser.

Riksdagsordningen.

§ 38 mom. 2.

2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll, dock

att sådant särskildt protokoll, hvarom i 9 § regeringsformen förmäles, och

protokoll i kommandomål kunna fordras endast i hvad som rörer allmänt

kända och af utskottet uppgifna händelser. Om utskottets rätt — — —

är i regeringsformen stadgadt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid den kungl. propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet

den 15 mars 1907 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden,

så lydande:

»Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Enligt

vår nu gällande grundlag tillkommer behandlingen af ministeriella

ärenden, d. v. s. sådana som angå rikets förhållande till främmande

makter, icke, såsom eljest i allmänhet är föreskrift, statsrådet i

dess helhet, utan skola desamma inför Konungen föredragas af ministern

för utrikes ärendena i närvaro endast af statsministern och en annan statsrådets

ledamot. Ursprungligen bestod denna ministeriella konselj, såsom

den gemenligen plägat benämnas, allenast af utrikesministern och en annan

statsrådsledamot. Först år 1885 erhöll den sin nuvarande sammansättning.

Med den anordning, som sålunda vidtagits för ifrågavarande ärendens

behandling, sammanhänger äfven, att desamma icke äro underkastade enahanda

granskning af konstitutionsutskottet, som eljest i fråga om regeringsärenden

är föreskrifven. Beträffande protokoll i ministeriella mål äger utskottet

som bekant endast att fordra dem, som röra allmänt kända och af

utskottet uppgifna händelser.

Vidare torde böra anmärkas, att den ursprungliga lydelsen af 11 §

regeringsformen syntes åt Konungen inrymma en friare form äfven för

beredningen af ministeriella mål. Enligt denna §, sådan densamma antogs

vid 1809 års riksdag, ägde Konungen nämligen att låta bereda och handhafva

de ministeriella målen på sätt honom lämpligast syntes. I sammanhang

med ofvanberörda år 1885 vidtagna förändring blef föreskriften förtydligad

genom det tillägg, att dessa mål skola, på sätt Konungen lämpligast

synes, beredas af ministern för utrikes ärendena. Tillika tillädes den sista

punkten i lagrummet, hvarigenom utsagts, att alla meddelanden i ministeriella

mål till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet skola

ske genom ministern för utrikes ärendena.

Slutligen torde äfven böra erinras därom, att under tiden för

unionens med Norge bestånd äfven norske statsministern eller i hans frånvaro

annan ledamot af det norska statsrådet alltsedan år 1835 skulle närvara

vid föredragningen af sådana ministeriella mål, som ägde inverkan

på Sveriges och Norges gemensamma eller Norges enskilda förhållande till

främmande makt.

Såsom skäl för denna afvikande ordning för ifrågavarande ärendens

behandling, hvilken icke äger någon motsvarighet i vår äldre statsrätt, hafva

1809 års grundlagstiftare angifvit önskvärdheten af skyndsamhet och en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

viss hemlighetsfullhet vid handläggningen af hithörande frågor. »Sådan är»,

säger 1809 års konstitutionsutskott, »vårt fäderneslands närvarande ställning,

att det icke med egna krafter allena synes kunna upprätthålla sin

själfständighet. Denna beror då af de förbund med andra makter, som en

klok styrelse kan vinna, men hvilka aldrig i den stund de slutas kunna

underkastas den offentliga pröfningen och de långa betänkligheterna af en

lagstiftande eller också blott af en talrik rådgifvande kår.»

Något missnöje med den anordning för ministeriella ärendens behandling,

som sålunda fastslogs af 1809 års regeringsform, synes under

de första årtiondena efter vårt nya statsskicks grundande icke hafva försports.

I hvarje fall föreligga från denna tid icke några förslag i syfte

att åvägabringa en annan anordning. De förändringar, som vid 1840 års

riksdag vidtogos i fråga om affattningen af 11 § regeringsformen, voro

uteslutande föranledda af departementalstyrelsens samtidiga införande.

Vid 1856—1858 års riksdag upptog emellertid konstitutionsutskottet

till behandling frågan om en annan anordning för hithörande ärendens

behandling. Utan tvifvel står detta, såsom äfven i utskottets betänkande

antydes, i sammanhang därmed att, på grund af den kort dessförinnan

afslutade November-traktaten, fara syntes föreligga, att vårt fädernesland

skulle närmare än hvad ditintills varit fallet inryckas i den

europeiska allians-politiken. Konstitutionsutskottet riktade också sin uppmärksamhet

uteslutande på 12 § regeringsformen, hvilken i dess dåvarande

lydelse innebar, att Konungen ägde ingå i afhandlingar och förbund med

främmande makter, sedan han däröfver hört statsministern för utrikes

ärendena och någon annan tillkallad statsrådets ledamot. I stället föreslog

utskottet den ändring af denna paragraf, att Konungen, när han ville sluta

afhandlingar och förbund med främmande makt, skulle höra statsrådets

samtliga ledamöter.

Detta förslag antogs väl med någon förändring i ordalydelsen att

hvila till grundlagsenlig behandling vid följande riksdag, men blef vid

denna förkastadt genom motstånd af adeln och prästeståndet. Frågan var

därmed emellertid icke fallen. Med kortare mellanrum återkommer densamma

esomoftast vid de följande riksdagarna, därvid den tillika så småningom

erhåller en vidgad omfattning. Från att ursprungligen, såsom jag

nyss nämnt, endast afse 12 § samla sig angreppen mot hela den gällande

ordningen för ministeriella ärendens behandling; och framkommer därvid

slutligen vid 1883 års riksdag förslag därom att beredningen och föredragningen

af ifrågavarande ärenden, liksom äfven den konstitutionella

granskningen af desammas behandling, skola äga rum i enahanda former

som i fråga om andra regeringsärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6S

Denna motion vann väl ej riksdagens bifall; men med anledning

af densamma föreslog konstitutionsutskottet den lydelse af 11 § regeringsformen,

som slutligen antogs vid 1885 års riksdag, och hvarigenom,

såsom ofvan nämnts, den ministeriella konseljen kom att bestå af tre

i stället för såsom förut af två statsrådsledamöter, samt hvarje tvifvel

därom att ifrågavarande ärendens förberedande behandling skulle ske

genom ministern för utrikes ärendena undanröjdes. Oaktadt de sålunda

genomförda förändringarna hafva äfven efter år 1885 förslag framkommit

inom Riksdagen, åsyftande att genomföra upphäfvande af den

ministeriella konseljen samt dessa ärendens förläggande till statsrådet.

Någon framgång hafva desamma likväl icke rönt.

Till den redogörelse jag således i korthet lämnat torde ytterligare

böra tilläggas, att förenämnda fråga helt naturligt äfven varit föremål för

behandling i sammanhang med de förslag, som tid efter annan under

unionens bestånd varit å bane i syfte att bereda Norge ökadt inflytande

på utrikesstyrelsens ledning.

I skälfva verket torde det icke kunna förnekas, att behandlingen af

förevarande fråga varit synnerligen beroende af den omständigheten att

densamma äfven inverkade på Norges ställning inom unionen. Sitt mest

typiska uttryck fann detta förhållande vid 1872 års riksdag, då det då

föreliggande förslaget, hvilket i hufvudsak åsyftade öfverflyttningen af de

i 12 § omhandlade ärenden från den ministeriella konseljen till statsrådet,

föll i riksdagens första kammare efter ett kort yttrande af vår nuvarande

riksdagsordnings skapare friherre De Geer, däri denne under tillkännagifvande

af sin principiella anslutning till förslaget likväl af unionspolitiska

skäl för det dåvarande motsatte sig detsamma. Äfven senare hafva

vid flera tillfällen såsom hufvudsakligt skäl emot en förändring anförts

grunder, hämtade från förhållandet till det forna unionslandet.

Det torde således, då icke längre dessa skäl kunna åberopas, böra

undersökas, huruvida en förändring af ministeriella ärendens behandling

är af behofvet påkallad.

Från deras sida, som förfäktat, att så är förhållandet, har i allmänhet

åberopats, att då Konungen enligt grundlagens bud måste äfven i de

obetydligaste ärenden höra åtminstone fyra ledamöter af statsrådet samt, där

målen äro af synnerlig vikt och omfattning, statsrådet i dess helhet, det måste

betecknas som en inkonsekvens, att så vidtomfattande ärenden som frågor om

afhandling och förbund med främmande makter kunna af Konungen afgöras,

utan att mera än ett fåtal af statsrådets ledamöter därom behöfva äga kännedom.

Anmärkningen äger utan tvifvel sin riktighet, om än densamma

icke längre i verkligheten torde vara af samma betydelse som förut, då

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

det väl kan anses numera vara en häfdvunnen grundsats att i hvarje viktigare

ministeriellt ärende jämväl de statsråd, som icke deltaga i den ministeriella

konseljen, hållas om ärendet underkunniga och detta redan på

frågans förberedande stadium, så att de därvid äro i tillfälle att häfda sin

mening. Dock kvarstår i princip naturligtvis orubbad riktigheten af den

allmänna anmärkning jag nyss återgifvit.

Det synes mig vidare icke kunna dragas i tvifvelsmål, att behandlingen

af utrikes ärenden skall vinna i reda, noggrannhet och snabbhet,

därest desamma underkastas behandling i allmänt statsråd. Det ifriga

arbete, som under våra dagar inom flera olika områden pågår i syfte att

genom mellanfolkliga aftal ömsesidigt bereda åtnjutande af likartade eller

mot hvarandra svarande förmåner åt de kontraherande staternas undersåtar,

medför att afslutandet af flertalet fördrag vanligen på det närmaste

berör den inre lagstiftningen samt således förutsätter samverkan mellan

utrikesministern och den fackminister, inom hvilkens verksamhetsområde

frågan faller. Iakttagande af grundlagens nuvarande föreskrifter kan vid

sådant förhållande sägas framtvinga ett ofta konst ladt och af inga inre

grunder berättigadt sönderdelande af den behandling, ett dylikt ärende

skall undergå.

Ytterligare har genom den under föregående år vidtagna omorganisationen

af rikets diplomati och konsulatväsende ett skäl tillkommit för de

ministeriel^ ärendenas förläggande till statsrådet. Den nya organisationen

har, såsom jag vid olika tillfällen inför Kungl. Maj:t framhållit, till föremål

en närmare samverkan mellan diplomat- och konsulatväsendet. För

uppnående af detta syftemål är det tydligen till hinder, att, såsom nu är

fallet, olika förfaringssätt skall iakttagas beträffande ärenden hörande till

dessa båda grenar af utrikesförvaltningen. Särskildt gäller detta tjänstetillsättningar.

Diplomat- och konsulatkommittén har i sitt år 1906 afgifna

betänkande äfven påpekat olämpligheten häraf. Till närmare belysande af

det oegentliga i nu rådande förhållanden vill jag särskildt framhålla, att

aspiranter inom diplomatin (diplomat-attachéer) jämlikt 32 § regeringsformen

utnämnas af Konungen i ministeriel! konselj, medan åter konsulsattachéer

enligt konsulatförordningen af den 24 september 1906 antagas

af ministern för utrikes ärendena. Rimligen böra båda dessa slag af

aspiranter, hvilka icke innehafva tjänst å stat, antagas och afskedas af utrikesministern

i likhet med hvad förhållandet är med extra ordinarie

tjänstemän inom öfriga departement. Den påpekade olikheten i fråga om

formen för aspiranternas antagande leder lätt till det oriktiga åskådningssätt,

att de unga diplomataspiranterna äga något slags företräde framför

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

sina kamrater inom konsulskåren. Enahanda förhållande är äfven rådande

med kanslisterna vid beskickningarna och vid konsulaten.

Bestämda fördelar synas således vara att vinna genom ifrågavarande

ärendens öfverflyttande till statsrådet. En förutsättning härför måste

emellertid gifvetvis vara, att icke viktiga statsintressen därigenom skulle

åsidosättas.

Utom unionspolitiska skäl hafva mot de ministeriella ärendenas förläggande

till statsrådet plägat återgifvas de skäl, som redan af 1809 års

grundlagsstiftare anfördes och som kunna sammanfattas däri, att dessa ärenden

kräfva en skyndsam behandling samt böra i viss mån vara undandragna

offentlig granskning och diskussion.

Hvad beträffar först åberopade skäl lärer detta icke numera böra

tillmätas någon betydelse. På ärendenas skyndsamma behandling synes

den ifrågasatta grundlagsändringen icke menligen kunna inverka; snarare

kan ifrågasättas, om icke denna, på sätt jag ofvan antydt, är ägnad

att befordra ett skyndsammare handläggande.

Beträffande åter den andra invändningen är denna af större vikt;

och jag anhåller därför att få något närmare uppehålla mig vid densamma.

Det är allbekant, att under äldre tider man lagt synnerligen vikt på

att diplomatiska förhandlingar borde strängt hemlighållas. Detta sammanhänger

åter med det allmänna sträfvande, som särskildt under 1700-talet

gjorde sig hos de europeiska staterna gällande, att genom förbund med

hvarandra, ofta lika hastigt upplösta som afslutade, söka förvärfva nya

landområden eller andra förmåner på grannarnas bekostnad. För en dylik

statskonst var en långt gående hemlighetsfullhet en nödvändig betingelse.

I våra dagar åter har utrikespolitiken väsentligen ändrat karaktär.

Särskildt gäller detta ett land, som i likhet med vårt eget

för sin utrikespolitik icke har annat syfte än häfdande af sin själfständighet

och neutralitet och därför äfven, på sätt under snart ett århundrade

varit fallet, strängt vill afhålla sig från de stridigheter, som kunna uppkomma

mellan andra folk. Beskaffenheten af förda protokoll i ministeriella

ärenden torde ock bära vittne därom, att det vida öfvervägande flertalet

af dem skulle kunnat utan någon olägenhet underkastas samma offentlighet

som öfriga regeringsärenden.

Äfven tyngdpunkten för staternas traktatslutande verksamhet har

under den tid, som efter 1809 förflutit, förlagts till ett annat område än

förut. Flertalet af de överenskommelser, som numera ingås, afse att

reglera sociala, ekonomiska eller privaträttsliga förhållanden. Tydligen

finnes i allmänhet icke någon anledning att omgärda dylika ärenden med

särskild hemlighetsfullhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

De skäl, som af 1809 års grundlagsstiftare anfördes till stöd för

att behandlingen af ministeriel^ ärenden skulle stanna inom en trängre

krets och om möjligt undandragas offentlighetens granskning, synas mig

således väsentligen hafva förlorat i betydelse. I hvarje fall kan icke häraf

någon betänklighet hämtas emot att dessa ärenden föredragas i statsrådet.

Enligt min mening vore det dock förhastadt, om man af de synpunkter,

som ofvan gjorts gällande, ville, på sätt någon gång skett, draga

den slutsatsen, att ministeriella ärenden undantagslöst borde på enahanda

sätt som andra regeringsärenden vara underkastade konstitutionsutskottets

granskning, hvarmed ju följer möjligheten, att de bringas under offentlig

diskussion. Säkerligen vore det obetänksamt att alldeles förbise möjligheten

af ett sådant politiskt läge, att vårt land för skyddande af sin själfständighet

måste afsluta ett aftal, som icke lämpar sig för offentlig diskussion.

Och äfven i fråga om förhandlingar af annat slag än rent politiska

kunna fall föreligga, då det af skyldig grannlagenhetshänsyn till den eller

de makter, med hvilken förhandlingarna föras, eller af andra vägande

skäl icke är önskvärd!, att dessa på ett förberedande stadium bringas till

allmänhetens kännedom.

I detta sammanhang ber jag äfven att få något beröra den samtida

europeiska statsrättens ställning i förevarande fråga. Såsom bekant äger

någon motsvarighet till den granskning af ett hvart regeringsärende, som

i våra grundlagar är föreskrifven, i allmänhet icke rum i öfriga stater,

utan anses en sådan på grund af det allmänna inflytande på ärendenas

gång, som nationalförsamlingen äger i sin makt att utöfva, öfverflödig.

Således kan någon direkt ledning för bedömande af .förevarande fråga

endast undantagsvis hämtas ur den europeiska statsrätten. Emellertid är

att märka, att äfven åtskilliga stater och bland dem äfven sådana, hvilka

i likhet med Sverige icke föra någon aktivare utrikespolitik, sörjt för att

fördrag med främmande makter, där sådant kan finnas önskvärdt, kunna

hemlighållas. Sålunda innehåller den belgiska författningen en föreskrift

därom att Konungen delgifver riksdagens kamrar alla afslutade fördrag,

så snart statens säkerhet och intresse det medgifva. Ungefär enahanda är

förhållandet i Nederländerna. Äfven i Norge har regeringen efter unionens

upplösning ansett sig böra föreslå grundlagsbestämmelser i syfte att förhindra

obehörigt bekantgörande af ifrågavarande ärenden. Förslaget har

ännu icke varit föremål för stortingets slutgiltiga pröfning. Där åter i

statsförfattningen hvarje särskild bestämmelse af nu angifven art saknas,

beror detta, såsom jag förut an ty dt, där uppå att den konstitutionella kontrollen

är anordnad på helt annat sätt än i Sverige.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 3 Sami. 6 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

En anordning synes inig således böra vidtagas i syfte att, utan fara

för inkräktande å den regelmässiga kontroll af ifrågavarande ärenden, som

genom konstitutionsutskottet bör utöfvas, man tillika sörjer för att i

de antagligen sällan förekommande fall, då rikets säkerhet eller eljest synnerligen

viktiga skäl sådant kräfva, ett ministeriellt ärende kan hållas

hemligt, för hvithet ändamål Konungen skulle äga att förordna om

förande af särskilt protokoll däröfver. Om konstitutionsutskottets rätt

att erhålla sådant protokoll bör gälla hvad nu i allmänhet om ministeriella

protokoll är stadgadt, eller att deras utlämnande må fordras endast, om de

röra allmänt kända och af utskottet särskildt uppgifna händelser.’

Chefen för justitiedepartementet anförde härefter:

’I öfverensstämmelse med de grundsatser, som af hans excellens herr

ministern för utrikes ärendena nyss uttalats, har jag låtit inom justitiedepartementet

uppgöra förslag till ändring af regeringsformen och riksdagsordningen

i syfte att till behandling i statsrådet öfverföra de ministeriella

ärendena.

Af den nuvarande 11 § regeringsformen har icke ansetts nödigt att

bibehålla annat än den sista punkten. Det tillägg, som gjordes år 1885

därom att ministeriella mål skola af utrikesministern beredas, måste

anses öfverflödigt, då detta redan följer af innehållet i 6 och 10 §§ samt

hvarje anledning att härom bibehålla ett särskildt stadgande bortfaller

genom ministeriella ärendens likställande med öfriga regeringsärenden.

Enligt nu gällande 32 § regeringsformen skola sändebud hos främmande

makter och tjänstemän vid beskickningarna af Konungen nämnas i den ordning,

som är föreskrifven i fråga om ministeriella måls behandling. Utnämning

af konsulära tjänstemän sker däremot i statsrådet. Såsom hans excellens

herr ministern för utrikes ärendena erinrat, måste det, med den nära beröring

diplomatin och konsulatväsendet äga, anses olämpligt att olika former

för dessa tjänstemäns utnämning iakttagas
Lämpligast

torde en ändring uti ifrågavarande hänseende vinnas

genom upphäfvande af 32 § regeringsformen samt därigenom att 28 §

1 mom. regeringsformen, hvilken för närvarande blott afser tillsättningar

af tjänster inom riket, genom borttagande af sistberörda uttryck utsträcka

till att afse alla tjänstetillsättningar. I sammanhang därmed torde ett

tillägg böra göras till sistnämnda lagrum af innehåll, att Konungen må till

olönad konsul kunna utnämna jämväl utländsk man. Till ifrågavarande befattningar

användas ju i stor utsträckning äfven utlänningar.

Vidare torde, för att ej paragrafföljden må rubbas, 28 § 2 mom.

böra upptagas såsom särskild paragraf närmast efter nuvarande 33 §,

hvilken sålunda torde uppflyttas till 32 §.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

Enligt 35 §, sådan den för närvarande lyder, äro jämväl attachéer

vid beskickningarna förtroendeämbetsmän och kunna såsom sådana af

Konungen entledigas från ämbetet i samma ordning, som om dessa är

föreskrifvet. Då meningen är, att äfven diplomatattachéerna för framtiden

böra af utrikesministern antagas, synes följdriktigheten fordra, att

de äfven af ministern må kunna entledigas. Sådant tillvägagångssätt

öfverensstämmer tydligen bäst med dessa tjänstemäns ställning. För vinnande

af detta syfte har paragrafen undergått en mindre omredigering.

De ändringar, som i öfrigt torde höra i regeringsformen vidtagas,

äro endast af formell natur.

I 2 § tryckfrihetsförordningen talas äfven om ministeriella ärenden.

Det skulle vid sådant förhållande kunna ifrågasättas att till vinnande af

öfverenstämmelse med ordalagen i regeringsformen och riksdagsordningen

vidtaga ändring af nämnda lagrum. Men då en sådan ändring kunde

föranleda, att handlingarna i förut behandlade ministeriella mål blefve

offentliga tidigare än som i grundlagen är afsedt, synes tryckfrihetsförordningen

böra bibehållas oförändrad.’»

De af hans excellens ministern för utrikes ärendena och af chefen

för justitiedepartementet anförda skäl hafva synts utskottet innebära giltig

anledning till vidtagande af de i den kungl. propositionen ifrågasatta

grundlagsändringar; och då utskottet icke heller haft något att erinra mot

affattningen af de föreslagna grundlagsstadgandena, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kung]. Maj:ts

förevarande proposition, såsom hvilande till vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande förslag till ändrad

lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105

regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen:

Regeringsformen.

{Nuvarande lydelse:) {Föreslagen lydelse:)

§ 7.

Alla regeringsärenden, med undantag

af sådana, som i 11 och 15

§§ omförmälas, skola inför Konungen

i Statsrådet föredragas och där afgöra

s.

Alla regeringsärenden, med undantag

af sådana, som i 15 § omförmälas,

skola inför Konungen i

statsrådet föredragas och där afgöras.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

{Nuvarande lydelse:)

§ 9-

Uti alla mål, som hos Konungen

i Statsrådet förekomma, skall protokoll

föras. Statsrådets tillstädesvarande

ledamöter böra, under ansvarighet

för rådslagen, till den påföljd,

hvarom i 106 och 107 §§

vidare stadgas, ovillkorligen till protokollet

sina meningar yttra och

förklara; Konungen dock förbehållet

att allena besluta. Skulle någonsin

den oförmodade händelse inträffa,

att Konungens beslut vore uppenbarligen

stridande mot rikets grundlag

eller allmän lag, åligge det då

Statsrådets ledamöter att kraftiga

föreställningar däremot göra. Den,

som ej särskild mening till protokollet

anfört, vare för beslutet ansvarig,

såsom hade han styrkt Konungen

att det beslut fatta.

§ 11.

Ministeriella mål, hvarmed förstås

alla de, som angå rikets förhållande

till främmande makter, skola

på det sätt Konungen lämpligast

synes, beredas af Ministern för utrikes

ärendena, hvilken det tillhör

att dessa mål anmäla och föredraga

inför Konungen i närvaro af Stats
-

(Föreslagen lydelse:

§ 9.

Uti alla mål, som hos Konungen

i statsrådet förekomma, skall protokoll

föras. Där rikets säkerhet eller

eljest synnerligen viktiga skäl kräfva

hemlighållande af mål, som angår

rikets förhållande till främmande

makt, skall öfver målet föras särskilt

protokoll.

Statsrådets tillstädesvarande ledadamöter

böra, under ansvarighet för

rådslagen, till den påföljd, hvarom

i 106 och 107 §§ vidare stadgas,

ovillkorligen till protokollet sina

meningar yttra och förklara; Konungen

dock förbehållet att allena besluta.

Skulle någonsin den oförmodade

händelse inträffa, att Konungens

beslut vore uppenbarligen stridande

mot rikets grundlag eller

allmän lag, åligge det då statsrådets

ledamöter att kraftiga föreställningar

däremot göra. Den, som ej särskild

mening till protokollet anfört, vare

för beslutet ansvarig, såsom hade han

styrkt Konungen att det beslut fatta.

§ 11.

I mål, som angå rikets förhållande

till främmande makter, skola

alla meddelanden till främmande

makt eller Konungens sändebud i utlandet,

utan afseende å ärendets beskaffenhet,

ske genom ministern för

utrikes ärendena.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

{Nuvarande lydelse:)

ministern och någon annan Statsrådets

ledamot eller, där Ministern

för utrikes ärendena tillika är Statsminister,

två andra tillkallade statsrådsledamöter.

År Statsministern

hindrad att vara tillstädes, tillkalle

Konungen i hans ställe en annan

Statsrådets ledamot. År Ministern

för utrikes ärendena frånvarande,

föredrage den Statsrådets ledamot,

Konungen äfven i detta fall tillkalle.

Sedan Konungen af dessa

ämbetsmän inhämtat till ‘protokoll

anförda råd, för hvilka de blifva

ansvarige, fatte Konungen, i deras

närvaro, besluten; åliggande det den

därtill särskildt förordnade att protokollet

föra. Af sådana beslut må

Konungen låta till Statsrådets kunskap

komma hvad honom nyttigt

synes, så att kännedom äfven af

denna riksstyrelsens gren mätte hos

Statsrådet finnas. Alla meddelanden

i ministeriella mål till främmande

makt eller Konungens sändebud i

utlandet skola, utan afseende å ärendets

beskaffenhet, ske genom Ministern

för utrikes ärendena.

§ 12.

Konungen äger att i afhandlingar

och förbund med främmande

makter ingå, sedan Han, i den ordning

föregående paragraf stadgar,

däröfver hört Statsministern, Ministern

för utrikes ärendena och någon

annan tillkallad Statsrådets ledamot

(Föreslagen lydelse:)

§ 12.

Konungen äger att i af handlingar

och förbund med främmande

makter ingå, sedan statsrådet däröfver

blifvit häråt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

eller, där Ministern för utrikes ärendena

tillika är Statsminister, två andra

tillkallade Statsrådets ledamöter.

§ 28.

l:o. Konungen äger att i Statsrådet

utnämna och befordra infödde

svenske män till alla de ämbeten

och tjänster inom riket, högre och

lägre, hvilka äro af den egenskap,

att Konungen fullmakter därå utfärdar,

dock böra vederbörande förut

med förslag hafva inkommit, där

sådana hittills ägt rum. Konungen

vare likväl obetaget, att, efter vederbörandes

hörande, eller uppå deras

framställning, till lärarebefattningar

vid universiteterna, de teologiska

läraretjänsterna likväl undantagna,

såsom ock till lärare- och andra beställningar

vid andra inrättningar

för vetenskap, slöjd eller skön konst,

äfve nsom till läkarebefattningar,

kalla och befordra äfven utländske

män af utmärkt förtjänst, de där

den rena evangeliska läran bekänna.

Likaledes må Konungen kunna uti

militära ämbeten nyttja utländske

män af sällsynt skicklighet, men icke

till kommendanter i fästningarne.

Konungen fäste, vid alla befordringar,

afseende endast å de sökandes förtjänst

och skicklighet, men icke på

deras börd. Till prästerligt ämbete

eller till annan tjänst, hvarmed är

förenadt åliggande att meddela undervisning

i kristendom eller teolo
-

(Föreslagen lydelse:)

§ 28.

Konungen äger att i statsrådet

utnämna och befordra infödde svenske

män till alla de ämbeten och

tjänster, högre och lägre, hvilka äro

af den egenskap, att Konungen fullmakter

därå utfärdar, dock böra

vederbörande förut med förslag hafva

inkommit, där sådana hittills ägt

ruin. Konungen vare likväl obetaget

att, efter vederbörandes hörande,

eller uppå deras framställning, till

lärarebefattningar vid universiteterna,

de teologiska läraretjänsterna likväl

undantagna, såsom ock till lärareoch

andra beställningar vid andra

inrättningar för vetenskap, slöjd eller

skön konst, äfvensom till läkarebefattningar,

kalla och befordra äfven

utländske män af utmärkt förtjänst,

de där den rena evangeliska läran

bekänna. Likaledes må Konungen

kunna uti militära ämbeten nyttja

utländske män af sällsynt skicklighet,

men icke till kommendanter i

fästningarna. Till konsul må ock

utländsk man nämnas, där lön ej

är med befattningen förenad. Konungen

fäste, vid alla befordringar, afseende

endast å de sökandes förtjänst

och skicklighet, men icke på

deras börd. Till prästerligt ämbete

eller till annan tjänst, hvarmed är

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

(.Nuvarande lydelse:)

gisk vetenskap, kan endast den utnämnas,

som bekänner den rena

evangeliska läran. Till alla öfriga

ämbeten eller tjänster, med det undantag

i afseende å Statsrådets ledamöter,

som i 4 § stadgas, må bekännare

af annan kristen troslära,

äfvensom af den mosaiska, kunna

nämnas; dock må icke någon, som

ej tillhör den rena evangeliska läran,

såsom domare eller innehafvare af

annan tjänst deltaga i handläggning

eller afgörande af fråga, som angår

religionsvård, religionsundervisning

eller befordringar inom den svenska

kyrkan. Hvarje departementschef

skall föredraga och expediera alla

ärenden, rörande befordringar, förordnanden,

tjänstledighet och afsked,

till och ifrån ämbeten och tjänster

vid de verk och stater, som under

departementet höra.

2:o. Konungen äger att genom

naturalisation till svensk medborgare

upptaga utländsk man i den ordning

och under de villkor, som bestämmas

genom särskild lag, stiftad i

den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

Sålunda naturaliserad utländing njute

samma rättigheter och förmåner, som

infödd svensk man, dock utan att

kunna till ledamot af Statsrådet utnämnas.

§ 32.

Sändebud hos främmande makter

och tjänstemän vid beskickning ar ne

(Föreslagen lydelse:)

förenadt åliggande att meddela undervisning

i kristendom eller teologisk

vetenskap, kan endast den utnämnas,

som bekänner den rena

evangeliska läran. Till alla öfriga

ämbeten eller tjänster, med det undantag

i afseende å statsrådets ledamöter,

som i 4 § stadgas, må bekännare

af annan kristen troslära,

äfvensom af den mosaiska, kunna

nämnas; dock må icke någon, som

ej tillhör den rena evangeliska läran,

såsom domare eller innehafvare af

annan tjänst deltaga i handläggning

eller afgörande af fråga, som angår

religionsvård, religionsundervisning

eller befordringar inom den svenska

kyrkan. Hvarje departementschef

skall föredraga och expediera alla

ärenden, rörande befordringar, förordnanden,

tjänstledighet och afsked,

till och ifrån ämbeten och tjänster

vid de verk och stater, som under

departementet höra.

(Lika med § 33.)

Utgår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lfi

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(Nuvarande lydelse:)

namne Konungen i den ordning, som

i 11 § i fråga om ministeriella måls

behandling föreskrifven är.

§ 33.

Enär sådana sysslor, hvartill förslag

blifvit upprättade, skola af

Konungen bortgifvas, böra Statsrådets

ledamöter yttra sig öfver de

sökandes skicklighet och förtjänster.

Age de äfven rätt, att emot Konungens

utnämningar till andra tjänster

och ämbeten underdåniga påminnelser

göra.

(Lika med nuvarande § 28 mom. 2.)

§ 35.

Statsrådets ledamöter, presidenter

och chefer för kollegier eller de

i dessas ställe inrättade verk, justitiekansleren,

cheferne för fångvården,

landtmäteriet, statens järnvägstrafik,

lots-, post-, telegraf- och tullverken

samt skogsväsendet, expeditionschefer

i statsdepartementen,

öfverståthållaren, underståthållaren

{Föreslagen lydelse:)

§ 32.

Enär sådana sysslor, hvartill förslag

blifvit upprättade, skola af

Konungen bortgifvas, böra statsrådets

ledamöter yttra sig öfver de

sökandes skicklighet och förtjänster.

Åge de äfven rätt, att emot Konungens

utnämningar till andra tjänster

och ämbeten underdåniga påminnelser

göra.

§ 33.

Konungen äger att genom naturalisation

till svensk medborgare

upptaga utländsk man i den ordning

och under de villkor, som bestämmas

genom särskild lag, stiftad i

den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

Sålunda naturaliserad utländing njute

samma rättigheter och förmåner, som

infödd svensk man, dock utan att

kunna till ledamot af statsrådet utnämnas.

§ 35.

Statsrådets ledamöter, presidenter

och chefer för kollegier eller de

i dessas ställe inrättade verk, justitiekansleren,

cheferna för fångvården,

landtmäteriet, statens järnvägstrafik,

lots-, post-, telegraf- och tullverken

samt skogsväsendet, expeditionschefer

i statsdepartementen,

öfverståthållaren, underståthållaren

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

(Nuvarande lydelse:)

och polismästaren i hufvudstaden,

landshöfdingar, fältmarskalkar, generaler

och amiraler af alla grader,

generaladjutanter, öfveradjutanter,

stabsadjutanter, kommendanter i fästningarne,

öfverstar för regementena,

sekundcheferne för gardesregementena

till häst och fot och för lifregementets

kårer samt cheferne

för öfriga särskild! för sig bestående

militära kårer eller bataljoner,

cheferne för artilleriet, fortifikations-,

fältmätnings- och sjömätningsväsendet,

ministrar, sändebud och

agenter för handeln hos främmande

makter, samt de ämbets- och tjänstemän,

som uti Konungens kabinett

för utrikes brefväxlingen och vid

beskickning änne nyttjas, hafva förtroendesysslor,

hvarifrån Konungen

må dem entlediga, när han pröfvar

rikets tjänst det fordra. Konungen

kungöre dock sådana beslut i Statsrådet,

hvars ledamöter vare skyldige

att däremot göra underdåniga föreställningar,

om de finna sig därtill

skäl äga.

§ 86.

Med tryckfrihet förstås hvarje

svensk mans rättighet att, utan några

af den offentliga makten i förväg

lagda hinder, utgifva skrifter,

att sedermera endast inför laglig

domstol kunna tilltalas för deras

innehåll, och att icke i annat fall

kunna därför straffas, än om detta

innehåll strider emot tydlig lag,

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 3 Sa

(Föreslagen lydelse:)

och polismästaren i hufvudstaden,

landshöfdingar, fältmarskalkar, generaler

och amiraler af alla grader,

generaladjutanter, öfveradjutanter,

stabsadjutanter, kommendanter i fästningarna,

öfverstar för regementena,

sekundcheferna för gardesregementena

till häst och fot och för lifregementets

kårer samt cheferna

för öfriga särskildt för sig bestående

militära kårer eller bataljoner,

cheferna för artilleriet, i fortifikations-,

fältmätnings- och sjömätningsväsendet,

ministrar, sändebud och

konsuler hos främmande makter, samt

de ämbets- och tjänstemän, som

innehafva befattningar å stat i utrikesdepartementet

och vid beskickningarna,

hafva förtroendesysslor,

hvarifrån Konungen må dem entlediga,

när han pröfvar rikets tjänst

det fordra. Konungen kungöre dock

sådana beslut i statsrådet, hvars

ledamöter vare skyldiga att däremot

göra underdåniga föreställningar, om

de finna sig därtill skäl äga.

§ 86.

Med tryckfrihet förstås hvarje

svensk mans rättighet att, utan några

af den offentliga makten i förväg

lagda hinder, utgifva skrifter,

att sedermera endast inför laglig

domstol kunna tilltalas för deras

innehåll, och att icke i annat fall

kunna därför straffas, än om detta

innehåll strider emot tydlig lag,

!. 6 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

(.Nuvarande lydelse:)

gifven att bevara allmänt lugn, utan

att återhålla allmän upplysning.

Alla handlingar och protokoll i hvad

mål som helst, de protokoll undantagna,

som uti Statsrådet och hos

Konungen i ministeriella ärenden

och kommandomål föras, må ovillkorligen

genom trycket kunna utgifvas.

Ej må tryckas banko- och

riksgäldsverkens protokoll och handlingar

rörande ärenden, hvilka böra

hemliga hållas.

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott

äge att äska de protokoll,

som uti Statsrådet blifvit förda, utom

dem, som angå ministeriella ärenden

och kommandomål, hvilka endast i

det, som rörer allmänt kända och

af utskottet uppgifna händelser, må

kunna fordras.

(.Föreslagen lydelse:)

gifven att bevara allmänt lugn, utan

att återhålla allmän upplysning.

Alla handlingar och protokoll i hvad

mål som helst, de protokoll undantagna,

som uti statsrådet och hos

Konungen i kommandomål föras, må

ovillkorligen genom trycket kunna

utgifvas. Ej må tryckas banko- och

riksgäldsverkens protokoll och handlingar

rörande ärenden, hvilka böra

hemliga hållas.

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott

äge att äska de protokoll,

som uti statsrådet blifvit förda, dock

att sådant särskildt protokoll, hvarom

i 9 § förmäles, och protokoll i kommandomål

må kunna fordras endast

i det, som rörer allmänt kända och

af utskottet uppgifna händelser.

§ 38.

Riksdagsordningen.

§ 38.

2. Utskottet åligger ock att äska

de i statsrådet förda protokoll, med

undantag af dem, som angå ministeriella

ärenden och kommandomål,

hvilka endast i hvad som rörer kända

och af utskottet uppgifna händelser

kunna fordras. Om utskottets rätt

och plikt att, efter granskning af

dessa protokoll, hos Riksdagen an
-

2. Utskottet åligger ock att äska

de i statsrådet förda protokoll, dock

att sådant särskildt protokoll, hvarom

i 9 § regeringsformen förmäles, och

protokoll i kommandomål kunna fordras

endast i hvad som rörer allmänt

kända och af utskottet uppgifna

händelser. Om utskottets rätt

och plikt att, efter granskning af

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

(.Nuvarande lydelse:)

mala de anmärkningar, hvartill denna

granskning funnits föranleda, eller

eljest vidtaga den med anledning af

gjord anmärkning erforderliga åtgärd,

så ock att, när af riksdagsman

eller af annat utskott än konstitutionsutskottet

fråga blifvit väckt,

att Statsrådet eller någon dess ledamot

eller föredragande sitt ämbete

på obehörigt sätt utöfvat, häröfver,

före frågans afgörande af Riksdagen,

afgifva yttrande, därom är i regeringsformen

stadgadt.

(Föreslagen lydelse:)

dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla

de anmärkningar, hvartill denna

granskning funnits föranleda, eller

eljest vidtaga den med anledning af

gjord anmärkning erforderliga åtgärd,

så ock att, när af riksdagsman

eller af annat utskott än konstitutionsutskottet

fråga blifvit väckt, att

statsrådet eller någon dess ledamot

eller föredragande sitt ämbete

på obehörigt sätt utöfvat, häröfver,

före frågans afgörande af Riksdagen,

afgifva yttrande, därom är i regeringsformen

stadgadt.

Stockholm den 26 april 1907.

På utskottets vägnar:

TH. AF CALLERHOLM.

Reservationer:

af herrar Berg och Säve, hvilka anfört:

»Då den föreslagna förändringen af formerna för behandlingen af de

s. k. ministeriella ärendena för framtiden möjligen skulle kunna försvåra

ett ingående af förbund med en främmande makt, som häfdandet af rikets

själfständighet och neutralitet kan göra önskvärdt, och då äfven, med nu

gällande bestämmelser fullt tryggande garantier förefinnas mot att riket skall

kunna obetänksamt indragas i en för dess säkerhet vådlig allianspolitik,

hafva vi icke ansett oss höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition i de delar, som afse en ny ordning för ingående af förbund

eller traktater med främmande makter.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.

af herr Clason, som ansett, att orden »å stat» böra utgå ur den i

§ 35 regeringsformen föreslagna nya lydelsen — »de ämbete- och tjänstemän,

som innehafva befattningar å stat i utrikesdepartementet och vid beskickningarna»,

— enär eljest den i § 36 regeringsformen stadgade principen

om tjänstemäns oafsättlighet, utan medelst rannsakning och dom, kan

komma att anses tillämplig på vissa tjänstemän i utrikesdepartementet och

vid beskickningarna, hvilket ej vore önskligt eller nyttigt.

af herr von Schéele, som instämt med herr Clason.

Herrar Blomberg, J. F. Nyström, Östberg, Berger, Kvarnzelius, Jansson

i Djursätra och friherre Bonde hafva anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att de på grund af ledamotskap i särskildt utskott varit

förhindrade att deltaga i ärendets behandling.

Stockholm 1907. Kung!. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:106 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 7, 9, 11, 12, 28, 32, 33, 35, 86 och 105 regeringsforme s. 1 i texten