Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till särskildt forum i i vissa mål.

1907-02-26 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:11, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till särskildt forum i i vissa mål.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

I

5:o 11.

Ant. till Biksd. kansli den 26 februari 1907, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns

och deras vederlikars rätt till särskildt forum i

i vissa mål.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 52, anför herr E. Hammarlund:

»Likhet inför lagen är en af de rättsprinciper, som väl numera kan

anses höra till de oomstridda — åtminstone i teorien. På lagstiftningens

område kvarstå emellertid ännu åtskilliga bestämmelser, som rubba denna

likhet inför lagen. En bland dessa är frälsemännens och deras vederlikars

rätt till särskildt forum i vissa mål.

Eiksdagen har flera gånger för sin del uttalat sig för ett upphäfvande

af detta undantagsstadgande. Så öfverlämnade 1868 års Eiksdag,

genom skrifvelse den 8 april nämnda år, till Kungl. Maj:t en af Eiksdagen

för dess del antagen författning angående upphäfvande af frälsemäns

rött till särskildt forum. I berörda skrifvelse anfördes, att Eiksdagen likasom

tillförene, då frågan om upphäfvande af frälsemäns rätt till särskildt

forum varit å bane, funne en dylik lagstiftningsåtgärd tidsenlig och verkande

till enhet i lagskipningen.

Vidare yttrade Eiksdagen: »Stadgandena angående adelns särskilda

forum hafva, äfven där de kvarstå, förlorat sitt ursprungliga sammanhang;

och de kunna därför nu mindre än någonsin anses såsom en verklig förmån

för ridderskapet och adeln. De torde fast hellre vara de flesta bland

ridderskapets och adelns ledamöter till olägenhet. Om man äfven fäster

Bih. till Biksd Prof.. 1907. 7 Samt. 9 Häft. (N:o 11). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

mindre vikt vid den omständigheten, att frälsemannen därigenom gå miste

om en instans i deras arfs- och förmynderskapstvister, hvilket visserligen

bereder skyndsamhet, men också i samma mån minskar säkerheten i dessa

tvisters pröfning, så är det dock otvifvelaktigt, att för det stora flertalet

af ridderskapets och adelns ledamöter, som bo aflägse från den hofrätt,

under hvars jurisdiktion de lyda, både besvär och kostnad vållas genom

ifrågavarande privilegium, som hindrar dem att i sådana enkla ärenden

som boupptecknings ingifvande, testamentsbevakning och formyndareförordnande

vända sig till domstol i orten, under det att de i vida viktigare

och lika grannlaga saker måste underkasta sig samma domstols jurisdiktion.

I skrifvelse den 19 mars 1870 förklarade emellertid ridderskapet och

adeln, hvars yttrande öfver förslaget inhämtats, att ridderskapet och adeln

väl medgåfve upphörande af dess särskilda forum i vissa brottmål, men

däremot icke kunde samtycka till förslaget i öfrigt.

Vid 1893 års riksdag upptogs frågan ånyo. Under åberopande af

de skäl, som anförts af 1868 års Riksdag, antog Riksdagen för sin del en

lag angående upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till

särskildt forum i vissa mål och aflat härom skrifvelse till Kungl. Maj:t

den 21 februari 1893.

Kungl. Maj:t infordrade ridderskapets och adelns yttrande öfver det i

Riksdagens skrifvelse innefattade förslag. Den 24 mars 1893 anmälde

ridderskapet och adeln, att förenämnda af Riksdagen för dess del antagna

lag icke hlifvit af ridderskapet och adeln godkäpd.

Genom skrifvelse till Riksdagen den 13 januari 1894 meddelade

Kungl. Maj:t, att »med anledningen häraf har Kungl. Maj:t funnit Riksdagens

ifrågavarande skrifvelse icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda».

På framställning af justitieombudsmannen antog 1895 års Riksdag

för sin del en lag angående upphäfvande af rätt för utländske adelsmän,

hvilka hit i riket inkommit, till särskildt forum i vissa mål. Med anledning

häraf upphäfde Kungl. Maj:t genom lag den 29 november 1895 det

kungl. brefvet af den 26 oktober 1748 angående särskildt forum i vissa

fall för utländske adelsmän, som i riket inkommit.

Själfva hufvudfrågan har däremot under de fjorton år, som förflutit

efter 1893, fått hvila. Men under denna tid hafva olägenheterna af

undantagsstadgandena på detta område i allt högre grad gjort sig kännbara,

på samma gång den rättsprincip, som ligger till grund för upphäfvande

af ett dylikt särstadgande, allt starkare gjort sig gällande. Jag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

3

anser därför tiden vara inne att ånyo upptaga frågan och tillåter mig hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del antaga en så lydande

Lag

angående upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till särskildt

forum i vissa mål.

Med ändring af hvad § 6 af ridderskapets och adelns privilegier

den 16 oktober 1723 samt 8 mom. af 2 § i 8 kap. rättegångsbalken

innehålla därom, att vissa mål och angelägenheter rörande frälsemän skola

omedelbart af hofrätt bedömas och handläggas, förordnas, att dessa mål och

ärenden hädanefter skola tillhöra vederbörande underdomstolar och efter

allmänna rättegångsordningen behandlas, dock att därigenom icke någon

inskränkning sker i den rätt, som jämlikt kungl. resolutionen den 3 oktober

1675, § 35, jämförd med kungl. förordningen den 1 mars 1749, tillkommer

arfvingar i adliga sterbhus att till förrättande af bouppteckningar och

arfskiften i samma sterbhus kalla dem, de hälst därtill vilja bruka; kommande

i följd häraf kungl. brefvet den 7 april 1805, hvarigenom Svenska

Akademiens ledamöter blifvit förunnade enahanda förmåner i rättegångsmål,

som ridderskapet och adeln, att till all verkan upphöra.

De mål och ärenden, som vid den tid denna författning träder i kraft

äro på hofrätts pröfning beroende, skola af hofrätten handläggas och med

slut afhjälpas.»

Utskottet finner, i likhet med motionären, det framlagda förslaget

innefatta en tidsenlig reform och hemställer alltså,

att Riksdagen måtte för sin del antaga det i motionen

framställda lagförslag.

Stockholm den 26 februari 1907.

På lagutskottets vägnar:

C, A. SJÖCRONA.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:27 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om upphäfvande af frälsemäns och deras vederlikars rätt till särskilda forum i vissa mål. s. 4 i texten