Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 22

1907-03-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:22, Lagutskottets Utlåtande N:o 22

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

I.

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli don 8 mars 1P07, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående upphörande i visst fall af kyrkoherdes

sjålfskrifrenhet att vara ordförande i skolråd m. m.

Lagutskottet har till förberedande behandling mottagit eu inom Andra

Kammaren af herr B. A. Wawrinsky i Saltsjöbaden väckt motion, n:o 6,

däri anföres:

»Vid flera tillfällen har frågan om upphäfvandet af föreskriften om

prästs själfskrifvenhet såsom ordförande i skolrådet varit föremål för behandling

inom Riksdagen, utan att dock de i sådant afseende framställda

förslagen lyckats vinna gehör vare sig i vederbörande utskott eller i

kamrarna.

Väl har man erkänt, att fall förekommit, då den själfskrifne ordföranden

till följd af ålderdom, sjuklighet, bristande nit eller annan orsak

varit olämplig för befattningen, men man har likväl icke ansett de

olägenheter, som häraf uppstått, tillräckligt stora för att motivera yrkandet

på en förändring af de nu gällande bestämmelserna i förevarande afseende.

De skäl, som vanligen anförts mot förslagen, hafva dels varit, att

folkskolans angelägenheter dock i allmänhet omfattades af prästerskapet

med varmt intresse; att många församlingar bland sina medlemmar saknade

andra personer än prästen, lämpliga att utöfva ifrågavarande funkBih.

till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 18 Höft. (N:o 22). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

iMgutskottets Utlåtande N:o 22.

tion; att vederbörande pastor icke gärna kunde, därest befattningen gjordes

till ett kommunalt uppdrag, tillförbindas vidsträcktare skyldighet att efter

val mottaga och innehafva detta uppdrag, än som ålåge enhvar af församlingens

medlemmar; att staten hade en viss garanti för det riktiga och

ändamålsenliga användandet af utgående statsbidrag för folkskolan däruti,

att en person på grund af sitt ämbetes plikt stode i spetsen för folkskolan

i hvarje församling; att ingen af församlingsmedlemmarne hade tid

nog att ögna sig åt skolan i lika hög grad som pastor samt att för de

redogörelser och de statistiska uppgifter, som skola från skolrådet ingå,

ingen i regel vore lämpligare att bära närmaste ansvaret än församlingens

pastor.

De flesta af dessa invändningar äga onekligen ett visst berättigande,

så snart frågan gäller ett generellt upphäfvande af pastors själfskrifvenhet

såsom ordförande i skolråd, ehuru å andra sidan icke får förglömmas,

att ju aldrig ifrågasatts annat, än att pastor fortfarande skulle kunna

väljas till ordförande, där han lämpade sig för uppdraget. Men om rättigheten

att välja skolrådsordförande inskränktes blott till vissa församlingar,

där förutsättningar alltid måste finnas för att utom prästen äfven andra

personer vore boende, som lika väl och stundom bättre än vederbörande

pastor kunde fullgöra eu skolrådsordförandes funktioner, så synes mig

udden vara bruten af alla de anmärkningar, som riktats mot den ifrågasatta

reformen, åtminstone alla de anmärkningar, som äro af någon verklig

betydelse. Vinsten af ett sådant medgifvande skulle för dessa församlingar

blifva, att de för sådana fall, där pastor af en eller annan anledning icke

vore lämplig till ordförande i skolrådet — och sådana fall förekomma ju,

enligt hvad allmänt erkännes och jag själf varit i tillfälle att bevittna —

finge tillfälle att utse annan person, som bättre vore ägnad att tillgodose

folkskolans kraf och tillvarataga såväl statens som kommunens intressen i

fråga om denna viktiga angelägenhet. Ingenting hindrar ju dessutom att

låta pastor, där han ej är ordförande, vara själfskrifven ledamot af skolrådet,

hvarigenom alltid hans erfarenhet i sin mån skulle komma skolrådet

till godo. Visserligen har lagutskottet vid 1902 års riksdag förklarat,

att en sådan föreskrift väl näppeligen kan på allvar ifrågasättas,

men då en motsvarande anordning under många år och till största fromma

tillämpats inom andra kommunala korporationer, exempelvis beträttände

vederbörande stadsläkare inom städernas hälsovårdsnämnder, torde denna

lagutskottets för öfrigt icke på något sätt motiverade anmärkning knappast

böra stå i vägen för en dylik bestämmelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

3

Det gäller då närmast att afgöra, åt hvilka församlingar rättigheten

skulle tillerkännas att själfva välja skolrådsordförande. Såsom ofvan antydts,

skulle denna rättighet, tillkommen för att bereda en församling

möjlighet att erhålla en duglig skolrådsordförande i de fall, där vederbörande

pastor af en eller annan anledning visat sig olämplig, endast betraktas

såsom undantag; regeln skulle fortfarande vara, att pastor vore

själfskrifven ordförande i skolrådet.

I nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862 § 21 föreskrifves bland annat, att »kyrkoråd och

skolråd må, där så lämpligen sig göra låter, kunna till ett gemensamt

kyrko- och skolråd förenas». I själfva verket är nu förhållandet sådant,

att man tämligen allmänt gjort sig till godo denna tillåtelse att välja ett

gemensamt kyrko- och skolråd, så att för närvarande endast ett jämförelsevis

litet antal kyrkoförsamlingar i riket välja ett särskildt kyrkoråd och ett

särskildt skolråd. Af helt naturliga skäl är det också hufvudsakligen i

de större landtförsamlingama och i stadsförsamlingarna, som det sistnämnda

förhållandet äger rum, d. v. s. i de kyrkoförsamlingar, där på grund af

befolkningens storlek och sammansättning största förutsättningarna förefinnas

att kunna erhålla tillräckligt antal personer, lämpliga att handhafva de

åligganden, som tillhöra förenämnda kommunala myndigheter. Det ligger

följaktligen närmast till hands, att, därest någon grupp af kyrkoförsamlingar

skulle erhålla ofvan föreslagna undantagsrätt att få själfva välja ordförande

i skolrådet, denna grupp just borde utgöras af de församlingar, som hafva

särskilda kyrko- och skolråd, och detta så mycket mera, som det måhända

skulle visa sig vara opraktiskt att i ett gemensamt kyrko- och skolråd

hafva tvenne ordförande. Äfven om den reform, som här åsyftas och som

erfarenheten på flera håll visat vara väl behöflig, icke skulle på detta sätt

komma mer än ett fåtal kyrkoförsamlingar till godo, så bereddes dock

alltid genom densamma en utväg för de församlingar, som bäst kände

behof däraf, att få eu olämplig skolrådsordförande ersatt med annan

person, hvilken med mera omsorg kunde vårda folkskolans intressen, på

samma gång som härigenom erfarenhet på ett varsamt och föga ingripande

sätt vunnes rörande lämpligheten att fortsätta på den sålunda inslagna

reform vägen.

Det är af dessa nu anförda skäl, som jag vågat ånyo draga denna

fråga under Riksdagens pröfning, och får jag alltså vördsamt föreslå, att

Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung],

Maj:t utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

nådiga forordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21

mars 1862, att den däri stadgade själfskrifvenheten för kyrkoherde eller

den hans ämbete förestår att i skolrådet föra ordet må inskränkas allenast

till de kyrkoförsamlingar, som hafva ett gemensamt kyrko- och skolråd;

dock med rätt för kyrkoherde i församling med särskild! skolråd att vara

själfskrifven ledamot af skolrådet som ock att kunna väljas till ordförande

i detsamma på sätt för öfriga församlingsmedlemmar kan varda stadgadt.»

I motionen hafva herrar J. M. Juhlin och J. Ericsson i Vall sta

instämt.

Frågan om upphörande af prästs själfskrifvenhet såsom ordförande

i skolrådet har, såsom motionären erinrar, gång efter annan varit föremål

för behandling inom representationen, utan att dock de i sådant

afseende gjorda framställningarna kunnat af lagutskottet förordas eller föranledt

någon Riksdagens åtgärd. Vid 1902 års riksdag, då frågan senast

förelåg till behandling, åberopade lagutskottet till stöd för sin afstyrkande

hemställan i hufvudsak samma grunder, som förut blifvit af utskottet i

sådant hänseende andragna, och anförde:

»Att en dylik förändring skulle vara behöflig eller lämplig, synes

utskottet icke vara genom hittills vunnen erfarenhet ådagalagdt. Om

det ock någon gång skulle kunna inträffa, att pastor till följd af ålderdom,

sjuklighet, bristande nit eller annan orsak icke vore lämplig till ordförande

i skolrådet, så hafva dock, på sätt folkskoleinspektörernas ämbetsberättelser

gifva vid handen, folkskolans angelägenheter i allmänhet af

prästerskapet omfattats med varmt intresse och blifvit med mycken omsorg

vårdade. Många församlingar torde ock bland sina medlemmar sakna

andra personer än prästen, lämpliga att utöfva ifrågavarande mödosamma

och ansvarsfulla befattning eller villiga att utan särskild ersättning åtaga

sig densamma. I fall befattningen gjordes till blott ett kommunalt uppdrag,

kunde ej heller pastor gärna tillförbindas vidsträcktare skyldighet

att efter val emottaga och innehafva detta uppdrag, än som ålåge enhvar

af församlingens öfriga medlemmar. För folkskolan torde det vara af

ganska stor vikt, att i hvarje församling i spetsen för densamma står

någon, som har befordrandet af dess väl till sitt ämbetes plikt, och staten,1

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

5

som i sin icke obetydliga mån bidrager till skolans underhåll, har häruti

en viss garanti för bidragets riktiga och ändamålsenliga användande, en

garanti, som icke göres öfverflödig af den å statens vägnar anordnade

folkskoleinspektionen. Och äfven ur denna inspektions eller ur rent

administrativ synpunkt torde pastors själfskrifvenhet såsom ordförande i

skolrådet vara förtjänt af att bibehållas. För de redogörelser och de

statistiska uppgifter, som skola från skolrådet ingå, torde i regel ingen

vara lämpligare att bära närmaste ansvaret än församlingens pastor, hvilken

ock oftast torde vara bäst skickad att i öfrigt lämna de särskilda upplysningar,

som i förekommande folkskoleärenden kunna från skolrådet

begäras. Det torde ej heller vara utan betydelse, att vederbörande folkskoleinspektör

inom hvarje församling har någon person med tjänstemannaansvar

att i förekommande fall hålla sig till. Att, såsom motionären föreslagit,

låta pastor i stället för ordförande vara själfskrifven ledamot af

skolrådet synes utskottet näppeligen på allvar kunna ifrågasättas och skulle

i allt fall för skolan och dess angelägenheter icke hafva den betydelse,

som pastors nuvarande ställning innebär.

Slutligen vill utskottet erinra därom, att ifrågavarande själfskrifvenhet

förefinnes i Norge och Danmark (å landet), hvarjämte äfven i det protestantiska

Tyskland och Skottland prästen i kraft af sitt ämbete innehar

en likartad ställning.»

Hvad sålunda af 1902 års lagutskott i frågan anförts synes utskottet

fortfarande och äfven beträffande den modifierade form, i hvilken förslaget

genom nu förevarande motion framkommit, äga full giltighet. Utskottet

hemställer alltså,

att förevarande motion ej må till någon Eiksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1907.

På lagutskottets vägnar:

O. A. SJÖCEONA.

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 7 Sami. 18 Höft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Reservation

af herrar Zetter strand, C. P. Jansson i Edsbäcken, B. P. Er sson,

Nordin, Forsberg, Neiglick och N. Persson från Malmö, som velat tillstyrka

bifall till motionen.

Herrar Cederberg, Widén och Lindhagen hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Tr., 190?.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.