Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande uppbörden af afgifter till prästerskapet.

1907-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:30, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser rörande uppbörden af afgifter till prästerskapet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 22 mars kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser

rörande uppbörden af afgifter till prästerskapet.

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 77, hvilken blifvit

till lagutskottet hänvisad, anför herr C. J. Berggren följande:

»11 § 1 mom. af Kungl. Maj:ts nådiga förordning den 11 juli 1862

angående allmänt ordnande af prästerskapets inkomster har i enlighet med

den ändring, som vidtagits genom Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse af den

19 mars 1888, erhållit följande nu gällande lydelse:

»För uppbörden af församlingens afgifter till prästerskapet äger den

utse en eller flera personer, hvilka, mot ersättning af församlingen, upptaga

och under dess gemensamma ansvar till prästerskapet aflämna och redovisa

dessa afgifter. Sådan uppbördsman åligger att upprätta debiterings- och

uppbördslängd äfvensom att under minst fjorton dagar före uppbörden

hålla denna längd för de afgiftsskyldige tillgänglig å tid och ort, hvilka

skola tillkännagifvas genom kungörelse, som från predikstolen i församlingens

kyrka uppläses.»

Enligt i detta mom. gifna bestämmelser har den utsedde uppbördsmannen

(uppbördsmännen) att under församlingens gemensamma ansvar

till prästerskapet aflämna och redovisa till detsamma utdebiterade afgifter.

Någon vidsträcktare redovisningsskyldighet än den här nämnda åligger

Bill. till Riked. Frot. 1907. 7 Sami. 26 Häft. (N:o 30.). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

icke uppbördsmannen. Det egendomliga förhållandet föreligger således

här, att, under det församlingen är ansvarig för det sätt, hvarpå uppbördsmannen

fullgör sitt åliggande, den saknar laga befogenhet att däröfver

utöfva kontroll. Ett motsvarande förhållande torde knappast förekomma

på något annat område, åtminstone ej på det kommunala, där såväl enskilda

personer som korporationer, hvilka hafva kommunala kassor om

hand, äro inför kommunen ansvarsskyldiga. Visserligen bör ej^ förbises,

att till prästerskapet utgående afgifter i viss mån intaga en från andra

kommunala utskylder afvikande ställning. Denna åtskillnad är emellertid

så obetydlig, att den i och för sig ej kan utgöra tillräckligt skäl för att

beröfva församlingen rätten till granskning af uppbördsmannens förfarande.

Tvärtom: då församlingen å ena sidan är pliktig att ansvara för hans redovisning,

bör den å andra sidan äga befogenhet att af honom fordra redogörelse.

Med nu gällande bestämmelser inskränker sig församlingens rätt

till att den upprättade debiterings- och uppbördslängden under minst

fjorton dagar före uppbörden skall för de afgiftsskyldige hållas tillgänglig

samt att den restlängd, som det åligger uppbördsmannen att upprätta å

obetalda afgifter till prästerskapet, skall, innan den tillställes vederbörande

för indrifning, granskas och godkännas å kyrkostämma.

Så vidt man kan finna, är uppbördsmannen sålunda redovisningsskyldig

endast i förhållande till prästerskapet. Man har förmodligen antagit,

att däri skulle ligga tillräcklig trygghet, ty förutsättas kunde, att

prästerskapet i sitt eget välförstådda intresse skulle öfva nödig tillsyn

öfver att utdebiterade lönemedel blefve ordentligt uttagna och redovisade.

Mycket möjligt är, att den sålunda utförda kontrollen i allmänhet visat

sig effektiv. Men det utesluter icke, att oegentligheter på detta område

verkligen förekommit. Där prästerskapet, kanske mest i följd af grannlagenhetsskäl

mot uppbördsmannen, försummat att närmare granska dennes

redovisning, har det händt, jag vet det bestämdt, att uppbördsmannen

brustit i sin redovisningsskyldighet. I det fall, jag här åsyftar, hade uppbördsmannen,

innan oegentligheten i afseende på hans redovisning blifvit

upptäckt, råkat i obestånd, hvarför det ålåg församlingen att utbetala det

resterande beloppet, som utgjorde cirka 200 å 300 kronor. Prästmannen,

som berördes däraf, ville emellertid af hänsyn till den felande och hans

familj ej framställa några ersättningsanspråk på församlingen, och han

påtog sig därför frivilligt den förlust, som annars drabbat densamma.

Men föreliggande fråga har flera sidor, från hvilka den bör skärskådas.

Som en följd däraf, att uppbördsmannens redovisning är inskränkt

till att vara en skyldighet blott gentemot prästerskapet, föras inom manga

församlingar inga räkenskaper öfver prästlönemedlen. Icke sällan stannar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

det vid en enkel afräkning emellan uppbördsmannen och löntagaren, och

redogörelsen får därigenom karaktär af en emellan dessa båda personer

existerande privataffär, som hvarken vidkommer församlingen eller de

afgiftsskyldige. Säkra uppgifter om prästerskapets löneförhållanden komma

under sådant förhållande i många fall att saknas, hvilket synes strida mot

både god ordning och allmänt intresse. Uppenbarligen har det sin betydelse

att hafva tillgång till dylika uppgifter i afseende på såväl beskattning

som statistik m. m.

Det förefaller som om det skulle ligga i prästerskapets eget intresse,

att församlingarna jämväl erhölle granskningsrätt beträffande uppbörden

af dess anslagna löner. Som förut antydt, torde nämligen många prästmän

vara obenägna att ingå i närmare granskning af den af uppbördsmannen

lämnade redovisningen och mera känna sig tillfredsställda med

att församlingarna ägde dylik befogenhet.

Häraf framgår, att ifrågavarande förordning behöfver ändras så till

vida, att däri intages den bestämmelsen, att uppbördsmannen är redovisningsskyldig

jämväl inför församlingen samt dessutom har sig ålagdt

att föra på ecklesiastikår ställda räkenskaper öfver de prästlönemedel, som

af honom omhänderhafvas.

Såvidt jag kan se, möta inga hinder för en sådan anordning. Enligt

förordningens föreskrift skall uppbörden af afgifterna till prästerskapet

verkställas på två särskilda tider, nämligen senast den 1 oktober och den

1 mars. Sistnämnda betalningstid sammanfaller sålunda tämligen nära

med hvad om uppbördstiden för kommunalutskylder är föreskrifvet. För

här ifrågasatta granskning synes därför bära gälla liknande bestämmelser

med dem, som äro utfärdade i fråga om granskning af kyrkans och skolans

räkenskaper.

Särskilda, ensamt för detta ändamål utsedde revisorer torde vara obehöfliga.

Granskningen synes utan olägenhet kunna öfverlåtas åt de personer,

som väljas att granska kyrkans och skolans räkenskaper.

Om syftet med denna framställning skall vinnas, erfordras vissa

ändringar och tillägg i såväl åsyftade kungl. förordning som kommunallagen.

Men då dessa äro af den omfattning, att jag måste afstå från försöket

att gifva dem laga form, har jag ansett lämpligast att inskränka

mig till en begäran om skrifvelse till Kungl. Maj:t i saken.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig vördsamt

hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

ändringar och tillägg dels i § 11 af Kungl. Maj:ts nådiga förordning den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

11 juli 1862 angående allmänt ordnande af prästerskapets inkomster, sådan

den delvis blifvit ändrad genom kungl. kungörelsen den 19 mars 1888,

samt dels i kungl. förordningen om kyrkostämma samt kyrko- och skolråd

den 21 mars 1862, att därigenom större trygghet och ordning vinnes i

afseende på uppbörden af afgifterna till prästerskapet.

11 § förordningen den 11 juli 1862 angående allmänt ordnande af

prästerskapets inkomster lyder uti nu gällande affattning i sin helhet sålunda:
»Mom.

1. För uppbörden af församlingens afgifter till prästerskapet

äger den utse en eller flere personer, hvilka, mot ersättning af församlingen,

upptaga och under dess gemensamma ansvar till prästerskapet afkunna

och redovisa dessa afgifter. Sådan uppbördsman åligger att för

uppbörd af omförmälda afgifter upprätta debiterings- och uppbördslängd

äfvensom att under minst fjorton dagar före uppbörden hålla denna längd

för de afgiftsskyldige tillgänglig å tid och ort, hvilka skola tillkännagifvas

genom kungörelse, som från predikstolen i församlingens kyrka uppläses.

Mom. 2. Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda i penningar,

verkställes senast den 1 oktober, men af de afgifter, hvilka äro bestämda

i persedlar att utgå efter medelmarkegångspris, senast den 1 mars; kommande

å alla, som inom utsatt tid sina afgifter icke inbetalt, restlängd att

genast upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blifvit godkänd,

tillställas vederbörande kronofogde på landet eller utmätringsman i stad,

hvilka lämna omedelbar handräckning till resternas indrifvande. Vid

indrifvandet af dessa medel galle i fråga om vederbörandes rätt till uppbördsprovision

hvad beträffande kommunalutskylder i sådant afseende är

eller varder bestämdt.»

Förevarande motion åsyftar en ändring i gällande bestämmelser, hvarigenom

kyrkostämman komme att tilläggas rätt att granska, huru de för

debitering och uppbörd af prästerskapets löneinkomster utsedde uppbördsman

fullgjort sina åligganden.

Såsom ofvan omförmäles, är för kontroll af debiterings- och uppbördslängden

nu stadgadt, att den under minst fjorton dagar före uppbörden

skall hållas för de afgiftskyldiga tillgänglig å tid och ort, hvilka skola

tillkännagifvas genom kungörelse, som från predikstolen i församlingens

kyrka uppläses. De indrifna afgifterna har uppbördsman att under för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande K:o 30. 5

samlingens gemensamma ansvar till prästerskapet aflemna och redovisa.

Vidare åligger uppbördsman att å alla, som icke inom utsatt tid inbetalt

sina afgifter, upprätta restlängd. Denna restlängd skall, innan densamma

tor resternas indrifvande till vederbörande exekutiva myndighet öfverlämnas,

underkastas granskning och godkännande å kyrkostämma. Härigenom

f/nes tillfälle vara beredt församlingen att kontrollera uppbördslängden i

fess he^et, enär en ingående granskning af restlängden svårligen torde

kunna ske, med mindre jämväl den hufvudlängd, hvaraf densamma utgör

ett utdrag, tages 1 skärskådande.

Någon anledning att underställa uppbördsmans redovisning till.prästerskapet

af mdrifna afgifter kyrkostämmas godkännande synes icke förelgga,

dar redovisningen icke föranledt anmärkning af vederbörande präst

uppb“dsWdennSamma °Ch därVid 1 tillfäUe att jämVäl kontrollera

A Utskottet vill slutligen omnämna, att, enligt hvad inom utskottet vitsrakenskaperna

öfver uppbörden af afgifter till prästerskapet mångenstädes

1 likhet med räkenskaperna för kyrkans och skolans medel

gianskas af de för sadant ändamål å kyrkostämma utsedda revisorerna

Hällande bestämmelser kunna ju ej anses lägga hinder i vägen för en

dylik granskning, om ock densamma icke uttryckligen föreskrifvits.

Da utskottet vid nu angifna förhållanden finner, att kontrollen å ifrågavarande

uppbörd redan med nuvarande bestämmelser kan på ett tillfreds
svn!.

r™attf0^dua? °*ch l^drmg i motionens syfte således icke

synes vara af behofvet pakallad, hemställer utskottet,

att förevarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 mars 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation

af herrar C. P. Jansson i Edsbäcken, B. P. Ersson och Nordin:

»Enligt Kungl. Majits nådiga förordning af den 11 juli 1862 är församling

ansvarig för det sätt hvarpå den utsedde uppbördsman,ien af

till prästerskapet utgående afgifter fullgör sitt uppdrag.

Uih. Ull Hiksd. Prut. 1001. 7 Sami. 20 Höft. „

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Däraf borde efter vår uppfattning konsekvent följa, att församling

ägde i lag föreskrifven rätt till granskning af uppbörsmannens förfarande.

Frånvaron af en sådan rätt kan under vissa förhållanden onekligen medföra

förlust icke blott för församlingen utan äfven för löntagaren sjal!.

Dessutom kan det ej anses med god ordning och reda inom församlingarna

öfverensstämmande att, såsom nu äger rum^ på ganska manga

ställen, inga räkenskaper föras öfver de medel, som utgå till prästerskapets

aflöning. För båda parterna, församlingen och prästen, maste det kannas

mindre tillfredställande. Det torde ur flera synpunkter icke vara alldeles

likgiltigt, om de siffror och uppgifter, som för olika ändamål lämnas

angående prästerskapets från församlingarna utgående löneförmåner, kunna

tillmätas säkert vitsord eller ej. Och i öfrigt torde fa anses synnerligen

lämpligt, att sådana stadgande^ som i fråga om räkenskaper och redovisning

nu gälla kommuners olika kassor, jämväl tillämpades pa församlingarnas

afgifter till prästerskapet, hviska för närvarande äro ställda

utom den kommunerna tilldelade granskningsrätten.

I följd af denna vår uppfattning anse vi, att motionen bort tillstyrkas.

»

Herrar Widén och Lindhagen hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.