Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t omgående reglering af hofrätternas jurisdiktion områden.

1907-04-05 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t omgående reglering af hofrätternas jurisdiktion områden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o

1

N:o

33.

Ank. till Eiksd. kansli den 5 april 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t omgående reglering af hofrätternas jurisdiktion

områden.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 66, anför herr C. R. Johansson i Jönköping:

»Genom uppgifter i tidningarna liksom ock genom yttranden vid olika

tillfällen i Riksdagen och genom antydningar i årets statsverksproposition

har allmänheten sig bekant, att inom vederbörande ämbetsverk utredning

alltjämt pågår beträffande frågan om behofvet och lämpligheten af att

inrätta en särskild hofrätt för Norrland eller en del af Norrland. För

hvar och en, som något närmare följt utvecklingen af detta ärende, synes

det ock alldeles uppenbart, att det icke kan dröja särdeles länge, förrän

nämnda fråga, som redan år 1904 var föremål för öfverläggning inom

Riksdagen, på nytt måste komma under Riksdagens pröfning. Utvecklingen

af Norrlands materiella kultur fortgår med raska steg, och därmed följer

ökadt arbete för de institutioner, genom hvilka rättsskipningen i denna del

af landet ombesörjes. Men Svea hofrätt, som har att mottaga och i andra

instansen afdöma alla från underrätterna i Norrland vädjade mål, tryckes

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1907. 7 Samt. 29 Häft. (N:o 33) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

redan under nuvarande förhållanden af eu arbetsbörda, som, i trots af att

domstolens arbetskrafter tid efter annan blifvit förstärkta, ej torde kunna

ytterligare ökas. Och samtidigt äger det förhållandet rum, att denna

hofrätt, som gång på gång blifvit utvidgad genom tillägg af nya divisioner,

numera nått en sådan omfattning, att ett fortsatt förstorande af densamma

genom ännu flera divisioners inrättning icke rimligen bör sättas i fråga.

Anordnandet af en särskild hofrätt för Norrland eller en del af Norrland

synes under dylika omständigheter inom kort blifva en hart när oundviklig

åtgärd.

Af det nu påpekade förhållandet följer emellertid ingalunda, att det

hittillsvarande antalet hofrätter i riket bör ökas. Inrättandet af en särskild

hofrätt för landets nordliga delar hör i stället förbindas med en fullständig

omreglering af hofrätternas jurisdiktionsområden. Blir en sådan åtgärd

efter lämpliga grunder genomförd, synes ett antal af tre hofrätter fortfarande

såsom hittills utan svårighet kunna vara till fyllest för landet.

Lämpligheten för att icke säga nödvändigheten af en sådan omreglering

beträffande hofrätternas verksamhetsområden springer klart i ögonen icke

minst vid en blick på åtskilliga af de uppgifter rörande hofrätternas arbete,

hvilka anföras i den af chefen för kungl. justitiedepartementet afgifna

ämbetsberättelsen för år 1904. Bland annat framgår af dessa uppgifter,

att det antal af 12,514 mål som under år 1904 förelågo till afdömande

i samtliga hofrätter, med följande procenttal fördelade sig på de

olika hofrätterna:

Svea hofrätt ........................................... 53,92 proc. (6,748 st.)

Göta » ........................................... 31,73 » (3,971 » )

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge .... 14,34 » (1,795 »)

På Svea hofrätt ensam kom alltså mer än hälften af samtliga mål,

som under nämnda år funnos till handläggning i dessa domstolar, under

det blott omkring en sjundedel kom på hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Till ett liknande resultat kommer man, därest man jämför de olika

hofrätternas områden med hvarandra i afseende å folkmängden. Det visar

sig då enligt 1905 års folkmängdstatistik, att af hela rikets folkmängd

komma på

Svea hofrätts område ......................................... omkr. 49 proc.

Göta » » » 36 i>

Hofrättens öfver Skåne och Blekinge område.... s 15 »

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

En jämförelse mellan samma områden beträffande arealen lämnar naturligtvis

siffror, som än starkare belysa olämpligheten af nu rådande förhållanden

i detta afseende. Man finner därvid, att, medan Svea hofrätts

område utgör inemot fyra femtedelar af hela rikets ytvidd, omfattar Göta

hofrätts område blott omkring eu sjättedel och hofrättens öfver Skåne och

Blekinge område endast ungefär en trettiondedel af samma ytvidd. Betydelsen

af denna omständighet kan man visserligen söka förringa men

den bör dock ingalunda lämnas ur räkningen, i all synnerhet som — i

fråga om Norrland — just dess stora utsträckning och aflägsenhet från

Stockholm städse framhållits som ett starkt skäl för inrättandet af en särskild

hofrätt för denna landsdel.

Slutligen må erinras, att Svea hofrätt för närmande arbetar på 8,

Göta hofrätt på 4 och hofrätten öfver Skåne och Blekinge på endast 2

divisioner. Detta förhållande, som innebär, att Svea hofrätt har en ännu

större arbetsstyrka än som svarar mot vare sig antalet afdömda mål (enligt

1904 års statistik) eller folkmängden inom jurisdiktionsområdet synes

tyda på, att domstolen antingen genom de under senare tiden tillagda

divisionerna erhållit en omfattning, som inverkar menligt på dess arbetskapacitet,

eller ock har ett i genomsnitt mer svårarbetadt material att behandla

än de öfriga hofrätterna. Skulle det senare vara fallet, så ligger

det nära till hands att antaga, att det företrädesvis är just s. k. norrlandsmål,

som genom sin beskaffenhet försena arbetet. Ett sådant antagande

vinner stöd af åtskilliga uttalanden i Riksdagen vid denna frågas

tidigare behandling därstädes. Den här antydda omständigheten framhölls

nämligen då såsom ett af skälen för inrättandet af en särskild hofrätt

för Norrland. En snabb och i öfrigt tillfredsställande handläggning af

rättsärenden från denna landsdel förmenades i åtskilliga fall kräfva en

kännedom om speciellt norrländska förhållanden, hvilken i regeln icke

kunde förutsättas hos andra än därstädes bosatta personer.

Hvad här sålunda anförts synes mig innebära fullgiltig anledning för

ett yrkande, att frågan om inrättande af en särskild hofrätt för Norrland

liksom ock eventuellt fråga om ett ytterligare förstärkande af de nuvarande

arbetskrafterna i Svea hofrätt icke måtte föreläggas Riksdagen, med

mindre samtidigt utredning förebringas rörande frågan om en fullständig

omreglering af samtliga hofrätternas jurisdiktionsområden. I hufvudsak

synes mig en sådan reglering böra gå ut på indragning af hofrätten öfver

Skåne och Blekinge, hvars område i stället lägges under Göta hofrätt,

utvidgning af sistnämnda hofrätt med en eller två divisioner och i sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

band därmed eventuellt öfverflyttning af någon del af dess nuvarande område

till Svea hofrätt, samt slutligen inrättandet af eu ny hofrätt för

Norrland eller för Norrland med undantag af Gäfleborgs län.

Den årliga besparing, som genom en dylik reglering skulle vinnas

åt statsverket, uppgår — under förutsättning, att eu särskild hofrätt för

Norrland under alla förhållanden blir erforderlig — till ett belopp af

30,000 ä 40,000 kronor eller summan af lönerna för en hofrättspresident,

en kofrättssekreterare, en advokatfiskal, eu aktuarie m. fl. tjänstemän samt

utgifter för lokal in. in.

Initiativet till en sådan reglering bör tagas af Riksdagen, ty föga

utsikt torde finnas, att vederbörande ämbetsverk af egen drift bringa frågan

om eu dylik åtgärd å bane. Men hänsyn till vikten bland annat

däraf, att vid tillsättning af ordinarie befattningar i hofrätt, om hvars

indragning eller förändring är fråga, nödiga förbehåll må kunna göras,

bör ett dylikt initiativ icke uppskjutas.

Jag tillåter mig alltså vördsamt hemställa, att Riksdagen ville besluta

att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!. Maj:t täcktes

under den pågående utredningen af frågan om inrättandet af en särskild

hofrätt för Norrland eller eventuellt vid uppkommande behof af ytterligare

förstärkning i Svea hofrätts arbetskrafter taga under öfvervägande jämväl

frågan om en reglering af kofrätternas jurisdiktionsområden enligt sådana

grunder, att — äfven efter inrättandet af en särskild hofrätt för Norrland

— kofrätternas antal fortfarande må blifva endast tre.»

Frågan om en förändring i kofrätternas jurisdiktionsområden har sedan

ganska lång tid tillbaka varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Det har härvid hufvudsakligen varit fråga om Svea hofrätt, på

grund deraf att dess jurisdiktionsområde, enligt hvad man ansett, varit för

stort och förty dess arbetsbörda för betungande. Redan år 1884 påpekade

nya lagberedningen i ett den 6 juni samma år afgifvet betänkande

i fråga om svenska rättegångsväsendets ombildning, att på grund af i åtskilliga

landsdelar uppkomna förändringar i folkmängd, industri och samfärdsel

eu förändring af hofrättsindelningen syntes vara i hög grad praktiskt

lämplig och gagnelig, samt att särskild uppmärksamhet härvid borde

ägnas de norrländska länen. Yid 1895 års riksdag förelågo förslag till

minskning af Svea hofrätts jurisdiktionsområde dels genom en kungl. pro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

o

position med förslag till Värmlands och Gottlands läns afskiljande därifrån

och deras förläggande under Göta hofrätt, dels genom motion om

liknande åtgärd beträffande Värmlands och Örebro län. Dessa förslag

blefvo likväl af Riksdagen afslagna liksom ock en i samband med dem

väckt motion om indragning af hofrätten öfver Skåne och Blekinge och

dessa provinsers förläggande under Göta hofrätt. Vid 1896 års riksdag

framställdes i motioner förslag om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan,

att Kungl. Maj:t täcktes efter utredning göra framställning till Riksdagen

om beviljande af medel för inrättande af en särskild hofrätt för

Norrland. Dessa motioner blefvo emellertid af Riksdagen afslagna och

samtidigt beviljades på grund afen kungl. proposition medel till öfverflyttande

af en division från Göta till Svea hofrätt. Det är äfven på detta sätt

eller genom att skapa nya divisioner för Svea hofrätt, som man hittills

sökt reglera denna hofrätts alltjämt växande arbetsbörda. Då frågan om

inrättande af en särskild hofrätt för Norrland eller del däraf år 1904 på

grund af särskilda motioner gjordes till föremål för Riksdagens öfvervägande,

uttalade Riksdagen genom sitt då fattade beslut, att det icke torde

vara nödvändigt, att Riksdagen i denna fråga toge initiativet, utan att

detta lämpligast borde öfverlåtas åt Kungl. Maj:t. Såsom motionären äfven

påpekar, synes af vissa yttranden i innevarande års statsverksproposition

framgå, att en utredning rörande behofvet och lämpligheten af inrättandet

af en särskild hofrätt för de norra delarna af riket f. n. pågår.

Vid öfvervägandet af denna fråga torde Kungl. Maj:t icke underlåta

att taga under ompröfning andra med denna i samband stående ämnen

och därvid jämväl här förevarande eller lämpligheten att bibehålla

det nuvarande antalet af hofrätternas jurisdiktionsområden.

Med anledning af hvad motionären anfört, vill utskottet vidare

erinra, att enligt kungl. kungörelsen den 19 maj 1876 den, som efter

1876 års lönestats fastställande utnämnes till assessor, notarie eller

fiskal i hofrätt, är förbunden att låta sig förflyttas till annan hofrätt, hvilken

skyldighet beträffande Göta hofrätt gäller de fem yngsta assessorerna,

de två yngsta notarierna och den yngste fiskalen samt vidkommande hofrätten

öfver Skåne och Blekinge de två yngste assessorerna, de två yngste

notarierna ocli den yngste fiskalen. Rörande Svea hofrätt gäller jämväl

berörda kungl. kungörelse, hvilken dock på grund af särskilda gånger

gjorda förstärkningar i denna hofrätts arbetsstyrka åtföljts af två andra

kungl. kungörelser, nämligen den 30 maj 1890 och den 22 maj 1896.

Enligt dessa kungörelser äro innehafvare af löner å 1876, 1890 och 1896

Bill. till Biksd. Prof,. 1907. 7 Sami. 29 Häft. (N:o 33). 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutsicottets Utlåtande N:o 38.

års aflöningsstater inom denna hofrätt underkastade samma flyttningsskyldighet

som inom de öfriga hofrätterna, hvilken skyldighet dock endast

träffar de åtta yngste assessorerna, de fyra yngste notarierna och de två

yngste fiskalerna.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, och då utskottet, i öfverensstämmelse

med hvad 1904 års Riksdag i liknande fall uttalat, anser,

att initiativet i förevarande afseende lämpligen bör öfverlämnas till Kungl.

Maj:t, hemställer utskottet:

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 april 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herrar Widén och Lindhagen hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm 1907. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri.A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.