Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 18 kap. 16 § strafflagen.

1907-02-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:4, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 18 kap. 16 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank, till Riksd. kansli den 11 febr. 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 18 kap.

16 § strafflagen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 11, anför herr Nydal:

»Då jag tillåter mig att äfven vid innevarande riksdag förnya min

motion om det straffrättsliga djurskyddets utsträckande jämväl till sådana

djur, som icke äro att hänföra till »egna eller andras kreatur», så vill

jag först framhålla, att jag föranledes därtill ej blott af en bland vårt

lands organiserade djurskyddsvänner förefintlig allmän och liflig önskan,

att den påtagliga brist på konsekvens och humanitet, som ligger däri,

att man kan strafflöst pina ett vildt djur hur mycket som helst, under

det att en jämförelsevis ringa misshandel af ett husdjur är straffbar,

snarast möjligt måtte aflägsnas ur vår lagstiftning. Att det för en sådan

lagändring finnes en verklig och stadgad folkopinion, därpå torde Andra

Kammarens gång efter annan vid de senare årens riksdagar enhälligt

fattade beslut i frågan få anses som ett alldeles tillräckligt bevis.

Då emellertid Första Kammaren allt hittills ständigt afvisat förslaget,

måste man fråga sig, hvilka tungt vägande skäl som förmått densamma

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 7 Sami. 4 Htlft. (N:is 4, 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

att intaga eu sådan ställning till sin inedkammare i eu sak, som ju icke

afser någon stor och genomgripande eller till sina konsekvenser svåröfverskådlig

reform, utan blott ett följdriktigt genomförande af en i vår

lag redan erkänd humanitetstanke. Några sådana skäl har det dock icke

varit mig möjligt att upptäcka. Hvad som af lagförslagets motståndare

anförts har, såvidt jag förstår, till fullo vederlagts af lagutskottet och

dess försvarare vid debatterna i Första Kammaren. — Måhända misstar

jag mig icke, då jag förmodar, att Första Kammarens motstånd mot den

föreslagna lagändringen hufvudsakligen framkallats af de öfverdrifter,

hvartill djurskyddsvänner understundom göra sig skyldiga. * Det synes

mig dock vara tydligt, att en hofsam och berättigad begäran ej bör afvisas

endast därför, att man tror sig ha anledning befara, att, sedan den

villfarits, andra mera långtgående eller till och med orimliga anspråk

skulle komma att framställas. Eu dylik i vår Riksdag icke alltför

ovanlig politik främjar i själfva verket just den sak, som den söker

motverka.

Jag får alltså hemställa, att Riksdagen måtte för sin del antaga

följande ändrade lydelse af 18 kap. 16 § strafflagen:

Visar någon i behandling af djur uppenbar grymhet; straffes med

böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; må till fängelse

i högst sex månader dömas.»

Samma förslag som det nu föreliggande var nästlidet år föremål för

Riksdagens pröfning. Lagutskottet tillstyrkte bifall därtill och anförde:

»Då stadgandet om straff för djurplågeri återfinnes i ett kapitel,

som handlar om sedlighetsbrott, framgår däraf, att lagen bestraffar djurplågeri

ur synpunkten af något moraliskt ondt, något vår sedlighetskänsla

sårande, och eu utsträckning af djurskyddet i nu föreslagen riktning

blir således en fråga om räckvidden af berörda moraliska princip. Det

torde sålunda vara ur denna synpunkt, som reformens befogenhet i

främsta rummet bör bedömas, och torde härvid kunna sägas, att någon

invändning knappast blifvit gjord mot det ur teoretisk synpunkt berättigade

att utsträcka det nu förefintliga skyddet för »egna eller andras

kreatur» till djur i allmänhet. Hvad som vid föregående tillfällen beredt

frågans fall har i stället varit betänkligheter, huru reformen skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o d.

verka i praktiken. Man kar sålunda byst farhågor, att jägare och fiskare

skulle i det lofliga utöfvandet af sitt förehafvande utsättas för trakasserier,

att den enligt mångas mening för vetenskapens utveckling nödvändiga

vivisektionen skulle obehörigen hämmas, och att slutligen domstolarna

vid den nya lagens tillämpning icke skulle hafva säkra hållpunkter.

Det torde då till en början vara visst, att den, som med användande

af de för sin ort vanliga fångstsätt utöfvar jakt eller fiske, därvid icke

gör sig skyldig till straffbart djurplågeri. Ej mera här än när det är

fråga om husdjuren lärer lagen vinna tillämpning i andra fall, än där

någon enligt den allmänna meningen i orten uppenbart öfverskrider

måttet af hvad man där i allmänhet tillåter sig mot djuren.

Mot de invändningar vidare, som framställts i vivisektionens intresse,

synes det utskottet, som om motionären anfört skäl af öfvertygande art.

Yivisektionen är, enligt utskottets förmenande, något, som vid frågan om

det nuvarande djurskyddets utsträckande till alla djur faller helt och hållet

utom det föreliggande diskussionsområdet. Lika mycket eller lika litet

som utöfvande af vivisektionen å »egna eller andras kreatur» för närvarande

kan betraktas som straffbart djurplågeri, lika mycket eller lika

litet blir det så att anse efter den nu föreslagna reformens antagande.

Utskottet håller före, att vivisektionen, för så vidt den är att hänföra

till eu af samfundsförhållandena påkallad, i samhällets tjänst stående

vetenskaplig verksamhet icke mera efter än före den nu föreslagna lagändringens

antagande är att anse såsom handlande i strid mot samhällets

moraliska och juridiska lagar. Det torde icke heller vara osannolikt, att

orsaken till att nu berörda invändning förts fram i Eiksdagen under

debatterna om utsträckt djurskydd varit den, att man i tidigare reformförslag

jämväl velat utbyta orden »uppenbar grymhet» mot ordet »misshandel».

En sådan formulering af lagrummet skulle ock enligt utskottets

förmenande gifvit berättigad anledning till farhåga att frågan fördes in

på vivisektionens område.

Slutligen har man velat göra gällande, att domstolarna vid det nya

lagrummets tillämpning icke skulle äga tillräckligt fasta hållpunkter.

Jämväl detta är en invändning, som lika mycket träffar nu gällande lydelse

som den föreslagna, låt vara att antalet fall, i hvilka lagens tillämpning

påkallas, gifvetvis bör blifva större hädanefter än nu. Det bör bemärkas,

att det uttryck, »uppenbar grymhet», som här användts för att beteckna

det straffbara förfärandet, icke är nytt, utan att rörande dess betydelse

under eu längre tids tillämpning bör hafva bildat sig eu stadgad allmän

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o i.

uppfattning, som icke lämnar domaren utan ledning vid den honom i

förekommande fall åliggande pröfningen.»

Hvad 1906 års lagutskott sålunda uttalat, synes utskottet fortfarande

äga full giltighet, och får utskottet, under åberopande häraf, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

ville för sin del antaga följande ändrade lydelse af

18 kap. 16 § strafflagen:

Yisar någon i behandling af djur uppenbar grymhet

; straffes med böter. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande; må till fängelse i högst sex månader

dömas.

Stockholm den 11 februari 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

5

Reservationer:

af herr Sjöcrona, som anfört:

Uti afgifven reservation mot sistlidet års lagutskotts utlåtande uttalade

jag följande:

»Jag är ense med utskottet däri, att all medveten grymhet mot djur,

som bär vittne om råhet i sinnet och brist på känsla för lefvande varelsers

lidande, är klandervärd och bör motarbetas, i främsta rummet likväl

på öfvertygelsens väg genom ett kraftigt upplysnings- och uppfostringsarbete.

Men jag kan icke dela utskottets åsikt om behofvet och lämpligheten

af den ifrågasatta lagändringen.

I de flesta fall, då grymhet mot djur förekommer, är den straffvärda

behandlingen riktad mot sådana djur, som lefvande användas i människans

tjänst och hvilka i lagen betecknas med orden »egna eller andras kreatur».

Straffbar grymhet mot de s. k. vilda djuren torde däremot vara mera sällsynt,

och om sådan någon gång förekommer, lärer väl i allmänhet nöjaktig

bevisning svårligen kunna åstadkommas. Den ifrågasatta lagändringen

komme därför icke att medföra någon afsevärd verkan i djurskyddets

tjänst. Men densamma skulle däremot säkerligen gifva upphof till många

mer eller mindre obefogade angifvelser om grymhet och såmedelst vålla

trakasserier mot utöfvare af jakt, fiske eller annan djurfångst.»

Hvad sålunda åberopats synes mig fortfarande äga full giltighet.

Jag hemställer därför,

att förevarande motion icke måtte till någon Kiksdagens

åtgärd föranleda.

samt af herr Nyström.

Herrar Budebeck och Cederberg hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:20 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 18 kap. 16 § strafflagen. a1 i texten