Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

1907-04-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:43, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring af lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

1

19:0 43.

Ank. till Riksd. kansli den 19 April kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående ändring af lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 152, yrkar herr Lindhagen, att Riksdagen beträffande enskildes vattenfall

jämte strandrättigheter måtte hos Kungl. Maj:t begära förslag till sådan

ändring i lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

den 27 juni 1902, att expropriation af jord må medgifvas,

utom för ledningarnas framdragande, jämväl för kraftstation, dammfästen,

vattenledningar och dylikt.

Berörda yrkande ingår i en annan af herr Lindhagen afgifven motion,

n:o 146, angående några statsåtgärder i ändamål att i erforderliga fall

förekomma och undanröja enskildes jordmonopol, men har i anledning

af stadgandet i 55 § 3 mom. riksdagsordningen uti särskild motion upprepats.

Uti motionen n:o 146, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa beträffande

den allmänna motiveringen, har i en särskild afdelning under

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 39 Höft. (N:o 43.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

rubriken enskildes vattenfall jämte strandrättiglieter uppmärksamheten

hänledts å en del brister och olägenheter i vårt lands vattenrättsförhållanden

äfvensom å åtgärder, hvilka ifrågasatts såsom ägnade att i särskilda

afseenden minska eller afhjälpa desamma.

Efter en inledande framställning öfvergår motionären till en redogörelse

för de särskilda åtgärder, som i nvssberörda afseende kommit

på tal.

I denna redogörelse förekommer den för nu ifrågavarande motion

afgifna motivering så lydande:

»Med expropriation af mark för järnvägar följer också rätt till utmål

för de anläggningar, som äro nödvändiga för järnvägars drift. Det borde

vara själffallet, att expropriationsrätten för framdragande af elektriska kraftledningar

för att fylla sitt ändamål borde omfatta enahanda rättigheter.

Det är ej mycket bevändt med rättigheten att få öfver annans mark framdraga

ledningar, om man ej har och ej kan förskaffa sig utrymme för

andra erforderliga anläggningar. En sådan befogenhet saknas dock i

1902 års lag om elektriska ledningar. Enligt hvad det förspordes från

de förberedande arbetena till lagen hade saken ej blifvit alldeles bortglömd.

Men den lärer ansetts i och för sig så oriktig eller rättare sagdt farlig,

ätt den ej ens tick omnämnas i en utredning. Detta af två skäl, ett allmännare

och ett mera speciellt.

I allmänhet ansågs det nämligen vara en farlig sak att på något

sätt erkänna, att i vårt land kan ifrågakomma, att vattenrätten är skild

från strandägarerätten. Detta innebure ett erkännande och en uppmuntran

af kronans anspråk på regalrätt till åtskilliga vattendrag, hvarpå utgången

af tvisten om Trollhätte strömmar gaf ett fruktadt exempel. En

utbredd opinion bland industriens män gör sig därför gällande, att statens

sträfvanden att bevara sina vattenrättigheter böra motverkas, då vattenkraften

enligt deras uppfattning i industriens verkliga intresse måste i

största möjliga utsträckning vara i de enskilde industriidkarnes okvalda

besittning.

Det speciella skälet rörde sig om den i all synnerhet på den tiden

aktuella Trollhättefrågan. Staten hade nämligen fått vattnet, men saknade

strandrätt. Och många krafter voro därför i verksamhet för att åt det

bolag, som fråndömts vattenkraften, bibehålla möjlighet att skaffa sig stort

utbyte åtminstone af sin äganderätt till ena stranden. Ett furstligt förslag

i detta hänseende framlades på vattenfallskommitténs hemställan till

1902 års riksdag af Kung). Maj:t. Enligt detta skulle såsom redan nämnts

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. 3

kronan för att få disponera en mindre del af bolagets mark till bolaget

för evärdelig tid utan ersättning afstå en stor del af sin vattenkraft till

ett värde af många millioner kronor.

En motion i förevarande syfte, såvidt rörde mark för kraftstationer

väcktes emellertid vid 1903 års riksdag af hr Moll. I lagutskottet förordades

saken enbart af en reservant, som tilläde, att expropriation för

dammfästen och vattenledningar vore äfven behöflig. Reservationen samlade

i Andra Kammaren många röster.

Den ömtåliga Trollhättefrågan står icke vidare hindrande i vägen,

då staten numera förvärfvat förenämnda mark. Men det kvarstår, att i

många fall, där expropriation för kraftledningar är tillåten, saknas utmål

eller tillräckliga utmål för kraftstationer, dammfästen, vattenledningar och

dylikt. Här blir man följaktligen ofta förhindrad utföra anläggningen eller

utsättes för prejeri. Särskildt de vattenfall, som för kronans räkning

undantogos vid afvittringarna, ha såsom ofvan omnämnts antingen i

strid mot författningarna ej försetts med något utmål eller ock i många

fall förbehållits otillräckligt utrymme å stränderna.

Denna sak förtjänar återupptagas särskildt i detta sammanhang. De

flesta moderna vattenlagar inom de länder, som äro intresserade i vattendrag

kommande från Alperna och deras förgreningar, gifva ägaren af en

vattenkraft denna rätt att under vissa villkor expropriera mark jämväl

för kraftstation med dammfästen och erforderliga vattenledningar till stationen.

En sådan expropriationsrätt är i dessa länder så mycket nödvändigare,

som alla ansenligare vattendrag anses tillhöra staten. Det är

därför också staten eller dess rättsinnehafvare som dylik expropriationsrätt

i allmänhet tillerkännes.

Det synes vara skäl, att äfven den svenska lagstiftningen i tid kompletteras

i detta afseende, så att man ej står hjälplös, då ett verkligt

behof någon gång inträder. Spekulationen har dessutom äfven här ett

litet område af de många för sin verksamhet. Och expropriationsrätt

skulle naturligtvis ej få äga rum annat än då det gällde ett allmänt behof

i de af 1902 års lag angifna afseenden.»

Förevarande motion åsyftar en utsträckning af rätten att expropriera

mark för elektriska anläggningar. Lagen den 27 juni 1902 angående

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar medgifver staten liksom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

ock i vissa fall enskilde expropriationsrätt för ledningars framdragande.

Den sålunda medgifna rätten är tillfyllest för ett tillgodogörande i berörda

syfte af vattenkraft, hvaröfver staten eller den enskilde äger förfoga, då

rätten till vattnet är förenad med strandäganderätten, hvilket med den i

vår vattenrättslag fastslagna grundsats är regel. Från denna allmänna

regel gifvas emellertid, såsom motionären påpekat, undantag, där vattenrätten

är skild från strandäganderätten. Såsom jämväl anmärkts, torde

det i allmänhet vara kronan som i dessa undantagsfall är ägare af vattenkraften.

Sistberörda förhållande väckte hos 1903 års lagutskott betänkligheter

mot då föreslagen utsträckning af ifrågavarande expropriationsrätt

till att gälla mark för anläggning af elektrisk kraftstation, enär meddelandet

af bestämmelser i sådant syfte ansågs innebära tillskapandet af

en rätt, som finge en privilegieartad natur. Den sålunda uttalade betänkligheten

kan det nuvarande lagutskottet ej dela. Det synes utskottet innebära

ett missförhållande, att man i nu afsedda fall skall, där godvillig

öfverenskommelse med strandägaren om upplåtande af nödigt utmål ej

står att på rimliga villkor träffa, kunna utestängas från möjlighet att för

elektrisk anläggning i allmännyttigt syfte uttaga vattenkraften. Den föreslagna

utvägen till afhjälpande af ett dylikt missförhållande finner utskottet

för ändamålet lämplig.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen måtte, i anledning af förevarande

motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring i lagen innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar den 27 juni 1902, att

expropriation af jord må medgifvas, utom för ledningarnas

framdragande, jämväl för kraftstation, dammfästen,

vattenledningar och dylikt.

Stockholm den 19 april 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Stockholm, tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag, 1007.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:93 Skrifvelse till Konungen i fråga om ändring af lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. s. 5 i texten