Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skydd för aftal om husbehofsvirke från annans skogsmark m. m.

1907-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:47, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skydd för aftal om husbehofsvirke från annans skogsmark m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Eiksd. kansli den 29 april 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående skydd för aftal om husbehofsvirke från

annans skogsmark m. m.

I eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 129, anför herr Hörnsten:

»En betänklig brist i vår lagstiftning är den, att innehafvare af jordbruk

eller lägenhet med kontraktsenlig rätt till husbehofsvirke från ett

hemmans skog likväl ofta nog bli beröfvade denna rätt, emedan skogsägaren

ansvarslöst kan afverka -skogen, så att husbehofsrätten ej kan tillgodoses.

Den nya skogslagen ger ej heller tillräckligt skydd i detta fall,

ty om blott återväxten icke uppenbarligen äfventyras, så är intet hinder

satt för borthuggande af all virkesbar husbehofsskog.

När en jordlägenhetsinnehafvare har ett kontrakt, som lyder, att han

skall ha husbehofstimmer af en viss dimension, så händer, att sådana dimensioner

numera äro afverkade och att skogsägaren, som kanske själf tillträdt

skogen, sedan den så afverkats, förbjuder lägenhetsinnehafvaren taga några

andra, d. v. s. lägre dimensioner, och det torde icke vara uteslutet, att

skogsvårdsstyrelsen kunde komma att ge skogsägaren rätt i ett dylikt förbud

och så stode lägenhetsinnehafvaren rättslös.

Äfven hemmansägare, som för längre tid tillbaka försålt afverkningsrätten

till sina skogar till bolagen med förbehållen rätt till husbe
Bihang

till Riksdagens Prot. 1907. 7 Sand. 43 Haft. (N:o 47). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

hofsvirke under kontraktstiden, få numera stundom se, huru deras egna

skogsmarker så uthuggas, att de komma i saknad af sitt behöfliga husbehofsvirke.

När skogsförsäljningskontraktets ordalydelse ger bolaget t. ex. ratt

till »allt dugligt sågtimmer», så tages sådant numera till 4V2 ei)g- tum 15

eng. fot från roten, hvarvid trädet afsågas så nära marken som möjligt.

Att intet dugligt husbehofsvirke skall kvarstå efter en dylik afverkning är

lätt att förstå. Men när ifrågavarande kontrakter skrefvos för 40 a 50 år

sedan räknades »dugligt sågtimmer» efter helt andra dimensioner än nu.

Då var det endast frasa om 9 å 10 tum på 19 å 21 fots längd och därutöfver.

Men någon tanke på därunder gående sågtimmerdimensioner föresväfvade

åtminstone inte säljarne, de bönder, hvars afkomlingar nu iå lida

för sina förfäders omisstänksamhet och godtrogenhet. _

Dessa förhållanden, som hufvudsakligast göra sig gällande^ i Norrland,

påkalla nödvändigt och med det snaraste ett ingripande från lagstiftningens

sida. Visserligen torde det förefinnas en viss möjlighet att på

grund af ett laga intecknadt kontrakt få till stånd syn- och afverkningsförbud,

men dels torde den därmed förenade kostnaden med åtföljande

osäkerhet att därmed något vinna hindra de fleste från en dylik åtgärds

vidtagande, dels torde fall finnas, da en sådan utväg icke kan anlitas, emedan

den förre lägenhetsinnehafvaren försummat söka kvarstad, medan något

fanns att belanga med kvarstad.

På hvad sätt denna brist i lagstiftningen lämpligast kan fyllas, torde

Kungl. Maj:t bäst kunna utreda. Jag tillåter mig därför vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes fortast möjligt utreda, på hvad sätt innehafvare af

kontraktserilig rätt till husbehofsskog från annans eller egen skogsmark

må erhålla bättre lagstad gadt skydd för sina kontraktsrättigheter, samt

därpå för Riksdagen framlägga de förslag, som af utredningen kunna föranledas».

Den rätt till husbehofsskog, som i förenämnda motion afses, synes

kunna förekomma i Svå väsentligen olika fall. I det ena har en hemmanseller

lägenhetsägare till afverkning upplåtit sin skog till annan person och

därvid förbehållit sig visst husbehofsvirke. Upplåtarens rätt till detta

virke hvilar alltså här på hans äganderätt till skogen och är därjämte i

förhållande till afverkningsrätten begränsad och skyddad genom förbehållet

i kontraktet. Ingriper afverkningsrättshafvaren på den förbehållna virkesrätten,

blir han gifvetvis skadeståndsskyldig. I det andra fallet åter afser

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 47, 3

rätten till. husbehofsskog befogenhet att från annans mark taga viss mängd

virke, hvilken rätt kan grundas antingen på förbehåll vid öfverlåtelse

åt äganderätten till den mark, hvarifrån virket skall tagas, eller ock på

ett aftal .mellan skogsmarkens ägare och den till husbehofsskog-berättigade.

Har rättigheten grundlagts genom förbehåll vid öfverlåtelse af äganderätten

till skogsmarken, är den till husbehofsvirke berättigade i förhållande

till den nye ägaren eller dem, som med honom äro lika förbundne, genom

förbehållet skyddad. I förhållande åter till öfriga rättsägande kan han genom

bestämmelsen i 49 § inteckningslagen och 11 kap. 2 § jordabalken erhålla

sakrättsligt skydd. Hvilar åter rätten på annat aftal med skogsägaren,

är rätten i förhållande till denne genom aftalet tryggad. I förhädande

till andra kan densamma vinna sakrättsligt skydd genom inteckning. Skulle

skogsmarkens ägare genom hygge själf eller genom upplåtelse af afverkningsrätter

eller eljest omintetgöra rätten till husbehofsvirke, måste han

blifva skadeståndsskyldig.

Under sådana förhållanden synes lagstiftningen hafva beredt möjlighet

att skydda ^ rätt till husbehofsskog, som blifvit genom vederbörligt

kontrakt förbehållen eller betingad, om blott bestämmelserna i kontraktet

äro affattade med nödig fullständighet och tydlighet. Att härutöfver

genom särskild lagstiftning värna denna rätt, finner utskottet icke

“löjligt, och den af motionären antydningsvis berörda utvägen att genom

förändrad skogsvårds]agstiftning bereda ytterligare skydd lärer icke med

hänsyn till sko.gsvårdslagstiftningens allmänna natur och ändamål kunna

till förmån för ifrågavarande enskilda intresse beträdas.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

o aff förevarande motion ej ma till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖGRÖN A.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

Reservation:

af herr Lindhagen, med hvilken herr Nordin instämt:

»Mångenstädes i vårt land och i all synnerhet i de nordligare landskapen

är jordbruket ofta enligt gällande aftal hänvisadt till att taga sitt husbehof

af virke från skog, som äges eller disponeras af annan. Sålunda ha

bönderna i Norrland och Dalarne med fa undantag vid de femtioanga

afverkningsupplåtelserna förbehållit sig dylik rätt. ^ Och vidare ha vid de

talrika torpupplåtelserna, vare sig de ägt rum pa evärdelig tid eller pa

vissa år eller innehafvarens lifstid, enahanda förbehåll i en mängd tall

kommit till stånd. Aftalen innehålla i regeln, ja kanske undantagslöst

endast ett fastslående af själfva rättigheten till husbehofsvirke och ibland

äfven sättet för dess uttagande, hvadan särskilda föreskrifter i ändamål

att trygga rättighetens bestånd gentemot en eventuell totalafverkning af

skogen saknas. n.

Fordom förelåg här ej så stor fara. Men i den man skogsskotimgen

framskrider och särskilt pappersmassetillverkningen fager hela skogsbeståndet,

uppkomma de af motionären framhållna konflikterna. De afverkningsupplåtelser,

som ej begränsats till skog af viss storlek, leda naturligtvis

också till att vid kontraktstidens slut endast buskar kvarlämnas. Man

hör också nu ofta från vissa trakter i Norrland och särskild^ där en

myckenhet torp finnes, yrkanden framkomma på en sådan lagstiftning, som

förordats i motionen. .

För en olärd rättsuppfattning synes det emellertid vara en sj alt klar

sak, att eu dylik förbehållen förmån af husbehofsvirke borde innefatta

rättighet för den, som åtnjuter densamma, att kunna förhindra en skogssköfling,

hvarigenom förmånen för en lång tid framåt asidosättes, samt

kräfva skadestånd, när genom en afverkning husbehofsvirket ej vidare kan

uttagas. o ....

Med kännedom om den formella syn pa saken, som var rättspraxis

gärna anlägger i dylika frågor, är det dock, tror jag, så godt som uteslutet

att tänka sig möjlighet för jordbruket att vinna något skydd

för sina ifrågavarande rättigheter hos domstolarne, och särskildt öfverrätterna

där man är mera främmande för själfva sakförhållandet. Alla de

ändamål och förbehåll staten fästat vid sina förfoganden öfver vidsträckta

skogsmarker till förmån för industrien och jordbruket, ha väsentligen förspillts.

Och då man litat till domstolarnes hjälp för den till ämnade rättsordningens

upprätthållande, ha deras domslut merendels såvidt jag förstår

visat sig vara ett värn för största möjliga oefterrättlighet i utvecklingen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 47.

Hvad vice häradshöfding Fahlcrantz anmärkt just i detta afseende har

mycket fog för sig enligt min uppfattning.

I ett Svea hofrätts utslag den 12 november 1903 (n:o 741), till hvilket

motionären lämnat utskottet hänvisning, har också, med ändring af

ett Själevads tingslags häradsrätts utslag, innehafvare af rätt till husbehofsvirke

frånkänts rätt till skadestånd för det han gått miste af sin rätt

genom skogens afverkning. En Kungl. Maj:ts dom den 21 mars 1905 (se

Holms archiv sid. 114) visar otvetydigt om än indirekt i samma riktning.

Där hade hemmansägare kort före ett afverkningskontrakts utgång

företagit sig att afverka skog till husbehof för att skydda sig för

tiden närmast efter kontraktets utgång, enär en afverkning igångsatts,

som skulle vid kontraktstidens slut medtagit hela skogsförrådet. Denna

talan ogillades; endast en ledamot i domstolen, herr Herslow, ansåg sig

oförhindrad att bifalla hemmansägarnes materiellt sedt berättigade anspråk.

Då denna fråga äger särskild aktualitet med hänsyn till de för vissa

delar af vårt land egendomliga förhållanden samt många människors välfärd

synes vara i mycket beroende af att ett ingripande sker för sakens

ordnande, hemställer jag,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida innehafvare

af rätt till husbehofsvirke från skog, som

äges eller disponeras af annan, må kunna genom uttrycklig

lagstiftning erhålla skydd gent emot en afverkning,

som äfventyrar eller omintetgör berörda förmåns

uttagande ur skogen, samt för Riksdagen framlägga det

förslag, hvartill detta öfvervägande kan föranleda».

Herr Widén har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Bill. till Iliksd, Prot. 1,907. 7 Sami. 43 Häft.

a

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.