Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 1 kap. 2 § jordabalken.

1907-04-29 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:48, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 1 kap. 2 § jordabalken.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

I

N:o 48.

Ank. till Kiksd. kansli den 29 april 1907 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 1 kap. 2 §

jordabalken.

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 158, angående vissa statsåtgärder i ändamål att i erforderlig man bevara

och utveckla statens och kommuners jordbesittningar yrkar herr

Lindhagen, att Riksdagen måtte hos Kung! Maj:t begära förslag till sådan

ändring i gällande lagstiftning, att stat och kommun berättigas atf, utan

hinder af 1 kap. 2 § jordabalken, vid försäljning af fastighet förbehålla

sig att mot vissa i köpekontraktet bestämda villkor få återköpa fastigheten.

Till stöd härför anför motionären följande:

»I 1 kap. 2 mom. jordabalken stadgas förbud att i köpe- och skifteshandling

om jord och fastighet förbehålla sig eller andra aTt emot någon

i samma afhandling bestämd penningsumma eller andra villkor få framdeles

vinna egendomen åter.

Denna föreskrift tillkom år 1810 i sammanhang med förbudet att

vidare bilda fideikommiss i fast egendom. Initiativet, togs vid riksdagen

år 1809 genom en framställning inom borgarståndet af lagman Wasell.

Motionären framhöll den praktiska olägenheten af dylika villkor särskildt

i det icke ovanliga fallet, att en hemmansägare eller dess arfvirigar vid

hemmanets försäljning förbehöllo villkoret att, i händelse hemmanet icke

behölles i den da tillträdandes hand, skulle medarfvingarna gemensamt

eller någon af dem äga makt återlösa det för lika summa, hvartill det var

Bill. till Ililcsd. Prot. 1907. 7 Sami. 44 Haft. (N:o 48). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

dem emellan beräknadt. En allmän erfarenhet i landsorten hade ådagalagt

dylika förords högst skadliga inflytelser på landtbruket, hvars upphjälpande,

sade motionären, »nu om någonsin fordrar den ömmaste omtanke

och vård». Motionären förordade därför förbud för dylika villkor

vid handel om hemman och ägor. »Ett dylikt lagstiftarens målsmanskap»,

yttrade motionären, »grundar sig på den enkla och obestridliga sats, att

jordägor i skälfva verket äro samhällets tillhörigheter. I samma mån, som

innehafvaren förenar samhällets allmänna med sin enskilda fördel däraf,

kan hans förvaltning gillas. I annat fall urartar den till misshushållning

och måste rättas efter de principer, hvilka samhället godkänner och antagit.

»

Denna motivering för den föreslagna lagförändringen visar i slutsatserna

ganska stor oklarhet i begreppsbestämningarna. Att dylika villkor

enskilde emellan verka skadligt, därom lider intet tvifvel. Men i den goda

föresatsen, att i samhällets intresse lägga band på säljarens handlingsfrihet,

tänkte man icke på, att man för samma intresses upprätthållande kunde

behöfva lägga band också på den handlingsfrihet, som man i stället gaf

köparen — band, som visserligen ej en enskild säljare men väl samhället

själf som upplåtare har intresse och förmåga att kunna anlägga till gagn

för det allmänna.

Numera har erfarenheten ytterligare lärt oss, att stat och kommun

böra hålla på sin jordegendom. Det är därför på hög tid, att denna

bestämmelse åter upphäfves, så vidt den rör allmän jordegendom. Särskildt

för städernas nutida jordpolitik, som varit ett främmande ämne för 1810

års lagstiftare, kan man härigenom få ett ytterligare verktyg, som synes i

många fall kunna förena fördelarna af upplåtelsen med nyttjanderätt och

med äganderätt. Försäljningen kan dessutom med olika återköpsvillkor

lämpas efter skilda ändamål, behof eller önskningar. Eu tomt kan försäljas

med rätt exempelvis att återköpa den efter viss tid, lång eller kort,

med hänsyn till om samhället antages då behöfva den för nya ändamål.

Till köparens trygghet kan ibland bestämmas, att rätt att återvinna fastigheten

inträder först då fastigheten ånyo går i köp. Försäljningen kan också

ske utan tanke på återvinning men i syfte att förekomma spekulation

förbindas med återköpsvillkor, som äro ägnade att verka därhän. När

Stockholms stad t. ex. säljer en tomt, söker den förekomma tomtspekulation

genom att göra förbehåll om att tomten vid visst vite skall inom

bestämd tid vara bebyggd. Något annat medel finnes icke och detta

hjälper ej heller stort, ty vanligt är, att tomten genast efter försäljningen

med kort tids mellanrum går ur hand i hand till stigande köpeskillingar.

Och väl eu gång bebyggd är fastigheten fortfarade, ja ännu mer, ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

tacksamt spekulationsobjekt. Genom en lagändring i nu förordade syfte

skulle man ändtligen kunna möjligen komma till rätta med detta missförhållande.

Detta institut, som ju äfven psykologiskt sedt bör mer tillfredsställa

anhängare af de rena äganderättsprinciperna, har tillika den fördelen, att

det synes"utan vidare kunna inpassas i gällande rätt utan några nya vidlyftiga

tillägg till lagfarts- eller inteckningsförfattningarna.

Det har ofvan antagits, att försäljning med återköpsrätt skulle vara

mest användbart vid tomtförsäljningar för bostadsändamål. Något hinder

bör dock ej, synes det mig, uppställas för stat och kommun att använda

denna metod äfven vid förfogandet öfver sina jordbrukslägenheter.

Ii Tyskland lärer ifrågavarande metod på vissa ställen med fördel

användas såsom ett verktyg för tomtpolitiken.»

I öfrigt tillåter sig utskottet hänvisa till den allmänna motiveringen

ill motionen, hvilken behandlar äfven andra ämnen än det förevarande.

Såsom af motionären framhållits, har på senaste tid den åskådning

framträda att det för en sund utveckling af samhället vore af stor betydelse,

att det allmänna, stat och kommun, behölle äganderätten till den

för bebyggande afsedda marken. Hvad som framkallat denna uppfattning

är de påtagliga olägenheter, som särskildt i större stadssamhällen alstrats

däraf, att priset å tomtmark samt såsom följd häraf jämväl hyresafgiften

för bostäder mer och mer stegrats i vida högre grad än som kunnat betingas\af

penningvärdets fallande.

I fråga härom anser utskottet, att det af Riksdagen i sammanhang

med ''fden nya nyttjanderättslagstiftningen införda tomträttsinstitutet skall

komma?att i sin tillämpning visa sig blifva ett verksamt medel i det allmännas

hand till minskande af berörda missförhållanden.

I förevarande motion har för ernående af detta syfte ifrågasatts en

annan utväg att användas jämte tomträttsupplåtelse. Motionären föreslår

1 sådant afseende en lagändring, hvarigenom bestämmelsen i 1 kap.

2 § jordabalken att vid köp om fast egendom säljare är utesluten från

möjlighet att med laga verkan förbehålla sig rätt att mot bestämd penningsumma

eller andra villkor framdeles återvinna egendomen skulle

sättas ur tillämpning i de fall, där stat eller kommun vore säljare.

Att en dylik lagändring och därmed följande befogenhet för stat och

kommun att sälja fastighet med villkor om återköpsrätt skulle på ett mera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

verksamt sätt komma att befordra ifrågavarande syfte, därom byser utskottet

tvifvel. Det torde väl knappast kunna förutsättas, att den, som för byggnadsändamål

önskar med äganderätt förvärfva tomtplats, skulle annat än undantagsvis

och i brist på annan utväg att åtkomma en för sitt särskilda ändamål

lämplig sådan inlåta sig på ett köp, hvarigenom han erhölle en dylik

af säljarens återköpsrätt begränsad äganderätt. Den ekonomiska lättnaden

vid förvärfvet af tomten med eu så kvalificerad äganderätt skulle enligt

utskottets mening helt visst komma att uppvägas af den svårighet, som

skulle möta förvärfvaren, därest han, såsom i allmänhet torde vara fallet,

skulle behöfva anlita fastighetskrediten för underlättande af tomtens

ändamålsenliga bebyggande.

Utskottet vill tillika erinra, att lagberedningen under sitt fortsatta

arbete med revision af jordabalken närmast kommer att behandla det

område af rätten, som beröres af den föreslagna lagändringen. Därvid

torde beredningen komma att taga i öfvervägande, huruvida ett brytande

med den i nu gällande lagstiftning fastslagna här ifrågavarande rättsprincip

beträffande köp om fast egendom bör i det allmännas intresse

under någon förutsättning ifrågakomma. En sakkunnig utredning i ämnet

torde således i en nära framtid komma att föreläggas Riksdagen, som då

blifver i tillfälle att ytterligare taga detsamma under ompröfning.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion ej må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation:

af herr Lindhagen:

»Den i motionen förordade återköpsrätt är, såsom af motionen framgår,

tagen i vidsträckt bemärkelse och innefattar således äfven det slag af

återköpsrätt, som särskilt kallas förköpsrätt. Intet skäl synes finnas att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

5

undanhålla det allmänna och särskilt de större städerna möjlighet att

begagna dessa former för disponerande af allmän mark. I vissa fall

kunna de lämpa sig bättre än tomträtt och det kan ju ej vara annat än

gagneligt att hafva flera metoder att välja på efter sig företeende omständigheter.

I flera tyska städer användas dessa upplåtelseformer vid sidan

af eller i stället för tomträtt. I staden Ulm t. ex. sker upplåtelse af stadens

tomter efter ett kombineradt system af förköpsrätt och återköpsrätt,

emedan tomträtten ej erbjudit samma lätthet till belåning och dessutom

haft svårt att där intränga i allmänna medvetandet. Staden äger rätt

återförvärfva försåld fastighet vid hvarje inom 100 år skeende försäljning,

för den händelse oskäligt höga hyror tagas, om skuldsättning äger rum å

fastigheten utan tillstånd, ifall husägaren ej själf bebor huset o. s. v.

Utskottet erinrar nu, att lagberedningen torde i sinom tid taga denna

sak i öfvervägande. I sådant fall lärer dock beredningen ej ogärna se,

att Riksdagen uttalar en önskan därom, åtminstone sades det så, då frågan

om tomträtt kom först på tal. Inom utskottet upplystes nu visserligen,

att inom beredningen sannolikt kunde påräknas större intresse för en förköpsrätt

än en återköpsrätt, men helt visst är det önskligt att äfven de

förmåner, som kunna hämtas ur en återköpsrätt, ej lämnas alldeles å sido.

Hvarför skall man icke kunna lämna en stad tillfälle att, där det befinnes

ändamålsenligt, intaga klausuler, hvilka liksom skett i Ulm kunna ägna

sig till förekommande af spekulationer och uppdrifvande af hyrespris?

Det nuvarande tillståndet särskildt i Stockholm gör det angeläget få mesta

möjliga antal utvägar och vidare tillfälle att så fort som möjligt anlita dem.

Med dessa erinringar och under hänvisning till motionens motiver

hemställer jag,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida och

under hvilka villkor stat och kommun må berättigas att,

utan hinder af 1 kap. 2 § jordabalken, försälja fastighet

med förbehåll af förköps- och återköpsrätt, samt för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kan föranleda.»

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 7 Sami. 44 Haft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.